-Som alltid, när sommartiden just hälsat på. Känner du också av tidsomställningen?
Men vi ska nog vänja oss, eller hur! Här tar vi det varligt idag och pysslar om oss lite extra, huttriga ungar kläddes varmt i morse, lager på lager denna ishavsvindiga sista måndagen i mars. Vi tar en kik på vad vi påtat med under veckan som gick.
Den sista veckan av Vintertid, fylldes med;
Vårdagjämning av sagolik sort. Barnen firade med glass-strutar och höll samtidigt på att ”svettas ihjäääl” i vintermunderingarna. Härliga vårtecken!
Kreativiteten har flödat i vanlig ordning. Kring både köksbord och i Badrumstvättstuga.
Det smyger sjukor en masse just nu, vi försöker boosta oss allt vi kan. Smoothie med massor av bär i, så mycket nyttigheter och så gott också! Det tycker Lill-Olof också, som får sin hallonsmoothie i den där refill-klämmisen med finurliga sugkorken till, som är så himmelens fiffiga pinaler
(tack Mamma L för att du gav oss ett kit i höstas så vi fick nys om detta! <3)
Jag har donat med diverse här i hemmet. Det finns alltid massor att sätta tänderna i, ju.
En dag såpskurades trappen. Hejdlöst välbehövligt. Hade förstås hjälp av två minstingar och det var exakt så svettigt, passigt, blött och sjåigt som du tror. Men vi hade roligt! Och det doftar så himla gott av trappan nu!
Vintern visade tydligt att den inte alls är redo att släppa greppet ännu.
Snön föll och föll.. dag efter dag.
Små mellishungriga magar mättades med nybakt Mammabröd.
Så blev det torsdag och småbrollorna och jag hade en så himla charmig påhälsning hos MammaMormor och PappaMorfar i barndomsbyn. Min äldsta Storasyster som ju är 19 år äldre än jag, var också där, med sitt söta lilla barnbarn.. som är prick lika gammal som min Olof. Ibland blir vi nästan snurriga när vi ska tänka ut släktskap hittan dittan, jag är ju sån supersladdis att ja, mina äldsta syskonbarn är som mina småsyskon… jag blev moster när jag var 5 år, hehe..KÄRLEK. Det, är kontentan av alltihopa i alla fall. Så fräsigt med alla människor vi får kalla Storfamilj. <3
Hemmapäronfredag!
Bästa grejen som vi tycker är bland det lyxigaste som finns. Jag och M är alltså hemma tillsammans hela dagen då. Ofta kanske jag har något jobb som behöver göras, men det är så himla härligt att starta helgkänslan redan på torsdagkväll. Mina skrivtimmar vid datorn styr jag ju själv vilken tid på dygnet dom sker, men det är lyxigt att ha en dag i veckan där jag faktiskt kan sätta mig dagtid om jag vill/behöver.
Vi ägnade denna fredagen åt allt möjligt. Barnens körövning. M började kakla. Lite skriv- och fotojobb. Vi petade ner frön och inventerade dahliaförråd. Lillminsting hjälpte mamma att rensa ur sin garderob och hämta in en ny storlek med ärveskläder. Fredagsmys till kvällen.
Helgen har bjudit så vackert vårvinterväder. Rätt så skitkallt om nätterna och morgnarna men om dagarna har solen värmt så gott.
Byggmästaren har varit ”instängd” i badrummet, det vet ni som hängt med oss i stories. Helt sonika, så försöker vi maxa renoveringstiden just nu… för snart är det vår och vi behövs i arbete ute på gården.. den tiden brukar ofta projekten inomhus sakta ner rejält, om inte helt avstanna. Så nu maxar vi, ja. Jag pysslar om ungar och sköter markservicen medan M jobbar på. Här i bild, möttes vi allihopa för att grilla korv till lunch.. konstaterade att snödjupet är väldans fräsigt.
Veckans sista dag. Vintertid blev Sommartid.
