SAnna Sommardrömmen, 6 år!

Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.

Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.

Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.

Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..

Kärleksmumstårta!

Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!

Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.

Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.

Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.

Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!

Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.

Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!

.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3

Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!

J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..

Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..

Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.

Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.

Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!

Så mumsades det glass härsan tvärsan.

Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.

Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.

6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.

En så himla härlig 6-årsdag, alltså!

Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!

Emmeli

En så märkvärdigt fin 4-årsdag!

Så blev det äntligen den där allra första tisdagen i den allra första sommarmånaden.. och som vi längtat till denna dag!

Lillebrors 4-årsdag!

Jag stökade med det sista tiidigt, tidigt.. sen väcktes det lilla sovande gänget..och vi harklade oss, och började sjunga för födelsedagsbarnet..

Ja må han leva och hipp hipp hurraa!

Kramar, pussar och massa grattis.

Å, puuh! Där blåstes dom fyra små ljusen ut.

Följt av paketöppning! .. där 4-åringen tackade för presenterna jag vet inte hur många gånger.

Så trippade vi utför trappen,

..B fann då ett snöre i handtaget… ett snöre han skulle följa, för att finna skatten. Skatten som var från både Morfars och oss…

Jubel och åter jubel. Hade han verkligen fått den där radiostyrda storbilen han sett och önskat sig från leksaksbutiken? -Ja.

Så gick vi in igen. Åt födelsedagsfrukost innan vi vinkade skolbarn och kontorspappa hejdå.

Och sen fyllde vi vår förmiddag med lite av varje. Ni vet, dega med nya lekleran, rulla chokladbollar, jonglera ballonger.. och ladda batterier..

.. för nu skulle det bli åka av! Oj som lillvännen uppskattade denna lite rejälare radiostyrda bil, som liksom orkar sig fram både på knagglig grusväg och guppig gräsmatta.

Efter lunch gav vi oss iväg på tur. Vilande småprinsar i vagnen och en mamma som försökte hålla sig från att springa.. det gick rätt bra faktiskt. Vi hämtade storasyskon och tjavade sedan hemåt igen.

Det är alltid samma ”hem ljuva hem”-känsla när vi kommer från byn och rullar in här på vår lillväg..

Sommaren kom, med besked! Det blev såhåå varmt! Jag och storasyskonen njöt sommarens första vattenmelon ute på lilltrappen medan Lill-Olof latjade på alldeles innanför dörren och var så väldigt nöjd över det.

Du och jag, Bertil.

Vi fejade inför födelsedagskalas sedan. Tog fram utemöbler nerifrån lagårn. Skurade rent och la på dukar och fyllde vaser med blommor. Med avbrott för att gunga tillsammmans och försöka få till det där med att göra fart, alldeles själv. En utmaning vi tänker jobba på i sommar. Nyp mig i armen, så mysigt!

Att få duka kalas med ett tak av äppelblom…

Tårtan garnerades! ”Mästerbagare Bertil” hade förstås både bakat tårtan och skulle nu garnera. Enligt önskan blev det jordgubbstårta!

Med lemoncurdgrädde på ena lagret och vitchokladmousse på det andra.

Nu åkte tröja nummer tre på för dagen. Traktortröjan. Födelsedagströjan. För nu så, nu var pappan hemma från jobbet och nu var det så nära, kalas!

Älskad familj trillade in och Bertilen blev så överöst med fina presenter där han satt på trappen.

B hade fått önska precis det han ville att vi skulle äta till middag. Han hade önskat ”grillad korv med bröd”… gullhjärta. Såklart det blev det till kalasmiddag. Pappan grillade och grillade. Mums ju!

Det var på vippen att det fanns tid till att äta…. nya fräsiga bilen behövde sig en tur, liksom..

Småkusiner lekte och lekte, vuxna surrade i kapp med humlorna i äppelträdet. Jag myste runt bland allt och dukade fram kalasfikat.

Chokladbullar. Chokladbollar. Jordgubbstårta. Och saft! Det var önskan från lillvännen. Himmel, så härligt att vi kunde uppfylla alltsammans.

Kalasfika. Och såpbubblor till alla barnen. Mumsande. Följt av kramar , hejdå och tack för ikväll.

Skitiga småfötter. Rödblommiga småkinder. Disk som viskar om rikedom på liv. En skara små barn, som somnade mer än gott till kvällen. Efter en så märkvärdigt fin 4-årsdag.

Tacksamhet. Så stor, så stor.

Nu ska denna, ohyggligt trötta men hjärtevarma moder krypa till sängs bredvid en hop snusande, älskade människor. Klockan är långt efter midnatt.. och det är sådär magiskt vackert ute.. junimagi.


Emmeli

Barnkalas ute i vårvintern!

