Ännu så mycket sommar kvar! Små bara fötter och dopp i sjön.
Vi har försökt att ”vara duktiga” i sommar och inte starta några nya projekt på feeling, som vi såå lätt gör… utan faktiskt betat av en del tråk som är väldiga viktigheter och gudomligt sköna att ha gjorda i efterhand. Som att taket på boningshuset nu är bytt, tätt och klart (!!).
Vindskivor bytta och målade. Låter så lätt, men är en hel del jobb. Bara att själv (M alltså) ställa ställning på tre sidor av huset. Tungt och tidsödande. Och ni känner M vid det här laget, förstås har han tagit fram precis den profil som var på vindskivan sedan innan.. sånt där som tar lite extra tid, men är detaljer vi älskar. Att återställa och vårda ömt. Nya hängrännor och stuprör är på plats också… på ena sidan huset. Hinner vi andra innan vintern? Det är planen illa fall. Ställningen ska upp på fjärde och sista sidan.
Och nocken på lon, är numera tät. Det var en hemskt nervös dag när papporna M och J satt där uppe på nocken. Mammor och barn nervöspratade och umgicks gott på sitt håll, för att slippa se. Det var en fin så fin arbetsdag men jag ryser av att bara titta på den där bilden.
Augusti. Skördetider. Köksbänken ständigt fylld. Ömsom syner som dessa, ömsom ett otroligt rörigt kaos.
Dessa bilder är tagna när det var väldigt rent och bortdiskat, vill påminna om det. Alla som tex. kokat saft vet hur det såg ut innan saftflaskebilden togs… vet knappt något söligare än att göra saft, men så gott det blir och vad mysigt det är att ha ”Mor Emmelis blandsaft” att bjuda barnen på till gofika!
Laga gott och få finbesök hittan dittan. Känna sensommaren i oss. Här var Idan och gulliga lillan på middag just samma kväll som det var solförmörkelse.. vilket speciellt ljus det blev där ett tag!
Sommarens hästfokus har varit att lära känna nya hästen bättre och bättre. Ett litet gäng längre turer har jag och M hunnit med. Och också; ett känslosamt, väldigt fint besök hos vår älskade Ikran i hans nya hem. Hela familjen var med och det var så fint. Han har det så bra. Det är mer än fint att vi har honom så nära, samt har så bra kontakt med hans nya ägare. Men förstås, var det inte bara lätt att träffa honom. Lilla B tycker fortfarande att mamma och pappa tog ett dumt beslut och bara svamlar när dom säger ”Ikran är ljuv, men en liite för stor häst att hålla med med en massa barn i kring..”.
Augusti blev också månaden vi storstädade hönshuset inför vintern.
Jag hade fantastisk hjälp. Som hon slet på, min stora tjej. Njutbart, att få se hur underbart hönsen tyckte att det var där inne sedan, samt välkomna de nya småhönorna som vi införskaffat. Nu är alltså Kvack och Kackelgänget fulltaligt igen. Underbart!
Allra sista dagarna på sommarlovet, fylldes med utflyktande.
Det är lyx att bo i höga kusten med vackra vyer åt alla håll, nära. Middag på en bergstopp. Det var fint.
Fika Junis nybakat rulltårta fylld med hallonsylt hon kokat själv på bär hon plockat själv. Ja, mamman är stolt. Men strunt i det, HUR underbart med kapabla småungarna!? Helt underbart. Vi alla mumsade så. LillSigne fick dock nöja sig med amning, majskrokar..
.. och blåbär! Lilla, lilla bäbisen.. det är så ofantligt gossigt att uppleva alla Första Gången med ännu en liten människa. Som att sitta i blåbärsriset och få smaka blåbär. Titta ut på det stora havet.
Gott att återgå till älskad vardag sedan, men också en del vemod över att sommarlovet nu var slut. Men mest tacksamhet, över ett så himla fint sommarlov tillsammans.
Vardagen drog igång. Tre barn i skolan. Två barn hemmavid. En pappa på kontoret/i brandbilen/hemma. En HemmaMamma, med ömsom två ömsom fem älsklingar att pyssla om.
Hemmaliv, skola, arbete, massor av fotboll, små och stora projekt, pyssla om odlingen, skörda, ta hand om djuren. Mitt i allt, på med finklänning och plocka blombukett att ge till älskad pappa. Eller älskad granne. En vän. Att gå där i köksträdgården och hämta in mat eller plocka en blombukett, det är så enormt själagott för mig så jag brukar gladeligen strössla buketter omkring mig.
Barnen tycker också så mycket om denna plats. Enormt sött när Lillan ska gå och lukta på blommorna med sin hoprynkade lillnäsa.
