Drömgårdsrapporten!

God måndag alla ni!

Vet ni hur roligt jag tycker att det är, att ni ids kika in här dag efter dag? Tack för det, hade ju inte varit hälften så roligt annars det här. <3
I vanlig ordning börjar vi veckan med en liten rapport från ”Drömgården”, glimtar från veckan som gick. Och vad vi har önskeplaner den här veckan.

Veckan som gick, fylldes med;

Skitarbete av bästa sort! Där rullar guld på lilla tippvagnen genom vår egna lilla ”bullerby”. Ja där ser man en utav alla vårstädade rabatter också. Som sedan ska fyllas med hästskit och lite ny jord. Sen kan där planteras för sommaren.

Och förstås fick alla tappra arbetare mumsigt mellis. Vi hade gjort ”Bertilens Raw Chokladkaka”. Den är alltid en hit! … ja, ”stjärnchips” också.

Det krattades vidare.. och dessa högar ligger ännu oupptagna, men vad gör väl det! Väldans intressant var det att få vara med på fejjandet, tyckte Lill-Ollen vår.

Och så kom älskade Moffe och Astrid, ända från Norge. Dopbarnet till ära. Och vi umgicks så mycket vi bara hann under veckan. Bullfika hos oss en kväll och ett första bekantande med barnbarnsbarnet dom aldrig träffat. Stort!

Vårens första riktiga vårregn föll och det grönskande så fantastiskt. ”Men seer ni så det grönskar!”, sa jag cirka en gång i timmen… ”JAA MAMMA! Vi ser!!”, sa barnen till sist. Haha!

Dom allra sista blomsterplantorna skolades om och dom stackars tomaterna likaså. Mammans hjärta smälter av sånt där som en hjärtformad namnlapp som skapats av ett storasyskon till sin lillebror.

Övervåningen blev ännu grönare.. fast luktärterna, dom fick flytta ut, faktiskt. HÄR finner ni min luktärtsguide! Hur jag gör från frö till blom! .. vad jag tipsar om att göra. Och att INTE göra!

En dag när Storebror kom hem från skolan så var han så sugen på rulltårta att han snodde ihop en på egen hand med bara lite, lite hjälp från mamman. Fylld med äppelmos. Till en kaffekopp, förstås. En mjölk, med lite kaffe i, för vissa. Fy tusan, vilken mysig Mamma-Sixten-stund det var!

Björkarnas gröna knoppar brast, och i slutet av veckan såg gammelbjörken ut såhär. Den här tiden alltså.. kan vi få dubbla den, tro?

Och så blev det dopfix i massor. Och dophelg. Men mer om det en annan dag.

Veckan avslutades ute vid havet. Umgås ännu lite mer med storfamiljen som samlats för Lill-Olofs skull. Njuta naturen. Och förena nöjet med nytta; fota och filma ett samarbete. I bild? Min partner in crime. Älskade M. På väg från fotostunden med barnvagnen fylld av kamerautrustning och rekvisita… själv bar jag på en bäbis som ammade. Älskar älskar älskar den där människan. Att få drömma tillsammans. Och leva livet med honom, varje dag.

Lämnar den andra majveckan med varmt, varmt hjärta. Och nu då?

Önskeplaner för vecka 20!

-Pusta ut, andas många djupa andetag ..och njuta av att vi haft väldigt härligt innehållsrika veckor den senaste tiden och nu har en lite lugnare variant framför oss som vi säkerligen kommer fylla till bredden med liv, men som inte innehåller så mycket åtaganden utanför gårdslivet.

Vårbruka! .. både vad gäller djur, odling och trädgård! .. vi ser vad vi hinner. Men fortsätta mocka efter vintern vore himla bra! Skit som sedan läggs på rabatter, land och odlingsbäddar..

Superjobba! – ser så himla mycket fram emot att visa er en helt fantastisk sommardrömmig klädkollektion, både för mor, bäbis och barn. Förstås från ett företag vi annars handlar från. Som alltid, är trovärdigheten det viktigaste för mig. Ni kan alltid lita på oss och våra tips. Håll utkik!

-Fira ännu ett dop inom familjen!

