Saffransbullar i stora lass!

Saffransbullar i stora lass!

Jo förstår ni, idag har jag och Junihjärtat bakat Lussebullar tillsammans. Ja, Skrållan var med så mycket hon förmådde… med sin (förmodade) Vattkoppsfeber.. Men styra assistenten, det gick som hejsan!

Idag fyllde vi Saffransbullarna med smör, mandelmassa, vaniljpulver, vaniljsocker och nystött kardemumma..

Dessa bullar kräver sin små timmar. Men det är såååhåå värt det!

Tada!

På toppen, uppvispat ägg, finhackad mandel och pärlsocker.

Nu blev det provsmakning, förstås..

Samtliga njöt. Lillebror med sin Livets Första Saffransbulle. Och iskall mjölk till.

Vill ni baka precis samma lika, så är det bara att kika HÄR så finner ni receptet!

Så himla underbart! Nu är frysen fylld av sisådär hundra saffransbullar och vi är redo för många mysiga fikastunder med nära och kära. Bland det bästa med julen, ju! Att träffa hjärtenära.


Må så gott så hörs vi imorn igen!



Emmeli

Lingonriskrans!

Lingonriskrans!

En tur till skogen. För att andas. Plocka med sig något vackertskogsfynd av lämpligt slag. Sedan vända hemåt och med äppelröda kinder slå sig ner vid kär plats. En sån som man sitter bekvämt vid, som man kan ha en kaffekopp nära till hands och i lugnan ro bjuda sig själv på en stunds pyssel. 

Sånt, är Själagott, tycker jag. 

En krans. Av lingonris. Det fick det bli på min senaste pysselstund. 

Skogsfynd, tråd att binda med, hampasnöre, en stomme och kanske en liten rosett? Utöver det behövs bara en stund av lugnan ro-tid.

Jag gjorde en stomme av en rejäl kvist klätterros.. meen lyxigare hade en liten starkare stålstomme varit förstås. Det funkade fint ändå lilla ros-experimentet. När jag hade min stomme kunde jag sätta igång och göra små buketter av lingonris, för att binda tätt efter annan. 

När jag kommit till halva, avslutade jag med att fästa tråden, för att sedan börja om på toppen och gå ”andra hållet” mot mitten igen. På så sätt fick jag lingonriset åt det håll jag önskade, kransen runt.

 

En liten enkel fästning, följt av litet fastnålande av spetsrosett (jag gör egna häftstift av ståltråd och fäster med) och så en liten stump hampasnöre för att kunna hänga upp kransen på väggen.

Klart! Ett stycke Lingonriskrans!

… och starten för att göra hemmet Vinterfint, är gjord!

En liten hop med juleröda äpplen och vi har nu en så mysig Noventkänsla här hemma som alla mår gott av.

För mer kransinspo från tidigare år kan ni titta HÄR!

Må så gott ni bara kan dessa blyertsgråa novemberdagar! Det gör vi. Inte helt lätt för den lilla älsklingen med masssssor av vattkoppor.. stackars stackars Liten. Men, vi peppar oss med att ”det är bra att ha det här bortgjort nu.. så att det inte blir som för dig mamma”. Mm.. jag var betydligt större och tvärdålig. Men jag tycker tusan tusen gånger mer synd om min lille pojke, förstås. Mammahjärtat går itu lite.

Vi hörs snart igen! 


Emmeli 

Ska den där drömmen bli sann? ..Drömgården väntar fler familjemedlemmar..

Ska den där drömmen bli sann? ..Drömgården väntar fler familjemedlemmar..

Det här är fortfarande så otroligt overkligt.

Och jag kommer inte att tro mina ögon förrän den dagen det är definitivt.

Så overkligt. Så känslosamt.

Ska min flickedröm bli sann? Inväntar vi två hästar hit till Drömgården inom några veckor? ..som kommer ströva precis utanför husknuten och förgylla vårt liv precis varje dag? Är det sant att jag ska få öppna mitt hjärtas efterlängtade kapitel, tillsammans med dom där fyra människorna jag älskar mest?

Ja, det sägs så.

-Nyp. Mig. I. Armen.

Det blev så definitivt den där lördagen för ett par veckor sedan, när mannen spettade och jag slog ner. Stolpar. För Vinterhage. Hela familjen var delaktig.

Drömgården väntar fler familjemedlemmar. Och exakt alla här på gården är så peppade.

På ett sätt är det här en sån sagolik kärleksförklaring från M till hans fru. Han vet hur mycket det här betyder för mig. HAN, har i flera år skickat hästannonser till mig. Men JAG, har sagt nej. Inte tyckt att vi skulle ro det i land.. jag som varit gravid, en masse, senaste 5 åren liksom. Så tidigare i höst, kom det ännu en hästannons till mig från M. Och då gick det liksom inte att stoppa längre. Hästabstinensen. Plötsligt var vi i norrnorr, en söndag för några veckor sedan, hästhjärtat bultade och inte bara jag, utan också mannen och Bertilen blev kära. Storasyskonen har ännu inte träffat krakarna men är så glada redan nu… hoppas det håller i sig!

