Jul- och Mellandagsglimtar!

Det är Jullov och vi anammar det ut i fingerspetsarna… landar, vilar, myser och tar igen oss, alltså.

Vi tar en liten kik på några Jul- och Mellandagasglimtar, vetja!

… efter Julafton kom Juldagen och i år till skillnad från ”alla andra” år, så var mamman inte uppe på Julotta utan tog lång, lång sovmorgon.. liksom hela gänget. Dagen förflöt sedan på Juldagsvis, lugnt, fridfullt och timmar av lek med nya Julklapparna.

Allt innemys varvas med mycket friskluft. En långtur med hela familjen. Storebror till ponny. Ursött ekipage, eller hur!?

Vi har ätit flera julmatsmiddagar. Där både Svärmor och Mor skämt bort oss med inlagd strömming och sill och annat. Förskräckilgt så bortskämda vi är.

En kväll ordnade vi oss ett Matrum. Ja, det blir det väl med ens om man ställer in ett bord i rummet, så det dugligt går att äta där? Just så. Alldeles ypperligt pussla- och bygga lego-bord blev det också. Själv dammade jag av felan och spelade. En jullovsstund att minnas. … och jaa, om ni visste vad det kliar i Herr och Fru L´s renoveringshänder att sätta igång med detta rum på riktigt.. men, vi är Jullovslediga nu, så det så.

När barnen somnat har jag och M dukat upp med massa gott och krupit upp i Finsoffan och sett dravvliga romantiska komedier. Det är kärlek så det förslår. Att Mannen ser sånt med sin fru utan att klaga, alltså. Han vet hur traumatiserad hans högkänslige fru blir av något läskigt eller alldeles för dramatiskt.

Vi har sprungit med våra nya Icebugs. Något jag och M unnade oss varsitt par nu lagom till jul. Otroligt roligt att springa med.. M har testat springa i full fart i skogen över stock och sten, sliriga rötter och annat och spikade, greppade skorna fungerar finfint. Så också på moddiga och isiga vägar, säger jag.

Vi firade Annandagen hos Mor och Far. Några timmar utefir, PappaMorfar och barnen skötte stora elden. Det grillades lunch och serverades varm choklad och Mammamormors goda, goda kakor.

För första gången i mitt liv, fick jag nöja mig med en titt in genom fönstret hos mamma och pappa, för att njuta av deras skapande av julemys. Det gick det med, än om jag önskar att få vara med om en ”Allt som vanligt”-jul, nästa år. Och vi fick ju ändå ses nu också, ju!

Så blev det ”Tredje dag Jul” och vi hade den pyttigaste Julesittningen i mannaminne. Men ack så mysig! Barnens Farmor och Farfar tjavade lilla vägen till oss och så åt vi gryta tillsammans. Barnen visade stolta, stolta upp övervåningen och alla nya rum.

Till efterrätt hade vi gjort en riktig favorit. Vaniljpannacotta med skogshallon och limesocker. Oerhört enkelt att göra. Och så makalöst gott! Receptet finns HÄR. En ypperlig nyårsdessert som enkelt går att förbereda!

Och titta här då! Gullungarna på väg till sina ”bästisar” på Sleepover. Coolingarna drog iväg med ”Loka crush” och ”Chirre” och hade det världsklass-härligt hos finfamiljen B. Till sist somnade även mamman här hemma…. haha! Så otroligt ovant att inte ha klanen samlad. Men så hejdlöst underbart att barnen är så trygga med våra vänner. En trygghet, för oss alla.

Och i morse vaknade vi till ännu ett nytt snötäcke. Jag vet inte vilket i ordningen. Norrisarna här, jublade över denna syn! Hittills har samtliga snötäcken kommit och sedan regnat bort lika tvärt. Snälla snön, ligg nu kvar här och sprid vinterlycka!

Ja. Det var några Jul- och Mellandagsglimtar, det!

…tänka sig, nu är det bara en liten snutt kvar av detta år. 2020. Jag tror att jag ska följa traditionen här inne och knåpa ihop en liten Årssammanfattning lagom till Nyår!

Ta hand om er tills vi hörs igen!


Emmeli

Det är kvällen för Julafton!

Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.

Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att

FLYTTA UPP

.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.

Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.

Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.

Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.

Från oss alla här på gården, till Er alla;

-En Hjärtevarm Jul!

Emmeli

”Det här är som en dröm”, sa han.

Vi inledde denna Andra Adventshelg, på det mysigaste sättet vi kan tänka oss.

Som plåster på såren för den skolälskande 6-åringen som hade liiite snorig näsa och därmed inte fick gå på sin lilla skoldag, kunde vi sätta igång med allatillsammanspysslet för dagen redan från morgonen istället för att vänta till efter lunch.. det var lycka så det förslog! .. Enormt mysigt när ingen skulle någonstans, tyckte mamman. Morgonen kunde pågå så länge den ville. Efter julkalendertittande och frulle gick vi ut på gården. Med alla tre barnen med till lagårn är jag helt överflödig vid sysslorna. Tänk så dom lär sig, dom små. Hästarna fick mat och vatten och gos. Så stoppades det nejlikor i apelsiner och spisades julmusik… innan vi drog igång med dagens efterlängtade bestyr…

Årets pepparkaksbakning! … i vårt egna gammkök. Med Mormor och Morfar som sällis, på facetime. Och inte vi i deras kök, som vanligt. Vi gör det bästa vi kan av situationen, visst?

Den här synen, av tre lyckliga ungar, gör mig salig.

Och tänk. I år var alla tre barnen ivriga peppisbagare. Bertilen bakade ”Pappas tlaktoj” och ”Chippen”. Traktorer och hästar, det är livet liksom!

Mamman svischade emellan ungarna, Kavlingshjälp här, utstämplingshjälp där och så gräddades plåt efter plåt och doften som spred sig i köket var fantastisk. MammaMormors pepparkakasdeg är den allra bästa och Storebroren konstaterade att hela alltet var som en dröm... medan StoraLillasyster snabbt fyllde i att men tänk att det inte äär någon dröm, det är på riktigt!

”Nygräddade pepparkakor. Av Mooormors deg”.

Bakade av små barnhänder. Försvinnande goda peppisar. Och ser ni enhörningen? Jodå.. nog skulle Juni ha en Junicorn, givetvis.

Så efter lunch när Lillebror långsov ute i vagnen, så fortsatte vi med Storasyskonpyssel. Vispade kristyr och garnerade.

Så roligt att det inte var klokt!

Nu rådde en viss trötthet i lägret. Det vilades och knaprades pepparkakor och lektes på rummen för dom små. Med den nu hemkomne konstruktörspappan nära. Mamman pustade ut efter ivriga timmar, med att baka alldeles solo allena.

Det blev många hästar..

… och granar och traktorer!

Stora pepparkaksburken fylldes. Köket blev mjölfritt innan jag snodde ihop den HÄR enkla fiskgratängen med blomkålspuré till middag.

Till kvällen hade kristyren stelnat helt och hållet..

Bröderna stod och betraktade och beundrade skapelserna. Innan alltsammans fick samlas i varsina burkar.

”Det här är värdens bästa fredag”, sa den ene. Och vi andra höll med. Tillsammans i ett varmt och tryggt gammkök, med så mycket pepparkaksdoft att det bara osade om det när man öppnade dörren utifrån… bakade utav deg vi fått av någon vi älskar till månen och tillbaka, och tillbaka igen..

Emmeli



Måndagshälsningen!

God morgon måndag och alla ni som kikar in här!

Vad kuuul det är att ni blivit så många fler på sistone. Jag har mina aningar, att den där svep-uppfunktionen vi (ja, inget Drömgårdsliv utan er har jag ju sagt!) lyckades ordna oss för ett tag sedan, har gjort att ni är fler som hamnar här också och inte bara på instagram. Så glad är jag för det. Här inne, i min alldeles egna bubbla, trivs jag ju så ofantligt bra och här har vi plats att prata med fler ord och utbyta ämnen som kanske inte får plats på annan plats.. att kommentera gör ni genom att klicka er in på specifika inlägget, då dyker kommentarsfältet upp! Känn er varmt välkomna hit, alla alla!
Veckans första dag, alltså! En liten tillbakablick på veckan som gick, innan ny veckans planer önskelistas. Ja, så får det bli!

Veckan som gick!

Vi spenderade många, många timmar ute i friska luften. Lek och hästande, långa promenader och springturer med småttingar i vagnen.

Juniflickan var iväg och hängde med sina jämngamla vänner i Kottegruppen… nej förlåt, mamman är kvar i gamla hjulspår. Rääävgruppen heter det för 4-åringarna, ju! Kottegruppen är sista året innan förskoleklass. Just nu leker J med vännerna på förskolan ca 5 timmar i veckan, och tycker det är aaalldeles lagom. Mamman är ”bara lite” lycklig när alla samlas, den där dagen när inte bara stora skolpojken är på vift utan också Skrållan. Så härlig känsla, att känna hur barnen också uppskattar detta ”påhitt” vi har. Att investera i tid, tillsammans. Mysigt också att längta efter varandra under några timmar.

Det pysslades, för fullt, som alltid. Bara syskonskaran men också även när småvänner var på besök. Kreativt påtande. Inte kattskit, alltså! Ena pysselstunden var det pärlplattande (den HÄR boken är ett så fint julklappstips till en liten vän, tillsammans med pärlor och pärlplattor förstås!).

Fjädern tog mod till sig och hälsade på den mest viftande människan i familjen. Vilket framsteg, va! Och jag vet. Hagen ser förskräcklig ut. Tack och lov är det bara sjok av lera och stora partier är torra och fina. Nu har det dessutom frusit på, marken är frusen och hästar torra. Samtliga liv tacksamma!

Så blev det fredag och vi firade in den första adventshelgen med att dra ut i skogen. Ungarna smaskade lussebullar och sörplade festis medan päronen sågade ner en gran… som pryder gården så vackert nu!

I helgen har vi varit ute och fikat och eldat i dagarna två, hängt med hästarna och..

… förberett advent och snickrat.

Till vänster ser ni att barnens chokladkalendrar, peppishuset som ska byggas en dag när NisseNissan hintar om det, tråd och klistermärken till pysselstunden tillsammans.. och så fann jag så söta brickor på loppis för noll och ingenting… det blir årets juleminnespryl till barnen. Bara vet att dom kommer älska att bli serverad frukostmackan på sin egna julebricka. Höger i bild? En hjälte. Som bygger vårt hem. Och som gör allt som om han hade gjort det hur många gånger som helst innan, fastän det i själva verket är första gången med det mesta.. fantastiska människa.

Så blev det söndag och vi firade Första Advent, förstås. Efter lugn morgon med adventsljuset tänt, tog dagen fart. Barnen var med farmor en stund medan jag och M tog en promenad med hästarna. Sen samlades vi här hos oss, Farfars, Morfars och vi. Utomhus. Kring en stor eld. Goda avstånd men ändå med känslan av att vara nära, nära. Så himla, himla fin stund. Vi firade första advent, tillsammans. Trots allt.

Fyyyllda av härligt adventsmys vinkade vi älskade människor hejdå, gick in i värmen och medan Snickarpappan drog upp på övervåningen igen.. intog vi Kreativs Kaos-läge nere, vi också. Det städades ratigt skåp och pusslades och pysslades och påtades.. sen stupade vi i säng till kvällen. Till bredden fyllda av tacksamhet, allihopa.

Veckans önskeplaner:

-Adventsnjuta! – den här tiden, innan jul, är alldeles fantastisk tycker jag! Håller du med?

-Försöka komma en god bit på väg i julklappsfixandet. Det blir några få, väl valda som handlas hem. På nätet och lokalt i vår by. Storasyskonen i vår familj är också väl införstådda med att vi varken tycker att man ska, eller att vi för den skull har möjlighet, att köpa många, många julklappar. Känns viktigt att prata med barnen om sånt, tidigt. Värmer mitt mammahjärta när 6-åringen så självklart och innerligt säger att det bästa med julen är att träffa alla, myset, maten och julklapparna förstås.. men det är liksom inte i huvudfokus, alls.

-Jonglera mitt HemmaMammaliv med lite jobbuppdrag. Det ska fotas, redigeras och skrivas, mailas, bokföras och faktureras..

Mor ska till tandis! – bara rutinbesök.

– Njuta av vinterpälsiga mammutliknande hästar. Käre tid, så mycket lycka dom skänker. Islänningen har varit som en hoppetossa nu igen, under pälssättningen (samma visa var det i våras under pälssläpp) och varit så ”Nej! Vill inte! Gå du ett steg närmre mig så springer jag femtio steg från dig”. Tålamod, tålamod, tålamod, Emmeli… som jag lär mig mycket alltså. Nu är vi på banan igen. Gosar och har kul. Chippen styr runt på ungarna för fullt. Och M smygjobbar med inkörning av Ikran i små, små steg. Deras kontakt är så häftig att se. ”Tänk att vi har hästar nu mamma!”, sa ena ungen bara häromdagen… ja, ett år har gått men det är ändå så nymodigt.

– Måla lister! ”Du mamma! Du menar alltså att det ska vara grått, HÄR OCKSÅ!? Då kan vi kalla det här för Grå Rummet!”, sa Minimannen när han efter frågande som en världsvan MiniByggmästare, fått svar på att väggar, dörrar, foder etc. blir i olika nyanser av grått… nej, ”grååågröönt”, säger mamman. GröGRÖÖNT.

– Börja morgnarna så mjukt, så mjukt. Tända stjärnorna i fönstren, pyssla om yrvakna småungar, lyssna till änglaspelets sång… och bara följa med.. livet, menar jag. En dag i taget. Varje dag. En gåva. Är du med mig?

En sista dag av november kvar. Snart, snart möter vi årets sista månad. Önskar er alla ett gott novemberavslut och en fin början av december.

En god adventsvecka till er!


Emmeli

När vi tänder ett ljus i Advent!

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Önskar så, att ni får en fin Första Advent. <3



Emmeli

Lussekransar, en ny hit!

Lussekransar, en ny hit!

Så drog vi igång och saffransbakade, jag och minstingarna. Alldeles innan vi satte igång hade vi dundrat ner lite enris här och där i vattenfyllda kärl. Letat fram favorit-julmusik. Tänt många ljus. Ja ni förstår, enkla små medel som gjorde att stämningen var på topp!

Det var två urgulliga, mycket ivriga Lussebagare. Vi använde förstår det HÄR receptet.

Degen blev modell väldigt stor.

Vi fyllde bullarna med en kräm av rumsvarmt smör, riven mandelmassa, vaniljsocker, vaniljpulver och nymortlad kardemumma!

Vi bakade och bakade.. och det doftade himmel.

Nånstans på mitten fick jag ett genidrag och tänkte på mammas ljuuvligt goda lussekransar. Såklart det skulle få bli det. En hel hög av lussebullar och en vacker krans på toppen.

Hur man gör en lussekrans?

Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen. Rulla ihop degen till en lång rulle som du sedan lägger som en cirkel, på en bakplåtpappersklädd plåt. Skarva ihop cirkeln så gott det går. Klipp sedan centimetertjocka skivor näästan igenom, ner till botten. Lägg skivorna omlott. Låt jäsa (1-2 timmar enligt detta magnifika recept). Pensla med ägg, strössla över lite pärlsocker och skjutsa in i ugnen. Beroende på hur stor krans du gjort, förstås.. men cirka 20 min tog min krans att grädda.

När vi hämtat Storerbror på skolan var det så vansinnigt härligt att kunna säga ”ät så många bullar ni ooorkar” till ungarna, som inte visste till sig hur mycket saffransbullar deras små magar skulle mäkta med. Mumsandet varvades med pyssel. Hela alltet var en enda nyp-mig-i-armen-stund för undertecknad. Alltsammans, just vad som alltid varit min stora livsdröm. Att få vara mamma till en skock ungar, feja och greja, baka och pyssla om dom små liven.

Saffransbaket är gjort för julen, mao.

Och att baka ut degen som längder eller krans, det blir min nya hit. Så mycket Mormor Syrena över det. Så mycket Mamma. Så lättsamt också. Så vackert. Framförallt, otroligt saftigt och GOTT!

Tips inför ditt lussebak, alltså; Lussekransar!

Önskar er alla en hjärtevarm Första Adventshelg!




Emmeli