Isdans, Hjärtevänner och ny Snösmocka!

I lördags var vi på utflykt med ”Matlaget”. Just nu kan vi ju inte ses inomhus som vanligt, vilket vi nu börjar sakna halvt ihjäl oss efter, men vi gör så gott vi kan av kruxet.

I det vackraste av januariväder, åkte vi genom Narnialiknande vinterskog och hamnade vid Nathalie och Jonas helt fantastiska Stuga, ..en plats som är lika vacker året om. Alla barnen förutom lillpluttan i gänget, åkte skridskor på sjön.

Själv slungandes jag, som vanligt när den skäggige står på skridskor, tillbaka till 2004 och årskurs åtta.. när han och jag var 14 år och hade utegympa, hockeybockey.. alla tjejer i klassen bangade.. men inte jag.. jag hade ju viktigheter för mig, som att få skridskorna knutna av någon jag tappade andan när jag såg. Väldans vad härligt det är att att dela livet med den där människan… som då var 14 år..

.. och nu är världens bästa pappa till våra tre små.

Vi turades om att ha denna position med böjd rygg och lillunge i famn, Lillebror var nämligen väldans morsk och skulle förstås åka han också… SPRINGA fram skulle han göra. Gullunge.

Går under namnet ”Babybossen” här hemma…!

.. ett stycke Isprinsessa vid namn Juni. Hon är magi. Och älskade sin skridskopremiär.. som den Frosttjej hon är, liksom!

Storebröderna susade fram!

.. och till sist var benen trötta, tårna kalla och det var fullt sjå för dom fyra päronen att hålla småungarna nöjda. ”NU ÄTER VI!”… ja, det är en universallösning, för både stora och små, ju!

Det langades grillkorvar och järnmackor på löpande band. Småtår värmdes. Skridskorna, räserkälken och hjälmarna fick vila för ett slag. Den här synen gör mig lite knäsvag. Och gör att jag känner mig så rik.

Kaffesörpel, efterrätt värmd i gjutjärnsgryta ovan elden och samtal som aldrig tog slut. Familj och vänner. Vi har familj som också är våra vänner. Och vi har vänner som är som vår familj. Alltsammans, den största gåvan i livet.

Och nu är det snart helg igen och vi är mitt inne i en ny Snösmocka. Hoppas på att stormen inte blir lika kraftig denna gång. Det är spännande när vädret tar i på detta sätt.. förutom den lite oroliga delen så är det bara så vansinnigt härligt. Med riktig vinter! Snön vräker ner! Nu har jag och alla ungarna (yes, Storebror har ledigt från skolan på just nu obestämd tid.. till skillnad från förra veckan på grund av väder-ledigt är det nu på grund av Det helsickes viruset.. men positivt är att jag får bonustid med min skolpojke och det älskas av oss alla) precis varit ute i snöyran. Skottat, vattnat och fodrat hästarna. Lekt i snökojan, somnat i vagnen, tjavat till granngårn och lämnat tillbaka något vi hade till låns. Nu väntar innehäng. Vi tänder fotogenlamporna, viker tvätt, bygger kojor och städar lite.. och strax kommer pappan hem, mitt i dagen.. alla dessa små livsinvesteringar som är vår typ av flärd och vräkighet. Investera i tillsammanstid.

Må gott så hörs vi snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i kalla, kalla januarimåndagen!

Vi har 20 minusgrader ännu en dag och strålande sol. Det är så sagolikt vackert ute. Jag kom precis in från ännu en utestund idag. Nu en långpromenad med snusande Minsting i vagnen. Han fortsätter sova och jag tar mig en kaffekopp och tänkte landa lite samt knåpa ihop en Måndagshälsning till er innan vi funderar på nya veckans önskeplaner..

Veckan som gick..

… fylldes med fräsig vinter.