Ställer i ordning, röjer, rustar, läser på, funderar, spånar, löser, fixar… mycket sånt har vi gjort och gör just nu. Men snart är det nog tusan bara att ringa Bonden om första höbalen, tappa upp vattnet i värmebaljan och insupa en alldeles ny resa i livet. Med hästar vid husknuten.


Och ni får hänga med, förstås!



Emmeli

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Todiloo!

Igår visade jag en bild på stories, i farten från när jag precis skulle säga ”nu är det maaat!” här hemma.

Och ni var så oerhört många som önskade receptet på denna smått småfuskigt lätta fiskgratäng. Såå, nu har jag försökt tänka vad jag gjorde och här kommer på-ett-ungefär-receptet!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Du behöver:

600 gram torskfilé

En klick smör

Kräftost (ni vet en sån på burk, 330 gram)

En skvätt grädde

En dutt creme fraische

Riven ost (gärna prästost eller parmesan, en smakrik ost, mao!)

Dill

Salt och Peppar

Citron

Ej nödvändigt, men för att lyxa till gratängen; en burk kräftstjärtar

Gör så här:

  1. Lägg torsken i en smörad ugnsform, salta och peppra fisken. Skjutsa in i ugnen, i 200 grader, ca 7-10 minuter
  2. Under tiden fisken förgräddas snor du ihop den mumsiga såsen; Rör ihop kräftost, creme frasiche, grädde (och eventuellt ytterligare kräftstjärtar om du valt att ha det!). Salta, peppra och dra i en skvätt citron.
  3. Ta ut fisken och häll över såsen. Strössla den rivna osten och finhackad dill på toppen av allt.
  4. Låt gratängen gräddas, omkring 15 minuter till, tills fisken ha en innertemp på 48 grader… (ni får hålla lite koll, jag tog ingen tid på något som ni märker, men kan jag så kan ni, ok!?)
  5. Servera gratängen till koktpotatis och frästa ”Harrisar”.. haricoverts, alltså!

. . .

 

En rysligt snabb, smått småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Här hemma blir det alldeles tyst vid matbordet när denna serveras. Han som ju bara är ett år men som ändå just nu BARA ska äta SJÄLV med en STOR gaffel (som storasyskonen, ni vet)… han, går till och med med på att bli matad i ett huj! Det mina damer och herrar, vill inte säga lite!

Hoppas ni också tycker om.

 

Må så gott så hörs vi nog imorn igen!

 

Lillafrun

Mors juliga Rågsiktslimpor!

Mors juliga Rågsiktslimpor!

 

Torsdag och bara timmar kvar till Jullov!

Jag kom innanför dörren för en stund sedan, med äppelkinder och mör kropp. Att knata långprommis med två barn i vagn, längs moddiga och oplogade småvägar.. en hjärtebra motion! Och nu medan minstingarna sover, tänkte jag passa på att sända er något så många av er frågat efter senaste dygnet.

Det var ju hutlöst dumt av mig att visa bilder på dom där limporna igår, förklara hur goda dom blev… och så står jag här, utan recept. För det var så det gick till. Hade bara i huvudet på ett ungefär vilka ingredienser, som mor berättat för mig. Mått använde vi inte ett endaste. Jo, två paket jäst. Som Juniflickan smulade ner med iver. Och en liter vatten.

Men ok, nu har jag konsulterat min mor och ett litet, inte alls så precist, recept finns. Där här är bara ett så mysigt bröd att baka. Och så gott…lite smygsött, så vi kallar det juligt och tänker att det kanske inte är det optimala vardagsbrödet året om. Men, Mors juliga Rågsiktslimpor… det, är jul för mig!

 

Mors juliga Rågsiktslimpor!

Du behöver (till ca 6 limpor):

2 pkt jäst

50 gram smält smör

1 liter fingervarmt vatten

150- 300 g farinsocker (jag tog 150, lyckades jag räkna ut när jag vägde farinsockerpaketet efteråt…och det blev alldeles lagom sött, tycker jag!)

2,5-3,0 tsk salt

4 lite lätt uppvispade ägg

någon matsked sirap

Rågsikt tills degen släpper bunken .. nääästan 2 kg gick åt för oss.

