Så blev det den allra sista måndagen i september, vi tar en liten kik bakåt först och främst vetja, vad har vi påtat med här på gården?
-veckan som gick…
En så sagolikt vacker. Och lika vemodig. Måndag.
Frosten nöp. En hel del sommarblommor gjorde natt. Ja, vemodigt. Men jag hade beslutat mig innan frosten kom, för att inte försöka streta emot naturens gång, jag hade med andra ord inte täckt med fiberduk eller så någonstans.. så, allt kändes ändå okej. Lite som en djup suck av lättnad mitt i allt.
Jag vet inte om jag törs skriva det här nu… men kan det vara så att liten Virvelvind börjat fatta tycke för att slå sig neeer, i luuugnan ro en stund, och faktiskt leka, sådär som det är tänkt med prylarna?.. Ute är livets liv, ja, om ni frågar lillvännen. Inomhus? …”Ska man inte bara klättra på allt då? Dra i lampor? Dansa på bordet? Plocka blommor ur krukorna? Hoppa i soffan? Kuta upp och ner i trappan? Balansera? Riva ur lådor? Spela piano med tårna?” … näpp, nu verkar det faktiskt som att en redig lekstund är på tapeten. HALLELUJAH! hojtar någon…(hehe!)
”Köket” jobbar vidare på ”lagar av det vi har”-tema.. middagarna blir med så mycket grönt från landen som möjligt, alltså. Här fräste jag finhackad gullök och lite köttfärs, tillsammans med grönkål, hackad paprika och brytbönor. Salt och peppar. Ett lass persilja på toppen! Att fylla i pitabröd med en god vitlöksröra. Åhåhå, det var magiskt gott!
Motionsturer, springande både med och utan vagn, promenerande och så ett par redigt jobbiga styrkepass hemma på mattan. Aalltså, vilket lifehack det är att ge sig det här.. rörelse, puls och lyfta lite tungt. Jag skulle inte orka hälften av det jag orkar i min vardag, om jag inte gav mig själv träningen. Så tacksam för att kunna.
Jag ägnade många timmar ute i trädgården i goda septembervädret. Grävde upp dahlior och märkte upp dom, för första gången någonsin. Känner mig så löjligt nöjd över det. Inte för att jag iddes skriva exakta namn eller så, som ni ser. Men det där duger fint, tänker jag.
Poff var det fredag och en så pirrig sådan. För en liten tjej, innebar den högt efterlängtat kompiskalas. För en annan större tjej, innebar den en massa fix och påt, inne och ute, som ett endaste virrvarr var jag, överallt.. inte för att jag var tvungen ett endaste dugg, enbart för att jag hade en så härlig morot som väntade… jag skurade golv där, putsade fönster här, handlade, lagade, planerade och grejade…
Lördagmorgon… med tidig löptur och nybakt mammabröd till frullen… och ännu mera pirr i magen.
Sedan gjordes god packning i ordning. För vilken lördag som väntade!! Åhåhå, den ska jag berätta mer om i ett alldeles eget inlägg.
Söndagen blev således en så himmelens lugn variant.
Vi alla behövde återhämtning till fullo och vi lyssnade på det. Pysslade om hästar, vilade ute i trägungan med kaffekopp i handen.. och så släppte vi ut hönsen i den nu färdiga hönsgården, gott! 14 x 4 meter, där ska dom nog trivas när dom inte får sprätta ute på gården helt fritt. Till synes, så verkar fallet redan så; Kuckelikuuuu hojtar Ture lyckligt med jämna mellanrum och småhönorna sprätter på intill…
Det känns overkligt att gå och vrida på den där fina klossen (Byggmästare M alltså, vilken stjärna!!) och gå in till sprättgänget där inne… tänk att vi är med höns nu, liksom! Å puh, jag som hade bestämt mig för att inte kära ner mig så mycket i dessa liv.. har förstått att det inte är ovanligt att en hönapöna får vingar, vingar till hönahimlen menar jag… eller att listiga räven kommer och förstör osv… men, det där är redan kört.. –Jag är så kär i dessa liv, också. Och så ska det få vara, livet är för kort för annat.
Septemberlivet känns så extra härligt i år.. ett par speciella (delvis väldigt täriga) höstar senaste åren, gör att denna, med många ”bara vanliga dagar”, känns så vansinnigt lyxig och njutbar. Ser fram emot en sista septembervecka nu!