Söndagsgudstjänst i sötaste bönhuset. Där Farmor-ledda barnkören sjöng så hjärtat blev en blöt fläck. ”Någon” kolavippade också i vanlig ordning av synen på den där skäggige med gitarren.. han det nu är 20 år sedan jag blev totalt nerkärad i och fortfarande så är.. känslan att han står där och spelar, håller om en utav våra fyra småungar.. livets högvinst.
Tacksamhet så stor, så stor.
Nu väntar en ny vecka. Påskriset står i vatten i nya kannan som älskade bästis stannade förbi med häromdagen. Hon känner mig, mer än väl. Så vackert fat under också, eller hur?
Sommartidens ljus… inte så dumt, inte så dumt alls, faktiskt! Önskeplaner för nya veckan?
Önskeplaner för vecka 13
-Omfamna dom allra sista marsdagarna, allt vi kan! Fylla dagarna med liv, sådär som vi tycker om. Hoppas innerligt på att få vara friska, det susar sjukor härsan tvärsan.
-Påskpyssla med barnen! Längtar.
-Baka! .. ekar tomt i frysen på bröd.. och visst kan vi köpa bröd också,.. men det bär mig emot på flera vis. Med god planering är det inte ens jobbigt att hålla hemmet med hembakt. Men, det där går i perioder, ibland går det som hejsan att hinna och orka med det, och ibland blir det mer köpesbröd av olika anledningar. Livet får ta sin plats, givetvis!
-Öka takten i odlingsrummet! Det är sån vinter fortfarande att jag inte helt kommit i feeling… men nu är prima tid att förså ett helt gäng sommarblommor. Har ett gäng nya sorter i år, det ska bli så spännande! Varvar ”vanlig sådd” med att kallså…
-Kakla sista lilla biten i duschen + foga! .. törs inte sätta så höga önskemål denna vecka när är Brandisjour …
– Möta april! .. men känner ni pirret på den, då? APRIL! Det blir fint.
….
Önskar er alla goda i slutet av mars-dagar och en fin start på april. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan <3
Bakom oss lämnar vi en, till en början förskräckligt trött men alltigenom väldigt fin vecka. Vi tar en kik, några glimtar från veckan som gick, innan vi kikar på önskeplanerna för den här veckan..
Veckan som gick;
Började med snöstorm, ”tusen nålar” av småspiken till snö som piskade i ansiktet. Älskar väder. Slipper man bara vara ute i trafiken eller krångla med annat, så är det ju himla härligt.. med lite rivig snöstorm som får en att känna liivet i sig, liksom!
Spelstund på sofflocket tillsammans med Bertil. ”Se vad du kan!” är ett suveränt spel. Perfekt för en 4-åring.
På sofflocket, även kompishäng med gipsfigursmålande!
Lill-Olof grejade i ”Lilla biblioteket”. Det samlades ihop böcker och återlämnades på söta bibblan.
Vårvintern var så sagolikt vacker!
M var idog i vanlig ordning. Taket målades tre varv och pärlsponten fick sitt andra lager färg (det sistnämnda hade inte hunnits med här i bild). Ett steg i taget. Så skönt att vi båda har ork nu och så haft ett tag, så nu tuffar det på i god fart där inne.
Dörren till odlingsrummet stod på glänt, för där inne petades det ner tomatfrön och andra frön, för fullt! Nä, inte för fullt. Vi tar det rätt piano fortfarande..
Juniflickan var så lycklig över att den Mammastickade halsduken blev klar.. och jag var minst lika lycklig jag. ”Tänk att jag har GJORT den där, till min lillunge!”
Hästarna blev bortskämda av PappaMorfar. <3 Och jag blev bortskämd med pappakramar en vanlig torsdag mitt i livet.
Torsdagkvällens lugn. Efter en dag i räsertempo. Nog måste små stationerna runt om i hemmet, där leken liksom bara pausats, få vara kvar… ? Liv, ju. Men det doftade såpa och var sådär härligt rent som det är vid precis-nystädat. Husmor somnade mer än gott till kvällen.