Idag är det åttonde april och full snöyra!

Jag vet att vi inte är ensamma om saken, så lova mig att vara rädda om er om ni prompt måste ut på vägarna.

Den skäggige har inte jour men på väg mot skolskjutsandet i morse (medan jag låg och sov bredvid varm bäbis i vanlig fredagsordning. LYX!!), fann hann en farbror som slirat i diket, som han förstås stannade och hjälpte därifrån. Hämtade Pelle-traktorn och kunde dra upp bilen ur diket så oskadde farbrorn lyckligt kunde åka vidare direkt, istället för att behöva sitta och vänta i timmar på en bärgningsbil. Guldstjärna till världens snällaste M. Blir varm av tanken… på godhet och viljan att hjälpa varandra. Så ska det vara!



Nu när det är så snöigt och dant igen, så tycker jag att vi kikar tillbaka några veckor, till dagen när solen sken och vi hade barnkalas här på gården! Ballongerna upphängda i ena vajern på lagårn och stämning på topp!

Likt förra året firade vi Storebror och tre till av hans klasskompisar, som fyller inom bara några dagar alla fyra.

Här hos oss på gamla drömgården. Så himmelens trevligt och smidigt kalasupplägg. Fyra föräldrapar där alla hjälps åt och det hela frambringar en känsla av att kunna ordna ett väldigt roligt, innehållsrikt kalas men med väldigt liten arbetsbelastning. Teamwork, alltså! Sicket bra påfund!

Ett stycke kalaspappa!

Kring fikabordet dukade vi upp med stolar.. menar, höbalar. Vad annars? 😉

Födelsedagsbarn, en hop gulliga småsyskon, katter, hästar, surrande päron och vårvinter. Allt i ett!

Och en kalas-FarfarMorfar som ännu ett år ställde upp och skjutsade småungarna varv efter varv på lägdan (tack igen, Svärfar!!).

Ni anar peppen, när långa tåg av räserkälkar susade efter varandra i härlig fart!

Chippen ställde upp och bar barn efter barn, så tålmodigt. Om han fick mycket gott i gengäld? Oh, ja. Han älskar att vara ponnyridningsfarbror.

Och nu var det dags för fikat! Gullbarnen var alldeles saliga, ”BALLERIIINA!?” och ”Kääärleksmums!?”.. en ska inte krångla till det i onödan, liksom. Barn är fantastiska varelser och ofta är det vi vuxna som planterar höga krav och förväntningar.

(MammaMormor hade bakat kärleksmums, tack mamma! Det var guld värt)

Så ljuvligt att se ett litet kompisgäng så fint sammansvetsat. Efter att goda festisarna var uppsörplade, kutades det vidare; mot skattjakt! Varsin liten godispåse fanns och avnjöts. Innan några sista svängar ute på lägdan, lite ”fri lek” och plötsligt… var kalaset slut.

”Ett himla festligt påhitt, det där”, tyckte Lill-Olof. Som visserligen sovit sig igenom precis hela kalaset men hann vara med på ett hörn på slutet.

Kul med många barn, menar han! Undertecknad håller med! Barn är livet. Det bästa vi har! <3

Och i ett nafs var allt undanstökat, Minimannen och bästis-V, bar världsvant tillbaka höbalarna mot lagårn igen. Det där, lyfta höbalar, det hade dom gjort förr, menade dom!

Och det var det, Barnkalaset ute i vårvintern för våra 8-åringar!

Emmeli

Äntligen storkalas i drömgården!

Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.

Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.

Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.

S grejade på med dukningen.

Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.

Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…

När kommer gästerna!?

Kalaspeppat gäng!

.. och sen kom ju gästerna!

Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror.
Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!

Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!

Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.

HÄR finns receptet på ”Storans chokladtårta”.

Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3



Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag!

… eller god och god..lite siså.. jag vaknade med migränkänning, i en pöl av kiss från en älskad lillunge och med sån olustig känsla i kroppen. Nu är det bara några ynka dagar kvar till den där dagen vi i min storfamilj blickar mot med fokus, spänning och en skopa obehag. Jag hade så önskat slippa kombinera spänningen över att föda barn, med spänningen över en avancerad operation för en näranära älskad. Men. Man får inte välja. Så är det bara. Allt ska gå bra.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen kommer mer än väl till pass idag.

Ska vi kika på veckan som gick? Ja det gör vi.

Veckan började med födelsedag. Å himmel så söt uppvaktning jag fick där till mörka oktobermorgonen. Gullgänget som kom och sjöng för fulla morgonhalsar, tidigt tidigt. Och sen god frulle tillsammans, serverad vid dukat bord. Höjden av lyx, menar mamman. Äppelmos på gröten, hembakta zucchinibrödet med krusbärsmarmeladen ovan ostskivan.. gott kaffe. Massa pussar, kramar och fina presenter. Oj oj oj. Så bortskämd jag kände mig.

