Jag vet att vi inte är ensamma om saken, så lova mig att vara rädda om er om ni prompt måste ut på vägarna.
Den skäggige har inte jour men på väg mot skolskjutsandet i morse (medan jag låg och sov bredvid varm bäbis i vanlig fredagsordning. LYX!!), fann hann en farbror som slirat i diket, som han förstås stannade och hjälpte därifrån. Hämtade Pelle-traktorn och kunde dra upp bilen ur diket så oskadde farbrorn lyckligt kunde åka vidare direkt, istället för att behöva sitta och vänta i timmar på en bärgningsbil. Guldstjärna till världens snällaste M. Blir varm av tanken… på godhet och viljan att hjälpa varandra. Så ska det vara!
Nu när det är så snöigt och dant igen, så tycker jag att vi kikar tillbaka några veckor, till dagen när solen sken och vi hade barnkalas här på gården! Ballongerna upphängda i ena vajern på lagårn och stämning på topp!
Likt förra året firade vi Storebror och tre till av hans klasskompisar, som fyller inom bara några dagar alla fyra.
Här hos oss på gamla drömgården. Så himmelens trevligt och smidigt kalasupplägg. Fyra föräldrapar där alla hjälps åt och det hela frambringar en känsla av att kunna ordna ett väldigt roligt, innehållsrikt kalas men med väldigt liten arbetsbelastning. Teamwork, alltså! Sicket bra påfund!
Ett stycke kalaspappa!
Kring fikabordet dukade vi upp med stolar.. menar, höbalar. Vad annars? 😉
Födelsedagsbarn, en hop gulliga småsyskon, katter, hästar, surrande päron och vårvinter. Allt i ett!
Och en kalas-FarfarMorfar som ännu ett år ställde upp och skjutsade småungarna varv efter varv på lägdan (tack igen, Svärfar!!).
Ni anar peppen, när långa tåg av räserkälkar susade efter varandra i härlig fart!
Chippen ställde upp och bar barn efter barn, så tålmodigt. Om han fick mycket gott i gengäld? Oh, ja. Han älskar att vara ponnyridningsfarbror.
Och nu var det dags för fikat! Gullbarnen var alldeles saliga, ”BALLERIIINA!?” och ”Kääärleksmums!?”.. en ska inte krångla till det i onödan, liksom. Barn är fantastiska varelser och ofta är det vi vuxna som planterar höga krav och förväntningar.
(MammaMormor hade bakat kärleksmums, tack mamma! Det var guld värt)
Så ljuvligt att se ett litet kompisgäng så fint sammansvetsat. Efter att goda festisarna var uppsörplade, kutades det vidare; mot skattjakt! Varsin liten godispåse fanns och avnjöts. Innan några sista svängar ute på lägdan, lite ”fri lek” och plötsligt… var kalaset slut.
”Ett himla festligt påhitt, det där”, tyckte Lill-Olof. Som visserligen sovit sig igenom precis hela kalaset men hann vara med på ett hörn på slutet.
Kul med många barn, menar han! Undertecknad håller med! Barn är livet. Det bästa vi har! <3
Och i ett nafs var allt undanstökat, Minimannen och bästis-V, bar världsvant tillbaka höbalarna mot lagårn igen. Det där, lyfta höbalar, det hade dom gjort förr, menade dom!
Och det var det, Barnkalaset ute i vårvintern för våra 8-åringar!
Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.
Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.
Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.
S grejade på med dukningen.
Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.
Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…
När kommer gästerna!?
Kalaspeppat gäng!
.. och sen kom ju gästerna!
Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror. Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!
Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!
Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.
Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3
… eller god och god..lite siså.. jag vaknade med migränkänning, i en pöl av kiss från en älskad lillunge och med sån olustig känsla i kroppen. Nu är det bara några ynka dagar kvar till den där dagen vi i min storfamilj blickar mot med fokus, spänning och en skopa obehag. Jag hade så önskat slippa kombinera spänningen över att föda barn, med spänningen över en avancerad operation för en näranära älskad. Men. Man får inte välja. Så är det bara. Allt ska gå bra.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag intekan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Sinnesrobönen kommer mer än väl till pass idag.
…
Ska vi kika på veckan som gick? Ja det gör vi.
Veckan började med födelsedag. Å himmel så söt uppvaktning jag fick där till mörka oktobermorgonen. Gullgänget som kom och sjöng för fulla morgonhalsar, tidigt tidigt. Och sen god frulle tillsammans, serverad vid dukat bord. Höjden av lyx, menar mamman. Äppelmos på gröten, hembakta zucchinibrödet med krusbärsmarmeladen ovan ostskivan.. gott kaffe. Massa pussar, kramar och fina presenter. Oj oj oj. Så bortskämd jag kände mig.
Födelsedagsvädret var regnigt och det passade alldeles ypperligt att inviga ena presenten när jag tog turen ut på gården, till hästarna och så. Regnjackan, alltså! Där inne påtade vi med kalasfix. Chokladbollar skulle det bli, tyckte Lillebror!
Och så spisade jag middag medan mannen höll på iiiin i det sista med att få matrummet redo att ätas födelsedagsmiddag i (jag försökte säga honom att det behööövs inte, M, vi sitter i köket!.. men han hade bara bestämt sig för att så skulle det bli…
Jag krängde på mig en klänning som inte alls var någon preggoklänning men som fick duga. Ordnade med födelsedagsblommor och gav älsklingshästar äpplen som för att sprida lite kalasstämning där ute i hagen också. Och sen kom gästerna. Ett litet men naggande gott sällskap. Jag kände att jag inte hade ork att göra stort storkalas med allaalla..vi är många då, ni vet.. och jag älskar ju det.. men ja, alla förstod. <3
Vi åt gryta, som nästan alltid på min födelsedag. Höst och gryta, det rimmar väl, liksom. ”Kreolskans” blev det denna gång. ÄÄÄLSKAR den grytan! Till pressad hempotatis och god sallad. Enkelt. Så gott. Samt lätt att laga mycket! Receptet finns HÄR.
Och så himla fräsigt, att vi kunde inviga matrummet.. det kalasades vid både stort och litet bord ser ni.
Morotskaka som tårta och barnen hjälpte mig att blåsa ut ljusen. Sex stycken.. ett för varje familjemedlem.
Och kakan.. helt och hållet maagnifik. Jag vet nog tusan ingen godare kaka. Gör man den i springform såhär så blir det ju tårta av hela alltet också. Perfekt!
Och så blev det tisdag och födelsedagen låg bakom oss, mjukt i minnet. Solen sken.. och Lillminsting började luras med oss. Det pysslades, lunchades.. och klockades förvärkar (!):
… som klingade av (!!!!!). Preciis som med Storalillasyster, som ju sedan bara bestämde sig för att komma till världen i en väldig fart. Så…plötsligt började bebbeväntan inta en helt ny nivå.
Vila varvat med små turer till fots och cykel. Och ni vet, den där väntan i slutet av en preggotet.. minsta lilla tecken som analyseras.. man kan ju bli knasig för mindre!
Otåligheten hos undertecknad har stigit i höjden senaste dagarna. Och Städgalen, har fått ett ansikte… rum efter rum har fått nyputsade fönster och inte ett plagg finns att tvättas eller vikas..
Mannen har jobbat på med diverse ute på gården. Som att förbereda foderbordet för ny vinter med nytt nät att stoppa hö i. Så fräsig känsla att vi börjat fodra med vårt alldeles egna hö nu. Hästarna älskar det! Barnen spikade några sista spikar i sin koja innan vi packade ihop för vintern, både verktyg och sandlådeprylar osv. Lilla lektstugan fick i vanlig ordning förvandlas till vinterförråd för barnens grejer.
På lördagen susade trion till sin älskade Mormor och Morfar. För mysdygn. Pappsen hade varit till skogs och plockat ris och annat och mor hade gjort så höstigt och fint med det ute på bron. Inspirerande, världssnälla duon till päron, alltså. Vad gjorde jag utan dom!? .. och tänk så mysigt att gå med barnvagnen på tur och plocka hem lite ris och mossa!! Ååhåh!
Vi avslutade veckan sömnigt. Lillebror slumrade i finsoffan i Salen och mamman i finsoffan i Matrummet. Några fönster blev förstås putsade också, .. och så konstaterade jag att ”det blev nog inställt.. barnafödandet” för plötlsigt känner jag mig knappt preggo.
Egentligen är vi ju inte alls 40 veckor gångna , men vi har gjort oss beredda eftersom lillunge nr. 2 och 3 varit ute i stora vida världen vid det här laget.. och också, för att lilla fyran verkar vara en lurifax av rang…
Önskeplaner för vecka 41:
-Ta en dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Försöka låta känslan av lycka över det ena och oro över det andra, samsas.
-Bädda vaggan tillsammans med MammaMormor <3
–Njuta av den goda oktoberluften! … plocka blommor in i det sista och doftar luktärterna allt jag kan. När som helst nyper nog frosten helt och hållet.
…
Nu tar vi oss ann den här dagen och nya veckan. Med mycket blandade känslor. Djupa andetag och en stund i taget. Tänk att det ofta är såhär.. Att något härligt och lyckosamt ska samsas med något svårt och oroligt. Så är livet.
Önskar er en god vecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Juniflickans 5-årsdag och också dagen vi bjudit hela storfamiljen att fira båda våra junibarn, trädgårdskalas det skulle bli! Minstingarna fyller ju så tätt och brandispappan har haft så mycket jour att i år fick det bli ett litet Morfars-Farfars-kalas på Lillebrors dag, så att han fick firas på alldeles lagom 3-åringsvis. Och nu, Storkalas för dom båda, på Storasysters födelsedag (och därmed lite mer fokus på henne vilket inte bekom Lillebroren alls) efter allt brandmannande blivit överstökat… förra året chansade vi och hade storkalas fastän M hade jour.. och ni minns kanske hur det gick? Han rusade iväg på larm preciis innan gästerna skulle komma och kom hem till precis att dom skulle åka.
Så oh, vilken hit det här blev istället, på alla sätt!
Vi dukade upp i trädgården. Jag frågade er följare inne på instagram om ni skulle vilja komma och fika här ifall den där drömmen om sommarcafé togs i kraft.. och ojjj vilket engagemang från er. Får helt klart spåna vidare!
Nystrukna dukar och ängsbuketter på borden. Solen kikade fram och värmen kom åter så gott. Stickan vilade sig i myshörnan medan barnen hoppade på den livsfarliga studsmattan som blev krokig i höststormen, utan nät och gudvetallt. (Vi jobbar på att investera i en ny, men det är inte så lätt att få tag på just nu…)
Så stod dom där, superredo.. studsandes på stället.. över lyckan att gästerna började trilla in. Storasyster och Lillebror.
Det strösslades med kärlek, kramar och paket. Och titta lilla somriga jumpern som Mormor hade stickat till Juni. Helt ljuvlig!
Lycka, är att ha en familj. Syskon, päron, Mor- och Farpäron, mostrar, morbröderna, faster och fabror, ett helt gäng kusiner.. och sin alldeles egna Gudmor att storkrama.
Så dukades middagen fram där ute på verandan. Pastasallad med massa gott i. Såå smidigt att bjuda många på en varm sommardag. Mammabröd till förstås! Och två olika röror… jag gör dessa ”jämt”, för att dom är så hutlöst enkla OCH goda. Norrmejeriers Creme Fraishe tillsammans med soltorkadetomater-kräm (alltså en burk med en kräm gjord av enbart soltorkade tomater). Den gröna röran är samma mejeri-bas men med grön pesto istället. Blanda efter tycke och smak. Salta, peppra. Klart! MUMS!
Så ofantligt härligt att få samla alla, på vår oklippta, ängsmjuka gamla gård..
Så tacksamma är vi, för alla dessa människor vi har i kring oss.
Så var det dags för den önskade, efterlängtade GLASSBUFFÈN!
.. där hon som absoluut inte gillar grädde på tårta, mumsade strut efter strut av ”Drottningglass”, hallon och blåbär, alltså. Med småmaränger på toppen, förstås!
Kaffekola-glassen är också väldans poppis. Vaniljglassen och rostad mandel- och nutellaglassen gick inte heller av för hackor.
Det äär ju så enkelt att göra egen glass. Vill ni ha recepten på tre utav dom fyra sorterna (”Juniflickans glassbuffé”) som fanns igår, så finns recepten HÄR.
Det fjärde glassreceptet ger jag en annan dag!
Småälsklingar i glasskö!
… och sen var alla så glassmätta och kvällströtta att det vinkades hejdå.. efter en helt fantastisk kalaskväll, med supertur med vädret!
Kalaspappan och Kalasmamman slog sig ner i trähammocken för ett slag.. det är så fint att få dela livet med honom. Allt känns så lätt.. än om det inte är lätt, än om det händer sorgliga saker i livet, vi måste deala med problem och livet-gupp som dyker upp… men tillsammans så är vi starka, så starka. Tack livet för M.
Och tack livet, för att vi får vara med om ännu en sommar, hela familjen tillsammans. Medan alla andra i familjen somnat, så satte jag mig på verandan för ett slag och bara insöp. Livet och allt som är. Dofterna, vyerna, ljuden… att få uppleva ännu en årets ljusaste sommardag och natt. Ingenting av det, att ta för givet.
Så så gick det till, när vi firade junibarnen med trädgårdskalas här på Drömgården!
(Inlägget innehåller 4-åringshärliga reklamlänkar!)
Det var Junis 4-årsdag, och sommaren visade sig från sin allra mildaste sida. Luften var så varm och vi firade födelsedag i varma skuggan under stora äppelträdet. Juniflickan, så lycklig från morgon till kväll, omringad av älskad Storfamilj. Hon svassade runt i sin lilla byxdress med enhörningar (hittas HÄR förresten) och söta solhatten (HÄRIFRÅN).
Med nypysslade alster kring arm och i småhänderna (välbyllda pyssellådan för en liten peng, från Rusta går ej av för hackor!)
Junihjärtat hade önskat kalas i färgerna ”rosa lila turkost”. Kalasgrejer shoppar jag oftast på Panduro, som ballonger och servetter. Små gulliga födelsedagskort från Akademibokhandeln.
Skrållan, hon är ingen tårtflicka, inte alls. Så förstås bjöds det inte tårta denna dag. Önskat var istället, en glassbuffé, med ”enhörningsströssel”… ett rosa sådant, alltså..
..hon som älskar ordna kalas gick in för den där önskningen till fullo och hade det larvigt roligt inför… men det bästa var, hur alla tyckte denna glassbuffé var så god… och som inte kostat mig mycket ork och tid, alls.. sänder er recepten nu, och (typ) beordrar er att prova göra egen glass på detta vis. Enklare blir det inte. Inte godare, heller!
Juniflickans Glassbuffé!
Kaffekolaglass
5 dl vispgrädde
1 burk sötad kondenserad mjölk (a´400 gram)
3 msk rejält starkt espressokaffe
Vispa grädden fast i en bunke. Blanda kondenserad mjölk och kaffe i en annan bunke. Vänd ner grädden i kaffesmeten. Ställ i frysen i minst 6 timmar!
Vaniljglass
3 dl grädde
3 äggulor
1,25 dl socker
2 tsk vaniljsocker
0.5 tsk vaniljpulver
Vispa grädden i en skål. Vispa äggulor, socker, vaniljsocker och vaniljpulver i en annan skål. Vänd ihop äggsmeten och grädden och häll upp smeten i en form. Skjuts in in i frysen i minst 6 timmar!
Blåbär- och Hallonglass
5 dl vispgrädde
1 burk sötad kondenserad mjölk (á 400 g)
250 gram frysta, tinade bär
Vispa grädden. Blanda kondenserad mjölk och tinade bären (vi valde hallon och blåbär). Vänd ner grädden och rör till en jämn smet. Häll smeten i en form. Ställ in i frysen i minst 6 timmar!
Som topping till buffén fanns strössel förstås. Hackade mandlar också. En bärsås. Och pluttiga maränger som var försvinnande goda!
Minimaränger
3 äggvitor (dom har du ju redan från vaniljglassmakeriet!) 1,75 dl socker
Vispa äggvitor och socker med elvisp till ett hårt skum och spritsa eller klicka ut smeten på ett bakplåtspapper. Du bestämmer marängernas storlek. Vi gjorde pyttesmå denna gång för att dom skulle rymmas som en del av toppingen på glassarna. Ställ marängerna in i ugnen på 75 grader några timmar tills marängerna har torkat..psst! -ugnsluckan kan vara lite på glänt
Blåbär- och hallonsås
Mixa ihop bär du gillar. Jag tog ett par deciliter blåbär och hallon vardera. Bären mixas ihop med ett par matskedar strösocker. Sila av såsen genom en finmaskig sil. Tjopp tjopp säger det och så har ni världens godaste bärsås att ringla över glasstruten!
Hemgjord glassbuffé på kalaset! Larvigt enkelt och barnsligt gott! Både barn och vuxna mm:ade fröjdefullt!
Det var en varm, varm junidag… när sommaren är som bäst, ni vet! Vi dukade upp för kalas där ute under stora äppelträdet.
Alltid en himla väntan innan kalas ska dra igång.
Det tycker dock inte mamman och pappan, hehe.. som springer runt som yra höns och försöker fixa och dona. Juniflickan satt i trappan och var bara allmänt väntande och urgullig i sin nya sommarklänning (finns HÄR).
Kan det bli somrigare?
Så njutbart att det var inte klokt.
Mandeltårta med jordgubbar!
8-10 bitar
Mandelbotten
300 gram mandelmassa (ta köpes eller gör egen (recept finns HÄR), eller ta lite av varje… jag gjorde det sistnämnda.. huvudsaken totalmängden blir 300 gram!)
1 dl strösocker
4 ägg
1,5 dl vetemjöl
50 g hackade sötmandlar
Garnering
3 dl grädde
1 liter jordgubbar
Sätt ugnen på 175 grader
Klipp till ett bakplåtspapper till botten och smör kanterna på en springform på 24 cm i diameter
Riv mandelmassan och lägg i en bunke tillsammans med ägg och socker
Vispa till en smidig smet
Vänd ner mjöl och hackade mandlar
Fördela smeten i formen
Grädda formen i ca 20 minuter i mitten av ugnen
Låt kakan svalna i formen
Vispa grädden fast
Bred grädde på mandelbotten och toppa jordgubbar… och gärna några vackra, snälla blomster!
”Är det varsågoda snart?”. Älskade småhjärtan. Dom slog till och gjorde en skattjakt med några kakor under tiden dom väntade. Gjorde dom rätt i tycker jag!
Sådärja, nu var vi redo!
Storfamiljen stormade in och lillvännen överöstes med födelsedagssång, grattis och hurra. Och precis ingen har tagit miste på vad som är det häftigaste B vet!
”Mamma! TLAKTOOOOL!!” .. så lycklig. över alla traktorleksaker, traktorpussel, stora fotbollen, traktortishorna, finkläderna och lilla fiskehåven till sommarens alla sjöbad. Så mycket fint. Men framförallt; denna skara människor vi har i kring oss.. en gåva större än allt stort.
Vi satt utduttade i trädgården och mådde så gott. Först sötfika.
Sen lite kex och ost, frukt, chirre ”och sånt” på toppen. Fullkomligt ääälskar mögelost. Så gott, visst!
Så mysigt att sitta bredvid Storan och hennes döttrar som är som mina småsystrar och prata ditt och datt, strosa runt bland rabatterna och titta på nya vackra rosor och sucka lite lätt åt den där stackars planten som såg mer död än levande ut just då och förstås, bara njuta synen av en tvååring mitt i sitt födelsedagskalas.
Efter underbara sommarkalastimmar, så vinkade vi hejdå till alla. Varma i hjärtat. Och med en väldigt nöjd liten Lillebror.
… vimpeln hängde kvar och fortsatte sprida kalsstämning. Och så gör den än!
Senaste kommentarer