Måndagshälsningen!

Hej i Augustimåndagen!

Svisch sa förra veckan. Vi fyllde den till bredden. Med sånt vi tycker om. Och när alla i gänget är friska och mår gott, såväl två- som fyrbenta. Ptjaa.. då kan man inte vara annat än lycklig! Semesterkänslan var på topp. Vi tar en titt på vad vi fyllde dagarna med!

Vi hela familjen-hästade. Oerhört charmigt. Ska erkänna att jag råkade snubbla vid drömtanken att alla om några år har varsin häst att rida iväg på….

Bagarmorsan har haft några lediga veckor. Än om hon älskar att feja och greja i köket, så är vila gott..nu var det så oerhört roligt och härligt att sätta en deg och bjuda familjen på nybakt till frullen!

Mormor och Moster M kom på fika. Liksom fler kära. Kan aldrig bli för många sommarfikor!

Vi ger allt vi orkar på övervåningen. Jobbar lite för länge in på natten. Sover lite för lite. Tvärpussas, high fivar och dyker i säng. Målet i sikte!

Jag serverade bland annat den HÄR urenkla och världsgoda fiskgratängen.

Juli blev augusti och vi hade fyrbent skitgulligt sällis med på nattaturen.

Helgen fylldes med så otroligt härliga dagar. Överraskningsutflykt bland annat. Och Minisemester! (berättar mer en annan dag)

Hallonplock med efterföljande rensningsstund… efter en dutt hemifrån kändes hemmavyn så otroligt lyxig. ”Borta så himmelens bra, men hemma bäst!”.

Slutligen. En så himla lugn hästvecka. Inget krångel. Fjödur fick sin sko tillbaka. Vi red på tur och pojkarna var pigga och glada. Och på toppen, stod dessa två pojkar, som haft lite brokig relation senaste tiden, plötsligt och kramades när kvällsdimman kröp på. Ja, kramades på hästvis alltså..

Så mycket att känna tacksamhet över.

Veckans planer:

Pausa alla-tillsammans-sommarsemestrandet. Pappan är åter på kontoret för några dagar och jag och småttingarna ska rå om oss själva så gott vi kan!

-Lekdata med finvännerna!

Försöka hinna i kapp i mina inkorgar.. mail och pm på hög…

-Göra mys- och tråksaker när det regnar… mamman menar att till exempel hinna kapp med tvätten… fast den är inte så hög prio alls här hemma nu.. jag vill helllre…

-….Tuffa på med övervåningen! Vika tvätt kan göras sedan. Nu är jag så himla pepp på att måla, måla, måla! Lister, smygar, karmar, pärlspont, pärlspont, pärlspont..

Gosa djuren.. så himla tacksam som får ha fem lurviga djur att tanka själen med. Kurrande katt i knät eller mule-pussar… så mysigt!

Läste så himmelens bra ord idag. Något i stil med att vi inte ska skapa oss ett liv som ser bra ut på utsidan… utan en liv som KÄNNS bra på INSIDAN. Vilka kloka ord, va! Som jag alltid säger; vissa saker kan vi inte rå över här i livet.. men i så himla många fall har vi chansen att påverka och göra allt vi kan för ett liv där vi, var och en, mår som bäst. Skit i vad andra tycker, skapa livet där ni mår som godast. <3

Nu gör vi allt för att det här ska bli en härlig vecka, eller hur?

Vi hörs imorn igen!

Emmeli

Något så väldigt finurligt!

Hej i onsdagen!

För (inte)ovanlighetens skull denna julimånad, så REGNAR det! Äsch då, en får vara glad att det är något väder, visst? Här hemma leker ungarna för fullt. Pirater är dom just nu, tydligen… musikfrökenmamman pepprar på leken genom att söka upp piratig musik.. då fick leken ännu en dimension. Mamman och pappan kör på med målning, listkapande, pärlspontspikande osv… en mysig onsdagsstart hittills!

