Vilket vårtecken!

Det blev onsdag..

Efter att vi, mamma och Bertan alltså, skolskjutsat både Storebror och Storasyster på sina onsdagsäventyr, så drog vi till affären och shoppade.

Ännu en gång slog det mig, vad jag älskar att bo i en liten by. ”Nu ska mamma baka något gott!”, konstaterade gulliga kassörskan till Bertil, av vår handling att döma. Det nära, personliga men inte nödvändigtvis privata. Känslan av att faktiskt bli sedd.. inte som en i ett myller av människor där ingen känner ingen, utan faktiskt som Emmeli. För i byn har man småkoll på alla. Jag ÄLSKAR det.

Vi dumpade handlingen hemma på bron och fortsatte utehänget. Gick ut på lägdan och skaren som bär oss vart vi vill. Bertil fick skjuts på räserkälken och tjöt av skratt. Han älskar när det susar av farten. Och så var vi förstås till hästarna. Gosade med lillponnyn som låg ner och njöt i solen. Sen, gick vi in. Och snodde ihop en stor vetedeg.

Lillebror älskar, förutom att leka med sina storasyskon. Blommor, djur, åka traktor, vara med pappa när han snickrar.. ja sen är också bakning en livets syssla om ni frågar lille B. Vi snurrade bulle efter bulle. Det blev en stöpa riktiga ”Mormorsbullar”, med nykokt vaniljkräm i..

och en stöpa vanliga kanelsnurror.

Nånstans här, när vi gräddat nånstans mellan 80-90 bullar.. var vi väldans nöjda. Och köket osade av bulldoft!

Vi åt lunch. Och struntade i disken där på diskbänken.. ”deen tar vi sedan!”, sa mamman. Och så gav vi oss ut i finvädret igen! Strax var det ju skolhämt igen!

Ni må tro att det hurrades över mellisfikat som stod förberett på köksbordet! Vaniljbullarna penslades med smält smör och strösslades med kardemummasocker alldeles innan servering.

Så dukade vi upp, ute på bron. Nybakta bullar och kall Norrmejerier-mjölk. Oslagbart. Dörren stod till och med lite på glänt. Vi hade bara jacka, mössa och skor. Förutom lillen med sin overall. Ingen frös. Tvärtom! Och vi njöt.. och bro-fikade!

Vilket vårtecken! Hela alltet!

Ni är många som hängt med oss idag på instagram stories och önskat receptet på Mormorsbullarna. Självklart ska ni få det.

Kika in här imorn så får ni det då!

Tack Livet, för idag! Du var själamagi. Förutom magkatarr-ontet efter två stora vaniljbullar. Men, det var det tusan värt. Sådetså!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Åh, det var det sportlovet, det! Vad vi fyllt våra sportlovsdagar med? Vi tar en kik.

7-årsfirandet startade veckan på så kalashärligt vis!

Vi har haft lugna stunder med spel och pyssel.

Vi har gympat tillsammans. Jag utsåg denna plats, alldeles innanför balkongdörren, till en ny favoritplats att träna på.

Å, den där dagen. När vi var till MammaMormor och PappaMorfar, den värmde allas våra hjärtan. Oj som vi längtat till Lilla byn.. vi åt grill-lunch och åkte i räserbacken… utför stora lägdan alltså, där skaren bar oss prick överallt. Så barnsligt roligt, tyckte även mamman!

Vi vilade. Och mamman fick ännu en sväng av sin fördömda magkatarr (ganska så typiskt när en slappnar av.. ”åh, så härligt.. alla hemma och lediga för sportlov…”..). Det var läängesedan nu, med detta ont. Tacksamt. Men den här svängen var förskräckligt ond och under torsdagkvällen när det blåste upp till den värsta snöstormen, likt Emil i Lönneberga när Alfred behövde tas till sjukan, ni vet? Då var vi fundersamma om vi behövde ge oss iväg.. men tack och lov lyckades vi med alla möjliga knep ordna till mamma-magen. Ett dygn av räservila och bara snälla saker att äta sedan, så började det ordna till sig. Puh.

Vi invigde helgen tillsammans med vänner. Såna man kan vara lite fransig i kanten med utan att behöva känna att det gör minsta lilla. Hjärtevänner, mao. Vi hängde hela fredagen tillsammans. Ungar och päron huller om buller. Mammorna smet iväg på en långpromenad tillsammans och tankade mammakraft. En så himla fin dag.

