En lördag i december!

Efter en fartig vardagsvecka kändes det mer än gott att vakna till lugnan ro-lördag idag.

En sån där som egentligen hade planer men som pga sjukdom ”i andra lägret” fick strykas och plötsligt fick vi en helt oplanerad lördag. Tack och lov hade vi inte avslöjat för barnen vad vi skulle åka iväg och göra, så ingen besvikelse från deras håll att planer ströks.

Efter julkalendern och frukost, gav vi oss ut allihopa. Vi behöver sällan fundera på hur vi ska kunna fylla dagen, tvärtom. Det gäller bara att välja och vraka bland ”allt”.

Med snön som fallit idogt sedan igår, blev fix av kätting på traktor och skottning en given del.

Tre största ungarna åkte med pappan i traktor först innan snökojjebygget tog vid med full iver.

Mamman gav sig ut på långpromenad med bäbisen i vagnen. Lilla lillungen där. Vi är så himla kära i honom allihopa. Han är värd mer än guld, säger den ena. Den gulligaste hon har sett, säger den andra. ”Olof? Jag älskar dig”, säger den tredje.. puh, säger mammahjärtat över allt gulligt.

En tur till lagårn sedan i daglig ordning. Varje-dag-bestyren. Fylla vatten, ge hästar gottigt foder, klappa om och se så alla mår bra.

Hej hej Ikran och Fjödur!

När det var skottat och klart med alla bestyr och snöleken gjort småkinderna äppelröda… och magarna kurrade. Då, gick vi in i värmen och tog lunch.

Under eftermiddagen har mannen tillverkat den sista tröskeln till matrummet. Och jag och barnen har bakat pepparkakor. MammaMormor har ännu ett år gjort den där goda, goda degen med Mormor Syrenas recept. Å, himmel. Så god. Och så mycket barndom.. doften.. mm..

Tripp Trapp Trull var så ivriga och tyckte verkligen att det var roligt.

”mamma kan du hjälpa mig? mamma kan du hjälpa mig att kavla? mamma, titta här, är degen nog tunn nu? mamma behöver jag mer mjöl? mamma kan du ge mig mjöl? mamma kan du hjälpa mig också? mamma nu är plåten full!! mamma mamma mamma…”.. alla frågor samtidigt.

Å fy farao, alltså. Vilken ynnest. Att just jag får vara deras mamma… som var prick hur varm i kroppen som helst där hon kutade emellan alla ivriga små sockerbagare. Men det var det sannerligen värt!

Älskar att ena lillungen så lyckligt sa; ”alltså! vad BRA vi är på det här!”.

Nu luktar hela hemmet som en burk pepparkakor. Väl och mycket väl (!) gräddade peppisarna ligger nu i sina tre små burkar. Mamman bakar till stor pepparkaksburken en annan dag. För nu är det dags för lördagkväll. En lugn, somna tidigt-sådan känns det som. Ja, så får det bli.

Emmeli

Du med den lilla koftan blå

Du med den lilla koftan blå

Du med den lilla koftan blå?

.. jag vet jag sagt det om och om, men mamma älskar dig så! 

När du ler mot mig, med finurlig liten mun och tindrande blå, kan jag inte låta bli att fundera; säg, vad tänker du på?

Jag tittar på dig och kan inte förstå.. 

-Vad har jag gjort för att förtjäna dig och skaran Tripp Trall Trull? Jag är så stolt över er, ni är ju MAMMAS GULL!

 Jag vill hålla din hand i vått och torrt. Du vet, mamma finns här.. bara ett andetag bort.

Jag kommer alltid att lyssna på orden du mig säger, försöka finnas här för dig, både när det gäller små och stora grejer.

 I livets upp och ner, ja då finns jag här för dig. Du och syskongänget, betyder allt för mig. 

Du med den lilla koftan blå?

Vill du hålla min hand? Får jag vara din vän? Lilla hjärtat, mammas prinskorv. Gosevännen, vår LillOlof? 

