En sådan stor dag!

Så blev det den där oktoberdagen, vår Lillminstings alldeles egna dag. Vi var uppe i ottan och fixade med det sista. Helt otroligt att vi hade lyckats kravla oss ur sömntrasslet allihopa, utan att väcka Virvelvinden.

Paketen inslagna, kärleksförklaringarna skrivna i kortet. Favoritfrullen just nu, på brickan; hallonsmoothie, mackabitar med leverpastej. Och förstås, födelsedagsmorgonen till ära; den största bullen vi kunde hitta där ute i frysen, tinad och varm nu, med lilla ljuset tänt på toppen. I vasen, några rosenblad, en kvist nypon och den allra sista praktvädden för i år.

Nu var vi redo att gå uppför trappen igen..

Två varv Jaa må han leva, sen vaknade det lilla livet och strösslades med hurraa hurra hurra huraaa, pussar och kramar. Och nog visste han vad som gällde sedan, på småskakiga ben och med morgonruffsiga frillan ställde han sig rakt upp. För nu skulle ju ljuset blåsas ut, förstås.

Pappersprassel sedan. Och för varje paket lillvännen fick i handen så sa han; ”ååå, taaatt!”. För, för gulligt. Vi smått kolavippade allihopa.

Den mörka höstmorgonen grydde och något till känslan både överraskande och väldigt nymodigt, låg som ett ljust täcke över gården.

-Den första snön.

Jag gav mig ut i gårdshuset och hämtade vinterskorna till skolbarnen, overaller och täckkläder var redan inburna, puh. Så, varma och födelsedagspeppade drog skolungarna iväg med pappan, som sedan fortsatte mot arbetet. ”Vi ses om några timmar!”, sa vi.

Vi här hemma myste på en stund till, innan vi började klä oss varmt.. men plötsligt hörde vi en bil som rullade in på infarten..

Det var älskade PappaMorfar som kom och kramades i förbifarten till andra ärenden i byn. Vilken lyx.

Jag kan inte säga det nog, hur otroligt tacksam och lycklig jag är över att vi bor och lever som vi gör. Med alla dessa hjärtan så nära oss. Lill-Olof hade fått födelsedagssång av Mormor-Morfar-kören till morgonen redan, sådär på facetime, som vi ju pratar dagligen… men så himla lyxigt att få en riktig kram, också. Tänk att vi kan ses så, närsomhelst. Rikare än så blir det inte, tycker jag.

Vi gav oss ut sedan, småpojkarna vet så väl vad vi har att göra. Och efter turen till djuren. Så väntar lek och bus. Innan lunchmagarna börjar kurra.

Lilla 2-åringen, i full färd med att leka med alla nya saker.

Samtidigt spisades det lunch och packades väskor. Och sen tog födelsedagsbarnet sig en redig vila…

Nyvaken och gosig, kramades vi,.. jag och min älskade lilla O.

Lyckan över stunden, med mitt barn tryggt i min famn. Jag lät tankarna sväva iväg. Tänkte på hans första år i livet, som var det mest tumulta vi varit med om, så mycket kärlek som behövde samsas med känslan av total skörhet, hejdlös oro i så många omgångar, en väldigt skakig både stor och liten värld. När pusselbitar började falla på plats igen, andetagen blev djupare.. då kom allt ikapp mig, den totala mattheten var så så nära, ja för snart precis ett år sedan. Jag önskar jag nu, när vi fyllt ännu ett år med liv, kunde säga att den stora världen blivit snäll igen. Så är inte fallet. Men i vår egna, lilla trygga värld, är det en sån känsla av liv och kraft som bubblar. Så mycket kärlek. Och Tacksamhet, stor, så stor. Denna lilla människa, har varit med mig genom så mycket.. och gjort mig till mitt starkaste jag. Med en större ödmjukhet till livet än någonsin. Är så ofantligt kär i honom och så tacksam över att få vara hans mor.

Efter långkram, mötte vi nu upp övriga gänget, dags för födelsedagstur!

