Till Skördefesten var det lasagne i stora lass som serverades. Så smidig rätt för att lätt kunna laga stor mängd mat.
Ena varianten, Mor Birgits himlagoda köttfärslasagne. Och den andra varianten var en rotfruktslasagne jag aldrig tidigare lagat men som jag definitivt kommer att göra igen. Den var så god!
Gott på alla sätt att laga mycket mat med rotfrukter, nu i skördetid och hela vintern igenom, eller hur?
Nu ska ni få receptet… som i vanlig ordning är skrivet lite på en höft.. eftersom det är så jag lagar mat. Säkert du med. Du vet, finns inte alla ingredienserna hemma som står i receptet, så byter man ut det till något annat, ungefär-lika? Lägg till, som du vill. Krydda. Smaka av.
Slutsvamlat. Här kommer receptet!
Rotfruktslasagne!
INGREDIENSER (till cirka 4 portioner):
300 g morötter
300 g palsternacka
200 g rotselleri
1 gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
en skvätt olivolja
2-3 matskedar tomatpuré
800 g krossade tomater (gärna med smak av örter), eller 400 g krossade tomater och 400 g Barilla Pastasås Classico.. beroende på vad du har hemma, jag hade hälften-hälften-alternativet.
400 g kokta röda linser, sköljda
2 dl crème fraiche
2 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
yttepytte strösocker, typ 1 tsk.
timjan och oregano, torkad eller färsk
salt och peppar
250 g färska lasagneplattor
3 dl riven ost
GÖR SÅHÄR:
Sätt ugnen på 200 grader.
Skala och grovriv rotfrukterna.
Fräs rotfrukter, lök och vitlök i olja några minuter. Tillsätt tomatpuré och stek ytterligare några min.
Tillsätt krossade tomater, linser, crème fraiche, vatten, buljongtärning, socker, örter och kryddor. Låt puttra ihop… minimum några minuter men godaste blir det förstås om du låter det puttra en liten god stund.
Varva sedan sås och lasagneplattor i en ugnsform, avsluta med sås innan du till sist strör över osten.
Det är måååndag! … började jag skriva, sen fylldes livet med allt annat än skrivtid och plötsligt blev det tisdag. Men nuuu river vi av veckans Drömgårdsrapport!
Första veckan i augusti, .. ska vi kika på några glimtar från allt vad vi hade för oss?
Veckan började med ösregn. Och jag var ute i ottan och plockade blommor. Som sedan blev till födelsedagsbukett till fin vän.
Med många regntimmar, blev det allt möjligt gjort inne istället. Som att grundligt rensa och organisera barnens ”Pysselskåp” som totalt havererat i ordning sista tiden.
Mellan skurarna var det gott att kuta sig svettig i den varma augustiluften. Mysigt att komma hem och mötas av kramgo lillvän som serverar mamman vattenflaskan.
Sommarlovsungar! Lek och stoj dagarna i ända. Storebror är inne i ett bageristim och bakar och bakar. Här blev syskonen, eller jag menar piraterna, bjudna på nybakt kladdkaka. Syrranpiraten fick vara först ut på provsmak.
En annan dag var vi på utflyktsdag med Familjen B. Drog på en drös loppisar och andrahands-ställen. Avslutade med ett stopp vid Ytterlännäs gamla kyrka, där man även kan sommarfika.
Otroooligt prisvärt och sanslöst gott. M sneglade på det Fru B läste på telefonen om den gamla kyrkan…
.. den är nämligen från 1200-talet och helt, helt makalöst vacker! Senast jag var där, var ”på den tiden”, innan barnen, när somrarna fylldes av spelningar runtom i kyrkorna.. sång, piano och fiol.. antingen i duo med syrran eller duo med maken. Kan bli så längtig efter att spela tillsammans, ”på riktigt” ibland.. inte bara på barnens dop eller hemma i vår sal.. fast det är inte fy skam det heller. Inte alls. Och var sak har sin tid! Vem vet, snart kanske vi är ute och musicerar tillsammans igen.
