Hej i måndagen alla ni som kikar in här så tålmodigt!
Vad himla glad jag är för att ni fortsätter följa och peppa oss ”drömgårdare”, i ur och skur!
..än pågår det sommarlov för fullt för mig och barnen och vi utflyktar och har oss så det är väldans lite datortid just nu, hoppas att ni har överseende med få blogginlägg just nu! <3
Men just just nu, så tar vi en liten Drömgårdsrapport, vetja!
Sommarlov för småttingar och hemmamammande för morsan. Pappan tillbaka på både arbete och rivstart med brandisjour samtidigt också, så har senaste veckan sett ut. Och ja, då är det helt sonika jag och barnen som hänger tillsammans till max. Vi har roat oss med en hel massa mys om dagarna, förskräckligt lyxigt att få fylla dagarna så. Bad i lillsjön till exempel! Evigt tacksam för vårt lilla, ganska så stora, gäng. Att få dela dagarna med dom är det bästa jag vet!
Och se så pärlandet levererar! Det här durkslaget är ett endaste kål. Så himla roligt!
Vi firade livet, så lyckliga över att få vara friska, kunna njuta till fullo av varma augustidagar. Extra mysiga blir kvällarna också, när pappan kommit hem från jobbet och truppen är samlad. Flera av kvällarna lagade vi lite extra gott, så härligt att känna lite matlagningsinspiration igen efter veckor med frånvaro på den fronten. En kväll bjöd vi upp fingrannen på middag också. Spontant är härligt!
En dag drog vi till skogs, barnen och jag. Lekande, fikande, en slumrande bebbe och en hink ”drottningblandning” till vinterns smoothies blev det av alltihopa. Vi har plockat drygt 30 liter hallon.. så nu hade jag tänkt att det baara skulle bli blåbär.. men det var stört omöjligt att helt låta bli hallonen, för vilket hallonår vi har här i år!
En dag åkte vi på ”semester”. Till Mormor och Morfar, lyxigt på alla sätt. Här är B nybadad och redo för ”Morfars pommes” till lunch.
Så blev det en hel massa blomsterplock. Jag är lika pirrig i magen varje gång blomstervagnen fylls och blir lika tokglad varje gång någon av er grabbar en bunt, för kul!
Vardagsbestyr, i massor förstås! Disk, tvätt och städ, här precis som hos er alla andra.
Här närmast i bild ser ni den där blöjrumpans favoritlåda. Går under namnet ”Låda 4”. Det är ”Olofs låda”. Där kan han stå låånga stunder (med bäbismått mätt) och påta och greja, bara bland en massa ofarliga prylar och i precis lämplig höjd för honom. Men får han välja, då är diskmaskinen det absolut roligaste, haha!
Törs jag säga att den där lilla niomånadersbebben tagit sina första steg nu också, kära nån, min lilla bäbis…
Vi havsbadade och fikade gott!
Tussekatten satt sömnig i köksfönstret.
Njutit av odlingarna var endaste dag.
Så blev det fredagkväll och ena lillungen önskade fredagsmys på detta vis; ”sånt där rid-fredagsmys, mamma”.. såklart det blev det.
Jag har svårt att ta in hur drömmigt det faktiskt är.. drömmigt för hon som varit häst-toka sedan 1990 och nu äger egna hästar att dela med sin skäggige och sina barn. Det är så stort att ja, det liksom sköljer över mig ibland. Att det är på riktigt, liksom. Som med mycket annat, ska tilläggas. ”Låtsasvuxna”, brukar M och jag säga att vi känner oss som ibland, till exempel… ”dom där fyra små barnen, är inte dom liksom bara vår bästisar!? Är VI deras mamma och pappa!?”
En god lördagsfrukost. Smörstekta kantareller på hårdbrödmackan. Och hallonsylt på gröten.
Vi fyllde helgen med allt möjligt. Tänk att den där omålade halvan av köksträdgårdens staket äntligen blev målat. S och B var så tålmodiga en lång, lång stund.. sen pös dom en sväng till farmor och farfar, tillsammans med syrran, och hade det trevligt. Kvar blev M och jag och en sovande bäbis. Vi målade och målade. Och ingen av oss kunde komma ihåg när vi hade en sån barnvaktsstund senast.. lyxigt för oss alla, mao!
