Hoho i stugorna! Håller ni också på att blåsa bort plötsligt?
Perfekt sommarstädningsväder, förutom att det nu med blåsten är smått omöjligt att putsa fönstren. Nåväl, en skön stund att slå mig ner här fick jag nu istället, när alla barnen lagt sig för kvällen och lugnet lagt sig. Tänkte att vi skulle kika på några glimtar från den söta 6-årsdagen som just varit.. och så bjuppar jag på en riktig klassiker till recept, som passar yyypperligt nu i midsommartider. Håll tillgodo!
Pirret under fixet av födelsedagsbrickan. Jag ÄLSKAR att knåpa ihop små födelsedagsbrickor till barnen.
En liten klassisk jordgubbstårta, med Mormoster Storan-stöpa ljus i. Några syrenblommor på toppen. Det är inte svårt att ordna det vackert i dessa tider…
Nu tassade alla nyvakna små och stora människor uppför trappen..
.. skrålade fram Ja må han leva.. för den lille jubilaren, strösslade kärlek, kramar och paket.
Sen var det raka spåret nerför trappen och ut till lagårn, för där fanns tydligen den sista födelsedagspresenten… som hörde till en fotbollströja, med jubilarens egna namn på samt siffran 3, eftersom han är nummer tre i barnaskaran…. hm, fotbollströja och vad mer nu då?
Men innan det tjavades neråt gården, så hanns det med att prova jättesåpbubble-mojängen. Otroligt, vilka maffiga såpbubblor den kunde ordna!
Hm, hm, hm..
Ett pappa-snickrat fotbollsmål, var det förstås! Så himla uppskattat!
Inte mycket virke som behövdes och nätet, är ett återvunnet slowfeed-nät som vi haft till hästarna… eller det var sanning med modifikation; vi råkade köpa fel storlek på maskorna en gång, iddes ej skicka tillbaka det utan tänkte redan då, ”det här blir perfekt att använda till ett fotbollsmål”. Äntligen så blev det av!
Det bästa 6-åringen vet, är när vi är hemma, alla tillsammans. Så passande att skolbarnen hade klämdag och pappsen tog ledigt också, så lillvännens önskan slog in.
Kramigaste lillprinsen. Med ett hjärta av guld.
Kattungegos.. vilken dröm att få på sin födelsedag!
Nu mumsades det nybakt mammabröd..
Följt av lång prommis/cykeltur tillsammans.
När lunchen stökats undan, bullades det upp för födelsedagsfika med kompisarna. Det blev en så trevlig grej, som vi spontanprovade vid senaste bullbaket, ser ni? – att forma siffra av ihopsatta bullar… enkelt men himla charmigt.
Att få fira födelsedagen med sin bästis. Styra runt henne på fyrhjulingen, leka..
.. och kalasfika under stora björken. Så himla lyxigt, alltihopa!
Till kvällen dukade vi fint inne i gurkjungeln, jag menar Saaaalskammaren!
Tacksamt var önskemiddagen ”korv och pommes” och födelsedagsbarnets päron var mer än nöjda över det. Softare kunde det ju inte bli.
Morfars och Farfars kom och firade med oss, strösslade paket och kärlek över lillvännen.
Dags för Den Stora Jordgubbstårtan nu.. det ser nästan ut som om det bara är fem ljus på tårtan, men om du tittar ryyysligt noga så anar man det sjätte. Vilken dag, från morgon till kväll. Nöjd lillvän som slumrade sött till kvällen.
.. Tårtsnack nu!
Det absolut bästa tårtbottenreceptet jag kan ge er, är från min älskade mor. Slår på stort ikväll, och sänder det vidare. Perfekt inför midsommartårtan..
Mor Birgits tårtbotten
Ingredienser (till en redigare sortens tårtform, gör jag detta recept nedan, fast gånger 1,5….med 3 ägg alltså.. men ni får grundreceptet)
2 ägg
2 kkp socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2,5 kkp mjöl
1 kkp kokande vatten
Vispa ägg och socker pösigt. Länge, länge, det göör sådan skillnad på fluffig botten. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bytta, rör ut bakpulvret väl och blanda sedan ihop de torra ingredienserna med ägg-, och sockerblandningen. Till sist häller du i det kokande vattnet, rör om till en jämn smet som du häller i en smörad och bröad tårtform.