Packade in oss i storbilen. Drog till lillstan. Badade på badhuset hela familjen. Födelsedagsfikat hade vi med oss. Vilket äventyr! Och middagen, på det där poppis hamburgehaket som avslut. På hemvägen somnade unge efter unge. Och vi hann mest bara in genom hemmadörren sedan, innan vi knoppade allihopa. Så trötta, efter en helt fantastiskt dag.

-Lillminstings 2-årsdag. En sådan stor dag! För oss här på gamla Drömgården, alltså.


Emmeli

Drömgårdsrapporten!

En oktobervecka till, som susade fram…

Vi tar en kik på vad vi grejade på med och så. Innan en mamma-känslosam vecka tar vid.. puh.

Veckan som gick, fylldes med;

Suddigt, svettigt, tungt. Och alldeles underbart. Ett redigt träningspass, eller träning av vilket slag som helst. Det är mitt bästa tips för att starta igång veckan med härlig känsla..

I fortfarande ganska så behagliga påta-ute-temperaturer, har vi grejat med ditt och datt. Vi plockade dom sista tomaterna, som mognar för fullt här inne nu. Prydnadsgräset är plockat från frön som är sparade i ett kaffefilter till våren. Men dom där lejongapsfrökapslarna vette katten vart dom tog vägen.. det blåser spiken, så där har vi nog förklaringen…

Okotber-liv i syn. Vi har det så förskräckligt bra här i vår egna lilla hemmavärld. Jag känner mig som en lyxknös som får vara HemmaMamma.

En dag på vägen hem från skolan… ”Neeej, mamma.. neej mamma, fortsätt gå,, du klarar det, neeej mamma du ska inte på loppis idag”.. försökte ena lillungen tala sin mamma till rätta. Men när den stod där i skyltfönstret, tjusiga guldspegeln för en lagom peng.. då gick det ju bara inte motstå.

Typiskt syn mitt i matlagninstid. Kojtider it is.

Jag tog småpojkarna med mig en dag och drog till stan för diverse ärenden. Räknade snabbt ut att vagnen vägde dryga 70 kilo inne på granngården.. och Lillminsting KUTADE fram. På samtliga ställen.

.. försökte mota efter-stadsbesök-tröttheten med att chilla hos hönsen sedan, tömma taket på mossa, skita ner oss och andas djupa andetag. Funkade ändå hyfsat.

Fast nä. Jag var Helt. Slut. Blev inte människa igen på hela dagen.

Serverade korvgryta en dag till middag. SÅ FENOMELAT GOTT!! Mitt lilla höftiga recept, har ni HÄR.

”Jag vill baka kärleksmums till Olofs kalas. För jag älskar honom”, sa Storasyster och satte igång och knäckte ägg och hivade socker i skålen. Så lite hjälp som möjligt från morsan, det är målet hos bagarungarna just nu.

Så blev det fredag.. och det fanns att göra, i både hemmet och vid den där lilla skrivhörnan.

Men först en morgontur i den otroliga höstluften.

.. medan detta gäng jobbade vidare ute, drog jag in och försökte jobba i kapp mig själv. Med vadå?, kan du tänker. Jaa, inte var det bara lite viktvätt och härligt fredagsstäd… utan också en himla massa admin, mailande, planerande osv. Vid datorn. Ibland tänker jag på, hur osynligt det är.. allt arbete bakom allt det ni ser både här inne och på instagram. Det är mycket som sker ”bakom kulisserna”. Jag tänker också ofta på, att jag är er så otroligt tacksam, när ni alltid möter upp med pepp, hjärtan, kommentarer av det hjärtligaste slag.. ni gör att jag vill fortsätta med det här, dela ”Drömgårdslivet”.

Till kvällen var hemmet nystädat..alla var trötta och fredagsmyssugna. Vi gjorde något så otrooligt busigt, som att äta ”hemma-snabbmat” i Salen, framför en film.

Lördagen var en välfylld variant.. älskade MammaMormor och PappaMorfar kom på grill-lunch och fika, så himla mysigt. Vi tog sedan en långtur till fots och cykel följt av timmar av hemmafix..

