Måndagshälsningen!

Hej fina ni, hoppas att ni mår gott!

Landar här inne och tittar tillbaka på veckan som gick, innan vi tar önskeplanerna för denna veckan.

Den allra sista majveckan..

Jag tar alla chanser jag får, till älskade morgonrundor annars morgongympar jag här hemma. Sån himla, himla god start på dagen. Här en bild från sista majveckans allra första morgonspringtur. Så skirt och nygrönt. Ett par dagar senare exploderade grönskan.

Jo just. Vi hamnade i en grusgrop, lyckligtvis. Så under ett par för sena kvällar jobbade mannen på med det kring nya trappan medan jag målade och målade i lekstugan. Så mysigt att mötas sedan från sina bestyr och nattafika innan kudden. E-och-M-tid, liksom. Dock, som ni säkert är fler med oss, efterlyste vi en sisådär fem timmar till per dygn just nu…

Vardagskärlek. Några ord skickade till varandra. Kan göra vilken tisdag som helst kärlekslycklig.

Småbarnen hade det gott och fyllde hjärteaskarna med lite av varje. Som att Storasyskonen och jag spelade yeatzy ute på nya trappan när Lillebroren sov. Vi teamade och storhandlade… full fart och trasiga Lillebrorsbrallon. Japp, gick så fint så! Var ner till Lekparken tillsammans med kompisarna och festade till det med valfritt fika på lilla Glassbaronen alldeles bredvid. Junis glass var så himla gullig!

Vi gjorde hemmet Försommarfint. Storstädade duttvis under ett par dagar. Putsade fönster och så. Hej vad det gick! När jag om kvällarna fick dona för mig själv, kändes det som spa!

Det blev fredag och jag och barnen hade spontant finbesök av mannens faster. Hade det varit för några år sedan hade jag blivit dö-stressad av att kylskåpet ekade tomt, att barnen fått sista bullarna till melliset dagen innan och att jag inte skulle hinna på affären och förbereda något… men jag älskar ”mitt nya jag”. Som vägrar stressa upp sig för något dylikt. Barnen hade ju önskat pannkakslunch, och det hade jag ingredienser till. Perfa! Vi gjorde pannkaksfest med lingon- och hjortronsylt, vispad grädde, kall mjölk och rykande varmt kaffe. Och hade en så himmelens trevlig förmiddag!

Vi lät hästarna komma ut på små ätstunder av lite mer grönt än dom redan hade i sin hage. Och så red vi ut på ont-i-kroppen-vackra långturer i skogen. Där jag och detta Blå Berg på ena turen hamnade i ett så kallat blöthål i skogen. På ett ställe började Ikrans bakben plötsligt sjunka ner. På några sekunder var denna stora häst i det närmsta nere med heeela bakbenen och kämpade för fullt för att ta sig upp..och lyckades precis, i skedet när vi bara inte fick komma det minsta längre ner (vi hade blivit fast då och det skulle ha inneburit räddningstjänst mitt i skogen… i bästa fall med gott slut men en sån där grej kan sluta i en mardröm. Fy farao så otäckt det var!)… till och med M, som är den coolaste jag vet, erkände att han blev orolig.

Pingsthelgen var enormt drömmig. Så sommarvarm och härlig. Vi jobbade ute hela lördagen med att bygga Försommarhage till hästarna. Så festlig grej! … och en viss Miniman menade att ”jag tänker köra pappas fyrhjuling nu”. Och så blev det tydligen. Han leverade stolp, gång efter annan.

Vi sommarnattade. Synen av pyjamasbarn i vitsippebacken sparar jag i hjärteasken. Kan omöjligt tänka mig något mysigare än att få avsluta dagen så.

Så blev det veckans sista dag och vi firade Morsdag. Älskade Mor. Ingen är som du. Som jag älskar Dig. <3

Jag firade här hemma på Drömgården under morgonen. Under dagen firade vi min mor. Och till kvällen traskade vi lillvägen till Svärisarna och firade MammaFarmor.

