Från frö till skörd, så som jag gör!

Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med!

Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina trädgårdsförebilder. Såsom Mormor och Farmor. Systrarna. Flera vänner. Och så är det så charmigt med trädgård, för en kan inspireras och lära sig, läsa och titta.. men det som händer, när vi sätter händerna i jorden, petar ner ett litet frö i jorden och ser det gro? Det är liksom själamagi. Och måste upplevas för att förstås. Dessutom, så finns det så väldigt många sätt att göra rätt på.. det är bland det bästa!

I slutet av februari spikar vi några hål i ett petflaskelock och fyller flaskan med vatten. Plötsligt har vi en ypperlig ”plantvattnare”.. och det firar vi, genom att peta ner årets första frön. Tomatfrön.

Strax innan februari blev mars, petade vi ner dessa jag och barnen.

2/3 planteringsjord och 1/3 såjord. Vi lägger lite plastfolie ovan, för växthuseffekt.

Vi har (ännu en dröm) inget växthus, så tomater sår vi bara litegrann, så vi vet att vi har plats där ute mot soligaste gårdshus-solväggen.

Cirka v.11-12..

..då börjar nippret på riktigt. Nu drar vi fram blomsterfröerna som ska förkultiveras och drar igång. Som rosenskära, zinnia, astrar, praktvädd för att nämna några utav sommarblommorna vi förkultiverar.

Sår gör vi i gamla godislådor som vi fått från lillaffären nere på byn. Funkar ypperligt att bredså i dessa. Jordlagren, desamma som till tomaterna. 2/3 plantjord och 1/3 såjord överst. Vi strösslar ut fröna i godislådan och täcker sedan fröna med ett några millimeter tjockt såjord-lager. Vattnar med ”Plantvattnaren” och ställer sedan ljust.

Det är samma magiska känsla varje år, när dom första fröna gror och det börjar poppa grönt där i godislådorna. Efter några veckor börjar det trängas i godislådorna och omskolning behövs..

Hur jag gör steg för steg när jag skolar om plant, det kan ni läsa om i ett inlägg HÄR. Där står också vad jag gör, som gör lite ont i hjärtat på mig, men som också medför att jag får kraftiga plantor..

Nu sköter sig planten fint där inne… överbelamrar hemmet, som alltid, men så får det vara. Våren är varm, det är april och början av maj och vi påtar ute. Krattar lite halvnoga över gården, knipsar rosorna så fort de första musöronen börjar visa sig och i år, kommer denna tid också att innebära en massa härligt jobb med trädgårdsland och blomsterland som vi vill anlägga i år. Det, ska ni förstås få hänga med på!

April/Maj, det är luktärtssåddens månader, också. Jo, du kan absolut direktså luktärter.. men nog blommar dom tidigare om du försår och dessa är favoriter att förså.. så roliga, växer i rasande fart och sen kan dom bo ute på bron rätt så snabbt..

Självklart har jag en luktärtsguide till er också. Hur jag gör, steg för steg med luktärterna. Knepet när jag sår, hur jag toppar, avhärdar, planterar ut..

Ni kommer till guiden genom att klicka HÄR!

Efter förra året kan jag också tillägga hur du INTE ska göra med dina luktärter.

Låt inte darlingarna stå i för gassande maj-sol, i sina små plastpåseväxthus.. det kan vara förödande.. dom är starka luktärterna, tål mycket. Flera minus till och med. Men jag hade tur förra året, för här var det nära att jag bränt bort dom allihopa..

Nånstans här (likt vänster i bild), brukar M varje år börja mumla ”det ser ut som att du behöver ett växthus…”, men så hejdar vi oss. Det är ett drömprojekt, men inte prioriterat ännu.

När temperaturerna börjar hålla sig stabilt ovan nollan.. då flyttar jag i alla fall ut min plant, till Gårdshuset. Som ett första steg i avhärdningen..

.. fast tomaterna och basilikan får förstås fortsätta stå inne i värmen. Där mår dom allra, allra godast.

I gårdshuset ser det nu ut såhär.. ser jag att det varnas för frostnatt så täcker jag över planten med fiberduk.

.. Nu kan man vara ambitiös, vilket jag tänker prova i år till skillnad från förra årets chock-utplantering… jo, nu kan man vara schyst mot planten och bära den ut på dagen och sedan in om kvällen. Avhärda, alltså. Göra så någon dag, så plantorna är riktigt avhärdade och klarar temperaturbytet väl. För så fort det inte längre varnas för frost, då är det ju dags!