Utflyktsdagen avslutades hemma hos oss med middag och myshäng till sena natten. Somnade med känslan av att vara så rik, på liv och hjärtevänner. Förresten! -Vaniljglass, nykokt hallonsylt och krossade bondkakor .. en så enkel men sensommargod efterrätt!
Dagen efter. Startade med regn och i syn här, ett stycke tiger på språng och en bil med släp redo att åka till Auktionsverket, där vi dagen innan fyndat ett skåp. Eller ja, ett halvt skåp. Ett halvts drömskåp. Ska berätta mer om det en annan dag.. jag behöver er hjälp. Igen.
En annan väderskovig stund tog jag barnen ner på byn med all pant. ”Pantjobba” är en favorit sedan länge. Ni vet, hjälpa till med panten, få slanten sedan att handla det man vill. Det räknas och funderas, läggs tillbaka, väljs om och till sist kommer småungarna ut från affären. Den enen har köpt upp för precis varendaste korvöre, någon annan har sparat hela slanten, den tredje har köpt upp en del av slanten och sparar en del. Den fjärde? Han blev helt utan slant och var lika glad för det.
Älskade barn, häftigaste jag vet, att få hänga med er.
Lugna, långa sommarlovsmorgnar. Fy farao så mysigt. Och fy farao så gulligt, med två brorsor som sover tätt, tätt ihop. Samsovande är livet, tycker vi här hemma.
.. att få solig och varm torsdag och dra till lillsjön för att bada. Det är också livet!
…. och som trött mor, få avsluta dagen med långa stunder ute bland blommor och grönt när barnen somnat och kvällslugnet lagt sig. Så trivsamt. Trots att vissa bäddar dignar av småsniglar.
Vi har också varit i skogen och börjat bunkrandet inför vintern. Och det här, det är bland det bästa, bästa jag vet; att plocka skogshallon. Blir aldrig less. Jag skulle kunna plocka i många, många timmar på rad och än om barnen är duktiga att vara med och hjälpa till på var sina vis, så blir dom less före mor.. så vi tar det i etapper.. några liter åt gången.
Så blev det lördag och vi fick en helt underbar dag hos mina föräldrar. Kan ej säga nog hur tacksam jag är över att vi hamnade här, på vår lilla gård, som både ligger nära den skäggiges och mina föräldrar. Att kunna ses, hur lätt som helst, när som helst. Det är värt allt och lite till. För att inte tala om den trygghet det medför.. vi ber sällan om barnvakt, men behöver vi ha hjälp med barnen, så vet vi att hjälpen finns. Det är lyx.
Lördagsnattningen..
Veckans sista dag, fylldes med fotboll nere på byn. Pappan grillade hamburgare i kiosken, mamman försökte klona sig och vara på två planer samtidigt medan Storebror och Storasyster spelade matcher hittan dittan. Småbrorsorna? Dom rantade med.
Direkt vi kom hem, tog vi en blombukett och tjavade iväg. Vi var bortbjudna ner till Sörgården förstår ni. Ja, ni vet.. vi bor ju i vad vi kallar Bullerbyn, med tre gårdar i fil. Har turen att ha fått helt underbara grannar. Och nu delade vi eftermiddagen tillsammans. Med något som får mitt tandvatten att rinna nu när jag tittar tillbaka på bilderna… kolbullar, med lingonsylt. Gofika och umgänge.
På toppen av veckan, en stund ute i köksträdgården. Gallrade ur det där rotsakslandet jag inte trodde det skulle komma något som helst ur… men se, några små rödbetor gallrades, kokades och rullades i lättsaltat smör. Gissa om det var gott?
Tack livet för så fina augustidagar.
Vi tillsammans-sommarlovar ännu, men snart, snart smyger vardagen igång så smått… och visst skaver det lite, det är förskräckligt mysigt med dessa alla tillsammans, prick hela tiden-dagar.. men vi älskar vår vardag också.. så det blir fint, det med. Men först nu några dagar till att bara njuta av tillsammanstid. Tror det blir drag i den här veckan som kommer… eller jag vet att det blir det, ”måndag blev tisdag” i ett nafs, av anledning. Vi åker med och njuter allt vi kan. <3
Psst! Ni kaan väl hålla en tumme (eller många), knäppa några händer och så, ni vet… vi önskar, så, så såå att det ska bli höväder nu så vi kan få in mat till våra älskade djur…. det är för ”spännande” nu, för min smak. Och en ganska så stor ”Pricken över i”, som fattas oss hittills denna sommar….