Till kvällen pysslade vi om lilla trion lite extra, nu skulle det bli spa. Så otroligt uppskattat, så det tipsar vi vidare om.. gänget satt stilla rekordlänge! 😉 .. fyllde på med varmt vatten åt dom i flera omgångar, medan det spisades ”spa-ig musik”, mumsades chips, godis och sörplades loka crush. Njutande små, det bästa!
Så blev det veckans sista dag. Ikran fick både hovvård och dagens gallring av morötter. Och ett skönt träningspass ute på lägdan med sin människa, medan jag tog alla barnen och åkte på fotboll.. matcher för störst och näst störst.. fullt påhejade av Morfars, Moster, Morsan och småsyskon. <3
Så gott att komma hem till gården igen sedan efter den varma fotbollseftermiddagen. Kunde ej se mig mätt på det nymålade staketet.. eller på alla fluffiga vallmo som finns i köksträdgården nu. Vi somnade mer än gott till kvällen, efter en välfylld vecka.. där varje dag fyllts med liv. Som alltid, kan inte några bilder och ord beskriva allt, men det vet ju kloka ni redan!
Nu önskar jag er och oss ännu en himla härlig augustivecka! Vi fortsätter sommarlova oss, jag smygjobbar utimellan men pysslar om kids allra mest. Tar en dag i taget. Vi hittar på mys, ska försöka skörda lite ditt och datt och förstås fyller vi blomstervagnen närmare helgen!
Ta hand om er, precis som vanligt; allt vad ni bara kan! Så hoppas jag att vi hörs alldeles snart igen!
Det svänger hit och det svänger dit. Så är det ju, för alla. För en vecka sedan var det gråtfärdigt trötta-läge här, pga anledning . Sedan dess har vi bara fått tanka oss med gott, så än fast det varit första arbetsdagen för M (och mig) idag, efter långt tillsammans-sommarlov, så är energin god här i augustisoliga måndagkvällen. Vi tycker ju så om vår vardag, har längtat till att känna ”nu är vi på banan”-känsla. Nyper mig i armen ikväll. Ska njuta så länge det varar!
Vad vi fyllt senaste dagarna med? Jo.. vi gjorde så, att vi ordnade oss en så luuuugn och återhämande vecka vi bara kunde..
Startade veckan med att påta på, med lite olika saker.. som att stängsla nytt för hästarna. Familjens storpojkar är ett dreamteam vad gäller detta. Dyngblöta blev dom på kuppen denna gång, men såg lika lyckliga ut för det tillsammans.
Han och Hon var på date. Gav helt sonika barnen middag först, parkerade dom sedan framför en film med chips och popcorn.. och dunsade sedan ner oss ute på verandan med en massa gott att äta. Ja, ja.. en påtande bäbis i sällis också, förstås. Fy så mysigt det var!
Jag plockade hipp som happ-buketter. Mina bästa.
Och vi har sprungit och sprungit och sprungit. Att starta dagen så, är guld för hela dagen sedan. M kutade en utav dagarna iväg för att kolla läget där jag ridit någon vecka tidigare och sett en masssa hallonkart.. kollade läget om det nu blivit hallon eller torkat bort..
.. Å, himmel! Så mycket hallon!! Och himmel, vad vi älskar att vara i skogen och mår gott där. Och aldrig smakar fikat så gott.
Vi var på en liten loppistur. Jag köpte mig en våg som ni ska få se någon dag. En sån som alltid funnits hemma i mina föräldrars kök. Lill-Olof och M shoppade annat. Sen drog vi raka spåret hem till vår älskade granne, grillkväll med massa gott och trevligt häng kvällen lång.
Vi var på utflykt med älskade vänner. Stekte palt till lunch. Nathalie gjorde magisk hallonpaj till efterrätt. Vi plockade ännu mer hallon. Och avslutade sedan med dopp i sjön tillsammans..
Så gott. Dopp i sjön och sen slå ikull sig på filten bredvid en fyraåring med alla möjliga frågor. Kramas och titta på träden som vajar. En sån där sommarlovsstund jag kommer minnas, bredvid Lillebror B.