Det blev fredag. Och medan FredagsHemmaPappan drog iväg med storasyskonen på körövning under eftermiddagen, stannade jag hemma med Lillminsting och vilade… vilade, som i att påta lite på övervåningen i sakta mak, bädda rent, skriva, medan han på bilden sov och sov.
Lördagmorgon! Där vi alla vaknade tidigt, pigga. Så lyxig känsla efter en trött, trött vecka. Vi laddade upp inför dagens ståhej, med brakfrulle.
Vi gjorde oss kalasfina.. och drog iväg..
Till lilla bönhuset nere på byn. Ballongerna på dörren viskade om det 9-årskalas som snart skulle börja. Kusin E och Minimannen, som är så hejdlöst jämngamla, skulle ännu ett år ha klasskalas, tillsammans. Kul!!
Så perfekt att bara i lilla bönhuset, vi och Bäst-sväggan med familj damp ner med allt från små gottepåsar och travar med glass-strutar, till allt vad småttingfamiljer kan tänkas behöva, blöjor och kaffe och sånt.
Här är alla byaungarna som hemma. Lillebror B hade förstås fått bjuda med sig sin bästis också.
Intensiva timmar med söta skolklassen, glassbuffé och dans-stopp, en kahoot med frågor om dom två jubilarerna, gotta och chips och kära hjärtanes, vilken ljuv nivå av party!
Söndagen blev som ni kan förstå, en lugn och återhämtande sådan, för både stora och små. Långtur med hästarna följt av söndagsmys och tidig kväll. Tacksamhet så stor, så stor.
…
Nu väntar en ny vecka, och vi har förstås några önskeplaner…
Önskeplaner för v.12
-Stanna upp, det är Vårdagjämning idag! .. vintern är så härlig och ihärdig i år, men nog pirrar det i magen med ord Våååårdagjämning, eller hur?
-Peta ner fler frön!
-Rafsa runt i lådorna fyllda med spån och dahliaknölar... undra om dom överlevt i år, alltså.. har en liten vag känsla att dom iinte har det.
–Kakla i duschen!
-Posta samarbeten som jag hoppas att ni ska tycka om! Gjorda med hjärta och själ, som alltid.
-Plocka in påskriset! .. och sätta det i vatten. Utslaget, kommer det då vara lagom till påsk. Så fint, både med nyutslaget björkris och älskad högtid.
-Sjunga och spela på gudstjänst med sötaste barnkören jag vet om!
-Njuta varendaste liten guldstund som serveras.. inte klokt, vad skönt det är att vända trynet mot solen och sluta ögonen… känna hur vintern, trots väldigt med snö fortfarande, töar och smyger sin kos.. ser så fram emot den här våren. <3
…
Önskar er en god vecka 12! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Så vaknade vi till den tidiga marsmorgonen som det längtats så till…
-Minimannens 9-årsdag. Kan ni förstå att det är NIO år sedan ”Liten/Pastellkungen/Minimannen”, vår älskade S, föddes?
Jag har lite svårt för det, samtidigt som det känns helt självklart. En YNNEST, att få vara med om, hela alltet.
Hoojas låtar går varma här hemma, vare sig mamman gillar texterna eller ej. Äh! Livet är för kort för att vara så jädrans ”PK”. Och såklart, skulle Storebrors väckas med en Lillasyster som klätt ut sig, likt Hooja… ni som vet, ni vet. Lägg till att hon bar en brummande leksaks-motorsåg också, haha!
Födelsedagssång, frukost på säng och hurra, av ett nyvaket syskongäng och två ruffsiga päron.
Och paket… och ni vet hur ”stränga” vi är med skärmtid av alla de slag. Äger ingen padda. Är hårda med ramar och reglerna för ”Veckans skärmtid” om torsdagarna, och så vidare. Men återigen… inget ska gå till någon överdrift… och om 9-åringen nu stor-önskat sig ett (av äldre modell, begagnat givetvis) Playstation… då kan ni ana lyckan här… när han fick. -EN. KONTROLL.