Tänkte bara visa er en sak innan jag haffar penseln igen!

-Sötaste kristallvasen. Blev så kär i den med ens jag såg den. En pajform och en himmelsblå linneduk. Och vet ni? Jag gav bort alltsammans. Till hon med precis samma smak som jag själv. Som jag vet skulle uppskatta den där vasen såsom jag. Resten visste jag också fanns på hennes ”villhöver”-lista..

Och vet ni vad som så finurligt är?

-Att jag köpte allt på loppis förstås!

En riktig kristallvas för 40 kronor. Pajformen och duken blev typ en hundring om jag minns rätt. En gåva med mycket tanke och kärlek men inte för hutlöst många kronor, alls.

Adderade förstås en liten blombukett och några rader på ett kort.

Det är ju så förbenat kul att ge, eller hur?

Med dessa rader vill jag återigen slå ett slag för loppis och andra-hands-shopping…och nu menar jag inte bara till dig själv.. det går alldeles utmärkt att ge bort härliga loppisting, ju! -allt behöver inte vara nytt nytt nytt!

Allt gott!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Åhå så skönt med måndag igen!

Denna känsla är den samma, varje gång när M haft sin brandisjour. Det går så himla bra med jourpusslet, vi har rutin på det hela, men i slutet av jourveckan är jag alltid typ så trött jag att jag vill gråta… och då är det inte jag som burit människor med brutna ben ner för olika höga kusten-berg osv…men, jag har jobbat på andra fronter! Allt handlar om ett Teamwork, förstås. Nåväl. Vi tar en titt på hur veckan här på gården såg ut, innan veckans planer!

Jag hängde med dessa förstås. Våra pärlor. Här var pappsen på brandövning och här hemma badades det vildingar och nattafikades. Denna syn gör mig gråtlycklig. Gullungar i vårt skavda, älskade gammkök!

Vi hängde på övervåningen allihopa. Snickrande och kortspelande i ett.

Jag var och badade i sjön med barnen och vi konstaterade att vi är ”ett riktigt team”.

Vi hästade hela familjen. Jag red Fjödur så vi båda var svettiga. Barnen skumpade runt i bubbelskratt på deras lillponny. Och M busade med Blå Berget på deras vis… och så tömkördes det lite också… båda Ikran och Miniman, som ni ser!

Så köpte vi glass från glassbilen och kalasade på. Så jädrans mysigt att gå med barnen och känna unnande, somriga känslan, precis som när jag var liten och följde med mamma eller pappa och glasshandlade..

Jag var gruvligt trött stundvis och längtade efter på vift-brandismannen… funderade en sekund på hur det skulle kännas att bo i ett nybyggt hus med asfalt kring, (haha! trötthetstecken deluxe från min sida)…men så lyfte jag blicken och tittade på det här; drömgårdslivet. Älskade drömgårdslivet. Som fodrar en hel del kraft, ork och pusslande… men som resulterar i det här.. livet här på gården med tre gullungar, hästar, katter, blommande klätterroser och mycket tillsammanstid. Jag nöp mig i armen. Vill inte byta det här mot något. Tillät mig känna stolthet för en stund… Det har inte bara blivit såhär av en slump, faktiskt. Vi har tagit oss hit, jag och M tillsammans.. heja att vi vågade..

… inga drömmar är för stora. I alla fall, har precis ingen annan någon rätt att göra ner dina drömmar. För dom är dina. Så vill nu något, har du en idé du tror på. Kör! – Sådetså!

Drömgårdslivet är inte bara en dans på rosor, nej. Mycket som kan krångla och kruxa. Ett otursmoln ovan djuren har vi haft senaste tiden. Fransson är pigg som ni ser… men där på soffan har vi senaste dagarna bäddat om en skadad Sallekatt. Burit honom mellan sovplatserna, maten osv… följd av ett redigt slagsmål med en annan katt.. med en svullen, sårig tass har han haltat fram och hujedamig så ont det gjort i kattmammahjärtat. Ingen vet-tid att få, enbart 12 mil bort. Och med tre småbarn i sällskap och den där katten som vägrar kattbur… fick vi försöka ordna så gott vi kunde här hemma. Nu har Salle typ 7 av sina 9 liv kvar… och han äär piggare, hallelujah!