Och innan maj blev juni. Sådär mitt i natten typ. Så skulle jag bara titta till min plant.. hade ju tänkt hinna få ner luktärterna i jorden men hade slutit ut det… men efter denna varma helg möttes jag av en väldans ledsen hop av luktärter och liksom skrek ”rädda oss”. Så, det var bara att börja gräva, tömma jord och fylla ny och dundra ner en sisådär 100 plantor luktärt. Kämpigt? Nä, det var helt magiskt. Mitt i varma, vackra, tysta sista-majnatten, få pyssla med bland det bästa jag vet…men, lite orolig är jag över att det är kört för mina älsklingsblommor. Några kommer klara sig, men många tvivlar jag på. Blir spännande att se!

Nu är det måndag, igen! Den allra första junidagen. Och inom mig ryms så många känslor idag. Det bubblar, liksom. Denna ljuva sommartid, så vacker att det gör ont.

Det är högsommarvärme här i Höga kusten även idag. Sagolikt! Vi donar i trädgården, springer genom vattenslangen, äter glass och pausar ibland inne/ i skuggan för att inte får solsting.

Veckans planer:

Välkomna årets vackraste månad..med öppen famn, många djupa andetag. Nu är tid för iver, javisst. Men också tid att stanna upp, titta, begrunda, DOFTA, cirka tusen gånger om dagen, och bara höja blicken… oslagbart vackra, vackra juni.

Ha leklunch här hos oss, med små och stora vänner.

Så i Odlingstäppan!

Greja på med alla möjliga projekt och fix vi har igång ute på gården. Inte en minut läggs på övervåningen just nu, haha! Näpp, varken jag eller M är pepp på att innefixa just nu. Vi har inte bråttom.

Sända er hälsningar! Tänker visa er Ett festligt gårdsbestyr, Den nya trappan, Trädgårdspåtande förstås och hinner jag så knipsar jag av några bilder på barnens ”Lilla Vackerhemma”, som dom säger.. Lekstugan alltså!

Kalasfixa!

Fira en älskad, älskad Lillebror som fyller 2 (!!) år! Dra mig baklänges, jag tror jag måste gråta en skvätt på stuberten. Av tacksamhet. Livet blev liksom bättre än bäst när han kom till oss.

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor

Ta hand om er alla ni. Önska er goda, goda junidagar. Vi hörs imorn igen!


Emmeli

Skimrande snillrikt!

Kan det bli härligare? Särskilt i tider som dessa, när det inte är lätt att ses hemma hos varandra. När vi behöver tänka så noga på att hålla avstånd men längtet efter att träffas ändå är enormt. Och man då plötsligt, på detta sätt, KAN ses.

Ett kalas vid havet. För min mor.

Grilla korv och äta tårta. Sörpla kaffe och äta MammaMormors världsgoda kakor. Se småttingar och storkusiner virvla runt tillsammans. Njuta havsluft och havets stilla bris. Se molnen skingra sig och känna sol mot kinden. Se naturen möta våren.

Det var älskade mor och far. Kalasfixardrottningen Storan och en hop gullmedlemmar från hennes familj. Och så vi..

Hej hej! (och nyp i armen och tack storan för bildknipsandet!!).

Storebror ville också knipsa en bild…

Puss på det! .. och snyggt fotat, 6-åringen!


När vi vandrade vägen tillbaka, över klipporna och genom skogen.. så fann vi något så underbart kärt vårtecken..

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Hurra för våren!

Och hurra för mor!

Ett kalas vid havet. Skimrande snillrikt, må jag säga!

Emmeli

Ett så kärt aprilminne!

Det var en lördag, alldeles i början av april. Vinden tog i lite lagom.. mer klarar vi, menade vi.. och ”dukade” för vår största älsklingsunges Utekalas! Lyckan, när älsklingsmänniskor började rulla in på gården (eller åkern!). Storebrors Gudpäron kom allra först!

Efter veckor i karantän var vi alldeles pirriga i magarna. Över att äntligen få träffa våra älskade. MammaMormor och PappaMorfar rullade in på gården. Och vi ville inget annat än kramas på en gång, men det höll vi oss ifrån förstås!

Mamma. Min älskade mamma. Vi kramades på avstånd. Det gick fint det med.

Minimannen hade det kungligt som ni ser! Blev så uppvaktad att det inte var klokt. Och det bästa och lyxigaste bland alla fräsiga presenter?

-Att ha en hel solig lä-vägg, med älskade människor. Som kommit. För hans skull.

Mannen grillade korv på löpande band.

Minimannen skjutsade ena minibruttan efter den andra på sin fyrhjuling. Körde så lugnt, så lugnt och ansvarsfullt. Annat det, än hur hans femtonårige pappa körde moppe med sin lika gamla tjejkompis bakom sig… puh, kommer aldrig glömma den färden.

Chippen förgyllde kalaset också där han bar det ena barnet efter den andra fram och runt, runt gården. Varv efter varv. Världens snällaste ponny.

Så kalasfikade vi! Jag hade gjort en stoor gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt. Och så lillvännens favoriter på kakfatet; kärleksmums, chokladbollar och kolasnittar.

Efter korvätande, kalasfikande, ponnygosande, lekande och fyrhjulingskörande tills åkern sprutade lera från sig och klädde vissa darlingar i brun sörja att göra tvättmaskinen redo för ett mastodont jobb. Då, var det dags för fiskedamm! Ungarna jublade!

Farfar hjälpte sitt yngste barnbarn med livets första godis-fiskedamm. Lillebror var nöjd, som ni anar.

Alla var så nöjda! Allt från Födelsedagsbarnet till Blå Berget som fick massor av uppmärksamhet kalaset långt. En hit hela alltet. Och för några timmar kändes allt nästan, nästan som vanligt igen.

Så, så gick det till. När vi hade Utekalas för vår älskade 6-åring! En oförglömligt härlig dag. Ett så kärt aprilminne!

Idag är det Valborgsmässoafton och den allra sista aprildagen. Det är inte många plusgrader, med solen skiner och vi ska fira in våren med friskluft i lungorna. Lyckosamt!

Ta hand om er allesammans, Glad Valborg till er! Och Välkommen Våren!

Emmeli



Emmeli

Mor lilla mor, ingen är som du!

Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag.

Med pirr i magen vaknade jag i morse. Öppnade sovrumsfönstret och sa god morgon till hästarna. Det var knäpptyst, bara Ikran vaken. Fåglarna kvittrade och solen var ny för dagen. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.

Jag och Storan susade tidigt i morse iväg mot lilla byn. Alltsammans i samråd med världens bästa papps. Överraskade med födelsedagssång, blommor, choklad, bubblor i glas, jordgubbar och två andra systrarna på facetime… vi var hela kärnfamiljen. Så tillsammans vi bara kan vara i dessa tider. Och det var så himla fint. Alltihopa.

Idag sköljer tacksamheten över mig nåt enormt. Jag både skrattar och gråter. Så tacksam över min älskade familj.

Röda rosor, från far till mor. Som alltid. Alltid. <3 ..hon är värd alla rosor i världen.

Min mamma och jag.

Pratar minst en gång om dagen med varandra. Hon är min bästa vän. Vi skrattar så tårarna rinner. Blir rörda och tårögda tillsammans. Vi löser världsproblem. Funderar på livet. Tipsar om recept och finular på blomster. Vi älskar varandra så det liksom värker i hjärtat. Och så är hon en helt fantastisk Mormor till mina gullungar. Och mannen har världens bästa svärmor, säger han. Jag kan fråga mamma. Om vad som helst. När som helst. Hon finns alltid, alltid där.

Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.

Mor lilla mor, ingen är som du! Jag älskar dig till månen och tillbaka. Grattis på din 70- årsdag <3

Nu fortsätter vi firandet ute vid havet!



Emmeli

Glimtar från Påsken 2020!

Många guldstunder från denna påsk som jag stoppar i hjärtat.

Vi ”glömmer bort” att vi inte kunde ses precis såsom vi egentligen önskar, tänker istället att vi ändå KUNDE ses. Mammahjärtat pustar också ut efter den superskyhöga febertoppen som Storebror fick, med ett okontaktbart nattskrik som inte gick att ordna på annat sätt än att öppna ytterdörren och väcka honom med friskluft… några timmar senare var hans feber borta och har inte synts mer. Puh. Förutom småskrufs, som ju tillhör livet, så har Påskdagarna varit allt igenom fyllda med så mycket gott! Vill ni se vad jag sparar i hjärteasken? Titta här!

