Den här hösten har varit fylllld av liiv. Så mycket bäbisgos och bäbisnjut. Samtidigt så känslosam. Ikran, vår älskade storhäst har ”flyttat hemifrån (läs om det om du vill, HÄR)”.

Den dagen var så smärtsamt sorglig och många dagar efter likaså. Men lilla S har gjort det enkelt att skingra tankarna. Och nånstans långt inne så visste vi ju, att det var rätt beslut. Som jag bland annat skrev den dagen han flyttade;

”Att ha hästar är fantastiskt. Men en omstrukturering i flocken, är ett måste. Barnen älskar hästarna och att rida. Deras lilla ponny är dock inte mycket till ridhäst längre, mer är små korta skritt-turer. Islandshästen (Fjödur alltså) är inte heller någon barnhäst, ett endaste dugg. Och Ikran är alldeles för mycket häst för till exempel en sjuåring (dock inte om ni frågar den coole sjuåringen). Det vi ”behöver” för att få hästlivet att fungera gott nu i livet, är ”en lagomstor, lagomfartig familjehäst” som både päron och barn kan ha det gott med”.

… Jag landade i tanken att ”Ikran har flyttat hemifrån nu.. antingen kommer han tillbaka eller så ordnar han någon annan åt oss. En lkran i en islänningskropp, vilken dröm det vore..”.

Resten är historia…

Här är han! Smått overkligt hur han hamnade här hos oss. Hela familjens häst.

”Det här var ett bra köp, mamma!”, sa ena lillungen den där soliga senhöst-söndagen för några veckor sedan när han just lastats av transporten han färdats med från söder.

Vår nya islänning, Berserkur (isländskt namn. betydelse: Stark man). Berry! 11 år och i sina bästa år.

Familjens egna Lillberg.. kraftig som en mini-Ikran, luuugn som en Mini-Ikran, ja faktiskt till och med ännu coolare och än mer orädd.. och inte ett dugg bufflig (som älsklings-Ikran) och precis den hästsjäl vi bara kunnat drömma om. Lite mer gräddig i kolafärgen är Fjödur… och helt och hållet raka motsatsen till Fjödurs lynne.

Med ett hjärta på mulen, till och med!

Han känns nästan lite föör bra för att vara sann. Han är så enkel liksom. Så lätt att ha med barnen samtidigt, precis såsom vi vill. Känslan när vi tog första turen.. M ledde Olof som red Chippen.. bakom det gulliga ekipaget kom jag och Berrypojken. Så MAGISKT mysigt! Berry är naturtöltare och ni som vet, förstår lyckan i det.

… men lilla vännens första tid här på gården har varit allt annat än lätt. Till en början tedde sig hästpojkarna precis som väntat, Fjödur satte Berry på plats och B hade inget som helst intresse att bråka, han är väldigt låg i rang, så mer drama än så var det inte.

Här hade nya lilla flocken börjat gå ihop sig fint. Äta tillsammans. Vila nära tillsammans. ”Nu har nog Fjödur accepterat Berserkur”, sa vi en kväll.. för att jag dagen därpå plötsligt hörde skrik utifrån hagen när jag stod i köket…

Fullt hästbråk, värre än på hela tiden. Jag kastade mig ut i hagen och avbröt det hela. Blodet pulserade då ut från Berrys ena knä. Och han haltar. Skit. Troligtvis hade Berry gått på knä mot en sten i hagen…

Vi lyckades med lotsning av bäst-veterinären i luren samt finaste hästgrannarna, linda det hela bra och Lillberget repar sig otroligt snabbt.

Dagen efter tittar han ut från sjukboxen/ligghallen (.. eller ”vip:en” som vi kallar den) och undrar vad vi sjåpar oss så för, ”jag har inte så ont längre, alls faktiskt”. Puuuh, säger hans nyblivna ägare..

Därefter fick Berry gå i egen hage igen, vi behövde börja om med makandet av kompisbanden helt sonika. Lugna dagar därefter men för prick en vecka sedan, var olyckan framme igen för denna krake. Denna gång. pga. oss människor. Han hade fastnat med ena foten och fått ett snöre lindat kring karleden/fotleden. En tankevurpa som höll på att kosta oss ett av fyra värdefulla ben. Jag mår sååå dåligt av att ens skriva det här, det var en så otäck upplevelse då hästen var mycket, mycket medtagen…så pekpinnar eller dylikt behöver vi inga. Vi har bannat oss nog, jag lovar.

Vår fantastiska veterinär kom snabbt och hjälpte oss.. därefter har vi haft en orosam, oviss hästvecka..

Tempat dagligen. Gett smärtstillande/antiinflammatoriskt dagligen. Fodrat honom i småportioner fyra gånger per dag (för mycket foder i detta läge, där hans stått nästintill helt stilla, kan ge kolik= mardrömsläge). Hängt där nere med honom, massor.. alltsammans mitt i det övriga livet som pågår. Låt säga att veckan varit ett PUSSEL.

”Kling & Klang” har stått och tittat in…

Igår kände jag mig smått vinglig av trötthet.. men trots krångel, så är det så lyckligt att han är här.. och dagen idag, är än lyckligare. Berrypojken verkar vara en fena på återhämtning…

Det har gått en vecka sedan denna olyckshändelse, hältan syns inte och han är åter ute i egen hage igen. Puuh..

Nu knäpper vi händerna för att flocken ska kunna gå ihop snart igen… utan bakslag…

Fjödur är hög i rang, det vet vi. Han flyttade på stor-Ikran med en blick, det behövdes inget mer. Fjödur kom till oss och klev rätt in i hagen och blev flockledare dag ett… sköönt, tyckte Ikran som inte alls ville ha den uppgiften på sina axlar. Nu har Fjödur verrrkligen ledarrollen sedan alla år här och nya hästen vill inte bråka om saken alls, han är väldigt låg i rang, … men det spelar inte någon roll verkar det som.. vi hoppas att det ska ge sig med tiden. Fortsättning följer…

…

Så nu vet ni, att vi har en ny hästvän att älska här hemma… och att älskas utav! Vår fina, fina Berrypojke.

…

Emmeli