Ser fram emot den här veckan och hoppas särskilt mycket på önskeplanen om många djupa andetag. För himmel, idag är jag trött så trött. Så rörd. Så varm i hjärtat. Dopet lever kvar helt sonika. Att påta ute i trädgården i godan ro när småstunder ges, ”tom-glo” under björken, klia hästar på solvarma pannor.. det är min återhämtningsplan för veckan.

Som jag alltid brukar säga; det är inte farligt att jobba på, ja göra sig riktigt slut till och med.. om, (!), man möter upp med vila och återhämtning sedan. Det är bristen på vilan, som är det farliga.

Denna tid på året är alltid otroligt intensiv på alla fronter. Så viktigt då också, att peta in små vilor här och där mellan alla ivrigheter. Vila för mig, kan vara, ja absolut vila, som en lugn stund på sofflocket. Men också att motionera, påta i lugn och ro med något, göra något helt oviktigt mellan alla ”att göra”… man får känna efter och försöka ge kroppen vad den önskar.

Vi hörs under veckan!

Imorn ska jag visa er vad som gör mig alldeles pirrig i magen just nu! Såja, såja.. tänk i Emmeli-mått nu. Det handlar inte om något världsstort. MEN NÅGOT SÅ HIMLA UNDERBART!!

Emmeli

Äntligen storkalas i drömgården!

Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.

Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.

Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.

S grejade på med dukningen.

Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.

Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…

När kommer gästerna!?

Kalaspeppat gäng!

.. och sen kom ju gästerna!

Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror.
Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!

Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!

Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.

HÄR finns receptet på ”Storans chokladtårta”.

Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3



Emmeli

Själagott!

Att efter några rysligt oroliga dagar. Ja, jag törs säga livets allra räddaste, ängsligaste och sömnsvåraste. Har så svårt att hantera det som råder i världen just nu.

Att då, få packa in hela gänget i storbilen och åka till den plats som var min livets första Min Plats På Jorden. Komma hem. Till mamma och pappa. Obeskrivligt skönt.

Vi drog ut på lägdan med ens. Det slumrades i vagnen.

Åktes skidor och räserdyna. Gullbarnen hade sötaste hejaklacken av päron, Morfars och hurt-moster som susade fram på skateskidorna.

Och så tog vi ammepaus, på fårfällen som alltid ligger under vagnen, så vi kan dimpa ner skönt var än vi är.

Jag tog min Lillminsting sedan och gick efter vägen ner mot älven. Älskade Hemmahemma, tänkte jag. Och kände mig så trygg plötsligt.

Tittade bort mot skogsdungen där, och mindes så väl den där förbaskade känslan av mjälthugg som dök på ivriga lilla Emmeli som hade en tendens att gå ut aaalldeles för hårt på små byaskidtävlingarna. Minns också hur pappa peppade. Alltid åkte bredvid. Tryggheten.

Så gick jag hemåt till gänget igen. Vi bastade tillsammans, bara jag och M. Lill-Olof hade suverän barnvakt av sin Morfar. Mamma och syrran lagade himmelsk middag. Vi var, Tillsammans.

Själagott, det är ordet.

Emmeli

Semlor och hjärtemänniskor!

Vi vaknar till den sista lördagen i februari.

Äter frukost tillsammans i matrummet som redan till morgonen badar i sol. Just precis när föräldrarna tänkt träna ett tabatapass tillsammans, rings brandispappan iväg.. inget larm, men en brandbil extra behövdes till en annan brandstation och den skäggige är alltid den som kör. Så, det var det tillsammansträningspasset. Iväg pappan for men då Tripp Trapp Trull var roade med sitt, bäbis sov.. så passade jag på att träna ändå. Väldigt skönt, för knopp och knopp. En sväng ut till hästarna också, förstås.

Därefter serverades ett gäng lunchhungriga ungar sin lunch, ute i solen. Tacosrester sedan gårdagen. Hemtamt. Tryggt. Allt jag kan önska just nu.

”Jag vill ha nachotallrik!” .. ”..inte jag! Mamma, kan jag få mjukt bröd istället?”, ”Mamma! INTE någon grön paprika i min…!”…. där satt dom, på översta brosteget. I snöleken dom just pausat, var dom på lunchrestaurang nu. Med kärlek bultande i bröstet, serverade jag dom små fågelungarna. Mitt i allt vaknar Lillebror från sin långlur och önskar lunch, NU, han också.