Önskeplaner för vecka 39
-Ta hand om småttingar, allt jag bara kan, i vanlig ordning. Denna vecka börjar vi dock med sjukstuga… ena lillungen, är febrig och pjal. Någon annan hostar. Hej höstens första sjuka,…
-Ta vara på varendaste septemberdag som är kvar... sådan ljum höst det är! –nu sprakar naturen i magiska färger.
-Dona ute i köksträdgården! … och försöka leta åt några fler rödbetor i det gräsligt ogräsiga lill-landet.
-Ta tag i sånt där papperstråk! … sånt som jag gäärna drar ut på pga att det är såå mycket roligare att få skapa, fota, filma och greja… men, det andra ingår också.
-Skissa på två skåp! -ett som ska vara ovan tvättstället och ett ovan tvättstugedelen… men, dessa punkter, ”bygga två skåp”, ingår inte i listan för att bli klar med Tvättstugebadrummet, dessa möbler får komma till efter hand. Sådetså.
-Reda ut radiato-virrvarret… innan den riktiga kylan kommer, skaaa ska skaa vi ha vårt nya värmesystem igång, åtminstone i något rum.
-Ha helgen där september blir oktober!
….
Nu ska jag sätta punkt här, sörpla klart mitt kaffe och vi som orkar, ska sedan ge oss ut för att släppa ut hönsen till hönsgården och ta turen till hästarna, övriga gänget får vila vidare här inne. Det här blir en härlig vecka. Vi gör den till så härlig det bara är möjligt, eller hur?
Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
.. mor och far svänger in på gården med peppiga humör och potatisgrävare. Snabbt var vi igång, nu skulle potatisen upp ur landet!
I år satte vi ännu mer än tidigare år, det är ju faktiskt knappt jobbigt att odla potatis, mest bara så himla lättsamt och trevligt, lätt att ordna sig mycket, god och användbar mat. Att tillsammansodla också, vilken grej!
Drömsyn.
Vi fyllde hink efter hink.
.. alla hjälpte till på var sina vis.
Gräva efter potatis eller att leka, nöjda och glada, lika värt. Lillminsting lång-långsov… också väldans finurligt hjälpsamt, han är med och tar upp potatis mest dagligen, till middagarna, så kanske tänkte han att det minsann var lov att sova sig igenom detta mastodontarbete.
Vilken upplevelse sedan, att få släppa ut hönsen fritt och låta dom picka sig igenom potatislandet…
… snabbt var Hönapöna-gänget och Tuppen Ture inne köksträdgården och levde livet.
Nu var vi alla helt möra och redo för vila.
Två rader potatis lämnades så pass att vi kan ta upp färskt ett tag till. Pärkällaren var full redan också, mycket nöjda är vi med årets potatisskörd, alltså.
Gofika efter avslutat arbete, fy farao så trevligt och gott!
Så det där var Årets pärupptagning, det! .. jag kan bli gråtig för mindre. Sannerligen. Det är så mysigt att göra det här, tre generationer tillsammans. Och vilken känsla, att ha ordnat potatis för hela vintern!
Det är måndag och i vanlig ordning startar jag veckan med en stund av reflektion. Tittar tillbaka på veckan som gick, landar.. och laddar om.
Här kommer veckans Drömgårdsrapport. Septemberveckan som gick, fylldes med…
En otrooooolig nöjdhetskänsla över mina årets två grovsopsfynd. Två fåtöljer. Den ockragula godingen hamnade där i Salen.
Alla de möjliga gårdsbestyr! Ständigt med småfolk intill. Älskar, älskar, älskar det här HemmaMammalivet av hela mitt hjärta.
StoraLillebror laddar för ett eget litet solrosfält till nästa sommar ser ni. Så kul att barnen mer och mer får eget intresse för odlandet.
Pannkaksfest, med lingon- och hjortronsylt, äppelmos och vispgrädde. Förskräckligt gott. Tänk när vi kan hämta in våra egna hemägg…
Hösten kryper sig på, mer och mer för var dag.. det märks på barnens aktiviteter också. Känslan av att vilja mysa inne lite mer. Nu byggs det kojor, pysslas, pusslas och spelas spel.
Hästpojkarna fick höstfina fötter av bästHovisen. Ett gäng jobbade på nere i lagårdsstallet, medan övriga bakade Mammabröd och ordnade gofika till mitten av verkandet.
Vardag med guldkant i syn. Vi beslöt oss för att köra korvgrillning till middag, bara låta barnen fortsätta vara ute och leka, inte behöva bryta upp för att gå in liksom. Alla så nöjda. Och som efterrätt, den gamla klassikern; grillade bananer. Med mörk choklad och vispgrädde till. Fy farao, vilken mysig kväll det där var.