Ha nu en så god augustivecka ni bara kan ha. Ta hand om er, allt ni kan! Så hörs vi snart igen!
Mamma till fyra. Mormor till tolv. GammelMormor till en. Fru till människan jag beundrar precis lika mycket som dig, han som är min och alla mina storasystrars Superpappa. Ni visar vägen, hur man bör behandla varandra med respekt. Vara rädda om varandra. Strössla kärlek. Varje dag. Ni har gjort det med bravur i alldeles snart 52 gifta år, så vidunderligt sagolikt.
Idag är det inte vilken dag som helst, .. det är din födelsedag.
Mor lilla Mor, vem är väl som du..
Du är hjärtevarm och kärleksströsslande, känslofull, på det vackraste av vis. Du finns alltid nära trots mil ifrån. Famnen är alltid öppen. Ingen fråga är för stor. Eller för liten. Du lyssnar alltid. Dömer aldrig. En drömmars Mamma, Mormor och Svärmor.
Det är du som lärt mig hur bullarna ska bakas, köttbullarna trillas. Hur jag bäst driver upp småplanten och att tvärvila, är viktigt det också. Att feja i hemmet fröjdefullt och se storheten i det lilla. Jag är så tacksam för dig, att just Du är min Mamma.
Mor, lilla Mor. Vem är väl som Du? – iiingen i hela världen.
Det blåser sån storm att det bara knakar i gammhusets väggar.
I köket har en pärlhyacint trulats ner i en liten lerkruka jag fann i det där skåpet ovanför pysselskåpet, som är ett utav husets rörigaste. Men krukor i massor, det finns det där i. Samt söta små fat att ha under krukorna.
Vårvintersolen är mer än njutbar.
Under långpromenaden på skoterleden med bäbis i vagnen, känner jag hur otroligt starkt den strålar mot den isvita snön.
Jag tar turen förbi Röda Korset. Finner ÄNTLIGEN en ny tvättkorg. Som jag letat så efter. Swishar slanten till söta damen i kassan. Njuter av att kunna säga ”jag hämtar korgen när jag hämtar skolbarnen från skolan, för då har jag bilen”. Att leva i denna lilla by. Att få kalla den för hemma. Mer än fint, tycker jag.
Tjavar vidare.
Förbi byaskolan. Vet att barnen har uterast denna tid. Njuter av att kunna. Gå förbi. Mitt i dagen. Få krama om mina storbarn och sedan tjava vidare. Hemåt. Till FredagsHemmaPappan och StoraLillebroren. Lillminsting? Han, är inte i närheten av färdigsoven där i vagnen… utan slumrar vidare. I ett par timmar till.
I köksfönstersmygen. Ligger senaste stickealstret från Farmor. En helt ljuvlig ”Vårtröja till Olof”. Kära hjärtanes. Vilken lyx.
Ja.. lyx. Det kan man verkligen säga. Om hela alltet.
För fy farao. Vad världen känns eländig och precis motsatsen till lyxen som i värme, lugn, ro, trygghet, glädje över en solig fredag mitt i februari…
Jag swishar ännu en slant.
Och känner mig så evinnerligt tacksam. Känner också min tro och mitt hopp.
Och tacksamheten, över att få samla flocken för helg. I vårt av stormen-knakande gammhus. Bland ljuvt doftande pärlhyacint i Vårvinterljus.
Önskar er och oss en god helg av det slag du/ni/vi bäst behöver. Ta hand om er! <3
Å, det var årets Höstlovsvecka, det där! .. skrev jag igår måndag,.. men sen kom jag inte längre..
Livet fylldes med ena lillungen som ville skriva ett brev till sin vän och ha hjälp med stavningen för det. En annan lillunge ville ha bilder att göra ett eget album utav. Den tredje önskade hjälp med första gången-byggande av fyra pussel. Och den fjärde darlingen klättrade på precis ALLT. Det där är det dyrbaraste jag vet, att jag får vara med om precis allt det där.
