Hästar på grönbete!

Nu skulle det göras Försommarhage här på gamla gården! -och självklart var hela gänget med på det.

Team Drömgården, ni vet!

Jo, givetvis tar det längre tid än om två vuxna skulle gasa på med fyra händer non-stop. Men att jobba, fixa och greja, alla fem tillsammans… nä det finns nog inget charmigare.. vad spelar det då för roll att det tar lite (ganska mycket) längre tid?

High five sa mamman och Bertilen! Nu var stolparna nere i backen och isolatorerna på plats. Bara tråden kvar!

Ungarna lekte och Ikran vandrade, fram och tillbaka, fram och tillbaka… ”ska. jag. få. komma. ut. till. det. där. drömgröna. snart!?”

Tillsammanskänslan. Hur alla hjälper till, så gott var och en kan. Ibland körandes stolp med sin fyrhjuling. Ibland bara lekandes med varandra. Synen, av barnen som växer med deras små uppgifter. Synen av lillunge kutandes mitt ute på gröna åkern, fri från bekymmer och med FRIHETSKÄNSLA lysande om sig. Denna plats, som vi har äran att kalla vår. Vi kan inte med ord beskriva tacksamheten.

Med hästarna blev denna gård så himla levande. Och precis hela familjen älskar arbetet med dom. Inte minst den där skäggige. Vi säger inte att det alltid är lätt, ibland är det småkrångligt ”att få ihop det”, men dom stunderna är få, till skillnad mot alla gånger vi känner hur livet rusar genom kropparna på lyckovis.

Men kom ihåg, ”att välja är att välja bort”, visst? Vi väljer att leva som vi gör, och med det väljer vi också bort en väldans massa. Vi gör inte alllt. Har inte allt. Om vi jämför med alla er andra, alltså. Men vi gör inte det. Tittar inte på hur andra lever och jämför. Möjligtvis inspireras. Men aldrig avundas.

Enligt oss själva lever vi det lyxigaste livet vi kan leva. Vi skapar vårt Drömgårdsliv. Här. Nu.

Ett stycke Blått Berg på span, med fin sommarpäls på vissa delar, blandat med lite tuffsig vinterpäls på andra. Världens finaste. Alltid.

Mitt i allt kommer Bertilen och säger; ”mamma! hand!”. Och så går vi. Dit han vill. Vi plockar ”omma!”.

.. Hästmamman mumlar för sig själv; ”ni veet väl hästarna, att dessa smörblommor låter ni bli!?”. Väldigt nojjig jag. Att släppa ut på grönt gräs är festligt. Men för spännande också.

Utsikten från Hästhagen är inte pjåkig. Här hade vi nu hållit på från morgon till snart middag. Pausat för lunch och mellis mitt ute i hästhagen. Såna där stunder som varken jag eller M kommer att glömma. Och förhoppningsvis, kommer även ungarna ihåg.. kanske inte Minstingen, ännu.

Älsklingsgänget!

.. och nu var det nära. ”Det här blir som en ceremoni!”, utbrister sexåringen. Vi ställer upp oss och öppnar sedan den nu så kallade Natthagen, till Försommardagshagen.

Och iväääg det bara! I full galopp! … under någon minut, funderade jag och M starkt på om killarna skulle spränga hagen. En viss kolaböna (Fjädern) var lite vääl ego över det gröna.. och som den flockledare han är här hos oss, så skulle han sätta sina vänner på plats. Men Ikran löste det där fint, vänligt men bestämt liksom. Som han är. Och Isprinsen kom sedan på att ”okej, det finns gräs så det räcker åt oss alla!”.

En drömsyn. Sedan barnsben.

Nu vänjer vi pojkarna, från bara några minuters betande första dagen, och ökar lite för varje dag. Hästpojkarna har innan betessläppet haft lite grönt gräs i sin hage att vänja in sig på.. men ändå, så tänker vi vara försiktiga, försiktiga. Under sommaren, när hästarna är helt invanda, kommer vi låta dom beta godisgrönt om dagen och ”ta in” dom till ”Natthagen” (Vinterhagen dom haft hela vintern) för att vila från Godis under natten… tugg har dom så det räcker i ”Natthagen”…

Men Hästar på grönbete alltså! Tänk att vi får vara med om det här..

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej fina ni, hoppas att ni mår gott!

Landar här inne och tittar tillbaka på veckan som gick, innan vi tar önskeplanerna för denna veckan.

Den allra sista majveckan..

Jag tar alla chanser jag får, till älskade morgonrundor annars morgongympar jag här hemma. Sån himla, himla god start på dagen. Här en bild från sista majveckans allra första morgonspringtur. Så skirt och nygrönt. Ett par dagar senare exploderade grönskan.