Minns så väl, hur jag sådde en massa astrar när hon låg ny i magen, i hopp om att allt skulle gå vägen och att vi skulle få uppleva en liten femma, en liten Aster-unge .. tänk att hon sitter där nu, bland astrar och ringblommor.. och snart fyller 1 år. Aj mitt mammahjärtat. Aj mitt mammahjärta. Tacksamhet, kärlek, lycka och vemod. Allt samsas.
…
Och så blev augusti september. Alla sommardagar i hjärteasken. Lite vemod, tänk så fort ”hundra sommardar” kan gå… nu väntar hösten. Min favoritårstid! Men i år värker det också en del i mig, faktiskt…. Lillan, Lilla femman.. fyller ett år i slutet av den månad som just tagit vid. Så drömmigt alltihopa. Också så känslosamt. Behöver inte säga mer än så, tänker jag. Ni som fattar, ni fattar.
Hörs vi snart igen, eller? Hoppas ni mår gott, alla ni. Ta hand om er och njut av er helg!
Skrivbordet är alldeles dammigt när jag slår mig ner.
Sorterar bort pappershögarna, kastar skräp och tar lite såpa på en trasa och torkar av det som bara yr. Famlar efter bokstäverna efter två månader av Tillsammans-sommarlov och total skrivvila här inne. Det sistnämnda har aldrig hänt, sedan jag började blogga för 14 (!) år sedan. Vilket lösenord var det nu till bloggen igen? Tankarna far… ”är det ens någon som kommer att orka läsa vad jag skriver? Är det inte bara Instagram, Tiktok och snabba klipp som gäller nu?”
Vem tar sig tid att söka åt en liten blogg med ord skrivna av någon som avskyr när saker går för fort, som inte alls har några häftiga pådrag eller karriärsmål på lut utan bara vill sakta ner, kanske ännu mer? Som känner sig ganska udda många gånger och som simmar mot nutidens samhälle-vågor, på många plan…
Nåväl. Vi får väl se… om ni fortfarande hittar hit!
…
Vilken sommar… så kär i den att jag minsann tänker njuta av den lite till i form utan en redig återblick. Vi har maxat med tillsammanstid och rått om varandra och njutit så av Gosiga Lilla Femman, hennes livets första sommar och alla älskade storasyskonen.
Vår första sommar som en familj på sju.
Vi dök in i julimånaden efter en otroligt intensiv vår och försommar.
Den skäggige fyllde år samma dag som tillsammanslovet tog vid. Julis första helg var med många fjärilar i magen. Några, för att dom skulle få åka på husbilstur med Farfars, .. medan ett gäng drog med fjärilarna i magarna, till Jämtland. För bröllopshelg.
Det är stort att sjunga på vigsel. Det är stort att få vara någons brudtärna. Att få göra alltsammans på sin barndomsbästis vigsel, toppar nog känslan. Fjärilarna var inte nådiga när jag och M genrepade precis innan. Så ärofyllt, hela alltet. Älskade Idan och fina J, vilken helt otrolig bröllopshelg dom bjöd på.
Direkt in i en utav årets mest arbetsidoga tider sedan. Slåtter.
Och i år hade vi så himla mycket ogjort innan vi skulle kunna ha ”balparty” och börja stuva in årets hö på högolvet. Då Ikran flyttat hemifrån så går det inte lika mycket hö längre. Vi hade bland annat några hundra balar att hantera och hinna sälja bort. Samt det där lasset med ved som ”nångång innan slåttern måste hamna på sin plats”.. behövdes tas om hand, pronto. Med mera. Jourvecka mitt i allt också. Jag och barnen slet på med veden i hettan medan M satt i traktorn, med FIP-bilen intill lägdan. Gissa om doppen i sjön var goda där utimellan!
Familjeteamworket var på topp. Kasta ved, sitta med i traktorn, hålla en lillebror i handen. Alla hjälptes åt. Allt, lika mycket värt för att allt ska gå ihop.
Känslan här när höet var slaget och veden inne på plats.
Medan M satt i traktorn dag för dag sedan, vände å vände.. så rände jag och barnen härs och tvärs, för att utöka djurflocken här på gården. Lilla Kajsakatten, Storasysters 10-årspresent, hämtades hem från norr. En sådan ljuvlig liten skapelse. Och så ett gäng nya ankor, eftersom räv-rackarn tog de fyra vi hade, i våras. Sorgligt nog, var räven på ännu ett besök i dessa dagar och tog tre av fem hönor, så otroligt fräckt.. han vågade sig till oss fastän vi höll på och arbetade bara metrar ifrån honom, runt knuten liksom.