När kvällen sedan kom och skrivtid fanns till fortsättningen av det här inlägget…. då kom gäsparna på rad och tillsammans med barnen, somnade mor. Jag var så trött igår, kände mig alldeles vimmelkantig och fransig i kanten… sa åt mig själv på skarpen att ”leva som du lär, Emmeli!”. Klappade mig själv ömt och bäddade ner mig med barnen, tidigt.
Idag är en ny dag. Så gott! En helt annat känsla och energi. Dagen har ni fått följa i stories.. en vanlig dag bara, men ni är många som tycker om att bara följa det vardagliga hemmamammalivet.
Men okej hörreni, nu samlar vi ihop höstlovsveckan i små glimtar, tycker jag. Om ni visste vad ni gör mig glad med era ”ååh var är drömgårdsrapporten??”, ”ingen blogg idag?”, ”när kommer måndagsinlägget?”… nuuu, kommer det!
Lov-veckan fylldes med;
Vi tog en lugn lovstart. Skön känsla att veta att pärlbandet av tillsammansdagar väntade oss. Friskluft och häng hos hästarna. Slumrande i ullsäcken för Lillminsting.
Inser nu att ni i dagens lilla ”följa med” i stories på instagram, inte fick följa med till hästarna. Men hästbestyr, det är det, i olika grad, varje varje dag förstås.. snart snart har vi haft hästar i tre år och nu börjar vi faktiskt känna att vi har något slags ”rull” på det hela. Här hjälpte alla tre storasyskonen pappan med fodrandet.
Jag fyllde frysen med nytt mammabröd.
Vi njöt av utelunch i novembersol.
Vi gjorde marängspöken och drog iväg på mysigaste, jag menar LÄSKIGASTE halloweenpartyt, hos bästa Sväggan och gänget.
Långa frullar. Är vi fler som gillar messmör här, förresten?? Jag ÄLSKAR det.
Vi målade och pysslade, spelade spel och klistrade i album…
Och här är veckans roligaste bild. Ett stycke HÖGT ÄLSKAD ändock smågalen, jag-vill-ju-göra-allting-själv-juuu-make, som stod och kikade ut på bergvärmeborrandet..han försökte hela tiden få vara meed, haha! Men behövdes helt enkelt inte då dom 220 metrarna ner i marken borrandes, det skötte borrningsgänget med bravur..och ja Brandispappa var den där glo-typen under veckan också, susade i väg på larm härsan tvärsan.. ibland känns det som om vi är med i dolda kameran och att det går larm just när det passar som sämst.
Tankade kraft i ett virrvarr av löpning och tabata. En powernap på broräcket…
Och så blev det torsdag, ÄNTLIGEN. Och Moster M kom på besök och skulle minsann bo hos oss hela helgen. Festligt!!
Och nu var det sedan min tur att stå och glo ut genom fönstret… för nu kämpade Pelle-traktor, den skäggige, svärfar och svåger med att få in den tunga, tunga bergvärmepumpen. Men, ”deet var inga problem”, sa gänget. Lättnad, att ha det där åbäket på plats. Och ännu en steg närmare vettigt värmesystem. Hurra!
Vi träffade storfamiljen hemma hos Mor och Far. PappaMorfar grillade korv i långa rader och MammaMormor bjöd på godaste brakfikat.
Fredagsmyset. Med chokladglass, godisremmar och monopol. Höstlovet i sitt esse!
Så blev det lördag och storfamiljen samlades här i gamla gården för Den Stora Allhelgonmiddagen. Syster M och Svåggen styrde paltmakeriet i köket som två proffs.
Syrran och Juni spelade fyra i rad under tiden det grejades med allt möjligt. Rikedomskänslan där och då när hemmet fylldes på och vi plötsligt var 23 personer här hemma. Bästa jag vet!
Och det här mina vänner. Det ÄR det godaste man kan äta, alla kategorier. Palt på Mormor-Syrena-vis. Redigt med smör och lingonsylt till. Och iskall mjölk. Fy tusan, så gott det var!!