Födelsedagsvädret var regnigt och det passade alldeles ypperligt att inviga ena presenten när jag tog turen ut på gården, till hästarna och så. Regnjackan, alltså! Där inne påtade vi med kalasfix. Chokladbollar skulle det bli, tyckte Lillebror!

Och så spisade jag middag medan mannen höll på iiiin i det sista med att få matrummet redo att ätas födelsedagsmiddag i (jag försökte säga honom att det behööövs inte, M, vi sitter i köket!.. men han hade bara bestämt sig för att så skulle det bli…

Jag krängde på mig en klänning som inte alls var någon preggoklänning men som fick duga. Ordnade med födelsedagsblommor och gav älsklingshästar äpplen som för att sprida lite kalasstämning där ute i hagen också. Och sen kom gästerna. Ett litet men naggande gott sällskap. Jag kände att jag inte hade ork att göra stort storkalas med allaalla..vi är många då, ni vet.. och jag älskar ju det.. men ja, alla förstod. <3

Vi åt gryta, som nästan alltid på min födelsedag. Höst och gryta, det rimmar väl, liksom. ”Kreolskans” blev det denna gång. ÄÄÄLSKAR den grytan! Till pressad hempotatis och god sallad. Enkelt. Så gott. Samt lätt att laga mycket! Receptet finns HÄR.

Och så himla fräsigt, att vi kunde inviga matrummet.. det kalasades vid både stort och litet bord ser ni.

Morotskaka som tårta och barnen hjälpte mig att blåsa ut ljusen. Sex stycken.. ett för varje familjemedlem.

Och kakan.. helt och hållet maagnifik. Jag vet nog tusan ingen godare kaka. Gör man den i springform såhär så blir det ju tårta av hela alltet också. Perfekt!

HÄR finns receptet till Den Drömgoda Morotskakan!

Så tacksam över en fin födelsedag. <3

Och så blev det tisdag och födelsedagen låg bakom oss, mjukt i minnet. Solen sken.. och Lillminsting började luras med oss. Det pysslades, lunchades.. och klockades förvärkar (!):

… som klingade av (!!!!!). Preciis som med Storalillasyster, som ju sedan bara bestämde sig för att komma till världen i en väldig fart. Så…plötsligt började bebbeväntan inta en helt ny nivå.

Vila varvat med små turer till fots och cykel. Och ni vet, den där väntan i slutet av en preggotet.. minsta lilla tecken som analyseras.. man kan ju bli knasig för mindre!

Otåligheten hos undertecknad har stigit i höjden senaste dagarna. Och Städgalen, har fått ett ansikte… rum efter rum har fått nyputsade fönster och inte ett plagg finns att tvättas eller vikas..

Mannen har jobbat på med diverse ute på gården. Som att förbereda foderbordet för ny vinter med nytt nät att stoppa hö i. Så fräsig känsla att vi börjat fodra med vårt alldeles egna hö nu. Hästarna älskar det! Barnen spikade några sista spikar i sin koja innan vi packade ihop för vintern, både verktyg och sandlådeprylar osv. Lilla lektstugan fick i vanlig ordning förvandlas till vinterförråd för barnens grejer.

På lördagen susade trion till sin älskade Mormor och Morfar. För mysdygn. Pappsen hade varit till skogs och plockat ris och annat och mor hade gjort så höstigt och fint med det ute på bron. Inspirerande, världssnälla duon till päron, alltså. Vad gjorde jag utan dom!? .. och tänk så mysigt att gå med barnvagnen på tur och plocka hem lite ris och mossa!! Ååhåh!

Vi avslutade veckan sömnigt. Lillebror slumrade i finsoffan i Salen och mamman i finsoffan i Matrummet. Några fönster blev förstås putsade också, .. och så konstaterade jag att ”det blev nog inställt.. barnafödandet” för plötlsigt känner jag mig knappt preggo.

Egentligen är vi ju inte alls 40 veckor gångna , men vi har gjort oss beredda eftersom lillunge nr. 2 och 3 varit ute i stora vida världen vid det här laget.. och också, för att lilla fyran verkar vara en lurifax av rang…

Önskeplaner för vecka 41:

-Ta en dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Försöka låta känslan av lycka över det ena och oro över det andra, samsas.

-Bädda vaggan tillsammans med MammaMormor <3

Njuta av den goda oktoberluften! … plocka blommor in i det sista och doftar luktärterna allt jag kan. När som helst nyper nog frosten helt och hållet.

Nu tar vi oss ann den här dagen och nya veckan. Med mycket blandade känslor. Djupa andetag och en stund i taget. Tänk att det ofta är såhär.. Att något härligt och lyckosamt ska samsas med något svårt och oroligt. Så är livet.


Önskar er en god vecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan!




Emmeli

När vi firade junibarnen med trädgårdskalas!

Himmel, vilken fin dag det där blev.

Juniflickans 5-årsdag och också dagen vi bjudit hela storfamiljen att fira båda våra junibarn, trädgårdskalas det skulle bli! Minstingarna fyller ju så tätt och brandispappan har haft så mycket jour att i år fick det bli ett litet Morfars-Farfars-kalas på Lillebrors dag, så att han fick firas på alldeles lagom 3-åringsvis. Och nu, Storkalas för dom båda, på Storasysters födelsedag (och därmed lite mer fokus på henne vilket inte bekom Lillebroren alls) efter allt brandmannande blivit överstökat… förra året chansade vi och hade storkalas fastän M hade jour.. och ni minns kanske hur det gick? Han rusade iväg på larm preciis innan gästerna skulle komma och kom hem till precis att dom skulle åka.

Så oh, vilken hit det här blev istället, på alla sätt!

Vi dukade upp i trädgården. Jag frågade er följare inne på instagram om ni skulle vilja komma och fika här ifall den där drömmen om sommarcafé togs i kraft.. och ojjj vilket engagemang från er. Får helt klart spåna vidare!

Nystrukna dukar och ängsbuketter på borden. Solen kikade fram och värmen kom åter så gott. Stickan vilade sig i myshörnan medan barnen hoppade på den livsfarliga studsmattan som blev krokig i höststormen, utan nät och gudvetallt. (Vi jobbar på att investera i en ny, men det är inte så lätt att få tag på just nu…)

Så stod dom där, superredo.. studsandes på stället.. över lyckan att gästerna började trilla in. Storasyster och Lillebror.

Det strösslades med kärlek, kramar och paket. Och titta lilla somriga jumpern som Mormor hade stickat till Juni. Helt ljuvlig!

Lycka, är att ha en familj. Syskon, päron, Mor- och Farpäron, mostrar, morbröderna, faster och fabror, ett helt gäng kusiner.. och sin alldeles egna Gudmor att storkrama.

Så dukades middagen fram där ute på verandan. Pastasallad med massa gott i. Såå smidigt att bjuda många på en varm sommardag. Mammabröd till förstås! Och två olika röror… jag gör dessa ”jämt”, för att dom är så hutlöst enkla OCH goda. Norrmejeriers Creme Fraishe tillsammans med soltorkadetomater-kräm (alltså en burk med en kräm gjord av enbart soltorkade tomater). Den gröna röran är samma mejeri-bas men med grön pesto istället. Blanda efter tycke och smak. Salta, peppra. Klart! MUMS!

Så ofantligt härligt att få samla alla, på vår oklippta, ängsmjuka gamla gård..

Så tacksamma är vi, för alla dessa människor vi har i kring oss.

Så var det dags för den önskade, efterlängtade GLASSBUFFÈN!

.. där hon som absoluut inte gillar grädde på tårta, mumsade strut efter strut av ”Drottningglass”, hallon och blåbär, alltså. Med småmaränger på toppen, förstås!

Kaffekola-glassen är också väldans poppis. Vaniljglassen och rostad mandel- och nutellaglassen gick inte heller av för hackor.

Det äär ju så enkelt att göra egen glass. Vill ni ha recepten på tre utav dom fyra sorterna (”Juniflickans glassbuffé”) som fanns igår, så finns recepten HÄR.

Det fjärde glassreceptet ger jag en annan dag!

Småälsklingar i glasskö!

… och sen var alla så glassmätta och kvällströtta att det vinkades hejdå.. efter en helt fantastisk kalaskväll, med supertur med vädret!

Kalaspappan och Kalasmamman slog sig ner i trähammocken för ett slag.. det är så fint att få dela livet med honom. Allt känns så lätt.. än om det inte är lätt, än om det händer sorgliga saker i livet, vi måste deala med problem och livet-gupp som dyker upp… men tillsammans så är vi starka, så starka. Tack livet för M.

Och tack livet, för att vi får vara med om ännu en sommar, hela familjen tillsammans. Medan alla andra i familjen somnat, så satte jag mig på verandan för ett slag och bara insöp. Livet och allt som är. Dofterna, vyerna, ljuden… att få uppleva ännu en årets ljusaste sommardag och natt. Ingenting av det, att ta för givet.

Så så gick det till, när vi firade junibarnen med trädgårdskalas här på Drömgården!

Emmeli