Som ni vet är vi riktiga pysselmostrar här hemma. Och nu i ett sånt väldans pysselstim, jag och barnen.
Att slå sig ner, omringade av glada färger, papper och taveldukar. Så himla härligt! Använda fräsiga äggblåsarmackapären och ordna för äggmålning, det var också roligt. För att inte tala om själva äggmålandet… mamma kunde nästan inte sluta, trots att barnen seglat ur bild för längesedan.
Att påskpyssla tillsammans, ett hett tips från oss till er alltså!
Vi blåser ur äggen med en sån HÄR fräsig mojäng och målar med härliga färger (och penslar!.. kära nån, så mycket roligare det blir med en bra pensel, förresten!).
Pysselivern!
Får alltid frågor om våra färger och dom ni ser i vänstra bilden, finner ni HÄR. Och burkarna i högra bilden, hittar ni HÄR.
Jo. Nu skulle vi vika oss ägg att hänga i påskriset.
Allt som behövs; lite kraftigare slags papper (typ tapetstumpar går utmärkt), en sax, ett bra papperslim, en penna, tråd, nål, och en egenhändigt gjord liten äggformad pappersmall..
8 stycken ägg mallas och klipps ut. Och viks sedan på mitten…
.. så att vackerdelen av papperet hamnar inåt.
Limma, likt på bilden, och dutta fast nästa vikta ”ägghalva”. Fortsätt så till du kommer till den åttonde och sista lilla ägghalvan, då vecklar du ut ditt tjusiga ägg och limmar ihop dom två sista sidorna.
Ett litet stygn med tråd att bilda en upphängningsöggla av. Sedan; klaart!
Jag vet inte huuur många gånger lilla Juniflickan uttryckt att ”vad fina dom där tapetäggen blev mamma!”
Puh! ”Vi klarade det!”. Alltid samma härliga känsla när mannen kliver av sin jour efter en vecka på rädda livet-hugget. Är så glad för denna måndagen, har en god, hoppfull känsla i kroppen! Jag hoppas så att ni fått vakna och ta måndag med positiva tankar, ni med. Jag har dessutom nu boostat mig med en springtur med Bertilen i vagnen.. han snusade gott och jag svettades och njöt av att komma iväg på längre tur än bara hemma och precis kring gården, som senaste veckan. Lova mig att ni unnar er friskluftboostande, ni med! Ok. Vi kikar lite tillbaka, innan vi tar sats för ny vecka?
Veckan som gick..
Våren började verkligen kännas i luften. Vi letade och fann massor av vårtecken. En citronfjäril och porlande liten vårbäck på lilla promenaden. Snön smälte i räserfart! Vi öppnade lekstugan, till barnens stora lycka. Hästpojkarna glodde stadigt från avstånd och ville nog helst vara med, dom också!
Vi fyllde våra själar med sånt här. Ser ni njutet hos Chippen? Precis blivit fri en del vinterpäls med hjälp av sin Miniman.
Jag och Svärmor var ute och red i djup, djup snö uppe på berget. Och så fortsatte jag försådden.. där jag pausade mitt i och skrev ett kort, som jag stoppade i ett kuvert tillsammans med lite fröer och så Junis pysslade kort… och skickade till mamma och pappa… som jag halvt längtar ihjäl mig efter nu.
Vi pysslade i massor jag och barnen. Här hade vi målarstund. Barnen hade fått snickra varsitt sjörövarsvärd och nu skulle dom målas. Kreativiteten flödade! Solen likaså!
Jag har just nu dille på fräscha bulgursallader.. och serverade här en med Bulgur, förstås, samt hackad röd paprika, rucola, lite smulad fetaost, strimlade soltorkade tomater, en skvätt olivolja, salt och peppar. Såå gott till kycklingen där i ugnsformen! Som även den var omringad av smaker som soltorkade tomater och fetaost. Mums, sa samtliga! … och då blir husmor lycklig! Finns inget härligare än när alla barnen äter med god aptit. Typ heller inget så frustrerande när motsats ibland sker.
Jag kombinerade lagård med våriga, nylackade naglar. Gick finemang! Mina två favoritlack från Essie just nu är det HÄR och ett som heter Peach Side Babe.
Barnen skippade morgon-tv till fördel för hopp i sängen och fönstertittade ut på trötta hästar. Jaa, när mamman bäddar rent då är det fritt fram att hoppa och busa i sängen. Det är sen gammalt!
Det blev fredag. En väldans trött sådan. Mamman vek den sista tvätten och ungar slumrade härsan och tvärsan.
Jag höll Fransson en stunds sällskap på sofflocket och den fredagsstunden var så god. Än godare blev den när mannen kom hem fredagstidigt och överraskade med fredagsblommor och helghandling. Vi har, helt självvalt, väldigt uppdelat vad gäller sysslor här hemma. Att sköta ”hemmet”, med mat-tänk, tvätt, städ osv. Det är ”mina sysslor”. Inte mig emot. Men sån lyx, att befrias från mat-tänket en gång.
Helgen tog vid och vi pysslade lite till. Ett påskpyssel ni ska få ta del av!
Drömgårdslivet en vanlig lördag i mars. Ungar runtom, en med på ryggen och storhästen i min hand. Jag pysslade om min Mammut innan vi tog en promenad kring gården. Mannen hade Fjödur-tid. Och den där stunden var magi. ÄLSKAR när vi är tillsammans och pysslar med hästarna.
Jag svängde ihop en helgkaka på måfå och så tillsammansrenoverade vi, hela familjen. Lillebroren älskar när han får gå ”opp! tlappan!” (uppför trappan) och alla donar där uppe.
Veckan avslutades med att Vintertid blev Sommartid. Mamman gäspade konstant HELA dagen, mat- och sovtider var på halvflaj och ingen kunde förstås gå och lägga sig till kvällen i ”ny tid”.. blä för den där himla vridningen av tid. Men hurra! För min och Junis söndagsstund, med ”tjejtid”, som hon säger. Bara Mamma och Juni-tid, mao.
…
Ny vecka nu! En liten snutt mars kvar innan april tar vid!
Veckans planer:
–Hemmamamma! Tillsammans med alla småttingarna skapa dagar med sånt vi mår bra av. Tänker mer lekstugelek, cyklande längs grusvägen, facetimande med efterlängtade darlingar, gårdsliv och livet, en dag i sänder.
–Så påskgräset!
–Springa och långpromenera! Åhå, än om förra veckans hemmagympande och särskilt löpintervallerna fortfarande känns i mina ben.. så älskar jag längre rundorna så.. att hinna skingra tankarna, få springa på våriga slingervägar och ha en lyxens mammastund(er).
–Samtliga hästar ska få fötterna vårtjusiga. Bäst-hovis, så tacksamma för henne!
–Jag ska påbörja ett mysigt projekt jag längtat till men prioriterat bort; att göra Lekstugan söt även på insidan. Den kom imponerande Farfarsnickrad och så dundersöt ju, barnen dundrade igång med leken på en gång, funkade ju hur fint som helst. Men nu så, dags för lite piff där inne. Vilket charmigt projekt!
–Renovera! – vi hann iii det närmsta med drömmålet för förra veckan. En endaste vägg är kvar att rikta, eller den är till och med påbörjad. Så, så nära. Men istället klämdes faktiskt lite annat in, jag målade klart ännu ett tak och det röjdes i massor för att det under veckan anländer 2 ton (!) gips som ska upp på väggarna i alla rummen vi håller på med nu. Full fart! Vi har siktet inställt på inflytt! Prick hela familjen är inställda på det och vi jobbar på tillsammans. Helt perfekt nu när vi kan vara uppe samtidigt både jag och M, utan att vara rädda för att någon unge ramlar och gör illa sig någonstans eller så.
–Så fort det är april är det Putsafönstertid, säger Städtanten här! Jag börjar i veckan med köksfönstren. Det blir tjusigt, lagom till påskveckan!
–Ordna för ett ohyggligt efterlängtat 6-årskalas. Minimannen fyllde i början av mars ju, men pga Corona-skiten, ni vet..har det inte blivit något storfamiljen-kalas ännu. Men ni till helgen (hoppas vi!), ”dukar” vi för utekalas med närmsta darlingarna. Kalasälskarna tänker korvgrillning, kalasfika, ponnyridning och fyrhjulingsgasande… med social distansering, förstås. Vad tror ni om det? Tror småkusinerna kan ha roligt tillsammans!
–Njuta skiten ur mars... och sedan Välkomna april! ÄLSKAR april. Som våren och sommarens torsdag.
–Hälsningar ska sändas er! -Det blir Påskpyssel! .. Ett helglyxigt middagsrecept… och så var ni så många som undrade över helgen magi-goda chokladkaka så det blir nog två recept denna vecka. Alltsammans varvat med ord från livet och hälsningar från här och nu.