Myllret av människor i varje rum. Bästa jag vet!
Till efterrätt hade jag gjorde mandelflarn och kokat hallonsylt med äkta vanilj i att ha till vaniljglassen.. så enkel och god efterrätt. Förresten, mandelflarnen.. som jag hade gjort till morgonen samma dag, samtidigt som jag for runt i hemmet och städade och grejade.. det var INTE en hit. Enkel kaka att göra, visst.. men tror jag brände tre plåtar totalt.. det där var visst en sitta-och-titta-på-ugnen-kaka.. färdig på några få minuter. Så så god!
Söndagen gick i sakta mak. Hejdåkramar. Ljusen brann för våra älskade som vandrat före. Och ljusen brann också, för LIV.
Tacksam för en alltigenom så fin och rik höstlovsvecka tillsammans. <3
….
Nu är nya veckan igång!
Önskeplaner för vecka 45
-Omfamna varje novemberdag! Det här är tiden att vara lite extra snäll mot sig själv och pyssla om lite extra. Till exempel, som jag sagt tidigare, nu är jag björnhonan som går i ide.. behöver så mycket mer sömn nu än andra halvan av året.
-Gå på bibblan med barnen!
-Förbereda julkampanjer! .. det ska bli roligt. Lite lurigt också.. ni får väl se hur jag lyckas, lite längre fram!
-Åka iväg på ännu en shoppa gamla radiatorer-sväng! (Säger det igen, har du några gamla radiatorer du vill bli av med? Säg till!!)
-Fira farsdag!
…
Det känns som en god vecka och jag hoppas att du fått en god veckostart och en fortsatt härligt novembervecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Så blev det en hel hop tysta dagar här och förstås undrar ni varför. Såklart.
Och i vanlig ordning vill jag aldrig ge sken av att livet bara är rosenskimrande. Men snälla någon, må denna helt vidriga smittotid vara över snart.. några VANLIGA DAGAR på raken önskas!! Så att den där sårskorpan efter allt som varit senaste året, kan få bli lite härdigare? Just nu hinner vi inte få skorpa på såret, innan såret rivs upp igen. Så känns det. Vi är så tärda av oro så det är inte klokt. Tröttheten liknar ingen trötthet tidigare. Denna är bortom allt. Men det kunde varit värre… förstås. Dom orden hjälper dock föga just nu.
Den här sommaren har bjudit mycket gott hittills, absolut. Men också på två sjukor. Låter inte mycket i första anblick. Men det är långdragna jäklar. Ett magvirus där ena lite större lillungen var sjuk i 8 dagar och vi kämpade dygnet runt för att inte tippa över på fel sida vätskenivån i lillkroppen.. två sjukhusbesök då. Bäbisen var sjuk då också, men fick en mild variant och klarade tack och lov den sjukan lättare än det äldre barnet som blev sjukt. Tack för amningen, säger jag bara.
Och nu då? Jo, vi hann bara hem från Gotland så började någon klaga på halsont, en annan hostade lite. Vi visste att vi under Gotlands-semestern hade dunderförkylningen i kring.. så när lilla bäbisen plötsligt vägrade smaka sina smakportioner och bara, bara ville amma.. så förstod vi att han också hade halsont. Febern smög sig på. Det gick en dag, två dagar, tre dagar. Fortfarande gott allmäntillstånd. Sen plötsligt feberfri dag fyra, men mycket, mycket förkyld.
Vi pustade ut. ”Ja, äntligen. En vanlig sjuka som varar i några dagar och som det inte blir något mer utav.. för nu är ju febern borta och lillvännen verkar piggare. Hurra!!”.
Men, så kommer febern tillbaka, dag fem. Högre denna gång. Vi var hela tiden i kontakt med sjukvården, för en feber som försvinner men kommer tillbaka, det ska man ju hålla koll på. ”Ett tjurigt virus bara”, sa doktorn. Dag sju, fortfarande feber. Lilla O är inte nöjd, inte alls. Dag åtta och fortfarande feber. Det ger sig liksom aldrig..