Den här kvällen minns jag lite extra. Kvällen när ”allt var klart”. Allt var lagat och bakat där uppe i gammköket. Martin hade strängat höet. Jag och barnen for ner med skjuts av Storebrors lilltraktor, längst ner på lägdan. Fika med i korgen. Chipspåse och crush. Någon valde det hon tycker är det godaste som finns.
Nu firade vi.
Doften av nyslaget hö. Lillasysters första slåtter. Här var vi trötta, så trötta. Och nöjda, så nöjda. Nu var det bara finalen kvar…
Efter en natts sömn. En ny dag. En utav årets höjdpunkter väntade. Balparty-dagen!
Evigt tacksamma för all hjälp från vänner och familj, ännu en gång. Allt från hjälpande handtag av Pinglandgrannen, till min mammas hjälp att addera mat till det jag lagat, till pappa som grillade korvarna till lunchen. Barnen som lekte eller stod med på vagnen, Svärmor som svettades på högolvet, Svärfar som körde traktorn med lillen i famnen.. alla små och stora, så himla duktiga, .. med ett leende på läpparna!? Alltså, lyckos oss!!
Att göra torrhö, med enbart vädret som torkhjälp och med bara små maskiner. Det är arbetsamt. Och helt underbart. På samma gång. Synen av våra tre storbarn, själva, fullt arbetandes där på balvagnen, gör mig alldeles varm.
HÄR finns en film från årets Slåttanna, aka Balparty!
Någon dag av Semestervila nu. Så välbehövligt. Hästarna fick komma ut på efterbete av den nyslagna lägdan. Vi, badade i havet och åt jordgubbar i massor.
”TID ATT GÖRA VAD VI VILL!” , tjoade några.. -och började arbeta! Vi är sannerligen ett gäng som älskar att GREJA. Vissa suckar över vårt liv… det gör inte vi. Tvärtom. Det ÄR massor att göra, JÄMT. Mycket att ta hand om. Vi kan absolut bli tvärtrötta utimellan.. men vet ni vad som brukar göra oss piggare då? – Att greja! Haha! Att i noll stress få dona på, är livet. Precis som att det är supernötigt när saker behöver göras i hast och stress, förstås.
I sommar har vi hjälpts åt enormt fint med odlingen. Det är så magiskt att se barnen växa med uppgifter och ansvar vi givit dom i alla år sedan alltid. Belöningen sedan, när grödor tagits omhand, att få rycka en gurka till melliset, äta en näve småmorötter efter gallringsarbete.. eller bara sticka näsan i en luktärt…
Att måla hyllan M snickrat till Junis rum, tillsammans med henne (HÄR kan ni se hur hyllan blev på plats!).
Eller medan lillasyster långsov i vagnen, ta lillen i famnen och läsa en bok från bokkorgen (en korg fylld med böcker som vi haft stående och lättillgänglig där ute på bron hela sommaren). Det där, alltså. Såna guldstunder.
Martin har målat verandan. Så otroligt vackert det blev! Det är tio år sedan vi målade verandan så det var nödvändigt nu och vi slog till med lite färg denna gång. Nästa år är planen att fortsätta målandet.. så även spjälor osv. får ny färg på sig.
Sista dagarna i juli. På väg mot dop för älskat Gudbarn och 30-årskalas för älskad systerdotter.. min ”Lillis”, det skiljer bara 6 år mellan oss.. som det kan blir när man (jag) är en ”supersladdis”. Så tacksam för hela alltet. <3
Och gips!? Ja, hej och hå. Våra barn har spelat så ofantligt mycket fotboll tillsammans här hemma i sommar, så kul!! Så envisas dom med att stå i mål.. och den här gången höll det på att gå illa. ”Men bollen gick INTE in mamma!” … Lilla handleden gick inte av, men behövde stöd av gipsskena i ett par veckor. Lillvännen levde på för fullt och vi är så tacksamma att benet inte var av.
Många turer till skogen. Aldrig upplevt en sådan hallonmängd. Gulligaste sällskapet med, alltid.
Juli. Jag vill minnas dig livet ut.
Julimånaden, med lilla bäbisfemman tryggt på höften. Nu skulle juli bli augusti..
Försommar, med syren-, och liljekonvaljdoft. Möhippa för min älskade Idan. Slutspurt av terminen, skolavslutning, se barnen få sommarlov och ta årets första dopp i sjön… LIVETS första för lilla femman. I år hade vi också student inom familjen. I vanlig ordning; två födelsedagsbarn. Storkalas ute i trädgården! Vi har hejjat på fotbollsmatcher i massor, grillat hamburgare, städat omklädningsrum och bakat kioskkakor.. föreningslivet är guld värt! Skjutsat på skaparläger och fotbollsskola. Sommarstädat och strösslat tegel uppe på taket, nånstans utimellan. Träffat älskade släktingar, familj och vänner. Sprungit många älskade turer, med barn i springvagnen eller bara jag. Många timmar med händerna i jorden, plant av olika slag som kommit på sina platser i köksträdgård och växthus. Vi har firat Midsommar. Signes allra första. Hästarna har gått på ett första bete, hönsen levererar de gulaste av ägg och odlingen är i full gång.