Nu njuter vi det allra sista av denna marsmånad, som varit väldigt mycket fin men som kantats av knasiga tider, minst sagt! Snart, snart april och hopp om vår! Ta hand om er <3
Tänk att Drömgården blev med Isprins. Mina drömmars hästdröm. Sån dunder-och-brak-kärlek till den där lilla kolabönan till häst. En 8 år gammal, 1,42 m hög storliten islandshäst som nu alldeles snart levt med oss här på gården i två månader. Knappt någon tid alls, egentligen. Och allt känns fortfarande som en endaste för bra dröm.
Fjödur, som är så mycket häst i liten kropp att det är svårt att förklara. Men jag ska ge dom ett försök, orden. Ni är många som vill veta mer om honom.. och huruvida han är ett utmaning, som jag beskriver honom delvis.
…
Fjödur, är en typisk ”enmanshäst”, som kräver luuugna, trygga rörelser från sin människa, och massor av tid och kärlek krävs för att få hans tillit. Vi har kommit en bit på vägen men är ännu bara i början av vår resa..
Han är visserligen bara 142 centimeter i mankhöjd, men inte alls den typiska barnhästen, turridningshästen eller någon man ”slänger upp” en häst-ovan människa på..det, gör man så mycket hellre på han som visserligen är mycket större, men så mycket lugnare. Lätt är det kanske att tro, att en liten islandshäst alltid är en stabil liten töltmoppe…men, det kan jag av mycket erfarenhet av denna ras intyga, att så ej är fallet. Denna ras har oerhört många lynnen och personligheter, precis som alla individer.
”Lilla Fjädern” är en trygg liten kille på det sätt att han gärna går ut i skogen solokvist tillsammans med sin människovän, om det är så att människovännen är trygg i det läget vill säga. Stora Emil i Lönnerberga- hästen går inte alls så gärna iväg själv. Så, där har vi två hästar som är så himmelens olika i personlighet men som kompletterar varandra enormt bra (hurra, bingo på den!). Stora Ikran är den coolaste jag vet, men vill absolut ha sällskap på tur. Medan Islandshästen är väldigt ”skygg” (för att beskriva kort) vid hantering men som väl med utrustning och sin människa på ryggen, absolut kan tänka sig en tur utan hästsällskap, än om hästsällskap är allra roligaste, förstås!
…
Jag ryggade lite tillbaka när jag läste annonsen om honom.. orden ”känslig häst…”, ”…kräver rutinerad ryttare..”, ”kan lätt bli spänd i hanteringen”.. ”bör tolkas som unghäst ännu..”.. men jag såg förbi allt det där och åkte och mötte den där lilla ljuvelen. Som tittade storögt med sina snälla ögon, såg nyfiken ut, men som ryggade tillbaka för minsta rörelse, och kutade ryggen när sadeln skulle läggas på.. han som knappt töltat i sitt liv men som visade att ”bara du visar mig hur jag ska göra, så kan jag, jättebra!”.. hästen, som kändes som en genomgående prinsig och snäll själ, var glad och lyhörd, framåt och följde med på mina idéer på en gång. Han som galopperade i full fart men minsann hade minst ett par växlar till och gav mig fartpirr i magen. Jag har många, många islandshästar att jämföra med och kände med ens att, ”det här är en utav dom fräsigaste jag mött”. Så rar och med maffiga gångarter, men, en utmaning, det förstod jag att han skulle bli mig.. men vilken häst är inte det, så säg!
En oslipad diamant.
Det här är hästen som behöver en lugn och trygg själ vid sin sida. På ett sätt är det jag. Jag känner mig så hemma bland hästarna och älskar det, inifrån och ut. Känner så för denna lilla häst, vill visa honom världen, att det inte är så farlig som han tror..På ett annat sätt, måste jag jobba massor, med att behålla mitt lugn när hästen visar så mycket rädsla och osäkerhet. Det är här, han är min största utmaning. Jag, är ju själv rätt lättskrämd …. jag och Fjödur-hästen är skrattretande lika, mao. Men, Jag tror det har sin mening, det här. Vi ska lära varandra, att ”inte fälla upp paraplyet innan det regnar”.
När jag väl är på hästryggen är jag som en filbunke… och är den som F litar på. Men från marken, vill jag gärna att hästen är cool ..så, här får jag kämpa på. Fjödur kan, utan förvarning, flyga i luften, göra sitt allt för att slita sig (rädd häst=stark häst), för nästan vad som helst. Att bara få förtroendet att trä grimman över mulen, har krävt mycket tid och tålamod. Men det går bra nu. Han sliter sig heller inte längre av att jag sitter av efter ridturen. Han låter mig nu också komma fram till honom i hagen, stryka hans mule och klia hans hals. Vi umgås med våra hästar i massor, alla tre och har så gjort från dag ett. Som med allt annat; Varför ha bråttom?