Snösmocka. Stark storm. Ett vinterväder vi sent glömmer. Med stora, stora mängder snö inom ett dygn. Norrlandsungarna tjoade glatt och barnslige morsan lärde barnen allt det bästa hon kunde inom snökojebygge. Tunnlar, trappar och olika rum byggdes.. och när vi var törstiga sa morsan ”ät snö”… och kastades tillbaka till mitten på 90-talet. Den barnslige 30-åringen, aka HemmaMamman, njöt också massor av att få mjukstarta vardagen tillsammans med alla barnen, tack vare att skolan var stängd två dagar pga vädret… och en utav veckans höjdpunkter var helt klart när vännerna var strömlösa i busvädret och vi fick rädda dom med häng hos oss för ett slag. nöden har ingen lag.. och just nu när vi (vuxna) är så duktiga och inte ses inomhus, var vi lyckliga över att vi nu var tvungna att göra det…. hu, vad jag längtar efter ”den vanliga livet” nu.

Det var förstås en hel del slit med den där snön och inte bara tjoande snölek. Otroligt tacksamma var vi över att denna vinter ha en traktor som kunde hjälpa oss i massor. Mannen skottade otaligt många timmar. Här i ovan vänstra bild tjavade jag runt i djupsnön och befriade stängseltråd från för tung snö/is. Puls tickande högt… och jag ÄLSKAR det där. Att jobba med kroppen, ta hand om älskade liv, KÄNNA livet i mig. Exakt vad jag vill. Så värt att slita för… och lilla Minimannen var en kämpe där i stormen också, som ni ser.

Inne varvades lek, pyssel, utdansande av julen, en Fyrverkeripjäs till mor som röjde runt och ordnade stökiga vrår… och stunder av sånt där; vila.

Långturer med gratis Norrlands-makeup på kuppen. Här behövs ingen rouge, mascara eller slingor i håret .. det ordnar kylan så fint.

Vi pulsade i snön. Både två- och fyrbenta. Frust och pust!, sa Ikran.

Massa hästgos i vanlig ordning. Här, efter en ridtur ute i djupsnön. Och januarihimlen bjöd på magi.

Och så blev det fredag och vi landade mjukt.. tänk att ha en mamma och pappa, som ringer och säger ”Hej! vill ni ha palt?” och plötsligt fanns palt på vårt bord. Längtar enormt tills vi kan äta paltmiddagen tillsammans, i samma hem, tätt intill varandra.. men tills dess kändes det här som magi. Att också kunna gå lilla biten hemifrån, tassa ner i bästa Svärisarnas källare och värma upp frusna kroppar i en bastu.. det var också magi. Livet skämmer bort oss med fantastiska människor i kring. Helt klart.

Vi fyllde helgen med massa själagott. Lördagsutflykten är värd ett eget inlägg.

Veckans sista dag fylldes med ännu mer hästande i ett helt sagolikt väder. Vi tog hästarna på långtur runt byn och mötte jag vet inte hur många bybor som var lika glada som vi över det magiska, soliga, snögnistrande vintervädret. Älskar förresten att vi bor i en liten by där man alltid hejar, ofta stannar och småpratar lite och liksom lever tillsammans på ett helt annat sätt än i till exempel storstan. Jag vet att jag inte skulle må bra i en storstad… det har jag ju provat ett år på folkis i Bromma, Hufvudstaden. Det värmer också alltid mitt och den skäggiges hjärta gott, när vi blir så positivt bemötta när vi är ute och hästar genom byn. Pippi Långstrump-Emil i Lönneberga-känsla är det verkligen. Ja den där turen var sannerligen alldeles särskilt härlig och en god uppladdning för en ny vecka! Tacksam, tacksam, tacksam.

Önskeplaner för vecka 3

-Ta en dag i taget. Varje dag är ett liv. Och den största av gåvor.

Rensa, förstås! ..nu ska min arbetshörna där nere i vårt fd. sovrum få komma i ordning… och FLYTTAS! En våning upp. Jag vet inte om det kommer bli bra.. ska prova i alla fall. Ni får förstås hänga med på det hela!

-Baka matbröd! .. älskar att barnen är tokiga i ”Mammabröd” och ”Mammalimpa”. Blandar upp med köpes förstås, men inget slår hembakt, så är det bara.

Börja planera för vår Drömträdgård 2021… jag är så pepp på att skapa oss odlingsbäddar.. och liksom växla upp, rätt rejält inom detta område… vi får se var vi landar.

-Utekalasa för älskat barn i Storfamiljen!

Förra veckan startade jag med motig, orolig känsla i kroppen. Men jag visste vad det berodde på. Ett beslut jag behövde fatta. Som kändes läskigt men minst lika självklart. Och därefter kastade jag bort den ok-känslan… så vi kan väl påminna oss om dom där orden; att påverka, det vi kan. Göra, vad vi kan, för att leva såsom vi önskar i var våra liv. Ok? Jag ser med hopp fram emot denna vecka.

Knäpper händerna för en god vecka, både för dig och mig!

Emmeli

Måndagshälsningen! -Årets första!

Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!

Jullovet 2020..

Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.

Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..

.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!

Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.

Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!

Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.

En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!

En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.

Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.

Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.

Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.

Veckans Önskeplaner:

– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.

– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!

– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!

-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!

-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.

-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?

-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.

Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?

Emmeli

En allra sista dag i Jullovsdvala!

En allra sista Jullovsdag för denna juletid och vi startade dagen med fart. I bild; Tre Generationer Skogshuggare!

PappFarfSvärfar kom till oss efter frukost, med sig hade han alla möjliga fälla-träd-gremeljer och i ett hujj hade Far och Son fällt det där stora, stora trädet som nu inte hade det minsta tillstymmelse till liv kvar (Tack igen för hjälpen Svärfar!). Det kändes som en lättnad när det låg på marken, under vårt eget bestämmande.. så att det inte skulle gjort samma sak, mitt i en storm och med någon som kommit till skada. Och jo, du har rätt.. hade det inte varit ett dött träd hade jag förstås haft skoskav i själen.

Ganska gulligt med lille hittepå-motorsågen bredvid den stora riktiga. Och ganska så jättehäftigt när vi räknade årsringarna av trädet och det miiinst var 100 år..

Så fort trädet var fällt vinkade vi Farfarn hejdå och så fortsatte vi dagen tillsammans.

Pappan styrde bort riset med hjälp av lilltraktorn. Och så åktes det stjärtlapp och andra räserfordon utför lobryggan. Och hästarna undrade om dom inte fick vara med?

Det blir bara häftigare och häftigare med hästarna, tycker jag. Ju mer vi lär känna dom. Och dom oss. Förstås.

Till eftermiddagen när dagens gårdsarbete nääästan var klart, dukade vi upp i Salen med gofika. Dom sista MammaMormor-pepparkakorna, ”Mammabröd” och iskall mjölk. Julen sjunger på sista versen och det ser ut som bara den mest överallt, så vi toppade gladeligen det hela med ännu lite mer pepparkakssmul medan vi glodde på julgranen och skränigt barnprogram på tv-n.. och precis ingen hade en tanke på städning. ”Det tar vi till veckan”.

Brandismannen eldade det sista av riset och vi konstaterade att det gått så väldans snabbt och smidigt med detta lilla dagsprojekt. Ja, helt klart skönt att få bryta av med lite småprojekt som trädfällning efter alla månader med storgöra på övervåningen.

Nu väntar kvällen och jag är rosig om kinderna efter en lång promenad ute i mörkret. Älskar att gå/springa ute i vintermörkret. Så vilsamt och omfamnande tycker jag. Dessutom är det ingen som ser och undrar, när det trillar tårar från den där Starksköra mammans kinder när hon plötsligt lyssnar till någon låt som gör henne överbubblande av kärlek till sina barn.. eller en låt som påminner mig om hur en bit av mig är så sorgsen just nu och fullt påmind om hur skört livet är. ELLER! När jag bara susar fram, halvdansandes och stormimandes genom peppiga favoritlåtar!

Jag älskar alla årstider, sedan jag för några år sedan landade i att ”var sak har sin tid.. var tid har sin charm”. Vintern är härlig på så många sätt ju. Kylig, mörk men ändå ljus tack vare snön, vilsam och inbjudande till att lyssna inåt.. och drömma framåt.. vi har allt det bästa framför oss!