Jag ägnade ett gäng småstunder till att dona i hemmet.. rensa ut för små barnkläder, riva ut sommarkläder ur garderoberna, putsa något fönster och så vidare.
Det var andäktigt vackert i köksträdgården.. känslan av förgänglighet, vemod och lycka. Allt ryms. Det här var en sagolikt vacker septemberkväll.
Synen av en mamma som ”tankat på”. Ett tufft styrkepass på mattan, kånkandes och svingandes på den där svarta klumpen och endorfinerna och superkrafterna bjuder upp varandra för en svängom.
Middagsskördande med två småbrollor och en syrra som funnit en mask dom var så ampen över.
Hönsgårdens stomme byggdes klar, allt målades och nätades.. sånär som på en liten bit där det förstås fattades. Ahapp, ännu en tur till Granngården får det bli, mao.
Det plockades äpplen och pysslades med löven vi plockade på den HÄR turen.
Vi avslutade veckan med en riktig skördesöndag. En halvan dagen var fylld med något jag berättar om en annan dag. Medan andra halvan fylldes med ännu mera äppelplock följt av äppelmustande.. och den första provsmaken och känslan av att vi har ett gäng livet egengjord äppelmust i frysen. M-m-m!!
…
Vi somnade sådär otroligt klubbade till kvällen, trötta i precis hela, hela kropparna efter så mycket fysiskt arbete ute på gården. Bästa sortens trötthet, om ni frågar oss. Att vi får fylla våra dagar med livet här på vår plats på jorden, känns så otroligt lyxigt.
… och i morse, 18 september, mötte vi den första riktiga frostmorgonen. Det här blir en fin vecka, hörreni!
Önskeplaner för vecka 38
-Ta en septemberdag i taget och njuta av den, allt vi bara kan. .. mitt bland livets sus; andas höstluft, springa, leka, påta, gunga i trähammocken…
-Skörda och höstfixa vidare ute!
-Ta upp alla dahliaknölar för vinterförvaring! ..i år ska jag verkligen försöka orka märka upp sorterna, i alla fall i färg.
-Göra hönsgården hel-klar!
-Flytta in höst- och vintergarderoben.
-Pricka in olika ärenden här och där, som optiker, utvecklingssamtal, något fotojobb, föräldramöte och så vidare.
-Posta blogginlägg till er! .. har kamerakortet FULLLT.
-Ha efterlängtad septemberhelg! … som jag knappt törs tänka på, vill så så gärna att lördagsplanen ska bli av…
…
Önskar er och oss en god, god höstvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Det var precis mitt i septembermånaden, fredag och dagen bjöd lediga skolbarn då det var studiedag.
Vi beslöt oss för att det var en strålande dag att ge oss ut på hösttur, så det gjorde vi! Mamman och småfolket.
Cyklar och småfika, fyllda vattenflaskor, lillebror i vagnen, starka ben och lite pirr i magarna… skulle vi klara hela rundan tillsammans så var det något väldigt gott som väntade i slutet av turen.
Det solade upp och tidighösten visade sig från sin vackraste sida.
Vi tog flera stopp. Stämningen var himla härlig. Trots att någon just brutit ihop över hur benen värkte sedan gårdagens skoljoggande som utförts med fullt ös… det peppades så fint och det finns inget jag lägger mer krut på här i livet just nu, än att svetsa samman mina kids. Det är en sån rikedom, att dom har varandra.
Vi gav oss vidare. Mamman gick och sprang utimellan, som det passade lillgänget.
Oj, oj som det trampades. Och tänk va, som dessa tre rullat i prommande och springande fart runt denna älsklingsrunda… och nu är dom så stora att dom själva orkar cykla hela turen.
Ett uppdrag hade vi också.. vi tränade på lövträd. Björken kändes hemma. ”Rönnen med röda bär”, ”Lönnlöven som vi brukar pyssla med”… Vi stannade till vid stora asparna också, perfekt, ett träd till att lära oss.
Vi plockade och la i cykelkorgen.
Cyklade vidare och tog den sista pausen i lekparken. Åkte rutschkana och gungade. Innan slutspurten togs till lillaffärn, för att handla till middag. Och fredagsmys… -GLASS. Ur disken, ni vet. Sicken lyx!
Sista knixen innan vi var framme vid vad vi kallar för vår egna lilla bullerby, togs uppför stubbåkern, gåendes, barfota… jo just precis.
Löven lades i press inför kommande pysselstunder. Fredagsmyset smakade mer än gott. Och vi somnade som ett gäng minigrisar till kvällen.
