I somras provade vi att ha tomater på friland för första gången. Succé!
Alltså, att låta ett gäng plantor stå i köksträdgården under bar himmel i en utav bäddarna där. De flesta tomatsorter kan må gott utanför ett växthus om det är mot en skyddad solvägg, men med friland så menar man ju lite tuffare förhållanden.. det kan till exempel ta i och blåsa och bli kallare, där direkt i trädgårdslandet. Vi hade bland annat tomatsorten ’Vilma’ och ’Cherry Cascade’ som fungerade väldigt bra. Planen är densamma i år; ett gäng tomater i växthuset som mognar och avnjutes under sommaren och sedan ett gäng på friland som vi kan ha till att bunkra inför vintertiden.
Just det! Kanske värt att nämnas; vi odlar i växtzon 4-5.
Vi fick mängder av tomater på dessa ute-i-det-fria-plantorna. Alla tomater hann dock inte mogna på plats så vi tog in dom gröna tomaterna och kokade grön tomatmarmelad av en del (så så gott!) och lät de övriga mogna inne på köksbänken som är framför ett ljust söderfönster. Lade gröna tomater på brickor intill ett äpple (äpple avger gasen eten som gör att allt i kring mognar i ett nafs) och för var dag kunde vi sortera ut mognade tomater. Barnen hjälpte mig att paketera tomaterna, hela utan något övrigt fix mer än att ta tomaterna från kvisten och skölja av dom. Paketerades i fryspåsar, 500 gram per påse och lades direkt in i frysen sedan.
Och OM vi känner oss rika nu, när det bara är att plocka fram våra egna tomater och bland annat koka soppa på!
Tomatsoppa, till en bit nygräddat surdegsbröd. Oj, så gott!
”Portionen under tian” har ett otroligt bra recept på tomatsoppa som jag använder som bas. Vita bönorna och fetaosten gör den så rolig i smaken och dessutom härligt mättande. Jag använder då våra hela tomater som jag tar direkt ur frysen. I receptet står det även att man kan använda krossade tomater likväl som hela. Som ört, har jag använt torkad basilika. Skvätter också i lite grädde, bara för att runda upp smaken.
HÄR har ni det fullständiga receptet på en otroligt god tomatsoppa!
-HemmaMammaLivet firar 10 år! Ett helt livskapitel. Som ännu pågår.
Jag har varit helhemma med våra barn i tio år. Det har varit och är möjligt för att vi är två föräldrar som valt olika uppgifter- men samma riktning.
Dagligen har jag ord i huvudet.. små hyllningar till den vardag som är våra barns barndom. Valet att vara hemma med barnen deras första tid i livet, är något vi aldrig någonsin kommer att ångra. Ett teamwork mig och barnens pappa emellan som alltid för oss känts så rätt och självklart och så fortfarande gör. Så, så många fördelar det finns med detta val. Fördelar för oss som familj, för värnandet om vår planet och våran plånbok. Allt hänger ihop.
Detta mjuka sätt att leva vardag på, gör att vi njutit och njuter enormt av småbarnsåren och kan fånga denna så speciella tid i livet, så mycket det bara är möjligt. Vi är så tacksamma och stolta över att vi vågat och vågar det här fullt ut. Det tarvar sitt mod att i dagens samhälle bara putta bort alla påtryckningar utifrån.. och istället välja att lyssna inåt. Lyssna på hjärtat och vad som känns rätt. Rätt, för oss. Och tänk va, att något så naturligt, som att ta hand om sina egna barn deras första år i livet, har kommit att bli något så uppseendeväckande? .. att vi till och med för snart prick två år sedan både var med i kvällstidningarna och satt i nyhetsmorgons tv-soffa och berättade om (en bråkdel av) vårt liv... haha, så galet!
Jag känner för att nu och framöver skriva lite extra om HemmaMammaLivet, som en liten serie här på bloggen. Ämnet är stort och rymmer många ord och tankar och funderingar.
Vill du vara med och önska ett särskilt ämne som jag ska ta upp, gör det! Skriv här, skicka ett meddelande på Instagram (@dromgardsliv) eller skicka mig ett mail (emmeli@dromgardsliv.se) så ska jag försöka få med så mycket jag bara kan.
Som ni vet, är det här ett av de varmaste hjärteämnen som finns för mig.
