Ett 7-årskalas i norr!

Så var det plötsligt den allra, allra sista marsdagen för det här året.. idag är det flera plusgrader, sol och blåser halv storm. Snön och vintern är på väg att dra sin kos, känns det som. Nog för att det garanterat kommer en del ”aprilväder”, det hör ju till.

Men nu tänkte jag blicka tillbaka till lördagen alldeles i början av mars. Det är en utav månadens höjdpunkter, nämligen!

Vi var fyra familjer som tillsammans ordnat ett för-hela-förskoleklassen-kalas, där alla våra 7-åringar firades som alla fyra fyller inom samma vecka. Vi höll till här på Drömgården och så här gick det till!

Då alla fyra familjer hade sina ansvarsområden, så var det så cool-lugn stämning innan, att vi sågs för att snicksnacka ihop oss, grilla lunch i vad som plötsligt blev ett regn- och snöbusväder. Det bekom inte Bertan, som ni ser. Korv med bröd, på sin egen traktor, kan aldrig bli fel!

Två utav livets viktigaste människor i bild. N och M. Som var mitt i kalaspyntandet där.. och ja, som ni ser, lagom till att klockan höll på att slå kalastid, kom solen! Det blåste halv storm stundvis. Men ändå, SOL!

”Enkelt och barnagott”, var mottot till kalasfikat.

Jag och Bertil hade ju bakat så himmelens många chokladmuffins någon dag innan, så dom tog vi och pimpade med lite frosting och fräsigt strössel som mamma L hade i sitt tårtskaparförråd. Någon hade ordnat pynt, någon hade shoppat festis och olika småkakor som barnen älskar osv..

Kalaset drog igång! Små gulleungar trillade in på gården, en efter en. Vinter- och hjälmklädda.

Det höggs in på fikat, öppnades paket..

.. och sen hade vi fått upp farten och var redo för kalasaktiviteterna!

Vi hade kallat in en KalasFarfarMorfar.. som styrde lyckliga småungar varv, efter varv, på våran stora lägda. Det var en höjdare!

Och älksklingsChippen bar förstås barnen tryggt på ”ponnyridning”. Tålmodiga, snälla, snälla lillhäst. Magi, att se små barn som tyckte det var vääldigt spännande att få rida på en häst.. nästan lite föör spännande innan.. och sen väl uppe på ryggen, så bara ÄLSKADES stunden och ”ett varv till, en gång till” var önskeorden. Hästar är magi, för både stora och små. Så är det!

Och på toppen var det dags för Skattjakt! Barnens faster är en hejare på att fixa sånt här och hade gjort en helt fantastisk skattjakt. Uttänkt i minsta detalj. Dom två lagen skulle samla två siffror var och till sist möta andra laget, för att teamworka ihop den fyrsiffriga koden så att låset gick upp..

När det kutats runt på gården, under klätterställningen, in i lekstugan och här och där.. då var sifforna funna och bara koden kvar att sättas ihop. Det var förstås siffrorna 2 0 1 4 som ungarna tillsammans samlat, födelsedagsbarnens födelseår.. så finurligt så!

Och till sist..

.. plötsligt var skattkistan öppen och gullungar fick sina karamelliga skatter. Sen satt dom där, hela stora barnagänget på verandatrappan och åt.. och vissa småvägrade att åka hem när föräldrar kom för hämtning. Det var en höjdardag, och både små och stora hade så innerligt trevligt!

Att slå ihop oss, dela på bestyren och ordna utekalas för hela gulleklassen. Det var en hit, sannerligen!

Tack alla inblandade!

Emmeli, glad kalasmamma

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen!

Som vi firat, hela dagen lång. Storebror fyller 7 år idag och det känns så alldeles hutlöst stort och pampigt.

Denna unge. Som kom till jorden och gjorde mig och hans pappa till två 23-åriga päron. Och åren därefter, är dom vackraste, svåraste, häftigaste, roligaste, känslosammaste och mest underbara vi haft. Livet började då.. och det var Du som kom med livet, Sixten.

Hurra för dig, Minimannen!!

Från morgon till kväll har vi firat.

Med hela ”familjefemman” (som du säger), hemma tillsammans.

Strax efter ottan hade ni redan varit igång en lång stund och lekte och spelade och byggde med nya grejerna.

Och Mormor och Morfar som kom mitt i dagen på lite pytte-utekalas, litet så naggande gott… och vet ni vad S fick, förutom paket?

.. något som gjorde honom så här glad! Kan ni gissa? – Mormors risgrynspudding och saftsås, förstås! .. och mamman fick kåldolmar. Jag gråter nästan. Sån lycka!

Utekalasstunden var god, vi åt järnmackor så det nästan stod ut genom öronen på oss. Och njöt av att få ses.

.. Denna syn. En skara skatter. Dyrbarste vi har. Och hej vad det gick med blåsandet, av så måånga ljus!

Kalasfikat var; kärleksmumstårta. Raw-chokladbollar. Och hallongrottor. Som önskat.

Sen var vi så trötta att efter vi vinkat Mormor och Morfar hejdå så small vi av en efter en för eftermiddagsvila. Sen blev det kväll.

Och den har fyllts med önskemiddag (tacos!) med Farmor och Farfar kring bordet. Och spel, lek och bus!

Sån lyx med alla dessa människor vi har i kring oss. Alla kärlek och omtanke. Soom det rasat in samtal, sms, meddelanden på ig osv. Tack alla! Vilket hurrande!

En lycklig nybliven 7-åring somnade gott, så gott för en stund sedan.

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen! Vi älskar dig, mer än jag kan stava till.

Mamma Emmeli

Inget glamoröst pengafräseri!

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.

Det är 2021 nu, det vi börjat lära oss. Det tar ju alltid ett tag. Året känns hoppfullt, om än lite trögstartat tycker jag. Vi längtar.. efter att få leva ut, med kramar och hälsa på och ”kom iin och ät med oss!”. Men vi ska inte klaga. Alla är friska och mår gott, sånär som på nån snornäsa.

Det är småsömnig morgon. Vi har inte bråttom. En Lillebrorsblöja hade läkt kiss i storsängen. Och storkatten kräks på tröskeln mellan köket och hallen. Äsch. Det är bara ta hand om och sen är det klart. Ungar äter frulle och på några sekunder har jag förberett allas vintermunderingar. Overaller, Farmor- och Mormorstickat. Mössan. Handskarna. Snushalsduken. Säger ”nu klär vi på oss” och som på ett pärlband kommer dom och är ivriga.

Vips är vi på skolgården och vinkar av Storebror. Vi andra åker hem till Drömgården igen och går till lagårn, i vanlig ordning. Fyller vatten och fodrar hästar. Gosar mule. Och återvänder in. Det är pussel och leklera, kortspel och kaffesörpel. Mamman gympar och svettas och blir samtidigt bjuden på diverse playdoh-bakelser.

Efter lunch fyller vi semlor. En hel hop. Susar iväg till byakolan igen och möter Storebroren. Hinner småprata med älskad syster tillika Sixtens Musikfröken. Tvärsurrar med Mamma N och säger ”vi ses imorn”, innan vi åker hemåt. När vi rullar in på gården skiner solen så gott. Lillebror har hunnit somna i bilen… hoppa över sovning var en dum idé, sa han med sitt snarkande språk.

Vi dukar upp semmelfika ute på bron. Drar ut lille fotogenlampan och tullisbuketten. Allt för kalaskänsla. ”Nu kommer dom!” hör jag barnen ropa. Så spenderar vi eftermiddagen med älskad PappaMorfar och PappaMormor. Fikar och pratar livet, går till hästarna och konstaterar att vi är så tacksam som mitt i allt, kan ses såhär.

Vi vinkar hejdå.. och Bertil var helt omöjlig att väcka och missade två favvisar. Vilken tur att jag kunde muta honom med det där Kinderägget från Morfars vid väckning. Vi tjavar över till Tant G med ett par semlor i samma veva. Oj så glad hon blev, lilla jättegamla, ensamma tanten.

Å, puh. Nu var det ju dags för middagslagning, ja. Eftermiddagströttheten slår till. Ungarna hinner äta sig mätta under tiden jag lagar… minns själv hur gott det var när jag var liten, och gick och småknyckte matbitar från bänken där mamma stod och lagade. Konstruktörspappan kommer hem en sväng för att äta, hinner pussa på oss alla innan han susar tillbaka till jobbet igen. En ovanlighet. Det klarar vi. Här hemma spelar vi fia med knuff och bygger ännu ett pussel från alla ärvespussel vi fick från min barndom idag. Jag plinkar på pianot.. Juni har redan ställt upp Astrid Lindgren-sångboken.

Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att vi har oss
Ja, jättebra är det förstås

Att vi får träffas varje dag
Och va tillsammans du och jag
…”

Allt som betyder något.

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.Inget glamoröst pengafräseri inblandat. Men tänka sig. Själen, den har sitt egna fyrverkeri ändå efter denna dag.

Nu väntar nattasagan… och mycket troligt somnar jag bland alla små.

Emmeli

”Älska ihjäl dom ba!”


Ibland säger jag till min skäggige; ”hörru, jag kanske tänker bli dagmamma!”

och Han stoppar aldrig en idé jag har. På gott och ont, kanske? Hehe. Idag fick jag i alla fall över en dag leva ut ännu en utav mina drömmar! Soliga fredagstimmar, HemmaMamman tillsammans med sex pärlor till ungar hemma på Drömgården. Jag har haft så kul ska ni tro!

Det är så fint att se ungarna tillsammans. En hop små människor som börjat sin vandring på jorden. Redan så varmhjärtade, kloka, trevliga, fullt ljuvliga små människor. En ynnest att få hänga med.

Efter lunch bäddades det yngsta ner i vagnen och slumrade med ens. ”Jag inte sova? bara Henny sova?”, sa Bertil så nöjt att jag inte kunde ta ifrån honom känslan av att vara ”storpojke”, så han fick lite smågäspande, men väldigt nöjd, haka på alla storasyskon. Nu arrangerade ”Dagmamman” en Karamelljakt med ledtrådar utspridda i hemmet. Mest nöjd var jag med att det på ena lappen uppmanades att klä på sig och gå ut… i ett knyck hade då hela gänget alla lager varma kläder på sig och var ute i ett knyck..

Ja vad tusan, lite fuffens-medel, som godis, är väl fullt tillåtet i Dagmammeri!?

Ut i den 15-kallgradiga fredagen det bar!

Må ungarna fortsätta vara så nöjda med en liten karamellask, länge! Det äär ju bland det bästa med små barn.. att dom är så oförstörda.

Lika delar energi och fantasi, många liter kärlek, ett kryddmått allvar.. typ så tänker jag i min uppfostran. Ingen människa är ”perfekt”, bara glad, aldrig orolig, kan allt, vågar allt, är stark jämt..

Men..

”Älska ihjäl dom ba!”, som min vän och frökenkollega Anna brukar säga.

Jag gillar dom orden. Med kärlek kommer man så förbenat långt. Längre än vad alla fasader eller pengar i världen kan ordna.

Ja, då vet ni vad jag påtat med idag. Levt ut Dagmammadrömmen, alltså. Och gosat Hästmular, förstås. Och njutit av en snöknarrande springtur. Och ätit tacos och chokladglass till fredagsmys med favoritgäng. Mer behövs inte för att jag ska känna mig hög på livet!

Hoppas att ni också haft en härlig dag och får en god helg!

Emmeli

Isdans, Hjärtevänner och ny Snösmocka!

I lördags var vi på utflykt med ”Matlaget”. Just nu kan vi ju inte ses inomhus som vanligt, vilket vi nu börjar sakna halvt ihjäl oss efter, men vi gör så gott vi kan av kruxet.

I det vackraste av januariväder, åkte vi genom Narnialiknande vinterskog och hamnade vid Nathalie och Jonas helt fantastiska Stuga, ..en plats som är lika vacker året om. Alla barnen förutom lillpluttan i gänget, åkte skridskor på sjön.

Själv slungandes jag, som vanligt när den skäggige står på skridskor, tillbaka till 2004 och årskurs åtta.. när han och jag var 14 år och hade utegympa, hockeybockey.. alla tjejer i klassen bangade.. men inte jag.. jag hade ju viktigheter för mig, som att få skridskorna knutna av någon jag tappade andan när jag såg. Väldans vad härligt det är att att dela livet med den där människan… som då var 14 år..

.. och nu är världens bästa pappa till våra tre små.

Vi turades om att ha denna position med böjd rygg och lillunge i famn, Lillebror var nämligen väldans morsk och skulle förstås åka han också… SPRINGA fram skulle han göra. Gullunge.

Går under namnet ”Babybossen” här hemma…!

.. ett stycke Isprinsessa vid namn Juni. Hon är magi. Och älskade sin skridskopremiär.. som den Frosttjej hon är, liksom!

Storebröderna susade fram!

.. och till sist var benen trötta, tårna kalla och det var fullt sjå för dom fyra päronen att hålla småungarna nöjda. ”NU ÄTER VI!”… ja, det är en universallösning, för både stora och små, ju!

Det langades grillkorvar och järnmackor på löpande band. Småtår värmdes. Skridskorna, räserkälken och hjälmarna fick vila för ett slag. Den här synen gör mig lite knäsvag. Och gör att jag känner mig så rik.

Kaffesörpel, efterrätt värmd i gjutjärnsgryta ovan elden och samtal som aldrig tog slut. Familj och vänner. Vi har familj som också är våra vänner. Och vi har vänner som är som vår familj. Alltsammans, den största gåvan i livet.

Och nu är det snart helg igen och vi är mitt inne i en ny Snösmocka. Hoppas på att stormen inte blir lika kraftig denna gång. Det är spännande när vädret tar i på detta sätt.. förutom den lite oroliga delen så är det bara så vansinnigt härligt. Med riktig vinter! Snön vräker ner! Nu har jag och alla ungarna (yes, Storebror har ledigt från skolan på just nu obestämd tid.. till skillnad från förra veckan på grund av väder-ledigt är det nu på grund av Det helsickes viruset.. men positivt är att jag får bonustid med min skolpojke och det älskas av oss alla) precis varit ute i snöyran. Skottat, vattnat och fodrat hästarna. Lekt i snökojan, somnat i vagnen, tjavat till granngårn och lämnat tillbaka något vi hade till låns. Nu väntar innehäng. Vi tänder fotogenlamporna, viker tvätt, bygger kojor och städar lite.. och strax kommer pappan hem, mitt i dagen.. alla dessa små livsinvesteringar som är vår typ av flärd och vräkighet. Investera i tillsammanstid.

Må gott så hörs vi snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i kalla, kalla januarimåndagen!

Vi har 20 minusgrader ännu en dag och strålande sol. Det är så sagolikt vackert ute. Jag kom precis in från ännu en utestund idag. Nu en långpromenad med snusande Minsting i vagnen. Han fortsätter sova och jag tar mig en kaffekopp och tänkte landa lite samt knåpa ihop en Måndagshälsning till er innan vi funderar på nya veckans önskeplaner..

Veckan som gick..

… fylldes med fräsig vinter.

Snösmocka. Stark storm. Ett vinterväder vi sent glömmer. Med stora, stora mängder snö inom ett dygn. Norrlandsungarna tjoade glatt och barnslige morsan lärde barnen allt det bästa hon kunde inom snökojebygge. Tunnlar, trappar och olika rum byggdes.. och när vi var törstiga sa morsan ”ät snö”… och kastades tillbaka till mitten på 90-talet. Den barnslige 30-åringen, aka HemmaMamman, njöt också massor av att få mjukstarta vardagen tillsammans med alla barnen, tack vare att skolan var stängd två dagar pga vädret… och en utav veckans höjdpunkter var helt klart när vännerna var strömlösa i busvädret och vi fick rädda dom med häng hos oss för ett slag. nöden har ingen lag.. och just nu när vi (vuxna) är så duktiga och inte ses inomhus, var vi lyckliga över att vi nu var tvungna att göra det…. hu, vad jag längtar efter ”den vanliga livet” nu.

Det var förstås en hel del slit med den där snön och inte bara tjoande snölek. Otroligt tacksamma var vi över att denna vinter ha en traktor som kunde hjälpa oss i massor. Mannen skottade otaligt många timmar. Här i ovan vänstra bild tjavade jag runt i djupsnön och befriade stängseltråd från för tung snö/is. Puls tickande högt… och jag ÄLSKAR det där. Att jobba med kroppen, ta hand om älskade liv, KÄNNA livet i mig. Exakt vad jag vill. Så värt att slita för… och lilla Minimannen var en kämpe där i stormen också, som ni ser.

Inne varvades lek, pyssel, utdansande av julen, en Fyrverkeripjäs till mor som röjde runt och ordnade stökiga vrår… och stunder av sånt där; vila.

Långturer med gratis Norrlands-makeup på kuppen. Här behövs ingen rouge, mascara eller slingor i håret .. det ordnar kylan så fint.

Vi pulsade i snön. Både två- och fyrbenta. Frust och pust!, sa Ikran.

Massa hästgos i vanlig ordning. Här, efter en ridtur ute i djupsnön. Och januarihimlen bjöd på magi.

Och så blev det fredag och vi landade mjukt.. tänk att ha en mamma och pappa, som ringer och säger ”Hej! vill ni ha palt?” och plötsligt fanns palt på vårt bord. Längtar enormt tills vi kan äta paltmiddagen tillsammans, i samma hem, tätt intill varandra.. men tills dess kändes det här som magi. Att också kunna gå lilla biten hemifrån, tassa ner i bästa Svärisarnas källare och värma upp frusna kroppar i en bastu.. det var också magi. Livet skämmer bort oss med fantastiska människor i kring. Helt klart.

Vi fyllde helgen med massa själagott. Lördagsutflykten är värd ett eget inlägg.

Veckans sista dag fylldes med ännu mer hästande i ett helt sagolikt väder. Vi tog hästarna på långtur runt byn och mötte jag vet inte hur många bybor som var lika glada som vi över det magiska, soliga, snögnistrande vintervädret. Älskar förresten att vi bor i en liten by där man alltid hejar, ofta stannar och småpratar lite och liksom lever tillsammans på ett helt annat sätt än i till exempel storstan. Jag vet att jag inte skulle må bra i en storstad… det har jag ju provat ett år på folkis i Bromma, Hufvudstaden. Det värmer också alltid mitt och den skäggiges hjärta gott, när vi blir så positivt bemötta när vi är ute och hästar genom byn. Pippi Långstrump-Emil i Lönneberga-känsla är det verkligen. Ja den där turen var sannerligen alldeles särskilt härlig och en god uppladdning för en ny vecka! Tacksam, tacksam, tacksam.

Önskeplaner för vecka 3

-Ta en dag i taget. Varje dag är ett liv. Och den största av gåvor.

Rensa, förstås! ..nu ska min arbetshörna där nere i vårt fd. sovrum få komma i ordning… och FLYTTAS! En våning upp. Jag vet inte om det kommer bli bra.. ska prova i alla fall. Ni får förstås hänga med på det hela!

-Baka matbröd! .. älskar att barnen är tokiga i ”Mammabröd” och ”Mammalimpa”. Blandar upp med köpes förstås, men inget slår hembakt, så är det bara.

Börja planera för vår Drömträdgård 2021… jag är så pepp på att skapa oss odlingsbäddar.. och liksom växla upp, rätt rejält inom detta område… vi får se var vi landar.

-Utekalasa för älskat barn i Storfamiljen!

Förra veckan startade jag med motig, orolig känsla i kroppen. Men jag visste vad det berodde på. Ett beslut jag behövde fatta. Som kändes läskigt men minst lika självklart. Och därefter kastade jag bort den ok-känslan… så vi kan väl påminna oss om dom där orden; att påverka, det vi kan. Göra, vad vi kan, för att leva såsom vi önskar i var våra liv. Ok? Jag ser med hopp fram emot denna vecka.

Knäpper händerna för en god vecka, både för dig och mig!

Emmeli