Måndagshälsningen!

Hej i Augustimåndagen!

Svisch sa förra veckan. Vi fyllde den till bredden. Med sånt vi tycker om. Och när alla i gänget är friska och mår gott, såväl två- som fyrbenta. Ptjaa.. då kan man inte vara annat än lycklig! Semesterkänslan var på topp. Vi tar en titt på vad vi fyllde dagarna med!

Vi hela familjen-hästade. Oerhört charmigt. Ska erkänna att jag råkade snubbla vid drömtanken att alla om några år har varsin häst att rida iväg på….

Bagarmorsan har haft några lediga veckor. Än om hon älskar att feja och greja i köket, så är vila gott..nu var det så oerhört roligt och härligt att sätta en deg och bjuda familjen på nybakt till frullen!

Mormor och Moster M kom på fika. Liksom fler kära. Kan aldrig bli för många sommarfikor!

Vi ger allt vi orkar på övervåningen. Jobbar lite för länge in på natten. Sover lite för lite. Tvärpussas, high fivar och dyker i säng. Målet i sikte!

Jag serverade bland annat den HÄR urenkla och världsgoda fiskgratängen.

Juli blev augusti och vi hade fyrbent skitgulligt sällis med på nattaturen.

Helgen fylldes med så otroligt härliga dagar. Överraskningsutflykt bland annat. Och Minisemester! (berättar mer en annan dag)

Hallonplock med efterföljande rensningsstund… efter en dutt hemifrån kändes hemmavyn så otroligt lyxig. ”Borta så himmelens bra, men hemma bäst!”.

Slutligen. En så himla lugn hästvecka. Inget krångel. Fjödur fick sin sko tillbaka. Vi red på tur och pojkarna var pigga och glada. Och på toppen, stod dessa två pojkar, som haft lite brokig relation senaste tiden, plötsligt och kramades när kvällsdimman kröp på. Ja, kramades på hästvis alltså..

Så mycket att känna tacksamhet över.

Veckans planer:

Pausa alla-tillsammans-sommarsemestrandet. Pappan är åter på kontoret för några dagar och jag och småttingarna ska rå om oss själva så gott vi kan!

-Lekdata med finvännerna!

Försöka hinna i kapp i mina inkorgar.. mail och pm på hög…

-Göra mys- och tråksaker när det regnar… mamman menar att till exempel hinna kapp med tvätten… fast den är inte så hög prio alls här hemma nu.. jag vill helllre…

-….Tuffa på med övervåningen! Vika tvätt kan göras sedan. Nu är jag så himla pepp på att måla, måla, måla! Lister, smygar, karmar, pärlspont, pärlspont, pärlspont..

Gosa djuren.. så himla tacksam som får ha fem lurviga djur att tanka själen med. Kurrande katt i knät eller mule-pussar… så mysigt!

Läste så himmelens bra ord idag. Något i stil med att vi inte ska skapa oss ett liv som ser bra ut på utsidan… utan en liv som KÄNNS bra på INSIDAN. Vilka kloka ord, va! Som jag alltid säger; vissa saker kan vi inte rå över här i livet.. men i så himla många fall har vi chansen att påverka och göra allt vi kan för ett liv där vi, var och en, mår som bäst. Skit i vad andra tycker, skapa livet där ni mår som godast. <3

Nu gör vi allt för att det här ska bli en härlig vecka, eller hur?

Vi hörs imorn igen!

Emmeli

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

(I betalt samarbete med Colorama Lunde)

Ni kan inte ana peppen här hemma just nu!

Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är alltså först ut.

Inspiration samlat i några prylar. Viskar om känslan som önskas…

I Junis rum tänker vi oss en plats för pyssel och påtande. Hennes bästa. Och förstås ett skåp, som hon kan fylla med precis vad hon vill, hur hon vill. Nånstans behöver små kläderna vara också, förstås. Och så ska lillpigan sova någonstans, ju. Hon ska få sin allra första egna säng… hoppas hon förstår att det inte betyder annat än att hon får sova där om hon vill men hemskt gärna tassa in till mamma och pappa hur ofta som helst!