 

Gör såhär:

  1. Smält smöret i en kastrull och häll därefter i vattnet, låt vätskan få en fingervarm temperatur
  2. Smula ner jästen i en bunke, slå över en liten del av vätskan för att med hjälp utav en slev lösa upp jästen
  3. Hiva i resten av smöriga vattnet, farinsockret, saltet, äggen, sirapen och till sist rågsikten. Låt degen gå några minuter i assistenten, eller om du rör för hand; låt armmusklerna svida ordentligt. Degen ska vara glansig och fin och ha släppt från kanterna i bunken, då är den klar!
  4. Stjälp upp degen på köksbänken och bädda om med en kökshandduk, låt jäsa till dubbel storlek… ca 45 minuter kanske..
  5. Dela stora degen i ca 6 delar. Knåda och forma till avlånga eller runda limpor. Lägg på bakplåtspappersklädda plåtar, täck med bakduk och låt jäsa en sväng till… jag jäste nog mina ca 45 minuter igen!
  6. Skjutsa in i ugnen i 175-200 grader. Låt grädda tills färgen på limporna är sådär härligt bruna. För att veta om limpan är gräddad igenom, kan du lyfta på brödet och titta under… om det har blivit brunt och gräddat där, då är dom klara. Men cirkus 20-25 minuter, skulle jag tro!
  7. Pensla på dom nygräddade limporna med lite sirapsvatten. (vatten utrört med en dutt sirap!)

 

 

God bakning önskas er!

Lillafrun

 

 

Advent- och Juletiders tillbakablickar här från Drömgården!

Advent- och Juletiders tillbakablickar här från Drömgården!

Köket här på Drömgården, så som det såg ut vår allra första jul här på gården. Året var 2014.

Vi hade hyrt gården över sommaren. Blivit blixtförälskade. Och med känslan, här, är vår plats på jorden, så jobbade vi allt vi kunde för att köpa stället sommaren därpå, 2015. Lyckligtvis, så lyckades vi med det, och drömmen blev sann. Sedan dess, är det här vår gård. Vårt hemma. Som vi älskar av hela hjärtat.

Hela året 2014/2015 hade vi lyxig tillgång till vårt ”Sommarhemma”, som vi kallade det. Åkte hem från Norrnorr (Piteå) och firade jul. Det var jag, mannen och Minimannen. Lilla familjen. Vi stormade in på gården och gjorde oss hemmastadda. Bjöd in familjen till adventsmys och jag vet att jag tyckte att det var så himla lyxigt att kunna bjuda hem våra älskade, som dom flesta av dom bor väldigt, väldigt nära oss. Den lyxkänslan hänger i än!År 2014, ovan.  Julen 2015, nedan!

.. och Drömgården hade varit vår i några månader. En rejäl veranda var bygd, en infart grävd, inomhus var heltäckningsmattor bortrivna och hemmet hade plötsligt vackra trägolv istället för dom. Men framförallt; vi var hemma!Jag gjorde ett drömmigt samarbete med Nyblom KollénVyn från gården var magisk.

Vi klädde vår allra första, egna julegran och i Mammamagen, bakades en liten Lillasyster.  

… och julen därpå, 2016, var hon ju här. Hos oss.Det stora i att fira sin allra första jul. Kanske framförallt, det stora i att få vara med som mamma (och pappa) och skapa julefrid och värme, för dom små älskade liven. Att få vara med och dela lyckan i att för första gången se vackra julgranspumlan glimma i granen.

Baka lussebullar tillsammans!Fika tillsammans.Ha Jullov, tillsammans.


Och så Julen 2017, ovan.

När jag mått så illa och varit så trött senare delen utav hösten att känslan var så himmelsk, när det började lida mot jul och nypreggodimman lättade. Mamman. Med liten Lillebror i magen. Jag och barnen adventspyntade på vackraste vis. Enkelt.

Hyacinter och lite mossa. I loppad skål. Kan liksom inte bli bättre än så, tycker jag.
Isiga ljuslyktor och nyfallen snö.Dom magiskt goda lussebullarna. Doften av nejlikor i apelsin. Lusselelle…Och nu är det 2018… och vi går ännu en advents- och juletid till mötes, i livet, här på den fortfarande så älskade gamla gården.

Bertils allra, allra första juletid. Jag blir nästan vimmelkantig när jag tänker på det. Att min flickedröm blev sann.. den om att få dela livet tillsammans med den där människan jag beundrar så. Och dessutom på toppen välsignas med tre små barn. Tripp Trapp Trull. Det är så stort att orden inte räcker till.

.. Och det allra, allra viktigaste för mig med Advents- och Juletiden. Är Den varma känslan. Barnens tindrande ögon. Dofterna. Tända ljusen. Mjuka musiken. Julepysslet. Pepparkakshuset. Julekaramellerna. Glimmande julgranen. Tillsammanstiden. Gemenskapen.

Med andra ord bara gratis- och nästintill-gratis-grejer. Ni vet, så tvärtemot black friday det bara kan bli. För visst är det så, att det där som är det allra innerligaste, det allra viktigaste och betydelsefulla… det kan inte vilket black friday-shoppingrace ordna hur det än vill….

Min önskan är att skapa julefrid och vackra minnen för mina barn (och samtidigt njuta själv av det) och bidra så mycket som möjligt, till att även barnens barnbarn kommer att ha en jord att fira jul på…

 Med detta minnesinlägg förklarar jag härmed årets Advents- och Juletid startad! Åhåhå! Ser så fram emot allt pyssel och mys som väntar, och förstås får ni också ta del av det. <3

Lillafrun