Nu väntar en septemberhelg med önskan om ”att hinna göra massor och också hinna återhämta oss massor”… en luring, som vi tränat oss ganska bra på vid det här laget.
Det är måndag, igen! Vi tar en kik på några glimtar från senaste veckan, vetja! Här kommer ett stycke Drömgårdsrapport…
Veckostart! Med hemmahäng och skola följt av tillsammanseftermiddag där Storebror bjöd oss alla på nyrullade chokladbollar, såna med dadlar och massa gott i, ni vet!
Vi var också till en älskad och lämnade en redig ”krya på dig”-bukett. Så drog vi till ”Mamma och Fjödurs” kantarellställe och ”hämtade” hem svampen för i år.. ja, inget letande alltså, vi går bara till exakt samma ställe varje år, stället som Fjödur nosade upp åt mig för något år sedan.
Det var en regnig tisdagmorgon. Väldans regnig. Löven färgades snabbt gula på gamla björken… och började singla ner, ett efter ett. Vi grejade ut med ditt och datt. Ute är livet, om ni frågar Virvelvinden.
Han som upptäcker livet i sådan väldig fart just nu..sådär så att morsan på riktigt flåsar fram ibland när hon försöker göra saker samtidigt som lillungen ska hållas vid liv. Typ laga en lunch…. en utmaning just nu. Men låt oss leva utomhus, så är allt frid och fröjd.
Jag sparade frön från favoriter.
.. och tog hand om älskade liv.
Snublade i nyköpta fotogenlampan gjorde jag också.. den jag fann på finloppisen i somras och ”längtade efter att få tända till höstens mörker”… ooohwell… vad är väl materiella ting..
Mitt i veckan och sagolikt vacker kvällspromenad.
Hängde i köksträdgården!
.. och lagade ”skördemiddag”… fräste lök, grönkål, kantareller, bönor och lite strimlad kassler. Till nykokt färskpotatis. Och en röra med massa örter i. Löjligt enkelt. Larvigt gott!
Så blev det fredag och jag hade sprungit rundan i tidiga ottan.. kom hem och satte mig på bron när övriga gänget moloket kom ut och sa ”dom har blivit sjuka”. Tyyypiskt. Småttingbacillurer kan ju göra en väldans deppig ibland alltså, som när ”äääntligen ska vi ses”-planer kraschas. Vi som ordnat gårdsvakter, minutiös packning och så vidare..Meen, lillungen repade sig fort och det är det viktigaste, för att ses, det kan vi göra framöver. Vi får bara längta lite till. För fint, med dessa hjärtevänner som vi ständigt har ett längt till men som vi ju bor lite för långt ifrån egentligen…
… fredagen tarvade ett redigt blomsterfång..
.. gos med häst, påbörjan av nytt projekt (ett stor hönsgård), målning vid köksbordet och så bjöd vi upp Pinglangrannen för fredagsmys.
Och helgen blev en fest för barnen.. för Världens Fräsigaste Farmor, drog iväg med barnen på husbilstur ute vid havet. Vi hade skiftbyte här i bild, mellan ”storkusinerna” och ”lillgänget”. För gulligt. Otroligt uppsakttat. Heja Farmor!!
Lördagkvällen blev en höstigt grå men så varm sådan… jag serverade en enkel kycklinggryta med det vi hade hemma. Ni var flera som undrade ungefär hur jag gjorde..
Enkel kycklinggryta!
Finhacka och fräst en gul lök i en klick smör. Dela några kycklingfiléer i lagom stora bitar och stek till alla sidor blivit vita. Salta, peppra. Slanta några morötter och tärna en paprika. Bryn på alltsammans med löken och kycklingen. Hiva i någon deciliter grädde och lika del creme fraishe. Lite vatten, ett par hönsbuljongtärningar och en skvätt vitvinsvinäger. Låt puttra. Smaka av. Servera till ris och en lass persilja! Mums!
Söndagen började roligt. Jag kutade rundan och höll i vanlig ordning denna tid på året, FULL KOLL på dikeskanten… där ligger nämligen just nu GULD.. grovsopor alltså. Jag fann en så söt fåtölj .. så när jag kutat hem tog jag bilen och åkte tillbaka, knackade dörr och fick ett ”självklart, bara taa den!”. Återvände glad i hågen hem till han som numer inte höjer ens lite på ena ögonbrynet, när frugan kommer med sin fynd.
