Att inte fånga flugsvamp på burk idag!

Idag är det ingen vanlig dag förstår ni.
Mamman (!) ska susa iväg. Inte alls vara hemma och fånga flugsvamp på burk idag tillsammans med småttingarna.

Nej. Susa iväg. Alldeles själv. Vara på vift en hop timmar. Och jag ser så fram emot dagen…samtidigt som jag har ooont i både hjärta och själ över att lämna småttingarna.

Särskilt den minsta. Där det idag blir premiär på att hoppa över ett amningsmål… skynda långsamt… Något vi sannerligen tagit fasta på, jag och 16-månaders-Bertilen… Täänk om han tvärslutar över dagen..va, va va??

Unnar pappan dagen med gullungarna.

Insupa hösten, fånga flugsvampar och ordna ”världsbekymret” att burken är liite för liten. Klättra på ”klätterstenar” bakom lagårn och lyssna på olika livsfunderingar från tre små. Förstås en drös betydligt körigare stunder än så, också. Samt jonglera olika att-göra med små ”hjälpredor”. Men ändå, älskade HemmaMammaliv.

När man tillägnar ett helt inlägg om att man, jag menar jag, ska ge mig ut genom dörren solo alena.. jamen då förstår ni hur längesedan det var, hur konstigt det känns. ..Samt, att det nog är på tiden!

Ok. Nu ska denna HemmaMamma susa iväg tillsammans med sin storasyster. Hujedamig vilken fräsig dag!

Önskar er alla en god onsdag!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Alltid så speciellt ju,

-att fylla år. Och måndag, alltid nystartskänsla.

Därmed dubbelt upp av ny-känsla här idag!

Ser så fram emot denna vecka. Men innan vi pratar om den, vill jag minnas tillbaka lite till den där Födelsedagsveckan..

Vanlig Hemmamåndag startade veckan.

Medan Snickarpappan och S jobbade med huset, gick jag och minsta barnen till grannen, Tant G, på andra sidan åkern. Hon fick en liten bukett av de allra sista luktärterna. Gott att glädja andra. På köpet blir man ju lycklig själv!

På tisdagen regnade det nåt så ohyggligt. Hela dagen.

Jag var obotligt springsugen och mellan ett par störskurar chans-gav vi oss ut. Klarade oss förstås inte aaaalls från regnet och jag var prick hur blöt som helst när vi kom tillbaka. Ungarna snusade gott, jag var rykande varm och lycklig… ibland är det bara härligt att köra på, regn är liksom bara regn och inte ett hinder på något spring-vis, egentligen!, tänkte jag..

Vi somnade gott om höstkvällarna. Fortfarande trasslar vi oss alla i Storsängen.

Mitt i veckan var det plötsligt bara Lillebror och jag hemma för några timmar. Så ovanligt och mysigt, på samma gång.

Juniflickan var på Mormordate.

En loppistur gjorde vi oss i Lilla byn när vi hämtade hem lillasyster, pojkarna hittade sig själva i en spegel men i övrigt; ingen loppislycka den gången. Vi letar vidare. Efter Linneskåpet.

Jag receptspanade bland mors recept.

Vi kalasfejade.

Och ungarna var förstås med i allt. Att slicka bunkarna efter bakning är ju en höjdare… det blev även Lillebroren varse om! .. att baka och mumsa smet, var också en lagom syssla, när man som Storebror precis varit på bvc för livets sista gång, klarat av det pirriga i att få vaccinspruta (!), bli lite småfebrig och behöva ta det lugnt för ett slag.

Jag njöt av susande HemmaMammaliv.

Säger kanske en gång om dagen till mannen att ”tänk att dom är våra!”. Det är en så himla fräsig syn, det där lilla gänget samlat. Fordrar absolut en stor dos energi, dagarna i ända, men geeer också så himmelens megaenormt mycket.

En guldstund.

Gungandes i trägungan där ute i färggranna hösten, ammandes liten lillprins. Storan beskrev det så bra; ”som en kärleksförklaring varje gång”. Varje amning, alltså. Och det stämmer så väl, tycker jag. Jag är så kär i dessa stunder och det är ju himla tur, eftersom jag har en B som inte verkar ha den minsta lilla tanken på att ens trappa ner lite på dessa stunder. Därför är jag smått nervös inför en grej i veckan, mer om det längre ner..