”De sju lekarna” praktiseras och vi skapar relation före prestation och bygger våra band på kärlek och bara, bara positiv förstärkning. Inget härskande (typ; ”jag är din ledare Fjödur”).. nej, vi vill jobba tillsammans med hästarna.
Drömgårdens Fjäder i galopp över åkern. Och där får jag vara med. Nyp mig i armen.
Så nu vet ni, det här är en starkskör hästsjäl. Som jag älskar av hela hjärtat och ser så fram emot att lära känna ännu, ännu mer.
Sagan om Drömgårdens Isprins, har ju bara börjat!
…och pssst! Alla gångarsryttare… snaart länger jag mina stigläder igen, ..lovar!
Det är så förbenat gott. Och härligt. Nu när våren smyger kring knuten och luften börjar kännas lite, lite varmvare. Att slå sig ner, på något varmt och mjukt. Lite hemkokt saft i glasflaskorna till ungarna. Kaffe till oss andra. Fram med tillsammans-med-barnen-bakade kakan och klara färdiga njut, -Ett klassiskt Bro-fika!
Kan aldrig bli fel. En utav våra favoritkakor, som både är himlagod, smakar barndomens mormor och som på kuppen görs i ett knyck?
Sockerkaka! .. med en tredjedel av smeten som blandas med lite kakao, får man en fräsig..
Sockerkaka.. eller Tigerkaka, du väljer!
Ingredienser:
3 ägg
2,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
3,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
50 g smör
1 dl mjölk
För tigerkaka; 2 msk kakao.
Gör såhär:
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt (miinst fem minuter räservispande! Det här ju här man sätter fluffet på kakan!). Blanda ner smält smör och mjölk. Rör ihop dom torra ingredienserna och vänd ner i smeten. Vill du nu bara ha en klassisk sockerkaka, häller du all smeten i en smord form och gräddar i cirka 25 minuter på 200 grader.
För Tigerkaka? Ta en tredjedel av smeten i en annan bunke och blanda med två matskedar kakao. Häll den ljusa smeten i kakformen och den chokladiga smeten över. Rejsa runt med en gaffel i formen för att sprida ut tigerränderna. Skjutsa nu in i ugnen, i cirka 25 minuter på 200 grader.
…
Ps! Min favorit är att smöra formen och sedan ”bröa” med kokos! Så gott!!
Njut av er lördag! Det ska vi. Barnen pigga och med sina söta morgonfrillor. Och jag och mannen, med lite grusiga ögon.., då Brandismannen fick larm och kutade ut genom dörren 01.15 i natt och kom tillbaka tre timmar senare. Hemska timmar att vara uppe och göra något vettigt, va!? Barnen hörde i vanlig ordning ingenting av det där oljudet, men själv låg jag bara och hade ont i magen av oro. Ovettigt. Men typ ofrånkomligt hos denna fru. Är ju så himmelens rädd om min M och det känns alltid så kusligt är jag ser honom i ilfart åka ner mitt i natten på stationen, följa dom blåblinkande ljusen från brandbilarna som lämnar byn och inte ha en susning om var han är på väg. När jag väl somnade, mardrömde jag om hur mannen räddade liv och samtidigt utsatte sitt eget. Hu. Det är morgon nu. Lördagsfrukost ska dukas fram och kaffe bryggas, åhå det blir gott! Solen skiner och det är sannerilgen bro-fika-feeling på denna lördag!
Våren lurar bakom knuten och jag är i sån rensa-städa-fixa-och-grejsa-iver.
Känner du igen dig kanske?
Nu vill jag påta hemmet vårfint inne, för att sedan maxa utelivet under trädgårdstiden.
Inget nytt under solen, nej. Att jag är en listälskare av rang, menar jag!
Nu är jag i full färd med att beta av mina små prickar på min Vårviskande Grejsarlista som ligger bredvid Juniflickanpysslade kort som är till sin Mormor och Morfar som hon längtar så efter.
Listan får fler och fler punkter hela tiden. Alltsammans gör jag för att jag vill och då går det ju oftast som en dans, ni vet. Inga måsten. Och håll med, nog låter ”grejsa” mycket härligare än ”att göra/to do/osv”?
Vi tar en punkt i taget, känner in dagsformen för var dag, mamman trollar till sig tid att påta mellan uteleken, utfodring av småttingar, ponnygoset och så.
Sista punkten, ser ni?