Några (många) glimtar från junimånaden kommer här. En (för oss här hemma) väldigt sorgligt sak hände för precis ett par veckor sedan, i övrigt har det varit en helt, helt underbar månad. .. ni får läsa vidare, så förstår ni..
En utav junimånadens största dagar. Lillprinsens födelsedag. 8 år. Han hade bland annat önskat sig egna verktyg och det fick han, samt medföljande snickeritimmar inne på lon med pappan. De snickrade en så fin verktygslåda tillsammans.
Livets första dopp i Mäjasjön. Många dopp har det blivit sedan dess.
Sista dagarna innan sommarlov. Medan jag jobbade i köksträdgården, satt lillen vid ”målningsstationen” alldeles utanför. Men när det skulle kånkas hästskit, då ryckte lilla starkingen in och hjälpte sin mor!
Vid varje skolavslutning hänger jag en liten bukett kring barnen. Så enormt stolta är vi över de allihopa. Förstås.
I år drog vi sedan direkt vidare från skolavslutningen till studentfir!
Midsommarveckan. Storstädande och fejande av hjärtats lust. Kalas ute i trädgården sedan, Juni gjorde så fint med ballonger i björken!
Vi bjöd på pastasallad med massa gott i. Nybakt mammabröd. Och två olika sorters, världsenkla röror till alltsammans (ta 5 dl creme fraishe och blanda med en burk grön/röd pesto, salta, peppra, klart!)
Kalasfika sedan, med en något mindre skara än till middagen därav den lilla tallrikshögen nu. Födelsedagsbarnen hade bland annat önskat pavlova (toppades med rabarbercurd, grädde och jordgubbar).
Och ”ankaglass”…. vaniljglass gjord på ankägg, alltså. Den godaste glassen vi vet. Glassen vi nu bara har en liten bytta kvar utav i frysen.. och sedan inte kan göra mer utav. Ni förstår, en juninatt, grävde sig räven in under de tunga stenarna och det nedgrävda nätet .. tog sig in bland höns och ankor. Tog alla våra fyra, stora, fina ankor. Räven lämnade tack och lov alla hönsen. Livet med djur, alltså… ibland gör det så ont.
För tredje året i rad, var vi med och band byns midsommarstång. Det har blivit tradition nu. Att åka hövagn till blomsterängen, är en favorittillställning för både stora och små. Känns nästan för idylliskt.
Jag hade packat med kalasfika och junibarnen firades av kompisarna, sen satte vi igång att binda stången. I 27 år firade jag midsommar i älskade sommarstugan.. så starka traditioner som rycktes om fötterna, när stugan såldes.. tacksam att efter några år nu åter ha våra egna små midsommartraditioner.
Midsommarnatt. Byns firande vid Lillsjön. Dans runt stången.
Med gofika packat i korgen, drog vi sedan till vår fäbod uppe på fjället. Fäbovallen är en helt fantastisk plats som är lite extra magiskt den här tiden på året. Det kändes så stort att vara där nu, med alla fem barnen.
Ett stycke kämpe på taket!
Juniflickan 10 år. Jag vet inte vem av oss, hon eller jag, som var mest pirrig natten mot hennes födelsedag. Hon har så önskat sig en egen liten kattunge… så ofantligt gossigt det var att få ge henne det. Några dagars väntan kvar nu bara…
Juni håller på att bli juli… Louise Bugnet blommar sitt vackraste..
Sommartvätt och sommarbäbis.
Lillpigan, som nu är nio månader, drar upp sig, går runt möbler och gräver i ”kökslådan nummer fyra” precis som sina storasyskon gjort i samma tid i livet, sådär perfekt syssla när morsan sörplar i sig en snabb kaffekopp. Att hon säger ”mama” och ”baba”, gör mig och den skäggige totalt knäsvaga.
Sommarlovet är i full gång, för mig och barnen.. bara en liiten dutt kontor kvar för den skäggige. Sen, checkar vi in för TillsammansSommarlov i en hel hoper veckor…
April, maj och juni har varit otroooligt välfyllda, så mycket kul vi gjort, så mycket struktur, planering och ork som behövts för att hinna med oss på alla fronter. Så många goda, goda stunder vi strösslats. Vi älskar vår vardag, men nu ser vi fram emot att få bryta av och ladda om med semesterlunk. Väldigt lite planerat. Stor längtan efter slåtter. Ta dagar som de kommer, utefter feeling. Vara tillsammans, dona med det vi önskar. Rå över precis all tid för ett slag. Hujedamig, så underbart det ska bli!