Lördag. Och ungarna gjorde önskelistor för godispåsens innehåll… den listan sparas i sparlådan för lilla ägaren.

Och så undrade Farmor om ungarna ville komma över, och OM dom ville. Så då passade mamman och pappan på att ge sig ut med hästarna, tillsammans. Det är så mysigt när vi får till det ibland, inte bara var för sig. M och Ikran är så himmelens duktiga, ser ni? Ikran går först (!) och tömkörs som om han inte gjort annat. Duktiga pojkar! Fjödur rullade sig och gäspade gott efter svettiga, snöpulsturen… det gjorde även vi tvåbenta, kanske inte rullade oss, men gäspade gott.

Pojkarna har snickrat tillsammans. Så gulligt att jag får ont i kroppen.

Sportlovsveckans sista dag. Vi hade ännu en långfrukost tillsammans. Med varm choklad och skogaholmslimpa.

Sen hängde vi ute i det lugna, sköna, nollgradiga vädret.. i timmar! Juni och Pappan skottade och fodrade hästar och jag och småpojkarna hängde med hästarna. Pysslade om liten ponny och tog en liten tur längs lillvägen.

Veckans sista lunch, åt förstås ute den också. Järnmackor och falukorv på tunnbröd. Fy fararo, vad gott.

Sportlovet toppades med skoterbus tillsammans med Farfar och kusinerna, ute på våran lägda. Härlig syn!

Alltsammans nu i våra hjärteaskar. Och energi är påfylld hos oss alla och nu väntar två vardagsveckor innan PÅSK, ju.

Och, JAG. ÄLSKAR. PÅSK!

Önskeplaner för vecka 11!

– Ta en dag i taget hemma gården, tillsammans med barnen och djuren. Äntligen börjar jag känna lite mer energi i kroppen.. jag skyndar långsamt, vet att det är bäst för mig. Ljuset återkommer, javisst.. men sen tar det ändå ett tag innan jag är med på banan mot ljusare tiden. Snart så!

-Motionera! Som alltid. Lika naturligt och med i vardagen, som att jag äter och borsta tänderna.

– Ta tag i några ”surdegar” … samtal som behöver ringas, mail som behöver skickas, osv, ni vet.

-Göra i ordning ett odlingsrum uppe på övervåningen! Snart, snart drar jag igång försådden med full fräs!

-Blogga! .. tog näästan en helt bloggledig sportlovsvecka, men nu tusan! Jag älskar ju det här.

– Skriva en ”Grejsar-lista”! Jag älskar listor.

-Börja påsk-påta! åhåhå, så härligt!

Önskar er alla en god marsvecka. Ta hand om er! Allt ni bara kan.


Emmeli

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen!

Som vi firat, hela dagen lång. Storebror fyller 7 år idag och det känns så alldeles hutlöst stort och pampigt.

Denna unge. Som kom till jorden och gjorde mig och hans pappa till två 23-åriga päron. Och åren därefter, är dom vackraste, svåraste, häftigaste, roligaste, känslosammaste och mest underbara vi haft. Livet började då.. och det var Du som kom med livet, Sixten.

Hurra för dig, Minimannen!!

Från morgon till kväll har vi firat.

Med hela ”familjefemman” (som du säger), hemma tillsammans.

Strax efter ottan hade ni redan varit igång en lång stund och lekte och spelade och byggde med nya grejerna.

Och Mormor och Morfar som kom mitt i dagen på lite pytte-utekalas, litet så naggande gott… och vet ni vad S fick, förutom paket?

.. något som gjorde honom så här glad! Kan ni gissa? – Mormors risgrynspudding och saftsås, förstås! .. och mamman fick kåldolmar. Jag gråter nästan. Sån lycka!

Utekalasstunden var god, vi åt järnmackor så det nästan stod ut genom öronen på oss. Och njöt av att få ses.

.. Denna syn. En skara skatter. Dyrbarste vi har. Och hej vad det gick med blåsandet, av så måånga ljus!

Kalasfikat var; kärleksmumstårta. Raw-chokladbollar. Och hallongrottor. Som önskat.

Sen var vi så trötta att efter vi vinkat Mormor och Morfar hejdå så small vi av en efter en för eftermiddagsvila. Sen blev det kväll.

Och den har fyllts med önskemiddag (tacos!) med Farmor och Farfar kring bordet. Och spel, lek och bus!

Sån lyx med alla dessa människor vi har i kring oss. Alla kärlek och omtanke. Soom det rasat in samtal, sms, meddelanden på ig osv. Tack alla! Vilket hurrande!

En lycklig nybliven 7-åring somnade gott, så gott för en stund sedan.

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen! Vi älskar dig, mer än jag kan stava till.

Mamma Emmeli

Det högtidliga startskottet!

Det var lilla polarbrödsmackan, chokladmuffinsen från igår, moroten och förstås saft i sirapsflaska, det är sen gammalt. Livets första skolutflykt med fika och egna räserkälken med. Vilken peppig morgon!

Och det bara kändes när vi öppnade dörren..
”Vilken makalöst vacker dag!”, sa jag till barnen. Det var liksom plötsligt alldeles ljust när vi var på väg till skolan med Storebror. Bara en minusgrad. Solen sken, redan!
Fåglarna kvittrade.

Och efter några timmar, droppade det för fullt från taken. Vi rev av lite tvätt och städ och härj, innan vi gav oss ut. Drog igång grillen och ordnade oss lunch.

Ute, njutandes i snödrivan. HemmaMamman njöt så det stod ut genom öronen på henne.

Nä, det var inte bara mor som njöt. Jag har sällan skådat en grillkorvsätare som njutit såsom Lillebror gjorde idag. Sen var det också så ljuust att det ju nästan var omöjligt att göra annat än att blunda.

Med solen som vårt sällis, som inte bara sken utan också värmde, utan den minsta tvekan. ”Vad vaarmt det är, jag svettas ihjäääl”, grymtade den ena ungen. För nu var det flera plus och norrlandsungarna svettades i sina vintermunderingar. ”Kan vi få en glass?”, blev nästa fråga. Svaret blev förstås ja!


När ungarna sov i vagnen, lutade jag mig tillbaka, jag med. Det enda raka, tänkte jag. Så vanvettigt skönt.
Och när vi hämtat Storebror från skolan och Pappan från jobbet strax efter mitt i dagen, så fortsatte utehänget. I timmar. Vårvinter och faktiskt Vår(!)-tecken, på rad idag.

Fjödur har börjat fälla vinterpäls redan och fullkomligt droppade av svett efter eftermiddagens tur. Vi kom hem till gården igen kring halv fem och det var inte i närheten av mörkt. Och jag red barhänt och hade bara tunnaste understället under overallen.. och svettades i alla fall. Åhåh!

Ja, vi hängde ute tills solen gick ner. Nu har vi, på något outgrundligt vis lyckats få i oss middag, badat en skara barn och skurat hemmet klart för helg… nästan sovandes… för hujedamig så trötta vi är efter denna soliga dag. Ljuset ger så mycket energi och mitt i allt, så blir man tvärtrött efter all friskluft och februarisol, eller hur? När ljuset återvänder känner jag mig sprudlande och stundvis aptrött… Det bara är så. Och jag verkar inte vara ensam om det.

Men den trötthet jag känner just precis nu, efter en dag fylld av friskluft.. det är den bästa sortens trötthet.

Idag. Det högtidliga startskottet. För Vårvintern, alltså! Det var så tydligt att det inte var klokt. Jädrans vad vi ska njuta. Allt vi bara kan!

Nu väntar nattasagan och jag vet en, kanske två, som också kommer slumra samtidigt som Tripp Trapp Trull ikväll…

Emmeli

Att ha satt oss i klistret…

Projekt Matrum startat, hurra!

Faktum är, att vi ju gjorde en liten snabb-makeover här redan direkt när vi flyttade in sommaren 2015. Den gräsmattegröna heltäckningsmattan revs genast bort och golvet slipades och linoljevaxades. Det var en FRÖJD att få fram detta golv.. istället för mallarverna som fanns där under mattan och som hunnit förstöra otaligt många ullkläder för oss. Men, allt och lite till ingår i ett gammhus och vi skulle inte byta det mot något. Lite färg kletades snabbt på väggarna också och vi hade sedan i fem år ett gott sovrum där hela familjen sovit framtill nyss. Allteftersom utsidan av huset gjorts i ordning, och alla nya fönster och dörrar kommit på plats, så har rummet trasats sönder igen.. men, ”det får vara så tills vi gör i ordning rummet på riktigt”, har vi sagt. Och nu äntligen, är det dags!

Där jag står och fotar nu, så har vi köket till höger och bakom mig ligger salen. Till vänster lever hästarna och rakt fram har vi stora äppelträdet. Det är ett ljust rum, så härligt!

En lördag för ett par veckor sedan började M ivrigt och rev taket. För vi anade att där ovan fanns ett gammalt locktak. Och så ofantligt roligt, att vi fann detta!

Därefter har M tappert dragit bort varendaste nubb ur taket och så frågade jag vår byggnadsvårdskunniga vän om hur vi kunde ta reda på om det var oljefärg eller limfärg i taket; ”blöt en trasa och torka, sa hon.. sitter färgen kvar är det oljefärg/linoljefärg och lossnar den.. så är det limfärg”. Tyvääärr så visade det sig vara limfärg och därefter har vi läst på än mer i våra byggnadsvårdsböcker och förstått att här är inte tid för chansning.. att bara slipa och måla över med linoljefärg som vi önskar. Nä, limfärgen kan ramla ner då och den grejen känns inte värd att chansa för…

Så hur tar man då ”enkelt” bort limfärg?

Ett knep, är att dutta taket med tapetklister. Låta klistret verka i ett par timmar. Och sedan skrapa ner färgen.

”Det här går som hejsan” sa den tappre darlingen och körde sedan på i ett svep och skrapade hela taket så färgrent det gick.

Å hej och hå… ”och däär sprang lillkatten in, ja! och har tassarna fulla av tapetklister…”.. men nu är det där gjort, som jag bävat för och till sist helt slapp, hehe..

Häromdagen började den sista färgen som var kvar, att tvättas bort med vatten och taket är därmed trärent igen. Så läckert! Såå otroligt vackert. Så gammalt. Så starkt. Oförstört.

Tänk att vi ska få återskapa något här inne i huset, äntligen!! Nu har vi ju mest byggt och skapat från något som aldrig funnits (övervåningen). Mycket i detta hem renoverades så ordentligt för en hop år sedan att allt från tidigare seklen suddats ut. Tacksamma är vi att i alla fall en kakelugn finns fortfarande, men i detta matrum har det stått en rund… huu, så vackert det varit om den var kvar. Men, nu är det som det är och vi gör det bästa vi kan av hela alltet. Vår älskade Drömgård. Gamla järnspisen står också nere i lagårn och väntar på att återinstalleras i köket en vacker dag. Och ja, nu vet vi också att det finns locktak i hela nedervåningen att återta i bruk. Wow!

Händerna upp för Byggmästare M!

Jag skaaa haka på jag med snart, det är ju så roligt! … ”jag ska bara packa in varorna jag just handlat, vika tvätten som jag hängde tidigare, pyssla om småungarna och vattna hästarna och..”. Som alltid. Det är ett teamwork, alla projekt vi tar oss för. Och det är med respekt mot varandra vi går in i ännu en renoverinssväng… han och jag, och våra tre små byggmästare. Det finns liksom ingen hantverkare som smyger här i gömmorna… än om det hade varit nice ibland 😉 .. men, det är gott, att ta det i den takt vi mäktar med, då känns det som allra roligast. Och trots att vi nu bokstavligen satt oss i (tapet)klistret.. så känns det här som ”en piss i nilen” som min fräsiga storasyrra brukar säga.. jämfört med att göra en obebodd övervåning, beboelig… faast hur det än är, så finns det inga små projekt eller hur? Det tar alltid mer tid och energi i anspråk än man kanske kalkylerat med, och så måste det få vara. Projekten får anpassa sig efter livet, inte tvärtom.

Nu kör vi! Mot ett vackert Matrum att bjuda hem älskad familj och vänner i, ett rum med ljus från alla håll, att från Sal och kök tjava igenom för att komma rätt ut i trädgården… kanske redan när äppelträdet utanför pardörren står i blom? Ja, vi får se. Kanske hinner vi det. Kanske inte. Noll stress. Vi vill ju leva också, ju!



Hejar ni på oss och vill vara med på resan?



Emmeli

För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.

Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.

Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.

Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.

Hej hej där borta, bebbeBertil och M!

Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.

Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.

Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.

Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!

När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.

Teamwork, för hela familjen.

Och så allt påtande med finsnickerierna.

Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.

Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.

”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….

Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.

Och nu då?

-EFTER!

Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!

Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.

Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.

Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.

Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.

Före-men-en-bit-på-väg-bild.

Följt av..

EFTER.

… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)

Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.

Vi tar inboandet i lugn takt.

Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.

Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.

Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.

Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.

Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.

Trösklar är målade i 30% grön umbra.

Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).

Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?

Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”

Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.

Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!

Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!

Emmeli