Jo just. Vi hamnade i en grusgrop, lyckligtvis. Så under ett par för sena kvällar jobbade mannen på med det kring nya trappan medan jag målade och målade i lekstugan. Så mysigt att mötas sedan från sina bestyr och nattafika innan kudden. E-och-M-tid, liksom. Dock, som ni säkert är fler med oss, efterlyste vi en sisådär fem timmar till per dygn just nu…

Vardagskärlek. Några ord skickade till varandra. Kan göra vilken tisdag som helst kärlekslycklig.

Småbarnen hade det gott och fyllde hjärteaskarna med lite av varje. Som att Storasyskonen och jag spelade yeatzy ute på nya trappan när Lillebroren sov. Vi teamade och storhandlade… full fart och trasiga Lillebrorsbrallon. Japp, gick så fint så! Var ner till Lekparken tillsammans med kompisarna och festade till det med valfritt fika på lilla Glassbaronen alldeles bredvid. Junis glass var så himla gullig!

Vi gjorde hemmet Försommarfint. Storstädade duttvis under ett par dagar. Putsade fönster och så. Hej vad det gick! När jag om kvällarna fick dona för mig själv, kändes det som spa!

Det blev fredag och jag och barnen hade spontant finbesök av mannens faster. Hade det varit för några år sedan hade jag blivit dö-stressad av att kylskåpet ekade tomt, att barnen fått sista bullarna till melliset dagen innan och att jag inte skulle hinna på affären och förbereda något… men jag älskar ”mitt nya jag”. Som vägrar stressa upp sig för något dylikt. Barnen hade ju önskat pannkakslunch, och det hade jag ingredienser till. Perfa! Vi gjorde pannkaksfest med lingon- och hjortronsylt, vispad grädde, kall mjölk och rykande varmt kaffe. Och hade en så himmelens trevlig förmiddag!

Vi lät hästarna komma ut på små ätstunder av lite mer grönt än dom redan hade i sin hage. Och så red vi ut på ont-i-kroppen-vackra långturer i skogen. Där jag och detta Blå Berg på ena turen hamnade i ett så kallat blöthål i skogen. På ett ställe började Ikrans bakben plötsligt sjunka ner. På några sekunder var denna stora häst i det närmsta nere med heeela bakbenen och kämpade för fullt för att ta sig upp..och lyckades precis, i skedet när vi bara inte fick komma det minsta längre ner (vi hade blivit fast då och det skulle ha inneburit räddningstjänst mitt i skogen… i bästa fall med gott slut men en sån där grej kan sluta i en mardröm. Fy farao så otäckt det var!)… till och med M, som är den coolaste jag vet, erkände att han blev orolig.

Pingsthelgen var enormt drömmig. Så sommarvarm och härlig. Vi jobbade ute hela lördagen med att bygga Försommarhage till hästarna. Så festlig grej! … och en viss Miniman menade att ”jag tänker köra pappas fyrhjuling nu”. Och så blev det tydligen. Han leverade stolp, gång efter annan.

Vi sommarnattade. Synen av pyjamasbarn i vitsippebacken sparar jag i hjärteasken. Kan omöjligt tänka mig något mysigare än att få avsluta dagen så.

Så blev det veckans sista dag och vi firade Morsdag. Älskade Mor. Ingen är som du. Som jag älskar Dig. <3

Jag firade här hemma på Drömgården under morgonen. Under dagen firade vi min mor. Och till kvällen traskade vi lillvägen till Svärisarna och firade MammaFarmor.

Och innan maj blev juni. Sådär mitt i natten typ. Så skulle jag bara titta till min plant.. hade ju tänkt hinna få ner luktärterna i jorden men hade slutit ut det… men efter denna varma helg möttes jag av en väldans ledsen hop av luktärter och liksom skrek ”rädda oss”. Så, det var bara att börja gräva, tömma jord och fylla ny och dundra ner en sisådär 100 plantor luktärt. Kämpigt? Nä, det var helt magiskt. Mitt i varma, vackra, tysta sista-majnatten, få pyssla med bland det bästa jag vet…men, lite orolig är jag över att det är kört för mina älsklingsblommor. Några kommer klara sig, men många tvivlar jag på. Blir spännande att se!

Nu är det måndag, igen! Den allra första junidagen. Och inom mig ryms så många känslor idag. Det bubblar, liksom. Denna ljuva sommartid, så vacker att det gör ont.

Det är högsommarvärme här i Höga kusten även idag. Sagolikt! Vi donar i trädgården, springer genom vattenslangen, äter glass och pausar ibland inne/ i skuggan för att inte får solsting.

