Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning!

Det var måndag, alldeles i slutet av juni. Regnet öste ner, precis som det gör idag, en vecka senare.

Sista junidagarna och allra första julidagarna, fyllde vi med..

… en rad motiga dagar. Men så är det ju ibland, livets upp och ner. Denna nedåtsväng, en omskakande variant då vi just varit med om en ridolycka. Mycket fix och trix, prat med polis, försäkringsbolag osv efter det. Här var jag på väg från ett läkarbesök till ett annat, fann mig själv i en fräsig hiss och knipsade en bild. Skelettet ej skadat.. men jag har fortsatt ont och knät är väldigt opålitligt. Förmodligen är något uttöjt och jag ställer in mig på att få längta till löpning och tyngre lyft..ej konstigt då knät vridits iväg i ca 80 km/h…

Vi jagade skit i hagarna, smått maniskt.. Bertan hög på livet! Mocka och varva med traktoråkande, succé!

Jag njöt av trädgården…pionerna, som bara den!

Sommarnattandet i våra hjärtan och junidikenas blomster byttes ut mot julifägring!

Sista junikvällen kläddes himlen med dubbla regnbågar. Superhäftig syn!

Mellan varven vilade mor på sofflocket med en kaffekopp och nyplockad blomsterbukett. Längtan efter att Konstruktörspappan skulle gå på semester, började krypa sig på..

Den efterlängtade fredagen kom. Vi firade 30-åringen, finast på jord och Semester! .. Dukade i Salen för litet familjekalas.

Såklart födelsedagsbarnet skulle köra traktor på sin dag. Men det var inte bara härligt och frivilligt. Vi fick nämligen negativt besked från labbet just denna eftermiddag. Stor blodmask råder i vårt läger och både jag och M kände hur stressen steg oss in på nerverna. Vi tog varsitt djupt andetag och började direkt göra det bästa vi kunde av situationen. I det här läget kan vi inte släppa våra hästar i ny hage, då kommer masken även dit.. så M slog en bit åker och jag tog ihop höet. Sånt ögonblick jag aldrig glömmer. Han och jag. Samarbetandes för att djuren ska ha det gott. Att vi inte hann äta den där födelsedagsmiddagen som tänkt utan istället behövde be om barnvakt för småttingarna för att hinna få ihop ny mat till hästarna som tuggat ner sitt bete till max… ptjaa, det fick vi bara finna oss i då och ta igen dagen efter. Vi hann i alla fall snabb-äta och sedan har väldigt mysigt tårtkalas till kvällen!

(Kommer berätta mer om detta med hästarna eftersom vi själva vet mer…sitter på nålar idag och väntar på veterinär…)

Under lördagen var det hela familjen-jobb. Vi hjälptes åt att ta ihop det nyslagna. Vi KAN inte det här. Vi kan inte skörd. Men vi försöker lära oss. Skrattade åt oss själva där vi slog och tog in, bland sol och REGN om vartannat… ej optimalt…men vad skulle vi göra? Kan ju inte låta hästarna svälta, liksom… så vi ordnade oss helt enkelt stödfoder på detta sätt, innan vi kan släppa på stort bete..

Fann gammeldags hässja i lagården. Kånkade ut och…-Sådärja! -Kropparna möra och människor och hästar nöjda. En hässja fylld med hö. Vackert och gott. På alla sätt! ”mamma! vi är verkligen hästbönder på RIKTIGT nu!”, utbrast Storebroren lyckligt. Älskling!

Så blev det söndag och Lillebror sa god morgon till sin största häst. Han som är familjens nallebjörn och ”lilla gubben”. Störst, men så himla, himla snäll.

Vi drog iväg på Gudstjänst sedan. B med en traktor under varje arm. Så god stund. Gulligaste lilla barnkören, Äventyrskören sjöng, med bland annat Vackerpappan som kompade på gitarr och Farmorn som ledde alltsammans.

Därefter hade vi några timmar att fylla med liv… där vi beslöt oss för att…. tada; VILA. Jag slumrade på sofflocket medan Lillebror långsov. Storasyskonen och pappan gjorde det dom gillar tillsammans; bygga olika saker. Så viktigt, att efter tider av mycket ”gas”, möta alltsammans med vila. Jag vet ju det nu. Har ju blivit klok (faktiskt..!) och värderar vilan högre nuförtiden. Det är INTE egoistiskt att mor slänger sig raklång en sån här gång.. det är tvärtom det bästa hon kan göra.. för att inte bli en ledsen mor med sotiga kanter…!

Tankade med energi plockade jag därefter en bukett och tog chokladen med. Hela familjen susade då till vännerna i byn för en helt underbar kväll.

Barnen lekte, päronen avhandlade ena igenkännande samtalsämnet efter det andra, gapskrattade, småplanerade sommarutflykter, åt gott, smidde planer om roliga hittepå inför hösten.. och jag och M turades om att låna gosiga lillpigan…. som ju faktiskt är bäbis på riktigt, till skillnad från vår Minsting som vi tycker är våran bäbis…

En vecka där juni blev juli. Där pionen som är från min Mormors trädgård, blommade. Där vi stötte på ena mothugget efter det andra. Men där livet kändes inom oss så enormt mycket, och TACKSAMT! Varken jag eller M vill avstå delar av vårt liv, bara för att inte behöva utsättas för baksidorna av mynten. Det gäller ju ALLT liv… att allt har både fram- och baksidor. För att få vara med om allt det där härliga, både behöver och måste vi också utsättas för det andra. Hela alltet, ger livet en krydda vi är fullt ut eniga om att vi värderar högt, så högt!

Önskeplaner den första Sommarsemesterveckan!

Tillsammansmysa hela familjen, vila, spela kort och skriva Sommarlovslista…

-KÖTTA renovering av övervåning! Haha! Jag och M är båda ivriga, men ganska trötta… så vi gör i vanlig ordning så gott vi kan utan att knäcka oss. Att köra slut på sig av renovering tycker vi enbart är urbota dumt.. och inte så ödmjukt mot gåvan, livet! Vi klarar ju oss finfint som vi bor nu, liksom?.. finns inget måste i att allt ska vara färdigt, nytt, tipptopp just nu… meeen givetvis är vi peppade på att få se slutet av övervåningsslitet, att få flytta upp..

Fira bröllopsdag!

Kämpa vidare med hästarna… väntar veterinärsutlåtande idag som sagt, därefter bör jag kunna berätta mer om krånglet vi stött på..

Plocka trädgårdsbuketter, en efter annan. Fullkomligt älskar det och kan omöjligt se mig mätt på vackerskapelserna till blommor!

Den försa Sommarsemesterveckan är här, kära hjärtanes så gott! Önskar er skönsomriga dagar också!



Emmeli

Juniflickan, 4 år idag!

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Junis 4-årsdag, hurra hurra hurra!
Älskade Juniflickan, Skrållan, Lillan, StoraLillasyster. Familjens coolaste tjej!

Det var små bröder med grusiga ögon som satt och höll om varandra på sofflocket i morse. Redo att dundra in i sovrummet och väcka en sjusovare av rang. Våra barn verkar ha som grej att inte vakna av födelsedagssång.. alltid minst några varv ja må du leva innan småögonen slås upp. Och tro mig, sooom jag och barnens pappa är glada för att ungarna sover som minigrisar.

Samma visa idag. Men till sist vaknade lilla Skrållan!

Födelsedagsmorgon. För någon som längtat så himmelens mycket till att få fylla år. Hon var glad från första stund hon slog upp ögonen. Blev lycksalig för varendaste pinal hon fick.. och då kan jag meddela att det i ett paket låg några strumpor… inte så stordådidgt, mao. Men hon drog på sig allihopa, på en gång..det var ”dom finaste strumporna hon sett”. Och så typiskt henne, med lager på lager.. lilla samlaren. tio armband, fem-sex mössor, ett gäng proppfulla väskor och solglajjorna på.. ingen ovanlig syn.

Medan det stökades i köket för kalas, premiärade födelsedagsungen med sitt nya pyssel! Hon gjorde välkomstkort till så många hon bara hann.

Nu började väntan bli smått olidlig. Tur att det bara nu vara några minuter kvar till kalaset skulle börja och hela storfamiljen komma!

Vad händer då tror ni?

-Det går larm. Skogsbrand. Och Brandisfrun räknar med ens bort pappan som en i sällskapet på kalaset. Ja, ja. Sånt är livet. Vi var himla, himla glada över att det inte gått larm tidigare under dagen. Att pappan fick vara med under födelsedagsmorgonen. Att han och jag kunde teama i köket med maten. Jag tackade också mig själv för att jag är en planerare av rang. Och förstås hade garderat med att just det här kunde hända. Hade M kunnat hade han förstås lejt bort sin jour denna dag.. men det gick ej idag. Iväg han for och jag och ungarna grejade det sista innan vi välkomnade världens bästa storfamilj!

Att vara högt älskad utav många. Det måste vara en utav dom största gåvorna i livet.

Så sa vi varsågoda till lunchen!

En redig pastasallad med allt möjligt gottit i. ”Mammabröd” (recept HÄR). Melon i stora lass. Typ så. Somrigt, enkelt och gott! Passande en het sommardag!

En enkel kall röra till med creme fraische, grön pesto, salt och peppar. Easy peasy! Men så gott!

Det blev ingen födelsedagstårta. Här uppfylldes istället önskningen om en egen glassbuffé. Ni må tro att jag hade roligt i köket igår. Där jag snodde ihop glassorter efter varandra. En med kaffe-kola. En äkta vanilj. Och en med blåbär och hallon.

En hallon-blåbär-sås att ringla över glassen. Hackade mandlar, rosa strössel och pyttiga minimaränger fanns också att toppa glasstrutarna med.

Så himla bra idé av Skrållan. Glassbuffé! Passade så fantastiskt bra denna sommardag.

Lagom till att glassen höll på att smälta bort, kom Brandispappan hem. Så himla lyckligt, att han i alla fall hann träffa gästerna och vara med på ett litet hörn av kalaset. Ingen skada skedd gällande hans dotter.. henne hade jag, som varit hemma hela tiden, knappt sett röken av då hon hade fullt upp att hänga med massa älskade människor, leka, pyssla, busa och bli allmänt super-omhändertagen av människor som bryr så enormt mycket om henne.

Nu brakade kalaset loss och vattenkriget var ett faktum. Ett stycke PartyPappaMorfar i bild! Och utanför bild ett knappt tjog av storfamilj. En sån enorm lycka.

Juniflickan, 4 år idag! Så stort, så fantastiskt. Sån ynnest att få vara med på ett stort hörn av hennes resa genom livet. Grattis på födelsedagen älskade Skrållan! Som vi älskar dig! <3

Du somnade så gott ikväll. Rödblommig om kinderna, med ett leende på läpparna och dina ord ”det här är den BÄSTA födelsedagen nååånsin!”, landar så gott i mammahjärtat.

Juni Syrena. Vår sanna Sommardröm.




Mamma Emmeli

Midsommarafton 2020!

Så blev det Midsommarafton. Och vi började dagen med frulle ute på trappan, följt av en stund i hästhagen. Öppna till lilla betet och kela lite. Barfota förstås. Livet på en pinne!

Inne i köket var en sommarklänningsklädd älsklingstjej och gosade Fransson-katt.

Tillsammans hade vi strösslat hemmet med så mycket midsommarkänsla.

Blommor överallt. Fina duken på köksbordet.

Blomsterprakt!

Ut genom fönstret skvalade svenska sommarklassiker ur högtalaren. Vi hade dukat med findukar i ”trädgårdsrummet”. Stora och små strosade runt i sina finaste sommarstassar. Och plötsligt, fylldes gård med än mer liv. Så älskat.

Älskade Storfamiljen.

Med småkusiner som inte bara är kussar till varandra utan och så goda, goda vänner. Farfars, Morfars, mannens morbror och så min fina Svägerska och Svågge.

Mannen och Pappa drog iväg och hämtade björk. Prydde entrén och med ens blev det liksom Midsommarkalas!

Så dukades lunchen upp. Så otroligt mycket gott. Och så vansinnigt soft, med knytis! Win-win åt alla håll och kanter, liksom. Vi åt så vi flämtade.

Därefter behövdes en aktivitet för att vi inte skulle råka somna på kuppen. Nu skulle stången bindas! Älskar att traditionerna från min barndom, nu får leva vida här, på min och min familjs alldeles egna gård. Det är så fint att det inte är klokt.

Prinskorven höll med. Där han kutade från sin Farfar där han fått lillnäven full av björk, för att kunna ge till sina föräldrar som band och band.

När stången var bunden och en herrans massa kransar likaså. Då var det dags för MammaMormors Jordgubbstårta. Och den mina vänner. Den, går ej av för hackor.

Och sen dansade vi runt den tjusiga Midsommarstången ”som aldrig varit så fin som i år” (ord som upprepas varje år, haha!). Hoppade små grodorna, rantade runt med prästens lilla kråka, spelade basfiol och flöjt. Och lekte Björnen sover förstås!

Sen gav vi spillet från allt björkfix, till hästarna. Så uppskattat. Och både jag och Mor konstaterade att det här med hästarna fortfarande är så ogreppbart. Som jag alltid drömt om hästar.. och nu får uppleva detta, med tre vackra skapelser direkt utanför fönstret. Tre individer som byggt sånt bo i våra hjärtan.

Där är en annan som har en plats i mitt hjärta som precis ingen ta ifrån honom. Världens finaste.

… och med lite enkel matematik förstår ju alla att ett plus ett i ett nafs kan bli fem, om livet bjuder upp till dans.

Hujedamig, så lycklig jag är över denna dans…

Inte som i att det alltid är lätt, att varje dag är utan motstånd, att vi aldrig behöver kämpa för något, stöter på krux, är trötta, utan ork, mod, att vi aldrig känner övermäktighet, oro eller så.. nä, det förstår ju ni också. Att vi är människor. Precis som du. Och du. Men.. ”varje dag är en gåva. det är en ynnest att få vara här. på denna plats, vi får äran att kalla ”vår drömgård”. spendera dagarna med människor som bubblar kärlek”. Dom orden. Jag menar dom. Så så såå himla mycket. Det är något så lyxigt, att få chans att leva sin dröm, att vore vi annat än tacksamma, slå då en stekpanna i huvudet på oss.

Det var Midsommarafton 2020 för oss. Fenomenal. Som min Farmor Gertrud skulle ha sagt.



Emmeli

Kalasglimtar och Recept på Mandeltårta med jordgubbar!

Kalasglimtar och Recept på Mandeltårta med jordgubbar!

Det var en varm, varm junidag… när sommaren är som bäst, ni vet! Vi dukade upp för kalas där ute under stora äppelträdet.

Alltid en himla väntan innan kalas ska dra igång.

Det tycker dock inte mamman och pappan, hehe.. som springer runt som yra höns och försöker fixa och dona. Juniflickan satt i trappan och var bara allmänt väntande och urgullig i sin nya sommarklänning (finns HÄR).

Kan det bli somrigare?

Så njutbart att det var inte klokt.

Mandeltårta med jordgubbar!

8-10 bitar

Mandelbotten

  • 300 gram mandelmassa (ta köpes eller gör egen (recept finns HÄR), eller ta lite av varje… jag gjorde det sistnämnda.. huvudsaken totalmängden blir 300 gram!)
  • 1 dl strösocker
  • 4 ägg
  • 1,5 dl vetemjöl
  • 50 g hackade sötmandlar

Garnering

  • 3 dl grädde
  • 1 liter jordgubbar
  1. Sätt ugnen på 175 grader
  2. Klipp till ett bakplåtspapper till botten och smör kanterna på en springform på 24 cm i diameter
  3. Riv mandelmassan och lägg i en bunke tillsammans med ägg och socker
  4. Vispa till en smidig smet
  5. Vänd ner mjöl och hackade mandlar
  6. Fördela smeten i formen
  7. Grädda formen i ca 20 minuter i mitten av ugnen
  8. Låt kakan svalna i formen
  9. Vispa grädden fast
  10. Bred grädde på mandelbotten och toppa jordgubbar… och gärna några vackra, snälla blomster!

”Är det varsågoda snart?”. Älskade småhjärtan. Dom slog till och gjorde en skattjakt med några kakor under tiden dom väntade. Gjorde dom rätt i tycker jag!

Sådärja, nu var vi redo!

Storfamiljen stormade in och lillvännen överöstes med födelsedagssång, grattis och hurra. Och precis ingen har tagit miste på vad som är det häftigaste B vet!

”Mamma! TLAKTOOOOL!!” .. så lycklig. över alla traktorleksaker, traktorpussel, stora fotbollen, traktortishorna, finkläderna och lilla fiskehåven till sommarens alla sjöbad. Så mycket fint. Men framförallt; denna skara människor vi har i kring oss.. en gåva större än allt stort.

Vi satt utduttade i trädgården och mådde så gott. Först sötfika.

Sen lite kex och ost, frukt, chirre ”och sånt” på toppen. Fullkomligt ääälskar mögelost. Så gott, visst!

Så mysigt att sitta bredvid Storan och hennes döttrar som är som mina småsystrar och prata ditt och datt, strosa runt bland rabatterna och titta på nya vackra rosor och sucka lite lätt åt den där stackars planten som såg mer död än levande ut just då och förstås, bara njuta synen av en tvååring mitt i sitt födelsedagskalas.

Efter underbara sommarkalastimmar, så vinkade vi hejdå till alla. Varma i hjärtat. Och med en väldigt nöjd liten Lillebror.

… vimpeln hängde kvar och fortsatte sprida kalsstämning. Och så gör den än!

Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning!

Hej Midsommarveckan!

Sommaren är så himla här, livet susar och tiden här vid mina knapprande bokstäver är knapp. Men jag älskar ju den, tiden här, att forma tankarna, känslorna och allt det där som finns inne i bröstkorgen, till ord. Så jag tänker att jag tittar in här så ofta jag kan, ni vet. Från och med idag är Måndagshälsningen Sommarlovande… känns mer än härligt! Och vilken sommarlovsstart sen, dagarna är så varma att vi nästan storknar, hos er också?? Helt fantastiskt. Junimånaden är den vackraste jag vet.

Vad vi fyllde hjärteaskarna med juniveckan som gick?

Vi plockade liljekonvaljer. Och denna doft, är smått berusande, visst?

I två av Salens hörn såg det ut såhär. -Barnen jublade över att Sommarlovsmorgon var igång på tv:n. Och i andra hörnet jublade en mamma över blommande mårbacka i nyputsat fönster. Ommöblerat också, så fräsigt. Det är renoveringstrasigt och rörigt, men det är Vårt hem. Och jag älskar det.

Många, många timmar spenderades ute i trädgårdsarbete. Älskvärt! Särskilt mina hjälpredor!! Vi anlade en ny liten rabatt bland annat. Ska visa er den!

Mellan påtande, lek och olika bestyr, så tog vi igen oss. Mamman och småbarnen. Och värmetrötta katterna. Under dessa små stunder, där vi sitter tillsammans… hamnar i samtal om allt mellan himmel och jord. Barnen är så stora nu att dom pratar med varandra, alla tre. Storasyskonen förstår Lillebrors prat bättre än någon annan. Mitt i allt, får jag vara. Känner mig som den mest bortskämda på jorden. HemmaMammalivet i mitt hjärta.

Vi red om kvällarna. Både päron och småttingar. Så fräsigt, när Storasyskonen börjat rida på (nästan) alldeles egen hand. Tänk när vi kan ge oss ut stora och små tillsammans! Men nog drömmigt är det redan nu.

Jag och M ville aldrig gå och lägga oss (inte barn heller förresten!). Junikvällar är bland det bästa som finns ju. Juninätter, magi. När barnen sover grejar jag och M med var våra projekt och avslutar gärna dagen med att bara njuta.. gärna blickandes mot dom där djuren vi är så ofantligt lyckliga över.

Jag och barnen hängde med vännerna. Skitmysigt och superhärligt! Bertan levde life i deras pool.

Vi håller oss helst ifrån att somna/natta i sovrummet nu. Det äär ju så vackert ute. Och skönt. Pausas vagnsnattande för en kväll, så går det ju utmärkt att bara slå sig ner på verandan, menar Minimannen.

När helgen tog vid. Gjorde vi överraskningskalas för en älskad Farfar/Morfar. Tjavade munspelande och födelsedagssångssjungande iväg. Med barfotaungar, blombukett och peppat gäng, landade vi hos Världens bästa Svärisar och njöt av god mat vi beställt från Hotellet nere i byn i en varm, varm sommarkväll.

På lördagen firade vi min älskade Lillis som tagit sin examen. Så himla imponerad och stolt är vi över henne. <3 Och vilket examenskalas sen! Med pizzor bakade i deras bagarstuga, fantastiskt kalasfika och bara massa njut kring deras vackra prästgård.

Årets första sjöbad bjöds också. Jublande ungar!

Veckans sista dag, var som kronan på verket av en fantastisk sommarvecka. Vi strök de finaste av dukar (ni vet, loppade, broderade vackerting) och letade fram det finaste porslinet (ärves, fått, loppat). Och så dukade vi för 2-årkalas ute i trädgården.

Att päronen fick detta som ”after kalas”… går ej med ord beskriva hur härligt det var. Har jag sagt att jag har världens snällaste svärisar!? Vecka efter vecka, pysslar dom om småungar när jag och M rider iväg tillsammans. Det går inte säga nog, hur lyxig tillsammanstid det är för oss småttingföräldrar.

Ute till häst i denna natur. Sagolikt.

Önskeplaner för denna Midsommarvecka;

Ta sommarlovsdagen som den kommer tillsammans med tre älskade barn .Det är ganska så sjåigt med sommarlov tillsammans med tre skatter men också helt, helt ljuvligt!!

Morgongympa! medan barnen fortfarande sover eller tittar på Sommarlovsmorgon… då har jag en stund som är guld för denna moder.

Jag behöver också jobba bort en del tråk som jag inte hunnit… och som nu börjar bygga ett stress-bo inom mig. Inte bra. Admin-grejer, ni vet. Sånt jag gärna drar på. Jag älskar ju att skapa… är ingen duktig pappersmänniska, alls. Detta får ske sena junikvällstimmar..

Vattna! Nä, glöm ej vattna era små sommarblommor nu. Jag var nog för snål med vattnet när jag dundrade ner min småplant i jorden förra veckan… och puh så sorgligt det höll på att sluta. Några darlingar strök med men resten reser sig nu, en efter en… lycka och lättnad.

Blogga! Jag har så mycket jag vill visa er. Jag vet vet vet att ni ännu inte fått se lekstugan. Men inlägget ligger i ett utkast och är redo för er under veckan. Ni kan också se fram emot inte bara ett, utan två fantastiska tårtrecept. Lagom till midsommar! Och såklart ska ni få se kalasglimtar från Lillebrorens födelsedagskalas! Det blir en härlig vecka här inne, visst hänger ni med?

Fira Midsommar!

-Fira en älskad, älskade, ÄLSKAD Juniflicka, som fyller 4 år (!!!).

-NJUTA. Allt jag bara kan. Dofterna, grönskan, blommorna, varma vindarna, blå himlen, betande hästar, hummelsurr och barnaskratt! .. kanske, kanske nuddar jag också vilstolen där under äppelträdet en gång under veckan.. har det som smygönskan..

Ta hand om er fina ni. Vad vore denna bubbla utan er? Precis inget. Så glad för er. Alla borde få ha en hejjaklack likt min. Må så gott under Midsommarveckan nu, så hörs vi alldeles snart igen!

Emmeli