Jag tycker om att stanna upp, fundera och tänka tillbaka på året som just gått. Jag skrev just sluttampen av tillbakablicken klar och därmed är hela årssummeringen av det gångna året färdig. Om du vill, får du läsa..
Här kommer en liten årsresumé av året 2025! Gott Nytt År också och God Fortsättning, alla ni fina som kikar in här! <3
…
Januari
Året började skitkallt och lika vackert. Årets allra första dag, tog vi en tur med både två- och fyrbenta. Ikran intill barnvagnen. Inga konstigheter. Martin ritade och byggde på hallgarderoben. Jag lånade ut lilla treåringen till Morfars och Farfars någon dag utimellan, för att frökna nere på byaskolan. Räknade matte, tragglade läsning och ledde gympalektioner i salig, såå rolig blandning. Penseln var många timmar i min hand också, fönstersmygarna i köket gick från hårt kritvita till mjukt umbragröna.
Men det häftigast av allt denna månad? …. att vi fick reda på att vi väntade på ännu ett liv.
…
Februari
Vi tog oss ann oxveckorna. En efter en. Hemmalunk, skola, arbete, timmar i hockeyhallen, bakande med lillen… och smygvila, med ett otroligt illamående som ingen mer än Martin visste om. Allahjärtansdagdejten i vindskyddet, med en kram av någon jag beundrar så, med en häst intill.. önskar mig inget mer. Vårvinterns ljus och värmande sol, var så skön. I en driva vi satte oss, hela gänget, och sörplade choklad och åt grillad falukorv på tunnbröd.
…
Mars
Odlingssäsongen dras igång. Som alltid, med att vi spikar hål på några korkar till pet-flaskor och därmed ordnar oss sådana fiffiga vattnare till all plant. Det var sportlov, spelades mycket instrument i vanlig ordning och så dukade vi för kalas då Storebror fyllde år. Jag bakade vad jag tror blev årets kanske enda surdegsbröd? Surdegen gjorde MIG så skitsur att jag till slut hivade iväg eländet.. den ville aldrig ”vakna” och ni som hållit på med surdeg förstår frustrationen. Marsmånadens slut var så märkligt varm.. vårig till fullo. Det reds och trampades trampbil på bar lillväg och hästarna letade små gröna grässtrån i hagen. Märkligt! …
..och vi berättade för familj och vänner om våran lilla hemlis i min mage.
…
April
Sista marsdagen satt vi i t-shirt… men när april kom, försvann värmen och det blev en låång och kalll vår. Vi myste inne under ullfilten, mamman gäspade och sprang och mådde så helpyton. Vi firade påsk. Odlade. Och Fjädern tog mig på tur.
…
Maj
Denna månad, alltså! Alltid så efterlängtad. Alltid så ivrig. Alltid med en önskan om att vara dubbelt så lång. Martin byggde trappräcke. Vi rullade ner till granngårn med plant bak på trampbilsflaket. Vännerna kom och hjälpte oss att mocka ur hagarna efter vintern. Vi var på kosläpp ute i Åsäng hos Paulina och Charlie. Och så berättade vi ”för hela världen”, om vår lycka som buffade i min mage. Vi hade nu också varit på RUL och på barnens önskan, tagit reda på kön på lilla livet i mammans mage. Det är första gånge vi gör det och det kändes himla mysigt faktiskt, att på något sätt kunna dela väntan tillsammans ännu mer. Det har helt klart sin charm, både ock, att veta eller inte veta. Nu hade jag börjat må sådär mer än bra och orkade massor, perfect timing när vårbruket var igång!
…
Juni
Älskade junimånaden. Den är en utav favoriternas favoriter. Firade två födelsedagsbarn, där det ena överraskades med ankägg i 7-årspresent.. funna, efter presentjakt ner till lagårn. Magen växte och jag njöt av att få hänga tvätten på min nya kromoxidgröna, Martin-snickrade torkställning. Vi sådde i landen och satte pärer. Firade midsommar. Kokade saft, tog sommarlov, la ankäggen i ägg-kläckaren och bytte halva hustaket.
…
Juli
Sommar, sommar, sommar! Och vi blev med ankungar, helt otroligt söta!
Äääntligen en sommar där vädret var med oss och vi kunde helt utan stress, slå hö i bra tid och ta in det, tillsammans med vår älskade familj och våra vänner. Så, så, så såå tacksamma för den hjälpen, dagen när allt hö ska in, den är ovärderlig! Därefter följde några ofantligt varma veckor, där 28-29 grader klassades som en sval dag men över 30 var ”det normala”, typ. Vi åt jordgubbar från landet, badade varje, varje dag i hav och sjö och bestyren med djuren, som att stängsla nya beteshagar, var nästan oliiidliga. Under kvällarna målade Martin våra fönster Engelskt röda och det blev så makalöst trevligt. Tyvärr avslutades månaden med sjukstuga. Körtelfeber för ena barnet, i den värmen. Vilken mardröm. Mammahjärtat blödde totalt.
…
Augusti
Efter 17 dygn i Körtelfeberhärva, var vi alla mer än lyckliga att flockmedlemmen var på bättring. Vilket genomvidrig virus, alltså!! Vi var glada över att det var flera veckor kvar av sommarlovet där vi hann vila ikapp. Vi passade på att dra iväg på en välbehövlig semestertripp.. hela två mil.. till barnens Mormor och Morfar. Lånade husbilen från Farfars och drog iväg. Startade dagen med yoga på balkongen, badade i älven och hängde med två utav de finaste människorna vi vet. Augusti bjöd också på mer målning, bärplockning och till sist började tre utav ungarna skolan igen… och kvar här hemma, blev bara mamman, magen och Lillen. Och ankorna och alla de andra djuren, förstås!
…
September
Här stockar sig orden och jag blir alldeles rörd. September 2025, kommer för alltid att vara en otroligt speciell tid i livet. Vi väntade på lilla femman tillsammans. För fullt. Och jag var precis sådär boande och energisk som innan övriga födslar och gjorde sådär orimliga saker som att storrensa i gårdshuset, klättra hittan dittan för att putsa fönster osv osv. Den skäggige och treåringen tog dock tyngsta slitgörat som att ta upp pärerna. Lillen hjälpte mig med allt från att baka bäbisbullar, måla kökssoffa till att packa BB-väska. Och plötsligt, så var hon här hos oss. Älskade lilla Lillasyster. Så självklar och så oändligt älskad, från första stund.
…
Oktober
Nu var vi plötsligt fembarnsföräldrar och barnen hade fått sin lilla Lillasyster som de längtat så efter och tilltalat vid namn sedan de i våras fått veta att det var en lillpiga som väntades. Allt kändes lite overkligt på något vis (det gör det nästan fortfarande..). Som en dröm..
Vi var i total bäbisbubbla denna månad. När Signe var 10 dagar gammal, fyllde jag 35 år. Födelsedagspresenter totalt överflödiga. Småtvätt i köket och en liten människa som fyllde fyra år och från första stund gjort sitt yttersta för sin lillasyster… som där i bild, beredd att truga i nappen, på väg för att hämta skolbarn. Oktober blev också månaden som vår älskade, älskade Ikran, storpojken, Blå Berget, flyttade hemifrån. Ett väl genomtänkt men ändå så ofantligt tufft beslut.
…
November
Höstlov. Första små snöflingorna. Hästande. Med otrooligt liten marginal inför kallgraderna, hann Martin mura klart skorstenen. Bäbisgos i största fokus.
…
December
Advents-, och Juletid. Ny häst i hagen. Som hann bli skadad hela två gånger på kort tid. Isprinsen repade sig otroligt fort och han är en sådan pärla att det inte är klokt. Så trygg och fin, inifrån och ut. Vi fyllde månaden med massor av mys, pyssel och bakning. Alla tillsammans, det mysigaste hela familjen vet. Och vi fick avsluta året med en så fin jul, Lillasysters allra första.
…
Det var året 2025. Året som bland annat uppfyllde önskningen om en liten femma.. det är fortfarande smått overkligt att hon är här. Oändligt tacksam. Ett nytt år är här nu.. och det känns himla fint. 2026. Är så pepp på att fortsätta leva på med vår lilla flock här hemma på vår plats på jorden nu. En dag i sänder. Inga rivstarter eller många löften i sikte.. bara en så mjuk start på det nya året, som möjligt. Det är isande kallt. Klara, soliga dagar. Snön har äntligen kommit och är så gnistrande vacker. Det är midvinter. Snart står vardagen för dörren. Oxveckor på rad. Vardag. Det finaste vi har. Men först, sluttampen av jullovet.
Tack för att ni hängt med oss ännu ett år. Ni är fantastiska med er pepp och kärlek. Vi får väl se om vi hänger kvar här inne och på instagram ett år till! 😉
Jag tittar bakåt och försöker mig på en summering.. fylls med värme. Och blir alldeles i efterhand-pirrig i magen. Årets början var alldeles otroligt ovanlig till viss del och innehöll massor av fjärilar i magarna. Äsch, vi tar det från början….
Här kommer en Resumé av 2024;
…
JANUARI
Årets allra första månad. Lugnt Hemmaliv, snöpulsande upp på berget med Kolabönan, många timmar på isen med barnen.. varvades, med visst stormande ikring .. storm och uppståndelse, i media, kring vårt liv? Vårt sätt att leva? Tänk va, att det 2024 är så uppseendeväckande att två föräldrar väljer bort barnomsorg under barnens första år? Så uppseendeväckande, att vi vill ta hand om våra barn själva, att nu till och med stortidningen knackade på dörren…
…
Februari
Det blev februari och visst kände vi oss stolta, på ett sätt. Tacksamma över värmen som strömmade. Den där stora uppståndelsen gjorde oss också blyga. Inte blev det bättre när Tv4 hörde av sig och önskade att vi skulle gästa dom under vårvintern. Vi tänkte inte mer på det, hade februari för hela slanten här hemma. Vardagslivet. Skidåkande ute på lägdan. Smått livsviktigt skrot-lyftande för mamman, för att hålla februari-själen lugn och fin. Att rensa och röja är också februari en perfekt tid för, och behovet finns alltid här hemma, nu var inget undantag. Att dela vardagen med torparna, som en spontan tager vad vi haver-måndagmiddag tillsammans, förgyllde hela alltet
…
Mars
Årets tredje månad var sannerligen en hejjig sådan!
En kväll hade en lite för trött hästägare glömt stänga hästhagen efter storfodring varpå vi hade småroligt besök ute på bron morgonen efter. Tacksamt att hästpojkarna bara drog dit och inte längre. Familjens Storebror fyllde 10 år. Herr och Fru Vi Kör På Feeling, rev en lördagsförmiddag ner innertaket i köket och fann ett otrooligt locktak sedan, ja högst troligt från 1800-talet…
Och innan vi firade påsk, hann vi susa ner till Huvudstaden för det smågalna äventyret att gästa Nyhetsmorgon och lördagssoffan… så tokigt hela alltet och i efterhand sköljdes vi återigen av känslan av stolthet.. och mega-blyghet. Jag ville nu efter all uppståndelse bara stoppa huvudet i sanden, ärligt talat. Men ni var världens finaste och överöste oss med sådan pepp. Tack, tack, tack!
”Den här tiden i livet, barnens barndom, den är så kort… och vi vill inte jäkta bort den”, sa en nervös fyrbarnsmorsa under sin tv-debut. Och så är det.
Hem till lugnet sedan, det nygräddade surdegsbrödet och äggjakten ute i lagårn! Puh.
…
April
Nu började våren viska kring hörnet. Snön låg bestämt kvar och kylan höll i, den längsta vintern vi upplevt.. som pågått med snö och kyla sedan i mitten av oktober. Vi längtade vår nu. Ljuset var där, det jobbades för fullt i odlingsrummet med förodlingarna och kattmamman var tjock om magen. Fem små lurviga kattungar föddes och vi föll pladask allihopa. Köket kläddes delvis i pärlspont och Jakten På Den Rätta Gulfärgen tog sin början. Och som för att gå emot min inre Jante, sa jag ”ja, okej!” på frågan om att publiceras ”i ett litet reportage i den tryckta Expressen också”… hej och hå, satte kaffet i vrångstrupen över uppslaget, haha! Men nu fick det vara nog på publicitet och brus! Hade vi inte spridit budskapet om att andra vägar än ”femdagars-ekorrhjulet” finns genom vardagen nog nu, då vet jag inte.
…
Maj
En ivrig men ljuv, ljuv majmånad följde. Arbete, skola och Hemmalivet.. och vårbruket var igång på alla fronter. Det mockades hästhagar, frästes land och skolades plant. Köksträdgården väcktes efter vintervila och övningen med surdegsbakandet pågick för fullt. Morsdagsfirandet på toppen av allt…med en så vacker snickrad morsdagsgåva från min älskade Martin.
Troo om andra delen till denna otroliga tvättställning, kanske leveras till Morsdag 2025? Vad tror ni?
…
Juni
Och så blev det den i särklass vackraste månaden jag vet om.
Tiden när allt är så nygrönt och vackert så det liksom värker lite. Vi bakade kalasbullar, till födelsedagskalasen för familjens två junibarn som fyllde år. Mamman och Pappan drog också iväg till Jämtland och sjöng och spelade på dop, en sådan ära! Vi vilade bland all iver, under det blommande äppelträdet eller inne i mjuka fåtöljen. Lillsjön blev snabbt varm och badandet var igång. Vi hade guldhjälp att ta ner byns bibliotekstak som skulle kasseras och drömmen om ett rött tegeltak började genast kännas närmre. De sista fröna sattes ner i köksträdgården. Och när ljuset stod som vackrast, plockade en hoper älskade småbarn sina midsommarbuketter ute på ängen.
…
Juli
Högsommar det nu var!
Knip i hjärtat vi hade. För nu skulle skaran kattungar som vi nu knutit ann till något oerhört, sägas hejdå till. Hujedamig. Vi drog också iväg från gården, lämnade den och alla djuren i trygga händer medan vi landade på sötaste gården vi vet om, på Gotland. Dagar att fylla med vila och semester. Torparna anslöt och Kollektivet var fullbordat. Ännu en sommarsemester där både barn och vuxna mår så gott tillsammans. Jag fick sjunga på bröllop med den skäggige också om med nu plötsligt två gig på två månader, fick riktiga flashbacks tillbaka till tiden för tio år sedan när vi spelade mycket, mycket. Julimånaden var fräsig för hela vårt Höga Kusten också, då ”Höga Kusten”, Bygdespelet av Tomas Ledin hade sin premiär och vidare föreställningar månaden ut. Vi var två utav alla tusentals som avnjöt denna OTROLIGA föreställning (som om ni har möjlighet, bara mååste gå och se i sommar när den kommer spelas om igen!). Julimånaden avslutades med näst intill oliiiidlig ”hö-ångest”. Gode Gud, giv oss nååågra dagar av stabilt, torrt väder. Amen, Löd böndernas bön.
…
Augusti
Här tåras ögonen. När jag tänker tillbaka på augusti.
Bönen blev hörd och vi lyckades, med nöd och näppe ta in årets hö (hela slåtter-hitorien finns HÄR. Det VAR en RYSARE!!) med hjälp utav älskade vänner och familj. Ovärderligt! Köksträdgården prunkade. Fina vännen från norr kom på besök. Vi blev med två söta kycklingar. Timmar spenderades i skogen, med fika och korvgrillande… och bärplockande, i massor! Min älskade systerdotter gifte sig och jag fick låtsas vara bröllopsfotograf för en dag (förstår ni vilken ära!). Sommarlovet gick mot sitt slut och det, långt förutan separationsångest för undertecknad. Men den känslosamme modern, höll tårarna till natten och på dagen syntes bara modet till.. allt för min lille vän, Prins B, som släppte taget om fulltid Hemmaliv och nu började sitt allra första år i skolan. Pepp och trygg sa han hejdå till ett livskapitel och hej till ett annat. Succé, och med dagarna som gick, slappande det fladdrande mammahjärtat av, stolt, så stolt.
…
September
Skördetiden med full fart! En frostnatt sen en mild tidig-höst. Vi höll i vanlig ordning samtidigt som allting annat, på med diverse renoveringsbestyr.. den här månaden blev hallen med pärlspont och två ”nya” dörrar, varav den ena är en pardörr och krävde lite motorsågande.. men mest ägnade vi oss åt att skörda. Ta upp potatis. Plocka svamp. Pressa årets äppelmust. Osv. Och mitt ibland alla sysslor, dimpa ner med gofika.. amning, om ni frågade snart-treåringen….
…
Oktober
Vi pustade höst. Njöt av värmen och snöfritt. Saktade in i takt med naturen. Slutskördade och vintrade in köksträdgården. Satte vitlök för första gången. Och firade lillen, familjens oktoberbarn. Oktobers sista dag, stod våran runda kakelugn i Salskammaren färdig, något som fortfarande känns så overkligt.
Jag lät också mig själv ännu en gång lyssna inåt. Tackade nej till fler storfräsar-tidningar, tackade nej till mer brus, tackade nej till samarbeten som inte kändes 100% rätt. Tackade ja… till fortsatt fullt fokus på HemmaMammande och Hemmalivet och också till att hylla det hela, genom att vara ifrån det någon dag här och där. Jag tackade helt enkelt ja, till möjligheten att så smått väcka fröknandet till liv igen, i den grad livet önskar just, just nu. Nämligen, en frökendag nu och då, nere på byaskolan, när det behövs och passar mig/oss. Det visade sig bli något som förgyllt hösten så fint. Lillen som då fått mysa extra med Farfars, Morfars och sin farsa. Win-win-win.
…
November
Höstlovet var underbart och något vi alla så behövde. Utflykten till rotsidan med kompisarna var en utav höjdpunkterna. November fortsatte sedan. Tungt. Vissa delar av flocken var låg i energi och hela familjen kämpade på, tillsammans. Jag tankade kraft nere i lagårn och bland djuren. Mitt i allt, späddes tyngden på med att vi miste ännu en katt detta år. I somras hade vi fyra katter. Nu har vi bara Sivert kvar. Vilken himmelens tur att vi behöll den lilla kattungen från kullen i våras, vi som inte skulle.. men inte kunde låta bli. November, avslutades med full vinterkänsla, trots att snön vacklade om den skulle ligga kvar eller ej.
…
December
Denna årets sista månad, har varit som en varm kram.
Det jobbiga i november, dimades ut bland lussekatter och änglaspels-pling. Och återigen tog jag fasta på att lyssna till livet och inte haka på minsta julestress. Det. Är. Succé! Vi har påtat, bakat, lagat och pysslat, såsom vi älskar.. men inte utefter några hittepå-måsten, ingen hets över att hinna en massa. Istället, har vi njutit av det vi har gjort och också prioriterat lugn, vila, bus och mys tillsammans. Att få avsluta året med jullov, att få vara friska och kunna fylla hemmet med älskad familj och vänner, varvat med dagar vi tar som dom kommer. Tid att varva ner och ladda om. Det känns så otroligt gott.
Blickar med stor tacksamhet tillbaka på året som gått. Tacksam, över alla dagar vi fått fylla med liv av det slag vi älskar. Tacksam över att få dela detta livet-äventyr med denna människa ovan och våra fyra skatter.
Nu väntar årets allra, allra sista dag. Därefter, ett orört, alldeles nytt år. Vilken nåd, att få vara med!
…
Tack alla ni som hängt med oss på vårt hörn av internet ännu ett år, tack för all er värme och era hejjarop, i allt. Och välkomna alla ni nya som hittat hit under året.
Efter att ha haft ett tufft slut på 2021 samt ett utmanande 2022.. bad jag, rysligt matt, om att få ett återhämtande 2023.. med många ”bara vanliga dagar att få fylla med det liv vi älskar”. Låter mig summera..
…
Januari
Äntligen, fick vi utrymme för att riktigt landa, vila och ta igen oss. Utrymme, att inte bara hinna kippa efter andan och ”på’t igen” med något nytt jobbigt, som det hade varit under mer än ett års tid. Tid nu, att komma till ro. Prick hela familjen njöt. Kallt och soligt, hästgos ute och inne lades golvet i badrumstvättstugan som vi väntat på så länge.
…
februari
Jag HemmaMammade för fullt, tog ungarna till isen med fikapackningen och fyllde frysen med hembakta hönökakor som Bertil bakat med mig av en deg storlek grande. Alla tillsammans-tid spenderade vi i vanlig ordning gärna ute, med olika gårdsbestyr och gärna lunchen i en snöhög.
…
Mars
Vårvinter. Massor av snö. Vi skidade, HELA familjen (Lillminsting i pulkan jag själv slumrade i som barn) på sportlovet. Ungarna levde lajvet här hemma. Vi jobbade stenhårt med badrummet. Odlingsrummet var fullt av förodling. Och så provade vi på att vinterså spenat i lilla Pettson-växthuset(succé!). Inom mig gnagde också ett beslut jag inte visste om jag skulle våga ta… men hjärtat talade starkt..
…
April
Vintern höll i. Och vi njöt av långsam vår. Kompishäng. Påsk och små kattflickorna började bli hemmastadda här, nosade lite friskluft ute på bron men fick vända inåt sedan. Jag och M red långtur åt nytt håll. Och under tre intensiva dygn på påsklovet, bodde jag och barnen hemma hos mina föräldrar, då hallen där hemma genomgick en rockad; avlopp skulle kopplas ihop, gamla lilltoan rivas, nytt golv i hallen läggas… Svärfar var med värdefulla timmar när han hade möjlighet, Svärmor mötte sonen med lagad middag.. och den skäggige, slet i det närmsta dygnens alla timmar under dessa dagar. Men himmel, så bra det blev!
…
Maj
Våren kommer så sakteligen. Vi ägnade första veckorna av maj-månaden till att preppa allt vi kunde, för till syttende mai, åkte vi till Norge med min Svärfamilj. En helt SAGOLIK resa. Till M´s Morfar, där vyn ni ser, helt enkelt är Moffe och Astrids ”köksfönstervy”, förstår ni!? Helt otroligt. Minns också vår utflykt till Kälsviken, med vännerna. Eller när Småbrorsorna hjälpte mig att anlägga det nya jordgubbslandet. Å just det! Morsdagsmiddagen var en trerätters, där vi bjöd hem både mannens och mina föräldrar… förrätten? -Nässelsoppa! Med ett gott snurrigt bröd till. Kul att testa göra något av alla brännässlor som poppat upp..
…
Juni
… det blir inte ljuvare än såhär. Junimagi. Lilla växthuset var proppat med plant som önskade få komma ut, helst ”igår”. En del brändes bort av solen men det mesta hamnade där det var tänkt. Men så torrt det var! Potatisen sattes tidigt på månaden medan sådden blev sen, pga livet och mycket pga torkan. En helg hade vi otroligt efterlängtat besök av våra älskade vänner som vi bor alldeles för långt ifrån. Vi tog i kapp livet tillsammans under några intensiva dygn och så fick vi guld värd hjälp att ordna större bete till hästarna. Vi badade i sjön och firade Midsommar med en Brandispappa i tjänst. Och… nu blev allt klart, kära lärartjänsten som väntat på mig under alla hemma-år, fick skickas vidare och med ens kände jag hur andetagen blev djupare än på länge. Läskigt att fullt ut ”stå på egna ben” … men, livet är för kort för att inte följa hjärtat. Just nu i livet, ett så rätt beslut. Vad som händer ”sedan”, det får vi se. Men just nu i livet vill jag inget annat. HemmaBondMora… med en hel hoper av trevliga skriv och fotojobb som jag kan göra utefter livet. Ypperlig kombo.
…
Juli
Utöver att jag bloggar, skriver för mig själv, skriver ”Livetböcker” till varenda unge och utöver fotoalbumen som är dyrbara med bilder och ord…ja, utöver allt det där, så brukar jag föra en liten Årsdagbok, sådär månad för månad, sammanfatta hur vi haft det. (Ja, jag ÄLSKAR att skriva, NOLL av allt det där, är något måste). Julimånaden, var sannerligen skral men tydlig i sin beskrivning; ”Fantastisk Gotlandstur med vännerna. Svintrög odling. Inget höväder”. Så var det med det, juli!
…
Augusti
Årets åttonde månad innehöll så väldigt med spänning, vi gick som på nålar, dag för dag jag och den skäggige.. ”kan det bli några dagar höväder snart?”. Odlingarna levererade, ääntligen, fint. Vi njöt av sommarlov och jag nattade Lilla Lillebroren under många vackra kvälls-löpturer. Och tänk! Den tjugonde augustidagen, bara puttrade gården av liv. Dagarna innan också, men då ”av bara oss”.. dvs; Årets slåtter gick ÄNTLIGEN av stapeln. Höet hade slagits, fått lite regn i sig, men torkat väl till den där lördagen när det vällde in kära människor som hjälpte oss från start till mål med bärgandet. Känslan efteråt, helt otrolig!
…
September
Det här har blivit en utav årets absoluta favoritmånader på senare år.. i år var inget undantag. Vi fortsatte skördadet, tog upp pärer, plockade äpplen och mustade och gjorde mängder av äppelmos. Den skäggige byggde stor hönsgård till våra nya vänner; Hönapönorna och Tuppen Ture. Och! Ja kanske det fräsigaste på hela månaden, var att jag, Isabell (@livetpabacken) och Ida (@sodra.byvag) gjorde slag i saken att äntligen ses och den dagen, var helt, helt fantastisk på alla sätt och vis (läs mer om den HÄR, vetja!)
…
Oktober
Årets tionde månad.. och både natur och människor saktade ner i sin fart, markant. Jag minns morgonstunderna hos hönsen tillsammans med småpojkarna. Turerna upp på berget. Tänk att det gick att plocka trädgårdsbukett till min födelsedagsmiddag. Och tänk.. att vi äntligen blev klara med vår (oss så löjligt kära) Badrumstvättstuga! Familjens Lillminsting fyllde två ljuvliga år. När oktober gick mot sitt slut, tog vintertidsmörker och det första snötäcket sitt fokus.. Björnmamman i mig, gick i ide.
…
November
Det här blev en oerhört tuff månad, som ändock började så gott med Höstlov.. som mer liknade vinterlov. Jag minns dagen tillsammans med mina systrar, ute vid havet. Höstlovsdagarna med barnen. Vi firade Farsdag, med järnmackor grillade över elden. Och mysiga påtet när vi gjorde hemgjord fågelmat. I mitten av månaden började sjukstuge-utmaningarna köa, med en väldigt otrevlig influensa… varje barn, förutom det ena, checkade av 9-10 dagars feber, var. Det hela toppades också med att även päronen i familjen blev dåliga. Så väldigt krångligt. Men vi klarade det, älskade team Drömgården… men ej förutan att vi var helt knäckta efteråt, i många dagar. <3
…
December
Årets allra sista månad och jag bestämde mig så, återigen, för att prioritera liv framför julestress. Det är en sådan succé-grej. Å, som vi har haft det gott. Påtat och bakat när andan fallit på och det passat. Pysslat på lämplig barnanivå, hängt med kompisar och hurrat över att små unghönorna börjat värpa. Ett extra kärt minne är också när vi hade Kyrkkaffe här hemma hos oss, efter Första Adventsgudstjänsten.. ja, och alla andra små och större julebalunser vi haft här hemma och hos våra nära och kära.. sannerligen julens höjdpunkt, att få må gott tillsammans! Jullov pågår och fy farao, så gott det är!
…
… idag är det årets allra sista dag och jag känner mig så otroligt tacksam. Året har varit så mycket gott. Glimtarna viskar om det. Men jag vet också, att året innehållit både stor oro och stor sorg. Ni vet, livets alla nyanser. Med ödmjukhet, tackar vi för att få möta ett nytt år nu. Det känns pirrigt. Det puttrar en hel del drömmar och idéer hos dom där två här ovan… men också, en längtan efter att bara Här-och-Nu:a.. bara vara i det som är vårt liv, just just nu. Vi har inte bara hamnat där vi är idag, utan ansträngning… tvärtom! Nu är tid att fortsätta landa och omfamna det vi har, ännu ännu mer. Varje dag, är en gåva. Så är det.
TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2023 och ett….
Och det är dags att blicka tillbaka lite, innan vi blickar framåt.. mot det där nya, orörda som vi inte har en aning om vad det ska innehålla, innebära.. var det skall ta oss. Känslan av nystart, den känns god. Jag tänker tro på ett så gott 2023 det bara är möjligt.
Året som gått…
Januari.
Årets första månad, började som en levande mardröm.
Lill-Olof, 11 veckor gammal, blev så sjuk i konstaterad RS. Han föll livlös i vår famn här hemma i köket den allra första januaridagen och dom sekundrarna, när vi inte visste om vi höll på att mista honom, gick något sönder inom mig. En oro jag aldrig tidigare upplevt. Den lilla människan, repade sig sådär sagolikt väl efter några dagar med finaste sortens sjukhusvård. Tacksamhet enorm. När vi väl började slappna av, visade det sig hur mammans superkrafter, som redan hade börjat sina pga en höst med energisugande omständigheter, var på botten..ordentligt.
Yrseln kom.. huvudvärken.. det höga blodtrycket.. NÖDBROMS, skrev den ena storasystern.. och så fick det bli. Med fyra barn förstår ni att det inte var så lätt, att jonglera en ”smått utmattad hemmamor”.. men det gick. Vi tog ringklockorna på allvar. Plötsligt började jag orka lyfta blicken igen, blev fortfarande väldigt lätt stressad/rädd om det var något.. Men ljuset kom sakta åter, vi åkte skridskor nere på byn, gräddade våfflor ute på gården, hästarna visade vägen och fåglarna började kvittra igen..
…
Februari.
Solen börjar värma och vi tankar all februarienergi vi kan få.
-Vi får alla covid. Igen. Men det klarar vi väl. Känns som en baggis i jämförelse med RS:helvetet. Vi får njuta magisk vårvinter, jag tankar kraft hos hästarna och blundar så ofta jag kan mot februarisolen. Den skäggige jobbar febrilt med första tagen mot den nya värmesystemet och nya badrummet. Världen? Den känns oviss och eländig..
…
mars.
Kanske livets mest ångestfyllda månad.
-Det fruktansvärda kriget. Skyller allt på det. Men mitt i allt, sa jag åt mig själv på skarpen.. att VI faktiskt inte är i krig. Det är inte synd om oss ett endaste dugg. Det är synd om och oroligt för människorna som är mitt ibland eländet. Men här, ska inte en massa onödig energi sippras ut på att känna sig alldeles lamslagen av oro. Sådetså. Gör vettiga saker istället, Emmeli. Så det fortsattes att skicka slantar till behövande.. och efterskick gjordes av för många fröpåsar. Det dundrades ner tomatfrön och första blomsterfröerna. Vi firade födelsedag och hade barnkalas med skoteråkning och ponnyridning där vi dukade upp med höbalar som sittplatser. Motionerade hästar och mötte älskade vårtecken… som barbacke och doft av lera.
…
april.
April kom med känslan av hopp,
– Odlingsbestyr.Så firades det påsk, för oss själva då magsjukan härjade i kring. Den lilla påskharen blir 6 månader och fullkomligt älskar det där nya påfundet i smygvåriga livet; att få gunga! .. mamman, hon njöt av att vara igång med löpningen igen efter fjärde barnafödseln.
…
maj.
En utav årets mest hektiska månader, maj..
-Så energisk. Så innehållsrik. Med vårbruk. Lite föör mycket jobb. Lite föör mycket plant. Lite föör mycket skit i hästhagen. Vi hade dop för Lillminsting också och sjöng hans alldeles egna låt för honom. En stund jag aldrig glömmer. Och under fredagseftermiddagarna var på bönhuset och kompade byns lilla barnkör, jag och den skäggige. Det bakades bullar, vi blev plötsligt med Pettson-och-Findus-växthus… och plötsligt var det sista söndagen i månaden och med hela barnaskaran nära, nära, kunde jag inte få en vackrare morsdagspresent. Kanske var det nånstans här vi började landa på riktigt, i att vara en familj om sex personer.
…
juni.
Vi möter årets första sommarmånad.
Och energin fortsatte att bara spruta ut. Mycket av sig självt. Men långt ifrån alltid. Jag minns med värme dom ljuvliga små stunderna med barnen när vi sådde i landen. När vi fick sommarlov. Junibarnens födelsedagar. Dagen vi satte pärer tillsammans med mamma och pappa… än fast jag hade, tillsammans med bäbisen, spenderat natten på akuten efter ett ormbett (orkar knappt minnas detta.. ”kunde vi inte bara få det lite lugnt från sjukdomar och krångel nu!?”, tänkte vi då).. Midsommarafton var så vacker och vi tog med oss gräddtårtan upp till fjället och fäbovallen… junimånaden avslutades med årets första slåtter…. samtidigt som 4-åringen insjuknade i den elakaste varianten av magvirus som vi någonsin mött.
…
juli.
Julimånaden..
-önskar att jag kunde säga, ”och efter att 4-åringen blivit frisk från sin 8 (!!!) dagar långa magsjuka, som innebar dygnet-runt-passning med vätska, två sjukhusbesök osv… såå fick vi vara friska hela månaden…”. Men icke! Dock fick vi en liten paus att hämta andan.. Som stunden där på trappen.. bredvid han jag älskar mest på jorden.. dom där nu riktigt slitna småttingföräldrarna som firade tioårig bröllopsdag mitt i allt. Och så åkte vi till Gotland. Tillsammans med vänner och familj. Mellanlandade i huvudstaden och syster-mostrar på väg hem. Och den resan, var själamagi. Fest var det också, dagen vi tog in hö tillsammans med vänner och familj och gården kokade av liv. Månaden avslutades tyvärr med det HÄR. …. tårarna rinner längs kinderna på denna mor när jag tänker på det..
…
augusti.
Och nu blir jag tårögd, av lycka istället!
-Hela augusti var som enda lång kram till oss hela familjen. Vi fokuserade allt på att ”ta igen oss”. Bokade av både måsten och roligheter. Och ägnade oss åt ”Projekt komma på fötter igen”. Alla var nu friska. Vi återhämtade oss i hallonskogen där vi plockade mängder av både hallon och blåbär, bara vi och också tillsammans med vännerna. Vi hade hemma-spa. Storebrorsorna målade staketet till köksträdgården och det blev så himla fint. Jag började känna igen mig själv igen, orkade åka och bada själv med hela ligan, gång efter annan. Njöt ofantligt av alla blommor, styrde ut buketter till vägen när andan föll på och ni ”grabbade och swishade”. Njöt av Augustiljuset. När Fjödur barn mig på tur. … sommarlovet var långt och skolan drog inte igång förrän alldeles i slutet av månaden. Vi fick verkligen njuta i kapp av sommaren. Hemmabarnet J lämnade hemmalivet och började förskoleklass. Aj mitt mammahjärta.
…
september.
Nu var det september,
– frosten nöp tidigt. Men inte så hårt, så vi kunde skörda i massor, vecka efter vecka, vecka efter vecka. Vi landade i nya vardagslivet, äppelmustade och äppelmosade i massor. Och förenade nytta med nöje, ljuvliga skogsutflykten som också blev till bilder för Naturkompaniet.. ett utav alla årets samarbeten. Jag låtsades ta en dusch i nya badrummet också.. men än om vi jobbat där så mycket vi kunnat, så har det gått i snigelfart. Renoveringstiden åts istället upp av min arbetstid, vilket är en lycka i sig förstås. Att få ha mitt egna lilla hörn av internet där ni hänger med oss, skriva och bilda och jobba tillsammans med noga utvalda samarbetspartners, så tacksam för det. Övrig tid, har vi ägnat dom viktigaste små människorna vi vet, dom är vår prio ett i alla lägen.
…
oktober.
Kort och gott sagt om oktober,
-vi var bara så omåttligt tacksamma över att känna hur vi, efter ett år av ”släcka bränder”-känsla, fick slappna av. Hösten var varm och vi ammemyste mot husväggen, jag och lillminsting, på min födelsedag. Vi dansade vals över badrumsgolvet som den skäggige och jag flytspacklade tillsammans en utav lediga fredagarna. Vi gjorde vintertidstjusigt i matrummet. Firade vår älskade Lillminsting på hans ettårsdag. Beundrade den sagolika dimman och höstens första norrsken.
…
november.
Nu var årets näst sista månad här,
Vi jobbade på, på många fronter, samtidigt. Klappande på varandras kinder ömt och teamade ihop oss. Det är ”inte bara” att få hela Drömgårdslivet att rulla. Energin kändes som en skör balansgång och vi tog det hela på allvar.
Guldstunder. Som när vi fyllde hemmet med älskade för paltfest på höstlovet. Tankade kraft ute bland hästpojkarna.. som ena veckan stod i gul höstsol.. men dagarna senare, fick hemmet förvandlat till ett vinterhem, då snön kom. Vi bestämde oss också för att möta adventstiden mjukt. Att vägra stressa för oviktigheter och bara bara satsa på mys, enkla medel för adventsstämning och låta livet styra helt och hållet. Vinnande koncept.
…
december.
Årets allra sista månad, december, är här!
-Ett enda virrvarr av julpyssel, hästande och grävande kring gården för att ”Projekt byta värmesystem och bygga badrum” skulle kunna fortgå. Adventstiden, på det sätt vi bara kunnat drömma om. Där fokus varit på att må gott tillsammans, passa på att passa av så mycket vi kan, fylla själarna med saffransdoftande lekdejter, ta med fika till ålderdomshemmet och gamla familjevännen där. Baka och sjunga julsånger på bönhuset med barnen. Slå in framkallade foton i julklappar. Baka pepparkakor och leka ute i snön med barnen. Och på toppen av allt få njuta jul och jullov tillsammans… där all snö och dom kalla graderna sannerligen bidragit till den gemytliga jullovs-känslan.
Året började milt sagt trevande.. månad efter månad fick vi ge oss den på att hålla fokus på det positiva.. livet kändes många gånger övermäktigt. Så evinnerligt lyxig känsla nu, att få avsluta året på detta vis. Med gott hopp och mod, inför det nya året. <3
Bring it on, 2023! Vi är redo!
…
Och till alla er som följer oss… den här småflummiga, hjärtat-följande skaran människor som är helt vanliga homo sapiens sapiens, levande på en gammal gård i norr, med övertygelsen om att varje dag, är en gåva. Ni! TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2022 och ett….
Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..
En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…
Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…
Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.
Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.
Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.
Någon var på upptäcksfärd.
Medan andra jobbade hårt.
Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.
Dags för kaffepaus!
Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.
Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.
Snällaste J och älskade pappa <3
Lilla H lekte i löshöet.
Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!
Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!
Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..
Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.
Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..
Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.
Det här är livet!!
Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..
..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.
På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..
Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…
–Ett minne för livet!
… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…
Och kanske har jag aldrig känt mig så redo och så otroligt pepp, på ett nytt år. Känslan av nystart. Jag behöver den. Nu.
Men först, en liten tillbakablick på året som gått..
…
Januari.
Fylldes med snö och många kallgrader. Klass tre-varning, snösmocka på plötslig ingång, och paniksträvandet av gamla lagården ett faktum. Vi röjde ur och gjorde lagårdsstall-delen ”bebolig” för hästarna. Försökte, men lyckades ej fullfölja det där sista slutvarvet färg på övervåningens golvlister.. ett tydligt tecken på att vi slappnat av efter otroligt intensiv renoveringstid. Vi åkte skridskor på sjön och umgicks med matlagsvännerna. Och känslan av avsky för corona var större än någonsin.
…
Februari.
Vi åkte spark i bästa månskenstid. Jag hade väldans mycket tankar i huvudet. Drömde om större trädgård. Beställde hem alldeles för mycket fröer. Tankade energi tillsammans med Fjödur. Och dukade upp ännu ett ute-fika, nu med semlor och mor och far på besök. Ett tu tre, började jag må illa, så illa. Och mycket riktigt.. vi väntade på ännu en liten vän..
…
Mars.
Så. Hejdlöst. Illamående. Och. Trött.
Att ro HemmaMammalivet dessa dagar, var en pärs. Men med ”en dag i taget”-strategi, powervilor här och där, som i hästhagen och gott teamwork med den skäggige, så gick det. Att bara drösa oss ner i en södriva och skratta åt ”eländet”, var gott. Vi var också igång med Projekt Matrum. Jag och barnen bakade en massa bullar också, och njöt ute på bron med fika och smygvärmande sol mot kind.
…
April.
Vi firade påsk. I covid-bubbla. Tack och lov lindriga varianter för oss alla. Tre av fem som testats positivt. Dom andra två, minstingarna, kunde vi ej testa men ändå nästan anta att dom var smittade, dom också. Odlingspeppen var trots allt enorm, i lilla stökrummet vi tvärt röjde ur där uppe och döpte till ”Odlingsrummet”. Medan smak och lukt höll sig borta, vecka efter vecka, men orken sakta kom åter mer och mer, började vi skapa vår ”Blomster- & Köksträdgård” där ute på gården. Han och Hon, stod och kramades på en klippa. Alltid en bra idé. En kram.
Maj.
Graviditetsillamåendet drog sin kos. Efter fem veckor HELT (!) utan lukt och smak, kom dessa sinnen sakta åter. Aldrig i mitt liv har jag njutit så av tussilagodoft. Ej heller av den i vanliga fall så självklara synen av MammaMormor och Liten, kramandes. Men denna gång, var det lääängesedan. Vilken lycka nu! Det var en kall, sen vår.. men mycket vacker ändå. Vi varvade vårbruk, vardag, arbete med att dra på utflykt bara vi själva och med vännerna. I slutet av månaden, berättade vi bäbis-nyheten här för er, njöt årets första rabarberkaka, häggblom och försommarvärme.
Juni.
…
Åh, juni.. min favoritmånad på året. Så mycket vackert att det stundsvis gör ont. I år var inget undantag. Vi jobbade på med odlingarna, för fullt. Mamma och Pappa var här och hjälpte oss att sätta potatis för första gången i våra liv. En utav årets höjdardagar när jag minns tillbaka på året. Vi fyllde också trädgården med en massa älskade människor, för storkalas. Det första storkalaset på vad som kändes som ”en evighet”. Så firade vi in sommarlovet, tog första doppen i sjön, firade midsommaren.. och Livets första slåtter drogs igång…!
…
Juli.
Livet och sommaren i sitt esse. ”Tack för idag, slut även idag”, löd orden när vi i sena sommarnatten stupade i säng efter ännu en idog, arbetsam, alldeles UNDERBAR dag. Vi mådde väl. Bad i hav och sjö, en början till skördande, pannkakslunch under äppelträdet, trädgårdsarbete, en bäbismage som växte och växte, en minisemester med Farfars husbil, häng med våra storfamiljer och väldigt, väldigt många timmars arbete med höskörden. Men ”hästbönderna” hade inte kunnat få ett bättre nybörjar-år. Skörden blev helt enormt fin! Kommer aldrig glömma den hjälp vi fick av vänner och familj under ”bal-party-dagarna”. Månadens sorgligaste; att älskade lilla Stickan, lill-katten blev påkörd. Månadens absolut ljuvaste; natten vi sov uppe på fjället, nakenbadade i sjön hela familjen, värmde oss vid elden till kvällen och somnade med absolut tystnad och bara skogens sus i kring.
…
Augusti.
Nu var Blomster- och köksträdgården i sitt allra, allra vackraste och mest skörderika jag. Som. Vi. Njöt. Allihopa! Det åts färska grönsaker varje dag. Att bara gå bland dom prunkade bäddarna, var så härligt. I skogen tankade vi energi och plockade blåbär. Och jag band buketter för glatta livet, medan ni var världens finaste och stannade vid vägkanten och ”grab & swish”:ade. I slutet av månaden började min ländrygg strejka ganska rejält och sommarens och graviditetens ”över-energi”, att sina. Skolstart för vår förstfödde, aj mitt hjärta. Men så lyckligt på samma gång, förstås! Nu började preggoveckorna mellan 30-40..
…
September.
Migrän, migrän och åter; migrän. Jag hade oräkneligt många migränanfall och det var så förfärligt jobbigt, faktiskt. Ett anfall så kraftigt att det slutade med ambulansfärd till sist, då ”man” (den sjukvård vi var i kontakt med) inte vågade utesluta en stroke och med tanke på lilla livet i magen, var det ingen ”chans-mån”. Men, det var bara ännu ett väldigt kraftigt, strokeliknande, anfall. Mellan dipparna, var jag ändå pigg. Vi skördade i massor. Kokade äppelmos och mustade. Fick drömskörd av potatis. Frosten nöp, solrosorna sköt i höjden och nu började en spännande tid av väntan inför bäbis, samtidigt hejdlöst oro inför en stor operation inom storfamiljen.
…
Oktober.
Hösten var här med besked. Kallare luft och färgsprakande natur. Dom allra sista blomsterbuketterna. Gulliga hemmabarn som höll hårt om varandra. Och en bäbis som lurade i magen och gjorde väntan näst intill olidlig. Det här var livets tuffaste och ljuvaste oktobermånad, på samma gång. Med väntan, både inför bäbis och mammas stora hjärnoperation (som vi väntat länge på men som sköts upp, inte bara en utan två gånger. Smärre psykisk tortyr, det). Ovisshet, ångest. oro. Längtan, livetpirr.. och så äntligen, så var han här, vår älskade Lillminsting. Förlossningen var en dröm och lillvännen som kom till oss, likaså. Men jag kände mig så hejdlöst skör.. satt där med min lilla sex dagar gamla lillunge, medan min älskade mamma genomgick den stora, stora hjärnoperationen. Det var en näst intill ohanterlig kombo. Olof, åtta dagar gammal fick stafylokocker.. lyckan över att den där operationen för mor vart lyckad, gjorde dock att dygnet lilla bäbisen och jag var inlagda pga infektionen han hade, inte kändes så ledsamt och modet var ganska gott. Lillvännen var tapper och blev aldrig sjuklig. Bäbisbubblan fortsatte… dock ovissa veckor i väntan på svar om lillvännen skulle behöva ligga i Von rosenskena, eller ej?.. En oerhörd längtan till ” alldeles vanliga dagar”…
…
November.
Lyckans besked på ultraljudet av Lillminstings höft, ”inte tillstymmelse till klick” fanns kvar och ingen skena behövde den lilla bäbisen läggas i. Nu kunde den oroliga mamman pusta ut. Och med ens kändes livet härligare. Bottenlöst förälskade, hela familjen, i den nya lilla människan vi välsignats med till vår flock. Vardagen var ny, vi tog det varsamt framåt. Att fodra både barn och djur, se till så att alla mådde bra, var hela och (hyfsat)rena, att det fanns mat i kylen, att bilen fungerade… alltsammans kändes nog och vi lät det vara så. Småungarnas småttingsjukor avlöste varandra och energin var en balansgång. Den skäggige och jag klappade varandra ömt och teamkänslan var starkare än någonsin.
…
December.
.. och så blev det årets allra sista månad. Livet har pågått. Vi har adventsmyst, pysslat och påtat i den mån det funnits energi och på kuppen har vi uppskattat och njutit av det lilla vi mäktat med, så otroligt mycket. Jag minns små friska luften-äventyren alla tillsammans, HemmaMammans decembermorgnar tillsammans med barnen, pepparkaksbaket med ungarna, stunden när jag skrev alla adresser till älskade vi skickade julkort till. När vi tänt adventsljusen, små klokskaperna som ”Nissen skickat” till barnen. När vi bakat och lagat för att sedan ge bort till älskade. Kvällen när vi klädde granen. Jag minns också själatrötthet, oron över komplikationerna för älskad. Den helt kaosartade fredagkvällen när mannen var på julbord och jag var hemma med barnen, inställd på fredagsmys men möttes av magsjuka, istället.. ammade liten jättehungrig bäbis samtidigt som jag fångade treåringens nivetvad i hinken med andra handen. Så mötte vi julhelgen. Så glad för julaftonen som blev så fin och mysig. För sedan har vi haft sjukstuga… igen. Denna höst går för oss till historien som den mest småttingbacilltäta, någonsin. Och jag vet att vi inte är ensamma (kämpa, kämpa alla ni andra småttingföräldrar!).
Med dom orden sagda, konstaterar jag att 2021 varit både högt och lågt. Så är ju livet. Men, vissa perioder känns smått extrema, ni vet.. När det är väldigt högt och väldigt lågt, som ska försöka samsas på ett näst intill omöjligt vis. Det går förstås, på något vis, ändå.. men att hjärtat ömmar lätt och själen hostar lite.. det är inte så konstigt.
Mycket huvudbry, oro och värk i hjärtat. Som samsats med den största tacksamheten, glädjen, lyckan och kärleken. Varje dag, är en gåva. Alltid, oavsett. Dagarna som går, det är livet.
Och vi tänker i alla fall fortsätta att ta vara på dom, allt vi bara kan. En dag i sänder.
Tack för dig, 2021, du lärde mig mycket.
Bring it on, 2022!
Och TACK, alla våra fina följare. För att ni hänger här med oss, ”drömgårdslivare”. Tack för er aldrig sinande pepp, hjärtan och värmande ord. Vi ses nästa år!
Senaste kommentarer