Och tapeten som pryder väggarna? – En midsommardröm!

När allt är så nytt här. Gipsen på väggarna har till exempel aldrig haft fukt på sig och drar därmed åt sig snabbt och mycket. Då är vi extranoga med förarbetet. Aptråkigt. Men ännu tråkigare om tapeten skulle ramla ner dag två. Så, för ett lager lim på väggarna…

Därefter kunde det roliga börja!

Det är inte jättelätt att välja tapeter har vi kommit fram till. Det finns så oherrans många, som är fina. Men gänget på Colorama Lunde har hjälpt oss i vägledandet och det här kommer bli så bra!

Våd för våd växte rummet fram..

Majas Alfabet, ni vet? Hon är en stor inspirationskälla för mig. Både i hem och trädgård. Astrid Lindren- sagorna likaså. Vårt hem är som en blandning av Madicken på Junibacken, Katthult, tant Berg och Pippi Långstrump.. och jag älskar det. Vi fortsätter på samma spår även på övervåningen, mao..


Tapeten vi valt till Junis rum, är en riktig Midsommardröm. Passar inte bara här i Juniflickans rum.. jag tänker att denna tapet är en sån ljuv sommarstugetapet också! Finns hos Colorama Lunde!

Jag har ett pangerbjudande till er idag också,

handlar ni tapeter hos Colorama Lunde, får ni tapetlimmet på köpet! Kom bara ihåg att nämna ”drömgårdsliv” i kassan så fixar det sig!

Erbjudandet gäller 30/7-6/8!

Passa på i dessa regnruskiga, perfekta dona-hemma-tider och skapa ljuva platser i ditt hem, sommarstuga eller vad du nu kan tänkas hitta på!

Nästa gång får ni se hur rummet blev när det är klart!




/Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Bertilen ror Evighetsprojektet framåt!

Hej det är Bertilen! Jag är två år nu. Coolt va? ”Tlakton” är livet. Enligt mamma och pappa kan man inte bli gulligare. Jamen titta bara på mig!

Och nu är jag på övervåningen och ”donk donk”. Mage till segt tempo dom haft där uppe senaste månaderna, alltså! Vad PYSSLAR dom med egentligen!? Pappa och mamma, alltså?

-Jag vet precis- Har det inte varit tjall med hästarna, så har det vanligt alldeles vanligt ”vårbruk” med diverse bestyr, eller så har dom ridit på ”maaaagiska” (cheesy ord va?) ridturer. Snickrat och donat prylar utomhus. Grävt i trädgården. Framförallt hängt med mig, syrran och brorsan hela tiden. Så jag förstår dom ändå, att tiden inte räckt till till precis allt. Dom försöker in i det längsta att hålla sig från stresskänsla över något dylikt som renovering… men jag ser på dom, att dom önskar bli i alla fall liiite klara nu. På någon liten fläck i alla fall.

Och vet ni! Nu är vi igång där uppe igen efter två månader av helpaus. Evighetsprojektet går framåt igen!

I våras lämnades våningen med nyriktade väggar, nygipsat och även spacklat och slipat på flera håll. Murstocken gjordes i ordning och både lagades och putsades. Nu återstår en ”surdeg” som pappa är så duktig och jobbar med, nämligen karmar till alla dörrar. Inte för att han skulle komma på tanken att beställa en färdig sådan i alla fall, snickargalen som han är, så är det nästan omöjligt… Varje dörrkarm måste måttas efter gamla dörrarna och precis inget är ”standard”. Både jag och mamma får huvudvärk bara av att tänka på hur mycket tankeverksamhet det är för att få varje karm att bli rätt.. Men se, så enormt vackert det blir!


Smygar görs också nu i ett huj och det är också något som förvandlar rummen så fint…

Därefter är det ”bara tapeter och lister kvar”. Förstår ni!! Okej, jag måste påminna hypermorsan som typ skriker över allt som pappa gör nu, ”för att det blir så fiiiint!!”.. påminna henne om att det ju fattas lite eldragning och småpyssel också. Men ändå! Mycket, mycket, mycket är gjort och vi ser ljuset i tunneln!

Den här dörren satt till ”pigrummet”, det som blir mamma och pappas sovrum. Denna dörr får nu vår familjs ”Lillapiga”, syrran alltså. Vi använder så mycket vi kan av det som finns. Till mamma och pappas sovrum, med än högre i tak, blir det en högre dörr. Byggnadsvård a´la Drömgårdsliv…



Idag är det julifredag och sommaren är tillbaka efter att ha varit på semester för ett slag. Jag ska följa med mamma och syskonen på äventyr. Jourande Brandispappan stannar hemma på gården, mockar skit, passar jour och snickrar. Gullpappa! Och tusan så roligt vi andra ska ha idag! Hejdå!




Bertilen

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. ”Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?”, tänker kanske du. Men det finns förstås flera olika sorters mask. Här på Drömgården har vi nu ovälkomnat fått den elakaste varianten av dom alla…. som både är otrevlig mot hästen och dessutom svår att bli kvitt från marken, där den kan leva kvar upp emot två betessäsonger framåt. Den stora blodmasken! Kul. Nej, inte alls.

Och hur uppdagades nu detta?
Inte för att jag och M märkte det på hästarna, ett enda dugg. Pojkarna har vi aldrig sett blankare i pälsarna eller piggare i steget. Fräscha, välmående typer där ute i hagen. Tack vare vänliga människor som meddelar vidare till hästarnas nya ägare (jag och M), så fick vi reda på att hästar som våra pojkar betat med förra sommaren, hade påvisat denna elaka, väldigt ovanliga masktyp. Dvs, denna smitta hade pojkarna redan när dom kom till oss, fast vi omöjligt kunde veta. Förstås hade vi kunna slentrian-avmaska… men det var inget vi ville göra, mitt i vintern.  

Vidilab förklarar såhär;

Ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas larverna och följer sedan med grässtrået ner i hästens tarm där den tränger in i tarmväggens små blodkärl på hästen. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern. Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.

….så när vi nu då skickade in bajsbollar för var och en av hästpojkarna, kunde ägg påvisas från Stor blodmask. Vilken hästarna smittats av på sitt bete förra året, men som nu då hamnat i våra hagar. Oooom jag ångrar mig att vi inte avmaskade på en gång, fastän det var mitt i vintern? Ooohja. Men nu är det som det är och vi har försökt lösa problemet så gott vi kunnat, Team Drömgården! M, jag och barnen. Fy tusan, vad vi kämpat för pållarna senaste månaden.

Mockat som galningar. Maniskt. Inte bara den där årliga vårstädningen som bör göras i vinterhagen, nej där den skiten legat har det ju ändå inte vuxit något grönt… men försommarskiten, som hamnat på gröna grässtrån, där har vi varit maniska för att inte hästarna ska tugga i sig nya maskar…

Då slutgiltiga provsvaren tog sin tid att få, kunde vi inte släppa ut hästarna i större hage. Betet i lilla försommarhagen tog slut och vi har gjort saker vi aldrig tidigare gjort…. slagit hö med väldigt välkomnade Pelle-Traktorn och hässjat på gamla hässjan vi fann i lagårn. Tydligen står hässjan åt fel håll, men tusan, höet torkade fint ändå och vi har kunnat stödfodra pojkarna med det nyslagna höet.

Har ni sett så hjälpsamt, coolt litet gäng som drog fram med en Dagens Frulle till pojkarna?

Lugnet har behållits någorlunda, tills att vi faktiskt började märka på pojkarna att dom var medtagna. Ikran var inte vanliga Ikran.. istället trött och loj och med sömniga ögon. Pälsarna mattades ner, både på honom och lillponnyn. Veterinär hjälpte oss efter labbsvar och snabbt därefter kunde vi lösa ut medikamenter för krakarna.

En sen kväll förra veckan där två av tre småungar somnat, mättes hästpojkarnas ”små midjor” för att kunna dosera rätt. Och i munnarna tutades medlet, på två av tre hästar. Islandshästen är ej smittad, ännu så vi kommer fortsätta att jaga bajsbollar sommaren lång, så inte eventuell smitta tar sig från grässtråna in i honom, eller dom andra två.