Veckans planer:

Välkomna årets vackraste månad..med öppen famn, många djupa andetag. Nu är tid för iver, javisst. Men också tid att stanna upp, titta, begrunda, DOFTA, cirka tusen gånger om dagen, och bara höja blicken… oslagbart vackra, vackra juni.

Ha leklunch här hos oss, med små och stora vänner.

Så i Odlingstäppan!

Greja på med alla möjliga projekt och fix vi har igång ute på gården. Inte en minut läggs på övervåningen just nu, haha! Näpp, varken jag eller M är pepp på att innefixa just nu. Vi har inte bråttom.

Sända er hälsningar! Tänker visa er Ett festligt gårdsbestyr, Den nya trappan, Trädgårdspåtande förstås och hinner jag så knipsar jag av några bilder på barnens ”Lilla Vackerhemma”, som dom säger.. Lekstugan alltså!

Kalasfixa!

Fira en älskad, älskad Lillebror som fyller 2 (!!) år! Dra mig baklänges, jag tror jag måste gråta en skvätt på stuberten. Av tacksamhet. Livet blev liksom bättre än bäst när han kom till oss.

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor

Ta hand om er alla ni. Önska er goda, goda junidagar. Vi hörs imorn igen!


Emmeli

En ynnest!

Det doftar av himmel på jorden.

Luften är så varm. Våren förvandlades till försommar som plötsligt Morsdag till ära, blev som Högsommar.

Jag har känt mig som en prinsessa. Från morgon till kväll. Förresten, så känner jag mig som en prinsessa, varje dag.

Min stora, stora skatt. Älskade Tripp Trapp Trull.

Tack för att just jag fick bli eran Mamma. Det är en ren och skär ynnest. Jag gör mitt bästa för er, varje varje dag.. det är ni så himmelens värda… och som ni ger mig kärlek åter. Den bästa mammalönen. Obetalbart underbar.

Dagen började med söta teckningar målade av minimänniskor. Pussar och kramar. Fint paket. Med en så himla fin klänning i. Där en finurlig skäggig påstod att ”det är barnen som ordnat den”. Jag känner mig bortskämd. Och så fin.

(Psst! Klänningen kommer från Indiska!)

Så har vi firat världens bästa MammaMormor och MammaFarmor. Älskade mödrarna våra, så viktiga för oss alla. Och en så innerlig lyx att barnen får ha både sin Mormor och Farmor, nära, nära. Både i hjärtat och rent fysiskt.

Jag funderar ett slag.. Tänker att, det är lyx att få vara Mamma och Fru i Team Drömgården.

Den skäggige påstår att han känner likadant, fast från Pappa-Man-sidan.

Vi gör det här tillsammans. Värderar varandras bidrag till att Team Drömgården rullar, dag efter dag, lika mycket. Jag tror det är en viktig byggsten i äktenskapet.

Det är vi och barnen. Men ibland är vi ju på två håll.

Det är då inte viktigare att han susar iväg på Konstruktörsjobbet, än att jag pysslar om småbarnen, viker tvätt, skriver handlingslistor och fyller hemmet med såpadoft och nyplockad blombukett. Och det är lika viktigt att M gör enormt imponerade renovering, som att jag är den som tänker ut varendaste middag här hemma. Bara för att ta några små exempel. Livet är ju så mycket mer, på alla fronter, jämt och jämt. Ni vet.

Men det vackra i kråksången, är att vi aldrig jämför. Aldrig.

”Ni är ett riktigt team!”, sa 6-åringen till oss häromdagen. Bland dom vackraste ord vi kunnat få.

Inget är att ta för givet.

Varken att få vara med om ännu en häggblom. Att få hålla en liten hand i sin, och kalla den för min. Eller att ha en andra halva vid sin sida, som finns där som den trygga klippan när stormen river i.

Inget är att ta för givet. Och jag är tacksam, för varje ny dag.

Tack för Livet.

Och tusen massa grattis till alla er andra mammor där ute! Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3

Emmeli

Den allra första trädgårdsbuketten, belöning till en trött trebarnsmor!

Har ni sett nåt så vackert?

Den allra första trädgårdsbuketten för denna sommartid. Jag är salig.

Ett par kvistar nyutslagen hägg, en liten björkkvist, några ljuvliga narcisser (pingstliljor) och en liten skara förjätmigej (psst! mellan er och mig! -är huutlöst nöjd över dessa små blå… som jag fann förra året i en ödeträdgård och flyttade hem till oss.. blev så fint. jag älskar förjätmigej!)

Oh. Jag är en trött men nöjd trebarnsmor denna majfredag.

Det finns iiingen hejd på allt jag vill göra denna tid på året.. samtidigt som jag bara vill sitta i trähammocken under björken och se hur knopparna brister. Försöker ordna mig en balans. Går tusan okej. Men tänk, om dygnet kunde få sig en hop timmar extra i denna ljuva tid… det vore något, va?