Det var Skärtorsdag och jag fick ordna en så urgullig påsktrio med hattar och hucklen och rosiga kinder. Som jag packade in i bilen, tillsammans med blommor, påskägg och annat smått och gott. Så åkte vi och överraskade barnens älskade Mormor och Morfar. Så lycklig stund, och barnen var förstås införstådda med att ”ni kommer inte att få gå in”, gullungar.

Snart kan vi umgås som vanligt igen. Hoppas jag.

Vi vände hemåt efter mysig stund tillsammans med favoritmänniskor och till kvällen när barnen somnat, råkade jag snurra in mig alldeles i kusliga tankar om livet.

Vaknade till Långfredag med missmod och magknip. Men efter en springtur och efterföljande puss-stund med Ikran.. så kändes livet lättare och tankarna sorterade. ”Allt blir bra. Allt kommer ordna sig. Fäll inte upp paraplytet förrän det regnar. En dag i taget. Här och nu. Det klokaste. Alltid.”.

Långfredagsgudstjänsten var vacker.

Och sällskapet magi. Juni min Juni.

Jag lagade mat i timmar och dukade liten minipåskbuffé till vår storlilla familj. Vi klädde oss lite fint och samlades kring findukat bord, fyllt av bara massa favoriter. Hittepå-pajen med räkor, spenat och prästost var en höjdare.

Älsklingar!! Och så jag. Den stoltaste jag känner. Över att få kalla mig mamma till dom där tre små och fru, till han med linoljefärg i skägget.

Tjoff, sa det! Så var det Påsklördag, Påskafton och Äggjakt. Den där aktiviteten som ungarna bara älskar!

Fullt fokus på kartläsarna!

Det går bra! Ägg efter ägg hittades..

Väldans nöjda småsyskon. OM dom visste vad dom får smaka småkarameller mycket tidigare än sin Storebror. Han visste inte vad smågodis var, typ.. förrän vid fyra års ålder. Bertan! Snart-tvååringen, kan karameller ganska bra redan som ni ser. Charmigt alltihopa!

Förutom Påskägg fann ungarna också ett litet brev från sina päron och också två nya böcker. Som vi nu hunnit börja läsa i och som redan är väldans uppskattade här hemma. Vi kommer bli proffs på Kroppen och Bondgården! HÄR och HÄR finns böckerna!

Påskaftonen bjöd på fantastiskt härligt vårvinterväder. Vårväder, om vi hade stannat på snöfria gården.. men vi mötte upp storfamiljen, uppe på byns höjder. Där uppe på fjället gassade solen mot den kritvita snön. Vi lyssnade till knäpptystnad, fågelsång och barnatjoande utför backen. Vi sög helt sonika ur det sista ur denna vinter.

Juni hade skitroligt med sin Gudmor.

Storan, Storsvågge, Lillsvågge, Lillis och Pappsen åkte skidor. Min älsklingspappa!

”Fortare mamma!” Livsnjuteri i bild.

Väldans med fokus på det ätbara förstås. Man älskar ju att äta gott, eller hur? Och ute! Allt blir så magi-gott ute. Den där järnmackan som grillats över elden och kaffekoppen med tillhörande fortfarande-småfrusna-kärleksmumsen. Åhhå, så gott!

Social distansering är inte svårt här hos oss i norr. Vi alla har varsina stora gårdar att härja på. Och fjället rymmer alla bybor som vill för sina utflyter.

Meeen… när en liten ettåring bara får nog, söker upp sin mormor utan att mamman hann med.. tar sin lilla hand och kryper in med den i sin mormors hand. Ja, då sket det sig. Den där jädrans distanseringen… några sekunder av nära kärlek. Sen tvagades händer och allt var ”som vanligt” igen.

Mannen fick möjlighet att bli 16 och galen igen. Syyynd älsklingsmannen att du körde lite för snabbt. Men tack trädet för att du ändå bara gjorde skotern illa och inte han jag älskar mest på jorden. (Puh, säger denna fru).

”Nu drar vi!”, sa Bertan. Och vi rullade neråt byn igen efter helt underbara timmar med känslan av mini-fjällsemester..

