Hemmaliv, skola, arbete. Omvartannat. Vardagsbestyr, fotbollsavslutningar och första hockeyträningarna. Kyliga morgnar, varma dagar. Dimma som drar in över åkern under kvällen. Gulnande löv så vackra att man dånar när solen skiner igenom. En bäbis som skulle fylla ett år… med en mycket känslosam mor tätt intill. Hemmet höststädades på idogt vis. Projekt takbyte, med vindskivor och sånt där jox, blev färdigt.. (typ, du fattar mer snart). Livet i övrigt, också, såklart…både lätta och svåra saker, men som inget utav det har en plats just här.
Septemberdagar på rad..
Ni fick förra veckan se och läsa om olika septemberbestyr jag har haft med minstingarna , men det var förstås bara en del av det hela. Livet med hela flocken samlad osv. det kommer det några, okej många, glimtar från nu!
Jag har storstädat, putsat fönster och såpskurat golv, rensat och röjt i olika vrår. Som med samma hybris som när man ska föda barn.. tror helt klart jag haft grejandet som terapi.. FÖR ATT ÖVERLEVA ATT MINA SISTA BÄBIS SKULLE FYLLA ETT ÅR!!
Fråga inte. Förstår du inte, så förstår du inte. Förstår du, så förstår du precis.
Älskad vardag. Morgnar med alla barnen hemma. Lillan står där mitt i röran och är beredd att vinka hejdå till gänget som cyklar mot skolan. Därefter några timmar mamman och minstingarna.
Och när skolan slutat är vi samlade igen och hemmet känns absolut som en alldeles egen barnverksamhet.. det pysslas och donas, bakas och byggs kojor, snickras och spelas spel.. allt i en salig röra. Ett säkert hösttecken är helt klart att köksbordet dagligen är belamrat av pyssel. Helt underbart tycker jag! Hela alltet!
Storheter gånger två. 1. Vi tog i från tårna i år och lejde för gödsling av vår lägda. 2. Jag tog första egna turerna med nya hästen. Inget sällskap med, bara han och jag.
Septemberbuketterna är favoriter. De gula kantarellerna likaså. Att skörda för middag ger sådan rikedomskänsla.
Kvällar som mörknar tidigare och tidigare. Kämpa på, äpplena skulle bli mos till vinterns alla havregrynsgröt-frukostar och de sista hängrännorna och stuprören behövde komma på plats och ställningen sedan äntligen rivas.. efter att ha byggts upp och rivits ner på husets alla sidor sedan i våras (well done älskade M<3).
Lilla boningshuset i höstskrud. Nåväl, sommarblommorna får blomma färdigt där i rabatten men på brotrappen har det blivit höst.
Duka för skördemiddag med kompisarna.
Naturen saktar in…lugnet från den smittar av sig.. och jag känner hur hela jag bara älskar hösten…
Lillpigan, 1 år. Älskade lilla människan, så himmelens lycklig för att hon kom till oss.
Och plötsligt, tjugosjunde septemberdagen, var gården delvis täckt av frost. Så vackert! Och köksträdgården klarade sig väl tack och lov… hoppas det dröjer lite innan den definitiva frosten tar alltihop.
Samma dag skyndade vi oss ut och slutskördade frilandstomaterna. Nu mognar de färdigt här inne och sen fryser vi in dom, hela. Inget knussel. Jag har hunnit koka en stöpa grön tomatmarmelad för det är tusan så ohyggligt gott. Hojta om ni önskar recept!
Om du vill läsa mer om våra frilandstomater och samtidigt få ett gott recept på tomatsoppa osv., då kan du kika det HÄR inlägget.
Den här veckan är det Mammans Födelsedagsvecka, förstår ni. En önskan var den lilla, lilla, lilla grejen.. -att börja skapa badrum två här hemma. Jag och Olof tog tag i saken själva häromdagen och nu är alla omåttligt peppade. Rummet är tomt. Baaara att sätta igång!! Tjoho!