Lillminsting var på äventyr. Provsmakade sockerärt och åkte skrinda för första gången. I finaste dressen han fått från hjärtevännerna <3
Njutet av blomster- och köksträdgården tog i med väldig kraft.
Det blev fredag och vi gjorde buketter. Minimannen hjälpte sin mamma ut med skrindan full. Nu kör vi, tänker vi! Så långt livet tillåter vill säga. Men planen är absolut att fylla vagnen mot helgen, så långt blommor räcker, framtill frosten nyper!
Vi tog helg med en sista sväng till hallonskogen för veckan. Nämen alltså, jag får dåndimpen av längt till bärplockning när jag ser det här. Vi kokade hallonsylt på direkten sedan och åt till vaniljglass. Uj uj uj..
Helgen fylldes med mera gott.. som att feja i hemmet, måla, fika och sova extramycket.
Första augustiveckans sista dag fylldes med fottbollsmatcher, en Lillminsting som premiärade med skor (vilket påhitt tyckte han) och till kvällen var vi bjudna till mina svärföräldrar på middag, hejdlöst lyxigt.
Så innerligt tacksam för att vi fick en så fin vecka alla tillsammans efter den långa sjukhärvan. Sommarlovet fortsätter för barnen, men vi smygstartar vardagen lite. Vi bollar brandisjour, kontorande, med skriv- och fotojobb men allra mest en massa tid med dom där fyra människorna vi beundrar mest av allt på denna jord.
Det finns ett före, och det finns ett efter, allt. Det är tröstande att tänka i tärigare tider, tycker jag.
Nu är den allra första augustidagen här och jag tänker omfamna den nya månaden med hull och hår. Vi har många, många sommarlovsdagar framför oss och det är jag så himla tacksam för. I mitten på förra veckan kändes det som om hela sommaren bara höll på att rinna oss ur fingrarna då hela julimånaden mestadels varit en sjukhärva.. ”Njutstressen”, slog till. ”Måste hinna vila”-stressen.
Men, nu blickar vi framåt igen. Fast först, lite bakåt.. fiskar upp guldstunderna från juliavslutet och sen tusan, ska här augusti-njutas!
När vi kom från Gotlandstrippen, stannade vi till i storstan förstår ni. Hängde med älskade mostrar och badade i stora poolen. Sen drog vi hemåt Drömgården..
Snabbt var vi hemmastadda igen och alla njöt så det stod ut genom öronen på oss. HEMMA! Vi bakade gofika och bjöd Mormor och Morfar på.
M slog hö och jag gjorde ett ryck och tog hand om trädgården. Mitt i sommaren är det härligt att rensa bort tidigt blommande perenner och stötta upp det som stöttning önskas.
Barnen?
Full rulle, även på han med smygfeber! 4-åringen lärde sig göra fart på gungan själv och ute på verandan pågick kioskförsäljning för fullt.
Liten plutt ute på äventyr. Här hade feberhärvan börjat men läget var så gott så ännu ingen oro.
Jag microvilade. Njöt av att vara hemma. Att det för första gången på nio månader kändes som att livet började lugna ner sig lite… vilken tur att jag njöt av den där stunden, tankade garanterat kraft jag hade nytta av till jobbigare dagarna som väntade. Man kan liksom aldrig vara ”för tacksam, för njutande av lilla stunden, osv”.
Vi åkte och badade trots att solen drog bakom molnen. Bra med stranden för oss själva i snuviga tider. Jag höll Lillminsting på land, i selen, med filten i kring..självklart.
Och så åt vi glass nere på byn.
Såna där småutflykter, som uppskattas massor. Och när det är slåtter, då är det just såna, små-utflykter, som hinns med.
Nyklippt och nytrimmad gård. Värt att förevigas! Man vet liksom aldrig när det sker igen.
Det blev en i slutet av juli-fredag och vi hade fredagsmys av ljuv sort.
S tog ut sin ponny på tur och mamman nöp sig i armen över faktumet. En bäbis i selen och en lillvän på ponnyn bakom. Guld-guldstund.
