Det är ju inte klokt, alltså.. poff, så var det måndag igen!
Den sista veckan i september, fyllde vi med;
En måndag, i dimma. Både bildligt och bokstavligen. Trögstartat, milt sagt!
Att måla tillsammans. Vad som helst. Som ett födelsedagskort till en nybliven 8-åring. Så själagott!
Jag postade en story på instagram mitt i tacksamhetsrus.
”Lyckan. Att få vara tillsammans. Äta god middag efter en dag fylld med olika bestyr. Läsa läxor och sörpla kaffe. Dra igång discokulan och höga musiken lagom till höstmörkret faller… ”dansgympa” till nattning. Somna trötta och trygga i varma sängar sedan. Tacksamhet oändligt stor”
Visst är det så? Vardagen, livet som det är, här och nu.. det är det finaste vi har?
Jag samlade frön från favoriter. Ringblommor, det kan man omöjligt ha för mycket av har jag kommit fram till i sommar. Nästa sommar, blir det ääännu mer ringblommor. Så nu tusan, hamstras det fröer!
Efter några regniga och blyertsgrå dagar, var det otroligt härligt med detta höstväder. Hög och klar luft, blå himmel och sol. Hösten bara sprakade med alla sina vackra färger, konstaterade jag och barnen.
Nyupptagna jordärtskockor och nyskördat spetskål. Det här med att ha brassat på med ätbart i odlingen, är jag som ni märker otroooligt nöjd över.
Middagarna nu kan liksom bli så hejdlöst goda.
Favorit just nu är att använda airfryern. Hiva i potatis, morötter, rödbetor och kyckling .. och alldeles i slutet hiva ner spetskål och under tiden maten lagar sig själv så rör jag ihop en.. ja just det; fetaoströra. Creme fraishe, salt, peppar, olivolja, vitlök. Och ett paket fetaost, förstås. Otrooligt gott!!
Att koka soppa på jordärtskockorna var också ett moment. Serverades till rågpannkakor, lingonsylt och vispgrädde. Himmel!
Skiftbyte håller på att ske för undertecknad..energimässigt alltså.. det är samma visa varje år.. har nu under sommartiden varit som en uppskruvad duracellkanin som knappt behöver sova… till att nu, steg för steg, dag för dag, närma mig Björnmors ide och vintervila. Ptja, sen är det ju bara helt enormt härligt att ha möjligheten att slå sig ner mot lagårdsväggen en solig september-torsdag mitt i hemmalivet, knasig vore jag om jag inte tog chansen att njuta av det då, med slutna ögon mot mjuka solen.
Och den där rufsiga typen, hade en drömkväll hos fina vännen. Mamma-surr och frisering. Otrooligt oruttnierat av mig att inte ta någon efterbild. Men ja, samma höjd som min fyrklöver kring halsen, där ”tjoppade” vi av barret, som E säger. Välbehövligt som ni ser. Så nöjd!
Det blev fredag. Jag tog Lillminstings hand i min och så tjavade vi hit, till stora vattnet. Insöp hösten, tittade på alla vackra färger.
Ikran.
Lördag och springa sig tvärslut i denna backe. En god idé.
Vände hemåt till detta gäng. Som kämpade på i potatislandet..
…för att sedan ge mig ut på tur med Kolabönan.
Sen fylldes lördagen med olika slags boande.
Barnen hjälpte mig att ta hand om hästarnas utrustning. Det känns så gott att vårda det vi har. Nysmort läder, vare sig det är ett par skinnskor eller hästarnas sadlar. Underbart både ock!
Och så började vi hösta i köksträdgården. Här var dahliabädden tömd, knölarna uppmärkta, intagna och bädden toppad med hö. En bädd, check! …Bara elva kvar..
Barnen stuvade in små leksaker i lekstugan. Utemöblerna plockades ihop. Och nytt slowfeed-nät vid hästarnas foderbord sattes. Och nu är fodrandet av årets hö, igång
Och precis när lördagssolen höll på att sjunka ner bakom berget, tjavade vi lillvägen till svärisarna och blev bortskämda med en gudomligt skön bastukväll. Bastu alltså… vilken otroligt påfund. Önskar mig en egen, men är så tacksam att vi får låna och njuta i både mina föräldrars och mannens föräldrars bastu (s?).
En riktigt, riktigt kylslagen söndagmorgon. Vi plockade in de sista gurkorna för nu hade minsann frosten tagit alla plantor. Men wow så lång gurka-säsong vi haft, i och med ”gurkgardinen”, som vi njöt gurka från redan under tidiga våren och fram till nu.