-För Utplantering!

Rabatterna har jag då också rensat och jordförbättrat någon vecka innan detta moment.. med ett lager ko- eller hästskit och fin jord på toppen, som fått gojsa till sig lite.

Kring första veckan i juni brukar det vara lagom att plantera ut här i zon 5.

Det här är helig tid. Så enormt peppigt. Nu skapas små blomsterlandskap i rabatter och urnor och blomsterland. Jag är nästan lite nervös vid detta moment också. Jag är försiktig med plantorna, bäddar om i härlig jord, allra helst P-jord från Hasselforsgarden.

Jag har alltid hjälp. Och det gör mig gråtlycklig. ”Mamma, jag tycker rosenskära här!”, brukar äldste säga. Juniflickan paxar alla rooosa blommor. Bertan skötte vattningen strålande förra året. Alla ser vi så fram emot årets odlingar!

Det äär ljuva, bråda vår- och försommartider. ”Vårbruket”. Älskar alla dessa bestyr. I slutet av maj, början av juni, stoppar vi också ner alla frön som vi direktsår.

Som morot, sockerärter, haricot verts, persilja, ringblommor, blåklint.. i år också kålrot, rödbetor och massa annat!

Att odla i pallkragar går utomordentligt bra. I år får antingen dahliorna eller kanske tomaterna (då med ett par fönsterrutor uppställda mot väggen) bo där i och i övrigt kommer resten av odlingen ske i bäddar. Gjorda som ”hästbajslasagner”, utan att gräva, bara genom att bygga bäddar… ni kommer självklart få haka på detta och se vad det kan bli!

Sen följer veckor av ompyssling. Fast också mycket pusta ut. För nu är äntligen all plant på plats och alla grönsaker är sådda. Nu är det tid att pyssla om, stötta rangliga tomater, vattna, vattna, vattna.. helst vattnar jag på kvällen när solen gått ner så att rötterna hinner dra åt sig väl under natten. Vattnar jag på morgonen så riskerar jag bara att jorden bränns och att vattnet inte når mål.

Det finns få saker som gör mig så lycklig som egenuppdriven plant som börjar ge blommor. Det är sån innerlig lycka.

I juli börjar blombukettsbonanzan.. som ni ser i denna bukett så har jag både rosor, perenner och ettåringar i min trädgård. Stjärnflockan är en favorit bland perennerna.

Finns det där på riktigt? Tänker jag nu, i början av mars. Jo, idag när vi var ute på långpromenad, grusvägen hade börjat tina fram, fråglarna kvittrade, jag var tvungen att stanna och ta av mig ett lager under jackan.. ja då kändes det inte alls som en omöjligthet. Vilken lycka, va! En ny vår framför oss. En sommar. Ännu en skördetid.

Barnen har också ett eget jordgubbsland vid lekstugan, som vi i år hoppas ska ge oss än fler jordgubbar än förra året. Då var plantorna nya men sedan dess har dom hunnit föröka sig mycket och vi hoppas innerligt att dom överlevt vintern och mår bra. Förutom lite hästskit och ny jord så brukar jag toppa med gräsklipp runt jordgubbarna, för lite mer näring och så hålls bären rena också. Att föredra, för att skydda mot fåglarna, är förstås ett nät..

Det här är oslagbart. När en liten minimänniska tjavar barfota, målinriktat över gården, tultar mellan tomatklasen och sockerärterna, knaprandes så hutlöst förnöjd. Att odla med barnen är ett utav livets bästa. Att få dela odlingslyckan, magi!

Ringblommefavoriter och morotsknaprande storasyskon.

Att kunna gå ut i trädgården och plocka in gott till middagen, det är också så häftigt. Och i sommar, hoppas jag så innerligt att vi kommer kunna det än mer. Omåttligt taggad på vårt utökande av odling.

Att plocka in buketter eller ge bort till någon jag tycker om. Det är också själamagi.

.. förra året blev det väldans mycket blommor och i år, av fröpåsarna att döma, ser det ut att bli ännu mer. Kanske får jag då chansen att dela blomsterlyckan med ännu fler. Jag hoppas det. Och berättar förstås mer längre fram.

I slutet av augusti, början av september är det god tid att utvärdera lite.. jag brukar rada upp dom blommor/grödor som inte blir återkommande och dom jag önskar behålla. Det puffiga korallrosa astern blev en favorit förra året. Likaså pastelliga lejongapen. Praktvädden i både mörkt röd och piggt rosa älskade jag också. Och rosenskäror i olika färger och former (enkla/dubbla) är alltid en favorit.

