Drömgårdsrapporten!

Psst!

Vi leever! Vi tog oss bara ett så himmelens härligt sportlov och checkade ut från allt omvärldsbrus och rådde om oss i vår egna lilla bubbla. Just precis vad vi alla behövde. Ladda om!

Här kommet ett gäng glimtar med vad vi donat med sedan sist vi hördes!

Sportlovsveckan 2024;

Började med ett redigt surväder, men med bra fart utför lobryggan!

Mamman njöt av att ha alla barnen hemma på heltid… blundade mot ponnyryggen och lyssnade till tjoade ungskock.

Jag försökte också starta livets första surdeg… å kära nån, vad jag har matat och donat och grejat med denna deg….. som efter 8 dagar inte är igång ännu.. hej och hå, fortsättning följer.. ”sådär kan du ju inte säga, tänk på vad du brukar säga till barnen!”, sa den skäggige när jag en dag vrålade ”Nä nu SKITER jag i den här himla surdegen, det är inget för mig!!”.. vilket ju av mig egentligen bara var ett försvar till att snabbt få ge upp och glömma alltihopa. Men jag just det, så var det det där med att kämpa på… inte ge sig… osv, vilket var vad M syftade på. Sååå, ännu har jag inte gett mig..förstås!

Tisdageftermiddagen ägnade vi i odlingsrummet. Så förbenat trevligt hade vi det! Sådde både tomater av olika slag.. och gurka!

Mitt i veckan mötte vi upp hjärtevänner och hade en riktig vårvinterdag tillsammans, där vi osade rök, hade äppelröda kinder och glada själar när vi kom hem igen.

Jag tjavade promenad dag för dag. Vårvinterhimmel i skymningstid… vad säger man?

Andra sportlovsaktiviteter. … chilla i Salskammaren och dona med diverse. Och kuta på loppis! Olof fann småprylar han ej fick köpa, medan jag fann en klassisk träsop med tillhörande skyffel som fick följa med hem, för några få kronor (kostar vääldigt mycket mer nytt och detta set såg helt oanvänt ut).

Ljuvlig dag hemma hos MammaMormor och PappaMorfar. Skidåkning, promenerande och korvgrillande. Mormor och Morfar drog ”lilla fyran”, i samma vagn som nu använts i prick tio år… för, ja..tänk;

.. vår älskade Sixten är nu 10 år!!

Så evigt tacksam för denna lilla människa med det stora hjärtat, han som gjorde mig och den skäggige till päron, för första gången. Så, så mäktigt!

Födelsedagsmorgon med sång och paket… sen fortsatte vi födelsedagsfrukosten nere i gammköket. Päronen skålade i kaffe, för liivet! Det var fredag och alla myste hemma dagen lång.

Lillungen var så otroligt glad över alla presenter.. bland annat några hundra pokemónkort, att sätta in i nya pärmen och plastfickorna.. och förstås, hade jag fyndat på tradera. 450 andrahandsfyndade pokémonkort för 248 kr. Tackarrr, säger mamman, plånboken, miljön och WOW, hojtade 10-åringen fullständigt överlycklig!

Småvänner som firade med kalasfika! Lycka, är att ha hjärtevänner. Vi umgicks både päron och småttingar, dagen lång. Helt underbart!

Det blev lördag…. och jag och M hade visst fått varsin idé. Båda gick med på varandras idéer. Vi började en liten skattjakt i köket, kan man säga. Drog av några förebilder. Bland annat den här.

Till två-kaffet såg hela hemmet ut som ett redigt kreativt kaos och vi NJÖT, hela högen. ”Härligt att dra på sig snickarbrallorna igen”, sa den skäggige. ”Äntligen lite riktigt stök!”, hörde jag mig själv säga. ”Vilken härlig stämning!”, sa ena lillungen. ”Idag är mamma och pappa verkligen byggsugna!”, skrattade en annan. Jo-jo, nu har vi haft några månaders paus på bygg- och renovering, det har varit alldeles på sin plats. Nu är vi himla ivriga att greja igen. Fint också, att våra renoverings-ungar inte är helt vaccinerade mot våra projekt.. dom är hejdlöst vana men verkar också tycka att det är trevligt på riktigt, vi grejar utefter livet, i den takt det passar.. vilket kanske är nyckeln?