Önskar er härmed en underbar högsommar, så hörs vi.. när vi hörs! Ta hand om er!
Våren är här och det är så mycket iver på alla håll, att det är inte klokt!
Idag är det sista måndagen i april och jag känner att nä nu tusan är det på sin plats att sätta sig ner på ändan här en stund och finna orden för senaste tiden, var så längesedan jag hann posta en redig drömgårdsrapport, har längtat!
Sedan sist? Ja, först och främst; ett gråtlyckligt utpustande. ”Nu är han som vaanligt igen, oongen!!”, tjoar vi! Lycka och tacksamhet, enorm. Vi hade ett barn i sensomras som fick körtelfeber (ett helt hemskt virus när man är ett lite större barn).. 17 dygn av hög feber (+ andra hemska symtom. ni anar.). Han repade sig otroligt bra, men det har varit så tydligt under vinterns intensivaste ”virusperiod”, att lilla kroppen varit så slut, och otroligt lättmottaglig för virus.. periodvis har vi lajvat ”hemskolande” för fullt. Återigen, tacksamma över att det alltid finns minst en förälder i hemmet, för himmel vad krångligt det hade varit med allt vabbande annars. Hela familjen är lycksaliga nu, och det finns ingen broms på någon av oss, som sagt, vårivern är här med besked!
Så mycket njut, så mycket fart, så innehållsrika dagar. Fyra kids, en bäbis, hemmaliv, arbete, skola, aktiviteter, påsk, kompishäng, knoppar som brister, bokföring av vårt företag som vill bli gjord, fotbollsträningar hit, familjekalas dit. Familjens musikalflicka som repat idogt och varit med på mäktig föreställning på stora scenen i stan. Dopplanerande, varma vårvindar, många, många älskade, idoga tag med krattan, gurkplantor som önskar större krukor, grönkål som gror för fullt.. och liten bäbis, som plötsligt gungar intill storasyskon, grejar på till synes så världsvant sittandes på köksgolvet och nu är sju helt ljuvliga månader.
Veden har gjorts och så många hopp i studsmattan är redan tagna. En liten trall har snickrats till ”hockey- skottrampen”. Hallen är för sjutton klar också sedan ett helt gäng veckor!! Och hörde jag takbyte av taksida två, denna vecka??
Ja.. det är så mycket liiiv… och mycket planering och projektledning, pustar undertecknad, haha! Våren bubblar i oss dagarna i ända.. och vi sover som grisar om natten.
Ok. Några glimtar från senaste tiden kommer här:
Mars avslutades med många stunder av sådd uppe i odlingsrummet. Många timmar av surdegsbrödsbakande. Fantastiskt, bådeock!
Det blev april. Tussilagoplock och både höns och ankor började värpa som bara den. Nöjda lagårdspigor. Hälften nöjda över så många ägg. Hälften nöjda över att ha tagit sig ur hönsgården utan att draken hann i kapp oss…. japp, ank-pojken har blivit könsmogen och är nu en arg individ. Må det ge sig, annars väntar himlen. Puh. Livet med djur.
Så blev det skärtorsdag och lillen hade pyntat påskriset så fint med allt pyssel vi hade skapat och lite gammalt pynt. Vi drog kanske inte ända till blåkulla för att påska, men absolut till Pinglan-grannen och andra darlingar i kring.
Påskgänget med en liten 6-månaders-påskkärring på toppen.
Det blev en otrolig påskhelg. God påskmiddag tillsammans med Storfamilj. Äggjakt med barnen. Utefika i varm aprilsol. Kompishäng.
Extra mycket djurgos… och jag passade också på att skura trallen (+ fotade, filmade och skrev texter.. som sedan någon vecka senare landade hos er.. såsom det går till vid makande av kampanjer!). Det var ett påsklov, så, så gott.
.. som dessutom, avslutades med att jag och M tiggde barnvakt utan någon annan anledning än att vi ville ge oss upp på berget tillsammans med båda islandshästarna en sån där stund under dagen när lillpigan långsov. Ni anar inte hur lyxigt det kändes! Två töltande kolabönor efter varandra. Så makalöst härligt!! (Tack Farmor för barnvakten!)
Ni anar ej heller huur många gånger vi senaste veckorna sagt ”alltså, fatta att VI har veden klar, redan nu!?”. Helt lyriska. Och något vi inte hade kunnat säga om det inte vore för att vi har så snälla människor i kring oss. Att låna en vedmaskin var som magi.Vips fick pappan lös tid för en massa annat kul. Som att lära sin förstfödde hur man makar en liten trall…
Skottramp 2.0 det blev. En älskad plats. Här står gänget och passar och skjuter, puck efter puck efter puck. I samma syn ser man också allt kring takbytet. Längtar såå, tills tegelpannorna är på plats och vi får röja upp denna ratsida.
