Marängtårtan, som alltid en höjdare är!

Marängtårtan, som alltid en höjdare är!

Junimånaden bjöd på finväder efter finväder och vi avverkade storkalas, efter storkalas ute i trädgården. Helt ljuvligt och perfekt i dessa tider! Så blev det juli och ja, ni vet ju hur rätt så hurvigt väder det varit under nästan prick hela månaden, så det blev ett pyttekalas på M´s 30-årsdag. Men det var himla fint det också!

Födelsedagstårtan var en riktig klassiker!

Marängtårta med citrongrädde och massa jordgubbar.

Gott med alla slags bär eller favoritfrukt på toppen. En marängtårta går att variera i oändlighet!

Marängtårta!

Marängbottnar (2 st)

6 äggvitor

3 dl socker

Marängbottnar: Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt socker, lite i taget, under fortsatt vispande. Bred ut två rundlar på var sitt bakplåtspapper. Grädda i ugnen på 100 °C i ca 1,5 timme.

Fyllning: Jag hade en burk citroncurd hemma som jag blandade med cirka 5 deciliter vispad grädde. Citrongrädden duttade jag emellan bottnarna och lite på toppen. Överst; jordgubbarna!

Det blev så oerhört syrligt och gott!

Marängtårtan som alltid en höjdare är!

Enkel att göra, tjopp tjopp säger det så är fyllningen på plats, vacker är den och så himla god! Fransson var först att inta kalasplatsen som ni ser!

Och vips vaknar vi till augusti! Och jag tänker att det är mycket sommar kvar att njuta av ännu. Sista julidagen blev en dag som väckte minnet hur en vaarm sommardag känns.. och idag är det till och med ännu varmare, augusti börjar sommarhärligt, mao! Vi är äventyrssugna hela familjen och tänker oss ett lämpligt Pettson-och-Findus-äventyr!

Vi hörs snart! Önskar er alla en god helg!


Emmeli

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

(I betalt samarbete med Colorama Lunde)

Ni kan inte ana peppen här hemma just nu!

Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är alltså först ut.

Inspiration samlat i några prylar. Viskar om känslan som önskas…

I Junis rum tänker vi oss en plats för pyssel och påtande. Hennes bästa. Och förstås ett skåp, som hon kan fylla med precis vad hon vill, hur hon vill. Nånstans behöver små kläderna vara också, förstås. Och så ska lillpigan sova någonstans, ju. Hon ska få sin allra första egna säng… hoppas hon förstår att det inte betyder annat än att hon får sova där om hon vill men hemskt gärna tassa in till mamma och pappa hur ofta som helst!

Och tapeten som pryder väggarna? – En midsommardröm!

När allt är så nytt här. Gipsen på väggarna har till exempel aldrig haft fukt på sig och drar därmed åt sig snabbt och mycket. Då är vi extranoga med förarbetet. Aptråkigt. Men ännu tråkigare om tapeten skulle ramla ner dag två. Så, för ett lager lim på väggarna…

Därefter kunde det roliga börja!

Det är inte jättelätt att välja tapeter har vi kommit fram till. Det finns så oherrans många, som är fina. Men gänget på Colorama Lunde har hjälpt oss i vägledandet och det här kommer bli så bra!

Våd för våd växte rummet fram..

Majas Alfabet, ni vet? Hon är en stor inspirationskälla för mig. Både i hem och trädgård. Astrid Lindren- sagorna likaså. Vårt hem är som en blandning av Madicken på Junibacken, Katthult, tant Berg och Pippi Långstrump.. och jag älskar det. Vi fortsätter på samma spår även på övervåningen, mao..


Tapeten vi valt till Junis rum, är en riktig Midsommardröm. Passar inte bara här i Juniflickans rum.. jag tänker att denna tapet är en sån ljuv sommarstugetapet också! Finns hos Colorama Lunde!

Jag har ett pangerbjudande till er idag också,

handlar ni tapeter hos Colorama Lunde, får ni tapetlimmet på köpet! Kom bara ihåg att nämna ”drömgårdsliv” i kassan så fixar det sig!

Erbjudandet gäller 30/7-6/8!

Passa på i dessa regnruskiga, perfekta dona-hemma-tider och skapa ljuva platser i ditt hem, sommarstuga eller vad du nu kan tänkas hitta på!

Nästa gång får ni se hur rummet blev när det är klart!