Vi boorde sätta plåtarna klart på skorstenen först… det allra allra sista på takprojektet.. men vi vet alla hur morgondagen kommer se ut (tråkiga plåtar? eller börja greja i blivande badrummet?) Haha!
September blev oktober… och än fast månaden börjat mestadels blyertsgrått, så känner jag mig pirrig i magen. Dels har lillen vänt blad i kalendern och berömmer högt sig själv för att han har ”varit så duktig och väntat… på våran födelsedagsmånad, mamma!”. Lillhjärtat. Jag känner en otrolig lättnad över ATT HA ÖVERLEVT ATT MIN SISTA BÄBIS FYLLDE ETT ÅR..samt en lättnad över lite annat jox som hör livet till.
Ptjaa… nu känner jag bara ”Nu fångar vi oktober och gör den till en fin månad!” …eller hur!?
Känner så mycket inspiration från naturen. Färgerna är mina. Lugnet och det långsammare tempot, likaså. Med det inte sagt att jag bara vill sitta på ändan, tvärtom! Jag vill dona och boa för höst och vintertid. Safta, sylta, baka äppelpaj och koka äppelmos. Höststäda och göra gemytligt här inne i hemmet. Tömma krukorna på sommarblommor ute på bron och ordna lite höstfint, där med. Däremellan, stunder på sofflocket. Förstås. Barnen har jag med mig i precis allt, älskade små hjälpredorna.
Utöver de vardagliga sysslorna, som att ta hand om djuren.. så skrev jag och snart-5-åringen en lista alldeles i början av månaden, med önskade, små och större, sysslor för vår septembermånad. Dessa önskningar har gjort många av våra septemberdagar hittills, sånt vi påtat med mestadels dom där timmarna när det bara är Mamma, Lillen och Lillan hemma, men även när skolbarnen kommit hem från skolan förstås.
Allt ifrån att ”gå ut i gula huset och hämta in fotbollsskor till Olof”, ”rensa bland alla barnens kläder och hämta in nyyya kläder tillbaka in” till att ”baka bullar till Lillasysters 1-årsdag” och annat.
Nedan ser ni en del av vad vi påtat med hittills.
Septembersysslor i Hemmalivet!
1. Gå till biblioteket och låna böcker som handlar om årstiderna och särskilt hösten. Några boktips kommer här, två låneböcker och två från vårt eget ”Lillbiblo”. ”Igelkotten klarar si själv”, så rar. ”Maskiner och Redskap” är en ny favorit för fyraåringen. Att cykla till biblioteket som ligger alldeles vid skolan, möta upp syskon som precis slutat skolan och ta eftermiddag tillsammans där i mysiga biblioteket. Guldstund.
2. Kura på sofflocket, med äppelbitar skivade från äpplet som plockades ute från trädet nyss. Med lite kanel och ätande med liten gaffel så känns det så väldigt mysigt tycker den lilla människan. Att samtidigt läsa någon utav bibblanböckerna, sätter pricken över i:et på goset. Samtidigt, sörplar mamman en kaffekopp…
3. Plocka äpplen, baka äppelpaj och bjuda några vi tycker om på gofika.
Äppelpaj med smultäcke!
Dra på ugnen på 225 grader. Skiva 4-5 äpplen och lägg i en pajform. Strö över 1 tsk kanel och 2 tsk strösocker. Rör runt. Nyp ihop 125 gram smör, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl socker och 0,5 tsk salt till en smuldeg som du fördelar över äpplena. Grädda pajen i 20-25 minuter.
Att äta pajen till vaniljvisp (recept HÄR) är ett varmt tips. Eller en klassisk varm vaniljsås som på bilden. En klick vaniljglass är ju också otroligt gott till en varm paj.. mumsa och njut, helt sonika!
4. Cykla/spring/gå/åka vagnen. Dessa turer är guld värda. Lillen njuter av att få cykla en längre tur.. på sån där asfalt, bland annat… färdigheter för ett grusvägsbarn. Bäbis får sin lur i vagnen. Och mamman, sin motion. Samtidigt är vi i den årstid som är, vackra, vackra hösten.