Trots att det fortfarande härjar virus kors och tvärs i massor, så är mars så mycket ”livet återvänder-”känsla. Midvintern har släppt taget, ljuset stannar längre dag för dag, men lämnar ändå i lagom tid för dagen för att ungarna ska vara lättsövda till kvällen. Sportlov, knallblå himmel och värmande sol. Det blev en fin start på månaden.
Storebror med tre småsyskon i släptåg. Vilken lycklig syn, menar mamman som stod med Lillan i barnvagnen här på skoterleden och hejjade på.
Pappan jobbade på kontoret en liten skvätt i början av sportlovsveckan, i övrigt var vi hemma alla tillsammans. Helt underbart. Dagen i Skule när ”storbarnen” åkte slalom med pappan med den vackraste av utsikt och jag och minstingarna höll oss på marknivå och servade med varm choklad och allt möjligt annat gott till samtliga. Det var en höjdardag. Lillan var förstås också med, hon marathonsov i vagnen. Tacksamt.
Tänk att vi får bo såhär.. men denna vy ”bara runt knuten”. Älskade Höga Kusten. Vi är så dåliga på att utnyttja hur vackert vi faktiskt bor.. jag menar, vi skulle kunna ”he oss” upp på olika berg ännu mer än vad vi redan gör. Vi har några favvisar, ridturerna tar oss ofta upp på berget närmast oss, Fäberget är också så lättillgängligt (titta HÄR vetja!) osv ..
Det kanske får bli en punkt på ”Vårlistan” som nu ska börja knåpas på… (Årstidslistan, ni vet…) … ”Topptur med hela flocken, till en för oss ny plats”.
Också sportlovsgöra. Spela spel och äta önskemat.
Vädret var helt otroligt. Andra halvan lovet steg temperaturen och med ens började det töa. Och det, med fart. Det har fullkomligt regnat av snö från lagårdstaket senaste veckan.
Efterlängtat semmelfika på solig bro. Satt som en smäck. Jag är tokig i semlor!
.. de nya solglajjorna till lilla S, sitter också som en smäck. Hur gullliiig!?
Liten gosjänta har också fått in en hel arsenal av syskonärvda leksaker. För nu grejas det förstår ni. Omåttligt gulligt. Så fint att ännu en gång få plocka in dessa bäbisgrejer.
När det blev sportlovslördag hade vi tagit i från tårna och fixat kalas med storfamiljen. När vi möts upp ”bara närmsta familjegänget” så blir vi nånstans mellan 25-30 personer. Rikedom, säger jag! Det var dukat här och där. Lillen hade dukat med ett pyttebord med fyra småstolar runt, där han och hans tre småvänner satt. För gulligt.
Tacos och morotskaketårta. Önskningar från en människa jag beundrar så enormt. Han som så självklart och kärleksfullt kånkar runt på sin minsta syrra där i bild.. där hänger hon tryggt och väldigt vant.
Tänk att jag och M levt vad som känns som livets liv, i 12 år nu. Tacksam, varje, varje dag. För 12 år sedan, skrev jag dessa ord.. samma känsla nu som då, mao. Men så mycket som hänt sedan dess.
Senaste veckan har verkligen haft vår i luften. Vårvintern i sitt esse, mao. Plusgraderna har fortsatt, även på natten. Vi kan konstatera att vi hade otrolig tur med sånt sportlovsväder och nu känns det himla härligt att det töar. Vi ser fram emot våren, av många anledningar. Under veckan har vi samlat på vårtecken här hemma. ”Cykel-och-gå-hämtat”, som Olles säger, skolbarnen från skolan. Hästarna släpper vinterpäls för fullt och vi hämtar dagligen in ägg från både ankor (!) och höns nu. Samt, så har vi ätit mellis ute på bron, dag för dag. Det går litervis av blåbärssmoothie under en mellisvecka här i hemmalivet.
Under sportlovsveckan hade vi så fullt sjå med annat, så vi hann aldrig starta upp vår odling då som tänkt. Men den här veckan har det dundrats ner frön för fullt och spikats världsbra småplants-vattnare.
Jag kom att tänka på ett matigt blogginlägg som har några år på nacken men som fortfarande är aktuellt och förklarar ”från frö till skörd, så som jag gör!”. Lite utav en så-kalender också, ni som efterfrågat det. Läs HÄR.