Jag och barnen hade en heldag hos mor och far. Det blev en dag att stoppa varmt, varmt i hjärteasken. Vilket sommarlovsminne! Äta mormors pannkakor, bada poolen, mumsa sockerkaka, gunga hammock… och SPRINGA hemmahemma-rundan i full fart…

Vi var till Tant G på andra sidan lillåkern, lämnade en blombukett och blev bjudna på fika. Hur mysig stund som helst. Barnen har helt klart en egen Tant Berg i sitt liv och det känns som en rikedom.

.. vi hade två coola tjejer från grannbyn här också. Två bönder som vi beundrar stort. Härlig, inspirerande pratstund med lite sockerkaka på toppen.

Och så åt vi allt mellan makaroner och korv och det här; familjens ena favvisrätt.

Kycklingfilé med fetaost och soltorkade tomater. Couscous sallad till!
Går såhär;

Dela kycklingfiléer så många du önskar, i bitar om två, tre. Bryn i god olivolja, salta och peppra. Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Ta några klickar creme fraishe, en skvätt grädde, och ett gäng rågade matskedar soltorkade tomaterkräm, strimlade soltorkade tomater, smulad fetaost, salt och peppar.. rör ihop till ett gojs och slå över kycklingfilén. Klipp en klump mozarella i småbitar på toppen av hela alltet, innan du skjutsar in det hela i ugnen, i 225 grader i cirka 35 minuter… provskär i kycklingen så du ser!

Servera till couscous och smarrig sallad. Här hade jag bönor av olika slag (svarta bönor + ”blandmix”), körsbärstomater, smulad fetaost, soltorkade tomater, sallad från landet, en skvätt olivolja och salt och peppar. Så mumsigt, enkelt och prick alla i denna familj äter så det står ut genom öronen … likamed en matträtt jag älskar, av flera anledningar!

Sommarlediga veckan nummer tre och dess önskeplaner;



Hurra! ”Vi” är jourfria och kan både hänga tillsammans med storfamiljen, vännerna och ge oss ut på utflykt och små äventyr, alla fem tillsammans.

-Rida långritt!

-Tapetsera Junis rum!

Hästfix! -vi mockar vidare som galningar och så ska vi göra ännu en ny hage under veckan. Häpp häpp!

-Så! Japp. Nu har vi ätit första svängen sallad ur pallkragen och min älskade vän Carolin har lärt mig att det går uutmärkt att så en omgång två nu. Godare att hinna äta upp salladen innan den blir sådär stor och besk liksom, och sedan då så en omgång till istället. Såååå (hehe) det, ska jag göra.. kanske dundrar jag ner en fröpåse jag skippade i våras också.. möjligt kommer den upp och hinner blomma innan frosten..vi får väl se, roligt att prova!

-Springa! Enormt glad för att knät pallar för löpning igen. Lite halligalli-opålitligt ännu men ändå, hurra!

-Njuta sommarstunder. Älskar så, när vi äter middag där ute på verandan, utan att frysa och bara har det så gott. Eller när pyjamasungarna struttar ut till hästarna och säger godnatt innan nattandet i vagnarna. Stunden när jag plockar trädgårdsbuketter… eller bara tjavandet längs grusvägen, med en liten hand i min. För att inte tala om varje ny sommarmorgon…

… Hoppas att ni har det gott, mitt i sommaren! Ta hand om er, allt ni kan.

Emmeli

Loppisfynden med stort L!

Inget nytt under solen, nej.