/Emmeli

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. ”Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?”, tänker kanske du. Men det finns förstås flera olika sorters mask. Här på Drömgården har vi nu ovälkomnat fått den elakaste varianten av dom alla…. som både är otrevlig mot hästen och dessutom svår att bli kvitt från marken, där den kan leva kvar upp emot två betessäsonger framåt. Den stora blodmasken! Kul. Nej, inte alls.

Och hur uppdagades nu detta?
Inte för att jag och M märkte det på hästarna, ett enda dugg. Pojkarna har vi aldrig sett blankare i pälsarna eller piggare i steget. Fräscha, välmående typer där ute i hagen. Tack vare vänliga människor som meddelar vidare till hästarnas nya ägare (jag och M), så fick vi reda på att hästar som våra pojkar betat med förra sommaren, hade påvisat denna elaka, väldigt ovanliga masktyp. Dvs, denna smitta hade pojkarna redan när dom kom till oss, fast vi omöjligt kunde veta. Förstås hade vi kunna slentrian-avmaska… men det var inget vi ville göra, mitt i vintern.  

Vidilab förklarar såhär;

Ägget följer med träcken ut på betet. På betet utvecklas larverna och följer sedan med grässtrået ner i hästens tarm där den tränger in i tarmväggens små blodkärl på hästen. Den vandrar sedan omkring i hästen tills den hittar krösroten. Krösroten är den plats där tarmens blodkärl grenar ut från stora kroppspulsådern. Det är under vandrandet i blodkärlen som den kan ställa till med svårdiagnosticerade problem. Det beror på att det kan bildas små blodproppar till följd av de skador larven orsakar i blodkärlens väggar. Symtom kan vara kolik, feber, hälta och blodbrist. Larven utvecklas sedan till maskar som förs med blodflödet tillbaka till grovtarmen. Efter 6-8 veckor blir maskarna könsmogna. De fäster sig då vid tarmväggen och suger blod.

….så när vi nu då skickade in bajsbollar för var och en av hästpojkarna, kunde ägg påvisas från Stor blodmask. Vilken hästarna smittats av på sitt bete förra året, men som nu då hamnat i våra hagar. Oooom jag ångrar mig att vi inte avmaskade på en gång, fastän det var mitt i vintern? Ooohja. Men nu är det som det är och vi har försökt lösa problemet så gott vi kunnat, Team Drömgården! M, jag och barnen. Fy tusan, vad vi kämpat för pållarna senaste månaden.

Mockat som galningar. Maniskt. Inte bara den där årliga vårstädningen som bör göras i vinterhagen, nej där den skiten legat har det ju ändå inte vuxit något grönt… men försommarskiten, som hamnat på gröna grässtrån, där har vi varit maniska för att inte hästarna ska tugga i sig nya maskar…

Då slutgiltiga provsvaren tog sin tid att få, kunde vi inte släppa ut hästarna i större hage. Betet i lilla försommarhagen tog slut och vi har gjort saker vi aldrig tidigare gjort…. slagit hö med väldigt välkomnade Pelle-Traktorn och hässjat på gamla hässjan vi fann i lagårn. Tydligen står hässjan åt fel håll, men tusan, höet torkade fint ändå och vi har kunnat stödfodra pojkarna med det nyslagna höet.

Har ni sett så hjälpsamt, coolt litet gäng som drog fram med en Dagens Frulle till pojkarna?

Lugnet har behållits någorlunda, tills att vi faktiskt började märka på pojkarna att dom var medtagna. Ikran var inte vanliga Ikran.. istället trött och loj och med sömniga ögon. Pälsarna mattades ner, både på honom och lillponnyn. Veterinär hjälpte oss efter labbsvar och snabbt därefter kunde vi lösa ut medikamenter för krakarna.

En sen kväll förra veckan där två av tre småungar somnat, mättes hästpojkarnas ”små midjor” för att kunna dosera rätt. Och i munnarna tutades medlet, på två av tre hästar. Islandshästen är ej smittad, ännu så vi kommer fortsätta att jaga bajsbollar sommaren lång, så inte eventuell smitta tar sig från grässtråna in i honom, eller dom andra två.

När medlet verkat, var dagsverket i lördags att göra en ny hage som vi sedan släppte pojkarna där i!

LYCKAN då!