5. Lyft upp en näve med fallna höstlöv. DOFTA! Det doftar liksom… barndom? HÖST! Så gott bara! Och ja, för för gulligt när jag tittar in i vagnen och fick se denna syn; Lillen som höll i sin Lillasysters lilla hand.
6. Baka bullar tillsammans. Här svettas jag och får kämpa på lite för att barnen både ska få vara med fullt ut och att bullarna ändå ska bli goda och inte överjästa… samtidigt, nyper jag mig i armen.. medan någon drömmer om karriär och hög lön, drömmer jag om precis det där. Att få vara hemma och baka lilla femmans ettårsbullar, tillsammans med hennes lilla storebror som nu har sitt sista hemmaår innan skolan kallar några timmar fem dagar i veckan, nästa höst. Som vi njuter av friheten lite extra denna höst, mao.
Recept på Vanilj- och kardemummaknutarna, finner ni HÄR.
7. Plocka röda vinbär och koka gelé. Så gott till köttbullarna, biffarna eller goda köttbiten.
8. Skörda. Zucchini bland annat. Modeller Stora Som Monster.
9. Leka ute. Trampa trampbil och spela fotboll tillsammans. Plocka astrar, baka småkakor och ladda för Lillasysters 1-årsdag. Jag är så innerligt tacksam för ännu en höst i livet, som HemmaMamma.
…
September, va. Vilken ljuvligt vacker månad! Lycka, att det ännu är ett gäng septemberdagar kvar att fylla med liv.
Ännu så mycket sommar kvar! Små bara fötter och dopp i sjön.
Vi har försökt att ”vara duktiga” i sommar och inte starta några nya projekt på feeling, som vi såå lätt gör… utan faktiskt betat av en del tråk som är väldiga viktigheter och gudomligt sköna att ha gjorda i efterhand. Som att taket på boningshuset nu är bytt, tätt och klart (!!).
Vindskivor bytta och målade. Låter så lätt, men är en hel del jobb. Bara att själv (M alltså) ställa ställning på tre sidor av huset. Tungt och tidsödande. Och ni känner M vid det här laget, förstås har han tagit fram precis den profil som var på vindskivan sedan innan.. sånt där som tar lite extra tid, men är detaljer vi älskar. Att återställa och vårda ömt. Nya hängrännor och stuprör är på plats också… på ena sidan huset. Hinner vi andra innan vintern? Det är planen illa fall. Ställningen ska upp på fjärde och sista sidan.
Och nocken på lon, är numera tät. Det var en hemskt nervös dag när papporna M och J satt där uppe på nocken. Mammor och barn nervöspratade och umgicks gott på sitt håll, för att slippa se. Det var en fin så fin arbetsdag men jag ryser av att bara titta på den där bilden.
Augusti. Skördetider. Köksbänken ständigt fylld. Ömsom syner som dessa, ömsom ett otroligt rörigt kaos.
Dessa bilder är tagna när det var väldigt rent och bortdiskat, vill påminna om det. Alla som tex. kokat saft vet hur det såg ut innan saftflaskebilden togs… vet knappt något söligare än att göra saft, men så gott det blir och vad mysigt det är att ha ”Mor Emmelis blandsaft” att bjuda barnen på till gofika!
Laga gott och få finbesök hittan dittan. Känna sensommaren i oss. Här var Idan och gulliga lillan på middag just samma kväll som det var solförmörkelse.. vilket speciellt ljus det blev där ett tag!
Sommarens hästfokus har varit att lära känna nya hästen bättre och bättre. Ett litet gäng längre turer har jag och M hunnit med. Och också; ett känslosamt, väldigt fint besök hos vår älskade Ikran i hans nya hem. Hela familjen var med och det var så fint. Han har det så bra. Det är mer än fint att vi har honom så nära, samt har så bra kontakt med hans nya ägare. Men förstås, var det inte bara lätt att träffa honom. Lilla B tycker fortfarande att mamma och pappa tog ett dumt beslut och bara svamlar när dom säger ”Ikran är ljuv, men en liite för stor häst att hålla med med en massa barn i kring..”.
