Dagarna flyter ihop som ett pärlband av pärlor fyllda med livet. Oktober har blivit november…

Fyller dagarna med liv. Älskad vardag. Ammandet och snusandet i Lillans hår. Lillens hand i min när vi går mot djuren. Det kalla höstregnet och leran som letar sig in i hemmets alla vrår. Trötthet som lappas över med kärlek. Promenaden tillsammans med mina döttrar. Synen av mitt största barn som håller sitt minsta syskon så tryggt och världsvant i sin famn. Snabba kyssen från M, i förbifarten på väg mellan arbete, middag och hockeyträningarna. 11-åringen som gjort morgonkaffe till sin mamma. Stunderna bredvid min Prins Bertil när han läser för mig. Eftermiddagarna när skoldagen är slut och vi möts igen, fikar mellis, pratar och pysslar. Tvättandet av småkläder, bvc-besök, skolväskor som fylls med extrakläder och fruktburkar. Låg höstsol, ständiga sms-pling från biblioteket om böcker som måste lämnas åter och just det, vinterdäcken! Läxläsning, fundera ut middagar, ge lillponnyn sin dagliga medicin, handla och laga mat. Disken, vika tvätten, borsta småtänderna, vyssa liten, Gud som haver innan natten..Vardagen.. det finaste vi har.

Här kommer några glimtar från senaste veckorna här hemma på gården;

Varmt. För att vara mitten av oktober. Höstlistan hänger i köket, vad behöver göras? ”Vi kan kasta in veden!”, sa dom. Tur för mig och M att vi har såna otroligt hjälpsamma ungar.

Här stockar sig gråten i halsen, … dagen då ”Ikran blev stor och flyttade hemifrån”.

Jag grät otröstligt i en vecka.. trots dagliga uppdateringar om hur bra han hade/har det. Han har kommit till en fantastisk familj och vi har fått nya så fina bekantskaper. Efter en vecka, hände något med gråten.. den fick hjälp att ta pauser ibland. Men mer om det i ett annat inlägg, det här kommer bli en novell i alla fall.

Dagen efter, fyllde vår älskade lilla O, 4 år.

Vi firade honom, bara vi familjen, dagen lång. Att få äta bulle i sängen, öppna presenterna, bygga nya legot och spela knähockey med nya lilla klubban tillsammans med syskonen, dra iväg på cykeltur hela ligan, få favoritmaten till middag och läsa nya böckerna till kvällen… såna höjdare, tyckte lilla Lillebror.

Några dyrbara solstrålar i gammköket. Och två gulliga Bästisar. <3

Slumra bland buller och bång, det är livet som en sömnig lillpiga.

Nu skulle 4-årskalaset med storfamiljen snart börja. ”Hulkentårtan” pimpades av storasyskonen, det drällde av kalasklädda små och någon höll på att kolavippa söthetsdöden av synen av hela alltet….

Chokladbullar och chokladbollar. Morotskakor. Kolakakor. Kladdkaka och grön gräddtårta med vaniljkräm och jordgubbssylt från sommarens bär. Gott. Men godast av allt, fikakön av människor som slingrade sig genom köket.

V.44. Novemberlov. Höstlov. Läslov! Pärlov? Vi startade i alla fall lovveckan på bibblan, det är en favorit att gå dit och läsa och låna med oss böcker hem.

Mest skrotade vi bara på. Vilade upp oss liksom.

Pappan var ledig från kontoret stor del av lovveckan så vi njöt av alla-tillsammans-tid på olika vis. Donade hemma på gården. Vintrade på olika vis, som att ta in sommarhagen.

En dag drog vi med kusinerna på technichus i Härnösand. En annan, hängde vi med andra delar av storfamiljen.

Allhelgonadagen dukade vi fint i vinterbonade salskammaren, lagade lax i stora lass och välkomnade stora och små vänner för höstlovsmys tillsammans.

För prick en vecka sedan vinkade vi hejdå till drakarna, ankpojkarna. Så fint att de får leva vidare och glädja på annan gård. Vi behåller tre flickorna och en pojke, lagom anktrupp för oss. Hoppas på stora ankägg att göra pannkaka av till våren…

November. Morfars på eftermiddagsfika. Kyligare promenaderna. Mörkret som faller. Dagarnas längd, mäts i ljus.

Och titta!

”hej det är jag som är Signe, sex veckor gammal nu. Det här är min mamma, hon och jag är lika rufsiga i håret och har båda en svag doft av häst i det, konstant. Min mamma pussar på mig jämt å jämt och jag älskar henne, att vara i min mammas famn och amma och helst bara liksom hänga kvar där i ammemyset i gosiga evigheter, det är det bästa jag vet. Har därmed tvärväxt och är det gossigaste hela familjen vet”.

I helgen har startskottet för vintrigt, smygjuligt pyssel gått här hemma. Juni hälsar att ”Julpyssla med kreativa Karin” är en toppenbok.

Idag är det farsdag och jag är så tacksam över att mina barn har den pappa dom har. Dessutom har den där skäggige och jag, varsin pappa som båda gör allt och lite till för sina nära. Lyx, alltihopa!

…

Och det var lite om den senaste tiden här på gården. Vi hörs snart igen, fina ni!

Emmeli