Planen nu för att häva denna parasithärva här på gården, är förstås att avmaska alla tre pojkarna efter betessäsongen (islandshästen har förmodligen hunnit bli smittad fastän det ännu inte kunnat påvisas och vi kommer inte att chansa, utan för säkerhetsskull- avmaska i typ oktober). Blir det en bra vinter, med stadigt snötäcke, kommer vi våga ha pojkarna i deras stora härliga Vinterhage som både dom och vi älskar, annars får vi lösa hagarna på annat vis. En idé finns också att prova elda marken i den smittade Vinterhagen… ”någon” (en viss älskad brandman) är peppad på det!

Avmaskning kommer också att ske en gång i vårvinter. Och till våren 2021, skickas nya bajsprover in och vi hoppas då innerligt att hästpojkarna är parasitfria…

Betande vackerdjur. En syn som ej går av för hackor!

Inte odrömmigt på något vis. Att få hästarna hit, på andra sidan lagårn… en drömsyn jag sedan första stund på denna gård fantiserat om. Hästarna är piggare och det är huvudfokus..

Nu kvarstår bara kampen att få veck snusket som lever kvar i marken. Det är inte så lätt att bara ”trolla fram nya hagar…”.

Ni andra som varit ut för detta krångel, hur har ni gjort?

Jag vet att det inte är ovanligt att man ”bara kör på”… avmaskar men släpper in hästarna på samma mark i alla fall, då möjligheten till annat ej finns. Till exempel på en ridskola med många hästar i ruljangs. Men vi, på en liten hästgård, vill vi helst inte göra så,.. vi vill helst inte behöva ge hästarna detta kemiska snusk, alls…

Här betar pojkarna gott nu.. och tanken är att dom ska få äta ner det gröna här så att det här till sist blir en ”mager hage” och den nya Hemhagen… mindre än den dom är vana, men det får vara så nu då det ändå är ett bättre alternativ än att riskera mer smitta. Pojkarna får bo i denna dygnet runt nu framöver.. hagen innefattar också ligghallen, så att pojkarna kan ta skydd och dom snarkar också där inne om natten…. allt på eget bevåg.

När maten börjar ta slut här kommer ännu en ny, betydligt större, beteshage att göras… för att pojkarna ska få sina grönbetstimmar varje dag. Vi är dock inte peppade på runda bollar till hästar när hösten kommer, så vi kommer inte att släppa ut på stort grönbete 24 timmar om dygnet… tyväääärr hästpojkarna! Tugg ska dom givetsvis kunna ha sina 16-18 timmar om dygnet (precis såsom den vilda hästen önskar.. ströva och leta mat, strå för strå).. men jag får ”fångest” av tanken att släppa tre hästar i en jättestor och jättegrön hage, dygnet runt.

Många av er har frågat vad vi följer för ”skola” här på gården… den traditionella, klassiska… eller kanske NH (naturlig hästhållning), Relationsbaserad träning med enbart positiv förstärkning?

…och svaret är nog; Det är som vi är och gör i allt annat; en blandning av sunt förnuft, utvalda delar från tidigare erfarenheter, mycket hjärta, en tanke att allt ska vara så naturligt det går och att alltid tänka att hästarna är med oss.. vi är inte två lag, människa över häst..

Dom gånger en häst agerar på ett sätt som kanske är mindre önskvärt, skulle vi aldrig svara med hårda tag utan försöker då alltid att tänka ”vad vill hästen säga nu?”.. jag har sett för mycket hårda tag i mina unga dagar, som inte lett till någon god vart alls. Så man skulle kunna säga att jag är för livet-vaccinerad mot sånt och ”tid, kärlek och lyssnande hjärta” är vårt recept på hur vi möter våra hästar. Vi låter hästarna ströva ”fritt” i vår lösdrift och jag har svårt att tänka mig ett härligare sätt att leva, om jag vore pålle.

Den här hästen gör en resa som är mer än häftig att få vara med om. Hästen som är vacker som få, har ett hjärta av guld men som också kräver mer tålamod än vi har vissa dagar. En resa jag hoppas innerligt ska få fortsätta och fortsätta. Än om den tar tvärstopp ibland och vi gör steg bakåt, och hästen springer en lov kring oss och signalerar ”bort! jag vill inte!”, så ser ni på honom!? Vilken cool liten isprins han blivit, vår Fjäder? En övning med honom, kan vara att stå och ge morotspengar samtidigt som man är liiite för yvig och knäpper med fingrarna.. låter det tokigt? – det handlar om att få den här lille islandspojken ner på jorden, få honom att förstå att inte allt är farligt, att man inte behöver kasta sig åt sidan för ett litet knäpp…

Den här killen, han är stor till utsidan men önskar helst att han kunde sätta sig i knät på oss. Självständigheten att gå ut på egen tur med sina människor, det jobbar vi fortfarande med. En kram av Det Blå Berget, är magi tycker jag.

Hästarna satte pricken över i:et på Drömgårdslivet!

Och än fast det nu krånglat och innefattar en del huvudbry och kräver extra mycket av oss fysiskt. Så har vi ändå aldrig varit lyckligare eller känt livet i oss så mycket som nu. Vi älskar det här gårdslivet, med småungar, djur och natur. Trots oväntade, elaka gästerna i hästhagen!

Och snälla ni, håll tummarna för oss, att dom där maskjäklarna är borta så snabbt det är möjligt…?



Emmeli

Hemgjord glassbuffé på kalaset! Larvigt enkelt och barnsligt gott!

Hemgjord glassbuffé på kalaset! Larvigt enkelt och barnsligt gott!

(Inlägget innehåller 4-åringshärliga reklamlänkar!)

Det var Junis 4-årsdag, och sommaren visade sig från sin allra mildaste sida. Luften var så varm och vi firade födelsedag i varma skuggan under stora äppelträdet.
Juniflickan, så lycklig från morgon till kväll, omringad av älskad Storfamilj. Hon svassade runt i sin lilla byxdress med enhörningar (hittas HÄR förresten) och söta solhatten (HÄRIFRÅN).

Med nypysslade alster kring arm och i småhänderna (välbyllda pyssellådan för en liten peng, från Rusta går ej av för hackor!)

Junihjärtat hade önskat kalas i färgerna ”rosa lila turkost”. Kalasgrejer shoppar jag oftast på Panduro, som ballonger och servetter. Små gulliga födelsedagskort från Akademibokhandeln.

Skrållan, hon är ingen tårtflicka, inte alls. Så förstås bjöds det inte tårta denna dag. Önskat var istället, en glassbuffé, med ”enhörningsströssel”… ett rosa sådant, alltså..

..hon som älskar ordna kalas gick in för den där önskningen till fullo och hade det larvigt roligt inför… men det bästa var, hur alla tyckte denna glassbuffé var så god… och som inte kostat mig mycket ork och tid, alls.. sänder er recepten nu, och (typ) beordrar er att prova göra egen glass på detta vis. Enklare blir det inte. Inte godare, heller!

Juniflickans Glassbuffé!

Kaffekolaglass

  • 5 dl vispgrädde
  • 1 burk sötad kondenserad mjölk (a´400 gram)
  • 3 msk rejält starkt espressokaffe

Vispa grädden fast i en bunke. Blanda kondenserad mjölk och kaffe i en annan bunke. Vänd ner grädden i kaffesmeten. Ställ i frysen i minst 6 timmar!

Vaniljglass

  • 3 dl grädde
  • 3 äggulor
  • 1,25 dl socker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 0.5 tsk vaniljpulver


Vispa grädden i en skål. Vispa äggulor, socker, vaniljsocker och vaniljpulver i en annan skål. Vänd ihop äggsmeten och grädden och häll upp smeten i en form. Skjuts in in i frysen i minst 6 timmar!

Blåbär- och Hallonglass

  • 5 dl vispgrädde
  • 1 burk sötad kondenserad mjölk (á 400 g)
  • 250 gram frysta, tinade bär

Vispa grädden. Blanda kondenserad mjölk och tinade bären (vi valde hallon och blåbär). Vänd ner grädden och rör till en jämn smet. Häll smeten i en form. Ställ in i frysen i minst 6 timmar!

Som topping till buffén fanns strössel förstås. Hackade mandlar också. En bärsås. Och pluttiga maränger som var försvinnande goda!

Minimaränger

3 äggvitor (dom har du ju redan från vaniljglassmakeriet!)
1,75 dl socker


Vispa äggvitor och socker med elvisp till ett hårt skum och spritsa eller klicka ut smeten på ett bakplåtspapper. Du bestämmer marängernas storlek. Vi gjorde pyttesmå denna gång för att dom skulle rymmas som en del av toppingen på glassarna. Ställ marängerna in i ugnen på 75 grader några timmar tills marängerna har torkat..psst! -ugnsluckan kan vara lite på glänt

Blåbär- och hallonsås

Mixa ihop bär du gillar. Jag tog ett par deciliter blåbär och hallon vardera. Bären mixas ihop med ett par matskedar strösocker. Sila av såsen genom en finmaskig sil. Tjopp tjopp säger det och så har ni världens godaste bärsås att ringla över glasstruten!

Hemgjord glassbuffé på kalaset! Larvigt enkelt och barnsligt gott! Både barn och vuxna mm:ade fröjdefullt!

Ni ”måste” prova, ni med!

Emmeli

Kalasglimtar och Recept på Mandeltårta med jordgubbar!

Kalasglimtar och Recept på Mandeltårta med jordgubbar!

Det var en varm, varm junidag… när sommaren är som bäst, ni vet! Vi dukade upp för kalas där ute under stora äppelträdet.

Alltid en himla väntan innan kalas ska dra igång.

Det tycker dock inte mamman och pappan, hehe.. som springer runt som yra höns och försöker fixa och dona. Juniflickan satt i trappan och var bara allmänt väntande och urgullig i sin nya sommarklänning (finns HÄR).

Kan det bli somrigare?

Så njutbart att det var inte klokt.

Mandeltårta med jordgubbar!

8-10 bitar

Mandelbotten

  • 300 gram mandelmassa (ta köpes eller gör egen (recept finns HÄR), eller ta lite av varje… jag gjorde det sistnämnda.. huvudsaken totalmängden blir 300 gram!)
  • 1 dl strösocker
  • 4 ägg
  • 1,5 dl vetemjöl
  • 50 g hackade sötmandlar

Garnering

  • 3 dl grädde
  • 1 liter jordgubbar
  1. Sätt ugnen på 175 grader
  2. Klipp till ett bakplåtspapper till botten och smör kanterna på en springform på 24 cm i diameter
  3. Riv mandelmassan och lägg i en bunke tillsammans med ägg och socker
  4. Vispa till en smidig smet
  5. Vänd ner mjöl och hackade mandlar
  6. Fördela smeten i formen
  7. Grädda formen i ca 20 minuter i mitten av ugnen
  8. Låt kakan svalna i formen
  9. Vispa grädden fast
  10. Bred grädde på mandelbotten och toppa jordgubbar… och gärna några vackra, snälla blomster!

”Är det varsågoda snart?”. Älskade småhjärtan. Dom slog till och gjorde en skattjakt med några kakor under tiden dom väntade. Gjorde dom rätt i tycker jag!

Sådärja, nu var vi redo!

Storfamiljen stormade in och lillvännen överöstes med födelsedagssång, grattis och hurra. Och precis ingen har tagit miste på vad som är det häftigaste B vet!

”Mamma! TLAKTOOOOL!!” .. så lycklig. över alla traktorleksaker, traktorpussel, stora fotbollen, traktortishorna, finkläderna och lilla fiskehåven till sommarens alla sjöbad. Så mycket fint. Men framförallt; denna skara människor vi har i kring oss.. en gåva större än allt stort.

Vi satt utduttade i trädgården och mådde så gott. Först sötfika.

Sen lite kex och ost, frukt, chirre ”och sånt” på toppen. Fullkomligt ääälskar mögelost. Så gott, visst!

Så mysigt att sitta bredvid Storan och hennes döttrar som är som mina småsystrar och prata ditt och datt, strosa runt bland rabatterna och titta på nya vackra rosor och sucka lite lätt åt den där stackars planten som såg mer död än levande ut just då och förstås, bara njuta synen av en tvååring mitt i sitt födelsedagskalas.

Efter underbara sommarkalastimmar, så vinkade vi hejdå till alla. Varma i hjärtat. Och med en väldigt nöjd liten Lillebror.

… vimpeln hängde kvar och fortsatte sprida kalsstämning. Och så gör den än!

Emmeli

Lekstugan 2.0!

Lekstugan 2.0!

Den är som ett smycke för vår gård, den där Farfarsnickrade Lekstugan.

”Lilla Vackerhemma”! som barnen döpt den till.

Insidan var vår uppgift att göra som vi själva önskade den… och jag har tänkt länge att ”så fort jag bara får läge, då!”… och i våras började jag. ”Äsch, ett litet extra sidoprojekt bara!”, sa jag… M flinade mot mig när jag sa att ”det kommer gå snabbt! jag gör det här när du är på jobbet!”…. tjohej. Det tog förstås längre tid än jag anat, ibland var saker mycket krångligare än jag tänkt, innebar fler moment än jag räknat in och så vidare… men tusan så roligt jag haft och så mycket jag lärt mig. Ofta är det ju Byggmästaren som snickrar, men nu ville även Arbetsledaren (hehe 😉 .. jojo, har ni inte förstått att det är så indelningen är!?). Okej, färdig fort hade den varit om jag fått stunder på rad att greja.. men jag har tagit det när läge varit och då tar det ju längre tid, men jag minns också alltsammans med glädje. Haft världens bästa Byggmästare M som bollplank, läromästare.. och då och då har jag lejt in honom. När jag behövde ett halvrunt foder, eller två.. eller när jag tröttnat på att gera lister.. eller när jag i piffet saknade en liten hylla.. då har han på stuberten ordnat. Min bästa M. Världens bästa pappa och skäggig man.

Och hur såg det ut innan, minns ni?

Inte pjåkigt alls, men jag saknade ”den rätta känslan”…

Vilket gäng, va!

Förståår ni hur jag nästan brann upp av det där gycklet kring lilla halvrunda fönstret och i nock? Men tusan! Med pärlspont. Vackra foder och lister. Färg i tak och på väggar. Och det rätta piffet förstås.. ja då blev det väldans gulligt till sist…!

Grönt är skönt, visst?

NCS-koden för ljuva kulören är S 2020-G30Y

Jag är så nöjd över att Bertilen nu inte bara säger ”pappa donk donk”, som att det bara är pappsen som hamrar och spikar. Mamma kan också! Sådetså! Om vi delar upp oss på två håll, jag och M.. då är det ju ofta jag som gullar ungar och grejar hemmet, medan mannen snickrar. Vi mår inte dåligt av den uppdelningen, tvärtom! Men mer och mer blir jag också modig att prova nya saker i renoveringen och inte bara haka på när målarpenseln ska fram. Och det är så himla roligt! Med det här lilla projektet njöt jag också så enormt av känslan att ”ääh det är inte såå noga”, och vågade gasa på på egen hand med alla möjliga verktyg. Sen är jag ju en Fröken Noga, och skulle ljuga om jag sa att jag inte blev jättenogrann till sist i alla fall.. det här var föör roligt liksom, för att inte göra dögulligt!!

Välkomna in!

Sådärja, hej lilla ”hallen”!

Vi går vidare in till köket, eller hur?

Älskar den gamla knopplisten jag fann på övervåningen. Fäst med handsmidda spikarna.

Att få leka med tomma skafferipaket i lekstugeleken, är något jag själv minns sedan barndomen som väldans festligt.

Visst blir man alldeles matlagningssugen?

Så det var lilla köket, det.

Då går vi vidare då!

(åhåhå jag veet, jag KAN INTE dölja hur roligt jag tycker detta lilla projekt var!!)

Lilla matrummet.

Med den fina trämöbeln.

Och småbagarna här hemma, hade förstås bakat en liten minisockerkaka till deras ny-invigningskalas.

Visst blev den lilla bonaden så himla söt där ovanför lilla kökssoffan!?

Vi gillar ju fönster i den här familjen…! Särskilt fönster med fasta spröjs och klädda med vackra foder.

Och nu går vi ut igen och ropar hit småpluttarna och ser deras reaktion!

Älsklingar…som proppade kinderna fulla av sockerkaka och sörplade mjölk i ett nafs.

Leken igång, med iver!

Så himmelens härlig syn för morsan, som kämpat på med detta pyttehus.

”Mamma-Pappa-Barn”.

Och bit i tungan på föräldrarna som stod och smygkikade och smyglyssnade på konversationerna. ”Men älskling, ÄLSKLING!” ….”nej! det tänker jag inte”… ”UNGAR, NU ÄR DET MAAAT!!!”….

Så, så gick det till. När Lilla Vackerhemma blev med insida lika dögullig som utsidan och Tripp Trapp Trull firade det hela med ny-invigning. Minisockerkaka och fantasilek i massor! Jag tror jag smäller av. Så gulligt!

Tack tack tack igen och igen, Farfar.. för att du gav barnen denna pärla som inbjuder till så mycket härlig lek!

Emmeli