Augusti blev också månaden vi storstädade hönshuset inför vintern.
Jag hade fantastisk hjälp. Som hon slet på, min stora tjej. Njutbart, att få se hur underbart hönsen tyckte att det var där inne sedan, samt välkomna de nya småhönorna som vi införskaffat. Nu är alltså Kvack och Kackelgänget fulltaligt igen. Underbart!
Allra sista dagarna på sommarlovet, fylldes med utflyktande.
Det är lyx att bo i höga kusten med vackra vyer åt alla håll, nära. Middag på en bergstopp. Det var fint.
Fika Junis nybakat rulltårta fylld med hallonsylt hon kokat själv på bär hon plockat själv. Ja, mamman är stolt. Men strunt i det, HUR underbart med kapabla småungarna!? Helt underbart. Vi alla mumsade så. LillSigne fick dock nöja sig med amning, majskrokar..
.. och blåbär! Lilla, lilla bäbisen.. det är så ofantligt gossigt att uppleva alla Första Gången med ännu en liten människa. Som att sitta i blåbärsriset och få smaka blåbär. Titta ut på det stora havet.
Gott att återgå till älskad vardag sedan, men också en del vemod över att sommarlovet nu var slut. Men mest tacksamhet, över ett så himla fint sommarlov tillsammans.
Vardagen drog igång. Tre barn i skolan. Två barn hemmavid. En pappa på kontoret/i brandbilen/hemma. En HemmaMamma, med ömsom två ömsom fem älsklingar att pyssla om.
Hemmaliv, skola, arbete, massor av fotboll, små och stora projekt, pyssla om odlingen, skörda, ta hand om djuren. Mitt i allt, på med finklänning och plocka blombukett att ge till älskad pappa. Eller älskad granne. En vän. Att gå där i köksträdgården och hämta in mat eller plocka en blombukett, det är så enormt själagott för mig så jag brukar gladeligen strössla buketter omkring mig.
Barnen tycker också så mycket om denna plats. Enormt sött när Lillan ska gå och lukta på blommorna med sin hoprynkade lillnäsa.
Minns så väl, hur jag sådde en massa astrar när hon låg ny i magen, i hopp om att allt skulle gå vägen och att vi skulle få uppleva en liten femma, en liten Aster-unge .. tänk att hon sitter där nu, bland astrar och ringblommor.. och snart fyller 1 år. Aj mitt mammahjärtat. Aj mitt mammahjärta. Tacksamhet, kärlek, lycka och vemod. Allt samsas.
…
Och så blev augusti september. Alla sommardagar i hjärteasken. Lite vemod, tänk så fort ”hundra sommardar” kan gå… nu väntar hösten. Min favoritårstid! Men i år värker det också en del i mig, faktiskt…. Lillan, Lilla femman.. fyller ett år i slutet av den månad som just tagit vid. Så drömmigt alltihopa. Också så känslosamt. Behöver inte säga mer än så, tänker jag. Ni som fattar, ni fattar.
Hörs vi snart igen, eller? Hoppas ni mår gott, alla ni. Ta hand om er och njut av er helg!
Skrivbordet är alldeles dammigt när jag slår mig ner.
Sorterar bort pappershögarna, kastar skräp och tar lite såpa på en trasa och torkar av det som bara yr. Famlar efter bokstäverna efter två månader av Tillsammans-sommarlov och total skrivvila här inne. Det sistnämnda har aldrig hänt, sedan jag började blogga för 14 (!) år sedan. Vilket lösenord var det nu till bloggen igen? Tankarna far… ”är det ens någon som kommer att orka läsa vad jag skriver? Är det inte bara Instagram, Tiktok och snabba klipp som gäller nu?”