Det har varit helt otroligt många aprildagar med ljuvligt väder och vi har varit ute i massor. Kratta är en favoritsyssla. Hela södersidan är redan klar och alla rabatter urstädade..tidigt ju! Skönt! Och himmel vilken hjälp jag har av ungarna.. är det inte Storebror som hjälper mig samla in högarna med sin lilltraktor, så kommer något annat mindre syskon med lilla fyrhjulingen och vagnen. Å är lillan vaken, så finns det alltid något storasyskon som vill vara med henne. Teamwork, det är det mycket av här hemma nu! Mitt i allt dunsar vi ner, äter en glass i trähammocken och blundar mot solen.. att amma min lilla flicka ute i våren och låta henne sova i min famn en stund innan jag lägger ner henne i vagnen, det är en utav livets favoritstunder för mig just nu. Gos gos gos.
Som sagt, teamwork. Massor av bus. Och massor av syskonkärlek. Rikedomens rikedom, menar någon…
I år har vi inte sått så väldigt mycket blomster, men desto fler tomater och annat ätbart. Kära nån.. tur att vi hjälps åt med skolandet och vattnandet.
Idag har det varit riktigt aprilväder med snö, sol, blåst och åter sol omvartannat. Veckan som gick var hejjig, med mycket utöver ”det vanliga”.. hemmamorsan har liksom haft ”människokläder” på sig typ tre-fyra dagar!?
…det var stort att se våran 9-åring stå på den där stora scenen i lillstan, till exempel. Och väldigt fint att få fira de där två darlingarna som fyllde år i helgen. För att inte säga hur härligt det var att se den där ungen som älskar att sporta men som pga sin ”körtelfeber-härva” inte kunnat sporta såsom han önskat under vintern men som nu sedan ett bra tag är så igång igen och i helgen spelade fotbollsmatch fullt ut.. ljuvligt och ni anar inte vad våra päronhjärtan jublade.
Ser också nu så fram emot en riktig hemmavecka, med massa donande hemmavid, valborgsfirande med vännerna och att möta maj..
Dessa bilder knipsade jag alldeles nyss. Pyssel och symaskinen står ännu framme på köksbordet sedan eftermiddagens pysslande, lillpigan sitter och grejar med sina leksaker och blir helt överlycklig när Sivert kommer emot henne. Alltsammans, medan kvällssolen skiner utanför och nu händer det, nu börjar det grönska både här och där.
Det är sista dagarna i april.. och tacksamheten över livet och att få uppleva ännu en vår här på vår älskade gård är stor, så stor.
…
Hoppas att ni mår gott! Bra jobbat om ni orkat läsa ända hit!! Vi hörs snart igen!
Trots att det fortfarande härjar virus kors och tvärs i massor, så är mars så mycket ”livet återvänder-”känsla. Midvintern har släppt taget, ljuset stannar längre dag för dag, men lämnar ändå i lagom tid för dagen för att ungarna ska vara lättsövda till kvällen. Sportlov, knallblå himmel och värmande sol. Det blev en fin start på månaden.
Storebror med tre småsyskon i släptåg. Vilken lycklig syn, menar mamman som stod med Lillan i barnvagnen här på skoterleden och hejjade på.
Pappan jobbade på kontoret en liten skvätt i början av sportlovsveckan, i övrigt var vi hemma alla tillsammans. Helt underbart. Dagen i Skule när ”storbarnen” åkte slalom med pappan med den vackraste av utsikt och jag och minstingarna höll oss på marknivå och servade med varm choklad och allt möjligt annat gott till samtliga. Det var en höjdardag. Lillan var förstås också med, hon marathonsov i vagnen. Tacksamt.
Tänk att vi får bo såhär.. men denna vy ”bara runt knuten”. Älskade Höga Kusten. Vi är så dåliga på att utnyttja hur vackert vi faktiskt bor.. jag menar, vi skulle kunna ”he oss” upp på olika berg ännu mer än vad vi redan gör. Vi har några favvisar, ridturerna tar oss ofta upp på berget närmast oss, Fäberget är också så lättillgängligt (titta HÄR vetja!) osv ..
Det kanske får bli en punkt på ”Vårlistan” som nu ska börja knåpas på… (Årstidslistan, ni vet…) … ”Topptur med hela flocken, till en för oss ny plats”.
Också sportlovsgöra. Spela spel och äta önskemat.
Vädret var helt otroligt. Andra halvan lovet steg temperaturen och med ens började det töa. Och det, med fart. Det har fullkomligt regnat av snö från lagårdstaket senaste veckan.