När medlet verkat, var dagsverket i lördags att göra en ny hage som vi sedan släppte pojkarna där i!

LYCKAN då!

Planen nu för att häva denna parasithärva här på gården, är förstås att avmaska alla tre pojkarna efter betessäsongen (islandshästen har förmodligen hunnit bli smittad fastän det ännu inte kunnat påvisas och vi kommer inte att chansa, utan för säkerhetsskull- avmaska i typ oktober). Blir det en bra vinter, med stadigt snötäcke, kommer vi våga ha pojkarna i deras stora härliga Vinterhage som både dom och vi älskar, annars får vi lösa hagarna på annat vis. En idé finns också att prova elda marken i den smittade Vinterhagen… ”någon” (en viss älskad brandman) är peppad på det!

Avmaskning kommer också att ske en gång i vårvinter. Och till våren 2021, skickas nya bajsprover in och vi hoppas då innerligt att hästpojkarna är parasitfria…

Betande vackerdjur. En syn som ej går av för hackor!

Inte odrömmigt på något vis. Att få hästarna hit, på andra sidan lagårn… en drömsyn jag sedan första stund på denna gård fantiserat om. Hästarna är piggare och det är huvudfokus..

Nu kvarstår bara kampen att få veck snusket som lever kvar i marken. Det är inte så lätt att bara ”trolla fram nya hagar…”.

Ni andra som varit ut för detta krångel, hur har ni gjort?

Jag vet att det inte är ovanligt att man ”bara kör på”… avmaskar men släpper in hästarna på samma mark i alla fall, då möjligheten till annat ej finns. Till exempel på en ridskola med många hästar i ruljangs. Men vi, på en liten hästgård, vill vi helst inte göra så,.. vi vill helst inte behöva ge hästarna detta kemiska snusk, alls…

Här betar pojkarna gott nu.. och tanken är att dom ska få äta ner det gröna här så att det här till sist blir en ”mager hage” och den nya Hemhagen… mindre än den dom är vana, men det får vara så nu då det ändå är ett bättre alternativ än att riskera mer smitta. Pojkarna får bo i denna dygnet runt nu framöver.. hagen innefattar också ligghallen, så att pojkarna kan ta skydd och dom snarkar också där inne om natten…. allt på eget bevåg.

När maten börjar ta slut här kommer ännu en ny, betydligt större, beteshage att göras… för att pojkarna ska få sina grönbetstimmar varje dag. Vi är dock inte peppade på runda bollar till hästar när hösten kommer, så vi kommer inte att släppa ut på stort grönbete 24 timmar om dygnet… tyväääärr hästpojkarna! Tugg ska dom givetsvis kunna ha sina 16-18 timmar om dygnet (precis såsom den vilda hästen önskar.. ströva och leta mat, strå för strå).. men jag får ”fångest” av tanken att släppa tre hästar i en jättestor och jättegrön hage, dygnet runt.

Många av er har frågat vad vi följer för ”skola” här på gården… den traditionella, klassiska… eller kanske NH (naturlig hästhållning), Relationsbaserad träning med enbart positiv förstärkning?

…och svaret är nog; Det är som vi är och gör i allt annat; en blandning av sunt förnuft, utvalda delar från tidigare erfarenheter, mycket hjärta, en tanke att allt ska vara så naturligt det går och att alltid tänka att hästarna är med oss.. vi är inte två lag, människa över häst..

Dom gånger en häst agerar på ett sätt som kanske är mindre önskvärt, skulle vi aldrig svara med hårda tag utan försöker då alltid att tänka ”vad vill hästen säga nu?”.. jag har sett för mycket hårda tag i mina unga dagar, som inte lett till någon god vart alls. Så man skulle kunna säga att jag är för livet-vaccinerad mot sånt och ”tid, kärlek och lyssnande hjärta” är vårt recept på hur vi möter våra hästar. Vi låter hästarna ströva ”fritt” i vår lösdrift och jag har svårt att tänka mig ett härligare sätt att leva, om jag vore pålle.

Den här hästen gör en resa som är mer än häftig att få vara med om. Hästen som är vacker som få, har ett hjärta av guld men som också kräver mer tålamod än vi har vissa dagar. En resa jag hoppas innerligt ska få fortsätta och fortsätta. Än om den tar tvärstopp ibland och vi gör steg bakåt, och hästen springer en lov kring oss och signalerar ”bort! jag vill inte!”, så ser ni på honom!? Vilken cool liten isprins han blivit, vår Fjäder? En övning med honom, kan vara att stå och ge morotspengar samtidigt som man är liiite för yvig och knäpper med fingrarna.. låter det tokigt? – det handlar om att få den här lille islandspojken ner på jorden, få honom att förstå att inte allt är farligt, att man inte behöver kasta sig åt sidan för ett litet knäpp…

Den här killen, han är stor till utsidan men önskar helst att han kunde sätta sig i knät på oss. Självständigheten att gå ut på egen tur med sina människor, det jobbar vi fortfarande med. En kram av Det Blå Berget, är magi tycker jag.

Hästarna satte pricken över i:et på Drömgårdslivet!

Och än fast det nu krånglat och innefattar en del huvudbry och kräver extra mycket av oss fysiskt. Så har vi ändå aldrig varit lyckligare eller känt livet i oss så mycket som nu. Vi älskar det här gårdslivet, med småungar, djur och natur. Trots oväntade, elaka gästerna i hästhagen!

Och snälla ni, håll tummarna för oss, att dom där maskjäklarna är borta så snabbt det är möjligt…?



Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning!

Det var måndag, alldeles i slutet av juni. Regnet öste ner, precis som det gör idag, en vecka senare.

Sista junidagarna och allra första julidagarna, fyllde vi med..

… en rad motiga dagar. Men så är det ju ibland, livets upp och ner. Denna nedåtsväng, en omskakande variant då vi just varit med om en ridolycka. Mycket fix och trix, prat med polis, försäkringsbolag osv efter det. Här var jag på väg från ett läkarbesök till ett annat, fann mig själv i en fräsig hiss och knipsade en bild. Skelettet ej skadat.. men jag har fortsatt ont och knät är väldigt opålitligt. Förmodligen är något uttöjt och jag ställer in mig på att få längta till löpning och tyngre lyft..ej konstigt då knät vridits iväg i ca 80 km/h…

Vi jagade skit i hagarna, smått maniskt.. Bertan hög på livet! Mocka och varva med traktoråkande, succé!

Jag njöt av trädgården…pionerna, som bara den!

Sommarnattandet i våra hjärtan och junidikenas blomster byttes ut mot julifägring!

Sista junikvällen kläddes himlen med dubbla regnbågar. Superhäftig syn!

Mellan varven vilade mor på sofflocket med en kaffekopp och nyplockad blomsterbukett. Längtan efter att Konstruktörspappan skulle gå på semester, började krypa sig på..

Den efterlängtade fredagen kom. Vi firade 30-åringen, finast på jord och Semester! .. Dukade i Salen för litet familjekalas.

Såklart födelsedagsbarnet skulle köra traktor på sin dag. Men det var inte bara härligt och frivilligt. Vi fick nämligen negativt besked från labbet just denna eftermiddag. Stor blodmask råder i vårt läger och både jag och M kände hur stressen steg oss in på nerverna. Vi tog varsitt djupt andetag och började direkt göra det bästa vi kunde av situationen. I det här läget kan vi inte släppa våra hästar i ny hage, då kommer masken även dit.. så M slog en bit åker och jag tog ihop höet. Sånt ögonblick jag aldrig glömmer. Han och jag. Samarbetandes för att djuren ska ha det gott. Att vi inte hann äta den där födelsedagsmiddagen som tänkt utan istället behövde be om barnvakt för småttingarna för att hinna få ihop ny mat till hästarna som tuggat ner sitt bete till max… ptjaa, det fick vi bara finna oss i då och ta igen dagen efter. Vi hann i alla fall snabb-äta och sedan har väldigt mysigt tårtkalas till kvällen!