I odlingsrummet mår vi alla gott och nu ser vi så fram emot att de första fröna ska börja gro…
Den här helgen har vi bara varit hemma allihopa tillsammans. Mest vilat och rått om varandra. Helgens planer fick skrotas. Delar av gänget är nämligen förkylda, igen…. nu har jag och M drattat dit också och jag kan konstatera ännu en gång hur otroliga barn är på att ha hög feber.. vad snabbt man känner sig klubbad som vuxen. Längtan till vår och virusglesare tider, som sagt. Precis så.
Ändå mitt i allt, så tacksam. Vad är lite virus, liksom!
Jag vaknade tiidigt i morse av en otrooligt pigg och pepp 7-åring som sa ”Mamma! Jag har redan varit ute och gjort djuren. Hästarna har fått vatten och foder och så har jag tränat mina ankor!”. Extremt peppig väckning som gjorde mig helt lycklig. Och ja, vad är det för sak, när vi har så många smådrängar och småpigor som hjälper till att ro gårdslivet i hamn!?
Vi är mitt i årets version av ”vabruari”, som sannerligen känns som något utöver det vanliga? Det verkar vara otroligt många sjuka just nu. Hur mår ni? Har ni klarat er undan årets influensa?
Kära nån, alltså. Det är helt ljuvligt att ha många barn, vi trivs så bra i och med vår stora familj.. men det är tusan ingen lek, när det härjar sjuka i lägret. Tacksam ännu en gång för HemmaMammalivet, som gör att vi ju inte behöver krångla med vab och deala med stressen och dåliga samvetet över att inte kunna gå på jobbet. Jag har pysslat om våra små och försökt göra så att vi har det så gott det bara är möjligt. Det går bra, stundvis är det kaosigt och ”var är personalen??”-feeling. Vill inget hellre än att ungarna ska få bli friska men istället för att misströsta, har jag sett sjukstugedagarna som ett pärlband av extratid med våra älskade barn. Det är alltså alla tre skolbarn som varit prick lika influensa-dåliga, alla tre. Knäpper händerna för att minstingarna ska klara sig.
Vi är tillsammans. Har det varmt och gott i gamla timmerhuset, pappan eldar i kakelugnen varje morgon innan jobbet så det är varmt och gossigt när vi andra kommer ner. Skafferi och kylskåp fyllt. Lyx ju, hela alltet. Jag ”går ronden” med jämna mellanrum, snyter näsor, pytsar ut isglassar, blåbärssmoothie, örondroppar och nässpray.. hyllar febernedsättande som gör att sjuklingarna orkar äta och dricka någorlunda. ”Vad bra vi har det, ändå”, tänker jag.
Idag är allting mjölkvitt där ute, men igår sken den värmande solen och Björnmor i mig har gäspat färdigt sedan någon vecka och känner bara; ”Nyvaken-efter-vintern-skavet är borta, bring it on nu, ljuset! Ös på, ba!”.
Det har börjat dofta vårvinter och vi alla fantiserar nu om den.
”Tänk, friska dagar.. åka längskidor, skridskor, slalom… sitta ute i snön och sörpla varm choklad medan det droppar från taken….”. Sportlovet här i norr står strax för dörren. Februari ska bli mars.
…. och poff! har det nu gått några dagar sedan jag skrev orden här ovan. Jag hann aldrig avsluta inlägget. Så kan det vara! Nu är det helg. Sista februari-lördag med flera plusgrader, knallblå himmel och strålande sol.. takdropp.. ljudet av skotrar som far över lägdorna genom byn. Vi har kunnat vara ute hela familjen, hela dagen. Sjuklingar mår bättre, mao. Inte helt friska, men på bättring. Enormt tacksamt. Det var helt magiskt att slänga sig i en snödriva och känna värmen från solen. Amma lillan sittandes där i solgasset. Livet återvänder! Hallelujah! Det vore så otroligt gott nu, om sportlovet fick vara friskt och återhämtande.
…
Några glimtar från månaden som gått, kommer här..
Februari. Vardag. Hemmaliv. Arbete. Skola. Pyssel kring köksbordet. OS-tittande i tv-soffan. Hockeymatcher här och där.
Ompysslande av hästar, ankor, höns och kissekatt, dag för dag.
Längskidor på skoterleden. Sparkcykel och tjavande med barnvagnen, likaså. En första sväng till slalombacken. Och kärlekspost som skickats genom landet.