Söndag! Och ännu mera kalas, denna gång för en älskad kusin. När vi kom hem till eftermiddagen, mötte vi Pelle-traktorn och proppfulla tippvagnen med spåren av lördagens påhitt. Känner mig så rysligt tacksam som får fylla dagarna med liv på denna gård, tillsammans med min flock.

Hela sportlovet ligger nu inkapslat varmt i Hjärteasken och det väntar en ny vecka på oss! Ja, nu har ju snart hela måndagen gått.. vi har haft fullt upp med djurbestyr, tavelmålande, vilande i gungstolen ute på bron i solen.. handlande, brödbakande och middagslagande. En springtur innan solen gick ner, likaså. Mycket fin måndagsstart, nu tutar vi vidare… en dag, i sänder..

Önskeplaner för vecka 11!

-Omfamna varendaste marsdag! .. nu har det börjat bubbla inombords av energi och vinterns björnhona håller på att segla ur bild. Men energibubbel, möts upp med vila, med jämna mellanrum. Förstås!

– ”Grejsa vid datorn”! ..Finula på några texter, trassla mig igenom en mail med oreda.. samt samla ett gäng bilder, ”som gestaltar drömgårdslivet”.. vilka ska användas snart, snart.

-Tuffa vidare med helgens impulspåhitt i köket! .. jag ska absolut berätta mer, kanske hinner jag redan under den här veckan.

-Möta upp för styrelsemöte inom Byns Föräldraförening!

-Ha marshelg med både hockey och gudstjänstsjungande!

Önskar er en fin marsvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli

Som ett strössel av kärlek.

Vilka två helt underbara dagar som i år hamnade så nära, så nära inpå varandra.

Dessa två dagar känns som ett endaste strössel. Som ett strössel av kärlek, menar jag.

Vi har pysslat i massor. Ritat med vit oljekrita på vitt papper och målat akvarell ovanpå som skapat vad som nästan känts som magi. Och så har vi mumsat semlor, i långa rader.

Att en snöstormig februaridag få pyssla om småungar och djur, tina vetebullar ur frysen och sno ihop en mandelmassa så god att vi hade kunnat äta den som den var. Fylla semlor och låta femåringen spritsa grädden. Sen vänta tålmodigt, till att klockan skulle slå sluttid för skolbarnen.. och in det då ramlade storasyskon och andra hjärtenära människor. För att få mötas, kramas och ha semmelkalas en tisdag eftermiddag mitt i livet.

Det kändes så ofantligt lyxigt.

Skymningsljus i mitten av februari. Också så lyxigt.

Och idag vaknade vi till en onsdag alldeles i mitten av februari. Alla hjärtans dag.

Vi har pysslat ännu flera hjärtekort. Att måla med akvarell kan vara en ny besatthet känner jag. Otroligt trevligt. Och dessa kort är inte först ritade med oljekrita, utan med ett stearinljus, det funkade superbra det med!

Jag tycker om den här dagen, än om jag kan tycka att den är uppsjåsad.. kärlek kan och bör vi visa varandra året om.. men ändå, Jag älskar kärlek och använder gärna den här dagen till att strössla lite extra av det. Men jag tycker INTE att man behöver KÖPA PRYLAR (som ju affärerna såhåhå vill att vi ska göra) för att visa sina uppskattning för varandra. (Okej okej, blommor och choklad räknas inte….. 😉 )

Så jag har, i helt vanlig året runt-ordning, försökt visa barnen hur vi på andra sätt än genom prylhandel, kan visa vår kärlek och uppskattning för varandra och nära och kära i kring. Vi har tjavat till granngårdarna med semlor. Skickat hempysslade kort på posten till älskade som bor långt ifrån. Petat ner kärlekspost i brevlådan hos Farmor och Farfar. Skrivit små lappar till varandra. Kramats. Och pussats. Sagt att vi älskar varandra.

Och i eftermiddags gjorde vi ännu ett litet gäng semlor och tjavade iväg med kaffeflaskan och bakelserna, tog vägen istället för rätt över lillåkern som om sommaren.. knackade på hemma hos tant G och bjöd på två-fika. Ni må tro att hon blev glad. Och vi andra med. För himmel vad gott det känns att sprida kärlek och göra någon annan glad.

Att visa uppskattning för varandra, för dom vi är, kan vara det finaste som finns. Och i den stora världen känns det på många fronter så mörkt och eländigt. Men vi ger inte upp, eller hur! Vad vi matar, är vad som växer. Så låt oss mata kärleken!

Och du! Ja, DU! Kom ihåg en sak. Att du! Jag just DU. Är så värdefull, älskad och viktig. Kram till dig, från mig!



Emmeli

39 glimtar från Julen 2023!

Vilken julbubbla vi hamnade i. Vilken jul det blev! Hoppas att ni också haft det gott!

Här kommer några glimtar, närmare bestämt 39 stycken, från Julen 2023… håll tillgodo, många bilder, några ord!

Julaftonsmorgonen! Med småungar som vaknar i iver och fann varsitt paket under lillgranen.

Barnens pirriga småmagar och stora iver bara osade genom hemmet. Vi gladdes åt avslutet på julkalendern och suckade lite vemodigt åt att lilla Nissen hade flyttat ut.. så fint att han avslutade med ha förberett kaffebryggaren till mamman och pappans morgon-julekaffe..

Nu var hela gänget i sina julstassar (den ena köpt på secondhand, resten ärves från syskon, eller kusiner, fina va!? .. utbrister morsan, hundra procent partisk).

Gottebordet fick flyttas upp på höga skänken i Salskammaren.

Väntan.. ”kommer dom snart….?”

En koncentrerad finfarsa fixade nytt kaffe!

Jag bar min mors klänning… och min Lillminsting i famn.

Tjohoo! Nu kom MammaMormor och PappaMorfar, med klappar i säck och stora kramar.

Nu var det dukat och klart i Salskammaren!

Innan vi högg in på kakor och sötebröd, åts julgröten och skinka på ”Mors juliga rågsiktslimpa”, ni vet.

Efter ivrigt paketbytande tog vi oss ut. För i år var det Bertils tur att finna en alldeles egen spark, som stod med rött snöre där nere i lagårdsstallet. Hästarna fick sitt julgodis av PappaMorfar också. Sen susade vi en snabbsväng till lillbyn på andra sidan vattnet. För att önska fler familjemedlemmar God Jul.

1800 eller 2000-tal… det vet man inte riktigt. Tacksamhet så det förslår, det råder det inga tvivel om, i alla fall!

9-åringen förevigade sina päron som stod och halvfrös ute. Vi vinkade Morfars hejdå.. och gav visst varandra årets julkyss. Hoppsan!

Nu var det dags för en ivrig timme för husfolket. Barnen önskade förstås att vi skulle haft tid att slå oss ner med nya leksakerna och bygga och greja.. men se, det hade vi inte. Det hade däremot vår älskade Pinglan-granne… som vi ringde upp för lite fika och häng med barnen, uppskattat av samtliga parter.

Husbonden tog hand om djuren..

Och Husmor donade i köket med maten som skulle tas med till aftonens knytiskalas. Nu började klockan närma sig tre och vi bylsade på oss…

för att gå lilla vägen hem till Farmor och Farfar..

Kramar och Kalle Anka, Dignande julbord och en hel klase med småkusiner och dess päron samlades hemma hos mina fina Svärföräldrar.

Farmor läste och spred Julens budskap och stora barnen lyssnade igenkännande…

..ni må tro att det fnissades högljutt när ena lillungen mitt i läsningen av Julevangeliet, tittade storögdt på sitt ena storasyskon och med sin minsta, ändå väldigt tydliga röst viskade; ”Viiissst äre tjåkigt!?”.

Störst och minst i vår familj, i lika julstassar, sittandes på prick samma vis, ser ni? Jag kolavippar.

Ätandes efterrätt, den där kakan jag gjorde som experiment av årets sista succhini, ni minns? Falsk ostkaka, med saffran och extra mycket mandel.. en sådan otroligt god kaka det blev. Till nykokt hallonsylt och vispgrädde.

Vi tjavade hemåt till kvällen. Med en så otroligt bortskämd och rik känsla.

När juldagsmorgon glimmar… i ottan Emmeli till kyrkan gå. Så är det. Min julestund. Från mig själv, till mig själv. Övriga flocken snusade gott medan jag susade iväg.

Och sen, var det Juldag hemma med barnen, för hela slanten. Bygga, sörpla kaffe, leka. Lite friskluft och djurfix.

För att till kvällen åka hem till min barndomsby och mina föräldrar, få äta Mammas julmat… jag blir helt rörd bara jag tänker på det. Dela kvällen tillsammans, med mina ena Storasyster med familj också.

Annandag Jul!

En timme med barnompysslande av Farmor blev till en timmes prommis med den skäggige. Otroligt härligt!

Så blev det Tredjedag Jul!

Och jag dukade i hela hemmet, för nu skulle det bli julebaluns här i gamla gården!

Assistenten åkte fram. Rimmat fläsk inhandlades, ja för någon gris har vi inte (ännu). Men pärkällaren leverade potatis som skalades.

.. och stora Paltkitteln fylldes med vatten som saltades väl.

Hemmet fylldes med älskade Storfamiljen. Nästan alla mina syskon med näästan alla i sina familjer. Och så mina päron, förstås. Vi var cirka tjoget människor. Bästa jag vet! Att få samlas och må gott tillsammans.

Medan det makades palt i köket, spelade några gitarr i Salen. Småttingar lekte och värmen osade från både ljus och människor… vem saknade radiatorer i något rum då? Ingen.

Mostes Mia” (som Olof säger till sin Moster), min Mellanstorayster, är helt feeeeenomenal på att maka palt likt vår Mormor Syrena gjorde. Det är alltså inte blodpalt vi pratar utan pärpalt med vete- och kornmjöl i och rejält med tärnat rimmat fläsk. Smörklickar, Mors lingonsylt och redigt med iskall mjölk..

Det blir inte godare än såhär. Och ni ska höra hur vi låter och mår när detta inmundigas. Löjligt mm-ande!

Efteråt har vi sånt paltkoma att det knäpps upp brallor och pustas… jag hade förberett små mini-pannacotta med syrliga skoghallon och limesocker på toppen. Sen följde en hop timmar av det ljuvligaste slag.. när samtalen avlöser varandra och när klockan slog midnatt och fullmånen lyste så kraftigt, så kramades vi hejdå och stöp i säng.

Fjärdedag Jul! Och detta ljuvliga gästande. Vår senaste familjemedlem. Ännu en liten stjärna att älska. Så rikt. Om jag njöt av att få gosa bäbis, få lilla M att somna i famn? VAD får dig att tro det!? …. 😉

Till kvällen lämnade jag man och barn hemma, drog på mig kappan jag inte haft sedan Bertil låg hemligt i magen.. susade till grannbyn med Mor, syrror och syskonbarn.. till kyrkan, för en sagolikt vacker Julkonsert.

Idag är det Femtedag Jul… och jag går bara runt här hemma och gottar mig, i känslan av denna jul. Enorm tacksamhet. ”Tänk, att vi fick en jul där alla bara äntligen fick ses, kramas och umgås”. Sannerligen årets största julklapp!

Hoppas så att ni haft det gott i julen, att ni har en liten stund över att bara slå er ned och sakta in lite nu.. knyta ihop 2023-säcken och våga drömma, inför det nya året.. det är något jag lägger lite extra krut på just nu.

Tills vi hörs igen; ta hand om er!


Emmeli

Nisse-bus, saffranscheesecake och Jullovsönskningar!

Nisse-bus, saffranscheesecake och Jullovsönskningar!

Det här var fredag, för precis en vecka sedan.

Våran inneboende Nisse hade skickat brev till barnen förstår ni.. och hävdade att han hört vad vi päron gömt i kommande söndagens paket i ”Tillsammanskalendern”. Han var bestämd över att barnen skulle lita på honom, han menade att det tredje adventspaketet som skulle öppnas på söndagen prompt skulle öppnas NU, istället. Barnen öppnade ivrigt paketet och där bjöds dom med på bowling tillsammans med sina päron. Det visste vi päron ju, att paketet innehöll. Det fräsiga i det hela var, att vännernas Nisse ju hade sänt dom till grannbyn och bowlinghallen, också… PRICK samma stund som vi.. ..tänka sig, va. Så trevligt det kan bli när Nissar och Nissor kokar ihop hittepå.

Vi bowlade och sen ”spontanbjöd” vi hem vännerna på middag.. glöggmys till en början.

Tända så många ljus jag kunde finna.

Äta gott, höra ungarna leka, prata livet och bara vara tillsammans med fina vänner. Så fint allihopa.

Enkel pastarätt med färsk pasta till middag.

Till efterrätt serverades bland annat en frusen, lent glassig saffranscheesecake som var otroligt god. Jag sänder er receptet här på stuberten.

Saffranscheesecake!

Du behöver (till en springform, ca 20 cm):
  • 200 g pepparkaka
  • 75 g smör
  • 3 ägg
  • 1,5 dl strösocker
  • 300 g Philadelphia Original
  • 3 dl vispgrädde
  • 0,50 g saffran [1 pkt]
  • Krossade pepparkakor, lingon eller andra bär som garnering

Gör såhär:

Botten:
  • Smält smöret i en kastrull. Smula pepparkakorna fint, tips är att använda en matberedare. Bland samman smör och kaksmul.
  • Klä botten på en springform (ca 20 cm i diameter) med bakplåtspapper och tryck ut smöriga kaksmulet i formen.
Fyllning
  1. Separera äggulor och vitor och lägg dom i varsin skål.
  2. Vispa äggulor och socker pösigt.
  3. Hiva i Philadelphiaosten och saffran i ägg-gulevispet och vispa samman.
  4. Vispa grädden separat och rör försiktigt ner i cheesecakesmeten.
  5. Vispa äggvitorna till ett hårt skum i ytterligare en bunke och vänd försiktigt ner i smeten.
  6. Häll smeten i formen och frys i minst sex timmar. Denna kaka är perfekt att förbereda som ni förstår!
  7. Vid servering, ta ut cheesecaken och ställ den i rumstemperatur en stund innan. Dekorera med det du önskar!

….

Väldigt gott avslut på en så busrolig decemberfredag!

Och egentligen hade det inte behövt vara något som bowling, som ju ändå kostar en slant, om än en liten sådan.. för att ha gjort ungarna nöjda ohc glada, menar jag. Nej, för barnen räcker det ju med att alla är tillsammans och gör något roligt, hela familjen. Det behöver inte kosta en krona ens. Att ge sig ut i pulkabacken, både stora och små. Eller åka skridskor hela ligan. Små, enkla hittepå som barnen älskar så.

Nu är det ny decemberfredag, dan före dan före dopparedan! ..Och nu har vi precis, precis fått jullov! Det känns helt otroligt härligt. Vi alla är som allra mest sugna på att bara få ett långt pärlband av dagar tillsammans. Ta dagarna som dom kommer, träffa älskad familj och vänner, sova ut om morgnarna om man vill det, kliva upp och tända ljus och sörpla kaffe i lång, lång stund om man vill det. Och förstås, frisklufta oss och hitta på roligheter ute mellan allt mysigt innehäng. Jullovsönskningarna av högsta slag!

Hoppas att ni också får njuta en skön julledighet <3

Emmeli

Systrar på rad!

Det var den allra första fredagen i november!

Det blåster smärre storm och snöade på tvären. Ena syrran från huvudstaden var hemma här i norr och vi syskon hade något ofantligt trevligt inbokat denna dag. Nämligen en systerdag. Storan, Lillan och så Syrran. Storaysyster M fattades oss.

Vi kom ut till det vackra huset vid havet, mötte havets brus. Elden sprakade och ljusen brann.

Storan bjöd på salsicciapasta. Aldrig ätit. Men det var så otroligt gott!

Mer än mätta, pustade och stånkade vi medan lager på lager ytterkläder drogs på.

Vi gav oss ut på tur.

Och det ni inte hör eller ser, inte ens anar här.. är att det blåser så otroligt. Träden vajade yvigt i kring. Och det var så mycket snö!

Till sist kom vi fram till målet..

Havet!

Det sagolika havet.

Djupa andetag. Höra och känna naturens krafter ta i.

Rotsidan är alltid så vackert! Sommar som vinter.

Vi tjavade vidare sedan. Pratade livet. Gick halvt vilse. Drattade ner i av snön gömda klippskrevor. Skrattade. Tog oss upp. Och hem igen.

Men mest bara för att pusta lite… och stoppa ner en älskad äventyrare i badrock, badpjucks och allt vad det var…

För nu skulle Storan ta sitt första novemberdopp för i år. Hon är så vansinnigt cool… på flera sätt, alltså. Jag och syrran stod och klockade och frös arslena av oss av att bara titta på den där människan som pustade ”å det är så sköööönt, jag ääälsar det här”.

… själv blir jag pist om det droppar några kalla droppar ur takduschen… men, jag börjar ändå bli lite nyfiken på det där påhittet, att kallbada. Kanske vågar jag prova en dag… när jag ännu inte längre ammar och riskerar mjölkstockning.

När vi kom tillbaka till huset ännu en gång, hade mörkret fallit totalt. Jag värmde zucchinikakan jag hade med mig, vispade grädde och värmde hallon. Kaffet smakade himmel. Och hela dagen var som balsam för själen.

Systrar på rad. En sådan ynnest.

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Å men himmel.. det där var sannerligen en fräsigt fullmatad, alldeles särskilt fartig oktobervecka..

Vi tar en kik, vetja. Veckan som gick..

Startade med måndag och älskade vardagsrutiner. Mysmorgon för mor och barn. Skolskjutsande. Och sen ut för djuren, tillsammans med småbrollorna. Hästar ska fodras och vattnas, hönsen släppas ut och ses om.

Vi hjälptes också åt att vintra i växthuset, nu hade allt frusit totalt. Experimenterade lite också.. vi får se vad det blir av det hela, till våren.. vi petade nämligen ner ett gäng vårlökar i en utav bäddarna.. jag tycker alltid att vårlökarna tenderar att blomma aaaalldeles för sent här uppe i norr, så vi tänkte att växthuset kan hjälpa till. Jag önskar pingstliljorna till pingst, liksom.. inte till försommaren.

.. fast ett gäng lökar fick också hamna här, vid stenrabatten. Vi hoppas på en härlig blomning på båda ställena.

Det blev tisdag och vi bakade en massa Mammabröd och bjöd hem vännerna på fika- och lekdejt, hade så mycket liv att ta i kapp, så efter ett gäng timmar var vi inte alls färdiga med varandra. Papporna kom hem från var sina arbeten och kvällen fylldes med tillsammans-middag i all sin enkelhet, maximalt spontant, maximalt härligt. Vi är så tacksamma för dessa hjärtevänner här i byn!

Något historiskt och för oss heeelt makalöst härligt hände också till sena tisdagskvällen; det nya värmesystemet tog fart i ännu ett rum.

”Det funkade ju!”, sa M efter att ännu en gång ha pysslat med något han aldrig tidigare gjort. Det äär ju inte sådär skitenkelt att göra dessa kopplingar och alla moment för att det plötsligt ska sitta ett element där på väggen och ”goffte govärmen!”.. Jag är så vansinnigt imponerad. Och tacksam. Den skäggige ska mata på och sätta in radiatorer, rum för rum nu är tanken.. obeskrivlig känsla att bergvärmen är igång.

Hejdå mardröms-elräkningarna!!!

Nu var det mitt i veckan och i gammköket bakades det storsats vetebullar av den allra kalasigaste varianten. Den vi fyller med en smörig, försvinnande god chokladkräm.

Mor satte sig ner i ”Vilofotöljen”. Med en kaffekopp och nybakt bulle. Blundade några minuter och hörde ungarna klucka nöjt. ”Alltså mamma, vilken DRÖM att få komma hem till nybakta bullar efter skolan!”, utbrast ena lillungen. Värmer ett modershjärta, enormt.

Överrumplade till fullo blev vi till onsdagseftermiddagen när löven föll med vinden och vi inom loppet av fem minuter, gick från höst, till vinter. Skönt att mumsa maten inne i ligghallen, tyckte ponnyfarbrorn med vinterns första lilla snö på ryggen.

Här, också ett gäng som tyckte det där med snö kom väldigt plötsligt. Något dom ju aldrig varit med om, småttingarna där. Dom knatade in i lagårn igen och kurade vidare under värmelampan..

Tvåårsdag med födelsedagsbarnet i syn. Aj mitt hjärta, det är så vansinnigt gulligt med tvååringar, tycker jag. Lilla Minimänniskan som babblar på, med så mycket vilja att man ibland bara får skratta åt det… ”kan själv”-tiden, nu kör vi!

Här ser ni vad Lillminsting fick av oss i födelsedagspresent.

Pippiväskan från när jag var liten, god kvalitet som hållit i 30 år och inte är i närheten av sliten ännu. En loppad Busiga Bebben-bok. Nya ullstrumpor och ny traktortisha. Så otroligt söta hängseljeans jag fann för en 40-lapp nere på Röda korset i byn. Och så till något ni kan ana blev väldigt uppskattat.. ”takton!”, med kossor och balar och ett garage att köra in i.

I vanlig ordning, motion i olika former. Vi turas om och ger varandra tid till det. Fin kärleksförklaring.

Nu var det plötsligt fredag och känslan av trötthet var stor.

Här ser ni hur pysselsugen någon är, men där tiden att binda en krans ej funnits.. så den plockade mossan är liksom bara lagd runt kransstommen.. och har sedan frusit fast så. Vilket pysseltips, va! Det jag egentligen skulle visa här, var en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllt år.. en sån där stor flaska jag länge spanat efter.

Båda-päronen-hemma-fredag och hela-familjen-fix.

”Vi behövs ju inte här”, sa vi stolta som två tuppar… när Tripp Trapp Trull hjälptes åt att rycka stolpen från sommarbetet. Lillminsting hjälpte också till.. genom att långsova i vagnen intill. Så betet togs bort och hästarna fick sin thermobar inkopplad och kunde börja sörpla ljummet vatten, nu och vintern igenom. Vintertecken, ett efter annat.

Så vacker lördag vi vaknade till. Med masssssor på att göra-listan. Först ut, en fartig halvtimme av fotande/filmande just precis här.

.. och medan pappan och barnen fortsatte att vara ute och greja. Och leka, premiäråka utför lobryggan osv. Så gick morsan ann som en duracellkanin inne. Hemmet skulle städas, tårta bakas, filmer och bilder redigeras. Paket slås in..

Till lördagsaftonen åkte vi ut till havet och firade en älskad Syster och Mormoster och Svägerska. Storan <3

Det var en så otroligt god, hjärtevarm och härlig kalaskväll.

Veckans sista dag. Söndag.. och hemmet kläddes i kalasskrud ännu en gång.

Årets sista födelsedagskalas skulle gå av stapeln. Lagom-noga struken finduk lades på bordet. Trädgårdens sista nypon och ett par grönkålsblad som kalasbukett. Och många tända ljus.

In stormade älskad storfamilj och sjöng och hurrade och strösslade kärlek och fina presenter över vår älskade 2-åring.

Efter lite grundande av Mamma-mackor till alla, så gick vi på kalasfikat. Men nja, sa Lillminsting.. ”inget slår mammagos och pupp!”.. amning, alltså.

Fast det där med fiskedamm, gick tusan inte av för hackor! ”Godiiis!?”, sa han överlyckligt över småbitarna av riiiktiga karameller som han fått i sin påse. Vår förstfödde hade fyllt fyra år när han åt sina första smågodisar… lite annat med ”lilla fyran”…

Sockerstinna kalasbarn, enhörnings-tigrar och surrande vuxna i en salig älskad blandning. Tacksamheten.

Till kvällen gick jag ut till djuren och bara andades i mörkret, med näsan in i tjocka hästpälsen, bland kacklande småhöns.. i pannlampans sken.. med röken bolmandes ur munnen.. veckan tarvade en söndagsstund att bara landa, helt sonika. Det var en så otroligt fin oktobervecka det där, fylld med så mycket. Mycket gott. Men en bit utanför gårdsbubblan ni ser här, pågår också olika kamper. Som inte är min historia att berätta. Men som absolut tar plats i mitt hjärta och något som delar min energi just nu. Något jag bara vill i förbifarten berätta för er om, för att jag aldrig vill att ni ska tro, att vi är olika några andra, att vi är förskonade från allt ont eller jobbigt eller så. Alla, alla kämpar med något, stort som smått, hela tiden.

Vi gör som alltid, tar en dag i sänder. Känner tacksamhet för allt vi har. Framförallt varandra. Tacksamheten över trygga lilla gårdsbubblan, när stora världen känns oviss, är stor så stor.

Nu väntar nya oktoberdagar på oss, dagar att fylla med liv… en dag i sänder, i vanlig ordning, eller hur?

Önskeplaner för vecka 43

-Njuta naturens nya tempo och försöka anamma det, vi med. Tidigare kvällar, är ett mål jag har.

-Njuta hemmaliv! … har ett gäng mysiga små påhitt på lut för oss.

-Superjobba! … texter ska skrivas, bilder och filmer redigeras, mail besvaras, nya jobb planeras, utkast skickas in… allt som ingår i att jobba som Digital Kreatör….

-Blogga! .. tänker att åtminstone första delen av svaren från frågestunden kommer att dyka upp under veckan!

-Möta Höstlov! .. soom vi längtar.

Det har varit några riktigt intensiva veckor nu.. ser fram emot en lugnare variant.. hinna känna lite mer ”luft i schemat”, tom-glo en stund utimellan, ni vet…

Önskar er alla en hjärtegod vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Det ska vi också göra!



Emmeli

G-VMBJT57ZE4