Älskvärt ”bekymmer” också, med massa bestyr som både behöver och villhöver göras. Ibland kan det vara lite frustrerande, när jag är är hemma med barnen, och ser allt som vi både behöver och villhöver göra, och så gåååår det ändå inte. Väldans många sysslor gör vi tillsammans och det är så mysigt, men vissa bestyr går ju inte alls att ha småttingar med på. Älsklingarna där! Som denna vecka varit mor ”en liten utmaning” stundvis. Nåväl. Utvecklingsfaser kallas det…. och såna är vi positiva till, eller hur!? (haha! … jag bär dom gråa håren med stolthet, sådetså!).

Njuter nu av ännu en vacker majkväll.

Ungar slumrar gott och jag pustar ut. Tittar förnöjt genom dom nyputsade, skinande fönstren i hemmet, blombuketten i vasen, den gröna björken som vajar där ute i vinden och så hör jag Storebrors ord innan han somnade, ringandes i huvudet; ”vilken bra dag det här har varit”… och känner att ”jag gör precis allt för er, älskade barn”.

Och, det äär ju inte farligt att sjåsa på, som jag kanske gjort lite extra-extra denna vecka, OM det är så att vilan möter upp. Det får den göra. Så att man inte tippar över från ivrig, energifylld och glad, till stressad, olycklig och matt, ni vet?..

Den allra första trädgårdsbuketten är plockad, underbar belöning till en pustande trebarnsmor. Som ser fram emot en pingtshelg med älskade familjen samlad, sommarhagebygge och morsdagsfirande. Så tacksam för allt.

Ta hand om er!

Emmeli

När knoppar brister!

Vi kommer precis från en tur i skogen. Och några dundrade galopper. En av dom, över vår egen lägda, som jag sedan vi flyttade hit till gården, fantiserat om att galoppera över. Ni anar därför min känsla. Jag och en ivrig Isprins som drundrade fram sådär fort som bara han kan.

Det har varit ganska hit-och-dit-iga månader med denna lilla Fjäder. Att nu få vara den som han lyckligt blir kramad av, gör mig alldeles salig.

Grönskan har exploderat senaste dagarna och det doftar sommar. Första häggblommorna och koskit!

Och titta här! Dom nya, nya små björklöven.

Å. Denna tid. Känns så mycket. För mig göör det ont när knoppar brister. Både av lite lite vemod men mest av ofantlig tacksamhet och kärlek.

Känner så tacksamhet. Över livet. Varje ny dag. En gåva.

Men nä.. det här var ingen alldeles vanlig dag. Det här var en nyp-mig-i-armen-dag.

För vi är bästisar nu. Sådetså.

Allt allt gott till er!




Emmeli

Köksfönstret fullt!

Såhär ser det ut hos oss i ena köksfönstret just nu. En hop favoriter. Som jag vårdar lite extra ömt.

Ute i odlingstäppan blir det olika örter som vanligt… dock inte basilika. Den darlingen får alltid bo där i fönstersmygen. Nu är den ganska ny som ni ser och ska strax få dela på sig i små kluster och bo i större krukor. Hade jag ett växthus skulle den få bo där förstås. Men den tycker inte om när det blir för kallt och jag har gått på niten så jag vet, att den blir ledsen av att stå ute i sommarvinden… än om det är en varm sommar. Så, låten basilika stå varmt.

Kanske räddar jag någon av er från en frusen basse!

Min dubbla saint paula är inte så knusslig. Fast den ääälskar detta fönster där solen ligger på många timmar om dagen. Men varför jag vårdar denna ömt så ömt, är för att jag fick den av Storan för flera, flera år sedan. Har kunnat dela den och fått fler plantor men det här är ”modersplantan” och jag älskar den. Varför förstår ni nog.

I år är första året vi driver upp några tomatplantor själva. En till varje unge. Och jädrans så dom växer! Blommar nu också. Hoppas på många små körsbärstomater i sommar! Plantorna belamrar på ett härligt sätt. Men när det blivit ännu lite varmare får dom kanske flytta ut till gula Gårdshuset eller till och med ut till ett skyddat hörn med mycket solljus.

Köksfönstret fullt, alltså. Av en hop favoriter!

Familjens största pojkar är iväg på fotbollsträning/elljusspårslöpning. Minstingarna gluttar Bolibompa… och dom få minuter som är kvar av Drakens underhållning, ska jag slå mig ner på nya trappan och bara andas varmvår och tom-glo några minuter.

Små stanna-upp-stunder. Så himla viktiga. Och härliga.

Allt gott till er!

Emmeli