På kväll åtta, tar febern i med en tredje våg och istället för att sjunka som vi så hoppats, så blir nu lillvännen så otroligt matt. Vi får råd att dubbla dosen alvedon men ändå är febern, nu dag nio och dag tio, på över 40,5 grader… och crp stiger för varje dag.
Vi läggs in och det känns deppigt, men skönt. Oro för bakterieinfektion i lillkropp.
När det gäller ett så litet barn, som haft feber i så många dagar, så dras höga växlar förstås och lungröntgen visade också en liten, liten skugga på ena lungan. Bakterie eller bara elakt virus? Det var frågan.
Oro, oro, oro.. orden ”det kan gå fort för en infektion att sprida sig i en så liten kropp” ekar i mitt huvud..
”Tänk att vi inte ens kan få en normal förkylning. Måste febern hålla i sig i 10-11 dagar!?”. Ja, nu var det så. Bara att jobba på. Antibiotika var ett faktum. Stickandet går så dåligt och ingen lyckas sätta någon infart på O.. och när vi provar ge det där äckliga penicillinet via munnen, så kommer det åter upp, på en gång. Vi försökte på alla tänkbara vis. Bekymmersrynkorna stora. Vi blir förstås kvar på sjukhuset och hemma pysslas större barnen om av Morfars och Moster innan pappan vänder hemåt och jag åter är kvar på sjukhuset med lillvännen själv. Jag känner mig överkörd. Hopplösheten, skriken, sticken, lungröntgandet.. å puh.
Timmarna går sedan vi blev inlagda och vi har fått en dunderdos febernedsättande för O, något som man hemmavid inte vågar sig på att ge men som nu gjorde att lillvännen får krafter åter. Vilken lättnad! Som den starking han är, har han orkat amma sig igenom all feber och nu var aptiten än godare. Och älskling bara sov och sov sedan… ännu visste ingen vart det barkade…
Från dag tio till dag elva, sker ett mirakel och vi vaknar till helt feberfri lillunge, första gången på elva dagar. Avstannat infektionsvärde, fin andning och VILJA… suga på ett litet smörgåsrån och läsa bok, livet återvänder!!
Vi går alla bet på antibiotikan och vi blir därför kvar på sjukhuset för att se så inte infektionen ska svänga åt det sämre, ännu en gång… men timmarna går och O blir bara piggare och piggare. LYCKAN!
Och nu sedan några dagar är det en ny liten människa igen.
Lill-Olof är en tapper liten en och har som det verkar, krånglat sig förbi detta elaka på egen hand, utan antibiotika. Men varken jag eller M vågar andas ut riktigt.. ”vad kommer härnäst!?”. Men så kan vi inte gå och tänka heller.. men åh, vad vi längtar till en lite lugnare smittotid.. tro när den tänker behagas komma?.. jag har förstått att vi inte är ensamma om detta fenomen, ni som fött bebbar det senaste året och har små storasyskon till dom, kämpar på liknande sätt. Kämpar, är ni med!! Att födas mitt i /efter en pandemi visade sig inte vara någon lek. För oss märks det tydligt vilka barn som levt i ”normal smittohärd” och vilka två som inte gjort det..
.. framtill dess att allt lugnar sig, för det måste det någon gång göra, så blir vi proffs på att bara säga tack och hej till jobbigheter, gå vidare, njuta småstunder av gott.
Viral Lunginflammation blev lillvännens diagnos. Alltså ej bakteriell, vilken ju är ”elakaste sortens” som absolut måste behandlas med antibiotika. Ett virus läker ut av sig själv om kroppen orkar.. Tappra lillvännen vår, betar av ännu en utmaning alltså. Det låter så otäckt med lunginflammation tycker jag. Men ja i detta fall egentligen kort och gott, ”ett elakare sortens tjurigt virus”, som när man är 9 månader och dessutom hunnit med att ha RS, stökar till det lite extra.
Nu tar vi en stund i taget. Barnen sprudlar. Men päronen är två känslomässiga vrak. Men, allt ska ordna sig. Och vi är så otroligt tacksamma över nuet, att ännu ett gupp på livets väg fick gå så bra. Nåd, sådan nåd.
Hoppas att ni mår bra alla ni. Och hoppas vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer