En sammanfattning av året 2021!

Snart, snart är det här året slut.

Och kanske har jag aldrig känt mig så redo och så otroligt pepp, på ett nytt år. Känslan av nystart. Jag behöver den. Nu.

Men först, en liten tillbakablick på året som gått..

Januari.

Fylldes med snö och många kallgrader. Klass tre-varning, snösmocka på plötslig ingång, och paniksträvandet av gamla lagården ett faktum. Vi röjde ur och gjorde lagårdsstall-delen ”bebolig” för hästarna. Försökte, men lyckades ej fullfölja det där sista slutvarvet färg på övervåningens golvlister.. ett tydligt tecken på att vi slappnat av efter otroligt intensiv renoveringstid. Vi åkte skridskor på sjön och umgicks med matlagsvännerna. Och känslan av avsky för corona var större än någonsin. 

Februari.

Vi åkte spark i bästa månskenstid. Jag hade väldans mycket tankar i huvudet. Drömde om större trädgård. Beställde hem alldeles för mycket fröer. Tankade energi tillsammans med Fjödur. Och dukade upp ännu ett ute-fika, nu med semlor och mor och far på besök. Ett tu tre, började jag må illa, så illa. Och mycket riktigt.. vi väntade på ännu en liten vän..  

Mars.

Så. Hejdlöst. Illamående. Och. Trött.

Att ro HemmaMammalivet dessa dagar, var en pärs. Men med ”en dag i taget”-strategi, powervilor här och där, som i hästhagen och gott teamwork med den skäggige, så gick det. Att bara drösa oss ner i en södriva och skratta åt ”eländet”, var gott. Vi var också igång med Projekt Matrum. Jag och barnen bakade en massa bullar också, och njöt ute på bron med fika och smygvärmande sol mot kind.

April.

Vi firade påsk. I covid-bubbla. Tack och lov lindriga varianter för oss alla. Tre av fem som testats positivt. Dom andra två, minstingarna, kunde vi ej testa men ändå nästan anta att dom var smittade, dom också. Odlingspeppen var trots allt enorm, i lilla stökrummet vi tvärt röjde ur där uppe och döpte till ”Odlingsrummet”. Medan smak och lukt höll sig borta, vecka efter vecka, men orken sakta kom åter mer och mer, började vi skapa vår ”Blomster- & Köksträdgård” där ute på gården. Han och Hon, stod och kramades på en klippa. Alltid en bra idé. En kram.

Maj.

Graviditetsillamåendet drog sin kos. Efter fem veckor HELT (!) utan lukt och smak, kom dessa sinnen sakta åter. Aldrig i mitt liv har jag njutit så av tussilagodoft. Ej heller av den i vanliga fall så självklara synen av MammaMormor och Liten, kramandes. Men denna gång, var det lääängesedan. Vilken lycka nu! Det var en kall, sen vår.. men mycket vacker ändå. Vi varvade vårbruk, vardag, arbete med att dra på utflykt bara vi själva och med vännerna. I slutet av månaden, berättade vi bäbis-nyheten här för er, njöt årets första rabarberkaka, häggblom och försommarvärme.

Juni.

Åh, juni.. min favoritmånad på året. Så mycket vackert att det stundsvis gör ont. I år var inget undantag. Vi jobbade på med odlingarna, för fullt. Mamma och Pappa var här och hjälpte oss att sätta potatis för första gången i våra liv. En utav årets höjdardagar när jag minns tillbaka på året. Vi fyllde också trädgården med en massa älskade människor, för storkalas. Det första storkalaset på vad som kändes som ”en evighet”. Så firade vi in sommarlovet, tog första doppen i sjön, firade midsommaren.. och Livets första slåtter drogs igång…!

Juli.

Livet och sommaren i sitt esse. ”Tack för idag, slut även idag”, löd orden när vi i sena sommarnatten stupade i säng efter ännu en idog, arbetsam, alldeles UNDERBAR dag. Vi mådde väl. Bad i hav och sjö, en början till skördande, pannkakslunch under äppelträdet, trädgårdsarbete, en bäbismage som växte och växte, en minisemester med Farfars husbil, häng med våra storfamiljer och väldigt, väldigt många timmars arbete med höskörden. Men ”hästbönderna” hade inte kunnat få ett bättre nybörjar-år. Skörden blev helt enormt fin! Kommer aldrig glömma den hjälp vi fick av vänner och familj under ”bal-party-dagarna”. Månadens sorgligaste; att älskade lilla Stickan, lill-katten blev påkörd. Månadens absolut ljuvaste; natten vi sov uppe på fjället, nakenbadade i sjön hela familjen, värmde oss vid elden till kvällen och somnade med absolut tystnad och bara skogens sus i kring.

Augusti.

Nu var Blomster- och köksträdgården i sitt allra, allra vackraste och mest skörderika jag. Som. Vi. Njöt. Allihopa! Det åts färska grönsaker varje dag. Att bara gå bland dom prunkade bäddarna, var så härligt. I skogen tankade vi energi och plockade blåbär. Och jag band buketter för glatta livet, medan ni var världens finaste och stannade vid vägkanten och ”grab & swish”:ade. I slutet av månaden började min ländrygg strejka ganska rejält och sommarens och graviditetens ”över-energi”, att sina. Skolstart för vår förstfödde, aj mitt hjärta. Men så lyckligt på samma gång, förstås! Nu började preggoveckorna mellan 30-40..

September.

Migrän, migrän och åter; migrän. Jag hade oräkneligt många migränanfall och det var så förfärligt jobbigt, faktiskt. Ett anfall så kraftigt att det slutade med ambulansfärd till sist, då ”man” (den sjukvård vi var i kontakt med) inte vågade utesluta en stroke och med tanke på lilla livet i magen, var det ingen ”chans-mån”. Men, det var bara ännu ett väldigt kraftigt, strokeliknande, anfall. Mellan dipparna, var jag ändå pigg. Vi skördade i massor. Kokade äppelmos och mustade. Fick drömskörd av potatis. Frosten nöp, solrosorna sköt i höjden och nu började en spännande tid av väntan inför bäbis, samtidigt hejdlöst oro inför en stor operation inom storfamiljen.

Oktober.

November.

Lyckans besked på ultraljudet av Lillminstings höft, ”inte tillstymmelse till klick” fanns kvar och ingen skena behövde den lilla bäbisen läggas i. Nu kunde den oroliga mamman pusta ut. Och med ens kändes livet härligare. Bottenlöst förälskade, hela familjen, i den nya lilla människan vi välsignats med till vår flock. Vardagen var ny, vi tog det varsamt framåt. Att fodra både barn och djur, se till så att alla mådde bra, var hela och (hyfsat)rena, att det fanns mat i kylen, att bilen fungerade… alltsammans kändes nog och vi lät det vara så. Småungarnas småttingsjukor avlöste varandra och energin var en balansgång. Den skäggige och jag klappade varandra ömt och teamkänslan var starkare än någonsin.

December.

.. och så blev det årets allra sista månad. Livet har pågått. Vi har adventsmyst, pysslat och påtat i den mån det funnits energi och på kuppen har vi uppskattat och njutit av det lilla vi mäktat med, så otroligt mycket. Jag minns små friska luften-äventyren alla tillsammans, HemmaMammans decembermorgnar tillsammans med barnen, pepparkaksbaket med ungarna, stunden när jag skrev alla adresser till älskade vi skickade julkort till. När vi tänt adventsljusen, små klokskaperna som ”Nissen skickat” till barnen. När vi bakat och lagat för att sedan ge bort till älskade. Kvällen när vi klädde granen. Jag minns också själatrötthet, oron över komplikationerna för älskad. Den helt kaosartade fredagkvällen när mannen var på julbord och jag var hemma med barnen, inställd på fredagsmys men möttes av magsjuka, istället.. ammade liten jättehungrig bäbis samtidigt som jag fångade treåringens nivetvad i hinken med andra handen. Så mötte vi julhelgen. Så glad för julaftonen som blev så fin och mysig. För sedan har vi haft sjukstuga… igen. Denna höst går för oss till historien som den mest småttingbacilltäta, någonsin. Och jag vet att vi inte är ensamma (kämpa, kämpa alla ni andra småttingföräldrar!).

Med dom orden sagda, konstaterar jag att 2021 varit både högt och lågt. Så är ju livet. Men, vissa perioder känns smått extrema, ni vet.. När det är väldigt högt och väldigt lågt, som ska försöka samsas på ett näst intill omöjligt vis. Det går förstås, på något vis, ändå.. men att hjärtat ömmar lätt och själen hostar lite.. det är inte så konstigt.

Mycket huvudbry, oro och värk i hjärtat. Som samsats med den största tacksamheten, glädjen, lyckan och kärleken. Varje dag, är en gåva. Alltid, oavsett. Dagarna som går, det är livet.

Och vi tänker i alla fall fortsätta att ta vara på dom, allt vi bara kan. En dag i sänder.

Tack för dig, 2021, du lärde mig mycket.

Bring it on, 2022!

Och TACK, alla våra fina följare. För att ni hänger här med oss, ”drömgårdslivare”. Tack för er aldrig sinande pepp, hjärtan och värmande ord. Vi ses nästa år!

Gott nytt år, från oss till er!

Emmeli

Nyårsresumé. Det var en gång, år 2019!

År 2019 lider mot sitt slut. Inte kloooookt vad fort det har gått!? Vi tar en liten titt, tycker jag!

Januari;

-Vi landar i det nya året. Börjar renoveringen på övervåningen, tänker tankar om livet, så glad att vara ”just här. och nu” …ibland tröttsamt, men för det mesta bara härligt med hemmamammalivet med tre små. Vi säger hejdå till julen, traskar på loppis, förlänger jullovskänslan tillsammans med barnen. Rullar sockerfria chokladbollar efter julens sött.. och taket hamnar på plats på övervåningen. Jag bestämmer mig för att Våga, är ett ledord 2019. Våga följa drömmar. Våga vara snäll mot mig själv. Våga, på alla möjliga fronter. Så bra ord. Jag gör en idog tillbakablick från -09 och tio år framåt.. det fick bli ett gott januariavslut. (Här kan ni läsa den 10-åriga tillbakablicken.. jag läste den nyss själv och blev alldeles gråtig).

Februari; 

Bertilen 8 månader
.
Soom vi älskar Dig!
Dina äppelröda kinder och din djupblå blick. Ditt bubbliga skratt och varendaste hick.
Dina vrål (!) som du förstått är superbra att ta till, sådär när du önskar meddela, att det är något du vill.
Du svajar stolt där du på rumpan sitter, när du ser dina storasyskon du i hela lilla mjuka kroppen spritter.
Du älskar den varma modersmjölken så. Och din mor är så lycklig, att med naturen kunna frambringa både mjuka vecket ett, och två.
Om kvällen när klockan närmar sig sju serveras en älskad portion bebbegröt. Den är överallt och bland kladdet, – du äär så söt!
Så somnar du sött, tätt intill syster och bror. Inte ett öga är torrt, hos varken far. Eller mor.
Tack för att just du kom till oss, vilken lyckans grej. Du vet och känner det nog redan, men du Bertil; – Soom vi älskar dig!

-Vi når ett historiskt steg i renoveringen och huset isoleras i övervåningens nya tak och får ännu en våning som är varm. Vi börjar suga spån ur golven på övervåningen och hittar allt från tvärgamla barnskor till tidningar från 1800-talet. Ljuset återvänder, både ljuvt och jobbigt. Jag är skör (HÄR finns några ord som förklarar mer). Vabruari fångar oss. En liten kattunge kommer till familjen. Bertilen lär sig krypa, ..alllla gör utvecklingssprång och vi älskar all tillsammanstid. Vi avslutar månaden med att börja kalasbaka inför Storebrors födelsedag.

Mars;

-Tack mars! Du var fin. Vi hade Semmelbageri och bjöd in till både semmelfika och så fick vi en femåring i hemmet och hade stort kalas med Storfamiljen. Mötte vårvintern med varma solen mot kinden på lilla utflykten, till det där garaget nere vid lagården… som ju faktiskt skulle kunna bli ett ypperligt ställe för hästar…

Sprang längs mjuka grusvägar. Tillbringade mååånga timmar bland renovering. Vi kramades massor. Kände tryggheten.. trots den svåraste känslan någonsin av Skoskav i själen. Jag berättade om alltsammans för er och det var i sig en upplevelse. Jag spenderade prick hela dagarna med människor jag älskar så hjärtat värker. En evig tacksamhet. Alltsammans. 🙏🏻❤️

April;

”Sommartid och april; bring it on”, skrev jag i min dagbok.

-Snön försvann i ett nafs och våren kom, sommaren typ!? Vi levde ljuvligt hemmaliv jag och barnen, och påtade i massor. Pysslade eget påskpyt av trollerideg gjorde vi också. På övervåningen jobbades det med golvreglande och trappförberedelser. Vi firade Livets Påsk. Påsklov med försommarkänsla. Bertilens allra första. Odlingarna var igång. Vi firade Valborg vid byns stora Majbrasa. Hela familjen tid- dyrbar. 

Maj;

-Jag minns Ljuset. Värmen som kom åter. Grönskan. Trådgårdspåtandets start. Moderns själ började spira igen. Det var gott för alla.

Cyklande småungar. En Minsting som tog sina första steg. Älskade bästisar på besök. Dofterna. Springturerna. Dom allra första blommande blommorna. Blåsippor, hägg, pingstliljor, vitsippor och äppelblom. Trädgårdsdrömmar blev sanna (HÄR kan ni läsa om dessa!). Morsdagsfirande, med det vackraste av gåvor. Försommarsemester, med hela familjen.. som fylldes av sånt vi älskar. Hemmatid och påtande på vår gård.  

Juni;

Liljekonvaljer och syren. En trädgård som tog fart. Bertil som lärde sig gå och som fyllde ett år. En Juniflicka som fyllde tre år. Midsommar som firades här på vår Drömgård. Kalas, kalas, kalas. Sommarnattandet var igång! Jag åkte till lilla sjön och sommarlovsbadade med barnen. Barnen fick också sommarlovsönska.. och storasyskonen önskade att få åka på äventyr till mormor och morfar, med övernattning. Önskan slog in! Jag hade också en tid där tacksamheten svämmade över och jag kände mig så rädd om allt vi har. Vill bara leva, skrev jag i dagboken. Ibland sköljer det liksom över en hur otroligt skört livet är.❤️

Juli;

-Ett enormt segt projekt på övervåningen, att tömma alla golv på spån, var över och mannen reglade golv efter golv och även nytt, massivt trägolv hamnade på sina platser. Vi firade Snickaren, den där älskade älskade 29-årige trebarnspappan, på hans födelsedag. Likaså vår bröllopsdag, den sjunde. Sommaren var skön. Trädgården så vacker. Storfamiljen vandringsklättrade uppför Skuleberget och så hade vi Paltkalas här på Drömgården. Vi avslutade månaden med en långtur.. först till Storasyster i Huvudstaden och sedan vidare för magisk resa till älsklings-ön, Gotland.

Augusti;

Drömmen om en blommande klätterros blev sann och hela trädgården var fantastisk. Vi plockade hallon, hela familjen. Jag och barnen hade världsmysigt dygn i lilla byn. Vännen C kom på besök. Inför hösten skrev jag ett inlägg om att ”här-och-nu:a”.. och delade med mig av hur jag och M gör när vi renoverar och får allt att snurra kring det. Ett uppskattat inlägg HÄR. Jag lekte dagmamma ett par dagar på raken och köket såg ut som stryk men det bekom precis iiingen, för vi hade så himla roligt tillsammans jag och alla barnen. Bertilen plockade äpplen för första gången i livet. Så stort!

September;

Dahlia-njuteri i trädgården samsades med älskade skördetider. Vi saftar och syltar, plockar äpplen och kokar äppelmos. Jag tar med mig barnen till skogen och vi njuter av fika och höga kusten-vyer. Jag gör hemmet redo för höst och bakar äpplekaka. Tidningen Hemtrevligt besöker oss här på Drömgården och reportaget blir så fint. Lillafrunsdagbok blir Drömgårdsliv och så himla bra det blev, tycker vi! .. mitt i högt renoveringstempo kom jag och M på att; ”näpp, dom där hästarna vill vi ha…!” och la renovering på hyllan och började ordna för ett hästliv här på gården. Alldeles i slutet av månaden, nöp frosten tag!

Oktober;

Det blir höst på riktigt och verandan byter från somrigt till höstigt. Jag höstpysslar med småttingarna. Vi åker på familjeutflykt och mor ammar Minsting på prick samma skogsplats som för ett år sedan. Päron och Minsting åker till Skellefteå och träffar två hästar. Som vi några dagar senare beslöt skulle bli våra. Jag var så nervös över hela grejen att jag fick magkatarr på kuppen… men livets lyckligaste magkatarr, helt klart! .. fast i det magontet, låg också en oro över en älskad som hade det vansinnigt tufft. Ni vet hur det är, oftast samsas så mycket när det gäller livet.

November;

Vi blir med ny trappa och ordnar egenföretagande HemmaMamman en arbetsplats. Vi glömmer allt vad renovering heter och hästfixar för fullt. Träffar älskade hjärtevänner och börjar smyga in adventsmyset. Bakar lussebullar hemma och pepparkakor hos MammaMormor och PappaMorfar. Vattkoppsracet pågår hos alla tre barnen och i samma veva blev vi hästägare, till två pållar.

December;

Å, årets sista månad.

Kära hjärtanes, vad vi har myst. Lilla NisseNissan flyttade in och hittade på bus och äventyr varje dag. Ibland var frukostmjölken grön (då hade NisseNissan pluttat i grön karamellfärg och busat med oss) och en dag stod pepparkakspyssel på agendan. Vi firade första advent och bjöd in till Det Årliga Kyrkkaffet här på Drömgården.

Att tända änglaspelet om morgonen har barnen uppskattat lika mycket som jag. Det stora i det lilla är vår, hela familjens, favorit. Vi har julbestyrat tillsammans i lugnan ro. Firat jul och njutit (njuter) jullov. Och samtidigt lärt känna våra hästpojkar, mer och mer för varje dag. Stora hästen skrämde slag på mig en dag, som ni vet, men därefter påbörjades bland det häftigaste jag varit med om. För varje dag blir människor och hästar tightare här hemma och vi avslutar året med att fira Nyårsafton här hemma, tillsammans med älskad familj och med hästpojkar utanför sovrumsfönstret…

Vilket år du var, 2019. Både ner och upp och ner och upp, igen. Fyllt av Livet, med andra ord. Är så innerligt tacksam som får uppleva det.

Nu väntar ett alldeles nytt år bakom knuten.. och jag önskar er alla ett gott, gott slut på 2019 …och ett Gott Nytt År!

… så hörs vi, när det nya decenniet är här. Wiiho!!



Emmeli

Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 4.

Oktober,

-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden! Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år.  Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!! Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita.  Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det. Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.

Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.

Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.

November är här..

… och trollska morgondimmorna, likaså.  Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig! Vi firade Farsdag!Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.

En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.

Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. Saffranskaka.Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar.  Samtliga njöt!

Och så årets allra, allra sista månad.

December.

Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.

Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!

Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.

Varma decemberminnen finns i massor..

Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.

Första Advent. Magi, ju!

Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!

Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.

-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.

Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader…. Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.

Lillebroren, sin allra första Julafton!Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.

Årets sista springtur!

Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.

. ..

Önskar er alla ett gott slut på det här året,

-tack för att ni följer med mig på resan här!

Vi hörs nästa år…!

Lillafrun

Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 3.

Vi klev in genom julidörren som stod på glänt!

Lilla Tripp-Trapp-Trull-skaran av barn blev tightare, dag för dag. Ren magi. Tiden var så, ren magi. Och också så jobbig. På grund av saker som hände i livet, livet utanför Drömgården. Jag samlade tankarna och funderade med orden skrivna i inlägget; ”Livets ytterligheter, hand i hand”Det blev Vackerpappans födelsedag!

Och vi slog till med hemmafödelsedag, följt av Kalaskväll i Mäjasjön.. Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.

Kalasande med älskad familj är ju livet!

Vi mumsade försvinnande god pastasallad, kall pestoröra och alldeles ljuvligt bröd som var precis-nybakt… (såhär i efterhand förstår jag inte hur vi fick ihop allt!? haha) Recept från kalset sände jag er HÄR.

Julidagarna fortsatte och varvades med vad ni ser här nedan i ett bildregn; Snickeri!Promenixande! Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…? Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan. En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!

– förutom över dilemmat som mamman besatt… som var i hästväg, för en sån som pladdrige jag.

(läs mer; ”Det var en gång en dag i slutet av juli

Augusti!

Vi träffade familj och vänner. Åt sockerärtor från lägdan precis bredvid våran. Sommarvärmen och sommarlivet fortsatte. Världens Längsta Sommarlov.

Jag berättade för er om ”Vad som hände den här dagen för precis ett år sedan” och fick sån enorm respons på dom orden. Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.

”Att ha överraskat en älskad”. Denna dag, den glömmer jag aldrig. 
Så blev det den där dagen i slutet på augusti.

Sommarlovet var slut. Och ”Så tog dom varandra i handen och gick” och hujedamig vad jag inte ville det där ovan, egentligen.

Skördetider! Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!

HÄR beskrev jag uppvaknandet från ”Trebarnschocken!” , chocken som kom när vardagen drogs igång efter den evighetslånga sommaren.

September!  Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat! De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet! ..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet. Bertilälskling döptes!

Minstings päron sjöng av hjärtats lust och efteråt följde dopkalas för älskade. 

Månadens andra halva innehöll ”HemmaMammalivets Septemberdagar” med sånt vi tycker om. … och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.

Jag lät er läsa mina tankar kring barnens första tid i livet, om att börja på förskola osv.  ”Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka”. 

Månaden avslutades med att frosten kom och vi höstade på gården! Plockade sista äpplena och drog upp sista morötterna… nu var vi redo för höst!

Den allra, allra sista delen kommer inom kort, förstås!

Lillafrun

Det var en gång, År 2018. Årsresumé, Del 1.

Årsresumé av året 2018…

Att samla ihop mig själv lite, tänka tillbaka på året som gått. Se tillbaka på hur vi fyllt dagarna med liv, vad vi varit med om osv. Det är ett sätt för mig att stanna upp, ladda och ladda om. För det nya som komma skall. Ett alldeles nytt, orört år. 2019. Vilken ynnest!, tänker jag. Att få vara med i detta nu så otroligt dyrbara liv.

Här och där i resumén kommer ni att stöta på blåa ord, och dom kan ni klicka på för att hamna vid än mer föklarande ord/inlägg/recept. Ni kommer förstå när ni stöter på!

Januari.

Vi började det snörika året med att berätta att vi väntade på någon. Vår Minsting i magen. Barnens lilla syskon. 

HemmaMammaliv med dom där två darlingarna. Många mysiga, småkaosiga musikstunder i våra hjärtan!

Vi var på ultraljud. Så mycket mer orosamt än ni kunde ana, eftersom jag ännu inte berättat om vad vi hade varit med om några månader tidigare. Jag var livrädd innan och grät glädjetårar när allt man bara kunde se, såg så bra ut. Och ljudet av älsklingshjärtat slog i full fart. ”Tillbaka på brottsplatsen” var vi också. Med hälften av alla fönster kvar att måla och med drömmålet ”att klara byta alla dessa och brädfodra sista två sidorna till sommaren… men kanske blir det bara en sida”. 

Jag bakade gott matbröd och gjorde egen granola för första, men aboslut inte sista gången i livet. Så enkelt och gott. Recept finns ju HÄR för sjutton.

Februari.

Och snömängden var omöjlig att förstå. Helt enormt mycket vitt! ”Det blir snö till midsommar i år”, sa vi..

Vi pysslade massor i vanlig ordning. Allahjärtansdag-kort till höger och vänster. Och så dom där små stunderna, som alltid värmer så, när man bara är, tillsammans och hamnar i samtal om stort och smått. Att få krypa in i en småttings värld, är en resa i sig!Vårlängtan och knoppiga körsbärskvistar.Varm nyponsoppa, vispad grädde och mandelbeskvier. Där ute, i snögropen. Ett helgpåhitt så kärt!Vi jobbade på med huset. Det reglades tak där uppe på övervåningen.. som ett litet kaffepausande i penselmålningen av dom evighetsmånga fönsterbågarna och karmarna.Det var Semmelfika här på Drömgården!

… samt ett sjuhelsickes rensningsrace! Pellisarna väcktes till liv och nya små sticklingar sattes i jord och växte…… liksom jag, med Minsting i magen.

Så blev det mars.

Sportlov och hjärtevänsbesök. Vi roades oss med sparkturer och innepyssel.. som att sno ihop världsgod chokladmousse. till exempel. ÄlsklingsLiten fyllde fyyyra år och det var förstås kalas för Storfamiljen här hemma! Så stort, så stort! Nånstans på mitten av månaden behövde jag stanna upp. Andas djupt. Det var mycket där och då Is-tid för pojkarna var en härlig belöning!  Vi påskpysslade, såklart.  Och mannen gav sin fru den vackraste påskbuketten jag någonsin skådat. 

Så blev det avslutningsvis Påskhelg och barnen var lyriska över Äggjakten!

2018-livet fortsatte med vårens första månad.. men mer om det, i Del 2.

 

Lillafrun

Årsresumé! År 2017… Del 2.

03072017-IMG_3020 03072017-IMG_3152 03072017-IMG_3128 Det blev ännu en sommarmånad. Juli! Och min älskade M fyllde år i alldeles vanlig ordning. Kalas det blev, såklart!28062017-IMG_2720

Vi som njöt sommarlov dagarna i ända, roade oss med att göra glass man kunde äta till frukost om man så ville.07072017-IMG_3299

 Det blev fira-in-semester-fredag, en förbenat efterlängtad sådan. Mannen och jag firade uppe på balkongen med ljuvlig utsikt. Nya livet, liksom. Det där att träffas varje dag, inte behöva säga hejdå för flera dygn, varje vecka. Underbart!08072017-IMG_3305 Det var en riktigt varm sommardag sedan. 09072017-IMG_3410

… nä, förresten. Två, kanske. Den där, när jag tog barnen och åkte till härlig strand tillsammans med storfamiljen, medan mannen stod på ställningen och spikade hemma på gården. Den dagen, var fasligt varm och härlig.10072017-IMG_3463 Thailandssyster med familj var hemma i Sverige och vi firade med paltfest!11072017-IMG_3517 … och min älskade Taikonsfamilj överraskade mig och M med att dagen innan dom kom, säga ”imorn kommer vi, vad vill ni ha hjälp med?”. Vi var typ hur många människor som helst den dagen och tacksamheten kunde inte vara större från mig och M. 11072017-IMG_3537 Check! 
15072017-IMG_3572Jag och Storan ordnade Sommarfest för våra män och kände oss som världens bästa fruar (ha!).
17072017-IMG_3813

Lillan höll sin mosters hand, och orden ”vi ses om ett år” kändes alldeles förfärliga. 19072017-IMG_3857 Om morgnarna hade vi mysig ritual. Cykla och traska längs lillväg. Med mössa och fleece… ingen varm sommar, som sagt.20072017-IMG_3881 Pappsen hjälpte oss att måla. Stunder jag älskar att ha i hjärteasken.20072017-IMG_3892 Hela familjen var involverade i brädfodringen. 21072017-IMG_3930 Men vi tog oss pauser också. Med nybakta kubb och rabarbersaft i trädgården, till exempel. 22072017-IMG_3964Mamman njöt löpturer om morgnarna.23072017-IMG_4000 … för att inte tala om njutningen av luktärtorna. Magiskt!!22072017-IMG_3996 Hon och Han. Firade femårig bröllopsdag och drog iväg på vift, till Ulvön, över dagen. 23072017-IMG_4009 … Svärfar var hos oss otaligt många timmar. Ovärderligt!28072017-IMG_4175 Vi hade kusinfika och åt jordgubbar så det stod ut genom öronen på oss.24072017-IMG_4034Vännen C kom på besök och vi vågade oss upp på höga höjder tillsammans.30072017-IMG_4406I slutet av månaden fick jag äran att spela på Stora flygeln i grannkyrkan, när min syster och mannens kusin hade konsert där. Alla var vi finklädda och saliga över kvällen. Lillan iklädd sin mammas klänning från tidigt nittiotal. 31072017-IMG_4433
Till sist packade vi väskorna.

01082017-IMG_4458

Det blev Augusti och vi drog till älskad Ö.02082017-IMG_4473 Vårt paradis på jorden. 02082017-IMG_4597 Och det var njutning på hög nivå. 02082017-IMG_4686 05082017-IMG_4758 06082017-IMG_4869 IMG_5041 IMG_5136 IMG_5232 IMG_5278 IMG_4808 Vi badade, solade, åt glass. Hälsade på Pippi, strosade i Visby, sprang i klinten och cyklade längs slingriga vägar. Mannen och jag på date. Och det var så lyckliga dagar så! Barnen älskade ö-livet lika mycket som vi.

IMG_5477 IMG_5485 När vi kom hem älskade vi hemmalivet ännu lite mer. Älskade gård, alltså. Ännu en färgburk öppnades. Vi var på gång igen. Fulla av energi efter resan.

Men plötsligt vändes livet upp och ner kändes det som. Luften gick ur oss. Sådär som när livet knackar på, på det där sättet man aldrig önskar, men som ju tillhör livet. Tillsammans gjorde vi det allra bästa vi kunde av det hela. Och ännu en gång, var vi så lyckliga. Över att vi hade varandra. Och dom som älskar och stöttar oss i allt, lätt som svårt. IMG_5519 Storan och jag tillbringade timmar i hallonskog.IMG_5636 Vi hade kräftskiva.IMG_5716 Barnen och jag kokade saft på egna vinbär, som vi plockat tillsammans. Helt och hållet drömmigt för mig. IMG_5813 En helg tillbringade jag och barnen i Sommarstugan, tillsammans med mina päron, Morbror S och Moster G. Jag och pappa plockade blåbär och pratade livet. IMG_5874 Någon kände lugnet. Min älskade lilla pojke. IMG_5982 Vi sov middag.IMG_6013

Och knöt handduken om oss för att gå och tvaga oss. IMG_6136

Någon började Föris efter ett låååångt sommarlov. Han firade med nya Snabbskor och undrade en eftermiddag om det inte var glassväder. Såklart det var!

IMG_6231

Det blev September!

Och vi firade in hösten. Med Pannkakstårta á la Pettson och Findus. Och chokladiga cupcakes till efterrätt! IMG_6256 IMG_6324 IMG_6159 Äpplen, morötter, sockerörtor. V i skördade och åt allt vi bara orkade. IMG_6382Till sena kvällar jobbade vi med huset. Mörkret började komma.
IMG_6430 Dagarna ägnade vi åt att leka kurragömma.IMG_6672 Börja hösta ute i trädgården.

IMG_6770

Någon vågade sig upp på högsta höjden. Lite skakis i benen bara. IMG_6792

Baka morotsbröd.IMG_6833 Och jag hyllade rörelse av kropp. IMG_6918 På verandan börjades det smyghöstas.IMG_6945 Jag satte lökar rekordtidigt tydligen…..IMG_7058 Och hösten började visa sig i trädtopparna. Så vackert!

IMG_7145 Det blev Oktober!IMG_7218-5

Vi bakade morotskaka och åkte på picknick till Mäjasjön. Höstbarnen förevigades och päronhjärtan smalt.IMG_7297 En mor fyllde år och blev uppvaktad med sång, paket och frukost på säng av dom hon älskar mest.IMG_7371 I vanlig ordning, på Kanelbullens dag. Jag och barnen bakade bullar och hade litet kalas. För MammaMormor, PappaMorfar och Storan. Mannen? Han hade beställt sån där tårta han vet att hans fru älskar. Och dessutom..IMG_7410 .. strösslade han med fina presenter. Och pojkarna, kom med den vackraste rosenbuketten och födelsedagssång, ännu en gång.IMG_7518 Till helgen hade vi Det Stora Höstkalaset. Firade födelsedagsmamma och att i var i mål med Brädfodringsresan Del 1. Det var middag, tårtor, tacktal och paket till våra familjer… men inget tack i världen räcker!!IMG_7553Ännu en dag att spara i hjärteasken.
IMG_7646

Om dagarna denna höst, pysslade jag om mina barn allt och lite till. Vårt allt, alltså. S tog Storebrorsledigt och vi myste alla tre hemma prick varendaste dag. IMG_7748 Huset, som fått en massa nya fönster och klätts med nya brädor och färg, stod klart. För denna del. Magiskt skönt!IMG_7785Vi tränade i vanlig ordning.
IMG_7853 Första frosten kom och gjorde världens så sagolik.IMG_7901 Mamman köpte pyjamas och kände sig lycklig. Som att livet återvänt lite. Inte bara på grund av en nyköpt pyjamas. Såklart.IMG_8283

Höstlovet tillbringade vi bland annat med kusinerna. Den där turen till skogen, med kanelbullar och varm choklad. Den uppskattades, av både stora och små.

IMG_8345

Det blev November!

Vi började julepysslet. Liten är ju pysselpojken nummer ett och har absolut det som en av favoritsysslorna.
IMG_8419
Allhelgonahelgen, och vi åkte kyrkrunda och tände ljus. IMG_8443Syskonen, mer och mer tighta för var dag. Helt fantastiskt att få vara med om som mamma (och pappa!).

IMG_8517 Vackerpappan och hans varannan-måndagar som päronledig. Ljuvliga! En av dessa åkte vi och badade. Succé!
IMG_8648

Det blev farsdag och vi uppvaktade finaste pappan på jorden.IMG_8737 Det bakades tekakor.IMG_8785 Och köket blev vinterfint. IMG_8887 Plötsligt kom snön och alla blev glada!IMG_8934 Det bakades Saffransbullar och godfikades.25112017-IMG_9015 Världen var vacker!28112017-IMG_9043

…men jorden fick en mindre vandrare. Till himlen, vår Morbror S. 29112017-IMG_9088

På dörren. Årets julekrans.

01122017-IMG_9146 Och så årets sista månad. December. Och äntligen fick man börja öppna dom där spännande paketen som hängde i Adventskalendern.02122017-IMG_9225Adventskök!03122017-IMG_9243 Och det blev den Första Advent.03122017-IMG_9292 … med adventsgudstjänst och det nu traditionsenliga fikat hemma hos oss efteråt. 30112017-IMG_9119 Det kom spännande saker på posten, från älskade till lille Minimannen.04122017-IMG_9309 Snölycka!04122017-IMG_9340 Julepyssel i massor.01122017-IMG_9169 Pyssel, pyssel, pyssel. 05122017-IMG_9362 06122017-IMG_9393 En dag packade vi kavel och förkläden och åkte till Lilla byn, Mormor och Morfar, och bakade pepparkakor. 07122017-IMG_9426Älskad Mamma-Sixten-tid, vilket den dagen resulterade i en snögubbe.
06122017-IMG_9371 Någon fick en storsäng. Maffigt!09122017-IMG_9465 Vi åkte på julmarknad tillsammans med Idan och F. 13122017-IMG_9549 Och jag och barnen hade så drömmig luciamorgon. 13122017-IMG_9565 Luciadagen som i år var så speciell. Så vacker och glad till en början. Så vacker och sorglig i slutet, eftersom vi tog farväl av den älskade som lämnat oss. 15122017-IMG_9608 Vi skickade julekort!17122017-IMG_9660 Kokade karameller och gjorde smällkarameller och kristyränglar. 21122017-IMG_9720Någon gjorde vad han älskar; skrev och skrev och pysslade kort till älskade.
22122017-IMG_9791 Och så började Julafton närma sig. Hemmet blev så juligt så och granen kläddes. 24122017-IMG_9831 Det blev Julafton.24122017-IMG_9837 24122017-IMG_9852 24122017-IMG_9959 Vi firade i Mäjadalen och det var en så fin dag.

27122017-IMG_0155 Jullovsdagar. Med hela familjen. Massor av familjehäng. Till och med så vi uppfann ännu en dag i julhelgen; Tredjedag Jul. 29122017-IMG_0206

Och så blev det årets allra sista dagar.

Jag tänker tillbaka på det här året som ett år som innehållit lycka, oro, hjärteont, sorg, glädje. Lättnad, trötthet, över-livet-pirr. Och massor, massor, massor av kärlek. Livet.

Tack År 2017. Jag känner mig faktiskt mer än klar med detta år och längtar så efter nystart, nytt år och den där pirriga känslan över ett oskrivet blad, som jag liksom känner på mig kan bli hur, hur fint som helst.

Önskar er alla som kikar in här, ett Gott Slut på året, så hörs vi snart igen…. År 2018!

Lillafrun