”TACK TACK TACK TACK! nu kan jag spara till ett playstation och ännu en kontroll!”… redan här var han alltså mäkta nöjd.
Ni kan kanske då också kan ana jublet…
.. när 9-åringen och småsyskonen knatade nerför trappan och inne i Salen upptäckte, att där FANNS ännu en kontroll.. och ett Playstation.. och några olika spel…
Efter födelsedagsmorgonen drog pappsen på jobbet och vi andra gav oss ut för lagårdsbestyren.
En sådan omåttligt stormig och kylig dag.
Livets guld i sikte!
En tur till postlådan.. och vad slår riktig post? Grattiskort.. favoritkarameller.. slantar. Skickade per post. Omåttligt mysigt!! Framförallt, känslan att älskade tänkt på en. Finaste som finns, ju.
Det dukades och fejades…
Och inne i Salen gasades det för fullt. Juni körde bilspel och åt karameller. Njutet och buskänslan hos barnet…
Liten Svea undrade mest vad i allsin dar som dragits in i detta hus… Play-vadå!? …och jag försökte lugna henne med att säga att det där trasslet till teknikspel, endast kommer att få vara framme ibland.. ej tillhöra vardagen. Vi är alldeles för rädda om leken, kreativiteten, stunderna att hinna PRATA.. ha TRÅKIGT… dom där stunderna som gör att ena lillungen hamnar vid trumsetet och den andre vid pianot.. och så vidare.
Väntan… längtan…
Men nu så, kom blå timmen och gästerna började trilla in..
”Vänta vänta vänta, ska det bli party nu eller?”, undrade Lillminsting och drog iväg som en skott efter Storebror…
I hallen ramlade älskade Storfamiljen in, en efter en.. den rikaste känslan av dom alla.
Om kalasungen själv fick välja så skulle det bli tacos i stora lass. Och det fick han givetvis.
Ännu mer Livets guld i sikte anas här.
Discokulan gick varm, hetsiga PlayStation-hockeymatcher inne i Salen bland stora och små varvades med disco i Hooja-musiken..
Mormoster Storans hemstöpta födelsedagsljus sattes i kärleksmumsen och i tårtan tuttades en tomteblossig nia på..
Ja må han leva, skränade för fullt i gammköket…
Glasstårtan var helt sonika den HÄR cheesecaken, strössad med krossade oreo-kex, efter földelsedagsbarnets önskan.
Smidigt med glasstårta, så lätt att förbereda och dessutom så suveränt gott!
Vrooom! -brallorna hann åka av på vissa i njutandet av människomyllret.
Det kramades sedan hejdå i trånga, renoveringsstökiga hallen.. stöps över skohavet, letades fram jackor i klädtrasslet.. med rikedomens känsla, somnade vi gott så gott till natten.
Tänk, att vi har en 9-åring här hemma nu. Älskar honom så det värker i bröstet.
Ååhå, idag kryyyper separationsångesten i denna mammans kropp, efter ett långt härligt Sportlov med alla barnen hemma dagarna i ända.
Mitt bästa i livet.
Men mitt i det skaviga så är jag så omåttligt tacksam som får ha all denna tid med barnen, dag efter dag. Tryggheten i att det alltid finns en vuxen hemma. är ovärderlig. Nu har vi fyllt hjärteaskarna med ett helt sportlov tillsammans och det är så lyxigt att aldrig behöva tänka en tanke på hur ”Lov-pusslet ska gå ihop” för att barnen ska få ledigt osv. Nej, vi är inte rika på pengar, men vi är med våra mått mätt, så enormt rika på liv och tid att fylla med det vi tycker om och mår som bäst utav. Nu låter det nästan som att det bara är att välja, vraka, trycka på en knapp eller så? Men ni vet vi det här laget, ”att välja är att välja bort” och att vi gör våra val, för att kunna leva som vi gör idag. Till exempel har både M och jag flera inkomstbollar i jonglering, hela tiden.. det är ett pussel, som ingår i ”Drömgårdslivet”. Evigt tacksam, som får dela livet med någon vars värderingar går i exakt linje med mina egna.
Å puh, vi kikar några sportlovsglimtar vetja! Sen masar vi igång en ny vecka…
Sportlovsveckan fylldes med;
Barnen bakade chokladmuffins helt själva förutom lite mamma-assistans vid ugnen. Nybakt fika packades i ryggsäck. Sen susade vi ner på byn och mötte upp Faster, kusinerna och farfar. Skridskoåkning eftermiddagen lång!
Det ser ju inte så hejdlöst gott ut. Men en nygräddad köttfärslimpa, med frästa lökringar, kokta grönsaker, en smakrik brunsås och hempärer i kastrullen. Ny FY FARAO, så gott!
Den donades för födelsedag. Under en dag klämde jag in jag vet inte hur många kalassysslor. Allt från att baka en massa med barnen till att åka och storhandla inför kalaset. Somnade ovaggad till kvällen.. men ganska så skönt att riva av under en och samma dag!
Vi gjorde lagårdsbestyren förstås. Barnen vet vad som gäller, det fylls vatten och fodras. Minstplutten är hel-hemma i det hela också.
Minimannen fyllde 9 år och vi dukade hemmet för kalas! Årets första minipåskliljor flyttade in också, födelsedagen till ära.
Nu var det mitt i sportlovsveckan och även pappan tog lov. Iiiinte tråkigt, på något vis.
Veckan lång har det sportats på olika vis. Som skidturerna ute på lägdan.. upp och ner, upp och ner… men den fräigaste skidturen var förstås den jag bloggade om igår.
En moders vilostunder i syn. Sitta på sofflocket och sticka bland småkatter och slumrande lillunge vid fotändan. Eller sticka ut på springtur längst skoterleden.. tvärnita, för att insupa hela alltet.
Vi har spelat spel i Salskammaren. Det här spelet fick S i födelsedagspresent och det var så himla roligt!
Ännu mera skridskor!
Jag och Bertil har gjort något skitroligt i växthuset. Mer om det en annan dag!
Sportlovsveckan avslutades med kalas i pulkabacken för älskad kusin! Att få skoterskjuts upp för långa backen och sedan dundra utför… nej det var inte alls tråkigt och barnen åkte i timmar. Jag kutade en långsväng också. Och M tog sig en skatetur på skaren. Till kvällen blev vi bjudna på så skön bastu hos svärisarna.. som alltså under tiden tog hand om lilla barnaskaran så mamman och pappan fick basta… nämen kära hjärtanes!!
Det där var ett helt, helt makalöst härligt, roligt och på alla sätt gott Sportlov! <3
Önskeplaner för V.11
-Omfamna varje marsdag som om det vore en stor godispåse! Det känns precis så. Och det finns så mycket energi som bubblar inombords. Massor med kuligt att göra. Mitt i allt donande, dimper vi ner ute i en snöhög och vänder ansiktet mot solen. Här-och-nu:a är alltid en god idé.
-Motionera! Vi njuter enormt av att motionera ute just nu. Nytändning med längskidor, både M och jag har sökt fram våra skiddressar och skateutrustningar. Det springs på skoterspår och rullas barnvagnar på framtöande grusvägar. En längre sortens ridtur, vore som en dröm….
-Så gurka och tomat! Tänk att odlingssäsongen är igång nu. Och ja, vet ni! Jag och Bertil har provat något vi aldrig tidigare provat… ska berätta för er någon dag!
-Måla taket i Badrumstvättstugan!
…
Önskar oss alla en god, god marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Det var ännu en solig sportlovsdag och nu fick det bara vara nog med skidåkningstränandet där hemma på lägdan.
Trots svinkyla, så bara skulle vi ge oss iväg nu.
Hela konkarongen. Det vill säga cirkus (till känslan) fem hundra stavar, småskidor, vattenflaskor, extrahandskar, päronskidor, skidpulkan, fika, fika i massor! … Äsch! Nu drar vi, mot grannbyn!
Nånstans här blev modershjärtat en blöt fläck. Det här är en sån målbild att ni anar inte.
Jag är uppväxt med skidåkning och alltid fjälltur på påskloven. Medan skotrar susat förbi, har vi skidat. Med massa packning. Alla har hjälpts åt.
Nu skulle jag få uppleva något dylikt, men min egen familj.
Som sagt, så var det en riktigt kall morgon och vi hade klätt oss varmt, för att turen inte skulle måsta gå i någon fart utan pauser skulle kunna tas precis när man önskade. ”Det är resan som är målet”, sa vi och skidade fram.
Här hade vi precis tagit oss upp för den första uppförsbacken… och fick ett första litet nedförslut. Oooouuunderbart!
I skidpulkan låg Lillminsting och sov så gott. Samma pulka som min pappa skidade runt på mig och mina tre storasystrar i som småttingar.
Livets första branta utförsbacke. Det gick som hejsan!
Här kan ni också lägga till en morsa som VRÅLADE; ”BÖÖÖJ PÅ KNÄÄNA BEERTIIIL!!!”
Nämen vem är ens den där glada människan? I knallröd täckoverall, samma färg som jag minns att min egen mor hade när jag var liten. Och nog hade jag lånat klassiska skidorna av mor? Jo, jo, precis så.
Jag och M skidade en hel del när vi bodde i Piteå under musikhögskoletiden.. men ni vet, sen har det ploppat ungar som bara den och inte varit så lätt att ta sig ut på skidtur på detta sätt. Men nu är Tripp Trapp Trull så stora att dom kan skida själva och Lillminsting slumra i pulkan, ja så nu kan vi ju ta oss ut allihopa; magii!
Målet var att åka ETT TUSEN FEMHUNDRA METER. Förstååår ni hur långt det är!? 😉 Men nu orkade vi inte en meter till. Nu var det dags för fika. Varm choklad. Kexchoklad. Mackor. Kaffe. Festis.
Å puuh, vad skönt att vila!
Någon verkade inte kunna sluta le, nej.
Nånstans här hade vi just haft ett skrattanfall också… tänk er en hop människor som är en blandning av Familjen Andersson, Sällskapsresan, Familjen Jansson.. att för en fyrbarnsfamilj ”bara stanna till lite”, är liksom aldrig någonsin ”bara”… på två sekunder hade vi brett ut som ett helt scoutläger. Det flög stavar och jackor och mössor och festis-sugrör i en salig blandning. Men här försökte vi stuva ihop oss lite så människor skulle kunna komma förbi om det behövdes..
Nu drog vi vidare. På med allas skidor. Handskar. I med alla småhänder genom alla stavögglor. Och iväg det bar! Skulle vi klara målet?
Tjoheeeej! Här åker lilla B över mållinjen och jag tror att ni kan ana hans känsla.
…
Sportlovsdrömmen som blev sann!
Att vi tog oss ut på skidtur, hela hela familjen, tillsammans.
”Den här turen kommer vi alltid att minnas!”, menade ena lillungen. ”Det tror jag också”, svarade mamman.
Veckan där februari blev mars. Vi tar en liten tillbakablick och några glimtar, vetja..
Veckan som gick, fylldes med;
En måndagförmiddag fylld av målning, pyssel och fuffens. Att sedan packa i ett paket och skicka ända ner till Huvudstaden och älskad födelsedagsmoster. Det där örngottet från Erikshjälpen, så vackert eller hur!! Fast precis inget slår ju småttingkonst.
Vårvinter! En lagom stökig vinterbro. Där renoveringsröran sprider ut sig. Fikat står berett. Och julekransen ännu hänger kvar. Bredvid, där smältvattnet är som bäst, leker småpojkarna för fullt.
Bredvid dom lekande små, satt en trött mor. Det slår aldrig fel. När ljuset återvänder. Då måååste jag bara få kisa för ett slag, först. Är så trött, så trött. Men det är gott, att bli äldre, lära sig sin kropp. Jag pressar inte på nu. Känner in, lutar mig tillbaka. Och vet att gäsparna avtar alldeles snart. Att vila i småttingliv är inte det enklaste, men det trillar små chanser till micropauser här och där, som när lillminsting ammar eller som här.. och då är jag snabb att ta chansen i det här läget.
Det pysslades i vanlig ordning. Den här veckan var pärlplattepeppen igång igen. Med en nylånad bok från bibblan, fylld av pärlpysseltips. Som att skapa glassar. Efter att plattorna strukits, var det bara att limma fast gamla glasspinnar med limpistolen. ”Så syyynd, mamma.. nu MÅSTE vi få en glass så vi kan göra det här?”. Barn är allt annat än osmarta…
Vardagsbestyr. Det ena lika självklart som det andra. Att handla mat och röra på kroppen, alltså.
Vi öppnade äääntligen färgburken, spädde den med liite vitt och började måla pärlspont. Här ser ni en 80 % grönjord. Men nä, väl mörk kände vi. Tvättstugan är ett norr-rum.
Tre brorsor mitt i morgonbestyr. ”I en familj…hjälps man åt!”, det är sen gammalt, det!
Februari blev mars. Stormen ven, dag efter dag, dag efter dag. Gården förvandlades till en isgata.
Det brydde inte dessa sömntutor, ett dugg. Kattflickorna sover gärna inne på Skrållans rum.
Vi närmade oss helg och jag drog en städrepa i mest-vanlig ordning. I Salskammaren har dessa torkade eucalyptus och brudslöja-kvistar stått i veckor. Jag byter bara ut med några kvistar färska blommor då och då. Då räcker en tulpanbunt från lillcoop både till köksbordet och här inne. Så, varsågoda för tips; blanda torkade blommor med färska, sparar kronor och är också så fint!
Fredag. Hov- och pälsvård för Kolabönan.
Och vila framför Pettson och Findus. Med lilla stickningen med förstås. Passar på när Lill-Olof och kattungar sover.
Till första helgkvällen hade vi kusin och kusinpingla på middag och fredagsmys. Alldeles särskilt ljuvlig stund var det när familjen slöt upp i musikstund inne i salen. Pianoplink, trummor, sång.. Lillminsting dansade så småtårna korvade sig.
Till efterrätt åt vi kladdkaka med väldans mycket grädde och skogshallon på. Lite hackad snickers på toppen också och denna enkla skapelse kändes som en så festlig tårta!
Lördag. Bertil hade lekdejt hos sig, medan storasyskonen var iväg på lekdejt.
Brandispappan hade jourvecka och slirade iväg på larm titt som tätt. Då passade jag på att microvila bland lekande små ungar, klättrande bäbis osv.. men så fort M var i hemmet, målade jag. Och nu, nu började det likna något…
Och så blev det söndag. Och vi tog den till en början i så, så sakta mak. Det byggdes koja.. och päron sörplade kaffe. Och skrev lista. Den blev en A4-a lång. Med punkter på sånt som är kvar av vårt Stora Evighetsprojekt (Byta värmesystem/Bygga Badrumstvättstuga). Hej och hå… -men vi ger oss ej.
Det kreativa kaoset var i hela hemmet. I hallen ”tapetserade” Juni en kartong. Som hon sedan gjorde till katt-hus till Sally och Svea. I rummet bredvid, målades det för fullt… såna där stunder är sagolika; när alla bara donar med sitt och njuter. Fint avslut på en gäspig men fin vecka.
…
Och nu är S P O R T L O V S V E C K A N här!!
Önskeplaner för V.10
-Sportlova oss! Jäkelen, vad vi ska njuta allt vi kan. Åh. Jag är så himla tacksam över all tid med barnen. Bästa jag vet. Aha! Deet hade du redan listat ut!? 😉
…
Önskar er och oss en fin marsvecka, efter lov eller mitt i lov. Vi tar en dag i taget, oavsett, eller hur? Norpar åt oss allt gott som livet bjuder. I stort och smått.
Ta hand om er. Allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer