En utav årets höjdpunkter!

En utav årets höjdpunkter!

Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..

En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…

Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…

Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.

Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.

Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.

Någon var på upptäcksfärd.

Medan andra jobbade hårt.

Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.

Dags för kaffepaus!

Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.

Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.

Snällaste J och älskade pappa <3

Lilla H lekte i löshöet.

Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!

Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!

Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..

Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.

Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..

Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.

Det här är livet!!

Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..

..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.

På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..

Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…

Ett minne för livet!

… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…

Emmeli

Julen 2022!

Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!

Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.

Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.

Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..

Så blev det julaftonsmorgon!

Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;

”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”

Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.

”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.

Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.

Julbarnen!

Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.

Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.

Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.

Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.

Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.

Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.

Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.

Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.

Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.

Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..

Lycka! Att få en alldeles egen spark.

PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.

Mina kärleksförebilder.

In det bar sedan.

Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.

Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.

Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.

Ljuvlig julafton.

Kalle, småkusiner och dignade julbord.

Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!

I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.

”När juldagsmorgon glimmar…”

Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.

Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.

När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.

Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.

Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.

Magiskt gott julbord!

Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!

Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!

Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.

Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.

Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.

Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.

Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.

Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.

Det var vår julhelg 2022.

Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.

Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3

Emmeli

Vad jag önskar av mitt december.

Nu är december här…

Här ska njutas, av det lilla, i det lilla. En dag i sänder.

Den första decemberdagen firades stort.

Ja, inte för världen. Men för oss. I stjärnans och sockerlyktornas sken. Bland rykande varmt kaffe. Nytinade lussebullar. Röriga rader av köpespepparkakor. Hjärteformade och trekantiga polarbröd. Rökta korven, ostsnärten, mögelosten på tub. Ja till och med några skumtomtar, ni förstår vilken fest! Och mandariner till förstås.

Där, firade vi. Det var jag, min älskade svägerska och alla barnen.. sju små jämngamla kusiner som både har varandra som familj och hjärtevänner. Sanslöst härligt! Och så Ikran förstås, som stod och glodde in genom fönstret och undrade varför inte han var bjuden på kalaset?

Jag önskar mig många decemberstunder likt den här. Och! ..- Ett rejält snötäcke, kry familj, fred på jorden, bara-vara-dagar, galopp i snö, utebus med barnen, iskall julmust och en redig, pummelfylld julegran!

Ps. Den skäggige? Önskar mig sju höns och en tupp. Också. Ds.

Vad önskar du dig av december?

Emmeli

Oktoberavslut av bästa slag!

Vi vaknar till vintertidens första dag…

Strax efter frukost och kaffesörpel, rullar MammaMormor och PappaMorfar in på gården.

Äntligen rätt vind. Äntligen ypperligt läge. Nu skulle den där stora, blöta, rat- och rishögen eldas. Det blir ett äventyr, menade han som fullkomligt älskar att elda!

Så, hela dagen har vi hängt där nere på lägdan, strax nedanför lagården… hästarna har stått och glott bredvid nyfiket och undrat varför inte dom också fick lunch från grillen..

Jag njuter av synen av mina älskade päron, tillsammans med barnen. Där ser ni lilla O sittandes hos en favorit i livet. Morfar.

Ni som hängt med länge, vet hur mycket jag värdesätter tiden tillsammans med dom människor vi älskar mest. Det finns inget som gör att jag känner mig rikare, än när vi är, tillsammans.

Och den här synen, värmer extra gott, just idag. För precis ett år sedan föddes mitt fjärde barn.. bara dagarna senare, behövde min mor genomgå en svår och stor hjärnoperation. Puh. Det var en sån pärs.. livets höga och låga, som skulle samsas till ett.

Enormt tacksamt. Att nu se min Lillminsting tjava över lägdan med sin Mormor… också få ansiktet tillknövlat av pussar.

Så fikade vi förstås!
Saft och bullar, toscakaka .. och lyx-kakor enligt Juniflickan (ballerina!).. och kaffe, förstås.