Poff var jag 29 år, blev firad till fullo och tog sedan lördag och lutade mig mot han jag älskar så, ni fick se synen på insta stories.

Vi tog fika med oss i ryggsäcken, fem gulliga barn (våra, plus två småvänner till ungarna) och slog oss ner längre ner på gården, vid ”Gläntan”. Ypperlig liten utflykt. Det stora i det lilla, ni vet..

Veckans sista dag. Mötte vi Storfamiljen för utehäng, korvgrillning, surr och kaffesörplande. Rikedom i sin ljuvaste form.

Det blev tårfyllda protester från S och J när vi skulle skiljas från Storfamiljen och bege oss hemåt…så Mormoster Storan sa ”låt dom stanna en stund, så skjutsar jag hem dom” (ni förstår lyckan och tacksamheten över att ha dessa människor i vårat liv!?) medan vi andra åkte hem. Jag tog då Lillebror med mig på en tur till snyggingarna på andra sidan ”storvägen”. Alpackor till grannar. Sånt älskar man ju!

Sen gick vi upp och inspekterade vad duktiga Snickarpappan påtade med.

Till kvällen var vi alla trötta och bläddrade i fotoalbum tills ögon gick i kors. Det var första oktoberveckan, det. Känner mig bortskämd på livet.

Nu är det måndag och..

Veckans planer:
  • Åka till norra staden för en hop ärenden tillsammans med familjen
  • Ta en långsam dag vid köksbordet, sortera ut bilder för framkallning och förbereda för ännu ett fotoalbum. Ungarna verkligen älskar att titta i dessa och det är en bra drivkraft för mig att fortsätta med det pysslet!
  • Springa och gå! – i lövprassel. Själagott så det förslår!
  • Inhandla i alla fall nåågra vårlökar.. uppdaterar er senare om vad jag som norris tycker är mest värt att peta ner.
  • Knåpa höstmysiga inlägg till er.
  • Ha Storan-Lillan-dag. Med tanken att Pappan tar över rodret här hemma över den dagen.. och det kommer han fixa galant.. men huur ska jag och B klara oss utan varandra, är frågan.. och det jag är nervös över, mao.
  • Trappan är vilken dag som helst färdig på snickeriet och jag och M behöver bestämma oss för vilken behandling den ska ha…
  • Lekdate med småvänner, mammor surrar, barnen leker.
  • Vårt blivande sovrum får gipsskivor under veckan och till helgen väntas spacklande, slipande och takmålande.
  • Storebror tänker börja Skridskoskola

Typ så. Vi börjar mjukt. Påtår. Några djupa andetag. Innan vi sätter oss i bilen och susar norrut mot Örnsköldsvik. Ett jobb för Drömgårdsliv ska filmas och samtidigt gör vi oss därefter en mysig familjetur,..

Hoppas att ni alla får en god start på veckan, så hörs vi snart igen!

Och återigen; Ni som önskar bli uppdaterade på facebook och se direkt när Drömgårdsliv har ett nytt inlägg att läsa. Ni, kan klicka HÄR för att gå in och gilla den nya sidan som tillhör Drömgårdsliv.



Emmeli

När det var höstig 29-årsdag och födelsedagskalas på Drömgården!

Det var min 29-årsdag och födelsedagsmorgonen njöts. Fastän vi till kvällen skulle fylla hemmet med dryga tjoget av älskade familjemedlemmar och det stod kalasfix för fullt på schemat, så hade jag gett mig själv i present att förbereda och dona i massor innan, så att födelsedagen kunde ägnas åt i alla fall ett litet slag av sånt där; lugnan ro och mys med mina småhjärtan.

En runda i trädgården unnade jag mig också. Att den fjärde oktober kunna plocka in både rosor och praktvädd, rönnbär och höstfärgade hallonris. Underbart, ju!

Vi dukade och donade. ”Det här går ju bra ju, syrran!”, sa Bertilen!

En så otroligt vacker höstdag. Jag kände mig både barnsligt pirrig i magen och samtidigt lite sådär eftertänksam och funderande. Livet, ni vet.

Jag blev så lycklig då Storan och mannen gjorde det möjligt för mig att kuta ut på en fantastisk springtur. Kände mig så stark. Njöt av varje steg, lövprasslet och oktobersolen…. och ammestunden med Lillebror direkt när vi möttes igen.

Minimannen tyckte att vi pyntade med fasligt ”skrrruttiga” blommor… jag tyckte det blev fint, jag!

Det skulle bli höstigt födelsedagskalas, ju. Hej, hej där i gamla fläckiga spegeln!

Nu började det närma sig… och det var hetsigt värre där i köket.

Kycklinggrytan (den HÄR) puttrade för fullt på spisen, potatisen kokade över…men allt sånt hör till och vi high fivade där i köket, jag och den skäggige.

Allt ordnade sig och nu var det bara en sak kvar..

Vänta på kalasgästerna- pirret!

.. inom några minuter började älskade människor gå och rulla in på gården. Drömgården fylldes av älskat människorsurr, kramkalas, och födelsedagssång. Så älskvärt att det förslår!

Vi åt gryta och ”mammabröd” och barnen sprang runt i huset härs och tvärs och det finns inget jag tycker är så drömmigt som just det, när hemmet fylls till bredden. Av Liv.

Kalasfikat pryddes med sötaste teckningen jag skådat. Chokladtårtor (recept R), chokladbollar (barnens favoriter!), ljuuvliga biskvier gjorda i långpanna (recept kommer, för så himla smidiga att göra och goooda!) och morotskaka på toppen av allt (recept kommer på den med, förstås!)

Tydligen så gott att det faktiskt inte gick att vänta till rumpan hamnat på lilla stolen.. älsklingen där! Med gullekusiner i bakgrunden.. den ena med glitterklänning, i ÄKTA guld, förstår ni…

Och nånstans här, knackade det på dörren och jag tittade storögt på Storan och sa ”vet DU vem som kommer nu!?”.. det var liksom ett så bestämt, rivit knackande…

Jag gick förväntansfull till dörren och öppnade… och där, stod inte mindre än fem älskade stjärnor till, som överraskningsåkt ända från Huduvstaden och hit till gamla gården i norr. Storasyster M med fina familjen. Vilka galningar alltså. Äsklingar, älsklingar. Och kvällen toppades än mer… med massor av sånt här;

Syskonsurr och skratt. I massor. Mannen fångade oss, en hjärtevarm syn tycker jag. Bara en systerdarling som fattades oss, fast hon kunde verkligen inte komma då hon hade det världsgott i ett varmt land. Ja, ni förstår ju.. jag var småchockad och så lycklig. Tänk att alla människor bökat sig hit, för min skull..

26 familjedarlingar var vi. Jag satt där i surret och tittade mig om, en sån ynnest.

Öppnade paket och blev gråtig. Skrattade lite till. Och dukade tillsammans med Storan fram ännu lite mer gott att äta. Man kan liksom inte äta för mycket gott, ju!

Vi åt kex och ost och skålade för livet och pratade om ditt och datt. Drömmar och sånt, stora som små. Rynkade pannorna på det flärfullaste sätt bland en hoper tapeter där alla gick in med sin åsikt med kraft och det var så härligt att det inte var klokt. Plötsligt var det midnatt och kramar hade strösslats och storfamiljen spritts härs och tvärs..

Medan ungarna snusade som smågrisar i Storsängen snodde jag en puss av mannen innan vi började stöka i köket, bland disk, mysig musik och minnen från kvällen..

Så, så gick det till. När det var höstig 29-årsdag och födelsedagskalas på Drömgården!

Jag kunde inte känna mig mer bortskämd, överraskad, lycklig. Och tacksam. Oändligt tacksam.

Tack alla som förgyllde min lilla 29-årsdag. Och tack, tack, tack för alla grattisar! <3

Emmeli

Verandan i höstig skrud!

Det behöver ju inte kosta ett endaste dugg. Att piffa sin hej-och-välkommen-plats inför ny årstid. Naturen bjuder ju på det bästa!

Nu shoppade jag en endaste ljung. Och två alunrot.. som jag troor att jag borde kunna sätta ner i rabatt efter några veckor av höstmodellande på bron? ..Bron, farstukvisten, verandan alltså. Norrländska, ni vet, här säger vi bro åt denna plats!

Men ja. Det mesta, är alltså en himla massa hopplock från skog och trädgård, vägkant och så. En stunds pyssel och fri kreativitet därefter. Vänta, ni ska få se!

Jag började med att tömma ur zinkhinkarna på överblommade sommarblomster. Ner dök sedan ljung och alunrot. Och några äpplen som kompisar i kanten. Enkelt. Och väldigt fint, tycker jag.

Därefter hämtade jag ett fång med rönn. Nu skulle en Höstkrans bli till.

Kransstomme hittar ni i blomsterbutik eller HÄR till exempel. Mjuka, följsamma blomstertråden kommer jag ej ihåg var jag köpt. Men blomster- eller pysselbutik är mitt tips att kika i!

Knipsade bort den grövsta pinnen från rönnen och formade sedan små buketter av bär och blad.

Vira, vira, vira.. inte så noga, inte alls. Kör bara!

På cirkus sexton och en halv minut, hade jag snott ihop en alldeles lagom slarvig höstkrans.

Och (!) fyllt själen med så mycket gott. Det viktigaste i kråksången, ju!

Höstkransen 2019!

Det stora sommar-möblemanget har fått flytta till vinterförvaring och uppe på verandan står nu den lilla möbeln som under sommaren huserar under äppelträdet.

Höstpimpade bordet, gjorde jag med en kockumskittel fylld av äpplen. Gamla tråget fylldes bland annat med skogsfynd från en långpromenad.

Och sidär; ett stycke bro i höstig skrud. Kattpojkarna trivdes på en gång!

.. och vi andra, också! Det är trevligt att göra entrén välkomnande, visst?

Sen hopar det sig stundvis höstleriga regnkläder och småstövlar framför dörren i alla fall. Kanske också en blöjpåse som visst inte alls hade ben till soptunnan, ett barnvagstrassel och kattmatshinken på halvflaj. Men det är, det är bara något älskvärt och ett livstecken, sådetså.

Hösten med dess färger. Makalöst.

Verandan i höstig skrud,

-Jo man tackar!

Påminner er om att följa Drömgårdsliv på facebook, för att se när uppdateringar kommit här inne. HÄR kommer ni till Drömgårdslivs facebooksida!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag och Septembers allra sista dag för det här året!

Nu bara sprakar det ute i naturen och senaste dagarna har vi omringats av höstens eldiga färger i skog och mark. Innan vi kikar på veckans planer, tar vi en titt på veckan som gick! Den fyllde vi med…

…Den Allra Första Riktiga Frosten.

Andäktigt vackert och lite vemodigt, på samma gång. Bitterljuvt, mao.

Vi arbetade ute på gården hela familjen. Med hopp om en jämnare, mindre stup-risk:ig gräsmatta till nästa sommar!

En dag var jag och minstingarna på tur, en typisk det här hittar vi på medan Storebroren är och leker med sina vänner på förskolan- grej. En tur med vagnen. Vi gick till biblioteket och lånade böcker, vandrade långrunda därefter och plockade lingon- och blåbärsris till pyssel. Poff har små timmarna gått och vi hämtar hem älskad S.

En sån där runda, så skönt uttröttande..

Bland Pippi Långstrump-böcker och skogfynd slumrade dom gott, minstingarna. Och jag fick en sån här stund..

En Guldstund för en småttingmor. Läsandes den bok som jag lånat från bibblan. För jo. Som jag drömmer om hästar här på vår gård. Och drömma är alltid rätt, tänker jag.

Fler frostiga morgnar. Sommarkläder rensades ut från garderoberna och höst- och vintervarmt fick flytta in. Det är många små bestyr inför byte från sommar- till vintertid, visst?

En dag packade vi melliset med oss och njöt av alldeles ljuvligt, varmt (!) septemberväder. Lekte i lekparken med små vänner och lommade hem lagom till att pappan rullade in på gården efter jobbet.

Och där, blev det fredag och Storebrorens tur att följa med farmor på fredagsbad och påhälsning hos Gammelfarfar därefter. Ett mycket uppskattat hittepå. Till kvällen samlades vi här hos oss och firade fredag tillsammans med Farmor och Farfar.

Lördag. Och jag brände av en mobilbild på Fransson som satt och njöt i solen. Väldigt härlig syn. …tääänk er häst där i syn också!!

Medan mannen renoverade på övervåningen, spenderade jag lördagstimmar med en hop småälsklingar. Mina barn och barnens små kusiner. Vi hade så hutlöst trevligt! ..det var fullt pådrag med lek i prick hela hemmet och samtidigt kalasbakade vi också. Kära nån alltså, barn är bland det häftigaste jag vet!

Det var precis lika sjåigt som ni anar att ha fem små minibagare till hjälp i köpet. Men också lika härligt som sjåigt, ni anar lyckan över alla olika bunkar som smaskades ur efteråt. Vi bakade bland annat den godaste morotkakan vi någonsin smakat..

Och ja, vi somnade väldigt gott till kvällen sedan efter en dag med full fart!

Veckans sista dag fyllde vi med nybakt bröd till frullen, följt av lite söndagsjobb. Bertilen hjälpte mamma att slå ett slag för den HÄR kampanjen som jag tycker ni ska utnyttja. Så himmelens härliga produkter. Och det säger hon som knappt ids (ni får googla) sånt med krämer hittan och dittan, men Dermosils produkter har blivit mina favoriter.

Minimannen ”jobbade” med sin Farfar i kyrkan. Jag drog iväg med Juniflickan och tittade på storkusinens fotbollsmatch. Lillebroren långsov medan M fortsatte vara renoverings-idog på övervåningen. Och så samlades vi för söndagsfika, med Mormor och Morfar kring köksbordet. Puss på det, sa Bertilen! Som är så otroligt kär i sin Mormor.

Till kvällen gick vi långtur och nattade barnen i vagnen och det kändes som att det var finalen av allt Sommarnattande nu. Det börjar bli hiskeligt mörkt nu om kvällarna, tycker jag!

Den sista Septemberveckan stoppas varmt om i Hjärteasken.

Och nu då, ny vecka!

Veckans planer:

Snart, snart oktober och därmed Födelsedagsveckan, för mamman som visst tänker fylla år (en ynnest).

Jourvecka för Brandismannen, så jag håller tummarna för att han kan komma på mitt kalas (hehe).

Förutom att ta hand om små älsklingar blir det troligt;

Kalasfix.

Femårskontroll för Storebror. Plus vaccinering. Hu.

Träna! Efter en vecka av ”bara” prommisar, så längtar jag efter spring och mjölksyra. Förkylningen har fått läka ut och jag känner mig så gaaaammal och klok som en bok, som vilat från högre puls.. det skulle inte Emmeli 23 år gjort.

Juni har en Mormor-date inbokad.

Gå på loppis och skåp-leta.. jag söker febrilt efter ett linneskåp förstår ni

Här inne tänker jag bland annat bjuda er på:

Middagstips

Höstigt pyssel för dom små

Visa hur jag ordnat Veranda i Höstskrud

Tapetfunderingar. Har en lunta med tapetprover. Och ni ska få fundera med mig. Jag menar oss..!

Som alltid, -Livet styr!

Och just det! -Ni som önskar bli uppdaterade på facebook och se direkt när Drömgårdsliv har ett nytt inlägg att läsa. Ni, kan klicka HÄR för att gå in och gilla den nya sidan som tillhör Drömgårdsliv, den gamla ”lillafrunsdagbok”-sidan kommer att sluta uppdateras från och med nu. Så vill ni hänga med mig vidare, så klickar ni alltså HÄR.

Må så gott ni bara kan, ta hand om er så hörs vi snart igen!


Emmeli