Efter gurkskörd drog mor och äldste son söderut, över stora bron och till Härnösand helt sonika, för att spela årets sista fotbollsmatcher. Så enormt mysigt att bara dra iväg tillsammans med Sixten.
När vi åkte norrut igen, svängde vi förbi snälla Lisa, för äppelplock. Och däär ser ni ju i alla fall en glimt av mitt otroooligt djärva hår-kapande, ju!
Så, varför slirar vi då runt och plockar äpplen här och där när vi har så otroligt mycket på vårt egna stor-träd!?
Jo, sorten vi plockar hos Pinglan-grannen, är BÄST till mos, sådetså. Äpplena på stor-trädet, använder vi ju till mustandet. Och dessa då, Lisa-äpplena? De ska förvaras lagom-kallt och lagras, i mååånader, något ingen av våra äppelsorter kan. Vi som vill reda oss själva så mycket vi kan, tycker det här känns helt fantastiskt. Denna tid på året köper vi inte frukt alls. Till ”fruktstunderna” serveras morötter från landet, äpplen från trädet osv.. men snart är alltså våra egna äpplen förbi, och eftersom barnen älsk-älskar äpplen så brukar det ändå bli en del köpes tiden framöver.. men denna sort, Lobo’ , ska alltså kunna lagras. Så glad för detta!
Söndagkvällen såg ut ungefär såhär. Kreativt kaos. Gardiner nedryckta efter mitt städryck tidigare under veckan, nyputsade fönster och nytvättad soffa. Boandet för höst är igång även inne, ja. Medan ungar plinkade piano höll ”Rörmockaren” på och ordnade oss ännu en radiator… som lagom till sena kvällen, började osa go-värme…
Livet. livet. livet. En sådan fin vecka det blev, än om vi donade med en hel massa, så kändes ändå tempot lugnare än senaste månaderna. Så gott, med höst! Och tänk, nu blir september om en liten stund, oktober..
Önskeplaner för vecka 40
-Möta oktober! .. älskar denna tiden så.
-Hösta! Inne och ute. Kommer jag en bit på väg, är jag nöjd.
-Planera ett nytt samarbete med favorit-partner (som ni också älskar, så kul!)
-Fira min födelsedag!
-Ha den första oktoberhelgen!
…
Tack september, för allt. Önskar oss alla en god, god start på oktobermånaden! <3 Ta hand om er allesammans, så hörs vi under veckan!
Måndag. Inleder gärna varje måndag med ett ”måndagsmöte” med mig själv. Barnens vecka har jag oftast styrt upp redan på söndagen, så allt inför skolveckan är riggat och klart. Men för min egen del, så plitas veckans planer och to-dos ner under denna morgonstund. Sen, när frukostmorgonen, skolskjutsen, kaffekoppen och lilla ”Måndagsmötet” är gjort. Då ger vi oss ut, förstås. Denna måndagmorgon, i helt ljuvligt hög och klar septemberluft. Vi tog i vid äppelkrattandet så vi blev alldeles svettiga, lillvännen och jag. Och mitt i allt, kan jag OMÖJLIGT tänka mig en dyrbarare veckostart.
Eftermiddagen fortsatte sedan med en sju gullungar i hasorna. Det serverades mellis och ponnyhäng, ”lantlivsfritids” vi alla njöt/njuter så utav. Barn och djur. En sådan särskilt ljuvlig kombo.
Och lilltjoppen hänger med på allt. Rida är en favoritsyssla just nu som ni kan ana.
Sen var veckan igång! Ett gäng tisdagstimmar spenderade Olof hos sin Mormor och Morfar medan mamman var iväg på vift.
Till eftermiddagen mötte vi sedan upp ”Kollektivet”. Papporna hade haft arbetseftermiddag i torpet tillsammans, medan större ungarna lekt i kring. Det hela mynnade sedan ut i ljuvlig tisdagmiddag hos torparna, lagad av ”Frugan”. Utemiddag, i en värme som kändes ytterst lyxig i andra halvan av september. Och ja, denna vy från sin gård, den kan man leva med eller hur!?
Veckan bjöd på en stunds lugn och ro-pysslande. Oviktigt och världsviktigt, på samma gång. Man klarar sig väl utan höstkrans. Men själen jublade liksom. Så, därmed en viktig stund. Kan visa krans-makandet här inne under veckan, om ni vill.
Det var otroligt varmt för att vara denna tid, men löven singlade ändå. Småpojkarna blev peppade på att kratta höstlöv.. själv bytte jag ut sommargarderoberna och vek in höst- och vinterkläder. Gula Skåpet i hallen, fylldes med ull och annat.
Och sen förstår ni, nånstans mitt i veckan, drog vi igång Projekt Pärupptagning, barnen och jag.