Efterlängtat semmelfika på solig bro. Satt som en smäck. Jag är tokig i semlor!
.. de nya solglajjorna till lilla S, sitter också som en smäck. Hur gullliiig!?
Liten gosjänta har också fått in en hel arsenal av syskonärvda leksaker. För nu grejas det förstår ni. Omåttligt gulligt. Så fint att ännu en gång få plocka in dessa bäbisgrejer.
När det blev sportlovslördag hade vi tagit i från tårna och fixat kalas med storfamiljen. När vi möts upp ”bara närmsta familjegänget” så blir vi nånstans mellan 25-30 personer. Rikedom, säger jag! Det var dukat här och där. Lillen hade dukat med ett pyttebord med fyra småstolar runt, där han och hans tre småvänner satt. För gulligt.
Tacos och morotskaketårta. Önskningar från en människa jag beundrar så enormt. Han som så självklart och kärleksfullt kånkar runt på sin minsta syrra där i bild.. där hänger hon tryggt och väldigt vant.
Tänk att jag och M levt vad som känns som livets liv, i 12 år nu. Tacksam, varje, varje dag. För 12 år sedan, skrev jag dessa ord.. samma känsla nu som då, mao. Men så mycket som hänt sedan dess.
Senaste veckan har verkligen haft vår i luften. Vårvintern i sitt esse, mao. Plusgraderna har fortsatt, även på natten. Vi kan konstatera att vi hade otrolig tur med sånt sportlovsväder och nu känns det himla härligt att det töar. Vi ser fram emot våren, av många anledningar. Under veckan har vi samlat på vårtecken här hemma. ”Cykel-och-gå-hämtat”, som Olles säger, skolbarnen från skolan. Hästarna släpper vinterpäls för fullt och vi hämtar dagligen in ägg från både ankor (!) och höns nu. Samt, så har vi ätit mellis ute på bron, dag för dag. Det går litervis av blåbärssmoothie under en mellisvecka här i hemmalivet.
Under sportlovsveckan hade vi så fullt sjå med annat, så vi hann aldrig starta upp vår odling då som tänkt. Men den här veckan har det dundrats ner frön för fullt och spikats världsbra småplants-vattnare.
Jag kom att tänka på ett matigt blogginlägg som har några år på nacken men som fortfarande är aktuellt och förklarar ”från frö till skörd, så som jag gör!”. Lite utav en så-kalender också, ni som efterfrågat det. Läs HÄR.
I odlingsrummet mår vi alla gott och nu ser vi så fram emot att de första fröna ska börja gro…
Den här helgen har vi bara varit hemma allihopa tillsammans. Mest vilat och rått om varandra. Helgens planer fick skrotas. Delar av gänget är nämligen förkylda, igen…. nu har jag och M drattat dit också och jag kan konstatera ännu en gång hur otroliga barn är på att ha hög feber.. vad snabbt man känner sig klubbad som vuxen. Längtan till vår och virusglesare tider, som sagt. Precis så.
Ändå mitt i allt, så tacksam. Vad är lite virus, liksom!
Jag vaknade tiidigt i morse av en otrooligt pigg och pepp 7-åring som sa ”Mamma! Jag har redan varit ute och gjort djuren. Hästarna har fått vatten och foder och så har jag tränat mina ankor!”. Extremt peppig väckning som gjorde mig helt lycklig. Och ja, vad är det för sak, när vi har så många smådrängar och småpigor som hjälper till att ro gårdslivet i hamn!?
Vi är mitt i årets version av ”vabruari”, som sannerligen känns som något utöver det vanliga? Det verkar vara otroligt många sjuka just nu. Hur mår ni? Har ni klarat er undan årets influensa?
Kära nån, alltså. Det är helt ljuvligt att ha många barn, vi trivs så bra i och med vår stora familj.. men det är tusan ingen lek, när det härjar sjuka i lägret. Tacksam ännu en gång för HemmaMammalivet, som gör att vi ju inte behöver krångla med vab och deala med stressen och dåliga samvetet över att inte kunna gå på jobbet. Jag har pysslat om våra små och försökt göra så att vi har det så gott det bara är möjligt. Det går bra, stundvis är det kaosigt och ”var är personalen??”-feeling. Vill inget hellre än att ungarna ska få bli friska men istället för att misströsta, har jag sett sjukstugedagarna som ett pärlband av extratid med våra älskade barn. Det är alltså alla tre skolbarn som varit prick lika influensa-dåliga, alla tre. Knäpper händerna för att minstingarna ska klara sig.