Medan barnen fortsatte att leka ute så gjorde jag i ordning det här. Semlor!

Med nygjord mandelmassa som jag blandade med lite inkrom och en skvätt grädde. Lägger en dutt i varje semla och spritsar grädden. Pudrar över lite snövitt florsocker på toppen. Klassiskt. Och det allra godaste, tycker jag.

Mandelmassa

Mixa 200 gram sötmandel med 2 dl florsocker, till önskad storlek på mandeln. Blanda med två äggvitor. Klart!

När semlorna var fyllda och färdiga, så gick jag ut jag med. Trulade ner bäbisen i vagnen igen, för nu var den lilla mitt-på-dagen-vakenstunden nog lång tycker Lill-Olof. Han somnade gott igen och mitt i allt kom brandispappan hem igen. Så mysigt! Det betydde, om det nu inte skulle gå fler larm, att han skulle hinna vara med oss under denna soliga lördag. Vi åkte spark på lillvägen tillsammans med barnen. Upp och ner, upp och ner. Jag sprang med Bertil på räserkälken och njöt av känslan av lycka och bekymmersfrihet för ett slag.

Sen kom efterlängtade gänget. Mostrar och Pappa-Mamma-Morfars.

Jag har längtat så ofantligt efter att få fylla hemmet med hjärtemänniskor. Det har varit så otroligt, extra-många ”turer hit och dit”, särskilt senaste månaderna. Så lite vi har setts. Och törsten av få duka upp med loppat uddaporslin, ladda kaffe för många och bjuda IN, är så ofantlig stor efter pandemi-åren. Känner mig alldeles varm i hjärtat efter denna dag. Så mysiga timmar med semmelfika, kramar, bäbisgos. Barnen fick lördagsgodis av sina mostrar och hästarna fick 25 kilo morötter av sin Mormor och Morfar. Men det bästa av allt, var att dom var här. Att vi var tillsammans. Och hade det gott.

Att brandismannen dessutom ordnade stand-by-barnvakt så att jag kunde ta Olof i vagnen och gå långpromenad med Storan ända till Mäjadalen och tillbaka, det var en bonus som denna mamma mådde mer än gott utav (Tack Svärmor för att du var redo att kuta över till oss ifall det hade behövts! <3).

Kärlek på hela alltet.

Hoppas att er lördag varit fin, också.



Emmeli

Julen 2021!

Så blev det Julaftonsmorgon.

Med hejdlöst pirriga små barn. Klappar i julestrumpan. Sista avsnittet av julkalendern. Och sån tacksamhet, över hela alltet.

Vi klädde oss julfint. Tände en herrans massa ljus. Och så pysslades det med julklappar, förstås.

I matrummet dukade vi upp med julelimporna, skinkan, saffranskransarna och pepparkakorna. Och så risgrynsgröten, förstås!

”Julaftonsmorgon i alla enkelhet”. Det var så lilla inbjudan löd till de hjärtenära.

.. hela tiden som vi fejade hade vi sällis där utanför fönstret. Ikran undrade varför han inte fick komma in och äta pepparkakor.. nä, snarare varför vi inte öppnade fönstret och hivade ut morötter i vanlig ordning! Lilla gubben.

Och här, obetalbar julklapp för mig. Mina älskade päron, samlade i vårt hem.

Och Olof, kröp in i Mosters varma famn och kände lugnet. Lillvännens allra första jul.

Bort med julfrukosten och fram med gottat. Och har ni sett vilken helt otroligt härlig bukett vi fick?

Och så blev det julklappsöppning!

Innan vi gick ut till hästarna och sa god jul och gav morötter. Vi kramade älskade hejdå och förberedde oss sedan för aftonen..

Vi fixade och donade.. susade en sväng förbi två största syrrorna och önskade God Jul.

Och sen, var det dags att gå lilla vägen till Farmor och Farfar och fira vidare!

Tillsammans med barnens jämnåriga kusiner.

Och eftersom ”Familjen Hedenhös” (vi) hade kört tv-fasta för barnen under veckan, så var Kalle Anka så himmelens roligt att se på. Den grejen gör vi om ett annat år, tror jag!