Jag är och kommer förmodligen alltid att vara helt loppistokig. Det är ju så förbenat kul. För en liten slant i jämförelse med att köpa nytt, kommer jag hem med så innerligt vackra pärlor, som bara osar historia och charm…utan att ha gjort det minsta avtryck alls på miljön. Men, det måste finnas någon hejd även här, förstås. Till exempel har jag sagt åt mig själv på skarpen att inte kånka hem mer porslin förrän det verkligen nu behövs… köksskåpen är fulla till bredden. Att spana efter prylar vi verkligen behöver, det gör jag för fullt. Förresten! M gillar också att spana. Så roligt att spana ihop!

Senaste tiden har vi hållit ögonen öppna för till exempel vackra lampor av olika slag, en ny tvättkorg och ett sånt där krus som mamma och pappa har som jag alltid älskat och nu vill ha själv. Vänta ska ni få titta närmre på senaste tidens skatter!

Visst dånar man? Sååhå vacker lampa, visst? Tänker att den ska få sitta i Salen eller Matrummet (det som är sovrum nu)… när dom rummen är i ordning vill säga. Kan dröja jättelänge dit… kan också tänkas bli ganska snart, i alla fall gällande ett av rummen. Denna lampa kommer göra känslan för hela rummet! 350 kr. Fynd!

Detaljerna….

M och jag spanar inte riiktigt efter samma saker. Men hallå där vackra dörrhandtaget, välkommen hem till oss. Väl fyndat, M! 50 kronor.

Och titta!! Drömmarnas krus. Stort och så, så fint. Förmodligen hade jag inte unnat mig det om det var helt, dom kan vara dyra dessa.. meen, nu var det en liten bit borta från kruset i toppen. Det gör mig ingenting. Jag ska ha blommor där i och det kommer inte göras det minsta att kruset inte är hundra helt. 150 hurraiga kronor!

Ni ser där i diset att en liten bit är borta. Ändå, drömkrus!

Och närmast i bild här nu då? En tvättbräda. En sån grej som gör mig pirrig i magen och att jag orkar lite renovering till. Typ så. Vi har ju en fullt fungerade tvättstuga, visst visst. Den är typ helt fuktskadad och jag ryms knappt att greja där inne. Meen, den fungerar, så ingen nöd nej. Längtar ändå enormt efter ett riktigt badrum/tvättstuga. Där ska tvättbrädan får stå och se tjusig ut. Målbild! Tvättbrädan kostade typ en 60-lapp tror jag..

Loppislycka!

Vad loppisletar du just nu?

(pssst! för att kommentera, klicka dig in på det valda inlägget, då dyker kommentarsrutan upp! )

Vi hörs imorn igen!



Emmeli

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. ”Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?”, tänker kanske du. Men det finns förstås flera olika sorters mask. Här på Drömgården har vi nu ovälkomnat fått den elakaste varianten av dom alla…. som både är otrevlig mot hästen och dessutom svår att bli kvitt från marken, där den kan leva kvar upp emot två betessäsonger framåt. Den stora blodmasken! Kul. Nej, inte alls.

Och hur uppdagades nu detta?
Inte för att jag och M märkte det på hästarna, ett enda dugg. Pojkarna har vi aldrig sett blankare i pälsarna eller piggare i steget. Fräscha, välmående typer där ute i hagen. Tack vare vänliga människor som meddelar vidare till hästarnas nya ägare (jag och M), så fick vi reda på att hästar som våra pojkar betat med förra sommaren, hade påvisat denna elaka, väldigt ovanliga masktyp. Dvs, denna smitta hade pojkarna redan när dom kom till oss, fast vi omöjligt kunde veta. Förstås hade vi kunna slentrian-avmaska… men det var inget vi ville göra, mitt i vintern.  

Vidilab förklarar såhär;

Ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas larverna och följer sedan med grässtrået ner i hästens tarm där den tränger in i tarmväggens små blodkärl på hästen. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern. Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.

