Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Den här veckan har varit (och är fortfarande delvis) en pärs. Det var därmed enormt gott att få ta helg, kliva upp i nystädat hem och titta ut på det mest vackra marsvädret vi kunde tänka oss. Med en känsla av hopp om friskare familj adderades ljuva minusgrader, glittrande snö, klarblå himmel och strålande sol.

Jag och barnen masade oss ner mot lagårn i sakta mak.

Där mötte vi hästpojkarna. Hur vackra? Så enormt, tycker jag. Den här veckan har jag tänkt lite extra på hästeriet.. för prick ett år sedan var jag och barnen nere i garagedelen av lagården.. och jag kom huxflux på att ”men tusan! HÄR kan man ju ha hästar, ju!”… och ett år senare, så står dom där. Jag låter bli att försöka orda min tacksamhet.

Vårvintern i sin vackraste skrud!

Så kom pappan hem från arbetet och familjen blev hel.

En trygghetsbubbla uppstod, som vi tillät oss hoppa rakt in i. Det är fasligt ute i världen. Det är oro för Det Där Viruset jag knappt orkar tänka på, av oro. Vi rymde från allt det där för en stund.

Tog snoriga näsorna och alla lager av ullkläder. Smörjde kinderna med solskyddskräm, kokade varm choklad och grillade oss järnmackor till lunch. Sportlovsmyset uppstod!

Sagolikt härligt!

Barnen byggde snökojor och hästarna fick sig en fredagstur. Mannen och Minimannen tog varsin pålle och lekte kring gården. Jag önskade så att jag hade haft orken jag med, med min kolaböna där i hagen, men njöt av synen av denna kvartett..

Mannen och hans Bundis. Det äär så häftigt att se dom tillsammans. Hur Ikrans förtroende bara växer och växer för sin M. Jag och I är BÄST… på att gosa i hagen. Han pussar mig så fort jag ber om det. Men när vi ska samarbeta.. från marken alltså, då blir jag mest arg och tycker att han är… dum. Och han, tycker att jag är en hispig sprätthöna. M och I, är bästisar.

Och den där duon. Magi. Från början till slut. Nyp mig i armen, alltså. Att få möjlighet att ge detta till småungarnas barndom.

”Kom min ponnykompis, så går vi”!

Lilla Fjädern var glad när kompisarna kom tillbaka till hagen..

Bus och lek uppstod! Vem tror ni vann racet? Lilla Chippen, förstås!

Hujedamig, vilka magiska timmar!

Vi kan kalla det; ”Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!”. Äsch, så fint! Och någon gång måste ju denna Sjukstugehärva ge sig…

Önskar er alla en god, god första marshelg!



Emmeli

Måndagshälsningen! … med lureri- och överraskningshelg på toppen!

Tjohoo! Vi lever! Har ej gått under jorden. Har saknat er. Hoppas att ni mår fint!

Och, förlåååt.. men förra veckan var jag bara ”tvungen” att småljuga för er lite, angående planerna och så.. ni kommer förstå varför..

Förra veckan fylldes med..

Livet. Och när dagen ligger i hjärteasken och jag tittar på dom där tre som sover tätt intill varandra. Då känner jag mig rikast på jorden.

Hästarna hade ganska så bråkiga dagar. Lite ”bakslag”, som vi nu denna gång tog med betydligt mer ro än när två första hästarna anlände oss och hade sitt lilla efter-två-veckor-bakslag. Fjödur var skygg, så skygg mot oss människor och ganska så sur på pojkarna i hagen. Men inte mer än så. Inget argande mot någon människa. Då var Hästmamman nöjd. Och för det mesta var det frid och fröjd, med nyfikna, glada hästar med öronen framåt. Älsksklingarna våra!

Vi hade Världens mysigaste Fettisdag. Jag och barnen fyllde semlor och dukade för semmelfika tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar. Vi umgicks i friskluft och februarisol och semlor på toppen!

Succé! … och här i bild; ett sånt där ögonblick som får mina ögon att tåras. Av tacksamhet. Juniflickan i sin Morfars famn. Strax efter hon sagt till sin Morfar; ”Alltså Morfar! Jag ÄLSKAR dig!”.

Det där var en utav veckans höjdpunkter. När jag var ute och lekte med lillponnyn. Vi tog oss joggturer längs lillvägen och ponnyplutt gjorde glädjeskutt.

Vi gladdes åt ljusets återkomst. Känslan av ”jaa! Nu är vi igenom mörkertunneln”. Utetimmarna samlades till många, många. Solglajjor på!

Storebror bjöd oss alla på så god fruktsallad.

Barnen och jag hade mysdag med min äldsta systerdotter. A, som är som min Lillasyster då det ju bara skiljer 5,5 år på oss. Barnens storkusin, som snarare är som deras lillmoster. Älskade A. En dag jag sparar i hjärteasken. Barnen likaså.

Det blev torsdag och vi kände viss separationsångest här hemma. Minimannen skrev kärleksmeddelanden till sin mor. ”Jag älsGar dig” och sånt där. Som man blir gelé i hjärtat av, ni vet.

Vi tog oss en tur, efter torsdagsstädningen, ner på byn. Ungarna fick Tom & Jerry-kex (livets fest om ni frågar dom!) och mamman njöt av fina blommor på söta blomsteraffären. En mårbacka följde med oss hem!

När vi vandrat från byn och nästan var helt hemma, hade jag denna syn framför mig. Två små bröder som vandrade bredvid varandra. I vagnen rullade jag en trött StoraLillasyster. Snart, snart hemma på vår plats på jorden. En sån där nyp-mig-i-armen-stund.

Så blev det fredag, efter en natt med kaos. Jag hade näästan helt bestämt mig för att säga hejdå till alla barnen över helgen. Men mitt Mammahjärta klarade inte det. Bland annat för risken att B skulle vara ledsen och sakna sin amning för mycket, så sent på torsdag kväll började jag packa för honom för en helg på vift. Under natten vaknade han och gallskrek över tandsprickning (så typiskt, en natt vi hade behövt typ extra sömn). Vi hade en vakentimme med skrik. Som sedan byttes mot en ny vakentimme när pappan åkte iväg på brandlarm. Och nästa timme, ja då skulle vi kliva upp. 04.15. Men häpp häpp! Det blev fredag. Brandispappan han preciis hem från sitt larm, logga ut sin jour och iväg det bar för mig och Lillebroren. Vi mötte upp Storan och hennes två småpojkar. Mot tåget. 05.42 satt vi, gänget, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och tuffade genom landet. Söderut, Mot huvudstaden! Bertan fann sin plats, som ni ser.

Det var helt enormt roligt, att få kliva av tåget som Den Stora Överraskningen, för älskade födelsedags-storasystern som fyllde 40 år i helgen. Hon visste om att mor och far och Storan skulle komma. Men inte mer än så. Så hon blev enormt överraskad (kika in på min story nu vetja, så ser ni hennes min när vi klev av tåget. ”Överraskning!”, döpte jag höjdpunkten till). Hela helgen har varit överraskningar, blomster, spaande, goda middagar och massor av Kärnfamiljehäng.

En oförglömlig helg! En upplevelse, tillsammans med min Lill-B.

Veckans sista dag, packade jag och B ihop oss. Maj gadd som vi längtade hem då. ”Pappa? Chippe?”, undrade Bertilen. Längtandes efter Pappa och sin ponny. Syskonen också, förstås. Och hans morsa, kan omöjligt förstå att hon stod ut med huvudstadslivet ett helt år, året efter gymnasiet när jag gick ett år folkis i Bromma!? Men det var en skyddad bubbla, tror jag. Alltså..Allt rännande och det höga tempot, stressen, avgaserna, bullret, alla MÄNNISKOR, all o-frisk-luft, all TRÄNGSEL, alla AFFÄRER, alla MASSA, av ALLT. Min själ SKRUMPNAR ihop, sakta men säkert. Ett par dygn var nog. Tack Gud för att vi får bo och leva som vi själva mår bäst utav!

Vi avslutade veckan med Magi. Pappan mötte upp mig och B på perrongen. Storasyskonen var hos Farmor och Farfar. Men till sist var hela familjen samlad. Alla hade vi haft en panghelg på var våra håll. Och wow, så härligt att få samlas igen. Jag snabbpussade mannen, kramade om barnen som somnade bums.. och formligen kutade ut till hästhagen och gnuggade händerna hästdoftande och pussade mule. Hemma!

Alla veckor kan inte vara sådär superfräsiga. Men oh, vad tacksam och glad jag är som fick vara med. <3

Nu är det ny måndag!

Veckans planer:

-Jag har sån pustande skön känsla inom mig. Ääälskar att vara hemma igen och NJUTER så. Men, jag har också förskräckligt ont i halsen och är långt ifrån kry. Inte låtit det få ta plats i helgen, pepprat med alvedon men kommer nu hem och slappnar av och hej och hå. Honungsvatten, strepsils och vila väntar..

-Få äran att vara HemmaMamma ännu en vecka, inom Team Drömgården. Jag och M pusslar och grejar för att få livet att gå ihop på det sätt vi önskar.

-Sportlovsveckan pågår här i norr. Och nog ska vi ordna oss Sportlovsmys!

-Vi har minsann också en Födelsedagsvecka! I slutet av veckan får vi en 6-åring här hemma. Kära nån, så fräsigt! Vi ska kalasfixa tillsammans jag och barnen. Sånt gillar vi ju!

-Jobba i kapp i mailen. Och svara på oändligt med kommentarer från er. TACK för att ni är så fina och engagerade!!

-Här på bloggen får ni hänga med på Födelsedagsfix, bland annat. Vad sägs om Vårt bästa Vetebullerecept? Jag tänkte också sända er en hälsning om ”Att leva med Naturen”. På instagram händer det också alltid grejer… livet styr, helt och hållet. Men, I filmformat, på instagram stories, har jag förberett för att skicka er ett gympapass, på onsdag! Håll utkik då om du är gympasugen, vetja!

-LEVA! Dag för dag. Stund för stund. Här och Nu:a. Allt det bara går.

Önskar er alla goda alldeles-i-början-av-mars-dagar!

Emmeli

En sån Semmeldag!

Vi vaknar en efter en, helt otvunget, av ljuset.

En ny morgon tillsammans med alla barnen. Känns som den största av gåvor, varje dag.

Kaffebryggaren harklar sig samtidigt som vi sveper gröt och yoghurt och mjukmackor. Det är ganska så geggigt till sist då han till vänster om mig har en tendens att avsluta måltiden med att KASTA iväg resterna, dit dom vill, med vinden. Storasyskonen skrattar gott åt sin Lillebror.

Efter dagens första diskröj, går vi ut på gården. Det är strålande sol och vi har hela dagen framför oss. I lagården är jag nästan överflödig. Lillebroren står och öser foder i hinken. Lillasyster skruvar på vattenkranen och Storebror håller i vattenslangen så vattnet hamnar i värmebaljan och ingen annanstans. Hästar kommer och säger hej. Och mumsar vad som bjuds.

Dagen fylls med livet. Vårvinterdagen är mer än god. Vi kilar in för lunch och semmelfix.

Tar fram semmelbullarna från frysen (vi bakade alldeles vanliga vetebullar, där smöret var rumsvarmt och förstås hivade vi i ett par ägg i dubbelsatsen deg också).

Snor ihop Mandelmassa (Mixa 200 gram sötmandel och 200 gram florsocker till så grovt hackat du önskar och rör sedan i två äggvitor. Kart!) och vispar grädde.

Gojsar ihop innanmäte från bullarna, mandelmassa och en skvätt grädde som jag fyller semlorna med. Spritsar grädde och duttar på locket. Pudrar till sist lite florsocker över. Så, klart!

Vi stoppar semlorna i kylskåpet innan vi ger oss ut igen. Klädkaoset i hallen känns inte ett dugg jobbigt. Vi viiill så gärna ut. Till eftermiddagen kommer älskade Mammamormor och Pappamorfar. Jag får presenten att ge mig ut på egen tur, något som under jourveckor ju inte kan ske egentligen. Så gofikar vi tillsammans. Chokladbullar till vissa. Semmelbakelser din andra.

Hujedamig så förskräckligt gott.

Skulle ge er alla en varsin gräddig semmelbakelse från ”Drömgårdens Semmelbageri”, om jag bara kunde. Ofta slår det mig, att den här lilla bubblan inte vore något utan er. Tack för att ni läser och finns här.

Norpa åt dig den där, i tanken i alla fall!

Så efterlängtat, himlagott litet bakverk!

Magarna står som tre hörn. Vi pustar ut, där i solbadande hemmet med skavanker i oändlighet, lika många som kärleken är stor till detta gamla timrade hus. Så kramar vi älskade fikagästerna om och om igen innan dom susar vidare, hemåt lilla byn.

Solen tänker snart gå ner bakom berget, men vi ger oss ut en tredje sväng. Ljuset ger oss alla sån energi. Vi gosar med hästarna, möter pappan som kommer hem från jobbet, tar ut lilla ponnyn på promenad-, och joggtur efter lillvägen. Till sist går vi in genom den där tunga ytterdörren jag alltid är så rädd ska klämma någon litens finger. Känner tröttheten krypa fram, på det där sköna sättet. Efter en dag med massor av friskluft. Vi lagar middag. Samlas kring bordet. Det var inte en minut för tidigt som samtliga fick mat i sina magar. Kurr och gäsp. Och snart väntar nattasagan…

En sån Semmeldag!



Emmeli

Att planera Trädgården 2020!

(Inlägget är ett betalt samarbete med Impecta Fröhandel)

Det är februrari, midvintern är förbi och kvar väntar vårvinter, våren, sommaren… det pirrar i magen när jag tänker på det. När ljuset återvänder känns det varje år som att födas på nytt, eller hur?

Jag sitter här mot söderväggen, med toddlern sovandes i vagnen. Pustar ut efter barnvagnsturen och njuter av solen mot kinden. Visionerar. Drömmer. Om hur min trädgård ska få glädja oss, sommaren som kommer.

Ätbart och blomstervackert. Älskvärd kombination.

Snart stundar odlingstider och om några veckor sätter jag dom allra första fröna i jorden. Blir alldeles mjuk i hjärtat av tanken. Trädgården är så oerhört god för mig. Är du också trädgårdsmänniska?

Jag är dessutom så oerhört stolt över att få vara sändebud å Impecta Fröhandels vägnar denna odlingssäsong.

Resan är målet, eller hur? Det är inte just slutresultatet som är det allra viktigaste, än om den där ljuva trädgårdsbuketten är magi. Allt påtande på vägen, gör så gott för själen. Lovar! Ni kommer att få följa med mig (här och på instagram @dromgardsliv) i allt från mina fröinköp, till försådd, första fröna i jorden, mina små trädgårdsknep, vårt odlande och skördande. Fantastiskt roligt, då ni ju vet sedan alla mina trädgårdsår, att Impecta är varifrån jag alltid beställt och beställer. Jag är en nöjd kund, med andra ord. Och kan med handen på hjärtat tipsa er, om ni också vill beställa fröer eller annat till trädgården inför sommaren, att göra det från Impecta.

Jag, är lååååångt ifrån någon trädgårdsexpert, men jag älskar blommor, älskar att lära mig och blir lycklig av hela alltet. Mycket möjligt att jag kanske sår en fröpåse men inte lyckas ett dyft med den… och vad gör det?Inte mycket, alls. Till nästa gång kanske jag fått i knycken, tänker jag. Med dom orden sagda, tvivla inte på dig själv om du också vill ge dig in i trädgårdspåteri. ”Vi kan ju inte kunna saker förrän vi har lärt oss dom” säger jag till barnen, när någon av småttingarna misströstar över något dom inte kan, på en gång.

Och att så och odla, är så basic det bara kan bli, faktiskt. Det handlar om Livet. Så naturligt och oknussligt. Så magiskt, att se ett frö gro och växa till liv.

Från och med idag, 19/2, till 1/3, har impecta kampanj med 3 för 2 på utvalda ettåriga sommarblommor.

Det finns så otroligt många söta sommarblommor. Förså om några veckor, njut av att se fröet gro..och till sommaren när du står där med din alldeles egna trädgårdsbukett, så lovar jag att du känner pirr i magen!

Mina favvisar; luktärter!

Praktvädd är också en favorit.

Andra favoriter. Blomstermorot däremot, är ny för mig i år, men ser så fram emot den. Och pionsvallmon, åhåå så vacker!!

Det finns massssor av andra blommor för försådd också ,förstås. In och njut och botanisera bland allt härligt. Nu kör vi! Mot Trädgårdslycka 2020!

-Kom direkt till 3-för-2-erbjudandet HÄR!

Emmeli

Att ha en Drömtapet att visa!

Ser ni!? Vad ÄR det där!? Vad är det där för rum? Vilka knösar ska få bo i det där vackra rummet!? Inte är det då vi. Eller?

Ni anar kanske känslan. Ett overkligt skede. Något som gjort att vi kunnat fantisera oss igenom sena, mörka kvällar med täckjackorna på där uppe, skottandes spån, hivandes gammalt bråte. Drömt oss igenom evighetsgöra, efter evighetsgöra.

Både jag och M föll pladask för denna nykomling i tapetvärlden. Alva, från Sandbergs Tapeter. När dessutom vår ena älsklingsvän Carolin sa såna där kloka, kunniga ord som bara hon kan. Då var valet solklart. Den där tapeten skulle sitta på väggarna i vårt Stora, högt-i-tak-med-två-stora-fönster-vackra, Sovrum.

Vi ska erkänna att det var hur pirrigt som helst att besluta oss. ”Tääänk om den känns för mörk….vi tar den beige istället. Eller den där andra, blommiga…”. Men ooh, så glada vi är att vi vågade oss på denna.

Grönt är skönt. Punkt slut.

Några våder kvar. Sen är rummet färdigtapetserat.

Sex stycken närmare bestämt. Ingenting, ju!

Efter denna väggen blir det mest en platsbyggd garderob, höger i bild liksom.

I det här hörnet, menar jag. Därför är det inte spacklat och slipat som ni förstår.

Å, blir faktiskt lite gråtig av det här. Nej, något ni förmodligen inte är så överraskade över med tanke på denna känslomänniska. Men ändå, maj gadd som vi kämpat och kämpar med att bygga bo. För det mesta är det bara så himmelens roligt, men stundvis är det tufft och jobbigt också.

Så vad säger ni, äär den inte drömmig så säg, tapeten?

Solkatterna. Spred lycka. ”Vi klarade det”!, liksom. Ännu ett vintermörker. Och på toppen, så är det bara månader kvar innan vi faktiskt bor där uppe på den där våningen som var ett kallt, timmerklätt skal.

Onsdagkvällen väntar nu efter en dag som bjudit på mammande, en löptur, hästpsykologi, lite jobb, en tur på byn, alla-hjärtans-pyssel med småttingarna och vardagsbestyren, liksom. Min vardag. Som är ungarnas barndom. Svindlande tanke.

Jag ansluta till gänget som spelar yatzy i salen. Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!



Emmeli

Måndagshälsningen! .. med glimt av vår nya familjemedlem!

Hej i måndagen!

Hoppas att er veckostart känns god. Tänk att fåglarna kvittrar mer för varje dag nu. Och att det är den där tiden när man märkbart både ser och känner att ljuset återvänder, mer för varje dag. Något att försöka omfamna sig med och njuta av maximalt, eller hur?

Ok. Dags för Måndagshälsningen! Håll i er angående förra veckoavslutet. Tappa inte hakan och så vidare! Veckan som gick, fylldes med…

Måndagspepp!

En ridtur på Ikran. Med Chippen bredvid, förstås. Heeemska tanke, att dra iväg utan hästvän, säger I. Men vi jobbar på med det. Stora Mammutens självständighet och förtroende för oss.

Piffade till tisdagen med plättmellis och jublande ungar!

En typisk onsdagssyn. Vardag. Älskade vardag. Storasyskonen var två 5-timmarssvängar på förskolan medan jag och lillprins myste hemmavid. Donade i hemmet med tvätt och städ, läste böcker och sånt.. ständigt med hästpublik.

Motionerade. Varav en tur med fina byavännen.

Det blev lill-lördag och pappan var iväg och sände hockey i stan. Vi här hemma struntade i matchen och myste ner oss, samtliga nybadade, med popcorn, täcken och kuddar, framför Paddington. Vilken fin film!

Det blev torsdag och mattorna hivades ut på vädring. Storasyskonen åter hel-hemma och medan Lillebroren sov ute i vagnen..

..njöt jag så av tiden med dom där två..Så fina stora små samtal om livet ur deras perspektiv. Det häftigaste som finns, ju!

Vi firade in helgen mitt i städröran. Med bullar och mjölk och äppelkinder sedan uteleken.

En tur till Tant G tog vi oss också.

Så blev det fredag. Småttingarna agerade minibagare så vi hade gott fika när Mammamormorn kom och myste med oss under dagen. Bertan visade sina skills och pekade och berättade för mormor vad han har där i sin söta pekbok. Prinskorven som pratar mer och mer för varje dag. ”Liggelin” (piggeling) och ”Chiiippss” (chips) är två utav dom senaste favvisorden… ni anar att det är ganska så härligt att vara Minsting, va?

Jag fick så himmelens fin tullisbukett. Å, vad glad jag blev och är ännu av dessa blomster!

Till kvällen hade vi Fredagsmys med Svärisarna här hos oss. Det var sån härlig kväll och jag skrattade så tårarna rann tillsammans med Svärmor. Exakt hur underbart som helst! Och den där grytan, den var välsignad minsann. Dagen efter tvärbjöd vi upp ganska-nya-fingrannen längst ner på vår lillväg. Så, då hade vi gryt-lunch här hos oss.

Lördagen hade vårvinter-och-hästfokus. Till natten när barnen sov, satte jag och M dom första tapetvåderna. MAGIII! Overkligt. Och! Vi blev nääästan osams för typ första gången någonsin. Jag, stresspulvret, tyckte att M (luuuuugnet själv) var SÅ LÅÅNGSAMMMM. Jag tänkte att limmet skulle ha torkat innan våd-eländet satt fast på väggen. Men, det gick förstås prima. Som alltid när M påtar (duktiga duktiga M). Jag tänker att ni inte är nyfikna alls på tapeten…eller? 😉

Och vad i hela friden hände då, på veckans sista dag? Som gjorde att hjärtat stannade för ett slag, sedan slog dubbelslag och bäddade in livet i rosa moln-känsla? Medan Farmor och Farfar pysslade om barnen…Vem hämtade vi då hem?

Säg hej och välkommen! till sötaste hästen jag någonsin skådat!

Ja, kära hjärtanes. Jag tappar orden. Försöker ha måndag, få något vettigt gjort men känner att fötterna är på molnen ännu och hästhagen är enda stället jag vill vara i…

Veckans planer:

-Mysa med småttingar! Alltid, först först först i mitt liv. Älskade ungar.

-Försöka förstå att där ute i hästhagen står det nu tre pållar. Som tillhör oss. Jag ska berätta mer för er, om hela alltet och vår hästplan.

-Andas. Jag var så himla nervös förra veckan förstår ni.. hade en pirrlycklig vecka, kändes overkligt alltihop. Den här veckan ska jag ta igen en hop djupa andetag, så att säga. Känner att min magkatarr lurar runt knuten… som den ofta gör när något varit lite för spännande eller livet varit lite väääl fyllt (M har jobbat extraextra senaste veckorna.. men nu är vi åter i ljuva balansen.. varpå lilla magen kan behöva sparka bakut en dag eller två för att säga ”Emmeli! Nu ska du coola ner dig igen!”).

-Ringa viktiga samtal och göra pappersarbete. Ej kul men nödvändigt. Samt också försöka skapa för er inspirerande inlägg, både tillsammans med ett företag jag tycker så himla mycket om (ni med, tror jag) och även ord och bilder från livet, som det bara faller sig, ni vet. Livet är min vägvisare!

-Susa till bvc med Minsting.

-Köpa hem jord inför kommande omplanteringar.

-Rensa ur Storebrorens garderob och fylla med ny storlek. Det mesta kusinärvt och hämtat ur ”klädförrådet”. Sån lyx att ord ej finns (tack mostrar för er sanslösa givmildhet!!!).

-Hantera hästar. Leka och latja och lära känna. Kanske väntar en ridtur.

-Tuffa på i renoveringen. Just nu ropar Minimannen till pappan där på övervåningen; ”Pappa!! Looova att inte tapetsera NÅGOT utan mig!?”, och verkar med andra ord inte renoveringsless ännu trots att han varit renoveringsunge sedan ett års ålder. Vi pendlar mellan tapetsering, takmålning och väggreglande just nu.

-Inleda helgen i Mäjadalen för Alla-hjärtans-dag-mys!

Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen, ok?



Emmeli