Det här var en rolig februaristund också. Äntligen gjorde vi slag i saken att måla ett brunt streck där i trappuppgången. Det skulle inte bli ”för perfekt”, så ingen maskeringstejp, bara tuta och köra. Har sett gamla pärlsponthallar som avdelat två färger såhär enkelt och det blev verkligen trevligt! 100 % bränd terra, gysinges linoljefärg, blev svaret på ”Huur ska vi kunna avgränsa på ett trevligt sätt, mellan övre och undre hallen?” (Vi ville alltså inte ha samma färg uppe och nere, det kändes så trååkigt, det finns ju så många fina färger ju!).
Jag har läst anteckningar från förra årets odling och beställt de frön vi behöver för i år. Många sorter har jag sparat fröer från själv från egen skörd. Sportlovet får bli startskottet för årets odlingssäsong, som vanligt. Gurka till gurkgardin och alla tomater ska sås. En surdeg startade jag visst för några veckor sedan också men pga. långdragna skitviruset så har den blivit bortglömd nu, stackarn. Nåväl. Kanske blir mars månaden den bubblar upp och ger oss det där brödet jag längtar så efter.
Den här dagen var så himla gossig, när jag och barnen bakade bullar tillsammans. Alla fem barnen var involverade. Ur bild här är Storebror som barnvaktar sin minsta lillasyster (HÄR kan man se denna dag i film). Nybakt bulle med kall mjölk, så gott. Dock lagom till fettisdag när semmelbullarna skulle fyllas, startade Sjukstuga Deluxe. Sååå… jag längtar fortfarande efter årets första semla.
Här var en fredag eftermiddag och alla hade precis fått helg. Årets första brofika på gårdshustrappen. Också ett februariminne.
Som alltid har vi ordning, varvat med totalt kreativt kaos. Det levs här.
Det här var häromdagen. Ny snö hade fallit på vår lilla is, så det var bara till att skotta. Lillen och morsan hjälptes åt. Han är ju för gullig i sina småskrillor och hockeybyxor… visar mig stolt hur hans pappa lärt honom ”åka bubblor”. Fint, hela alltet.
Det här är också ett sådant februari-håller-på-att-bli-mars-tecken. Pelargonerna väckta och samtliga blommor i hemmet har fått ny jord. Och som svar på frågan ”hur får ni saker gjorda med så många barn?”. -Vi låter de vara med på allt! (som inte är farligt för dom).
Dagen idag.
Så tacksam för vår plats på jorden. Och att få möta ännu en vårvinter här, den första som mor till fem små. Nyp mig i armen.
Jag kan konstatera att det där kanske var livets gossigaste januarimånad?
Pga. anledning jag nog egentligen inte behöver förklara. ”Fem ungar! FEM!?”. Det är så stort. Så stort. För ett år sedan hade vi just börjat inse att vi väntade en till människa till flocken. Det är så fantastiskt att hon är här nu. Gosiga lilla S.
Januari blev en månad där vardagen fick smygas igång efter det bonuslånga jullovet.
Där vi fyllde dagarna med hemmaliv, skola och arbete i en god blandning. Vintriga aktiviteter i massor.
Synen av Tripp Trapp Trull när de gör sig i ordning inför hockeyträning och hela hallen fylls med hockeymunderingar, småfolk som kläs i underställ med inbyggda halsskydd, ullstrumpor och en näst intill frustande pepp inför vad som väntar. En utav alla många gånger under veckan, som jag kolavippar pga. kärleksvärkande Mammahjärta. Iväg de susar med sin pappa sedan, som också är en utav föreningens alla fina hockeytränare . ”Tänk av ni nyss var 1,3 och 5 år!?”, tänker jag sedan.. när jag fyller i piggelinpoängen för ungarna som nu går i klass 1, 3 och 5….
…
Julen dansades ut lagom till att ljuset märkbart började att vända åter och gammköket har vecka för vecka bara mer och mer lyst i gult. Jag ÄLSKAR oxveckorna. Vardag, vardag, vardag!
Har i vanlig nystartsordning känt sug efter att skapa ordning och reda här hemma. Rensat ut en del småttingkläder, sorterat bort diverse prylar som inte använts på minst hundra år eller som varit trasiga.. likaså leksaker. Ett utav mina mamma-hacks är att med jämna mellanrum sortera bort leksaker, gömma i leksaksförrådet och istället plocka fram något ”nytt” som alltså varit gömt ett tag men som nu plötsligt får nytt liv igen. Barnens ”Livetdagböcker” för år 2025 har också skrivits ut och lagts till att sparas. Osv. osv. Sånt där små-påtande som det finns gott om utrymme för den här tiden på året medan naturens vintervila ännu råder.