Söndagen fyllde vi med allt möjligt också. Lite söndagsjobb för mamman, barn och pappa fodrade hästarna, vilsamma timmar sedan ute i köksträdgården när Lillminsting sov.. ni ska få se hur mitt vintrande av den ser ut, en annan dag.

Lasset med persilja som togs in när söndagen gick mot kväll..och önskade egentligen bli omhändertaget på stuberten… men se, där tog energin slut och vi tog kväll.. sådär otrooligt trötta, vi har det senaste jobbat på som bara den, med att trolla fram tid och ork till att kunna färdigställa Badrumstvättstugan.. jag tror tröttheten sköljde över oss båda nu..trötta och så nöjda. Gott att landa.

En ny oktobervecka är här..

Önskeplaner för vecka 42

-Njuta oktobervardag! ..hemmaliv, arbeten och gårdbestyr i en salig älskad blandning.

-Gå på bvc!

-Ha Födelsedagsvecka! .. Lillminsting… ska fylla 2 år. Kommer ta minst en vecka att fixa, fira och smältaVår bäbis, två år?

-Träffa vännerna vi inte sett ”på en evighet”… må planen gå i kloss nu..

-Påta det sista ute i trädgården! .. igår när jag höll på i en iver, hade jag bara kunnat dundra ner vårlökarna också och vara klar.. men jag vill suga på karamellen lite. Ha något kvar att göra av allt det där jag tycker så om.. så, vårlökarna ska ner i jorden. Och just det! …

-Växthuset tömmas! ..på efter-frosten-slemmiga tomat-, och gurkplantor.

-Sända er post! .. tänkte bland annat svara på i alla fall en del av alla frågor ni ställde i frågelådan under förra veckan.

Höstpyssla! -önskar mig en pysselstund under veckan.. men det får jag se om det hinns med, annars får det vänta.

-Ha en redig kalashelg! så mycket att se fram emot. <3

Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan!



Emmeli

Kära hjärtanes, här är ”Berättelsen om Badrumstvättstugan som äntigen blev färdig!!”

Kära hjärtanes, här är ”Berättelsen om Badrumstvättstugan som äntigen blev färdig!!”

Vi är alldeles i början av 2022..

..vi hade ganska nyss fött vårt fjärde barn, som 11 veckor gammal fått RS och liten, liten unge och mor hade nu just kommit hem från sjukhuset… då, tyckte vi att det var ”ett ypperligt tillfälle” att börja förvandla det där lillrummet, till vad som skulle bli

B A D R U M S T V Ä T T S T U G A N…..

.. I detta projekt, i rummet där det aldrig funnits vatten som skulle förvandlas till våtrum, skulle också borrning av bergvärme, skapande av pannrum, insättning av bergvärmepump, byte av värmesystem, halvrenovering av hallen (då nya avloppet från badrumstvättstugan behöver drar via hallen och till köket) med rivning av ”lilltoa” och gamla trappuppgången upp till våning två, ingå….. äääsch, nu tar vi den här resan, så förstår ni bättre!

Här är vi i smällkalla vintern, 2022, vi har tömt rummet och M har nu öppnat upp golvet, tömt ur allt spån och gräver sedan för hand, ner till grund och botten, för att kunna förbereda för bergvärme och inkommande vatten. Marken var ju frusen, så vi lånade ett aggregat, för att kunna tina den frusna marken.. kändes smått tokigt hela alltet.

Ovan mark. Nyreglat. Cellulosaisoleringen på väg ner..

Minns den här stunden.. när vi hjälptes åt och ändå knappt höll på att orka dra den tjuriga slangen genom golvreglarna.. slangen som drog in till Salen, där det ska kopplas in ”nya” (gamla, återbrukade förstås) vattenburna radiatorer.

Livet bjuder små sjok av bygg-il. Nu har det hunnit bli vår..

Lilla Pannrummet blir till och får ett tjusigt golv. Sen stannar bygget av..

Sensommaren tycks vilja skjutsa på rummet lite igen, duschens form är klar och det riggas för golvvärme..

Och höstens härligaste dans, tog vi efter att vi teamat oss igenom flytspackling för första gången i livet.

Sen kom ”Räddningstjänsten” och grejade tätskikt..

Följt av ”Röris”, han med blå kepsen ni vet? (för det är väl bara byta keps så byter man profession….) .. tiiiiiimmar utav lödande nu. Kopplingar, kopplingar, kopplingar…

Det är nu lucia.. och vad som känns som hela gården, grävs upp. Nu ska äntligen inkommande vatten dras om. ”Ååå så trevligt att i minus tjugo grader stå utan vatten i ett dygn… ”, sa vi INTE.. (dom gamla avloppsrören var så sköra så dom gick sönder av bara vibrationerna från grävaren…)

”Rörmockaren” var konsentrerad till fullo. Såklart! ”Hoppas alla lödningar är ok nu då.. och indragandet av vattnet gå som det är tänkt”…. så var fallet. Och en djup lättnadssuck drogs. Dygnet senare hade vi vatten igen också…. och alla var vi en erfarenhet rikare, aldrig har barnen uppskattat att gå på varm ”vattentoalett” som efter det ..( efter att ha fått kuta ut till lagårn under ett kallt vinterdygn för toabesöken alltså, haha!)

Luciadagen 2022, kommer vi minnas tror jag.

Sen knackade livet, jullov och en känsla av väldig matthet på dörren. Nödbroms drogs.

Nytt år. 2023.

Så sakteligen började energin komma åter och vi orkade, med allt annat vi tar hand om här i livet, också med att renovera. Äntligen hade klinkret kommit, efter månader av leveransväntan… vi började vela, hit och dit; ”ska vi kanske lägga ihop ett par-tre plattor för att visualisera en större klinkerplatta?…”…

Vi lyckades bestämma oss och efter någon vecka till, så var golvet på plats.

Nu spikades det pärlspont för fullt, schellackades.. och vi började söka efter ”Den perfekta sköna gröna färgen”.. Här startade jag med vad jag tror var en 80% grönjord. Alldeles för mörk.

Mars 2023.. Pärlspont på plats och nu gav livet ett renoveringsflow och ”vips var vi med nykaklad dusch”.

Det blev påsk och vi tog sats, från tårna och också hjälp av alla våra föräldrar. Svärföräldrarna backade upp här hemma i byn, med extrahänder vid hallrivning och ompysslande av dag-och-natt-arbetande son.. medan frugan och barnen dragit sin kos till MammaMormor och PappaMorfar några dagar.

Efter tre dygn borta. Möttes vi av en ny hall. Kära nån, som han hade slitit när vi var borta. Den ljusturkosa dörren, tog oss numera in till nya toaletten… men handfat, det fick man uppsöka, i annat rum.. och duschen, fick fortsätta användas i gamla duschrummet.

Inte superpraktiskt, inte alls, men exakt så det kan vara i ett renoveringsliv.

Nu är det vår.. och precis tusen miljarder saker vi har på vår att-göra-lista.

”Vårbruket”… med allt från djurfix, till odling, till resan till Moffe och Astrid i Norge… men mitt i allt, hann den skäggige börja bygga tvättstugemöbeln…

Det var midsommar. Bygget stod helt helt stilla. I många, många veckor, ännu en gång.

Nu är det augusti. Byggmästaren bygger handfatskommod.

Det ”linoljefriteras” lister… ”nu äär det nära!”, sa vi och undrade om vi inte skulle hinna tidsplanen; ”Färdigt augusti 2023”, ändå?

Men icke! ALLT. TAR. SÅN. TID.

… eller rättare sagt, så är det ont om tid för bygge och renovering i vårt liv just nu.. med fyra barn, livet och alla dess nyanser och ingredienser, ”hoppsan vi skaffade oss höns och byggde visst en hönsgård i ett nafs”, hästar, stor odling, en hoper jobb-bollar i vår luft och så vidare.. Och! .. så vill vi ju helt sonika, att LIVET ska få ta sin plats. Vi vill hinna NJUTA. Alla-tillsammans-vara. Vi kommer ALDRIG någonsin bli dom där som låter renoveringen ta över hela livet, som stressar sig igenom projekt.. näe, det får ta sin tid, det här har blivit en livsstil, som faktiskt hela familjen tycker om.

Vi vägrar slarva. Vill vara noggranna. Som här, bilden ovan, där vi nördade ner oss i vilket skåplås den nya kommoden skulle ha och jag annonserade efter ett liknande det på bilden, på instagram.. vi fick supernapp och ett drömmigt skåplås skickat till oss.

Den känslan, DETALJER, är så ofantligt rolig. Och gör tusan hela skillnaden..

Det hann bli början av oktober… men nu ”plötsligt” kunde vi kalla detta rum, klart.

Bergvärmepumpen jobbar på. Önskar fler rum med radiatorer insatta, men förser oss med varmt golv i badrummet och varmvatten som det är nu.

”Alltså.. huur snabbt kan pappa bygga ett badrum egentligen!? det tog ju bara SEXTON ÅR!?”, sa ena lillungen heelt seriöst, så peppig och jag kände bara för att skratta.. och typ gråta.. samtidigt. Haha!

Nu går vi in!

… in i vår sköna, gröna, golvvärmande Badrumstvättstuga!!

Med smårutigt golv precis som vi i början tänkt, med pärlspont så mycket det bara går, med handsnickrade möbler och bänkskivor, återbrukat gammtak och smådetaljer…

Denna kommod har M byggt efter en vacker förlaga vi funnit här på gården.

Inbyggda gångjärn, sneda, fasade kanter.. gammaldagsa skåplås..

Det går av vara kär i en toalettstol.. jag lovar.

Efter att ha målat i vad jag nu knappt minns men tror, tre, eller fyra?, olika nyanser av grön.. så landade vi till sist rätt. Linoljefärgen är som smör, så vacker.

Platsbyggd sittbänk med förvaring.

Dusch!

-”I saaamma rum som toaletten!?”, kan man ens ha det.. undrar Hedenhösungarna…

Vitt kakel med fasade kanter. Redig taklist. Kopparrör som blev till gardinstång, med duschdrapperi som liknar en linnegardin.

Tvättstugedelen, där vi kunnat återanvända den ho som fanns i gamla tvättrummet.

Golvet är i granitkeramik och Byggmästaren har lagt det på frihand (!)… för att vi ville få en levande känsla i golvet, det skulle inte bli perfektperfekt och vi ville heller inte ha några grova fogar, utan i det närmsta ingen fog alls..

..jag tycker till och med att smutstvätten är vacker här inne, då anar ni euforin.

Suddig, vidvinklig, mobilbild…

..för att få med så mycket som möjligt att rummet i en bild. Och nu ser ni också, det lilla hörnet ovan tvättstugedelen.. det fattas en bit taklist av en anledning. Vi får väl se när det, överskåpet, blir till..

Väggen till höger om handfatskommoden, är en portabel lönnvägg.. som går att plockas bort, säg ifall vi till exempel behöver lyfta ut bergvärmepumpen av någon anledning. Inbyggnaden av trappen är så vackert gjord.

Kära hjärtanes, här är vår färdiga Badrumstvättstuga! .. med några smådetaljer som väntar på att fixas, förstås.

..Rummet, som vi tycker så mycket om, att det inte är klokt. Här vill hela familjen vara nu. Häromkvällen premiärduschade vi allihopa.. på rad kunde småfolket sätta sig på sittbänken och vila sig torra. Tvättmaskinerna surrar. Lillminsting jobbar på att nå till kranen själv, men får nog vänta ett tag till.

Som vi njuter nu. Pustar ut. Oj, som vi teamat, hela familjen. Medan pappan snickrat och skapat.. har vi andra, ”gjort allt det andra”, ni vet? Tagit hand om djuren, hittat på små utflykter tillsammans, handlat, lagat, diskat, tvättat, städat… levt tålmodigt i renoveringsröra. Jag har varit behjälplig vid några moment, som att flytspackla, greja med pärlsponten, måla en del… men M har verkligen varit helt otrolig i detta, jag och barnen bugar och bockar… och det finaste är, att han gör samma sak tillbaka.

Livets Badrumstvättstuga. Check!

Emmeli

En höstkväll i SAlskammaren!

Oktoberhelgen stod för dörren och som vi donat och grejat, lagat, bakat och fixat.

Sånt där som jag tycker så mycket om.

Morgonen hade varit rejält frostig och jag fick riktigt ”skrapa ihop” den allra sista blombuketten för i år.

Mörkret föll. Och gästerna trillade in. Äntligen.

Snabbt steg temperaturen i det gamla timmerhuset när gammköket fylldes av älskade människor. Det lilla minglet kunde börja. Krustader fyllda med stuvning på höstens kantareller. Bubblor i glasen.

Blå timmen och Vaarsågoda!

Sallad med så mycket som möjligt från landet. Ris av olika slag. Mammabröd. Och den där grytan som är en sån favvis för oss. Dessutom så otrooligt bra, att laga till många!

Kycklinggryta med fetaost och soltorkade tomater. Och på toppen är det tärnad zucchini som bara duttas i mot slutet. Perfekt! För är det något vi har nu, så är det zucchini.

Receptet på grytan finner du HÄR!

Hjärtana våra, lyckan att vi har varandra. Lill-Olof älskade när Mormoster Storan läste ”Pippi Lång” (som Lilla O säger) för honom.

Till efterrätt bjöds födelsedagsmorsans absoluta favoriter .. ”Falsk Ostkaka/Zucchinikaka” (recept HÄR) och ”Drömgod Morotskaka” (recept HÄR)

.. sen hade vi fullt upp med att vara mätta och surra tills ena lillungen efter den andra somnat och det visst var dags att krama hejdå till varandra.

Så det var en höstkväll i gamla Drömgården, det. Så väldigt fint att få fira 33 år i livet, mumlade hon, efter-kalas-trött och så tacksam för alla älskade människor vi har runtomkring oss.

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

September har blivit oktober.

Vi tar en kik på senaste dagarna här på gården, vetja!

Veckan som gick, fylldes med;

Luktärtsbuketter.

Tänka sig, att dom största buketterna skulle komma alldeles i slutet av september. Känns som en sån bonus, jag som smått ”sörjt” att det inte skulle bli några större buketter i år.

Livet på en pinne. Om du frågar oss, alltså. För någon annan, är det troligtvis lååångt ifrån det, men det är så gott, att det finns olika vägar att vandra här i livet.

En dag fann jag mig själv såhär. Trött mor, mao. Ett redigt lass med zucchinikaka, ute i trägungan, medan småttingar vilade efter lunch… det gjorde så väldigt gott. Följt av nätter med extra mycket sömn.

Mor och barn påtade med allt möjligt, dag för dag. Höststädade rabatter och röjde under äppelträdet, till exempel. Firade gjorde lillungen med att svassa i kring i blöja.. för plötsligt var det 25 grader varmt och sommar igen.

När det nu var så varm septemberluft, passade vi på att föreviga oss bland höet, hela familjen.

Det var en redig utmaning.. att få oss alla ”att fastna” på bild tillsammans, sådär uppstyrt ni vet, särskilt när en på fotot också agerade fotograf, haha. Jag fotar ju oftast ögonblicksbilder, men det äär ju också himla roligt att ordna sig en familjebild + porträtt-foto med jämna mellanrum. Katten Svea undrade vad fasiken vi höll på med.

Fyllde på energi med motion. Gympapass hemma på mattan, varvat med prommisar och springturer. Nattaturerna börjar bli riktigt mörka nu, ser ni. Ändå himla härliga. Nöjdflinet, var efter en tidig morgontur. Kan ej välja när på dygnet det är som härligast att springa. ”Jämt”, tror jag blir svaret. Blir så lycklig av att springa. Så tacksam över att kunna.

Torsdag! Med ärtsoppa, äppelklyftor, nybakt mammabröd, goda pålägg, pannkaka och olika sylter. Pannkaka, grädde och hjortronsylt, är inte det helt ofantligt gott, så säg! En middag som alla jublade över. Tänk, tänk, tänk.. när vi hämtar in våra egna ägg och lagar och bakar utav.. längtar så till det.

Det blev fredag och Pinglangrannen kom med en massa trattkantareller, så himla lyxigt!

Lördagens vilostund i syn. Jag och barnen hade här precis kommit hem från utflykt, alla var trötta. Pappsen var och hjälpte sin papps. Till kvällen slöt vi alla upp och njöt Svärmors köttbullar och heelt magiska hallonpaj till middag. Vilken lördag!

Söndagen ägnade vi åt hem, gård och djur. Alla hjälptes åt. Med storstädandet av Salen, städandet hos hönsen, skrubbandet av hästarnas vattenkar, premiärfodrandet av hästarna, undanstuvandet av utemöblerna… osv. Såna där dagar är det bästa jag vet. Söndagsfikade gjorde vi på Storebrors-bakade tigerkakan ute på Gårdshustrappen. Somnade, ovaggade tidigt till kvällen.

Tjatig är jag. Men kära nån, som livet strösslar guldstunder. Tacksam, tacksam, tacksam.

Önskeplaner för vecka 40

-Första veckan i oktober, betyder Födelsedagsveckan! .. jo,jo.. ”någon” fyller år och hon tänker fira livet, allt som går, i vanlig ordning. En dag i sänder, tillsammans med favoriterna i livet. Har två (!) önskningar för dagen…

-Städa ur och piffa Badrumstvättstugan!!! … ni läste rätt. Overkligt roligt!

-Ha veterinären på besök, för första gången någonsin för oss! .. känns pirrigt och lite orosamt, än fast jag vet att det bara handlar om tandvård av små ponnygaddar.

-Vara hundvakt! längtar som ett barn.

-Fira med Storfamiljen!

Önskar både er och oss en god första oktobervecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!

Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Så blev det den allra sista måndagen i september, vi tar en liten kik bakåt först och främst vetja, vad har vi påtat med här på gården?

-veckan som gick…

En så sagolikt vacker. Och lika vemodig. Måndag.

Frosten nöp. En hel del sommarblommor gjorde natt. Ja, vemodigt. Men jag hade beslutat mig innan frosten kom, för att inte försöka streta emot naturens gång, jag hade med andra ord inte täckt med fiberduk eller så någonstans.. så, allt kändes ändå okej. Lite som en djup suck av lättnad mitt i allt.

Jag vet inte om jag törs skriva det här nu… men kan det vara så att liten Virvelvind börjat fatta tycke för att slå sig neeer, i luuugnan ro en stund, och faktiskt leka, sådär som det är tänkt med prylarna?.. Ute är livets liv, ja, om ni frågar lillvännen. Inomhus? …”Ska man inte bara klättra på allt då? Dra i lampor? Dansa på bordet? Plocka blommor ur krukorna? Hoppa i soffan? Kuta upp och ner i trappan? Balansera? Riva ur lådor? Spela piano med tårna?” … näpp, nu verkar det faktiskt som att en redig lekstund är på tapeten. HALLELUJAH! hojtar någon…(hehe!)

”Köket” jobbar vidare på ”lagar av det vi har”-tema.. middagarna blir med så mycket grönt från landen som möjligt, alltså. Här fräste jag finhackad gullök och lite köttfärs, tillsammans med grönkål, hackad paprika och brytbönor. Salt och peppar. Ett lass persilja på toppen! Att fylla i pitabröd med en god vitlöksröra. Åhåhå, det var magiskt gott!

Motionsturer, springande både med och utan vagn, promenerande och så ett par redigt jobbiga styrkepass hemma på mattan. Aalltså, vilket lifehack det är att ge sig det här.. rörelse, puls och lyfta lite tungt. Jag skulle inte orka hälften av det jag orkar i min vardag, om jag inte gav mig själv träningen. Så tacksam för att kunna.

Jag ägnade många timmar ute i trädgården i goda septembervädret. Grävde upp dahlior och märkte upp dom, för första gången någonsin. Känner mig så löjligt nöjd över det. Inte för att jag iddes skriva exakta namn eller så, som ni ser. Men det där duger fint, tänker jag.

Poff var det fredag och en så pirrig sådan. För en liten tjej, innebar den högt efterlängtat kompiskalas. För en annan större tjej, innebar den en massa fix och påt, inne och ute, som ett endaste virrvarr var jag, överallt.. inte för att jag var tvungen ett endaste dugg, enbart för att jag hade en så härlig morot som väntade… jag skurade golv där, putsade fönster här, handlade, lagade, planerade och grejade…

Lördagmorgon… med tidig löptur och nybakt mammabröd till frullen… och ännu mera pirr i magen.

Sedan gjordes god packning i ordning. För vilken lördag som väntade!! Åhåhå, den ska jag berätta mer om i ett alldeles eget inlägg.

Söndagen blev således en så himmelens lugn variant.

Vi alla behövde återhämtning till fullo och vi lyssnade på det. Pysslade om hästar, vilade ute i trägungan med kaffekopp i handen.. och så släppte vi ut hönsen i den nu färdiga hönsgården, gott! 14 x 4 meter, där ska dom nog trivas när dom inte får sprätta ute på gården helt fritt. Till synes, så verkar fallet redan så; Kuckelikuuuu hojtar Ture lyckligt med jämna mellanrum och småhönorna sprätter på intill…

Det känns overkligt att gå och vrida på den där fina klossen (Byggmästare M alltså, vilken stjärna!!) och gå in till sprättgänget där inne… tänk att vi är med höns nu, liksom! Å puh, jag som hade bestämt mig för att inte kära ner mig så mycket i dessa liv.. har förstått att det inte är ovanligt att en hönapöna får vingar, vingar till hönahimlen menar jag… eller att listiga räven kommer och förstör osv… men, det där är redan kört.. –Jag är så kär i dessa liv, också. Och så ska det få vara, livet är för kort för annat.

Septemberlivet känns så extra härligt i år.. ett par speciella (delvis väldigt täriga) höstar senaste åren, gör att denna, med många ”bara vanliga dagar”, känns så vansinnigt lyxig och njutbar. Ser fram emot en sista septembervecka nu!

Önskeplaner för vecka 39

-Ta hand om småttingar, allt jag bara kan, i vanlig ordning. Denna vecka börjar vi dock med sjukstuga… ena lillungen, är febrig och pjal. Någon annan hostar. Hej höstens första sjuka,…

-Ta vara på varendaste septemberdag som är kvar... sådan ljum höst det är! –nu sprakar naturen i magiska färger.

-Dona ute i köksträdgården! … och försöka leta åt några fler rödbetor i det gräsligt ogräsiga lill-landet.

-Ta tag i sånt där papperstråk! … sånt som jag gäärna drar ut på pga att det är såå mycket roligare att få skapa, fota, filma och greja… men, det andra ingår också.

-Skissa på två skåp! -ett som ska vara ovan tvättstället och ett ovan tvättstugedelen… men, dessa punkter, ”bygga två skåp”, ingår inte i listan för att bli klar med Tvättstugebadrummet, dessa möbler får komma till efter hand. Sådetså.

-Reda ut radiato-virrvarret… innan den riktiga kylan kommer, skaaa ska skaa vi ha vårt nya värmesystem igång, åtminstone i något rum.

-Ha helgen där september blir oktober!

….

Nu ska jag sätta punkt här, sörpla klart mitt kaffe och vi som orkar, ska sedan ge oss ut för att släppa ut hönsen till hönsgården och ta turen till hästarna, övriga gänget får vila vidare här inne. Det här blir en härlig vecka. Vi gör den till så härlig det bara är möjligt, eller hur?

Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!

Emmeli

G-VMBJT57ZE4