Vi vaknade till en så otroligt varm och vacker Årets Längsta Dag… somrigare dag blir det liksom inte.
Och den sammanfaller, vid vår älskade Juniflickas födelsedag.
Tänk att det är sju år sedan, hon kom till oss. Vi samlade ihop alla paketen, förutom rockringen, den fick vänta nere i köket. Bullar som är Skrållans favorit.. och jordgubbar. På frukostbrickan. Ja nu var allt klart, ljuset tänt till och med!
Vi rumlade in i det varma, efter natten-kvalmiga sovrummet och sjöng allt vad vi kunde.
Brollorna satt på rad i kring henne och tittade storögt. En egen klocka. Woow… och den gick rätt också, bara en sån sak!
Här fanns ingen tid för särskilt lång frulle inte, nu skulle det grejas med nya födelsedagspresenterna. Som textilpennorna.. något han där i blurret inte bör få tag i precis. Så kul, va! Pennor att kunna skapa sin egen tröja med!
Och önsketårta bakades!
Och ni vet hur det är, med barn i väntan på något världsroligt… som sitt eget födelsedagskalas.
Mm.. då räknas nästan minutrarna. Men vilket himla bra tillfälle vi hade att öva klockan på då! Vi hann med på kvartar i och kvartar över, halva timmar och räkna fem plus fem plus fem plus fem.. osv.
Det finns få saker som är så häftiga att vara med om, som när barn glittrar av ”jag kan-känsla” efter att ha vågat/provat/lärt sig något nytt.
Medan någon i detta gäng hoppade och hoppade, var det en annan som var heeelt slut efter en liten stund. Undertecknad alltså. Visserligen var det trettio grader varmt. Oavsett, så himla roligt! Hoppa rep och rocka ring! Exakt sånt jag tyckte om som barn.
Så äääntligen blev det kalas!
Somrigt kalasfika!
Med den absolut sötaste sortens fika-kö!
Vimpeln vajade och ute i trädgården var det dukat som ett smärre sommarcafé.
Broderade loppisdukar och kalasfika på loppade fat..som åts med loppade skedar. Ja, ni fattar. Loppis är livet. Finaste jag vet!
Efter barnens fiskedamm var det dags för ”rond 2” ute på det gula gammbordet. Kexar och ostar, frukt..
.. och dessa så goda och suuuperenkla tunnbrödsrullarna!
Jag hade rört ihop ca 100-150 gram coops naturella färskost, saltat, pepprat och duttat i så mycket pepparrot jag tyckte var gott. Brett på mjuka tunbröd och strösslat finhackad rökt skinka över. Rullat ihop rullarna och skurit i önskat stora rullar. Lite gräslök på toppen och vips, en så otroligt god liten tunnbrödssnitt!
Vi hade det gott i den varma, varma sommarkvällen. Pratade om hur otroligt tacksamma vi var, över hela alltet. Ödmjukheten till livet… större än allt stort. Minstingarna våra satt och snicksnackade till långt efter läggdags.. familjens minsta små älsklingar.
9-åringen förevigade ett småtrött kalaspar till päron och dess Lillminsting som nu faktiskt var gaanska nära nattasömnen ändå.
Älskade flickebarnet, som slängde sig om halsen på sina föräldrar… och tackade för dagen.
Älskar henne så. Och hennes trio till brollor. Älskar också.. och känner sån lycka i, hur dom små liven redan vet hur fint livet känns när tacksamheten får spela huvudroll, dag för dag. Det finns så otroligt mycket att vara tacksam över, varje dag.
…
Tack Livet för en så fantastiskt fin 7-årsdag. Nu står Midsommarhelgen för dörren.. och jag önskar er och oss så goda dagar det bara är möjligt.
Så vaknade vi till den tidiga marsmorgonen som det längtats så till…
-Minimannens 9-årsdag. Kan ni förstå att det är NIO år sedan ”Liten/Pastellkungen/Minimannen”, vår älskade S, föddes?
Jag har lite svårt för det, samtidigt som det känns helt självklart. En YNNEST, att få vara med om, hela alltet.
Hoojas låtar går varma här hemma, vare sig mamman gillar texterna eller ej. Äh! Livet är för kort för att vara så jädrans ”PK”. Och såklart, skulle Storebrors väckas med en Lillasyster som klätt ut sig, likt Hooja… ni som vet, ni vet. Lägg till att hon bar en brummande leksaks-motorsåg också, haha!
Födelsedagssång, frukost på säng och hurra, av ett nyvaket syskongäng och två ruffsiga päron.
Och paket… och ni vet hur ”stränga” vi är med skärmtid av alla de slag. Äger ingen padda. Är hårda med ramar och reglerna för ”Veckans skärmtid” om torsdagarna, och så vidare. Men återigen… inget ska gå till någon överdrift… och om 9-åringen nu stor-önskat sig ett (av äldre modell, begagnat givetvis) Playstation… då kan ni ana lyckan här… när han fick. -EN. KONTROLL.
”TACK TACK TACK TACK! nu kan jag spara till ett playstation och ännu en kontroll!”… redan här var han alltså mäkta nöjd.
Ni kan kanske då också kan ana jublet…
.. när 9-åringen och småsyskonen knatade nerför trappan och inne i Salen upptäckte, att där FANNS ännu en kontroll.. och ett Playstation.. och några olika spel…
Efter födelsedagsmorgonen drog pappsen på jobbet och vi andra gav oss ut för lagårdsbestyren.
En sådan omåttligt stormig och kylig dag.
Livets guld i sikte!
En tur till postlådan.. och vad slår riktig post? Grattiskort.. favoritkarameller.. slantar. Skickade per post. Omåttligt mysigt!! Framförallt, känslan att älskade tänkt på en. Finaste som finns, ju.
Det dukades och fejades…
Och inne i Salen gasades det för fullt. Juni körde bilspel och åt karameller. Njutet och buskänslan hos barnet…
Liten Svea undrade mest vad i allsin dar som dragits in i detta hus… Play-vadå!? …och jag försökte lugna henne med att säga att det där trasslet till teknikspel, endast kommer att få vara framme ibland.. ej tillhöra vardagen. Vi är alldeles för rädda om leken, kreativiteten, stunderna att hinna PRATA.. ha TRÅKIGT… dom där stunderna som gör att ena lillungen hamnar vid trumsetet och den andre vid pianot.. och så vidare.
Väntan… längtan…
Men nu så, kom blå timmen och gästerna började trilla in..
”Vänta vänta vänta, ska det bli party nu eller?”, undrade Lillminsting och drog iväg som en skott efter Storebror…
I hallen ramlade älskade Storfamiljen in, en efter en.. den rikaste känslan av dom alla.
Om kalasungen själv fick välja så skulle det bli tacos i stora lass. Och det fick han givetvis.
Ännu mer Livets guld i sikte anas här.
Discokulan gick varm, hetsiga PlayStation-hockeymatcher inne i Salen bland stora och små varvades med disco i Hooja-musiken..
Mormoster Storans hemstöpta födelsedagsljus sattes i kärleksmumsen och i tårtan tuttades en tomteblossig nia på..
Ja må han leva, skränade för fullt i gammköket…
Glasstårtan var helt sonika den HÄR cheesecaken, strössad med krossade oreo-kex, efter földelsedagsbarnets önskan.
Smidigt med glasstårta, så lätt att förbereda och dessutom så suveränt gott!
Vrooom! -brallorna hann åka av på vissa i njutandet av människomyllret.
Det kramades sedan hejdå i trånga, renoveringsstökiga hallen.. stöps över skohavet, letades fram jackor i klädtrasslet.. med rikedomens känsla, somnade vi gott så gott till natten.
Tänk, att vi har en 9-åring här hemma nu. Älskar honom så det värker i bröstet.
Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..
En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…
Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…
Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.
Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.
Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.
Någon var på upptäcksfärd.
Medan andra jobbade hårt.
Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.
Dags för kaffepaus!
Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.
Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.
Snällaste J och älskade pappa <3
Lilla H lekte i löshöet.
Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!
Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!
Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..
Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.
Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..
Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.
Det här är livet!!
Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..
..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.
På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..
Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…
–Ett minne för livet!
… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…
– ni har ju inte fått se några glimtar från lillminstings 1-årskalas ännu och det är ju för tusan en massa veckor sedan, huuur har ni stått uut med allt väntan? 😉
Skämt å sido. Här kommer några små kalasglimtar, som viskar om höst, såhär i snart-adventstider.. håll tillgodo;
Köket var redo för 1-årskalas!
Nog är det trevligt att ha middagskalas, men när det gäller ett så litet födelsedagsbarn, så är det schystast med lillunge-lämplig tid tycker jag. Vi bullade upp inför ett eftermiddags-kalasfika, helt sonika!
Nysoven och nöjd lillplutt. Ballonger! Så festligt påfund.
Blomstertiden varade länge, länge i år. Men det här blev den allra, allra sista storbuketten. Så väl passande.
Vår älskade lilla fjärde (!) ettåring! Större än allt stort, hela alltet.
Så slog klockan 14 och älskade kalasgäster ramlade in..
Paketöppning! I vanlig lillunge-ordning är snörena alldeles nog roliga.
Kalasfika!
Hade funnit så söta servetter som passar ettåringen mer än väl.. han älskar nämligen att gunga!
Det bjöds vaniljbullar, chokladbollar, morotskaka… men också nybakt mammabröd och goda ostar.. lite gott att börja med något matigt innan det söta, eller hur?
Och tårta! Förstås!
Storasyskonen tyckte att O skulle ha lilla kronan på sig, lillprins som han är. ”Ahapp, då har jag väl det då”, sa O som åker med på alla möjliga storasyskon-idéer utan att blinka.
Ja må han leva och hurrra hurra hurra huraaaa .. å hej vad lätt det gick att blåsa ut ljuset, med hjälp utav ett gäng syskon och kusiner. Rikedom!
Tårtan hade jag fyllt med hallonsylt och hemkokt vaniljkräm. Klassiska smaker!
Och så blev det fiskedamm förstås! Här drogs det upp både surstrumpor och tunga kissblöjor (joo det kan ha varit så att någon gått i blöjhinken och grävt fram den tyngsta kissblöjan hon kunde hitta.. livet är för kort för att inte busa till det, sådetså!)
Sicken tur att det fanns karamellpåsar också! Ettåringarna fick majskrokar och fruktig klämmis i sina napp… uppskattat!
Dom allra sista rosorna för året och många, många pussar från sin Gudmor. Så mycket härligt att bli hjärtevarm av.
Så tacksam över att ungarna är omringade av så många människor som älskar och värnar om dom så.. sån oerhörd rikedomskänsla!
…
Så så gick det till när vi ettårsfirade vår lilla fyra här hemma i gamla drömgården!
Det var en gråmulen oktobersöndag, ja ganska precis som den här.
Vi inväntade familjen till kvällen så det donades för fullt där i gammköket.
Bland det bästa jag vet, är att i lugn och ro få stå och spisa och greja.. en fröjd att gå ut i kökslandet i oktober och plocka in grönkål och persilja till salladen. Några ringblommor som ögongodis.
När vi ska ha kalas börjar jag gärna i mer än god tid, så det slipper bli stressigt. Då kan jag istället njuta hela vägen. Väl värt!
Sådärja! Nu var efterrätten förberedd..
Toscapäron,
..med äkta vanilj i. En sån klassiker. Så god och enkel. Du gör såhär (till cirka fyra portioner):
Häll 0,75 dl strösocker, 1,5 dl flagad mandel, 2 msk vetemjöl, 1 msk vispgrädde och 50 gram smör i en kastrull. Rör ihop alltsammans till en smet… dofta sedan över några gryn vaniljpulver (efter tycke och smak) och låt toscasmeten puttra några minuter till smöret är helt smält.
Lägg 8 konserverade päronhalvor med den kupiga sidan upp i en ugnsfast form.
Häll smeten över päronen och grädda i 225 grader, mitt i ugnen i ca 10-15 minuter, tills täcket börjar få fin färg.
Servera päronen ljumma med vaniljglass eller vispad grädde!
Plockade in blommor och tände ljus.
Dukat runt hela långa bordet.
Med servetter och allt. Då vet man att det är kalas!
Årets allra sista storbuketter stod i vas.
Och frågar ni Juni, så gick minutrarna innan kalaset skulle börja, segt som sirap!
Men se nu började det närma sig middagstid och familjen slirade in på gården, zucchinin jag fyndat i landet var den sista ingrediensen att hoppa ner i kycklinggrytan..
”Varsågoodaa!”
Till middag bjöds den godaste kycklinggrytan jag vet. Den med fetaost och soltorkade tomater, ni vet? Med paprika och zucchini på toppen?
Grytan är lika god till ris av något slag eller till pasta, denna gång hade vi havreris.
Då storfamiljen är stooor, och smått omöjlig att samla på en och samma dag.. så uppvaktades inte bara födelsedagsmamman utan också lillvännen, lite sådär i förskott. Himmel, vilken lyx för en liten O att födas till livet, totalt omringad av människor som älskar och älskar.
Och ni ser där då, hur nöjd han var? Nog så nöjd, bara att att få ett eget paket i sina händer. Mysa i Mormoster Storans knä och peka bok var också en höjdare.
Nu var det dags för kaffe och efterrätt! Toscapäronen serverades och givetvis hade jag fyllt på morotskakeförrådet under veckan, att plocka fram ur frysen nu.. för som allra godast är morotskakan när den nybakad fått frysas, sedan tas fram, tinas och äts.. oooh..
Mormor serverade glasstrutar till barnen. Alla nöjda!
Och sen plötsligt var det sena kvällen, hejdå-kramar i trånga och renoveringsstökige hallen och godnatt. En kalasig söndagmiddag jag stoppade i hjärteasken med ens.
Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.
Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.
Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.
Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..
Kärleksmumstårta!
Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!
Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.
Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.
Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.
Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!
Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.
Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!
.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3
Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!
J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..
Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..
Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.
Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.
Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!
Så mumsades det glass härsan tvärsan.
Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.
Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.
6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.
En så himla härlig 6-årsdag, alltså!
…
Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!
Senaste kommentarer