Här är det varmt, gott och så lugnt. Kärlek i oändlighet. Oro över allt och inget. Hormonsvaj och eftervärkar. Mjölkdoftande bäbissnus. Första mötet mellan storasyskonen och deras nya pyttelilla lillasyster. Här är syskonkärlek så vacker att hjärtat värker. Här är skratt åt små bäbisminer, lammliknande knorr och bestämda Bäbis-önskar-mat-NU-vrål. Här är lyckorus, energitoppar och hejdlös trötthet. Här är känslan av att vara stark så stark.. och samtidigt så skör, så skör. Vi är i Bäbisbubblan. Och tror lite att vi drömmer.
Tack Gode Gud för att vi får uppleva det här ännu en gång. Tack livet, för att vi fått världens finaste lilla lillasyster.
(TUSEN Tack för alla grattis, älskade familj, vänner och finaste följarna! <3)
…
Här kommer några glimtar från bubblan..
Första syskonmötet. Firades med gos och glass.
Kärlek overload.
”Åh, det här känns inte verkligt. Det känns som en dröm!”. Syskonsnack som sparas långt in i Päron-hjärteasken.
Första lilla barnvagnsturen ute i friska luften.
Amma, vara hud mot hud, slumra till. Glömma bort att morsan verkligen behöver äta och dricka ordentligt, dippa i energi och bli påmind.
Vakna till sagolik vacker höstdag, en efter en.
Få hålla i bäbisen som vi alla längtat så efter i en smärre evighet.
Bäbisfika.
Bli uppvaktade och så bortskämda med vackra blomster, hjälpande händer, fina gåvor.
Och mysa lite till.
Igår kom Mormor och Morfar och var med oss. En fantastisk dag jag kommer minnas för evigt. Älskade mamma stuvade bort dagliga tvätten.
Pappa klöv upp den där veden vi haft på vår Vårlista, senare Sommarlistan och nu Höstlistan men liksom inte fått till..
Generationshäng, finaste vi har.
Magiskt att få vara hemma alla tillsammans och bäbisgosa och greja om vartannat.
Systrarna på tur!
September blev oktober och i morse vaknade vi till den första rediga frosten.
Förra måndagen målade jag och Lillen kökssoffan varv ett. ”Vi tar varv två på onsdag!”, sa vi… det blev inte av förra onsdagen.. för då låg vi på BB och hade näsan i kalufsen på det alldeles otroligt färska lilla knytet. Varv två blev idag i stället.. jag njöt av att sitta halvt dubbelvikt.
Lillen tyckte varv två var tråkigt att måla så han gick till torka-av-penseln-väggen-istället och skrev sitt namn och målade konstverk där. Det gjorde han rätt i!
Under tiden sussade lillasyster gott i vaggan. Vaggan som jag själv sov i som bäbis. Så glad att hon får sova gott i den nu.
Vår lilla Lillan, prick en vecka gammal idag. Beskyddad av en liten poliskonstapel.
Det är som att orden suttit fast lite senaste veckorna.
Sådär i bröstkorgen, liksom. Och ”passa på att passa av”, har varit viktigt för oss hela familjen, sommarlovets sista dagar.
Senast vi hördes så pågick ”ett tjurigt virus” här hemma, sa jag. Visste då inte huur tjurigt det faktiskt skulle bli. Att lillungen skulle måsta plågas med feber konstant i totalt 17 (!!!) dygn med sån där otäck hög temperatur sista veckan som får denna morsa att bara rysa nu av tanken. Körtelfeber. Med allt vad det innebär. Så, så, såå synd om vår ena lilla älskling. Vi led hela familjen med honom.
Tacksamma att sommarlovet är långt, att mycket hade gått och vi det gottigaste hunnit med. Och att vi trots allt hann knyta ihop Sommarlovssäcken och avsluta med en god känsla. ”Tänka positivt”, osv.
Sannerligen tacksamma över ”vanliga dagar”, på det sätt som man bara blir efter att livet ruskats om för ett slag.
Vi kan kika på vad vi tog till för knep för att avsluta sommarlovet på för oss bästa sätt..
.. vilade förstås. Tog det väldigt lugnt.