Vem tar sig tid att söka åt en liten blogg med ord skrivna av någon som avskyr när saker går för fort, som inte alls har några häftiga pådrag eller karriärsmål på lut utan bara vill sakta ner, kanske ännu mer? Som känner sig ganska udda många gånger och som simmar mot nutidens samhälle-vågor, på många plan…
Nåväl. Vi får väl se… om ni fortfarande hittar hit!
…
Vilken sommar… så kär i den att jag minsann tänker njuta av den lite till i form utan en redig återblick. Vi har maxat med tillsammanstid och rått om varandra och njutit så av Gosiga Lilla Femman, hennes livets första sommar och alla älskade storasyskonen.
Vår första sommar som en familj på sju.
Vi dök in i julimånaden efter en otroligt intensiv vår och försommar.
Den skäggige fyllde år samma dag som tillsammanslovet tog vid. Julis första helg var med många fjärilar i magen. Några, för att dom skulle få åka på husbilstur med Farfars, .. medan ett gäng drog med fjärilarna i magarna, till Jämtland. För bröllopshelg.
Det är stort att sjunga på vigsel. Det är stort att få vara någons brudtärna. Att få göra alltsammans på sin barndomsbästis vigsel, toppar nog känslan. Fjärilarna var inte nådiga när jag och M genrepade precis innan. Så ärofyllt, hela alltet. Älskade Idan och fina J, vilken helt otrolig bröllopshelg dom bjöd på.
Direkt in i en utav årets mest arbetsidoga tider sedan. Slåtter.
Och i år hade vi så himla mycket ogjort innan vi skulle kunna ha ”balparty” och börja stuva in årets hö på högolvet. Då Ikran flyttat hemifrån så går det inte lika mycket hö längre. Vi hade bland annat några hundra balar att hantera och hinna sälja bort. Samt det där lasset med ved som ”nångång innan slåttern måste hamna på sin plats”.. behövdes tas om hand, pronto. Med mera. Jourvecka mitt i allt också. Jag och barnen slet på med veden i hettan medan M satt i traktorn, med FIP-bilen intill lägdan. Gissa om doppen i sjön var goda där utimellan!
Familjeteamworket var på topp. Kasta ved, sitta med i traktorn, hålla en lillebror i handen. Alla hjälptes åt. Allt, lika mycket värt för att allt ska gå ihop.
Känslan här när höet var slaget och veden inne på plats.
Medan M satt i traktorn dag för dag sedan, vände å vände.. så rände jag och barnen härs och tvärs, för att utöka djurflocken här på gården. Lilla Kajsakatten, Storasysters 10-årspresent, hämtades hem från norr. En sådan ljuvlig liten skapelse. Och så ett gäng nya ankor, eftersom räv-rackarn tog de fyra vi hade, i våras. Sorgligt nog, var räven på ännu ett besök i dessa dagar och tog tre av fem hönor, så otroligt fräckt.. han vågade sig till oss fastän vi höll på och arbetade bara metrar ifrån honom, runt knuten liksom.
Den här kvällen minns jag lite extra. Kvällen när ”allt var klart”. Allt var lagat och bakat där uppe i gammköket. Martin hade strängat höet. Jag och barnen for ner med skjuts av Storebrors lilltraktor, längst ner på lägdan. Fika med i korgen. Chipspåse och crush. Någon valde det hon tycker är det godaste som finns.
Nu firade vi.
Doften av nyslaget hö. Lillasysters första slåtter. Här var vi trötta, så trötta. Och nöjda, så nöjda. Nu var det bara finalen kvar…
Efter en natts sömn. En ny dag. En utav årets höjdpunkter väntade. Balparty-dagen!
Evigt tacksamma för all hjälp från vänner och familj, ännu en gång. Allt från hjälpande handtag av Pinglandgrannen, till min mammas hjälp att addera mat till det jag lagat, till pappa som grillade korvarna till lunchen. Barnen som lekte eller stod med på vagnen, Svärmor som svettades på högolvet, Svärfar som körde traktorn med lillen i famnen.. alla små och stora, så himla duktiga, .. med ett leende på läpparna!? Alltså, lyckos oss!!
Att göra torrhö, med enbart vädret som torkhjälp och med bara små maskiner. Det är arbetsamt. Och helt underbart. På samma gång. Synen av våra tre storbarn, själva, fullt arbetandes där på balvagnen, gör mig alldeles varm.
HÄR finns en film från årets Slåttanna, aka Balparty!
Någon dag av Semestervila nu. Så välbehövligt. Hästarna fick komma ut på efterbete av den nyslagna lägdan. Vi, badade i havet och åt jordgubbar i massor.
”TID ATT GÖRA VAD VI VILL!” , tjoade några.. -och började arbeta! Vi är sannerligen ett gäng som älskar att GREJA. Vissa suckar över vårt liv… det gör inte vi. Tvärtom. Det ÄR massor att göra, JÄMT. Mycket att ta hand om. Vi kan absolut bli tvärtrötta utimellan.. men vet ni vad som brukar göra oss piggare då? – Att greja! Haha! Att i noll stress få dona på, är livet. Precis som att det är supernötigt när saker behöver göras i hast och stress, förstås.
I sommar har vi hjälpts åt enormt fint med odlingen. Det är så magiskt att se barnen växa med uppgifter och ansvar vi givit dom i alla år sedan alltid. Belöningen sedan, när grödor tagits omhand, att få rycka en gurka till melliset, äta en näve småmorötter efter gallringsarbete.. eller bara sticka näsan i en luktärt…
Att måla hyllan M snickrat till Junis rum, tillsammans med henne (HÄR kan ni se hur hyllan blev på plats!).
Eller medan lillasyster långsov i vagnen, ta lillen i famnen och läsa en bok från bokkorgen (en korg fylld med böcker som vi haft stående och lättillgänglig där ute på bron hela sommaren). Det där, alltså. Såna guldstunder.
Martin har målat verandan. Så otroligt vackert det blev! Det är tio år sedan vi målade verandan så det var nödvändigt nu och vi slog till med lite färg denna gång. Nästa år är planen att fortsätta målandet.. så även spjälor osv. får ny färg på sig.
Sista dagarna i juli. På väg mot dop för älskat Gudbarn och 30-årskalas för älskad systerdotter.. min ”Lillis”, det skiljer bara 6 år mellan oss.. som det kan blir när man (jag) är en ”supersladdis”. Så tacksam för hela alltet. <3
Och gips!? Ja, hej och hå. Våra barn har spelat så ofantligt mycket fotboll tillsammans här hemma i sommar, så kul!! Så envisas dom med att stå i mål.. och den här gången höll det på att gå illa. ”Men bollen gick INTE in mamma!” … Lilla handleden gick inte av, men behövde stöd av gipsskena i ett par veckor. Lillvännen levde på för fullt och vi är så tacksamma att benet inte var av.
Många turer till skogen. Aldrig upplevt en sådan hallonmängd. Gulligaste sällskapet med, alltid.
Juli. Jag vill minnas dig livet ut.
Julimånaden, med lilla bäbisfemman tryggt på höften. Nu skulle juli bli augusti..
Försommar, med syren-, och liljekonvaljdoft. Möhippa för min älskade Idan. Slutspurt av terminen, skolavslutning, se barnen få sommarlov och ta årets första dopp i sjön… LIVETS första för lilla femman. I år hade vi också student inom familjen. I vanlig ordning; två födelsedagsbarn. Storkalas ute i trädgården! Vi har hejjat på fotbollsmatcher i massor, grillat hamburgare, städat omklädningsrum och bakat kioskkakor.. föreningslivet är guld värt! Skjutsat på skaparläger och fotbollsskola. Sommarstädat och strösslat tegel uppe på taket, nånstans utimellan. Träffat älskade släktingar, familj och vänner. Sprungit många älskade turer, med barn i springvagnen eller bara jag. Många timmar med händerna i jorden, plant av olika slag som kommit på sina platser i köksträdgård och växthus. Vi har firat Midsommar. Signes allra första. Hästarna har gått på ett första bete, hönsen levererar de gulaste av ägg och odlingen är i full gång.