Någon fick en bullsnärt.. och man kan ana en viss grad av nöjdhet.

Sitta och filura på en traktorskopa bredvid Storasyster..

i en alldeles sagolikt varm senhöst-dag…

Oktoberavslut av bästa slag!

Om ni frågar mig alltså.

Men smaken är ju som baken. En himla tur..


Emmeli

Kalasig söndagmiddag!

Det var en gråmulen oktobersöndag, ja ganska precis som den här.

Vi inväntade familjen till kvällen så det donades för fullt där i gammköket.

Bland det bästa jag vet, är att i lugn och ro få stå och spisa och greja.. en fröjd att gå ut i kökslandet i oktober och plocka in grönkål och persilja till salladen. Några ringblommor som ögongodis.

När vi ska ha kalas börjar jag gärna i mer än god tid, så det slipper bli stressigt. Då kan jag istället njuta hela vägen. Väl värt!

Sådärja! Nu var efterrätten förberedd..

Toscapäron,

..med äkta vanilj i. En sån klassiker. Så god och enkel. Du gör såhär (till cirka fyra portioner):

  1. Häll 0,75 dl strösocker, 1,5 dl flagad mandel, 2 msk vetemjöl, 1 msk vispgrädde och 50 gram smör i en kastrull. Rör ihop alltsammans till en smet… dofta sedan över några gryn vaniljpulver (efter tycke och smak) och låt toscasmeten puttra några minuter till smöret är helt smält.
  2. Lägg 8 konserverade päronhalvor med den kupiga sidan upp i en ugnsfast form.
  3. Häll smeten över päronen och grädda i 225 grader, mitt i ugnen i ca 10-15 minuter, tills täcket börjar få fin färg.
  4. Servera päronen ljumma med vaniljglass eller vispad grädde!

Plockade in blommor och tände ljus.

Dukat runt hela långa bordet.

Med servetter och allt. Då vet man att det är kalas!

Årets allra sista storbuketter stod i vas.

Och frågar ni Juni, så gick minutrarna innan kalaset skulle börja, segt som sirap!

Men se nu började det närma sig middagstid och familjen slirade in på gården, zucchinin jag fyndat i landet var den sista ingrediensen att hoppa ner i kycklinggrytan..

”Varsågoodaa!”

Till middag bjöds den godaste kycklinggrytan jag vet. Den med fetaost och soltorkade tomater, ni vet? Med paprika och zucchini på toppen?

Grytan är lika god till ris av något slag eller till pasta, denna gång hade vi havreris.

Receptet, det finner du HÄR!

Så fint att vara samlade.

Då storfamiljen är stooor, och smått omöjlig att samla på en och samma dag.. så uppvaktades inte bara födelsedagsmamman utan också lillvännen, lite sådär i förskott. Himmel, vilken lyx för en liten O att födas till livet, totalt omringad av människor som älskar och älskar.

Och ni ser där då, hur nöjd han var? Nog så nöjd, bara att att få ett eget paket i sina händer. Mysa i Mormoster Storans knä och peka bok var också en höjdare.

Nu var det dags för kaffe och efterrätt! Toscapäronen serverades och givetvis hade jag fyllt på morotskakeförrådet under veckan, att plocka fram ur frysen nu.. för som allra godast är morotskakan när den nybakad fått frysas, sedan tas fram, tinas och äts.. oooh..

Mormor serverade glasstrutar till barnen. Alla nöjda!

Och sen plötsligt var det sena kvällen, hejdå-kramar i trånga och renoveringsstökige hallen och godnatt. En kalasig söndagmiddag jag stoppade i hjärteasken med ens.

Emmeli

Min trettioandra födelsedag!

Jag väcktes av ett väldans morgontrött litet gäng,

..som sjöng för allt vad dom kunde, i tidiga morgonen. Bjöds kramar och paket. Och vidare ner till dukat frukostbord.