Dock, med en liten älskling som verkade vara allt annat än på hugget. Middagen som skulle avnjutits hos Svärfamiljen, fick därför ställas in för oss. Men! Vi gjorde det bästa av situationen. Storebroren pysslades om och som så många andra gånger i livet, är det så finurligt att vi bor så nära mannens föräldrar. Trerätters-knytismiddagen mumsades, i alla fall. Vi langades ljuv för- och varmrätt till Drömgården..

.. och vi langade efterrätt till familjegänget på andra sidan vägen. Jag hade gjort ”stekta ägg”. Med varma skogshallon och vaniljglass till. Det blev himla fint, trots allt.

Så blev det Påskdag och Glad Påsk! på riktigt.

.. och efter ännu en löptur mötte jag upp svärmor för Gudstjänst. Jag kände mig så lyxknösig och så ompysslad. Både en springa-själv-tur OCH en lugn stund i kyrkbänken, på en och samma dag. Jag älskar att vara i kyrkan och skulle vilja vara där oftare. ”Att välja är ofta att välja bort”.. och just nu i livet är det väldigt lätt att välja bort en sån grej… men, jag är glad för dom gånger jag väl kommer dit och så har jag ju min alldeles egna tro, precis alla dagar om året, i alla fall. <3

Hörde min farmor Gertruds röst i minnet där jag psalmsjöng, och blev darrig på rösten. ”Dagarna som går, är livet..”, tänker jag. Och fylls av sån vill-bara-få-fortsätta-leva-precis-som-det-är-nu-känsla. Älskar livet här på gården och med alla älskade runtomkring. Är så tacksam för allt. Bara Coronaskiten drar iväg så ska jag ta igen alla mamma- och pappakramarna jag missat senaste månaderna.

Donk donk!” sa Bertan med lilla hammaren och plötsligt var det Annandag påsk. Vi avslutar påsken med kreativitet i massor, hela familjen är åter piggelin och vi grejar för fullt med allt möjligt. Aprilvädret är ett faktum och solen skiner ena stunder för att i nästa bytas mot hagel och väldiga stormbyar. Tillsammanstiden är god, och vi tar vara på påskens sluttamp i hemmets trygga vrå.

Snipp Snapp Snut. Så var Påsen 2020 slut. Jag spar den i hjärtat. På en bättre sortens plats!


Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är så gott att börja ny vecka med en liten tillbakablick, tycker jag! Innan nya veckan får ta fart.

Veckan som gick!

Varken jag eller M hade nog kunnat ana vilket familjeintresse det här skulle bli, med våra stora tjusiga djur där ute i hagen. Under måndagen kom bäst-Hovslagaren och verkade alla hästfötter, samt skodde han som är den enda som går med skor. Isprinsen.

Älsklingar kalasbakade! Kärleksmums. Storebrorens favorit.

Ungarna lekte i massor ute på gården och jag påtade i kring.. blev lycklig av små vårtecken i rabatten.

Hade en så fräsig träningsvecka. Med bland annat cykling hos svärisarna och en löptur, tillsammans med lillponnyn travandes bredvid. Motion ska vara roligt! Gör vi det vi tycker är kul, är det så mycket större chans att vi fortsätter, visst?.. och det är ju det som är det viktigaste för kropp och knopp; att träningen blir av!

Jag bjöd på den HÄR maträtten.

Mars blev april och Sixten sådde påskgräset.

(Älskade barn. Mamma är så lycklig som får umgås med dig och dina syskon hela dagarna. Det var tänkt lite annorlunda denna vår, att du och Lillasyster skulle susat till förskolan några timmar ibland, men vi blev så mycket sjuka att jag checkade ut oss. Och nu är alla 15-timmarsungar ”portade”, dessutom. Till hösten börjar en annan tid, så vi njuter av hemmalivet till fullo, så länge vi kan. Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm).

Jag putsade köksfönster med det HÄR Farmorsknepet.

Småsyskonen busade. Nyvakne lillebroren låg här och vaknade till, medan hans Storasyster serverade honom bubblande skratt bredvid.

Det blev fredag och hela familjen njöt av känslan. Vi satt där i solbadande köket och åt vår favvisglass till efterrätt och kände sån lyx-knös-känsla. ”Vad bra vi har det”, sa den ena och dom andra höll med.

