En utav årets höjdpunkter!

En utav årets höjdpunkter!

Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..

En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…

Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…

Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.

Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.

Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.

Någon var på upptäcksfärd.

Medan andra jobbade hårt.

Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.

Dags för kaffepaus!

Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.

Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.

Snällaste J och älskade pappa <3

Lilla H lekte i löshöet.

Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!

Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!

Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..

Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.

Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..

Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.

Det här är livet!!

Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..

..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.

På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..

Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…

Ett minne för livet!

… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…

Emmeli

Lillminstings 1-årskalas!

Men hallå där, köp blåbär!

– ni har ju inte fått se några glimtar från lillminstings 1-årskalas ännu och det är ju för tusan en massa veckor sedan, huuur har ni stått uut med allt väntan? 😉

Skämt å sido. Här kommer några små kalasglimtar, som viskar om höst, såhär i snart-adventstider.. håll tillgodo;

Köket var redo för 1-årskalas!

Nog är det trevligt att ha middagskalas, men när det gäller ett så litet födelsedagsbarn, så är det schystast med lillunge-lämplig tid tycker jag. Vi bullade upp inför ett eftermiddags-kalasfika, helt sonika!

Nysoven och nöjd lillplutt. Ballonger! Så festligt påfund.

Blomstertiden varade länge, länge i år. Men det här blev den allra, allra sista storbuketten. Så väl passande.

Vår älskade lilla fjärde (!) ettåring! Större än allt stort, hela alltet.

Så slog klockan 14 och älskade kalasgäster ramlade in..

Paketöppning! I vanlig lillunge-ordning är snörena alldeles nog roliga.

Kalasfika!

Hade funnit så söta servetter som passar ettåringen mer än väl.. han älskar nämligen att gunga!

Det bjöds vaniljbullar, chokladbollar, morotskaka… men också nybakt mammabröd och goda ostar.. lite gott att börja med något matigt innan det söta, eller hur?

Och tårta! Förstås!

Storasyskonen tyckte att O skulle ha lilla kronan på sig, lillprins som han är. ”Ahapp, då har jag väl det då”, sa O som åker med på alla möjliga storasyskon-idéer utan att blinka.

Ja må han leva och hurrra hurra hurra huraaaa .. å hej vad lätt det gick att blåsa ut ljuset, med hjälp utav ett gäng syskon och kusiner. Rikedom!

Tårtan hade jag fyllt med hallonsylt och hemkokt vaniljkräm. Klassiska smaker!

Och så blev det fiskedamm förstås! Här drogs det upp både surstrumpor och tunga kissblöjor (joo det kan ha varit så att någon gått i blöjhinken och grävt fram den tyngsta kissblöjan hon kunde hitta.. livet är för kort för att inte busa till det, sådetså!)

Sicken tur att det fanns karamellpåsar också! Ettåringarna fick majskrokar och fruktig klämmis i sina napp… uppskattat!

Dom allra sista rosorna för året och många, många pussar från sin Gudmor. Så mycket härligt att bli hjärtevarm av.

Så tacksam över att ungarna är omringade av så många människor som älskar och värnar om dom så.. sån oerhörd rikedomskänsla!

Så så gick det till när vi ettårsfirade vår lilla fyra här hemma i gamla drömgården!

Emmeli

Kalasig söndagmiddag!

Det var en gråmulen oktobersöndag, ja ganska precis som den här.

Vi inväntade familjen till kvällen så det donades för fullt där i gammköket.

Bland det bästa jag vet, är att i lugn och ro få stå och spisa och greja.. en fröjd att gå ut i kökslandet i oktober och plocka in grönkål och persilja till salladen. Några ringblommor som ögongodis.

När vi ska ha kalas börjar jag gärna i mer än god tid, så det slipper bli stressigt. Då kan jag istället njuta hela vägen. Väl värt!

Sådärja! Nu var efterrätten förberedd..

Toscapäron,

..med äkta vanilj i. En sån klassiker. Så god och enkel. Du gör såhär (till cirka fyra portioner):

  1. Häll 0,75 dl strösocker, 1,5 dl flagad mandel, 2 msk vetemjöl, 1 msk vispgrädde och 50 gram smör i en kastrull. Rör ihop alltsammans till en smet… dofta sedan över några gryn vaniljpulver (efter tycke och smak) och låt toscasmeten puttra några minuter till smöret är helt smält.
  2. Lägg 8 konserverade päronhalvor med den kupiga sidan upp i en ugnsfast form.
  3. Häll smeten över päronen och grädda i 225 grader, mitt i ugnen i ca 10-15 minuter, tills täcket börjar få fin färg.
  4. Servera päronen ljumma med vaniljglass eller vispad grädde!

Plockade in blommor och tände ljus.

Dukat runt hela långa bordet.

Med servetter och allt. Då vet man att det är kalas!

Årets allra sista storbuketter stod i vas.

Och frågar ni Juni, så gick minutrarna innan kalaset skulle börja, segt som sirap!

Men se nu började det närma sig middagstid och familjen slirade in på gården, zucchinin jag fyndat i landet var den sista ingrediensen att hoppa ner i kycklinggrytan..

”Varsågoodaa!”

Till middag bjöds den godaste kycklinggrytan jag vet. Den med fetaost och soltorkade tomater, ni vet? Med paprika och zucchini på toppen?

Grytan är lika god till ris av något slag eller till pasta, denna gång hade vi havreris.

Receptet, det finner du HÄR!

Så fint att vara samlade.

Då storfamiljen är stooor, och smått omöjlig att samla på en och samma dag.. så uppvaktades inte bara födelsedagsmamman utan också lillvännen, lite sådär i förskott. Himmel, vilken lyx för en liten O att födas till livet, totalt omringad av människor som älskar och älskar.

Och ni ser där då, hur nöjd han var? Nog så nöjd, bara att att få ett eget paket i sina händer. Mysa i Mormoster Storans knä och peka bok var också en höjdare.

Nu var det dags för kaffe och efterrätt! Toscapäronen serverades och givetvis hade jag fyllt på morotskakeförrådet under veckan, att plocka fram ur frysen nu.. för som allra godast är morotskakan när den nybakad fått frysas, sedan tas fram, tinas och äts.. oooh..

Mormor serverade glasstrutar till barnen. Alla nöjda!

Och sen plötsligt var det sena kvällen, hejdå-kramar i trånga och renoveringsstökige hallen och godnatt. En kalasig söndagmiddag jag stoppade i hjärteasken med ens.

Emmeli

SAnna Sommardrömmen, 6 år!

Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.

Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.

Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.

Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..

Kärleksmumstårta!

Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!

Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.

Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.

Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.

Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!

Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.

Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!

.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3

Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!

J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..

Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..

Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.

Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.

Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!

Så mumsades det glass härsan tvärsan.

Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.

Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.

6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.

En så himla härlig 6-årsdag, alltså!

Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!

Emmeli

En så märkvärdigt fin 4-årsdag!

Så blev det äntligen den där allra första tisdagen i den allra första sommarmånaden.. och som vi längtat till denna dag!

Lillebrors 4-årsdag!

Jag stökade med det sista tiidigt, tidigt.. sen väcktes det lilla sovande gänget..och vi harklade oss, och började sjunga för födelsedagsbarnet..

Ja må han leva och hipp hipp hurraa!

Kramar, pussar och massa grattis.

Å, puuh! Där blåstes dom fyra små ljusen ut.

Följt av paketöppning! .. där 4-åringen tackade för presenterna jag vet inte hur många gånger.

Så trippade vi utför trappen,

..B fann då ett snöre i handtaget… ett snöre han skulle följa, för att finna skatten. Skatten som var från både Morfars och oss…

Jubel och åter jubel. Hade han verkligen fått den där radiostyrda storbilen han sett och önskat sig från leksaksbutiken? -Ja.

Så gick vi in igen. Åt födelsedagsfrukost innan vi vinkade skolbarn och kontorspappa hejdå.

Och sen fyllde vi vår förmiddag med lite av varje. Ni vet, dega med nya lekleran, rulla chokladbollar, jonglera ballonger.. och ladda batterier..

.. för nu skulle det bli åka av! Oj som lillvännen uppskattade denna lite rejälare radiostyrda bil, som liksom orkar sig fram både på knagglig grusväg och guppig gräsmatta.

Efter lunch gav vi oss iväg på tur. Vilande småprinsar i vagnen och en mamma som försökte hålla sig från att springa.. det gick rätt bra faktiskt. Vi hämtade storasyskon och tjavade sedan hemåt igen.

Det är alltid samma ”hem ljuva hem”-känsla när vi kommer från byn och rullar in här på vår lillväg..

Sommaren kom, med besked! Det blev såhåå varmt! Jag och storasyskonen njöt sommarens första vattenmelon ute på lilltrappen medan Lill-Olof latjade på alldeles innanför dörren och var så väldigt nöjd över det.

Du och jag, Bertil.

Vi fejade inför födelsedagskalas sedan. Tog fram utemöbler nerifrån lagårn. Skurade rent och la på dukar och fyllde vaser med blommor. Med avbrott för att gunga tillsammmans och försöka få till det där med att göra fart, alldeles själv. En utmaning vi tänker jobba på i sommar. Nyp mig i armen, så mysigt!

Att få duka kalas med ett tak av äppelblom…

Tårtan garnerades! ”Mästerbagare Bertil” hade förstås både bakat tårtan och skulle nu garnera. Enligt önskan blev det jordgubbstårta!

Med lemoncurdgrädde på ena lagret och vitchokladmousse på det andra.

Nu åkte tröja nummer tre på för dagen. Traktortröjan. Födelsedagströjan. För nu så, nu var pappan hemma från jobbet och nu var det så nära, kalas!

Älskad familj trillade in och Bertilen blev så överöst med fina presenter där han satt på trappen.

B hade fått önska precis det han ville att vi skulle äta till middag. Han hade önskat ”grillad korv med bröd”… gullhjärta. Såklart det blev det till kalasmiddag. Pappan grillade och grillade. Mums ju!

Det var på vippen att det fanns tid till att äta…. nya fräsiga bilen behövde sig en tur, liksom..

Småkusiner lekte och lekte, vuxna surrade i kapp med humlorna i äppelträdet. Jag myste runt bland allt och dukade fram kalasfikat.

Chokladbullar. Chokladbollar. Jordgubbstårta. Och saft! Det var önskan från lillvännen. Himmel, så härligt att vi kunde uppfylla alltsammans.

Kalasfika. Och såpbubblor till alla barnen. Mumsande. Följt av kramar , hejdå och tack för ikväll.

Skitiga småfötter. Rödblommiga småkinder. Disk som viskar om rikedom på liv. En skara små barn, som somnade mer än gott till kvällen. Efter en så märkvärdigt fin 4-årsdag.

Tacksamhet. Så stor, så stor.

Nu ska denna, ohyggligt trötta men hjärtevarma moder krypa till sängs bredvid en hop snusande, älskade människor. Klockan är långt efter midnatt.. och det är sådär magiskt vackert ute.. junimagi.


Emmeli

Barnkalas ute i vårvintern!

Idag är det åttonde april och full snöyra!

Jag vet att vi inte är ensamma om saken, så lova mig att vara rädda om er om ni prompt måste ut på vägarna.

Den skäggige har inte jour men på väg mot skolskjutsandet i morse (medan jag låg och sov bredvid varm bäbis i vanlig fredagsordning. LYX!!), fann hann en farbror som slirat i diket, som han förstås stannade och hjälpte därifrån. Hämtade Pelle-traktorn och kunde dra upp bilen ur diket så oskadde farbrorn lyckligt kunde åka vidare direkt, istället för att behöva sitta och vänta i timmar på en bärgningsbil. Guldstjärna till världens snällaste M. Blir varm av tanken… på godhet och viljan att hjälpa varandra. Så ska det vara!



Nu när det är så snöigt och dant igen, så tycker jag att vi kikar tillbaka några veckor, till dagen när solen sken och vi hade barnkalas här på gården! Ballongerna upphängda i ena vajern på lagårn och stämning på topp!

Likt förra året firade vi Storebror och tre till av hans klasskompisar, som fyller inom bara några dagar alla fyra.

Här hos oss på gamla drömgården. Så himmelens trevligt och smidigt kalasupplägg. Fyra föräldrapar där alla hjälps åt och det hela frambringar en känsla av att kunna ordna ett väldigt roligt, innehållsrikt kalas men med väldigt liten arbetsbelastning. Teamwork, alltså! Sicket bra påfund!

Ett stycke kalaspappa!

Kring fikabordet dukade vi upp med stolar.. menar, höbalar. Vad annars? 😉

Födelsedagsbarn, en hop gulliga småsyskon, katter, hästar, surrande päron och vårvinter. Allt i ett!

Och en kalas-FarfarMorfar som ännu ett år ställde upp och skjutsade småungarna varv efter varv på lägdan (tack igen, Svärfar!!).

Ni anar peppen, när långa tåg av räserkälkar susade efter varandra i härlig fart!

Chippen ställde upp och bar barn efter barn, så tålmodigt. Om han fick mycket gott i gengäld? Oh, ja. Han älskar att vara ponnyridningsfarbror.

Och nu var det dags för fikat! Gullbarnen var alldeles saliga, ”BALLERIIINA!?” och ”Kääärleksmums!?”.. en ska inte krångla till det i onödan, liksom. Barn är fantastiska varelser och ofta är det vi vuxna som planterar höga krav och förväntningar.

(MammaMormor hade bakat kärleksmums, tack mamma! Det var guld värt)

Så ljuvligt att se ett litet kompisgäng så fint sammansvetsat. Efter att goda festisarna var uppsörplade, kutades det vidare; mot skattjakt! Varsin liten godispåse fanns och avnjöts. Innan några sista svängar ute på lägdan, lite ”fri lek” och plötsligt… var kalaset slut.

”Ett himla festligt påhitt, det där”, tyckte Lill-Olof. Som visserligen sovit sig igenom precis hela kalaset men hann vara med på ett hörn på slutet.

Kul med många barn, menar han! Undertecknad håller med! Barn är livet. Det bästa vi har! <3

Och i ett nafs var allt undanstökat, Minimannen och bästis-V, bar världsvant tillbaka höbalarna mot lagårn igen. Det där, lyfta höbalar, det hade dom gjort förr, menade dom!

Och det var det, Barnkalaset ute i vårvintern för våra 8-åringar!

Emmeli

G-VMBJT57ZE4