….så när vi nu då skickade in bajsbollar för var och en av hästpojkarna, kunde ägg påvisas från Stor blodmask. Vilken hästarna smittats av på sitt bete förra året, men som nu då hamnat i våra hagar. Oooom jag ångrar mig att vi inte avmaskade på en gång, fastän det var mitt i vintern? Ooohja. Men nu är det som det är och vi har försökt lösa problemet så gott vi kunnat, Team Drömgården! M, jag och barnen. Fy tusan, vad vi kämpat för pållarna senaste månaden.

Mockat som galningar. Maniskt. Inte bara den där årliga vårstädningen som bör göras i vinterhagen, nej där den skiten legat har det ju ändå inte vuxit något grönt… men försommarskiten, som hamnat på gröna grässtrån, där har vi varit maniska för att inte hästarna ska tugga i sig nya maskar…

Då slutgiltiga provsvaren tog sin tid att få, kunde vi inte släppa ut hästarna i större hage. Betet i lilla försommarhagen tog slut och vi har gjort saker vi aldrig tidigare gjort…. slagit hö med väldigt välkomnade Pelle-Traktorn och hässjat på gamla hässjan vi fann i lagårn. Tydligen står hässjan åt fel håll, men tusan, höet torkade fint ändå och vi har kunnat stödfodra pojkarna med det nyslagna höet.

Har ni sett så hjälpsamt, coolt litet gäng som drog fram med en Dagens Frulle till pojkarna?

Lugnet har behållits någorlunda, tills att vi faktiskt började märka på pojkarna att dom var medtagna. Ikran var inte vanliga Ikran.. istället trött och loj och med sömniga ögon. Pälsarna mattades ner, både på honom och lillponnyn. Veterinär hjälpte oss efter labbsvar och snabbt därefter kunde vi lösa ut medikamenter för krakarna.

En sen kväll förra veckan där två av tre småungar somnat, mättes hästpojkarnas ”små midjor” för att kunna dosera rätt. Och i munnarna tutades medlet, på två av tre hästar. Islandshästen är ej smittad, ännu så vi kommer fortsätta att jaga bajsbollar sommaren lång, så inte eventuell smitta tar sig från grässtråna in i honom, eller dom andra två.

När medlet verkat, var dagsverket i lördags att göra en ny hage som vi sedan släppte pojkarna där i!

LYCKAN då!

Planen nu för att häva denna parasithärva här på gården, är förstås att avmaska alla tre pojkarna efter betessäsongen (islandshästen har förmodligen hunnit bli smittad fastän det ännu inte kunnat påvisas och vi kommer inte att chansa, utan för säkerhetsskull- avmaska i typ oktober). Blir det en bra vinter, med stadigt snötäcke, kommer vi våga ha pojkarna i deras stora härliga Vinterhage som både dom och vi älskar, annars får vi lösa hagarna på annat vis. En idé finns också att prova elda marken i den smittade Vinterhagen… ”någon” (en viss älskad brandman) är peppad på det!

Avmaskning kommer också att ske en gång i vårvinter. Och till våren 2021, skickas nya bajsprover in och vi hoppas då innerligt att hästpojkarna är parasitfria…

Betande vackerdjur. En syn som ej går av för hackor!

Inte odrömmigt på något vis. Att få hästarna hit, på andra sidan lagårn… en drömsyn jag sedan första stund på denna gård fantiserat om. Hästarna är piggare och det är huvudfokus..

Nu kvarstår bara kampen att få veck snusket som lever kvar i marken. Det är inte så lätt att bara ”trolla fram nya hagar…”.

Ni andra som varit ut för detta krångel, hur har ni gjort?