Nattaturen, så vacker i månens sken.
Ny dag och nytt skördande, för att vinterförvara (som kryddor på tork) eller bara till lunchen. Omelett på äggen från tjejerna ute i hönsgårn och massa goda smörstekta grönsaker till. Jo, jo.. den rätten kan vi väl i slutet av september och ingen klagar. Kanske är det sista gången jag orkar tjata nu; men haar du inte provat smörsteka en finhackad lök tillsammans med färskt grönkål.. GÖR DET! Makalöst gott, med lite salt och peppar ovan, som tillbehöver till typ ALLT.
Potatisarbetet fortskred och ungarna drog in kompisar i det hela också, ingen vill missa denna skattjakt. Men i år var det tufft och tungt, pga allt jäkligt ogräs men det skrämde inte de små arbetsivriga liven.
Så blev det fredag och en liten höstbukett plockades.
Och efter ett par dagar med fullt fokus på potatisland, kunde här vadas fram bland tvätt, städ, plock och disk. Men se till fredageftermiddagen, fastnade man inte längre i kladd och solen sken in i det helgtjusiga hemmet. Familjen samlades för fredag. Helt underbart!
Lördagmorgon! Morgontur i kylig höstluft följt av långfrukost med nygräddat bröd.
Kreativt ståhej hos oss alla sedan! Pappan snickrade, ungar målade, mamman bakade och lagade.
Sen en sista fotbollslördag, här hemma i byn alltså. Stabil kioskpersonal, va! Trötta som tusan var vi alla sedan så peppade att åka hem och ta lördagkväll… då gick det förstås larm och pappan drog iväg och var borta i ett gäng timmar medan vi andra masade oss hem för middag och kvällsbestyr. Så är livet med en brandisman, som plötsligt lämnar flocken, i tid och otid..
Söndagen innehöll ännu ett plock av höstbukett, veterinärsbesök (lillkatt kastrerades, storhäst och lillhäst checkades) följt av en sirapsseg söndag med regnet smattrandes mot rutorna och en morsa som inte kände sig hundra, alls. En himmelens fin vecka, med mycket sol, värme och älskat grejande.. som avslutades med en lite klen höstdagjämning.
Önskeplaner för vecka 39.
-Älskat, höstigt vardagsliv! Hemmalivet, arbete, barnens aktiviteter, något föräldramöte, något utvecklingssamtal osv. Älskade vardag🙏🏻
– Diverse påhitt! .. som att ytterligare ett gäng med gamla radiatorer är funna på blocket och ska hämtas hem ett par timmar härifrån.
-Jobba på med hallen! …vi vill blir klara där nuu.. för vi har ett tidsur som tickar förstår ni. Ett projekt som ska dras igång aaalldeles, alldeles snart, om tre veckor närmare bestämt. Något som ännu känns som hittepå och för drömmigt för att vara sant.. lovar att uppdatera så fort vi vet mer, om önskeprojektet ens är möjligt, alltså..
-Fortsätta att hösta i land och köksträdgård! ..sista fårorna potatis ska upp. Jordärtskockorna likaså. Morötter och rödbetor klarar sig i jorden ett tag till. Men grukor och tomtater väntar på slutskörd. Dahliaknölarna måste upp ur jorden, pronto.. osv. osv.
-Fortsätta hösta ute på gården också! som att ta in sista utemöblerna..
-Hamstra frön! .. bland det mysigaste jag vet denna tid. HÄR till exempel, kan ni läsa mer exakt hur jag gör. När jag tar in egna frön, inför nästa år, alltså!
-Njuta av en sista septemberhelg!
…
En ny vecka står för dörren nu och det känns som den första veckan, med redig, kall, grå och alldeles, alldeles underbar höstkänsla! Vädret är blyertsgrått idag och det passar mig ypperligt, som inte känner mig helt på banan idag, heller. Fokus vila, mao. Hoppas att ni andra vaknat pigga. Oavsett, ta hand om er allt vad ni bara kan, så önskar vi varandra ännu en god septembervecka!
Ännu ett gäng septemberdagar ligger i hjärteasken.
Innan vi kikar på nya veckans planer, kommer här några glimtar från veckan som gick;
Måndag förmiddag och det var starten på en väldigt fartig vecka.
Hade tagit fram kött ur frysen till dagen innan, men det hanns inte med mitt i äppelmustandet. Så, som tur i oturen, blev det istället en himmelsk gryta att äta av under veckan. Jag följde det HÄR receptet. Jag hade funnit högrev på ”ät snart-pris” och det är sannerligen något jag kommer spana efter igen efter att ha lagat detta.