– ”Plocka in björkris… så att det hinner slå ut till påsk”… en utav dom viktigaste punkterna, hela klart! Som vi längtar till påsk här hemma. Det är en älsklingshögtid hos oss alla. Chokladägg, glada färger, massor av tillsammanstid och våren på intåg. Plocka in lite björkris ni med, vetja!
Sådärja, check!
(ääälskar att sätta check, haha!)
Jag snor runt bland blommorna. Klipper ner och ger ny jord. Näringsvattnar efter någon vecka.
Trasmattor hivas in i tvättmaskinen och torkas torra utomhus. Doftar så friskt när jag rullar ihop dom i väntan på nyskurade golv.
”Rensa i lådor och skåp, skrymslen och vrår”. Jo, jo… den punkten blir jag nog aldrig klar med. Om jag tänker mig hela gården. Såå, då tänker jag förstås inte så, utan menar nu kökets allra skrymsen och vrår. Tömmer skåpen, torkar ur och ställer tillbaka det som ska återvända.
Nog så ordning nu, alltid måste det få finnas någon stökhylla eller så, visst?
I skafferiet önskar jag mig fler fina burkar i både plåt och glas, att dundra ner torrvaror i. Men vad tusan, det funkar så fint nu också. Ett par big-pack-byttor gör mig lycklig som håller ordning på ja ni ser vad. Nötter och sånt skrufs.
Förresten? Synen där till höger… upplever ni också, att vi behöver mer porslin….särskilt arsietter?
Vågar inte visa fler skåp än såhär. Ni kommer tycka att jag är för porslinsgalen då.
Juniflickan hjälpte mig med experimentet som gör smygsvart silver skinande rent, på några sekunder! Så spännande ju! Så långt bort från putsdukar och tidskrävande gnetande.. se här;
Ta en bit alluminumfolie och lägg i botten av diskhon (som du förstås satt proppen i!). Lägg i ditt silver. Strössla över bikarbonat. Och till sist; kokande vatten.
På någon sekund börjar det bubbla och utan att du hunnit blinka sker vad du ser här i bild.
Tjjopp, tjopp! Skinande blankt silver!
Efter alla lådor och skåp och varendaste liten kryddburk var torkad. Skulle jag ge mig på Ugnen, som såg ut som sju svåra år. Helt förståerligt, som den används liksom! Och nej, den är förstås inte av senaste modell. Hallå, Drömgårdslivet! Det är inte drömmigt som i flådigt, har jag ju sagt! Men! Gammhärken till ugn funkar skitbra och även för den, gjorde jag en liten husmorsblandning.
Ugnsrengöring!
Vår ugn såg som sagt ut som stryk, så den behövde en rejäl pasta, som jag blandade av bikarbonat och vatten och gnodde in ugnen med.
Dundrade sedan på med ättika. Bubbelfest uppstod och efter en stund kunde jag skrapa bort snusket.
Till sist, såpa och vatten. Och se så ren den blev!
Jag tänker att, det måååste vara fler som lever som vi; iiinte i ett toppmodernt hem med massa fräsiga lösningar hit och dit menar jag? Vi bor ju i ett supergammalt hem med standard låg. Men oj som vi vårdar och tar hand om stället och finner ut lösningar likt Pettson. Det funkar så himla bra, allt behöver inte vara nytt och fräsigt! Mitt älskade platsbyggda skåp var tvunget att rivas, till fördel för nya trappan.. så någon plats för linne finns ej just nu. Det mesta bor i Gårdshuset. Men i några kökslådor förvarar jag kökslinnet.
Strykjärnet och strykbrädan från mannens Mormor funkar finfint.
Det här är flärd, ju.
Att få lägga på en nystruken kökshandduk på slagbordet i köket. Slå sig ner med en älskad och sörpla kaffe och prata livet..
Heja heja, börja grejsa, vetja!
Jag törs lova att man blir lite lycklig på kuppen.. så härlig känsla, att värna, vårda och ta hand om det man har. I allt ifrån liten ugn som kan laga en god mat, till lilla trötta blomman där i fönstret. Och att gööra saker, älskar ju jag som ni vet… men, det är faktiskt helt enormt (extra) gott nu, i oroliga tider! Hemmet är en trygg vrå.
Härnäst ser jag fram emot att påta påskigt ute på bron, jag menar verandan…
Och så småningom om väntar mastodont-görat…-Fönsterputs, åhåå.. det är enda gången jag saknar dom där schabrakiga, o-spröjsade perspektivfönstren… meen, med Farmors Fönsterputsarknep går det som hejsan!
Senaste kommentarer