Jag var med om något sagolikt, mäktigt. Ikran anförtrodde mig att komma fram till honom när han låg och vilade. Aldrig varit med om något dylikt. Han inte bara låg kvar, och tyckte att läget var ”ok”… nej, den stora nallebjörnen som vi nu känner så väl, la sig till rätta, drog en djup snarkning och inväntade att hans hästmamma skulle börja klia honom.

”Nattad mammut-älskling”. Hade mycket svårt att slita mig från den stunden…

..men något annat härligt väntade! Nämligen kalasfix i köket.

Hela lördagen var magi. Äntligen fick Storebroren sitt 6-årskalas. Vi spenderade varendaste kalasminut ute och jag lovar att ni ska få se mer bilder från den dagen. En dag jag aldrig kommer att glömma.

Under veckan har vi också hunnit med en hel del renovering och efter kalaset på lördagen, vilade den trötta kalasmamman, genom att öppna en ljuuvlig färgburk och måla pärlsponten till lekstugan. Ser ni glimten av färgen? Så att man vill äta upp den.

Veckans sista dag, fylldes själen med sånt här. Ljuvliga vyer. Fågelkvitter. Magiskt vårvinterväder. Och där var vi, på en lång, lång skogstur, Svärmor, jag och stora hästarna. Jag får knip i magen, när jag berättar om det här. Känner mig liksom så hutlöst bortskämd som får leva det här lantlivet tillsammans med mitt gäng och (nästan hela) vår älskade storfamilj nära, nära i kring.

Vi fyllde söndagen till bredden med uteluft. Efter att jag ridit, var det Juniflickans tur. På sin lilla ponny. Och till vår stora lycka, fann vi tussilago i dikeskanten. Knip i magen, igen.. när lillungen sitter där på sin häst, håller i sig hårt med ena handen och kramar vårens första tussilagobukett med den andra. Alltså.. knip i magen, på ett alldeles underbart, tacksamhetsduschande sätt… En ny vår är här, och vi får vara med.

Till råga på allt, kom M´s fina kusin och fästmö på ute-fika, Sväggan och gullungar ramlade också spontant in på gården. Så mysigt! Det var en lillunge som fattades oss.. men han var och fick sin födelsedagspresent..

6-åringen fick en så otroligt fin födelsedagspresent av sin Mormoster med familj. Nämligen finfint kusinärvt, komplett slalomkit OCH kärleksgåvan att ta ungen till lilla slalombacken för ”Mormosters skidskola”.. med godis och lunch och mys dagen lång. Jag som mamma, kan inte med ord beskriva hur mycket den dagen betyder för både 6-åringen och mig. Tänk att ha en sån Storasyster som gör en sån sak, för min unge. Tänk att ha en sån Mormoster. ”Det här är min och Storans grej nu mamma!”, sa S helt lycklig när han kom hem och berättade glatt om dagen. Säger det igen, denna kärleks-fallskärm vi har i dessa människor i kring, det är värt mer än allt på denna jord.

Nu är Påskveckan är här! En favoritvecka på året. Dagar som i år inte alls kommer att bli som vi är vana, som många planerat, som vi helst önskar… men vi ska försöka göra det bästa vi kan av denna påsk, eller hur? Det är tuffa tider nu. Jag pendlar mellan att ha tilltro och att vara livrädd. Livet pågår och vi tar en stund i sänder, lever här och nu och nyper åt oss av det goda som ges, visst? <3

Veckans planer:

-Ta hand om älsklingsungar och göra härliga dagar för dom. Plocka tussilago i dikeskanten, cykla på grusvägen, rida ponny och sånt.

-Spika upp pärlsponten i barnens lekstuga.

-Förså ännu lite till!

-Påskpåta lite! Handla hem påskmaten, ordna påskäggen, inhandla litet fång påskliljor och så vidare. Bara massa mys!

-Kika in till er, förstås! Ni ska bland annat få läsa om ”Utekalaset som blev succé”.

-Njuta av april.. unna mig lugna stunder. Än om jag älskar att påta och göra, så älskar jag också att slå mig ner på bron efter ett grejsar-race, sörpla kaffe, och insupa nuet. Så viktigt, ju!

-Fira hemmapåsk!

Önskar er alla en god, god start på denna Påskvecka! Ta hand om er. Allt ni kan. <3

Emmeli