In i ugnen på 175 grader… iiii? Jag vet tusan inte. 20-30 minuter? Håll koll! Det är så jag gör. Provstick kakan när färgen är gyllene, kakan ska inte vara kladdig.
Dela sedan tårtbotten i tre delar.. plan ett fyller jag med en vaniljkräm..
Plan två, fylls med hemkokt hallonsylt. Massor av grädde och jordgubbar på toppen sedan.
Muuuums!!
Nu får vi se vilken tårta det blir här hemma till midsommar… antingen denna klassiska jordgubbstårta, eller så kanske den HÄR… för den är också i toppen av favoriternas favoriter. Ska sova på saken nu..
Kära hjärtanes alltså, små gulliga födelsedagar, sommarkalas, midsommar… så mycket fint, hela alltet. En ren och skär ynnest att få vara med om.
Hinner jag inte kika in till er något mer innan helgen, så önskar er redan nu en god, god, god midsommar.. fylld med sånt och såna ni mår gott av och tillsammans med.
Kvar är vi med en hoper härliga minnen från en fantastisk, lång och trogen vinter, som kom med första snön som aldrig försvann, redan i mitten av oktober. Jag minns nu bara att vi haft det hur bra som helst. Men nog är det alltid extra slitigt, kärvt och arbetsamt med vintertid, så är det. På samma gång också, så vilsamt. Vintervila. Nu möter ljuset upp med energi och det ska bli så gott med vår och sommar nu.
Allt har sin tid, var tid har sin charm, eller hur?
Ett minne, från vårvintern, är älskade Sixtens 10-årskalas.
Vi började först med utelunch tillsammans med Storfamiljen. Grillade järnmackor. Sen gick vi in och högg in på kalasfikat. Vi spridde ut oss bland kalasdukade borden.
För en chokladälskare som S, så kan ni ana temat på kalasfikat.
En klassisk chokladtårta (klassisk kladdkakebotten) med grädde och skogshallon på toppen.
Värm 350 gram jordnötssmör, 2 dl sirap, 1 dl strösocker, 1/4 salt på medelvärme i en kastrull, under omrörning för att inte smeten ska brännas
Häll jordnötsröran i bunken med cornflakes och blanda noga
Klä en ugnsfast form, cirka 30 x 40 cm, med bakplåtspapper och tryck ut smeten jämt (ett tips är att lägga ett bakplåtspapper över smeten också, för att lätt, utan kladd, kunna platta till smeten slätt. Skjuts in i kylen i cirka en timme sedan!
Smält 200 gram choklad (mjölkchoklad eller mörk choklad, välj efter tycke!) över ett vattenbad.. och häll sedan till sist chokladen över kakan, bred ut jämt. Skär upp i bitar när chokladen stelnat. Ät och njut på en gång eller frys in!
Okej, lite annat än bara chokladigt hade också fått smyga sig in.. för Morotskaka är också en favorit hos honom. Den här, som vi gör i långpanna, är helt suverän.
.. och den här solgula godingen gick åt som smör i solsken. Kära nån, så god den är… en klassisk mandeltårta. Urenkel att göra och så ofantligt god. Nog min favorittårta, faktiskt!
Så mycket kärlek vi berikats med senaste tio åren. Så mycket äventyr tillsammans, livet liksom.. dag för dag. Det finaste vi har.
Idag vaknar vi till solig aprillördag och det känns så gott med helg. Vårens allra första, faktiskt. Vädret har slagit om. Tack vintern, för allt. För den här gången. Något bakslag kommer säkert.. men våren är här nu, så är det bara.
Oktoberhelgen stod för dörren och som vi donat och grejat, lagat, bakat och fixat.
Sånt där som jag tycker så mycket om.
Morgonen hade varit rejält frostig och jag fick riktigt ”skrapa ihop” den allra sista blombuketten för i år.
Mörkret föll. Och gästerna trillade in. Äntligen.
Snabbt steg temperaturen i det gamla timmerhuset när gammköket fylldes av älskade människor. Det lilla minglet kunde börja. Krustader fyllda med stuvning på höstens kantareller. Bubblor i glasen.