(Kommer berätta mer om detta med hästarna eftersom vi själva vet mer…sitter på nålar idag och väntar på veterinär…)

Under lördagen var det hela familjen-jobb. Vi hjälptes åt att ta ihop det nyslagna. Vi KAN inte det här. Vi kan inte skörd. Men vi försöker lära oss. Skrattade åt oss själva där vi slog och tog in, bland sol och REGN om vartannat… ej optimalt…men vad skulle vi göra? Kan ju inte låta hästarna svälta, liksom… så vi ordnade oss helt enkelt stödfoder på detta sätt, innan vi kan släppa på stort bete..

Fann gammeldags hässja i lagården. Kånkade ut och…-Sådärja! -Kropparna möra och människor och hästar nöjda. En hässja fylld med hö. Vackert och gott. På alla sätt! ”mamma! vi är verkligen hästbönder på RIKTIGT nu!”, utbrast Storebroren lyckligt. Älskling!

Så blev det söndag och Lillebror sa god morgon till sin största häst. Han som är familjens nallebjörn och ”lilla gubben”. Störst, men så himla, himla snäll.

Vi drog iväg på Gudstjänst sedan. B med en traktor under varje arm. Så god stund. Gulligaste lilla barnkören, Äventyrskören sjöng, med bland annat Vackerpappan som kompade på gitarr och Farmorn som ledde alltsammans.

Därefter hade vi några timmar att fylla med liv… där vi beslöt oss för att…. tada; VILA. Jag slumrade på sofflocket medan Lillebror långsov. Storasyskonen och pappan gjorde det dom gillar tillsammans; bygga olika saker. Så viktigt, att efter tider av mycket ”gas”, möta alltsammans med vila. Jag vet ju det nu. Har ju blivit klok (faktiskt..!) och värderar vilan högre nuförtiden. Det är INTE egoistiskt att mor slänger sig raklång en sån här gång.. det är tvärtom det bästa hon kan göra.. för att inte bli en ledsen mor med sotiga kanter…!

Tankade med energi plockade jag därefter en bukett och tog chokladen med. Hela familjen susade då till vännerna i byn för en helt underbar kväll.

Barnen lekte, päronen avhandlade ena igenkännande samtalsämnet efter det andra, gapskrattade, småplanerade sommarutflykter, åt gott, smidde planer om roliga hittepå inför hösten.. och jag och M turades om att låna gosiga lillpigan…. som ju faktiskt är bäbis på riktigt, till skillnad från vår Minsting som vi tycker är våran bäbis…

En vecka där juni blev juli. Där pionen som är från min Mormors trädgård, blommade. Där vi stötte på ena mothugget efter det andra. Men där livet kändes inom oss så enormt mycket, och TACKSAMT! Varken jag eller M vill avstå delar av vårt liv, bara för att inte behöva utsättas för baksidorna av mynten. Det gäller ju ALLT liv… att allt har både fram- och baksidor. För att få vara med om allt det där härliga, både behöver och måste vi också utsättas för det andra. Hela alltet, ger livet en krydda vi är fullt ut eniga om att vi värderar högt, så högt!

Önskeplaner den första Sommarsemesterveckan!

Tillsammansmysa hela familjen, vila, spela kort och skriva Sommarlovslista…

-KÖTTA renovering av övervåning! Haha! Jag och M är båda ivriga, men ganska trötta… så vi gör i vanlig ordning så gott vi kan utan att knäcka oss. Att köra slut på sig av renovering tycker vi enbart är urbota dumt.. och inte så ödmjukt mot gåvan, livet! Vi klarar ju oss finfint som vi bor nu, liksom?.. finns inget måste i att allt ska vara färdigt, nytt, tipptopp just nu… meeen givetvis är vi peppade på att få se slutet av övervåningsslitet, att få flytta upp..

Fira bröllopsdag!

Kämpa vidare med hästarna… väntar veterinärsutlåtande idag som sagt, därefter bör jag kunna berätta mer om krånglet vi stött på..

Plocka trädgårdsbuketter, en efter annan. Fullkomligt älskar det och kan omöjligt se mig mätt på vackerskapelserna till blommor!

Den försa Sommarsemesterveckan är här, kära hjärtanes så gott! Önskar er skönsomriga dagar också!



Emmeli