Några (många) glimtar från junimånaden kommer här. En (för oss här hemma) väldigt sorgligt sak hände för precis ett par veckor sedan, i övrigt har det varit en helt, helt underbar månad. .. ni får läsa vidare, så förstår ni..
En utav junimånadens största dagar. Lillprinsens födelsedag. 8 år. Han hade bland annat önskat sig egna verktyg och det fick han, samt medföljande snickeritimmar inne på lon med pappan. De snickrade en så fin verktygslåda tillsammans.
Livets första dopp i Mäjasjön. Många dopp har det blivit sedan dess.
Sista dagarna innan sommarlov. Medan jag jobbade i köksträdgården, satt lillen vid ”målningsstationen” alldeles utanför. Men när det skulle kånkas hästskit, då ryckte lilla starkingen in och hjälpte sin mor!
Vid varje skolavslutning hänger jag en liten bukett kring barnen. Så enormt stolta är vi över de allihopa. Förstås.
I år drog vi sedan direkt vidare från skolavslutningen till studentfir!
Midsommarveckan. Storstädande och fejande av hjärtats lust. Kalas ute i trädgården sedan, Juni gjorde så fint med ballonger i björken!
Vi bjöd på pastasallad med massa gott i. Nybakt mammabröd. Och två olika sorters, världsenkla röror till alltsammans (ta 5 dl creme fraishe och blanda med en burk grön/röd pesto, salta, peppra, klart!)
Kalasfika sedan, med en något mindre skara än till middagen därav den lilla tallrikshögen nu. Födelsedagsbarnen hade bland annat önskat pavlova (toppades med rabarbercurd, grädde och jordgubbar).
Och ”ankaglass”…. vaniljglass gjord på ankägg, alltså. Den godaste glassen vi vet. Glassen vi nu bara har en liten bytta kvar utav i frysen.. och sedan inte kan göra mer utav. Ni förstår, en juninatt, grävde sig räven in under de tunga stenarna och det nedgrävda nätet .. tog sig in bland höns och ankor. Tog alla våra fyra, stora, fina ankor. Räven lämnade tack och lov alla hönsen. Livet med djur, alltså… ibland gör det så ont.
För tredje året i rad, var vi med och band byns midsommarstång. Det har blivit tradition nu. Att åka hövagn till blomsterängen, är en favorittillställning för både stora och små. Känns nästan för idylliskt.
Jag hade packat med kalasfika och junibarnen firades av kompisarna, sen satte vi igång att binda stången. I 27 år firade jag midsommar i älskade sommarstugan.. så starka traditioner som rycktes om fötterna, när stugan såldes.. tacksam att efter några år nu åter ha våra egna små midsommartraditioner.
Midsommarnatt. Byns firande vid Lillsjön. Dans runt stången.
Med gofika packat i korgen, drog vi sedan till vår fäbod uppe på fjället. Fäbovallen är en helt fantastisk plats som är lite extra magiskt den här tiden på året. Det kändes så stort att vara där nu, med alla fem barnen.
Ett stycke kämpe på taket!
Juniflickan 10 år. Jag vet inte vem av oss, hon eller jag, som var mest pirrig natten mot hennes födelsedag. Hon har så önskat sig en egen liten kattunge… så ofantligt gossigt det var att få ge henne det. Några dagars väntan kvar nu bara…
Juni håller på att bli juli… Louise Bugnet blommar sitt vackraste..
Sommartvätt och sommarbäbis.
Lillpigan, som nu är nio månader, drar upp sig, går runt möbler och gräver i ”kökslådan nummer fyra” precis som sina storasyskon gjort i samma tid i livet, sådär perfekt syssla när morsan sörplar i sig en snabb kaffekopp. Att hon säger ”mama” och ”baba”, gör mig och den skäggige totalt knäsvaga.