Vi håller handen, så länge du vill. När du en dag släpper, kommer Mammahjärtat jubla och samtidigt önska; ”snälla stanna, bara lite till?”. 

För mitt i allt, så vill jag inget annat, än att få se dig växa upp, leva livet precis som du känner. Känna dig stark och fri, och våga kämpa för det du tror på, även när det bränner. 

Men först ska vi vara här i bubblan den lilla.. amma, gosa och pussas ja, ibland är det nästan som om tiden står stilla?

Minutrarna går och du växer med dom.. snart plockar du blåbär, bakar bullar och tar med ponnyn på en svängom. 

Jag är så lycklig att jag får kalla dig för min. Och vet du vad, allt du vill, -så är jag din!

Du med den lilla koftan blå?

…. jag vet jag sagt det om och om.. men mamma älskar dig så!

Mamma Emmeli

Koka soppa på en spik!

Den här soppan blev så otroligt god. En riktig, koka soppa på en spik-soppa.. där du får användning av den där lite småskrövliga paprikan där längst nere i kylskåpet, slantar i den sista moroten du har och duttar i pastaslattar.. toppa med parmesan och festen är framför dig! Ja, ni måste prova!

Grundreceptet fann jag inne hos Ica, men vår variant ser ut som följer. På ett ungefär. Lägg till eller ta bort ingredienser efter tycke och smak, ni vet..

Minestronesoppa!

-en riktig koka soppa på en spik-soppa!

Ingredienser (till ca 6 portioner):

  • 1 1/2 röd paprika
  • 3 morötter
  • 1 1/2 gul lök
  • 3 vitlöksklyftor
  • 750 g tomater
  • ca 225 g haricots verts (frysta)
  • olivolja
  • salt och peppar
  • 3-4 msk tomatpuré
  • 1 1/2 l grönsaksbuljong (vatten och tärningar)
  • några teskedar torkad basilika/timjan
  • valfri pasta för cirka 6 portioner
  • 2 förp kokta stora vita bönor (à 380 g)
  • persilja
  • gröna oliver
  • parmesan att ha på toppen!

Gör såhär:

  1. Dela, kärna ur och tärna paprika.
  2. Skala och slanta upp morötterna.
  3. Skala och hacka lök och vitlök.
  4. Skär tomaterna i tärningar.
  5. Bryn samtliga grönsaker i olivoljan i en gryta och krydda med salt och peppar. 
  6. i med tomatpuré och fräs ytterligare någon minut.
  7. Tillsätt buljongen, krydda med basilika/timjan och koka upp.
  8. Rör ner pastan och koka enligt anvisningen på förpackningen.
  9. Skölj bönorna och låt dem rinna av, blanda ner dem i soppan.
  10. Späd eventuellt med mer buljong om du tycker soppan kräver det.
  11. Strössla i lite hackad persilja, låt oliverna rinna av och rör ner allt i soppan.
  12. Servera soppan till önskad brödbit och glöm för guds skull inte att riva över parmesan på toppen av den rykande härligheten!

Smaklig spis!

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Drömgårdsrapporten kommer här!

Med glimtar och ord från veckan som gått, några tankar här och nu och ett gäng önskeplaner för den nya veckan som är här…

Veckan som gick;

LillOlof premiärade som skolskjuts. Han tog det hela med ro.

På måndagkvällen osade köket fortfarande av saffran från allt bakande som skett under dagen. Storebror fick vara vaken lite längre än småsyskonen och vi spelade ”Vem där?” och åt saffransbullar med mjölk. Gott att få rå om bara min storpojke för en stund.

Vi gjorde kampanj för våra favvisar Naturkompaniet. Älskar deras initiativ om ”Green Friday”, att vårda det vi har istället för att köpa nytt bara för att. Dvs motsatsen till Black Friday där det fullkomligt sprutar ut ”erbjudanden” så vi ska bli köptokiga av nu. Här smorde jag upp mina älskade Blundstone, som jag haft sedan 7-åringen var plutt. Har noll planer på att byta ut dom.

Tre hemmabarn som levde lajvet. En som nöjt klätt sig själv, skit samma att brallorna är bakfram liksom! En som har full underhållning av bara farten och ljuden som rör sig kring honom. Och så hon som är störst i helhemmagänget och strösslar idéer till fantasilekar och koljbyggen så en aldrig slutar att förundras.

Tussekatten är med överallt också som ni ser. ”Mamma mot Kattlaget” var det där i spelandet. Och lillkatten kutade i samma fart som ungarna åkte räserdyna utför lobryggan. Djur och barn, alltså. Vilken hit det är!

Ikran och Chippen firade två år som våra hästpojkar. Kära hjärtanes, att det redan gått två år. På ett sätt känns det som dom alltid varit hos oss, på ett sätt känns det som ”igår” som dom anlände där i snöiga tisdagkvällen i slutet av november 2019.. minns adrenalinpåslaget när den här stora darlingen stampade av frustration där i transporten och ville ut, nuuu. Åhå,vilken cirkus det var i början, kära nån.

HemmaMamman jobbade på. Bakade bröd och kokade soppa, lillbebbe njöt i sjalen. Synd bara att det just när maten var klar, gick Brandislarm och mannen kutade ut ur hemmet för att rädda liv. Och att barnen ratade min (faktiskt väldigt goda) fisksoppa och bara ville äta brödet till. Äsch. Allt hör till. Receptet på soppan har ni HÄR förresten. Kan aldrig bli fel.

Vi fick njuta av mjuk sol mot gnistrande snö. Tänk, vad denna syn var grönskande och blommig för en liten tid sedan.. var sak har sin tid. var tid har sin charm. Alla årstider har verkligen något gott att ge. Jag älskar när det blommar för fullt, men nu njuter jag massor av vintervilan som råder.

Vi adventsstökade, lite lagom sådär. Småstädade och hängde upp stjärnor och ställde fram stakar. Virade en liten ljusslinga kring pyttegranen på bron och klädde räcket med granris. Jag hade en ljuv stund där jag band en enriskrans. Och till lördagkvällen slog vi in några paket för att hänga i Adventskalendern.. ett paket för varje advent.

Och så blev det första advent och det var den veckan. Tack livet.

Och idag är det måndag, alldeles i slutet av november. Andra adventsveckan är här..

Vi började dagen rivigt… Mor och bäbis råkade sova lite, lite för länge. Fröjdigt väckta blev vi, av Tripp Trapp Trull som kom med högljutt pressmeddelande om att en adventsljusstake var nerriven från ett fönster och väääldigt trasig. Vi rantar ner för trappen.. och möts och av två häärliga pölar kattkräka. Det är alltid en härlig start på dagen när det sker. Tack Storkatten. Särskilt när han prickar fönstersmygar och krångliga vrår… som i morse. Det blev lite brådis till skolan, men pojken var hel ,ren, mätt och med borstad tand eller två. ”Mamma? Det kan bli lite kaos ibland, men vi hinner alltid ändå”, sa 7-åringen med sin aldrig sinande pepp. När vi övriga kommer hem igen ska jag bara hälla upp en god kopp kaffe och ta lite mjölk ur kylen… skvimper då ikull ett mjölkpaket… det utan kork. Och vi har mjölk i vad som känns som hela kylskåpet… Häpp häpp… en får inte bara rädd för lite strul, sa hon den äkta Drömgårdlivaren där hon sedan nöjd efter röj, satt på sofflocket och njöt sin kaffekopp. Vidare har dagen inte gett sig utan mest gått i full fart och småstrulat hittan dittan.. vi somnar gott i natt. Inatt också.

Önskeplaner för andra adventsveckan!

-Ta en dag i taget. Önskar mig många mysstunder på sofflocket med bäbis i famn, småungar i kring och adventsstök hittan dittan. Kan inte tänka mig något godare just nu.