Imorn är det vad som känns som Årets Första Måndag. Och då hörs vi, med en redig Måndagshälsning, precis som vanligt. Kikar ni in då?



Emmeli

Ett Vintrigt Jullovande vykort!

10 minusgrader, gnistrande snö och strålande sol.

Tre små snögubbar på rad och känslan av hopp och ljus som återvänder.

Rökbolmande hästar och äppelröda kinder och barnanäsor.

Dela dagen med familjen, en skara småvänner och älskad MammaMormor och PappaMorfar.

Äta grill-lunch, sörpla varmt ur kåsan och fika.

Andas friskluft. Tills solen sjunker ner bakom berget.

Gå in i värmen igen. Värma småtår och fortsätta lunket. Jullovslunket, alltså.

Ett Vintrigt Jullovande vykort. Till er! Från oss.

Hoppas att ni mår gott! Ta hand om er. Allt ni kan. Precis som vanligt.



Emmeli

Välkommen år 2021!

Årets sista dag av 2020.

Vi spenderade den med mycket friskluft i lungorna. Lek, hästgos och en tung, tung springtur i snömodd.. känslan efter turen? – ”oj så mycket mer vi orkar än vi först tror. och! 2021, det blir ett fint år. så känns det”.

Till kvällen, den lilla lilla nyårssittningen. Men ack så god, från början till slut. Vi klädde oss i glittriga klänningar och snäva flugor. Kammade till håret och rosade kinderna. Så dukade vi förstås i ”Matrummet”.

Märker att jag missade att fota varmrätten, som var en ljuvlig gryta av älg, som levt glada dagar i vår alldeles egna skog. Till förrätt, den HÄR kräftsoppan med vitlöksbröd.

Till efterrätt en syrlig och så himmelens god, key lime pie… följt av heta hockeymatcher! Nådå, ni behöver ens fråga vem som vann, när det väl var Makarna L´s tur att möta varandra! 😉

Lagom tid på kvällen hade vi ”Barnens tolvslag”, så att ingen lillunge skulle hinna somna.. succé! Med fri tillgång på tomtebloss.

Och när det började närma sig tolvslaget, klädde vi oss varmt jag och mannen. Tjavade ut i hästhagen och höll pojkarna sällskap. Det nya året ringdes in till kyrkklockornas klang som hördes där borta i fjärran. En snabbkyss till Min Livets Människa, Gott nytt år, älskling!.. och sedan fokus på fyrbenta. Det small ovanligt mycket i vår by i år. Superirriterande… och knappast gjort av några som förstår hur rädda stackars djuren kan bli. Vi tackar för coola hästpojkar som behöll lugnet mycket väl.. dom firade in året med deras tryggheter till människor och en herrans massa morot och hårdbröd.

När smällandet gett sig, gick vi in till lilla sällskapet igen. Tripp Trapp Trull sussade gott i sina bäddar. En med enhörningen, nära, nära… synen gjorde mig så varm. Så tacksam över vår plats på jorden, att få ge barnen ett varmt och tryggt hem.

Idag, är det årets allra första dag. Det känns så himmelens härligt, med ett NYTT, ORÖRT år. Eller hur?

Vi har påtat med lite av varje. Som att ha snöbollskrig, riva garderober och slumra på storsängen. Och så har jag funderat på hur det känns, med ett nytt år…

Och det känns, som att vi alla har varsin bok att skriva.. som vi får fylla med vad vi vill och mår bra av. Jag håller i min penna. Och du i din. Du behöver inte skriva som någon annan. Bara skriv, som du själv önskar.

Och med pennan i handen, alltid ödmjukheten och tacksamheten. För varje dag. Låt oss ha sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden….

Jag önskar att året 2021 blir ett hjärtevarmt, själagott år. För dig. De mina. Och Dig. Och de dina.

Nu gör vi det här året så gott och härligt vi bara kan! En dag i taget.

God fortsättning på 2021 alla ni!




Emmeli