Vinter i varje vrå! Så många kalla dagar på rad.
Vi har friskluftat oss mycket. Åkt skridskor, både hemma och nere på byn med kompisarna. Promenerat, grillat årets första korvlunch och varit ute med hästarna och pulsat i snön. Jag har tagit första ridturen efter att lilla femman kom till världen.. kroppen har känts redo länge men inte knoppen.. ”LÄMNA MITT LILLA BAAARN!!”, liksom .. men den lilla märkte varken när jag drog iväg eller kom hem… sömntutan.
Vi jobbar på med att lära känna den här individen. Tycker så mycket om honom. Han är otroligt snäll. Och nu är de kompisar, allihopa, där i hagen. Lugnet har lagt sig och det känns väldigt skönt. Än om jag vissa dagar saknar Ikran så det VÄRKER i mig, så är det så ofantligt skönt med bara lagomstora djur att umgås med tillsammans med barnen.. när man väger 600-700 kg så blir man liksom så lätt ”för mycket”. Åh, Blå Berget.
Men ja, nu längtar vi efter att vara ute på långa ridturer med denna pärla, ”Lillberget”, och att barnen ska få prova rida honom.. men efter skadorna i början (läs om allt HÄR om du vill) behövs fortfarande tid för mer läkning.
”Vår vardag. Våra barns barndom”. Orden ringer i huvudet, dag för dag. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över vår vardag. Tiden tillsammans. Ren och skär rikedom, i våra ögon. ”Mamma vill du åka dyna med oss utför lobryggan?”. -KLART JAG VILL! Följt av djurfix och rejs nere i lagårn.
Tjava med barnvagnen på hårda skoterspår mitt på dagen. Eller spara promenaden till lite senare.. för nu stannar faktiskt solen, ända till efter 15. Samma eufori varje år, när vi kan konstatera att ”mäh! Nu är det till och med ljus kvar trots att klockan är fyra!?”. Nu är vi där.
Redan nu har småsyskonen sådan glädje av varandra.. lillan ger sådan solglad respons när hennes storasyskon kommer nära. Vara med intill när vi bakar och lagar. Eller ligga på mage och kika på lilla storebror när han grejar med sina bilar. Både ock, så trevligt menar lillpigan som liksom bara så förnöjsamt hänger med. Storasyskonen är det roligaste hon vet! Näst efter mamma då, hon verkar nämligen vara så rolig att bubbelskrattet stundvis inte har någon hejd.
Januari blev februari.
De upptrampade stigarna över gården, viskar om barnalek och idogt omhändertagande av älskade djur. Höbalar bärs ut, extramånga, dag för dag för att hästarna ska hålla god värme i de många minusgraderna som hållit i sig hela första februariveckan. Nedanför tjugo är det vanliga just nu. Tjugofem om natten.
Och precis som alltid i dessa dagar på året, precis i början av februari.. känner jag hur Björnmorsan inom mig sakta börjar vakna till liv.. men innan det blir härligt fullt ut, ja då skaver det lite inom mig, olika mycket från år till år. I år känner jag så väldigt starkt, kemin i kroppen liksom. Jag känner mig själv så väl nu och sitter bara lugnt i båten (samt sover extra, lyfter tungt skrot, kramas massor med min flock) och vet att snart snart så är kemin i kroppen på gott köl igen.. men just nu, några dagar av att känna mig smått hudlös.. lägg till lite nymammahormoner på det och ni kan ana att det är en mycket lättrörd morsa här hemma just nu.
Det här fick mig att tänka på ett gammalt inlägg som jag skrev nästan på dagen för sex år sedan, ett utav mina mest lästa inlägg.
Läs HÄR, om du vill. ”Landat, Litar och Lever!”. Låt säga att det där bara var starten på en god spiral.. att jag med två barn till, landat, litat och lever.. ännu mer. Det är maffigt att lära sig om sig själv, tycker jag.
Dessa dagar med känslan av att vara skör och hudlös, bultar Mammahjärtat ännu hårdare, ännu mer och i vanlig ordning; för det stora i det lilla. Nattastunderna.. någon ammar medan saga läses..