Blå timmen och Vaarsågoda!
Sallad med så mycket som möjligt från landet. Ris av olika slag. Mammabröd. Och den där grytan som är en sån favvis för oss. Dessutom så otrooligt bra, att laga till många!
Kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater. Och på toppen är det tärnad zucchini som bara duttas i mot slutet. Perfekt! För är det något vi har nu, så är det zucchini.
Hjärtana våra, lyckan att vi har varandra. Lill-Olof älskade när Mormoster Storan läste ”Pippi Lång” (som Lilla O säger) för honom.
Till efterrätt bjöds födelsedagsmorsans absoluta favoriter .. ”Falsk Ostkaka/Zucchinikaka” (recept HÄR) och ”Drömgod Morotskaka” (recept HÄR)
.. sen hade vi fullt upp med att vara mätta och surra tills ena lillungen efter den andra somnat och det visst var dags att krama hejdå till varandra.
…
Så det var en höstkväll i gamla Drömgården, det. Så väldigt fint att få fira 33 år i livet, mumlade hon, efter-kalas-trött och så tacksam för alla älskade människor vi har runtomkring oss.
..solen sken och vi bjöd över vännerna för middag efter en dag av grejande med allt möjligt.
Septemberköket!
Mos- och saftkittlarna alltid redo. Något nyskördat ständigt på bänken. Grönkål i blombuketten. Middag på gång.
Som tillbehör till laxmiddagen fräste jag finhackad gul lök, grönkål och harrisar i en redig klick smör. Saltade, pepprade. M-m-m!
Dukade fint i Salskammaren med halvskrövlig duk och färsk blombukett.
Mållös. Blomningen. Hur kan den ens bli såhär vackert!? Tycker så om att blanda i nypon i nyhöstbuketterna också. Och som sagt, grönkål också. Himla charmigt!
Ett stycke morsa som slirat genom duschen, hoppat i en sommarklänning för vad vet man, kanske sista gången denna sommartid? Det gäller att passa på. Tillbaka till kastruller och spisande sedan. Och iiingen uppoffring i det, alls. Att stå och laga i lugnan ro, särskilt denna tid på året när landen, träd och skog dignar av gott .. det är en favoritsyssla för mig.
Ett stycke efterrättsexperiment i bild. Jag hade nämligen kommit över smördeg på lillaffärn, sådär skitbilligt.. för billigt för att inte köpa och prova göra något gott utav…
”Å, nu kommer dom!!”, vrålade storasyskonen utifrån bron. Bäst att gå och anfalla dom efterlängtade!
Älskade torparna som kom med sin härliga energi och goda grejer som hemägg, nykokt saft och hjortronsylt.
Sa klart och tydligt till familjen att dom kan få varsin tesked hjortronsylt, att smaka. Resten är till mamma. Sådetså. Det är en stor favorit, mao. Tänk om jag vågade mig upp till vår skog på fjället och plocka om somrarna… men det gör jag inte. Är alldeles för björnrädd.
”Nu är det maaat!”
Och vad härligt det kändes, med skördemiddag. Okej, laxen var ”fiskad” nere på lillaffärn. Tunnbrödet, nere från Mjälloms. Men allt grönt från oss. Pärerna likaså. Blåbär och äpplen till efterrätten också. Dillen i såsen. Krassen och ringblommor som krusidulligt uppepå. ”Bara kon som fattas”, menar den skäggige….
Livet i syn.
En vinstkänsla är också, att precis alla tycker om denna maträtt… hur ofta hittar man en sån rätt, när det handlar om ett gäng på sju gullungar!?
Hästarna betade utanför.
Sen utbröt lekinferno bland barnen. Samt allt mellan himmel och jord-babbel och spejande av pågående projekten här hemma för dom fyra päronen.
Typiskt härligt, hela alltet.
Sen blev det glassbuffé för barnen. Och någon premiärade och fick minsann sitta både mellan gängets Radarpar OCH få PRECIS samma sak i tallriken som dom…
-Glass, maränger och chokladsås. Hejdå kvällströttheten och hej SuperspeedBusOlof! ..som levde lajvet i sin sockertopp bland alla ”storbarn” sedan.