Att vakna tidigt, sticka ut och springa medan degen jag satte när jag klev upp, jäser. Servera nybakt till frukost. Det, är sånt jag bara älskar.
Och barnen älskar sitt ”mammabröd”.
Det blommar för fullt. Mycket gillar jag mina hipp som happ-planteringar i alla möjliga färger.
Här var det balparty-dag.
Liten älskling hade fortsatt smygande feber, men här höll vi alla oss coola fortfarande då allmäntillståndet var så gott. Veeet ni hur less vi är på ordet ”allmäntillstånd”, förresten? Men, det är ett bra ord och en rätt skön grej ändå. En stund i sol fick det bli, sen skuggan igen. Den där dagen var helt fantastisk.. för trots seg sjuka, så var bebben allmänt vid gott mod, febern var inte alls så hög och vi hade gården fylld av älskade människor.. men det, förtjänar ett eget inlägg.
Att feja och greja i sommarhemmet, sno runt och plocka i ordning lite lagom, skaka mattor, skura av köksgolvet och avsluta med att plocka in luktärter så det doftar himmel i hemmet. Gillar det. Mycket.
Den här julikvällen vill jag minnas. Det fanns ett lugn, för här trodde vi att febern gett sig, dag 9. Vi kokade varm choklad och bredde limpmackor till, efter att stora barnen badat i sjön och stojat på olika äventyr med pappan under dagen, när jag och Lilla O varit på sjuhuset på alla möjliga kontroller, som sett bra ut.
Men nu lämnar vi den där elaka virus-härvan helt.. nu fokuserar vi på det här;
Livet här och nu. Sitta i pappsen famn och spela trummor är bland det bästa man kan tänka sig när man är en nybliven, nyfiken 9-månadersplutt. Ni är många som hoppats, hållit tummar och bett för ett snabbt tillfrisknande för vår Lillminsting och det, har sannerligen slagit in. Tack vår fina följarskara för all omtanke, ni är fantastiska!
Senaste dagarna har vi bara kunnat fokusera på att tanka, tanka, tanka.. energi och kraft. Uppvaktat en älskad vän med paket och blommor från trädgården, hälsat på MammaMormor och PappaMorfar..
Sprungit, sovit extra mycket och badat i sjön.
Som någon uttryckte ”vilken otur ni har just nu”, så tänker vi tvärtom; ”Tack för att eländiga sjukor brottas ner av starka små kroppar och att det trots allt inte blivit värre än det som varit.. ”
..att Olof fick RS när han var 11 veckor, till exempel.. det hade med det smittomoln vi hade i kring oss, både kunnat ge sjukan ännu tidigare och blivit mycket värre. Nu har ju alla gupp gått bra. Det, fokuserar vi på.
Och det hjälper gott, istället för att tänka att vi haft otur. För livet, det ÄR ju, i alla dess färger och nyanser. Alltid. Och tuffare perioder, kommer för alla. Men vi kan inte gå och tänka att vi är några ”otursoffer”, det hjälper precis ingen. Det gör däremot, goda, positiva, tacksamma tankar.
Så; tack juli för allt gott och alla nya livet-lärdomar du gav… och med hopp om en god augustimånad nu, för både er och oss! En stund i taget.
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.
Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….
Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.
Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…
Å puh.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?
Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.
Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.
Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.
En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.
Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..
”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.
M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.
Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.
Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.
Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.
Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.
Var. Så. Slut.
Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.
I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.
Vad hade vi då gjort..
Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.
Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..
Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.
Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.
Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…
För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.
Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.
Som sagt.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.
Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.
…
Och nu?
Ett ögonblick i sänder.
Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.
Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!
Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden.Det var bara det. Ds.
Har ni också så varmt att ni nästan smälter bort? Perfekt hö-tork-väder 😉 . Vi drar igång denna sommarlovsvecka med en liten rapport här från gården.
Midsommarveckan fylldes med;
Glassmakeri! Hoppas hoppas det blir en bärsommar i år, så vi får fylla frysen till bredden med bär inför kommande vinter.
Medan vi väntade in kompisar för liten kvällsdate, provsatt jag denna urtjusiga bänk som vi fått ärva då den klassats som ”skräp” på en plats på jorden men med lite kärlek kommer bli så vacker här hos oss.