Vardagen kan vara så innerligt vacker, bara vi stannar upp och ser den, tänker jag…
Tänker bara stunderna vid köksbordet. Vardagsfrullen, när vi möts efter natten. Pysselstunderna med alla samtal. Läxläsningen. Funderarstunderna på sofflocket med en hel hoper småungar intill. När vi möts för middag allihopa. Eller som häromdagen, kaffesörpel till morgonen med minstingarna och pappaledig M..
.. för att till eftermiddagen, duka upp kakorna och mammabrödet som lillen och jag hade bakat under förmiddagen, och bjuda storasyskon och småvänner och deras päron på. En onsdag, mitt i veckan, som blev vardagsfest! Fika och utelek tillsammans. Tänk va.. så många fler dagar vi har om vi också pysslar om vardagarna.. inte bara lever för helgen.
…
Kallt, lugnt, livligt, känslofyllt vinterliv. Vad som pågår här hemma just nu. Dagar som blir till ett pärlband av det vi kallar Livet. Idag är det lite mildare här i norr. Solen skiner och reflekterar mot snön.. och jag känner hur jag längtar ut att blunda mot ljuset. En barnvagnspromenad får inleda helgen. Det är så ofantligt vackert ute just nu!
Hoppas att du mår bra, tar hand om dig och får en fin första februarihelg!
Det var en dag förrförra veckan då jag och lillen satt och ritade tillsammans.
Jag postade en bild på ögonblicket som gjorde mig varm i hjärtat.
Och helt spontant, så skrev jag något i stil med att ”medan lillen ritar, passar jag på att uppdatera Årstidslistan...”… och KÄRA NÅN, min inkorg svämmade över med ”skriv mer, vadå årstidslista?”, ”kan du inte berätta med om årstidslistan?”, ”vad är årstidslista för något?”.. osv. osv.
Jodå, nog kan jag det!
Det är inget nytt att jag älskar listor. Och jag kan ha ”odlat fram en hoper ungar”, som också äälskar listor.
Sedan alltid är de vana att det sitter en Årstidslista uppe där alla kan se den, ..till en början var listan för mig och den skäggige bara, med allt göööra vi ville hinna med bland övriga livet… med åren har listan kommit att bli av härligare variant, skulle jag säga.. en lista som uppdateras varje kvartal med inte bara en massa ”klassiska to dos”… utan en lista fylld med riktning och liiiv också, utefter årstid och naturens tempo. Vårlistan är väldigt mycket ivrigare än höstlistan, till exempel.
Årstidslistan gör vi tillsammans, funderar, ”vad händer i naturen?.. vad vill vi uppleva? .. vad är stående punkter hemma på gården? utöver.. vad är rimliga hittepå?”.
..listan gör det lätt för oss alla att både ana vad som händer i naturen just nu, barnen lär sig mer om årstiderna och vad som behöver göras på en gård med djur, året om. Alla känner riktning och delaktighet. Vissa punkter är ständigt återkommande år till år, som ni förstår. Som att det alltid behöver stormockas hagar om våren, sås frön och sättas potatis under varmvåren, alltid slås hö om sommaren, skördas om sensommaren osv.
Tillsammans kommer vi fram till, ”vad vill vi få ut av den kommande tiden tillsammans?”… på listan kan det stå allt från att som i höstas; ”föda bäbis…. gosa, gosa, gosa”, ”Mura skorsten”, till födelsedagsfiranden, olika bygg- och renoveringsprojekt eller som nu på Vinterlistan…
”Gosa bäbis & Gullbarn”, ”Vintra oss i snön!”, ”Lära känna Berry(hästen) mer”….. och Rensa ur STORA STÖKRUMMET, så vi i alla fall kan få en början av makandet av det efterlängtade, stora barnrummet… Och i slutet av denna tid, firar vi, en högt älskad Storebror.
…
Det är fullkomligt skitmysigt med en sån här lista… och vet ni vad det bästa är? -Den ger oss ingen press, den är bara en feelgood-grej som ger oss alla pepp. ”Göra hallen klar”.. den punkten är nog inne på fjärde årstidslistan nu? Ingen panik för det!! Men det äär magiskt härligt att till sist få pricka av en sån punkt. Dessutom, som en liten bonus, blir dessa listor (som jag såklart sparar), en liten livet-dagbok där vi kan se när vi gjorde vad… tänker då särskilt på grejer med huset.. Årstidslistan blir en gårdsdagbok på samma gång, mao. Listigt, va!
Senaste kommentarer