Nu var det föräldrarnas tur att njuta efterrätt.
Hade gräddat experimentknytena en stund och det doftade himmelskt i köket. Blåbär med vit choklad eller andra varianten; smörstekta kardemumma- och kaneläpplen.
Söta smördegsknyten med en klick vaniljglass till. Det smakade mycket, mycket bra… om jag ska behärska mig i orden.
Om inte; ”DET VAR SVIIINGOTT!!”.
…
Det blev en så på-alla-sätt-god kväll.
Skördetider, är goda tider. Och vänner, är dyrbarare än guld. Ja, så är det!
Jag bara måste få berätta om gårkvällen här hemma..
..StoraLillasyster hade bjudit in sina två närmsta vänner till ett så efterlängtat litet ”kompiskalas”, något som hennes bröder var minst lika taggade på. Lilla B skulle nämligen få vara med på kalaset han också och Storebror? Han skulle stå för kalasfixet, dukandet, kockandes, kyperiet… RUBBET!
Meny skrevs, i sån pepp och hast att vi varken hade ro eller intresse att rabbla rättstavande. Så fort kalasfolket var samlat, upptogs beställningar utifrån den hejdlöst barnvänliga menyn.
Medan den klassiskt italienska musiken bara skrålade ur högtalarna, hällde Storebror upp önskad crush i glasen ..
Ristorante Pigiama, osade av kalasstämning.
Förrätten (chips i varsin liten skål) serverades och snabbt var skålandet igång också, som ni ser!
Ni vet att jag aldrig någonsin dricker en droppe alkohol, men jag är nog den som skålar mest. För ICKE behöver det vara någon särskild dryck för att kunna skålas. Vi skålar för livet, i kaffe, mjölk och bubbeldricka av olika slag. Så det så!
Snabbt ut i köket igen, där assistenten (Morsan) precis hade spisat klart det sista. Den kuuuulinariska maten lades upp på fat och beställningarna lästes noga, ”vem var det som skulle ha ketchup på nu då, och inte!?”… ”Mamma, det här är så kul! Och såå stressigt!”, sa nioåringen lyckligt där han slirade tag i tallrikarna och drog in mot Salskammaren igen..
”Smaklig måltid, hoppas det ska smaka!”, sa servitören! … iklädd vitskjorta och med kökshandduken världsvant hängande över armen.
Det var inte bara sjåigt med matlagande, serverandet och allt det där…vi ”som jobbade i köket”, hade också en busig Toddler att hålla reda på. Han var precis överallt där han inte skulle vara. Så vi gjorde helt sonika ett försök att hålla honom några minuter på plats, med hjälp av bolibompa. Funkade halvbra. Men några minuter, är ändå några minuter…..
Puh, så varmt! Ljuvliga augustivädret tillät korsgrad med ljummen vind…
Små godispaket skulle nu ordnas, medan kalasfolket lekte uppe på övervåningen. Ni ser vem som lyckades haffa tag på karameller i väldig fart, va?
Knyta knuten, fixa och greja. Kanske en kväll av det mest kärleksfulla slag, suckade mamman…
Det blev fiskedamm ute på bron. ”Men vad synd att jag missade det, mamma!”, sa 9-åringen… jag ”var ju på toa!”, sa han nöjt, blinkandes med ena ögat och med sitationstecken-fingrarna i luften världsvant.
Å men peerfekt! Nu kom Bondepappan in en sväng från traktorkörandet.. och hämtade lilla Virvelvinden. Lycka för Toddlern!
Tänk att vi fick dessa dagar av värme, lagom vind och sol? Höskördsväder!! Sooom vi väntat och väntat på det denna sommar…
Nu var ”köket” så trötta att vi nästan såg i kors.. men vi haade ju en rätt kvar på menyn. Efterrätten.
I ett nafs snodde vi ihop en önskat ”lagomkladdig” kladdkaka. Vispade grädde. Tog ännu ett varv av beställningar… ni vet, nån ville ha med grädde, någon utan.. nån ville baara ha grädde…
Nu var personalen på Ristorante Pigiama, heelt utmattade. Och såå nöjda.
