Den här hösten har varit fylllld av liiv. Så mycket bäbisgos och bäbisnjut. Samtidigt så känslosam. Ikran, vår älskade storhäst har ”flyttat hemifrån (läs om det om du vill, HÄR)”.
Den dagen var så smärtsamt sorglig och många dagar efter likaså. Men lilla S har gjort det enkelt att skingra tankarna. Och nånstans långt inne så visste vi ju, att det var rätt beslut. Som jag bland annat skrev den dagen han flyttade;
”Att ha hästar är fantastiskt. Men en omstrukturering i flocken, är ett måste. Barnen älskar hästarna och att rida. Deras lilla ponny är dock inte mycket till ridhäst längre, mer är små korta skritt-turer. Islandshästen (Fjödur alltså) är inte heller någon barnhäst, ett endaste dugg. Och Ikran är alldeles för mycket häst för till exempel en sjuåring (dock inte om ni frågar den coole sjuåringen). Det vi ”behöver” för att få hästlivet att fungera gott nu i livet, är ”en lagomstor, lagomfartig familjehäst” som både päron och barn kan ha det gott med”.
… Jag landade i tanken att ”Ikran har flyttat hemifrån nu.. antingen kommer han tillbaka eller så ordnar han någon annan åt oss. En lkran i en islänningskropp, vilken dröm det vore..”.
Resten är historia…
Här är han! Smått overkligt hur han hamnade här hos oss. Hela familjens häst.
”Det här var ett bra köp, mamma!”, sa ena lillungen den där soliga senhöst-söndagen för några veckor sedan när han just lastats av transporten han färdats med från söder.
Vår nya islänning, Berserkur (isländskt namn. betydelse: Stark man). Berry! 11 år och i sina bästa år.
Familjens egna Lillberg.. kraftig som en mini-Ikran, luuugn som en Mini-Ikran, ja faktiskt till och med ännu coolare och än mer orädd.. och inte ett dugg bufflig (som älsklings-Ikran) och precis den hästsjäl vi bara kunnat drömma om. Lite mer gräddig i kolafärgen är Fjödur… och helt och hållet raka motsatsen till Fjödurs lynne.
Med ett hjärta på mulen, till och med!
Han känns nästan lite föör bra för att vara sann. Han är så enkel liksom. Så lätt att ha med barnen samtidigt, precis såsom vi vill. Känslan när vi tog första turen.. M ledde Olof som red Chippen.. bakom det gulliga ekipaget kom jag och Berrypojken. Så MAGISKT mysigt! Berry är naturtöltare och ni som vet, förstår lyckan i det.
… men lilla vännens första tid här på gården har varit allt annat än lätt. Till en början tedde sig hästpojkarna precis som väntat, Fjödur satte Berry på plats och B hade inget som helst intresse att bråka, han är väldigt låg i rang, så mer drama än så var det inte.
Här hade nya lilla flocken börjat gå ihop sig fint. Äta tillsammans. Vila nära tillsammans. ”Nu har nog Fjödur accepterat Berserkur”, sa vi en kväll.. för att jag dagen därpå plötsligt hörde skrik utifrån hagen när jag stod i köket…
Fullt hästbråk, värre än på hela tiden. Jag kastade mig ut i hagen och avbröt det hela. Blodet pulserade då ut från Berrys ena knä. Och han haltar. Skit. Troligtvis hade Berry gått på knä mot en sten i hagen…
Vi lyckades med lotsning av bäst-veterinären i luren samt finaste hästgrannarna, linda det hela bra och Lillberget repar sig otroligt snabbt.
Dagen efter tittar han ut från sjukboxen/ligghallen (.. eller ”vip:en” som vi kallar den) och undrar vad vi sjåpar oss så för, ”jag har inte så ont längre, alls faktiskt”. Puuuh, säger hans nyblivna ägare..
Därefter fick Berry gå i egen hage igen, vi behövde börja om med makandet av kompisbanden helt sonika. Lugna dagar därefter men för prick en vecka sedan, var olyckan framme igen för denna krake. Denna gång. pga. oss människor. Han hade fastnat med ena foten och fått ett snöre lindat kring karleden/fotleden. En tankevurpa som höll på att kosta oss ett av fyra värdefulla ben. Jag mår sååå dåligt av att ens skriva det här, det var en så otäck upplevelse då hästen var mycket, mycket medtagen…så pekpinnar eller dylikt behöver vi inga. Vi har bannat oss nog, jag lovar.
Vår fantastiska veterinär kom snabbt och hjälpte oss.. därefter har vi haft en orosam, oviss hästvecka..
Tempat dagligen. Gett smärtstillande/antiinflammatoriskt dagligen. Fodrat honom i småportioner fyra gånger per dag (för mycket foder i detta läge, där hans stått nästintill helt stilla, kan ge kolik= mardrömsläge). Hängt där nere med honom, massor.. alltsammans mitt i det övriga livet som pågår. Låt säga att veckan varit ett PUSSEL.
”Kling & Klang” har stått och tittat in…
Igår kände jag mig smått vinglig av trötthet.. men trots krångel, så är det så lyckligt att han är här.. och dagen idag, är än lyckligare. Berrypojken verkar vara en fena på återhämtning…
Det har gått en vecka sedan denna olyckshändelse, hältan syns inte och han är åter ute i egen hage igen. Puuh..
Nu knäpper vi händerna för att flocken ska kunna gå ihop snart igen… utan bakslag…
Fjödur är hög i rang, det vet vi. Han flyttade på stor-Ikran med en blick, det behövdes inget mer. Fjödur kom till oss och klev rätt in i hagen och blev flockledare dag ett… sköönt, tyckte Ikran som inte alls ville ha den uppgiften på sina axlar. Nu har Fjödur verrrkligen ledarrollen sedan alla år här och nya hästen vill inte bråka om saken alls, han är väldigt låg i rang, … men det spelar inte någon roll verkar det som.. vi hoppas att det ska ge sig med tiden. Fortsättning följer…
…
Så nu vet ni, att vi har en ny hästvän att älska här hemma… och att älskas utav! Vår fina, fina Berrypojke.
(Inlägget är i betalt samarbete med Västerbottenssåpa)
Psst! .. ett litet tidigt God Jul till er kommer här;
-Rabattkoden Emmeli20 ger er just nu 20% rabatt på ett helt köp, hos Västerbottenssåpa!
(gäller hela sortimentet, även kit och redan nedsatta varor)
Erbjudandet gäller tom. 17/12-25.
Julsåpakitetär otroligt härligt att använda just precis denna tiden på året!
Det innehåller 1 såpspray med doft avingefära som är så härlig till den lite snabbare ”vardagsstädningen”, bara spraya på och torka av. 2 refiller följer också med till såpsprayen. Samt en allrengöringssåpa med samma doft, till den lite grövre städningen. Att torka golven med doft av ingefära är så himla trevligt!
Dessutom, är det här kitet den perfekta gå-bort-gåvan i juletid!
Varför inte ge varandra produkter från Västerbottenssåpa i julklapp? Julen är nog belastande klimatet som den är, låt oss alla tänka till, ge varandra miljövänliga gåvor och samtidigt göra 2026 till året där vi alla börjar städa med helt naturliga produkter!
Vilken grej, va!?
Och inte bara städa miljövänligt, utan också TVÄTTA miljövänligt!
Tvättmedelskitet är fantastiskt. Ni kommer väl ihåg principen ”lika löser lika”? Såpan är fet och fett löser fett, så fastän tvättmedlet är snällt mot miljön och plaggen, så må ni tro det är rysligt tufft mot bland annat fettfläckar! Och fettfläckar och andra svåra fläckar finns det gott om i ett småttingliv.
Alltvättmedlet fungerar precis lika bra på kulör- som vittvätt, till och med ull! Tvättmedlet innehåller inget blekningmedel (= inget som sliter på textilierna) men önskas blekningseffekt, så fungerar det lika bra att strössla i 2-3 msk bikarbonat direkt i trumman.
Är fläckarna riktigt tuffa såsom nedan, går jag på fläcken med lite vatten följt av fläckborttagaren innan plagget läggs i tvättmaskinen.
Före – Efter.
Tvättmedlet finns i flera milda, ej ett dugg stickiga dofter; äpple, lavendel och citron. Samt en suverän fläckborttagning med doft av citron.
Kläderna till familjens minsta lilla prinsessa, tycker jag om att tvätta helt utan parfym. Ja! Det finns alltså en fjärde variant, ett parfymfritt tvättmedel.
Kalkborttagningen rengör dina duschväggar eller din kaffebryggare i ett knyck!
Ta kalkborttagning och lite vatten på en ekofibertrasa, gno på utsatta ställen. Skölj sedan ur bryggaren med vatten. Låt till sist rent vatten ”bryggas” ca tre gånger, så kaffebryggaren är rejält genomkörd.
Kökssåpan används på ytor där vi tillagar mat, det känns gott att inte använda parfymerade produkter där!
Köksrengöringskitet är hela kökets städvän.
Ugnsrengöringskitet, gör din ugn, dina plåtar, kastruller etc. så rena med den fasta såpan som får låta dra. Ni ser ju ovan!
I badrummet föredrar jag att använda badrumssåpan. Det känns så hygieniskt också, att bara just använda dessa flaskor i detta rum och låta de ”bo” där inne.. inte svassa runt med badrumssprayen i övriga hemmet, liksom.
Den Skogsdoftande badrumssåpan kan du använda i precis hela badrummet.
Och joo, det är sant! Så här kan det se ut hemma hos en familj med fyra tandborstande småttingar (femman har inte börjat borsta några tänder ännu, ju!) … efter tandborstande och skitiga händertvättande går jag på med badrumssprayen, i ett knyck blänker det igen!
Sprayen, på lättare fläckar. Allrengöringssåpan, på tuffare fläckar och smuts. Precis som i övriga rum!
Att städa och tvätta med Västerbottenssåpa, gör inte bara kläder och hem rena, hela alltet känns så gott i själen också! Skonsamt och miljövänligt och samtidigt effektivt mot smuts och fläckar. Kan det bli bättre?
Avslutningsvis, något så otroligt trevligt… vad sägs om denna Limited edition- Nyårssåpa!? .. med doft att Nyårsbubblor! Den kommer med all säkerhet göra städrycket mellan jul och nyår lite extra härlig! Återigen, perfekta gå-bort-gåvan eller juleklappen..
Glöm inte! – med rabattkoden Emmeli20 får ni nu 20 % rabatt på ett helt köp, på heela Västerbottensåpas sortiment.
Första lilla snön kom redan 10 november. Några få singlande flingor. Ankorna är tuffa i kyla också, verkar det som.. ut ska dom, trots att kvicksilvret sjunker. Så roliga djur!
Inne i gamla timmergårn är det varmt och gott.
Vi eldar i kakelugnen, morgon och kväll. Bland det mysigaste vi alla vet! Det känns fortfarande, vinter två nu, så nymodigt att kunna elda.
Och se där, ja, vårt kära polkagrishus..
-med både några röda och lika många vita fönster. Rött återbrukat tegeltak.. och en nymurad skorsten som M jobbat med under hösten, murad med gammalt stortegel vi fann på en blocketannons i våras… tungt att jobba med, men så fint!! Ja, så har han alltså murat en skorsten för första gången i livet också, den där skäggige. Impad är jag.
Men inget är riktigt klart som ni ser. Fönster ska målas på gavlarna, nya hängrännor och stuprör ska till, plåt fattas på skorstenen och andra sidan taket läggs om troligtvis till våren och därmed hamnar nockpannorna på plats, vindskivorna behöver ordnas osv osv…. sinom tid, sinom tid.
Men nu är inte tid för att hinna så mycket det bara är möjligt. Nej, nu är tid för så mycket stanna upp, passa av och njuta av nuet som vi bara kan! Bäbistiden är så särskilt speciell.
Kom ihåg att Vintervila också! manar Björnmor. Tänk att vi är i andra halvan av november..livet innehåller sina måsten och åtaganden.. men jag tror på att lyssna på naturen och följa dess iver och fart, året om, för att må så bra som möjligt. Vad tror du?
Storkok är en favorit. Laga mycket och kunna ha restfest. Här lagade jag en högrevsgryta medan övriga gänget var i vår skog och hämtade hem gran-, och enris som vi ska pynta entrén med inför advent.
Grytan blev otroligt, med kött från Lidbölegård i grannbyn. Receptet fann jag HÄR förresten!
Sol som skiner dag för dag, så ofantligt lyxigt i novembertider.
Mörkret faller tvärt till eftermiddagen.. och typ det enda jag vill då, är att sitta på sofflocket i gammköket, sörpla kaffe och fika något gott. Med bäbis i famn och ungar i kring. Nyper mig i armen, att få spendera ännu en novembermånad som HemmaMammaBondmora.
Årets första saffranskaka bjöd vi kompisarna på. Receptet på kakan, har du HÄR.
Djurliv i november.
Kallt och frusen mark. Så stort att se hur barnen tar mer och mer eget ansvar och vågar mer och mer.
”Det här ÄR den mysigaste tiden på året!”, sa ene sonen häromdagen när vi vaknade till ännu en frostvacker morgon och jag fick feeling och hängde upp rödrutiga gardinerna i köket. Jag är beredd att hålla med honom.
Lyckas man som mor (och far?) också att hålla ribban lagom hög för allt som önskas göras, så blir det succé. Jag tänker mycket på det här, det vet ni. Livet får styra, från år till år. Sopar iväg hittepåmåsten, ett efter ett. Inget av barnen kommer säga ”ååå mamma, vad UNDERBART att du slet ut dig till jul, i år igen!”… näääpp. Jag vill ha ro att sitta ner… pyssla det barnen vill pyssla. Baka det barnen tycker om. Städa lite lagom. Laga ett stort gäng köttbullar att ha i frysen till jullovets luncher som ingen egentligen orkar laga.. för köttbullar, det tycker vi alla om.. sju sorters sillar bryr vi oss föga om. Pynta lite lagom. Med stjärnor i fönstren, buntar av en och gran i några rediga krus samt röda julmattan så kommer vi långt. Och julgranen, förstås! En drös julklappar till alla ungar? Nix. Några få. Något de behöver. Något de verkligen önskar sig. Samt en upplevelse. Att barnen värdesätter närvaro och lugnan ro högt, det törs jag nästan lova!
Hösten var så väldigt vacker i år. Men tänk, nu är den här! Vintern!
I veckan har jag gjort hallen helt redo för en lång vinter, kånkat ut höstens ytterkläder och skor och tagit in allas vintermunderingar. Firade rockaden, med en långprommis med Lillan, medan pappaledige pappan var hemma med övriga gänget.
Igår vaknade vi till en trött, trött fredag. Eller det var nog jag som var tröttast då.. vi är bortskämda med ännu en bäbis som sover gott om natten, men den där natten var jag vaken med en väldans språksam liten snart-tvåmånaders-bäbis. Hon tyckte att vi hade ypperlig prat-, och jollertid då och sov sedan igen sin sömn under hela dagen igår.. men inte jag, så det var otroligt skönt när det blev fredagsmys och vi bara drösade ihop i finsoffan allihopa.
TACK alla ni som engagerade er i min fråga igår morse inne på instagram, också! Jag undrade hur er erfarenhet av rotavaccin (ett vaccin för EN variant av magvirus) är och ni var hundratals som svarade. Som jag förstår har vaccinet ”förfinats” senaste åren och den första varianten verkar ha gett väldigt mycket mer magont och besvär som biverkningar, än den varianten som ges nu. Skönt att veta! En hel del skrev att ni avstått vaccinet. De allra flesta skriver att ni valt att ge det och att det gått väldigt bra, kanske lite pruttigare lillmage och magknip som ändå gett sig efter några timmar. Typ så. Några få fall har fått riktigt tuffa biverkningar och de skrämmer mig massor. Vaccinet skyddar också säkert, i enbart två år. Eftersom jag gärna både långtidsammar (vilket ger gott skydd för allt möjligt) och vi dessutom inte flänger runt så mycket eller har barn på förskola där det cirkulerar mer magis än i skolan, så känns det inte självklart att ge just detta vaccin, faktiskt. Övrig vaccinplan följer vi förstås, men rotavaccinet har inget av våra barn fått.. det har funnits så kort tid, bara Minsta Lillebroren som skulle ha kunnat få det, men vi valde bort det. Han ammades till strax över tre (!) år och har ännu inte fått sin första magis (!), trots att precis alla i familjen har varit magsjuka någon sväng… men inte han… kanske bara en tillfällighet?.. kanske har också amningen givit honom ett väldigt bra skydd under dessa år. <3
Jag var i alla fall för trött och skör igår för att kunna ta ett beslut om vår lilltjej ska få det eller ej, så det blev ett alldeles vanligt bara mäta-, och vägabesök hos bvc igår. Älskar att gå till bvc, vi har en fantastisk bvc-sköterska som alla våra barn tyckt/tycker så gott om. Lillan har veckor på sig att hinna ta det där vaccinet ifall vi bestämmer oss för det, så vi sköt beslutet på framtiden helt enkelt.
I morse vaknade vi till en utsövd lördag.. frukost med flocken samlad.. pusselbygge framför brasan. Morfars tittade in en snabbis, djuren gjordes, barnvagnspromenaden vandrades och nu har vi precis kommit hem efter att ha varit på kusinkalas. Nu väntar en vilsam kväll för oss alla.
Dagarna flyter ihop som ett pärlband av pärlor fyllda med livet. Oktober har blivit november…
Fyller dagarna med liv. Älskad vardag. Ammandet och snusandet i Lillans hår. Lillens hand i min när vi går mot djuren. Det kalla höstregnet och leran som letar sig in i hemmets alla vrår. Trötthet som lappas över med kärlek. Promenaden tillsammans med mina döttrar. Synen av mitt största barn som håller sitt minsta syskon så tryggt och världsvant i sin famn. Snabba kyssen från M, i förbifarten på väg mellan arbete, middag och hockeyträningarna. 11-åringen som gjort morgonkaffe till sin mamma. Stunderna bredvid min Prins Bertil när han läser för mig. Eftermiddagarna när skoldagen är slut och vi möts igen, fikar mellis, pratar och pysslar. Tvättandet av småkläder, bvc-besök, skolväskor som fylls med extrakläder och fruktburkar. Låg höstsol, ständiga sms-pling från biblioteket om böcker som måste lämnas åter och just det, vinterdäcken! Läxläsning, fundera ut middagar, ge lillponnyn sin dagliga medicin, handla och laga mat. Disken, vika tvätten, borsta småtänderna, vyssa liten, Gud som haver innan natten..Vardagen.. det finaste vi har.
Här kommer några glimtar från senaste veckorna här hemma på gården;
Varmt. För att vara mitten av oktober. Höstlistan hänger i köket, vad behöver göras? ”Vi kan kasta in veden!”, sa dom. Tur för mig och M att vi har såna otroligt hjälpsamma ungar.
Här stockar sig gråten i halsen, … dagen då ”Ikran blev stor och flyttade hemifrån”.
Jag grät otröstligt i en vecka.. trots dagliga uppdateringar om hur bra han hade/har det. Han har kommit till en fantastisk familj och vi har fått nya så fina bekantskaper. Efter en vecka, hände något med gråten.. den fick hjälp att ta pauser ibland. Men mer om det i ett annat inlägg, det här kommer bli en novell i alla fall.
Dagen efter, fyllde vår älskade lilla O, 4 år.
Vi firade honom, bara vi familjen, dagen lång. Att få äta bulle i sängen, öppna presenterna, bygga nya legot och spela knähockey med nya lilla klubban tillsammans med syskonen, dra iväg på cykeltur hela ligan, få favoritmaten till middag och läsa nya böckerna till kvällen… såna höjdare, tyckte lilla Lillebror.
Några dyrbara solstrålar i gammköket. Och två gulliga Bästisar. <3
Slumra bland buller och bång, det är livet som en sömnig lillpiga.
Nu skulle 4-årskalaset med storfamiljen snart börja. ”Hulkentårtan” pimpades av storasyskonen, det drällde av kalasklädda små och någon höll på att kolavippa söthetsdöden av synen av hela alltet….
Chokladbullar och chokladbollar. Morotskakor. Kolakakor. Kladdkaka och grön gräddtårta med vaniljkräm och jordgubbssylt från sommarens bär. Gott. Men godast av allt, fikakön av människor som slingrade sig genom köket.
V.44. Novemberlov. Höstlov. Läslov! Pärlov? Vi startade i alla fall lovveckan på bibblan, det är en favorit att gå dit och läsa och låna med oss böcker hem.
Mest skrotade vi bara på. Vilade upp oss liksom.
Pappan var ledig från kontoret stor del av lovveckan så vi njöt av alla-tillsammans-tid på olika vis. Donade hemma på gården. Vintrade på olika vis, som att ta in sommarhagen.
En dag drog vi med kusinerna på technichus i Härnösand. En annan, hängde vi med andra delar av storfamiljen.
Allhelgonadagen dukade vi fint i vinterbonade salskammaren, lagade lax i stora lass och välkomnade stora och små vänner för höstlovsmys tillsammans.
För prick en vecka sedan vinkade vi hejdå till drakarna, ankpojkarna. Så fint att de får leva vidare och glädja på annan gård. Vi behåller tre flickorna och en pojke, lagom anktrupp för oss. Hoppas på stora ankägg att göra pannkaka av till våren…
November. Morfars på eftermiddagsfika. Kyligare promenaderna. Mörkret som faller. Dagarnas längd, mäts i ljus.
Och titta!
”hej det är jag som är Signe, sex veckor gammal nu. Det här är min mamma, hon och jag är lika rufsiga i håret och har båda en svag doft av häst i det, konstant. Min mamma pussar på mig jämt å jämt och jag älskar henne, att vara i min mammas famn och amma och helst bara liksom hänga kvar där i ammemyset i gosiga evigheter, det är det bästa jag vet. Har därmed tvärväxt och är det gossigaste hela familjen vet”.
I helgen har startskottet för vintrigt, smygjuligt pyssel gått här hemma. Juni hälsar att ”Julpyssla med kreativa Karin” är en toppenbok.
Idag är det farsdag och jag är så tacksam över att mina barn har den pappa dom har. Dessutom har den där skäggige och jag, varsin pappa som båda gör allt och lite till för sina nära. Lyx, alltihopa!
…
Och det var lite om den senaste tiden här på gården. Vi hörs snart igen, fina ni!
OM vi är stolta över att nu kunna dela med oss av vårt storslagna Norrland till hela vårt avlånga land!
Norrmejerier, ostmakarna av Västerbottensost, har nämligen kommit med två nya lyxiga ostar, Höga Kusten och Abisko, som går att köpas i hela Sverige.
Bland det mysigaste vi vet, är helgernas långfukostar och dessa mellanlagrade ostar med lite mer smak, gjorda på norrländsk mjölk, sätter sannerligen guldkant på frukostmackan.
Att vi fyller frukostbordet med mejerier från våra norrländska bönder, är en självklarhet för oss. Gott, som gör gott!
Ostarna är också så goda att ha till matlagning eller på ostbrickan.
Abisko, är frisk , söt och med fyllig eftersmak. Höga Kusten, är krämig och har en härlig sälta.
Det är smått omöjligt att välja, men allas vår absoluta favorit är…
-Höga Kusten!
Otroligt god! Dessutom, är förpackningen så vacker med en älskad bergstoppps-vy som vi har bara ”runt hörnet” här i vår by, Fäberget, alltså.
Kan bara ana hur gott det skulle smaka med en höga kusten-ostmacka där uppe på toppen!
På nygräddat ”Mammabröd” med lite grön tomatmarmelad.. till en kaffekopp.. intill en ammande lillbäbis. Mm, där njuter jag maximalt just precis nu.
Vilken blir din favorit, tro? Höga Kusten eller Abisko?
Senaste kommentarer