I slutet av blomningen så låter jag också alltid ett gäng olika blommor få blomma över där ute (rosenskära, ringblomma, tobaksblomma, lejongap tex.)… så knipsar jag sedan av dom utblommade blommorna och låter dom torka inne på ett fat så jag sedan jag norpa fröna och ha till nästa säsong. Så smart, på alla sätt!

Fröna lägger jag i kaffefilter och märker med namn och år. Stoppar sedan i min lilla frölåda som står i lite svalare rumstemperatur.

.. och så den bitterljuva förgängligheten.

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör. Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen. Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Ord av Emmeli, sensommaren 2020

Detta sparade ögonblick. När jag fick plocka ännu en blomsterbukett, en av dom allra, allra sista, i början av oktober, på min trettionde födelsedag. Tillsammans med buketten skatter.

Så nyper frosten och marken färgas vit. Och det där förgängliga känns plötsligt lugnt, vilsamt, välbehövligt och skönt..

.. om hösten gör vi något litet ryck och samlar ihop de tjockaste av lövtäcken och snör ihop gamla sommarblommor i några skottkärrelass… annars får trädgården bara vila. Och vi trädgårdsodlare, med den..

Det är november. Och december. Och ingen trädgårdslängt riktigt. Den vilar. Så hinner det bara bli januari. Frökatalogen bläddras i. Och i februari.. då knåpas det på stordåd.. som kanske bara blir pannkaka, men som redan nu gör mig alldeles saligt lycklig..

Det är en utav dom allra första dagarna i mars nu, och om någon vecka, sätter vi igång med försådden på full fart! Och ännu en trädgårds- och odlingstid ligger oss framför..

Och vet ni vad bland det bästa med trädgård är!? – alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej måndag och första marsdagen!

Innan vi sträcker ut armarna för den nya månaden, landar jag lite och blickar bakåt på sluttampen av februari.. veckan som gick!

Jag startade veckan nästan grinfärdigt trött. Men en löptur med bra musik i öronen, längs favoritvägar och lyxbrett skoterspår, det satte slutgiltiga måndagskänslan; stark, glad och tacksam!

Vi pysslade inbjudningskort till hela Storebrors klass.

Vi hälsade på hjärtevännerna i byn upp mot fjället och kom hem glada och väldans trötta, med hjärtana fyllda av gott. Tacksamt!!

Jag och barnen drog igång odlingssäsongen.. och jag påbörjade det där trädgårdsinlägget jag länge tänkt göra till er. Det visade sig ta längre tid än jag trott men jag hoppas det dimper ner under denna vecka!

Vi njöt så det stod ut genom öronen på oss, av anländandet av norrlands femte årstid! Jag gillar entusiasmen hos barnen.. ”nu är det plusgrader, fram med cyklarna”… än om det är jättemycket snö kvar..!

Det blev fredag och istället för att pappan i vanlig ordning kom hem fredagstidigt, så åkte han från ena arbetet direkt på ljud-uppdrag och kom hem sent på natten. Jag och barnen gjorde det bästa av dagen. Njöt ute och fikade nybakt sockerkaka på bron. Det är grejer det!

Det blev lördag och istället för ännu ett ridpass så lattjade vi från marken, jag och Fjödur, inne i nyskottade ”rundkorallen”. Så himla härligt det skulle vara att året runt ha en bestämd plats på gården att arbeta med hästarna på… en iordninggjord bana vore en dröm..

Lördagsbestyr i en bild. Spela spel och knapra karameller. Alla väldans nöjda.

.. och jag och barnen blev ompysslade av Vackerpappan. Hans pizzor är dom godaste!

Veckans sista dag och vi var ännu en dag uppe med tuppen. Barnen vaknar så tidigt nu av ljuset och det är faktiskt himla härligt. Redan 9.30 hade vi varit ute en lång stund och satte oss i nygrävd grop och ”förmiddagsfikade”. Tre ungar och två trötta, flamsiga småbarnspäron som njöt av solstrålar, ”varm” vind mot kind och synen av takdropp.

Vi röjde också bort allt granris kring verandan och gav till pållarna. Och höger i bild ser ni det glamorösa gårdslivet i sitt esse… det har smått forsat in smältvatten i ligghallen och vi kämpade på med det där snuskvattnet en lång stund men till sist var denna omgång borta.. den som tror att det bara är vackert och härligt med lant- och djurliv.. den tror fel. Men ooh som det är så oerhört värt det, allt slit- och skitgöra. Vi känner LIIVET i oss där vi står med iskalla, skitiga händer och hjälper djuren fram till deras uppvärmda vatten. Ungarna leker fantasilekar i massor i kring, ytorna är obegränsade.. allt det där, värt allt och lite till!