Vi slog oss ner ute på bron, med varsin kaffekopp och efterrättsbit. Inne i Salen satt nu kalasfolket parkerade framför film, med popcorn och chips i skålar härs och tvärs…. nära på, sovande…
Fyra timmar av ivrigt kalasande, som varit så skitroligt. Vi sänder idén vidare, mao. Lek er egen restaurang, fullt ut. Fyll livet med en busrolig kväll. Låt barnen få mycket av ansvaret och det kommer bli fest av rang! Det här blev ett underbart sommarlovsminne.
Ristorante Pigiama, undrar du kanske? Jamen, vi troor att det kanske, på italienska, betyder typ ”pyjamasrestaurangen”?… gästerna kom nämligen iklädde pyjamas.. och klackeskor, förstår ni.
-Ja-a-då! Kalastätt är det här denna tid om året, med familjens alla sommarbarn. Nu var det pappans tur att fylla år och vi andra i familjen var såklart überpepp på att göra ett härligt kalas för honom, än om han tyckte att ”Emmeli du behöööver inte göra kalas för mig nu efter barnens kalas och allt”.. men det känns som att det är flera år sedan det blev kalas på något värdigt vis för honom och nu fanns både ork och lust, såå nu skulle det bli kalas, sådetså!
Vi hade dukat så det gick att slå sig ner lite här och var. Som i gammköket.
Eller i Salskammarn! Ja, eller i Salen intill, förstås!
”Uuuääh, vad äckligt, nu pussas dom igen, hörni!!”, utbrister barnen till varandra. Samtidigt som dom ska låtsas tycka att det är så himla drygt, så syns det på dom, hur dom älskar, att vi älskar varandra så. Och jag hoppas så, så, såå..att det ska få vara såhär, länge, länge, länge till.
Det dukades upp med allt gott som vi bakat senaste dagarna.
Tårtor och somriga kakor! Den ena tårtan hade en botten med valnötter, medan den andra hade en botten av mandel.
Tårtan närmast i bild, den med valnötter i sin botten och med en fluffig vaniljgrädde som också har en dutt gräddfil i sig… den, är så hejdlöst god och har liksom blivit ”Martins tårta”, då den faller honom så väl i smaken.
Valnötstårta, men vaniljfluff och bär på toppen! HÄR har ni receptet till den, förresten!
Den andra tårtan får jag ge er recept på en annan dag.
Gästerna började trilla in och här har ni två utav kalaskvällens stjärnor! Ett stycke Enhörning och en Pytte-Zorro!
En så extrafin gäst för kvällen också, min fina, fina Moster Marianne! Å, som vi har längtat efter att få ses, det var så längesedan nu. Och prick hur härligt som helst! Det känns förstår ni, som att en liten skvätt av min Mormor Syrena plötsligt kom in i vårt gamla hem för ett slag. Och det var så, så såå gott i hjärtat! Ni kan inte tro att den där donnan bredvid mig, snart snart fyller 85 år, va!?
Det sjöngs och skålades för jubilaren och strax efter, ringlade en kalas-kö sig genom köket.. Sixten kände sig trygg mellan kusse och Mormoster.
Och i Salen skapades en liten ”ungdomshörna”, Lillminsting tyckte det var helnajs att hänga där, med stoorbarnen.
Väck med fikat och fram med kex och ostar och iskall äppelmust och frukt och allt annat gott vi kunde hitta åt.
Jag är Team Digestive med Kvibille gräddädel eller brie på. Det bästa med att vara Kalasfixaren alltid, är ju att man får bestämma eeexakt man önskar bjuda på…det jag tycker är godast, alltså. Hehe..
Sommarnatten var ljus trots det efterlängtade regnet som fallit i timmar… och den här kvällen stoppar vi varmt om i hjärteasken. Plötsligt började det ju närma sig mitt i natten och precis ingen lillunge var ens nära att vilja gå i säng.. men efter många hejdå-kramar så small vi av allihopa, en efter en.. vilken kväll det blev!
…
Så så gick det till, när vi firade Livets Människa! Japp, det är just precis det han är för mig. Älskade M, alltså. Evigt tacksam för honom.
Senaste kommentarer