Den djupröda mormorspionen blommade, samtidigt som syrenen blommade på sista refrängen, hästarna blänkte i massor och vår Juniflicka fyllde 6 år. Kära hjärtanes, vad det finns mycket att njuta av just nu… jag blir nästan vimmelkantig.
Sommarlovsbarnen bjöds på nybakt till frukost.
En vrå av ett sommarlovshem.
Våra barn är lärda att ”i en familj? –hjälps man åt!”. Att ta bort sitt porslin efter avslutad måltid, det är standard. För hela storasyskontrion. En frukost i soffan, där mamman serverar där inne i salen och plockar bort alltsammans efteråt, klassas därför som lyxens lyx. För oss alla. Jag älskar ju att pyssla om mina små, och barnen uppskattar då verkligen ”mamma-servicen”.
Vi bullfikade ute på solig bro. Även det, väldigt uppskattat.
.. och det eftermiddagsslumrades i somriga Salen.
Lillminsting var ständigt på nya äventyr!
Gäspande ponny och snart-sovande lillunge. Det här är lajvet på en pinne i bild! Om ni frågar mig, alltså.
Njöt av juniljus, att hänga tvätten ute, äntligen få ut tomaterna i växthuset och strössla ännu lite mer gräsklipp kring blommorna i bäddarna.
Tankade också kraft med ett gäng springturer.
Vi landade gott i tillsammans-sommarlovet, med en midsommar så varm och vacker. Spela kubb tillsammans, i lite för sena sommarkvällen. Sånt vill vi fylla sommarlivet med. I liite för sena sommarkvällen, sa jag… väääldans lätt att det blir lite föör sent då precis ingen har något natta- eller nattas-intresse denna tid på året.
Vi åt sommarmat. Potatissallad och grillad lax. Kall sås till med rom, dill och citron i. Enkelt och så gott.
Vi blev bortskämda hemma hos mor och far. Åt gott, bubbelbadade gott, doftade gott. Kramades gott.
(Tack mamma och pappa för att ni pysslade om oss så! <3)
Midsommarveckan avslutades med slåtter och årets första dopp i lillsjön. Livets (!) första dopp Lill-Olof, och soom han njöt!
Och till kvällen somnade bäbisen i min famn och jag ville aldrig gå och lägga mig. Allt i sin juni-ordning.
…
Idag är det måndag och den allra första riktiga tillsammans-sommarlovsdagen. Det känns så otroligt lyxigt! Och skönt.
Idag påtas det med lite allt möjligt. Försöker få undan lite tvätt, lockar i små barn extra vätska i värmen, M laddar för att vända höet.. men mest lockar sjön, så så snart vi får läge så drar vi dit!
Önskeplaner för sommarlovsveckan, V.26
-Sommarlovsnjuta! Så förskräckligt trevligt att kunna börja dagen med en morgonrunda om jag/M vill, äta frukost i lugn och ro allesammans, sörpla morgonkoppen med den skäggige bredvid. Ja, sommarlovsmorgnar.. det är ju bland det härligaste varma dagar som dessa. Dagarna är härliga också. Men sen, kvällarna… ääälskar ljumma sommarkvällar!
-Måla! .. ja, kanske lyckas jag ta mig ända fram till den där falurödfärgspytsen… som jag tänk på sedan i början av våren, ungefär.. med andra ord, är målning av köksträdgårdens staket inte så högt i prio.. men nu kanske tid kommer finnas. Ork? Lust? Vi får väl se.
-Ena lillungen ska på skaparläget i stan under ett par dagar. Så det blir lite skjutsande hittan, dittan…, kombinations-åkande, tänker vi. Ni vet; ”ska vi liks till stan så kan vi ju ta med en släpvagn och åka på tippen också”, hinna besikta storbilen och göra något stadsärende. Är kända för våra ”kombinationsresor”, som storfamiljen kallar det,haha!
-Skörda hö! Häpp häpp!
-Sjunga och spela på gudstjänst med både make och barn. Drömgrej för oss, att musicera tillsammans!
-Fira den finaste människan på jorden!
…
Önskar er alla fina i slutet av juni-dagar och en god julistart. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Just så, precis som vanligt.
Senaste kommentarer