Efter fysiskt arbete somnade vi gott.. och med det, lämnade vi årets februarimånad bakom oss.

Hej Mars! Du är så, så välkommen.

Jag känner mig alldeles nipprig av tanken på kommande tid. Ja men tänk på saker som att börja förså med full fart, ta oss åtminstone en familjeutflykt med skoter och pulkan, kanske börja putsa fönster, driva hönsprojektet framåt,.. så mycket härligt. Men idag är det måndag, och vi startar den mjukt. Alla barnen är mig nära och pappan kommer hem tidigt. Det blir en god mars-start!

Önskeplaner för vecka 9!

-Omfamna mars-starten! Ljuvliga vårvintermånaden! .. små fläckar av grusväg syns nu av lillvägen, skit i hästhagen tinar fram, himlen är sådär blå som den inte varit på månader, ljuset får mig att både kisa och njuta, samtidigt.

-Försöka trolla mig till lite mer tid här vid datorn. Avtal ska skrivas , en alldeles ny idé ska försöka ta form.. mycket spännande och precis inget jag har hundra koll på, men jag tänker att ”det här har jag aldrig gjort, det går säkert bra. jag kör!” och så njuter jag av resan.. målet är sekundärt. Och så ligger inlägg till er, på vänt..

-Födelsedagsfixa! Slå in små paket som anlänt på posten och uppfylla kalasfikaönskningar.

-Slutspurta in i sportlovet! … jag längtar efter ett litet pärlband av alla-tillsammans-dagar.

-Barnkalasa! Ja, tänk så stort. Storebror ska tillsammans med tre andra klasskompisar som fyller år nästan samma dag som honom, få ha kalas här hemma på gården till helgen. Jag hoppas att det ska bli en uppskattad dag. <3

.. som alltid, en dag i taget. Varje dag. Är en gåva.

Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi under veckan.

Emmeli

Det högtidliga startskottet!

Det var lilla polarbrödsmackan, chokladmuffinsen från igår, moroten och förstås saft i sirapsflaska, det är sen gammalt. Livets första skolutflykt med fika och egna räserkälken med. Vilken peppig morgon!

Och det bara kändes när vi öppnade dörren..
”Vilken makalöst vacker dag!”, sa jag till barnen. Det var liksom plötsligt alldeles ljust när vi var på väg till skolan med Storebror. Bara en minusgrad. Solen sken, redan!
Fåglarna kvittrade.

Och efter några timmar, droppade det för fullt från taken. Vi rev av lite tvätt och städ och härj, innan vi gav oss ut. Drog igång grillen och ordnade oss lunch.

Ute, njutandes i snödrivan. HemmaMamman njöt så det stod ut genom öronen på henne.

Nä, det var inte bara mor som njöt. Jag har sällan skådat en grillkorvsätare som njutit såsom Lillebror gjorde idag. Sen var det också så ljuust att det ju nästan var omöjligt att göra annat än att blunda.

Med solen som vårt sällis, som inte bara sken utan också värmde, utan den minsta tvekan. ”Vad vaarmt det är, jag svettas ihjäääl”, grymtade den ena ungen. För nu var det flera plus och norrlandsungarna svettades i sina vintermunderingar. ”Kan vi få en glass?”, blev nästa fråga. Svaret blev förstås ja!


När ungarna sov i vagnen, lutade jag mig tillbaka, jag med. Det enda raka, tänkte jag. Så vanvettigt skönt.
Och när vi hämtat Storebror från skolan och Pappan från jobbet strax efter mitt i dagen, så fortsatte utehänget. I timmar. Vårvinter och faktiskt Vår(!)-tecken, på rad idag.

Fjödur har börjat fälla vinterpäls redan och fullkomligt droppade av svett efter eftermiddagens tur. Vi kom hem till gården igen kring halv fem och det var inte i närheten av mörkt. Och jag red barhänt och hade bara tunnaste understället under overallen.. och svettades i alla fall. Åhåh!