Till kvällen slöt föräldraföreningens styrelse, plus andra hjärtegoda föräldrar, upp. Vi hade en helkväll på skolgården där vi målade roliga hagar, löparbanor osv. Något som kom att bli så väldigt uppskattat av barnen. Väl värt att komma hem iskalla efter att ha jobbat i tjurig höstblåst kvällen lång.
… för just så; hösten kom. Med besked.
Det öste ner regn, stormade och gulnade löven yrde från gammbjörken. Men vi höll humöret uppe väl, där vi tjavade fram med vår fyrbente granne.
Hästarna lurade vi in i ligghallen, med mat strösslad där inne.
Det tre hönorna och tuppen, fick komma in i hönshuset igen och vi ordnade en ny liten lya inne i lagården, till Lilla Familjen. Det, var bland det klurigaste vi gjort.. flytta en tokig hönsmamma. Men till sist gick det. Puuh..
Mitt i veckan nu och tro det eller ej, men mamman hade nu varit iväg på vift och Lillminsting hade varit hemma med pappsen istället. Ett litet Nanny-uppdrag ena dagen, följt av ett litet inhopp i skolan den andra dagen… det sistnämnda var ju bara drygt åtta (!) år sedan sist, men kändes så ”hemtamt” och kul! Två dagar med några timmar på vift vardera dag och jag kände mig så, så, sååå nöjd att vara hemma på gården igen bland alla ungar och djur och bloooommorna.
Torsdagkvällen mötte upp med en brandman på vift men istället middag med frugan och nästan alla barnen. Ett något decimerad kollektiv. Men en så fin kväll.
Fredag. Sol. Och varmt igen.
Och vi drog till skogs. Med fikakorgen, bärplockaren, täljkniven… andades djupa andetag… och fotade/filmade något ni får se på söndag. Något så fint, så fint, sååå fint.
Drösade hem sedan och tog fredagsmys.
Lördag nu. Och jag undrade om det här kanske skulle bli den sista rediga blombuketten innan frosten skulle komma..
Vi kammade till oss och drog på dop för en älskad liten tjej. I Själevads kyrka. Finns det ens en vackrare kyrka?
Och så blev det söndag. Mycket riktigt; den första frostmorgonen var här. Så vackert. Så vemodigt. Tacksam att vi haft sinnesnärvaro att täcka det vi önskade i köksträdgården, kvällen innan.
Tacksam också, att det verkar ha varit en himla snäll liten frostknäpp. För de allra flesta blommorna, till och med dahlior som är så känsliga, överlevde väl. Nu ska här toknjutas till ”den riktiga” frosten kommer.. sådär så att det är finito alldeles, menar jag. Nu blev vi bara lite påmind om förgängligheten och får andaktsfullt njuta vidare bland luktärtsdoft och blomsterprakt.
Veckans sista dag.. jag var tvungen att jobba vid datorn hela förmiddagen. Det gjorde den där långritten än mer ljuvlig sedan. En klassisk söndagmiddag på toppen av allt och tacksamheten över livet sköljer över oss gång på gång.
Nu är en ny septembervecka här och jag känner mig alldeles pirrig i magen. Ser fram emot en vecka med massor av tid till att dona med sånt vi behöver ta tag i här hemma. Förra veckan var himla, himla fin men innehöll liiite för lite ”luft” för min smak. Såna veckor ställer vi in oss, på att det är så, tar en dag i sänder. Men nu väntar ”en vanlig vecka”, med mer luft, tid att andas emellan åtaganden och påteri. Precis så som vi önskar!
Önskeplaner för vecka 38
-Njuta HemmaMammaliv! .. tid med bara Lillminsting, tid med hela skaran samlad, tid med barnaskaran och deras småvänner.. rik, rik, rik känner jag mig mitt i allt detta.
-Slutskörda! ..potatisen, dillen, zucchinin… potatisen har vi hittills tagit upp i ett nafs under en och samma dag, men se det kommer nog tusan inte gå i år.. all övrig odling har gått som smort i år.. men potatislandet… hujedamig, så mycket ogräs som tog över. Och vissa kål med potatis är angrpna, tack och liv inte allt men en hel del… det återstår att se om vi lyckas fortsätta självhushållandet av potatis ännu en vinter eller om vi kommer måste komplettera med köpes…
-Hänga med hjärtevänner! Dejt med Bästis-Idan och hennes lilltjej en dag. Och så möter vi upp ”Torparna” förstås.
-Jobba med ”sånt som inte syns”. .. Redigera bilder. Skriva texter. Skicka in utkast. Förhoppningsvis få godkänt. Och så vidare och så vidare.
-Lill-Sivert, vår lille kattpojke, ska kastreras..
-Jobba vidare med hallen! .. nu går vi plötsligt genom en vacker pardörr mellan hall och sal (lovar att visa, har tusan glömt att fota det). Rummet blir mer och mer helt för var dag. Dags att beställa färg till pärlsponten…!
-Septemberhelg! .. med ditt och datt.
…
Önskar er alla en underbar septembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
I en nu för tiden, av oss alla uppskattad septembervana, så var det nu dags för Årets Stora Äppelmustar-dag!
Det är gott att börja kunna se ett mönster, årstid för årstid, när vi behöver göra vad här på gården, för att ta hand om allt. ”Första veckan i september, då tar vi hand om äpplena. Makar mos och pressar must”. Så är det.
Så direkt efter söndagsfrukosten, så gav vi oss ut. Septembersöndagen, för prick en vecka sedan, alltså.
Alla är involverade. Högt och lågt.
Både det jättestora och det lilla äppelträdet, Säfstaholm, plockas.
Det är klättrande, äppelplockande ungar och vuxna i varje äppelträdsvrå.
I år, är det ett fantastiskt äppel-år. Otroligt mycket äpplen. Ingen rönnbärsmal. Bara en enorm mängd av saftiga, vackra, så goda äpplen.
När vi plockat klart, kom vår Pinglan-granne och hjälpte oss med hackandet av äpplena. Något som nu blivit tradition. Och ni kan bara ana, vad vi tycker om denna människa. Hon är helt, helt, helt fantastisk. ”Ett utav våra sändebud från Gud”, brukar jag säga. Hon flyttade hit till ”Bullerbyn” för några år sedan och då levlades liksom livet upp här. Så tacksam för henne! <3
Äpplen hackas i kvartar och krossas sedan. Bonden Blom har gjort en finurlig anordning så borrmaskinen kan användas, så slipper vi handkraft i ett utav momenten.. Mycket smart!
Äppelkrosset läggs sedan i pressen och där, krävs handkraft. Och ur arbetet, tappas en så fantastiskt god, så ren och lagomsyrlig äppelmust.
Nånstans på mitten behöver vi brakfika. Bullar och surdegsbröd (med äppelmarmeladen ni fick recept på HÄR), en himmelsk hallonkaka med toscatopp (som jag helt glömt att ge er receptet på) och så provsmakas det äppelmust förstås.
Fast vissa föredrar fortfarande ”pupp” och tycker att det är godare än allt han kan tänka sig. Vår älskade lilla snart-treåring.
Hundratals kilo äpplen hackades, krossades, pressades och flaska, efter flaska fylldes. Vi tappar upp äpplemusten i rengjorda pet-falskor och fryser sedan direkt musten, då behövs inga som helst andra ingredienser och musten kan hållas precis så som vi vill ha den; gjord på enbart, enbart saften från våra äpplen.
Den här synen gör mig alldeles varm. Alla hjälps åt, av liv och lust.
Och förutom att jag kanske hinner baka ännu någon fler äppelkaka av något slag (den HÄR var längesedan och är en riktig favorit) innan äpplena är borta, ja, då är allt äppelskördande KLART. Och vilket äppel-år. Ja, kära hjärtanes så underbart.
Och här kommer några glimtar från den första septemberveckan..
Den började med sorg. En av de tre små kycklingarna hittades död. Varför vet vi inte. Begravning det blev. Blott en dag, lilla blombuketten på nygrävda graven och småsnyftningar.. livet med djur, vi vet. Men det är helt okej att vara ledsen för det.
Blommor, blommor, blommor.
Att kuta iväg mitt i dagen, låta Lillminsting somna, jag få springa och på hemväg, hämta skolbarn. Pjta, det äär ett sånt otroligt påfund. Om jag får säga det själv.
Att åka till lilla byn för eftermiddagshäng en vanlig vardag. Fika, mysa och greja lite. Hemma hos Mammamormor och PappaMorfar. Ja det är också ett sånt himla trevligt påfund.
Den första veckan i september, blir oftasts Årets Äppelvecka. Med råge, i år. För vilket äppel-år det är. Här hade vi onsdag, bakade limpor, plockade äpplen och kokade marmelad.
.. när allt var färdigt fick vi lämpligt fikagäster. Ska ordna er dessa recept, lovar.
Lilla Putte, har hjälpt till med luncherna. Först har vi skördat och sen har vi lagat, på feeling. Guldstund om dagen.
Fredag.. skolbarn fick välförtjänt helgvila. Mellisbarnen drog på äventyr på direkten tillsammans med sin farmor och två utav sina kusiner. Vi andra, högg in på ”Starten av Den Stora Äppelhelgen”… men först lite ritande, menade Störst och Minst.
Sen bar det iväg. Hem vi sedan kom, med några kassar fyllda med äpplen som plockats nere hos Pinglan-grannen, goda Transparente blanche ’, perfekt till äppelmos..
Fast innan vi jobbade vidare, togs det upp potatis, rödbetor och allt möjligt gott som sedan skjutsades in i airfryern. Middagspaus, mao.
Sen såg vår fredagkväll ut såhär. Jag hackade äpplen på livet. Lill-Olof hade fullt sjå att snick-snacka med Farfar som kom förbi. Och den skäggige och lille Minimannen, jobbade idogt på vid köksbänken. Liter, efter liter, av ljuvligt gott äppelmos skapades.
Om ni undrar exakt hur vi gör, kan ni kika en film av det hela, HÄR.
Nu var det lördag. Och viiilken septemberlördag. Så himmelens varm. Jag och Olof tog grannflickan med på en lång och skön skogstur. Svamp fann vi i god mängd.
Under tiden, pågick sånt här där hemma. En pardörr ska in mellan hall och Sal. Efter det, ”är det bara att spika klar all pärlspont i hallen och laga taket där.. sedan bara schellacka och måla.. lista osv..kanske bygga en redig platsbyggd garderob?.. sen är det klart där liksom!?”.
Givetvis drog vi till sjön och doppade oss. Det var definitivt ett utav sommarens härligaste dopp. Den sjunde septemberdagen.
Sen gick det som hejsan att rensa och förvälla all svamp.
Jag använder mig av det där populära mjöl-tricket som cirkulerar i sociala medier. Man knipsar helt enkelt av lilla stumpen av svampen och lägger sedan svampen i vattenbad i diskhon. Häller sedan lite mjöl på toppen och blaskar runt. Som magi släpper allt bös och åker ner mot botten. Kvar blir din rena, rena svamp, redo att förvällas.
Vi firade lördag, gode trötta. Glassfest ute på bron, i den ljumma kvällen. Men vi kände oss lite halva nu… skulle inte dom där små äventyrarna komma hem snart?
Det blev söndag och strax efter frukost, så var flocken fulltalig igen och vi kunde alla tillsammans hugga in på veckans sista äppel-påhitt. Men mer om det en annan dag!
Så tacksam för en så fin första septembervecka.
Nu är nya veckan här och den är fullproppad med hittepå. Lite i överkant kanske. Men; en sak i sänder, tanka på med mycket sömn, god mat och inplanerad återhämtning. Ja, då ska det nog bli en god vecka…
Önskeplaner för vecka 37
-Möta en septemberdag i sänder. Löven har börjat ändra färg.. dimman är så tät om morgnarna.. tiden nu och framåt är ren och skär själamagi, tycker jag. Naturen pustar ut, efter ett djupt och ivrigt andetag…
-Fullt vardagsliv! Det finaste vi har. Vardagen. Att få starta den med en måndag, mjuk i kanterna. Att ha utrymmet att få vara lite trötta efter en fartig helg. Att efter morgonens djur-runda med barnen (ett hemmabarn och ett snorigt skolbarn som vilade hemma) .. få sno ihop en boeuf bourguignon på den där högrevs-biten jag fann på ”ät snart-hyllan” nere på lill-coop. Låta grytan puttra i 3-4 timmar och bli något utav det godaste vi smakat. Tiiiid. Till liiiv. Och det där med tid (och ork) att laga bra mat. Det är sån rikedom, bara det.
Vi engagerar oss ideellt så mycket vi bara kan, både jag och den skäggige! .. det är föreningsliv inom både skola och idrott och denna vecka är det mycket av de båda.
-Två vardagar susar jag iväg på uppdrag! .. oj, oj, oj som Lillminsting kommer hade gossigt med sin pappa då. Traktor, traktor, traktor står på schemat då, om ni frågar Olof.
-Fotande/filmande av en ny kampanj/samarbete! … och åhåhå, som jag ser fram emot det för det är något så himla, himla fint jag ska få visa er.
-Landa i helg! … lugn och fartig kommer den troligt att bli, barnen har aktiviteter. Och så ska vi på barndop, så himla mysigt!
…
Nu har det redan hunnit bli måndagkväll. Det är kolsvart utanför fönstret, alla barnen slumrar sött medan vinden viner starkt där ute. Jag börjar känna av träningsvärk efter eftermiddagens tabatapass. Längtar efter att krypa ner hos lilla sovande flocken. Ville bara först kika in här och önska er alla en fin, fin vecka! Ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
– som gör mig så lycklig, trött på skönt vis, rofylld och liksom.. här och nu. Just precis; det är vår Köksträdgård jag pratar om,.. då också inräknat trädgårdslanden och lilla växthuset.. det är sån rikedomskänsla över våra odlingar.
Vi anlade köksträdgården våren 2021 (det kan ni läsa om HÄR, hur vi gick tillväga osv.) och inte ångrat det en gång. Den första sommaren, hade jag otrooooligt mycket blommor eftersom jag då till sensommaren planerat att, och så gjorde, fylla den lilla grab &swish-vagnen ute vid vägens kant med bundna buketter och låta andra ta del av blomsterlyckan.. det var fint. Och himla roligt. Men det skavde ändå lite inom mig, det där..tyckte inte riktigt att jag kände att tiden fanns och så var det ju inte så gott att ”tugga på blommor”…… så, jag lyssnade inåt. Redan förra året började ett för oss rätt spår anas. Mindre blommor. Mer ätbart. I år, är vi ännu mer på rätt spår; fortfarande en hel det blomster, för att det är så ofantligt lyckligt tycker jag..men bara sådär lagom, för eget bruk och lite till… men framförallt; MASSOR av ätbart. Dahliabäddar är utbytta och istället fyllda med rödbetor till exempel. Vi äter och äter och skördar och lagrar för vintern. Tänk att kunna ta fram kilovis med vår egen broccoli mitt i vintern. Och just nu kan jag inte tänka mig något godare är smörstekt gul lök med grönkål… TOKIG i det, till ALLT! Vi har även utökat potatislandet ytterligare.. och också satt jordärtkockor i år, så spännande! (hoppas de inte ska ta över ”hela världen” med sin växtkraft..). Definitivt på rätt spår.. och känner bara ”meeer ätbart, meeer röödbetor, meeer bönor!”.
Här kommer några färska glimtar från Köksträdgården 2024
Tjavar in genom lilla portalen, genom luktärtsskogen… får jag bara välja att driva upp en enda sommarblomma, så väljer jag luktärt. Magisk. Förra året var småplantorna fina, men till sommaren orkade de knappt blomma. I år, revansch. Oj, oj, oj som vi har njutit av denna doft.
Gå vidare och mötas av krasse, sockerärter och sallad allra närmst..
Sockertärter, det kan det liksom aldrig bli för mycket av. Undra vilket år (om det nu kommer hända ens?) som vi faktiskt lyckas binda upp rangligheten i god tid? Skit samma. Växer gör det i alla fall. Synen av ungarna när dom kutar ut i pyjamas för att ”jag måååste bara hämta en sockerärt till”, den är ljuvlig. ”Sockerhjärter”, som Lillminsting säger.
Krassen.. den är så trevlig där på sin lilla fläck.. god att titta på och god att dekorera mat och bakverk med.
På tal om Sockerhjärter och Lillminsting, så är nästa bädd hans egen skapelse. Han sådde dessa fantastiska ringblommor i våras (vilket resulterat i att det växer ringblommor lite här och där i hela köksträdgården… bara charmigt!!) och runtom denna mittenfåra av ringblommor, såddes två rediga rader med persilja. Persilja är en favorit, har den till allt just nu och när frosten närmar sig, kommer den frysas in.
Nu skymtas en utav de bäddar där (typ) bara blommor samsas. Dessa bara-blomster-bäddar är som sagt väldigt mycket färre i år än tidigare. Och det har känts så, så lagom.
Många, maffiga lejongap och ett litet gäng zinnior.
Fast nä, inte ens den där bädden är utan ätbart.. ni ser att där samsas zucchini i ytterkanten också.
Tycker det är perfekt att sätta zucchiniplantor så, ytterst i bäddarna, så får de leva sitt egna liv och breda ut sig där.
Högra bilder, där ser ni förra årets nya hit; Harört. En utfyllnadsblomma som är lätt att driva upp, otroligt dekorativ i buketter, står länge i vas och är skit-enkel att ta egna frön ifrån. Tips, mao!
Rödebetor. Ja, bädden är nästan tom ser ni. Tur att det finns många rader i rotsakslandet utanför staketet. För jag kan knappt tänka mig något godare.. ugnrostade, med fetaost strösslad ovan eller med en fetasostkräm. Magiskt. Nästa år, ja då blir det ännu mer rödbetor.
Här en liten vildvuxen del .. en del brännässlor, prydnadsgräs, men mest en massa kralliga zucchinis…
.. och fluffiga astrar, prydnadsgräs och den där blomman som jag sedan förra sommaren, är helt, helt kär i; Rips. Eller Risp? Jag lär mig aldrig. Fantastiskt härlig i bukett och så är det ju en evighetsblomma också, så flera små buntar är intagna och torkade. Fint att ha till mitt i vintern.
Japp. En såkallad ”misslyckad bädd”. Ja, vad ska jag kalla den då? Dåligt utnyttjad plats.
En himla massa rosenskära (varför så många, Emmeli? Du behöööver inte sådär många rosenskäror här längre….) och några gröna pinnar? Jag försökte driva upp.. vad heter dom nu då? Lövkoja! Ja, lövkoja. Men när jag satt ut dom i början av sommaren, möttes jag en morgon av ett gäng kala, gröna pinnar bara. Plantorna hade sett så fina ut.. men något… eller någon? .. hände. De små liven har ändå hämtat sig imponerande.. och några blommor har det blivit. Och SOM de doftar, HIMMELSKT! Såååå… jag ”måste” nog göra ett nytt försök till nästa år. Men, då sätter jag iiinte de såhär glest och på en så bra (till annat alltså) plats. Mer rödbetor istället, ja…
Nu! Framme vid en utav mina stora stoltheter här inne, denna sommar. Broccolibädden. Den ena. Den andra, med spetskål verkar jag ha missat att fota. Nåväl. Broccoli. Smörstek, ugnsrosta, koka soppa, ät som den är. ÄLSKAR! Gjorde bädden lite trevligare genom att sätta tagetes i kring.
Nöjd trädgårdsodlare. Fångad med kameran av åttaåringen. Tack Junihjärtat!
Nu är vi snart runt, hörreni! Har ni somnat? Eller orkat hänga med hela vägen?
Grönkålsbädden. Ser ni! Så mycket maat! Att smörsteka, ha i paj, pasta, ugnrosta, göra chips utav.. äta som den är..
Och ja, ni ser och märker ju, fortfarande ryms här mycket blommor. För det finns kanske inget vackrare, tycker jag, än när blommigt och ätbart samsas. Här, grönkål, små fluffiga astrar och vit praktvädd. En kombo jag tänker behålla!
Och det där var ett varv innanför det röda staketet, det.
I lilla växthuset samsas småtomater och smågurkor.
Finns det något godare?
Och här, det lilla dill-, och rotsakslandet. Morötter, rödbetor och dill.
Nu har morötterna växt på sig än mer och det är sån otroligt härlig känsla att gå ut i dimmiga septembermorgonen och dra upp färska morötter till skolbarnens ”fruktstunder” under dagen. Så tacksam, för hela alltet, liksom.
En liten summering av året;
-Vi valde en liten buskig, gul tomatsort, Venus’, som varit helt otrolig. Små plantor som givit så ofantligt med småtomater. Dock saknar jag lite att ha några plantor som blir högre, samt rööda tomater. Så nästa år blir det förmodligen både denna låga sort + en lite högre.
-Har inte en enda solros i år. Vilken tabbe. Vi som samlade så mycket frön förra hösten..skulle ordna oss ”en hel solrosäng” i år… men de föll mellan stolarna så att säga. Hoppas på solros-revansch nästa sommar.
-Bädden med haricot verts, togs över att den där fröpåsen jag strösslade ut ”för humlornas skull”.. en himla massa vilda blomster det blev, kul, men inte nödvändigt i en hel köksträdgård där det ändå växer en massa som humlorna kan gotta sig i. Nytt brytböne-försök nästa år alltså, utan samsandet med blommor.
-potatislandet har haft och har, så otroligt med ogräs.. vi ”glömde” (hann/orkade inte/etc) att täcka mellan fårorna. Det är ju nämligen en hit, att täcka med gräsklipp tidigt på sommaren, för näring och dämpade av ogrästillväxt.
-Ännu mer broccoli! … men kanske inte 19 plantor i EN bädd.. .det blev lite väl tätt, vaaa…
.. i övrigt känns det bara så himla bra, lagom och härligt med mängd och sorter av både blommor och ätbart nu. Så himla glad! Nu väntar sluttampen-njutandet av happyplacet, plocka blommor och skörda allt eftersom och innan vintern tar vid hoppas jag på att ha hunnit tömma alla bäddar, gödslat och bäddat om inför nästa odlingssäsong… något som går lika bra att göra till våren, ja.. men efter att för första gången förra hösten, ha orkat göra det under hösten och känt hur härligt det var i våras att mötas av ”en städad köksträdgård” som bara ville pysslas om det lilla innan det var helt redo för sådd och utplantering.. ja då känner jag mig peppad på att göra samma städryck även denna höst.
Låt höra, hur har det gått för era odlingar i år? Har du sått något nytt och roligt? Något du tänker rata till nästa år? Något du önskar odla mer av? Berätta gärna, så himla roligt att läsa om era påhitt!
Senaste kommentarer