Och lät kreativiteten spinna. Barnen byggde på sin trädkoja. Den skäggige målade vidare på fönster och fönsterdörrar.. see så fint det bliir med det röda!
Själv gjorde jag bland det bästa jag vet; drog till hallonskogen. Nån sväng med barnen och nån sväng bara jag. Älskar både ock!
Stunder i köksträdgården, i hullerombullret av grönsaker, rotsaker och blommor. Också otroligt själagott.
Att koka broccoli-soppa på egenodlad broccoli. Det. Är. Så. Ofanligt GOTT!
Och det där kvackande gänget.. ja, de må ha mejat ner bädden med sockerärter och sallad, totalt.. men håller undan sniglarna som önskat, det gör dom med bravur. Älskade ankisarna! Så trevligt att ha de spatserandes, badandes, ätandes, kvackandes över gården.
Sista veckan av sommarlovet tog vi oss två dygn på vift med Farmor och Farfars husbil. Vi checkade in på ”Spa och retreat” hos Mormor och Morfar. Helt underbart!
Vakna i husbilen i ett endaste trassel av armar och ben. Morgonyoga uppe på balkongen. Äta gofrulle tillsammans. Bada. Basta. Springa. Pusta ut. Så himla mysigt.
Det var härligt med ett litet miljöombyte.
I övrigt har det varit så otroligt skönt att bara hemestra i sommar, än hur mycket vi älskar att dimpa ner på släktgården på Gotland, vilket brukar vara våran sommartripp. Dels har det varit den perfekta sommaren att bara vara hemma, rent vädermässigt.. vilken värme som var där i juli, som vi badat i hav och sjö. Också skönt att vara hemmavid med tanke på höbärgning, djurungar, bebbemage osv. Och nu i efterhand ännu skönare att vi var hemma när ena barnet blev så sjukt under ett par veckor.
Väl hemma igen hade vi sista helgen innan skolstart.
Var på gulligt barndop. Plockade karamelliga blommor. Och puttrade iväg på familjemiddag med kusinerna, hos Farfars. Alla som ville fick skjuts på Storebrors sommarhit; Hondan. Lilltraktorn som Sixten och hans farfar lagt jag vet inte hur många timmar på detta sommarlov. En sån där sommarlovsgrej som blir ett minne för livet. Det har skruvats, lackats, skapats ljuddämpare, monterats tuta, triangel, avgasrör osv osv osv. Alla småsyskon och kompisar har skjutsats runt på detta vis sommaren lång.
Sommarlovets sista dag kunde vi konstatera att vi faktiskt kände oss redo för vardagen igen.
Märkte mig utvilad när viljan att dona vaknat till liv igen efter varma, lata sommarveckor följt av oroliga sjukveckor. Picklad rödlök är otroligt trevligt och gott att sno ihop som tillbehör till både grillade hamburgare och korv. Vi ordnade en liten sommarlovsavslutning med vännerna här hemma och kunde inte ha fått ett trevligare lovavslut.
Första skoldagen. Vemodigt. Och pirrigt. Mest så himla roligt.
Prins B som började skolskolan på riktigt nu, ettan. Så stort. Inför förra årets skolstart minns jag hur jag grät sista sommarlovsveckans alla kvällar när barnen somnat. Jag kände i hjärtat att han efter ett tryggt och gossigt hemmaliv var såå redo att lämna boet.. men jag VISSTE inte säkert och sen hade jag förstås separationsångest deluxe. Allt gick och har gått hur bra som helst hela förskoleklassåret, så att nu börja ettan, det var bara hur härligt som helst, tyckte till och med morsan liksom! Puh. Lillen och jag följde med honom, likt flera andra päron. Så fint att få och kunna vara med. Älskar vår lilla byaskola!
Så nu är det lillen och jag själva här hemma under några timmar, må-fre. Ett tag till. För snart kommer både litet syskon till världen och den skäggige pappan kommer också att vara hemma mer. Vi njuter av det som är nu, men längtar också efter det som komma skall.
”jag gillar min häst”, säger han och stryker lillmulen med lillhanden.
I verktygsbältet sätter han medicinsprutan efter att vi gett ponnyn sin dagliga medicin. Chippens sedan i försommar konstaterade sjukdom, PPID, behöver behandlas varje dag, livet ut förstår ni. Vi ger det ett helhjärtat försök nu och hoppas han ska svara bra på medicinen.
Helgen som var. Den första efter att vardagen återvänt. Med en luft som viskar om att sensommaren redan börjat dra sin kos och tidiga hösten redan börjat kännas av. En tvär konstrast mot alla de där varma dagarna vi haft.
Och jag njuter. Av astrar och ringblommor och allt det andra som ännu blommar så fint. Njuter av lusten och orken att skörda, sylta, baka bröd, rensa och dona. Och boa. Känna starka små sparkar inifrån magen. Favorittid på året pågår. Och jag får bära på vårt femte lilla mirakel. Tacksamheten vet inga gränser. Att ländryggen smärtar så jag knappt kan röra mig stundvis.. det är lätt att glömma, mitt i allt.
Buketten hamnade hos mor. Paket och kärleksord till far. Han fyllde år i helgen. Min älskade, älskade pappa. Hurtigaste 77-åringen jag vet. Som, tillsammans med mor, gör allt, allt, allt för mig och min familj, jämt, jämt, jämt. Älskar de så. Kalaset med Storan och gänget, var så mysigt. Vi saknade två storstadssyrror med familjer dock. Men de var med på håll. Både min och Martins storfamilj är en sån gåva.
I söndags var det i vanlig ordning sammandrag med fotbollen. Två ungar spelade och största ungen var domare. Efteråt är samtliga alltid helt slut och en tur till blåbärsskogen med kompisar var precis vad vi behövde. Vände hemåt med tio liter blåbär, skogsluft i lungorna och tankade själar.
Och nu har boa-ivern tagit i med en växel till.. ”alltså mamma, det är sån ORDNING här!”, säger barnen.. det skvallrar om hur mycket oreda det varit i vissa vrår… bara rasat ur skafferiet, till exempel. Boandet gör att jag plötsligt rensat och ordnat i skåp jag typ aldrig röjt i… så nu lurar jag på ”Drömgårdens Loppis”… i en framtid.
Nåväl. Guldstjärna till dig som orkat läsa ända hit. Det blev en redig Drömgårdsrapport idag!
Efter försommarveckor med varannandagsväder, blev det nu juli och äntligen fickvi Alla-tillsammans-sommarlov,
.. i samma veva som ett lovande väderfönster för slåtter visade sig… ”Vi slår till veckan”, sa vi! … ”Men ska vi våga slå hela lägdan, det ser lite hotfullt ut med regnet där på lördag kväll och söndag…?”
Det blev tisdagen den 8 juli och väderprognosen såg nog stabil ut för att vi skulle våga.. M drog igång. Pirret!! .. du som varit med om det här med att ta in torrt hö, där vädret är din enda tork-vän, du vet, vad det där pirret innebär.
Dag 2 och Dag 3 vänds höet.
Dag 4 strängas det.
Det är varma, stekiga dagar och Bondmoran varvar skötseln av djur och småungar uppe på gården, med badutflykter och att söka åt Bonden Blom där nere på åkern för att leverera fikapackning och också titt som tätt; pappa- och traktorsugna småungar.
Här är det på slutet av dag 4 och sista strängarna gjordes,
..samtidigt som jag lagade storkok och bakade inför slåtterparty där uppe i gammköket. Vi var nu rätt trötta efter varma, idoga dagar men såg fram emot morgondagen ändå.. och tacksamheten var enorm, över att slippa väderstressen eftersom prognosen stabiliserat sig och bara, bara visade värme och sol, sol, sol…
Så blev det Dag 5.
Och in på gården vällde älskade människor in.
Människorna, som gör det möjligt för oss att få in höet.. vi klarar en del bara vi familjen, men den stora mängden, behöver vi absolut hjälp med.. att det då står människor på rad och erbjuder sin hjälp/ svarar ”självklart” på frågan om de vill hjälpa till…
det, gör oss helt otroligt rörda och enormt tacksamma.
Här i syn, min snart 77-årige far.. som jobbade mer som en 30-plussare, hurtisen där!
Kära svärföräldrarna mina jobbade som det starka dreamteam dom är!
Och små, superstarka 11-åringarna kånkade balar i massor. Mannens fina Storkusin Emanuel, bar och bar och bar, han också, ännu en slåtter.
Med jämna mellanrum ropades arbetarna upp mot skugga, vila, mat- och fikatankande.
Pastasallads-lunch under äppelträdet smakade gott!
Ett annat pausande, serverades en suveränt god hallonkaka, med vaniljvisp.
Vill du ha receptet så finns det HÄR, det är bara till att byta ut blåbären i receptet till hallon i stället. …
..blåbär OCH hallon måste också bli hur mumsigt som helst när jag tänker efter!
Tittade ut genom köksfönstret och såg Frugan, aka. Nathalie, slita på där ute i värmen.
I år, med stor bäbismage, koncentrerade jag mig gladeligen ”bara” på barn- och köksfix.. än om kroppen känns god och stark så tror jag inte att den skulle ha uppskattat en massa bal-kånkande, faktiskt.
Lyxens lyx var också att både mor och älskade hjärtevännen Carolin var mig behjälpliga i köket. GULD värt!
Arbetsivern och samarbetandet vet inga gränser denna långa ”Balpartydag”.
Alllla hjälps åt i värmen! Här drog min far och bäst-Jonas iväg med ivriga 9-åringar.. med två ekipage (tack Micke för lånet av traktor!!), dvs. två traktorer och två balvagnar, kan vi hålla tempot så gott.. första åren körde vi med en traktor och en balvagn och hela alltet tog en evinnerlig tid och kraft.
För varje år har också mängden balar minskat, tacksamt.. det är nu femte året vi tar in hö själva och 2021, det första året, var lägdan precis nysådd och gödslad och hade verkat för ko-foder under många år..nu avbröt vi arrendet och tog över vår egen lägda igen.. vi slet in 2400 balar då.. nu, har det minskat lite för var år och stabiliserat sig till ett mer lagom antal på cirka 1200/1400 balar… det är alldeles nog att få in.
Fyra älskade flickor (och ett fotande, flåsande preggo efter de) som gick neråt för att kolla läget..
Där möttes vi av denna syn.
En hövagn med höbalar och en hel skock av gulliga, glada ungar! Den här dagen är något alla våra barn ser så fram emot och för varje år arbetar dom mer och mer och mer, helt på egna bevåg.
Och tänk, att Emil och Carolin var på Hemmahemma-visit just under slåttern, i år igen. Fy farao vilken lycka!
Det går ju liksom inte att planera i förväg.. allt beror på vädret. Emil varvade med att stå på balvagnen och att köra traktorn med balpressen, så himmelens perfekt.
Här hade vi beslutat att vi var klara med balandet för dagen, ”det lilla som är kvar kan vi själva ta imorn”, sa vi, lättade över att vädret bara skulle fortsätta vara stabilt. Lättnaden hos denna människa i bild, var stor här, vill jag lova.
Årets slåttergäng 2025!!
(Kusin Emanuel fotade denna helt otroliga bild. Min Mamma och Pappa hade preciis hunnit åka också, därför hamnade de tre inte med i bild.. <3 )
…men alltså, wow, wow, wow.. i år gick slåttern verkligen som hejsan!
PUSS på toppen av en otroligt arbetsivrig vecka! Slitig.. och helt UNDERBAR! Vi älskar det här!
I flera år nu, har det inte bara varit pirrigt med hur vädret ska te sig utan till och med lite små-ångest och en redig skopa stress kring detta.. vädret har varit så svängigt och prognoserna har ändrats hittan dittan från ena dagen till den andra. Senaste två somrarna har vi måstat ta in höet väldigt sent och energin i gräset har känts låg till och med för oss hästägare som önskar lägre energi än bönderna som matar sina kossor.
I år, stabilt. Vi kunde slå i alldeles perfekt tid utifrån hur vår mark är i energi just nu. Helt underbart! Vi var klara i god tid under baldagen också, så efter detta förevigande, drog vi till lillsjön och badade allihopa innan kvällen fortsatte med välförtjänt slåtterpartaj ute i trädgården!
Mor Birgits goda lasagne serverades. Och ”Mammabröd” förstås. Jag hade också gjort en massa Rotsakslasagne. Stora och små njöt av gott att äta, dricka och av välförtjänt viiila.
Här var klockan en rejäl bit efter midnatt.. julinatten var tyst och ljus.
Jag gick runt och plockade disk, städade och bara njööt.. hade absolut inte somnat om jag lagt mig på kudden med ens alla hjärtemänniskor lämnat gården. Jag var alldeles för upprymd av dagen. Det doftade ljuvligt av höet och det var så fint med hästarna som stod och betade alldeles intill middagsplatsen..
Barnen hade tidigare under kvällen haft svårt att accpetera att slåttern var över för i år.. tills vi då kommit på att vi ju faktiskt lämnat lite, lite hö kvar till dagen efter, där längst ner på lägdan… då, kunde snyftandet upphöra..
Och dagen efter, var det tre storasyskon som var mer än peppade att få stå SJÄLVA, utan vuxna, på balvagnen och ta in det allra, allra sista höet för i år. ”Mamma! Du får INTE hjälpa till! Vi kan SJÄLVA!”, sades det på skarpen…
Lillen satt i traktorn med pappan. Och jag fick bara njuta och smått, av kärlek, kolavippa över synen av detta gäng. Så små och redan så rediga, arbetsglada och kapabla.
Framtill midsommarhelgen grejade vi på här hemma med allt möjligt, som att skotta hästskit till bäddarna som ännu inte fått gödsel på sig, få ut sista planten, ner sista fröna, täcka bäddar med gräsklipp som ivriga Storebror samlat ihop under hans gräsklippande..
Köksträdgården skapade vi 2021 och då var den mest en snittblomsodling eftersom jag då sålde blomsterbuntar ute vid vägkanten tillsammans med barnen ett par somrar.. det var kul, men nej, det kändes inte riktigt rätt… det tog mycket tid men framförallt; mer ätbart önskades.. blommor är inte så gott att äta ju… så för var år har sommarblommor minskats och det ätbara ökats på. Nu är det såå mycket mat i köksträdgården och landen intill. I år känner jag verkligen att vi har En Redig Köksträdgård! Vitlök, två sorters broccoli, brysselkål, grönkål, sockerärter, sallad, persilja, spenat, rödbetor, morötter, dill, potatis, jordärtskockor, jordgubbar… varvat med en del blommor mitt ibland allt. Och i lilla växthuset växer tomater, gurkor, chili och paprika. Kanske har jag glömt något.. zucchini hade vi.. men den tvärdog efter utplantering tyvärr. Kanske hinner jag så ny.
Som sagt, så enormt glad för att Sixten är så ivrig med sin egna Farfar-fixade gläsklippare i sommar. Den med uppsamlare så får vi påfyll av gräsklipp till all täckodling hela tiden. Jordgubbslandet var så fullsmetat med ogräs för någon vecka sedan, men nu är det rensat och täckt med grönt klipp och fullt med blommor som viskar om att drömbäret är på gång. Även täckt med nät, för fy så surt det är när man inte hinner före fåglarna…
Vi blev trötta av att jobba hårt, så gott att kunna sova ut om morgnarna.
Inne beslöt vi att inte feja ihjäl oss (jag och Emmeli alltså..), nedervåningen skulle få sig en rejäl storstädning men övervåningen fick tusan vänta, så det så. Gulliga hjälpredor jag hade, va!
Jag såpskurade, putsade fönster och tvättade textilier och bytte ut vintriga gardiner och mattor mot skirare och somrigare. Det doftar så himmelskt gott här hemma nu.. en redig såpskurning alltså, älskar det!
Än hur trasig vår sal är, .. söndersågade tapeter och uppsågade hål i taket.. så gör en grundlig städning och ompyssling av hemmet att det känns så härligt, ändå. Ren luft och lite nya, gamla förstås, textilier gjorde susen!
Doften av nygräddade bondkakor, det doftar hemtamt och barndomens midsomrar. Enklaste och kanske godaste småkakan jag vet om!
Receptet tar jag ur 7 sorters kakor!
Kvällen innan Midsommarafton, har vi sedan ett par år tillbaka en ny helt ljuvlig tradition.
Att möta upp ett redigt gäng små och stora kompisar, åka hövagn bakom gammal trogen traktor, i år med våran lilla Pelle som Martin körde… bort till Midsommarängen, för att plocka blommor och sedan åka vidare upp på berget, till lillsjön och binda byns Midsommarstång.
På Midsommaraftonen åker vi sedan och så även i år, till Mäjasjöns Fäbodar och njuter av allt som hembygsföreningen ordnat. Träffar barnfamiljer från byn, köper med oss ljuvligt nybakat…
Fiskar fiskedamm, kastar pil, dansar runt stången vi band kvällen innan, snurrar godishjul och njuter av ett så traditionellt Midsommarfirande.
…
Hemåt sedan och chillade järnet. Eftersom vi inte skulle ha något firande här hemma hos oss denna dag kunde vi bara pusta ut.
När hela familjen är tvagade, kammade och finklädda, då tusan måste det ögonblicket förevigas!
Fram med stativet, trycka på självutlösaren och tjopp tjopp hade vi årets Midsommar-familjebild.
Till Midsommaraftonskvällen, gick vi bara lillvägen till Farfars och blev så hejdlöst bortskämda.
Svärisarna bjöd på, på alla sätt, så, så, såå god kväll. Mer än fint också att få träffa Moffe (mannens Norge-Morfar) och hans A som kommit från Norge för att fira Midsommar här.
Till kvällen tjavade vi hemåt och medan barnen slumrade sött, förbereddes ett och annat där nere i köket under ljusa midsommarnatten…
För på Midsommardagen hade vi minsann en 9-årig Juniflicka att fira!
Hon hade önskat plätt-tårta, UTAN grädde givetvis.. fylld med hallonsylt. Och så överraskade vi med färska jordgubbar fastän det är snordyrt och vi snart har egna i landet. Lyx!
Med frukostbrickan, en hel hög med paket och skrovlig födelsedagssång, kramar och hurra, väckte vi vår älsklingstjej…
En litenliten människa var sådär extra peppad, på precis allt.
Pirriga innan-kalas-timmar sedan..
Men äntligen slog klockan 14,.. kalasfikat var framdukat, tårtan garnerad, ljusen tända och kalasgästerna började trilla in.
Någon var enormt nöjd över alla födelsedagspresenter hon fått! Blåste ut Mormoster-stöpta tårtljusen med simfötterna på, inga konstigheter!
Kanelbullar och rulltårta, som Skrållan älskar. Bondkakor, chokladbollar och en redig marängtårta med rabarberkompott, grädde och jordgubbar. Och ett fat med vattenmelon och en liten enkel tunnbrödrulle fylld med färskost, gräslök och rökt skinka som var väldigt god mot allt det andra söta. Ballerina hade Bagarberta-Morsan också KÖPT och det, var barnen helt lyriska över, haha!
Kalas! Vilken ynnest! Gamla bondgårn älskar när det är liv i luckan!
Födelsedagen och årets Sommarsolstånd, avslutades med en lång spelkväll innan vi somnade mer än gott till kvällen.
Tänk att det är 9 år sedan nu.. den där ljusa, ljusa sommarnatten.. när lillan kom till jorden.. med sådan otrolig fart…
..tänkte jag, med en tacksamhetstår i ögat.
Midsommarveckans allra sista dag, får sammanfattas med en enda bild. Den här.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att få dunsa ner hos MammaMormor och PappaMorfar efter ännu en ivrig junivecka med kalas på toppen. Bada, basta, blunda mot solen.. äta gott och bara hade det så ”förskräckligt” härligt. Jag vet att det kanske blir tjatigt, men det skiter jag i; fy tusan vad vi lever i lyx med våra fyra päron, barnens mor och far-föräldrar alltså, tätt intill.
…
Idag har regnet öst ner här i höga kusten, i det närmsta konstant, hela dagen. Ett sådant lugn har börjat infinna sig.. den allra ivrigaste tiden när all kål, plant, pärer och så vidare, ska ut i landen.. hästhagar stormockas.. fotbollssöndagar.. sista kampanjuppdragen betas av.. avslutningar åt olika håll.. junibarnens födelsedagar.. midsommar.. osv. osv. den tiden börjar liksom lugna ner sig lite nu.. den har varit otroligt fin i år och jag känner verkligen att vi kunnat njuta och är därmed redo för det som nu väntar.. en tid som förstås är allt annat än lugn men ändå lite mer ledig.. nu ska ”bara” alla gullungar och allt annat som växer och gror, tas omhand.. och visserligen ska hö bärgas och ett helt tak bytas, men äsch, det blir KUL hela alltet! Det är nio arbetsdagar kvar, sedan kliver Pappa M på TillsammansSommarlovet med oss andra.. tills dess ska vi fortsätta sommarlova oss jag och barnen, varva bestyr med vila och förhoppningsvis en hel radda av sjöbad..
(Inlägget är i betalt och så stolt samarbete, med Norrmejerier)
Det här var i söndags!
Dagen innan hade vi äntligen tagit oss i mål med stormockandet av försommarbetes-hagen och skulle nu få släppa ut hästarna där, på årets första gröna gräs.. det puttrade av förväntan i luften, hos både två- och fyrbenta.
Hästpojkarna njöt så otroligt. Minsthästen, han hade inte bråttom ut.. han får ju vara ute och beta fritt på vår gräsmatta dagligen, och hade just varit ute på sin grässtund.. vilade nu gott i skuggan i ligghallen. Älskar att pyssla om våra djur och känna att dom mår gott.
Och medan hästarna njöt i nystädade, gröna hagen.. fortsatte vi andra skitjobbet i stora vinterhagen.
Torparna bangar inte på något och länge har vi längtat till ”Skitdag med familjen B”…en alldeles ljuvlig ”skitdag”, en sån där vi kunde förena nytta med nöje.
Umgås, mått gott, få hagarna fräscha, jobba ihop gödsel till allas våra odlingar..
Kämparglöd på max!
Och sen var det dags för mat- och fikapaus!
Jag startade grillen och skivade upp det som vi alla efter svettiga arbetet nu suktade såå efter;
Norrloumi! Den helt fantastiskt goda, svenska grillosten gjord på Norrmejeriers mjölk.
Vi grillade korv och hade norrloumin som extra tilltugg. Den är suverän i en matig sallad också, tycker jag. Går att steka i stekpanna förstås men blir som allra, allra godast på grillen, är mitt tycke!
På tal om grill!
-Just nu har Norrmejerier en tävling där du kan Swisha en Norrloumi till en vän och därmed vara med i utlottningen av en grill från Weber till ett värde av 10 000 kr! Galet bra, eller hur!?
Direkt till tävlingssidan kommer du om du följer länken HÄR!
Barnen älskar också norrloumi! Glädjande till dig som kanske inte bor i Norrland, är att du kan köpa den över hela landet!
Vi fikade sedan också.. och kakan var förstås bakad på smör från Norrmejerier.
En självklarhet för oss, både vi matlagning och bakning.
Hemgjorda glassbåtarna gjorda av Norrmejeriers vispgrädde, fyllda med hemkokt hallonsylt…. mjaa, dom var inte heller dumma vill jag lova. Och hela alltet; GOTT, SOM GÖR GOTT!
Vi har inga egna kor som vi kan mjölka… så tacksamma för alla duktiga bönder här norr som håller boskapen öppna och dessutom har den allra ljuvligaste adressen för en ko.
På söndag, 18 maj, åker vi till Åsäng och myser, Veras Betessläpp väntar och vill du som vi, se när kossorna springer ut på grönbete, kan du kika in hos Norrmejerier (norrmejerier.se) för att finna tider och passande platser för betessläpp nära dig!
Varmvåren är här hörrni, underbart för både två- och fyrbenta eller hur!?
Pppsssst! Glöm inte att vara med och tävla om fina grillen… alla info finns inne hos Norrmejerier!
Tog sedan ett gäng påskiga ungar och drog till Morfars för att påska och träffa älskade hemvändare som precis anlänt från storstan.
Så blev det långfredag. Jag dunsade ner i kyrkbänken, med mor och far intill.
Därefter susade vi ut till det där vackra huset vid havet tillsammans med Storfamiljen. Storan med familj hade dragit ihop ett underbart påskfir. Vi var ett gäng som tog en friskluftspaus på mitten medan övriga satt bänkade framför hockeyn. Jag har så längtat efter skogstur med blåsippesyn. Lyckan gjord nu!
Så kära återseenden.. Stora Stockholmskusinen, som Olof inte träffat på länge, var någon som fick småögonen att glittra. Kärlek!
Och titta här;
-Vår lilla uppföding Kajsa-Stina som inte heter så längre men som alltid kommer vara våran lilla kattunge-tuss som är född är på gården och som nu lever med Storan och gänget och har det huur bra som helst.
En låååång lååångfredag som till så sent som natten, var som en dröm.
Vaknade till en fantastiskt lugn och vacker påskaftonsmorgon… satte mig ute på lillbron och andades… vi var rätt möra, för under natten hade ena barnet blivit sjukt. Vi skulle ha träffat storfamiljen för en tredje dag tillsammans, men de planerna ställdes förstås in. Istället blev det en lugn dag hemmavid för oss. Jag tyckte både såå synd om lillvännen som var sjuk…. men jag tyckte också så ofaaantligt synd om mig själv……. som missade häng med familjen och mammas påskmat!!!
Barnen hade fått Gun-post som piggade upp så gott. Det blåstes såpbubblor och mumsades karameller för fullt.
Fem sjättedelar av oss var pigga och kunde greja. Ta hand om djuren och så. Påminner oss om att vi är mitt i en stor livsdröm… livet på en gård vi tycker om, fylld med ungar och djur.
Gröna knoppar på gammbjörken, 19 april.
Redan på påskdagen var det annat liv i luckan här hemma igen, småtting hade kryat på sig snabbt och passande nog, på påskens gladaste dag, kunde vi ha årets äggjakt! Låt säga att barnen var peppade.
Det söktes ägg och hittades ledtrådar.
Till sist fann de slutmålet med Det Stora Ägget.
Lillen fick en ny blå spade, så han ska kunna mocka skit ur hästhagen.
Samtliga fick karameller i ett ägg var också, förstås.. med prasselpapper under behövdes inte många för att ägget skulle bli fullt. Och som påsk-gåva till storbarnen, hade jag fyndat en till kontroll till deras playstation, så nu kan de samarbeta än mer under deras ”lördagsplaystation” och barnen var såå nöjda! ”Kommer på posten under veckan!”, sa jag… urnöjd över senaste second-hand-fyndet.
Påsk-gåva till oss päron, blev en ljuv tur med hästarna. Galopp, galopp, galopp… var Kolabönans idé och jag hakade på. Underbart att rida på torr barmark igen.
Till kvällen blev det ännu någon timme Monopol… och jag vill bara ge upp nu. M har hunnit bygga en massa hus och hotell och är sådär drygt nöjd. Evighetesspelet fortsätter…
Påskhelgens sista dag!
Njutbart ute i trädgården. Krattning och rabattrensning påtade jag med,
..medan de tre minsta barnen lekte (det största barnet och pappsen var iväg på vårens första fotbollsmatch), lillponnyn betade fritt i kring och hönsen hittade fort som tusan, åt den nygrävda jorden..
Och idag är det påsklovstisdag som känns som måndag fast ändå inte. Pappan är tillbaka på kontoret för en dag och imorn fortsätter tillsammanslovet. Jag och barnen ska dona med ditt och datt här hemma idag, mest skrota på och bara ta det lugnt. Hujedamig så skönt med påsklov!
Våran påskhelg blev till viss del inte alls som vi hade tänkt, men den blev så himla god i alla fall. Så glad att vi ändå hann träffa familjen så pass mycket och kanske var det extra mycket lugn och ro vi alla behövde.
Hoppas att ni haft en fin påskhelg, att den fylldes med sånt ni tycker om. <3
Senaste kommentarer