Lill-Olof var pigg och lekte tittut med pappas sticketröja.

Redan här, var min drömfödelsedag uppfylld.

Pappan skjutsasde barnen till skola och den ruffsige morsan kunde ta påtår i lugnan ro. Fyllde sedan förmiddagen med att kuta med barnvagnen, unna mig en varm dusch mitt i dagen och inte sådär tvärsent och svinfort som oftast.

Och så glodde jag på födelsedagsbuketten, från mig själv, till mig själv. Tänk så trädgården levererar fortfarande, otroligt!

.. och småpratade med det där gänget.

Nu var Lillminsting vaken igen och ville också titta ut på hösten just precis där igenom dörren.

Hela han känns som en födelsedagspresent också. Minns så väl, förra året precis samma tid.. ooh så jättegravid jag var då.. såna väntansdagar att det var inte klokt. Och nu är han här. Omåttligt lyckosamt!

Äntligen, äntligen har här framkallats den bild som är tänkt att hänga där ovanför finsoffan i matrummet.

Också något jag tagit tag i, som en present till mig själv. Jojo, det gäller att fira sig själv också ju!

Bildern. Fotad, just precis där, i finsoffan i matrummet. Just på Lillminstings 1 vecka gammal-dag. Älskar den där bilden. Men jag vet att jag var helt trasig av oro inombords. Älskade mamma genomgick en otroligt stor och svår operation bara dagen innan, när Lillminsting bara var 6 dagar gammal alltså.. men nu var vi ja, helt slut.. men också lättade. Den känslan lever i denna bild. Livet.

Jag fick blomsterbud. Kära hjärtanes så överraskad jag blev!

Och när truppen var samlad, så kom älskade mor och far på lite födelsedagsfika. Morotskaketårta serverades, förstås. Liten (som inte är så liten längre), var mer än taggad. Kalasigt brofika ute i solen det blev!

Den där lilla 8-åringen förevigade sina päron också.

Och hur fint, att M till och med lagt om sitt schema på jobbet för att kunna hänga med oss andra någon extratimme.. bäst bäst bäst är han.

När vi kramat mamma och pappa hejdå så satt jag en egen stund där på gårdshuset bro.. sörplade ännu en kaffekopp och förundrades över luktärternas tappra blomning.

Sen vaknade O från sin lur nummer två för dagen. Högg direkt in på det slurpande han tycker är livets godaste och menar att man inte alls behöver äta något annat fastän 1-årsdagen närmar sig med stormsteg..

Lilla pyttemänniska.

Makalöst vacker höstdag. Och telefonen plingade och sms strösslades och telefonsamtal från älskade likaså. Och många grattisar från er. Och kort i brevlådan. Söta täckningar från barnen. Och en känsla av att vara så himmelens firad. TACK <3

Efter middagen dukade vi upp fika, igen. Ännu en morotskaketårta… födelsedagsbarnet fick bestämma ju.. och hon skulle ha kunnat äta tårtan till lunch och middag också. Min lilla ballerina till dotter däremot, hon kan inte tänka sig något lyxigare än när morsan köper ett paket ballerina.. så självklart fanns det på lilla kalset också. Svärisarna kom och fikade med oss.

Så med morotskaka i fulla magarna fullkomligt small vi av i storsängen hela gänget sedan. Ja, förutom M då.. som var ute och fodrade hästarna i kolsvarta mörkret.

Är så tacksam, så tacksam. Det känns så himla härligt att ha fyllt år nu, börjat på ännu en ny livskula.. här, ja just här och nu, prick där vi är. Där, här, vill jag vara. Tittade på minstungen där jag höll honom i famnen i en köksgolvsdans.. utbrast ”å Olof det är så härligt att du är HÄR”. Samlad trupp. Nu kör vi. Livet!

Och det där var min trettioandra födelsedag, det.

Emmeli