Ja, vi hängde ute tills solen gick ner. Nu har vi, på något outgrundligt vis lyckats få i oss middag, badat en skara barn och skurat hemmet klart för helg… nästan sovandes… för hujedamig så trötta vi är efter denna soliga dag. Ljuset ger så mycket energi och mitt i allt, så blir man tvärtrött efter all friskluft och februarisol, eller hur? När ljuset återvänder känner jag mig sprudlande och stundvis aptrött… Det bara är så. Och jag verkar inte vara ensam om det.

Men den trötthet jag känner just precis nu, efter en dag fylld av friskluft.. det är den bästa sortens trötthet.

Idag. Det högtidliga startskottet. För Vårvintern, alltså! Det var så tydligt att det inte var klokt. Jädrans vad vi ska njuta. Allt vi bara kan!

Nu väntar nattasagan och jag vet en, kanske två, som också kommer slumra samtidigt som Tripp Trapp Trull ikväll…

Emmeli

Måndagshälsningen!

Å, hej måndag!

Nu tar vi en Måndagshälsning, tycker jag!

Februariveckan som gick..

Vi började den såhär. Ute på tur. I strååålande sol. Åh, hoppas på fler såna dagar denna vecka. Idag har vi ganska så blyertsgrått och trött känsla.

Hästande för hela familjen. Ja, just här lapade jag bara sol tillsammans med Ikran medan pappan ledde första ponnyturen, innan vi sedan byttes av. Världens snällaste ponny har vi, som tålmodigt och tryggt bär barnen fram.

En utav veckans höjdpunkter. Att få träffa mamma och pappa. Vi semmelfikade och myste med Stickan.

Mitt i veckan var det plötsligt och det var ett så makalöst vackert sken och snön föll under hela soliga dagen… som att hela byn var i ett glitter hela dagen.

Och nää, det var ju inte bara semmeldag ju. Semmelvecka beslöt vi! Så när finvännerna kom dukade vi fram semmelfika igen och så tog Nathalie och Hedda-Li en tur med Chippen också, sicket drömgäng!

Vi tog en drös vagnspromenader och barnen slumrade gott, och vid varje promenad-målgång, norpade mamman åt sig av alla blunda mot solen-stunder hon kunde. Tänk, snart dunsar vi ner i en snödriva och solen inte bara smygvärmer.. utan värmer, på riktigt. Åhå, jag längtar så! Takdropp, solvärme och varm choklad i snödriva.

Helgen var lugn och beskedlig. Vi hängde hos hästarna, barnen cyklade runt nere i lagårn och blev lite längtiga efter cykelsäsong och så överraskades vi med lyxlördag med Farmor- och Farfarhäng. Vi har inte sett på vad som känns som ”tid och evighet” med tanke på att vi bor grannar, men så kan det också vara.

Veckans sista dag. Och mamman fick sovmorgon. Jag kom ner till detta mysgäng strax innan 8.30. Mitt älskade, älskade storlilla gäng. Lyxknös är jag som får kalla mig mamma och fru till dessa människor.

Jag tog en veckans sista ridtur ute i riktigt busväder. Det blåste halv storm med piskande, vass snö. Men det bekom inte oss och töltträningen gick som hejsan i alla fall!

Till kvällen röjdes barnens kojbygge bort från dagen och vi kunde samlas för söndagmiddag.. innan natt gjordes tidigt för både stora och små. Tack livet för ännu en vecka fylld av liv.

Önskeplaner för vecka 8!

-Ta en dag i taget, tillsammans med små människorna här hemma! Bästa jag vet.

-Preppa för att familjens Storebror snart fyller 7 år! (oooh så stort!!)..beställa födelsedagspresenter och börja spåna på kalasplaner!

-Vi ska så tomat! .. Åååh, hur härligt är inte allt det där!!

-Sända er hälsningar! Vad sägs om nystartade renoveringsprojektet och så ska jag försöka knåpa ihop min odlingskalender som ni har önskat, bland annat..

-Jag ska försöka söka tag i hönsägg som vi vill kläcka fram. Vore det inte för charmigt med riktiga påskkycklingar? .. vi får se hur vi ligger till i tid och ork att göra hönshuset.. men ni kan vara lugna.. jag kommer inte skaffa kycklingar före deras hem är klart, hehe…

-Möta ännu en oplanerad helg att fylla med vad vi önskar!

Önskar er den finaste av sista-veckan-i-februari-veckor! Ta hand om er. Allt ni bara kan!


Emmeli

Helgplanerna?

”Här sitter jag och gör inga bus alls” /Stickan.

Jo just så. Igår drog jag in björkris och satte i vatten. Jag älskar nämligen grönskande påskris… kanske vill du göra likt?

Och så blir jag så väldigt glad precis varje gång jag tittar på stackars vårplanteringen Lill-Stickan påtar på med. Tack älskade Storan för den. Förgyller alla mina hemmadagar.

Jag gillar mycket, att det är mitten av februari nu. Att det är sån skillnad på ljuset. Tänk vad mycket härligt som väntar framför oss! Men jag längtar lagom. Vill njuta av varje dag, allt jag kan, fram till alls det där gröna. Och förresten, härnäst väntar ju Norrlands bonusårstid; Vårvintern. En riktig höjdare!

”Nej, va, JAAG har inte gjort nåånting!”, säger lillkissen som är lika gullig som busig.

Och helgplanerna då?

Nä, vi har inga. Superhärligt! Vi får se vad helgen bjuder. Jag har just kommit hem efter en ridtur.. så god helgstart.
Jag önskar er alla en god februarihelg!

Ta han om er. Allt ni kan!




Emmeli

Inget glamoröst pengafräseri!

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.

Det är 2021 nu, det vi börjat lära oss. Det tar ju alltid ett tag. Året känns hoppfullt, om än lite trögstartat tycker jag. Vi längtar.. efter att få leva ut, med kramar och hälsa på och ”kom iin och ät med oss!”. Men vi ska inte klaga. Alla är friska och mår gott, sånär som på nån snornäsa.

Det är småsömnig morgon. Vi har inte bråttom. En Lillebrorsblöja hade läkt kiss i storsängen. Och storkatten kräks på tröskeln mellan köket och hallen. Äsch. Det är bara ta hand om och sen är det klart. Ungar äter frulle och på några sekunder har jag förberett allas vintermunderingar. Overaller, Farmor- och Mormorstickat. Mössan. Handskarna. Snushalsduken. Säger ”nu klär vi på oss” och som på ett pärlband kommer dom och är ivriga.

Vips är vi på skolgården och vinkar av Storebror. Vi andra åker hem till Drömgården igen och går till lagårn, i vanlig ordning. Fyller vatten och fodrar hästar. Gosar mule. Och återvänder in. Det är pussel och leklera, kortspel och kaffesörpel. Mamman gympar och svettas och blir samtidigt bjuden på diverse playdoh-bakelser.

Efter lunch fyller vi semlor. En hel hop. Susar iväg till byakolan igen och möter Storebroren. Hinner småprata med älskad syster tillika Sixtens Musikfröken. Tvärsurrar med Mamma N och säger ”vi ses imorn”, innan vi åker hemåt. När vi rullar in på gården skiner solen så gott. Lillebror har hunnit somna i bilen… hoppa över sovning var en dum idé, sa han med sitt snarkande språk.

Vi dukar upp semmelfika ute på bron. Drar ut lille fotogenlampan och tullisbuketten. Allt för kalaskänsla. ”Nu kommer dom!” hör jag barnen ropa. Så spenderar vi eftermiddagen med älskad PappaMorfar och PappaMormor. Fikar och pratar livet, går till hästarna och konstaterar att vi är så tacksam som mitt i allt, kan ses såhär.

Vi vinkar hejdå.. och Bertil var helt omöjlig att väcka och missade två favvisar. Vilken tur att jag kunde muta honom med det där Kinderägget från Morfars vid väckning. Vi tjavar över till Tant G med ett par semlor i samma veva. Oj så glad hon blev, lilla jättegamla, ensamma tanten.

Å, puh. Nu var det ju dags för middagslagning, ja. Eftermiddagströttheten slår till. Ungarna hinner äta sig mätta under tiden jag lagar… minns själv hur gott det var när jag var liten, och gick och småknyckte matbitar från bänken där mamma stod och lagade. Konstruktörspappan kommer hem en sväng för att äta, hinner pussa på oss alla innan han susar tillbaka till jobbet igen. En ovanlighet. Det klarar vi. Här hemma spelar vi fia med knuff och bygger ännu ett pussel från alla ärvespussel vi fick från min barndom idag. Jag plinkar på pianot.. Juni har redan ställt upp Astrid Lindgren-sångboken.

Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att vi har oss
Ja, jättebra är det förstås

Att vi får träffas varje dag
Och va tillsammans du och jag
…”

Allt som betyder något.

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.Inget glamoröst pengafräseri inblandat. Men tänka sig. Själen, den har sitt egna fyrverkeri ändå efter denna dag.

Nu väntar nattasagan… och mycket troligt somnar jag bland alla små.

Emmeli