Vi åt så gott och blev alldeles för bortskämda med julklappar. Lillvännen B kramade sin Farmor hårt.

Och när det var sena kvällen knatade vi hemåt. Nöjda så nöjda. Kröp ner i storsängen, läste i Barnens bibel om varför vi firar jul… och det var den Julaftonen.

Och så blev det Juldagen!

Denna himmelska dag.

Jag älskar att gå på julotta. Men i år fick jag hoppa över, då Brandispappan hade jour. Så, vi alla tog sovmorgon istället och vaknade utvilade och redo för mys dagen lång. Inte dumt, det heller.

Leka med alla nya leksaker, vilken höjdare. Mamman och pappan sprang hittan dittan mellan ungarna för att läsa instruktioner här, hjälpa till med montage där.. osv.

Tyvärr vaknade StoraLillebroren med hiskelig hosta och lite feber, men det lektes för fullt, i alla fall.

Har ni sett! Bertilen fick en helt makalöst fin sticketröja av sin Farmor i julklapp.

Perfekt under overallen när vi skulle ge oss ut för att fodra hästarna och andas friskluft för ett slag. För att sedan vända åter, in mot värmen och lugna lunket…

..eller, det kan vara så att medan bäbisen sov och sov och sov och ungarna nu självständigt lekte och lekte och lekte med allt det nya.. så fick päronen ett ryck och i matrummet hängdes det upp gardinstänger och linnegardiner hamnade på plats och så började vi det efterlängtade projektet ”Badrum & Tvättstuga”. Hoppsan..

SÅ! Klaaarrt!

Ser ni inte det framför er!? Nähä… Den sköna duschen? Den härliga arbetsytan där vi tvättmackapärerna? Och pärlsponten…?

Nåväl. Nu ska här rensas och röjas. Stryk-, Lek- och Träningsrummet ska förvandlas. Vilket år vi möjligt blir klara. Det vet vi inte. Skräckblandad förtjusning då det här kommer bli ett ganska svårt och omfattande projekt.. men, ”det här har vi aldrig gjort förut, så det ska nog gå bra..!”.

Bertil och Olof är taggade, som ni ser! (för övrigt; när vi vuxna har feber… är vi inte uppe på en crosstrainer och härjar, eller hur… barn med ”lite feber”, är inte klokt så tappra alltså )

Annadagen har varit en enda lång repris av Juldagen. Nu sover småbrorsorna och vi andra ska spela vidare en utav julklapparna.. ni anar inte ivern som pågår!

Och det var glimtar från Julen 2021, det.

Julhelgen. Som var lugn och god. Med snor och hosta som gjorde juldag och annandag lugnare än lugnast.. eftersom vi inte rände hittan dittan, utan har varit hemma…. och förutom tråkigt att inte få hänga med storfamiljerna, så har vi haft det så jädrans mysigt. För lill-B har inte varit supersjuk, bara behövt ta det lite lugnare men vi kan förstås inte träffa människor utanför familjen. Så, mycket pyssel och lek.. och hips-vips hade vi visst startat ”Projekt tvättstuga och badrum”.. så typiskt oss. När vi får feeling..



Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Nu byter jag namn på Måndagshälsningen till Drömgårdsrapporten. Sådetså.

Förklarar tydligare vad ni kommer att mötas av. Särskilt med tanke på er nya läsare som hittat hit (kul, hej och välkommen!).

En rapport från Drömgården, liksom.

Hur vi haft det och vad vi påtat med ”sen sist”?

..

Vi har mått gott, förutom någon liten snuvig näsa. Och det har känts som livets största vinst och gåva. Vilket det ju är. Pustat ut och slappnat av efter veckor som varit fyllda till bredden med alla möjliga känslor och upplevelser, härliga som ohärliga.

Det har varit och är så gott, dessa mjuka novembermorgnar med släpig bossamusik och tända ljus. Ammar på kökssoffan. Vinkar rödrosig skolpojke hejdå när ”pappataxin” rullar in på gården och tänker på vilken flärd det är med dessa sköna morgnar, för oss alla. Sörplar påtår, hivar in en tvätt, fyller diskmaskinen och torkar frukostsmulorna lite lagom noga från köksbordet.