-Bvc-besök med LillOlof!

-Bolla HemmaMammaliv med Drömgårdsliv-uppdrag.

-Försöka ordna några julklappar. Till barnen. I övrigt försöker vi dra ner mer och mer på klapperiet.

Överraska barnen med en fräsig helgutflykt!

-Tända det andra adventsljuset <3

Önskar er och oss en god avslutning på november och en god början på december! Ta hand om er. Allt ni bara kan!



Emmeli

Första söndagen i Advent!

Idag är det första söndagen i advent.

Vad gott det känns! Advents- och Juletiden är sånär som oplanerad för oss i år. Vi tar en dag i taget. Känns vettigt med det livsläge vi har just nu. Rogivande också.

Barnen började morgonen med att lyriska mötas av adventskalendern som mamman och pappan pysslat ihop under sena lördagstimmarna. Inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.

Sen åt vi adventsfrukost i Matrummet! Risgrynsgröt. Och Lilla storebroren B tände det första ljuset.

Det är så förskräckligt trevligt med ett Matrum. Särskilt nu när vi känner att det är klart. Äntligen är det såpskurat helt, helt klart och det där sista varvet på alla lister och smygar är struket. Ombonat blev det med en matta också. Gardiner? Kanske det. Nångång.

Jag är mästare av sofflockshäng och den här soffan är en ny favorit.

Fast jag ska erkänna att jag vilade mig less på den dom där fjorton dagarna innan Olof föddes.. dagarna vi väntade så ögonen höll på att ploppa ut på oss alla .Typ. Men nu, nu är all den frustrerande väntan glömd och kära hjärtanes vad vi snusar och njuter den där lilla prinskorven. Han som stassar runt i julig tomte- och polkagrispyjamas som ”Mosser Mia” givit honom.

Här nånstans, när klockan var 11.56 typ, var vi så hutlöst stolta över oss. Att vi lyckats få bort den där långfrullen från bordet, klätt alla barn, satt ihop sex stycken små pepparkakshus, gjort lunch som storasyskonen åt medan bäbis ammades och alla till sist hamnade i varma kläder, med kammat hår och sådär.. och att vi utan överdrivet med i slutet-jäktande hade tagit oss iväg. För nu skulle vi på gudstjänst. När vi stod här utanför kyrkan, fanns knappt en själ där….. vi var ute en timme för tidigt. Ny gudstjänsttid här i byn. Ahapp.

Vi slirade iväg. Drog en snabbsväng till kompisarna med lite hö. Susade in på affären och köpte non-stop och ingredienser till middagen. Sen provade vi, igen. Mot kyrkan!

Och nuu, nu satt vi där i kyrkbänken, igen. Skitnöjda över att ha passat gudstjänsttiden inte bara en, utan två gånger.

Vi sjöng Hosianna för fulla små och stora halsar, bäbis klunkade mjölk utimellan. Nån behövde bajsa mitt i och hoppsan där flög en psalmbok ner i golvet så det dånade om det. Men häpp, häpp vi var där, hela familjen!

Hem det sedan bar, übernöjda och fikasugna..

Vi dukade upp med eget lite kyrkkaffe.

Vi gillar ju att dra hem hela klanen på första advents-kyrkkaffe. Men i år fick det bli paus.

Vi dukade upp med varmt kaffe, kall mjölk. Saffranslängder och luffaschack..

.. och barnen pyntade små pepparkakshusen, vilket var vad som gömde sig i första adventsluckan i adventskalendern.

Och nu är det kolsvart svart ute. M ser film med storasyskonen medan jag smög upp med bäbis till övervåningen. Ammar i lugnan ro med kurrande katter kring fötterna, redigerar bilderna till det här inlägget och fyller i med några ord från hjärtat. Dagen har varit så fin. I all sin enkelhet.

Snart dags för nattande. Ska gå och leta fram julböckerna nu.


Emmeli