Jag vet att det inte är ovanligt att man ”bara kör på”… avmaskar men släpper in hästarna på samma mark i alla fall, då möjligheten till annat ej finns. Till exempel på en ridskola med många hästar i ruljangs. Men vi, på en liten hästgård, vill vi helst inte göra så,.. vi vill helst inte behöva ge hästarna detta kemiska snusk, alls…

Här betar pojkarna gott nu.. och tanken är att dom ska få äta ner det gröna här så att det här till sist blir en ”mager hage” och den nya Hemhagen… mindre än den dom är vana, men det får vara så nu då det ändå är ett bättre alternativ än att riskera mer smitta. Pojkarna får bo i denna dygnet runt nu framöver.. hagen innefattar också ligghallen, så att pojkarna kan ta skydd och dom snarkar också där inne om natten…. allt på eget bevåg.

När maten börjar ta slut här kommer ännu en ny, betydligt större, beteshage att göras… för att pojkarna ska få sina grönbetstimmar varje dag. Vi är dock inte peppade på runda bollar till hästar när hösten kommer, så vi kommer inte att släppa ut på stort grönbete 24 timmar om dygnet… tyväääärr hästpojkarna! Tugg ska dom givetsvis kunna ha sina 16-18 timmar om dygnet (precis såsom den vilda hästen önskar.. ströva och leta mat, strå för strå).. men jag får ”fångest” av tanken att släppa tre hästar i en jättestor och jättegrön hage, dygnet runt.

Många av er har frågat vad vi följer för ”skola” här på gården… den traditionella, klassiska… eller kanske NH (naturlig hästhållning), Relationsbaserad träning med enbart positiv förstärkning?

…och svaret är nog; Det är som vi är och gör i allt annat; en blandning av sunt förnuft, utvalda delar från tidigare erfarenheter, mycket hjärta, en tanke att allt ska vara så naturligt det går och att alltid tänka att hästarna är med oss.. vi är inte två lag, människa över häst..

Dom gånger en häst agerar på ett sätt som kanske är mindre önskvärt, skulle vi aldrig svara med hårda tag utan försöker då alltid att tänka ”vad vill hästen säga nu?”.. jag har sett för mycket hårda tag i mina unga dagar, som inte lett till någon god vart alls. Så man skulle kunna säga att jag är för livet-vaccinerad mot sånt och ”tid, kärlek och lyssnande hjärta” är vårt recept på hur vi möter våra hästar. Vi låter hästarna ströva ”fritt” i vår lösdrift och jag har svårt att tänka mig ett härligare sätt att leva, om jag vore pålle.

Den här hästen gör en resa som är mer än häftig att få vara med om. Hästen som är vacker som få, har ett hjärta av guld men som också kräver mer tålamod än vi har vissa dagar. En resa jag hoppas innerligt ska få fortsätta och fortsätta. Än om den tar tvärstopp ibland och vi gör steg bakåt, och hästen springer en lov kring oss och signalerar ”bort! jag vill inte!”, så ser ni på honom!? Vilken cool liten isprins han blivit, vår Fjäder? En övning med honom, kan vara att stå och ge morotspengar samtidigt som man är liiite för yvig och knäpper med fingrarna.. låter det tokigt? – det handlar om att få den här lille islandspojken ner på jorden, få honom att förstå att inte allt är farligt, att man inte behöver kasta sig åt sidan för ett litet knäpp…

Den här killen, han är stor till utsidan men önskar helst att han kunde sätta sig i knät på oss. Självständigheten att gå ut på egen tur med sina människor, det jobbar vi fortfarande med. En kram av Det Blå Berget, är magi tycker jag.

Hästarna satte pricken över i:et på Drömgårdslivet!

Och än fast det nu krånglat och innefattar en del huvudbry och kräver extra mycket av oss fysiskt. Så har vi ändå aldrig varit lyckligare eller känt livet i oss så mycket som nu. Vi älskar det här gårdslivet, med småungar, djur och natur. Trots oväntade, elaka gästerna i hästhagen!

Och snälla ni, håll tummarna för oss, att dom där maskjäklarna är borta så snabbt det är möjligt…?



Emmeli