Vi klär oss och går ut, jag, Skrållan och dom två småprinsarna. Går till hästarna. Blundar mot den låga novembersolen. Vips är skolpojken hemma och lilla flocken samlad igen. Sen rullar det på liksom.. dagarna.. livet.. och ingen har svårt att somna till kvällen….

StoraLillasyster och StoraLillebror.

Dom är hemma till fullo med Lillebroren nu fastän planen denna höst var lite annorlunda till en början. Tanken var att Juniflickan som börjar förskoleklass om ett år, skulle pricka in i alla fall några timmar varje vecka på Förskolan.. som bra infasning liksom. Men dom där om än roliga, kotte- och rävgruppstimmarna på förskolan, hoppas över helt och hållet nu. Några gånger hann dom vara med innan Lill-Olof föddes.. men sen har det varit paus från vårt håll. Det cirkulerar så oerhört många sjukor i höst att det inte, inte är värt det med tanke på vår lillbebbe. Återigen, vilken lycka att ha syskon nära och alltid någon att leka, tjivas och busa med.

Vi pysslar och donar. En dag gjorde jag en lingonkrans. Så enkelt och så fint, tycker jag.

Småprinsarna! .. varav den minsta hunnit ”fylla en månad”..

Tänk va, så det blev. Fortfarande så överväldigande känsla, med en alldeles egen Fyrklöver. Ja, sånt har ”vi” också tänkt på. Och hur mycket livet känns i hjärtat just nu, mer än någonsin..Älskar så. Och är så himla rädd om dom där fyra liven att jag inte vet var jag ska ta vägen stundvis.

Här ser ni ”glädjerus i bild”, för undertecknad. Första ridturen sedan preggoteten. 24 dagar gammal O slumrade i vagnen under tiden. Succé!

M har varit tapper och tagit tag i ”det sista” i Matrummet.. såpskura golven och måla listerna ett sista varv.

Vi har varit på loppis för första gången på evighet. Hittade pumlor i så fina färger, en pappskärm och en så fin ram.

”Noventmys”.. vilande stunder på sofflocket och turer för att hämta hem skogsfynd att pynta till hemmet med.

Och den första riktiga snön har fallit och lagt sig så vackert och barnen har med glädjetjut susat stjärtlapp och ”räserdyna” utför lobryggan.

Och i helgen var vi på 50-årskalas, som först började i kyrkan med en konsert av de tre nyblivna 50-åringarna, där den ena ju är min Storan. Så så såå stolt lillasyster.

Dagen efter var min bäbis vääldigt väldigt sömnig. Han körde nämligen livets längsta vakenstund där på 50-årsfesten och blev typ ”övertrött” till slut och kom inte till ro förrän vi susade hem till drömgården i sena kvällen.. så söndagen var en hejdlöst sömnig historia. Mor njöt av långa promenaden med honom.. vi fyndade liten pyttegran också som ni ser.. den ska vi pynta med liten ljusslinga och ställa på bron..

Ännu en söndagshöjdpunkt.. fräsiga turen till skogs för att söka utejulgran…Lill-Olofs första skogstur.. ”det här är livet”, sa 7-åringen..

Vi avslutade veckan med att fira en älskad kusin som fyllde 5 år. Vilken kalashelg!

Och tänk, nu är det bara dagar till Första Advent! Vaad hände där!?

.. världens bästa Oooolof hände, förstås.

Önskeplaner för Första Adventsveckan!

Tuta igång HemmaMammalivet 2.0! ..M har varit ”pappataxi” och skjutsat/hämtat skolpojken senaste tiden, men nu är det ”mamman och gänget” som gäller igen.. lite pirrigt nästan, att se om jag får ihop allt med fyra kottar. Men, vi är ett sammansvetsat gäng och Lill-Olof hakar på. Jag tror det ska gå bra. Morgonen i morse gick bra, nybörjartur kanske!

Adventsstöka! .. lite lagom, inga påhittade måsten. Vi kör på feeling.

-Hästa! ..Brandispappan har jourvecka så vi hästar kring gården bara.

Fira Första Advent! .. i all sin enkelhet.

En dag i taget. Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi under veckan!

Emmeli