Livets första schackspel också, mot han som spelat schack i flera daaagar ju.. och tycker reglerna är en sån självklarhet. Puh, sicken tur att mamman fick en knapp jag kunde trycka på, då självklarheten inte riktigt fanns hos mig…
Sen drog vi på minisemester i brittsommarvärmen! Till älskade Mamma och Pappa, för en massa gott och mysigt. Somnade så evigt tacksam. Över hela alltet. Möjligt låg jag också och smålog precis innan natten tog vid.. över att jag visst på vägen hem från mor och far, fann ännu en fåtölj, i en annan grovsopshög. Ska visa mina fynd närmre, lovar!
Nu väntar nya septemberdagar, hujedamig en sån lyx!
Önskeplaner för vecka 37
-Skörda och frysa in dillen!
-Storstäda övervåningen!
-Välkomna Hovis!
-Ta upp potatis!
-Måla hönsgård!
…
Ta hand om er allt vad ni kan, så hörs vi under veckan!
..solen sken och vi bjöd över vännerna för middag efter en dag av grejande med allt möjligt.
Septemberköket!
Mos- och saftkittlarna alltid redo. Något nyskördat ständigt på bänken. Grönkål i blombuketten. Middag på gång.
Som tillbehör till laxmiddagen fräste jag finhackad gul lök, grönkål och harrisar i en redig klick smör. Saltade, pepprade. M-m-m!
Dukade fint i Salskammaren med halvskrövlig duk och färsk blombukett.
Mållös. Blomningen. Hur kan den ens bli såhär vackert!? Tycker så om att blanda i nypon i nyhöstbuketterna också. Och som sagt, grönkål också. Himla charmigt!
Ett stycke morsa som slirat genom duschen, hoppat i en sommarklänning för vad vet man, kanske sista gången denna sommartid? Det gäller att passa på. Tillbaka till kastruller och spisande sedan. Och iiingen uppoffring i det, alls. Att stå och laga i lugnan ro, särskilt denna tid på året när landen, träd och skog dignar av gott .. det är en favoritsyssla för mig.
Ett stycke efterrättsexperiment i bild. Jag hade nämligen kommit över smördeg på lillaffärn, sådär skitbilligt.. för billigt för att inte köpa och prova göra något gott utav…
”Å, nu kommer dom!!”, vrålade storasyskonen utifrån bron. Bäst att gå och anfalla dom efterlängtade!
Älskade torparna som kom med sin härliga energi och goda grejer som hemägg, nykokt saft och hjortronsylt.
Sa klart och tydligt till familjen att dom kan få varsin tesked hjortronsylt, att smaka. Resten är till mamma. Sådetså. Det är en stor favorit, mao. Tänk om jag vågade mig upp till vår skog på fjället och plocka om somrarna… men det gör jag inte. Är alldeles för björnrädd.
”Nu är det maaat!”
Och vad härligt det kändes, med skördemiddag. Okej, laxen var ”fiskad” nere på lillaffärn. Tunnbrödet, nere från Mjälloms. Men allt grönt från oss. Pärerna likaså. Blåbär och äpplen till efterrätten också. Dillen i såsen. Krassen och ringblommor som krusidulligt uppepå. ”Bara kon som fattas”, menar den skäggige….
Livet i syn.
En vinstkänsla är också, att precis alla tycker om denna maträtt… hur ofta hittar man en sån rätt, när det handlar om ett gäng på sju gullungar!?
Hästarna betade utanför.
Sen utbröt lekinferno bland barnen. Samt allt mellan himmel och jord-babbel och spejande av pågående projekten här hemma för dom fyra päronen.
Typiskt härligt, hela alltet.
Sen blev det glassbuffé för barnen. Och någon premiärade och fick minsann sitta både mellan gängets Radarpar OCH få PRECIS samma sak i tallriken som dom…
-Glass, maränger och chokladsås. Hejdå kvällströttheten och hej SuperspeedBusOlof! ..som levde lajvet i sin sockertopp bland alla ”storbarn” sedan.
Nu var det föräldrarnas tur att njuta efterrätt.
Hade gräddat experimentknytena en stund och det doftade himmelskt i köket. Blåbär med vit choklad eller andra varianten; smörstekta kardemumma- och kaneläpplen.
Söta smördegsknyten med en klick vaniljglass till. Det smakade mycket, mycket bra… om jag ska behärska mig i orden.
Om inte; ”DET VAR SVIIINGOTT!!”.
…
Det blev en så på-alla-sätt-god kväll.
Skördetider, är goda tider. Och vänner, är dyrbarare än guld. Ja, så är det!
Senaste kommentarer