Sommarlovet är i full gång, för mig och barnen.. bara en liiten dutt kontor kvar för den skäggige. Sen, checkar vi in för TillsammansSommarlov i en hel hoper veckor…
April, maj och juni har varit otroooligt välfyllda, så mycket kul vi gjort, så mycket struktur, planering och ork som behövts för att hinna med oss på alla fronter. Så många goda, goda stunder vi strösslats. Vi älskar vår vardag, men nu ser vi fram emot att få bryta av och ladda om med semesterlunk. Väldigt lite planerat. Stor längtan efter slåtter. Ta dagar som de kommer, utefter feeling. Vara tillsammans, dona med det vi önskar. Rå över precis all tid för ett slag. Hujedamig, så underbart det ska bli!
Önskar er härmed en underbar högsommar, så hörs vi.. när vi hörs! Ta hand om er!
För några timmar sedan åskade det för fullt här. Puh, vi hann precis hem från dagens dopp i sjön. Nu skiner solen igen och det är så sagolikt vackert ute som det bara blir efter ett rejält sommarregn och kvällssolen åter kikar fram bland molnen. För att inte tala om dofterna som blir efter sommarregn…
Kvällarna är ljuvliga nu. Morgnarna också. Måste man någonsin sova denna tid på året? Vad säger ni?
Ni är så många som frågat om vilka perenner som gömmer sig i den stora ”Mormorsrabatten” som skymtat förbi flera gånger inne på ig stories senaste veckorna. Nu är den precis såsom jag i många år jobbat för att den ska bli; frodig och fin, ”helt av sig själv”. Nåväl. En hel del duttande, delande av perenner år efter år, kånkande med hästskit och våren och så vidare. Men nu behöver jag inte tillsätta en endaste sommarblomma i någon utav perenn-rabatterna, de är välfyllda ändå och det har varit mitt mål från starten och uppbyggandet av trädgården. Rosor och perenner huller om buller. Ettåringarna som jag driver upp, blommar istället i byttor på broarna och i köksträdgården bland grönsakerna (där har jag bevattning, bör nämnas). Det känns väldigt lättskött såhär och jag tänker att lättskött är ganska så finurligt och härligt, kanske särskilt just nu i livet…
Ok. Vi tar en kik på Den stora Mormorsrabatten!
Det här var alldeles i skolavslutningstid. Då blommar först de ljusrosa aklejorna..
.. och den knalliga pionen.
För varje vecka buskar rabatten till sig och den rosa, enkla vildrosen blommar så fint där allra längst ut till vänster.
Två nykomlingar är kaprifolen som snaart blommar. Och en tuss funkia jag fick av mor nu på försommaren.
Det är förresten bland det bästa och roligaste med perenner; att dom är så tacksamma att dela på. Om man kan ha lite lugn i kroppen och inte hasta fram i trädgårdsskapandet kan man således lätt få en vacker trädgård, för en liten peng. Dessutom är det så kul, att både dela med sig och också få en tuss perenn från någon annans trädgård.
Vi har både en dutt Farmor, Mormor, Mamma & Pappa, Svärisarna, Storan och några trädgårdsvänner i vår trädgård, så himla himla fint tycker jag.
Kantnepeta. Stäppsalvia. Riddarsporre. Fingeborgsblomma (ja, jag vet att den är giftig). Huller om buller. Men med ordningen: högsta perennerna i bakkant och de lägre i framkant.
Smultron längsmed hela kanten, i marktäckande syfte men framförallt i göra småungar glada-syfte. Det är så gossigt när de sitter där på huk och plockar nävarna fulla. Idag hände det, första lillnäven fylldes, sen delades de små bären broderligt ut emellan gänget.
”Mamma! Jag fick FYRA stycken!”, sa en liten människa nöjt.
Stjärnflocka! Topp tre bland mina absoluta favoriter. Så otroligt tacksam, både i rabatt och också så rolig att plocka in i vas, den står sig så väl.
Att sticka näsan i den där vita pionen, ….
Mormorsrabatter, va! Man blir ju bara helt lycklig!
Och att krypa ner i storsängen bland en hoper snusande barn, med en redig pionbukett intill oss. Höjden av lyx om ni frågar mig!
Senaste kommentarer