Vi är tillsammans. Har det varmt och gott i gamla timmerhuset, pappan eldar i kakelugnen varje morgon innan jobbet så det är varmt och gossigt när vi andra kommer ner. Skafferi och kylskåp fyllt. Lyx ju, hela alltet. Jag ”går ronden” med jämna mellanrum, snyter näsor, pytsar ut isglassar, blåbärssmoothie, örondroppar och nässpray.. hyllar febernedsättande som gör att sjuklingarna orkar äta och dricka någorlunda. ”Vad bra vi har det, ändå”, tänker jag.
Idag är allting mjölkvitt där ute, men igår sken den värmande solen och Björnmor i mig har gäspat färdigt sedan någon vecka och känner bara; ”Nyvaken-efter-vintern-skavet är borta, bring it on nu, ljuset! Ös på, ba!”.
Det har börjat dofta vårvinter och vi alla fantiserar nu om den.
”Tänk, friska dagar.. åka längskidor, skridskor, slalom… sitta ute i snön och sörpla varm choklad medan det droppar från taken….”. Sportlovet här i norr står strax för dörren. Februari ska bli mars.
…. och poff! har det nu gått några dagar sedan jag skrev orden här ovan. Jag hann aldrig avsluta inlägget. Så kan det vara! Nu är det helg. Sista februari-lördag med flera plusgrader, knallblå himmel och strålande sol.. takdropp.. ljudet av skotrar som far över lägdorna genom byn. Vi har kunnat vara ute hela familjen, hela dagen. Sjuklingar mår bättre, mao. Inte helt friska, men på bättring. Enormt tacksamt. Det var helt magiskt att slänga sig i en snödriva och känna värmen från solen. Amma lillan sittandes där i solgasset. Livet återvänder! Hallelujah! Det vore så otroligt gott nu, om sportlovet fick vara friskt och återhämtande.
…
Några glimtar från månaden som gått, kommer här..
Februari. Vardag. Hemmaliv. Arbete. Skola. Pyssel kring köksbordet. OS-tittande i tv-soffan. Hockeymatcher här och där.
Ompysslande av hästar, ankor, höns och kissekatt, dag för dag.
Längskidor på skoterleden. Sparkcykel och tjavande med barnvagnen, likaså. En första sväng till slalombacken. Och kärlekspost som skickats genom landet.
Det här var en rolig februaristund också. Äntligen gjorde vi slag i saken att måla ett brunt streck där i trappuppgången. Det skulle inte bli ”för perfekt”, så ingen maskeringstejp, bara tuta och köra. Har sett gamla pärlsponthallar som avdelat två färger såhär enkelt och det blev verkligen trevligt! 100 % bränd terra, gysinges linoljefärg, blev svaret på ”Huur ska vi kunna avgränsa på ett trevligt sätt, mellan övre och undre hallen?” (Vi ville alltså inte ha samma färg uppe och nere, det kändes så trååkigt, det finns ju så många fina färger ju!).
Jag har läst anteckningar från förra årets odling och beställt de frön vi behöver för i år. Många sorter har jag sparat fröer från själv från egen skörd. Sportlovet får bli startskottet för årets odlingssäsong, som vanligt. Gurka till gurkgardin och alla tomater ska sås. En surdeg startade jag visst för några veckor sedan också men pga. långdragna skitviruset så har den blivit bortglömd nu, stackarn. Nåväl. Kanske blir mars månaden den bubblar upp och ger oss det där brödet jag längtar så efter.
Den här dagen var så himla gossig, när jag och barnen bakade bullar tillsammans. Alla fem barnen var involverade. Ur bild här är Storebror som barnvaktar sin minsta lillasyster (HÄR kan man se denna dag i film). Nybakt bulle med kall mjölk, så gott. Dock lagom till fettisdag när semmelbullarna skulle fyllas, startade Sjukstuga Deluxe. Sååå… jag längtar fortfarande efter årets första semla.
Här var en fredag eftermiddag och alla hade precis fått helg. Årets första brofika på gårdshustrappen. Också ett februariminne.
Som alltid har vi ordning, varvat med totalt kreativt kaos. Det levs här.
Det här var häromdagen. Ny snö hade fallit på vår lilla is, så det var bara till att skotta. Lillen och morsan hjälptes åt. Han är ju för gullig i sina småskrillor och hockeybyxor… visar mig stolt hur hans pappa lärt honom ”åka bubblor”. Fint, hela alltet.
Det här är också ett sådant februari-håller-på-att-bli-mars-tecken. Pelargonerna väckta och samtliga blommor i hemmet har fått ny jord. Och som svar på frågan ”hur får ni saker gjorda med så många barn?”. -Vi låter de vara med på allt! (som inte är farligt för dom).
Dagen idag.
Så tacksam för vår plats på jorden. Och att få möta ännu en vårvinter här, den första som mor till fem små. Nyp mig i armen.
Senaste kommentarer