Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

(Inlägget innehåller reklam för en lokal pärla; Klockestrands Såg & Hyvleri)

Många, många tänker nog nu; fy tusan vad drygt, ska dom hålla på och skura och skura stup i ett nu för att hålla golven i schack!?SOM FÖÖÖÖRR i tiden….!?

Men se, så fel. På 1800-talet var skurgolven mycket mer utsatta än vad dom är idag, vilket resulterade i mycket skitigare golv och därmed mycket tyngre jobb för den stackare som skulle skura dom. Man gick raka spåret från lagården och in i köket, med skorna på. Ptjaaa… det känns i och för sig igen här hemma också, men dom gångerna är förstås mer undantag än regel. Nä, snarare är det så att vi med dessa golv kommer undan tråkigt jobb som att vara rädd för att pinaler ramlar ner och pajar lacken, målade ytan etc. Vi kommer att skura kanske två gånger om året och vid dessa gånger kommer golvet att återförvandlas till ”som nytt” i fräschör med inslag av livet förstås, det kommer nötas och stötas.. men på ett vackert vis. Ingen lack, färg eller dylikt som kommer skavas bort. Träet kommer bara åldras och bli vackrare med tiden.

Känner jag mig själv rätt kommer jag nog vilja svabba av vid veckostädningen då och då också, men på övervåningen där det enbart är sovrum än så länge, kommer torkandet inte att behövas på samma sätt som nere med kök och hall och såna smutsigare, mer utsatta rum. I ett utav rummen på övervåningen fanns det ett golv, som vi har bevarat (det ska ni givetvis få se klart också!) men i övrigt har vi köpt alla rummens golv från Klockestrand Såg & Hyvleri. Ett massivt grangolv. Så otroligt fint och gott att gå på. Och finare kommer det bara att bli, med tiden som går.

Så hur ordnar vi oss våra 1800-talsaktiga skurgolv nu då?

-Skitenkelt. Kräver liten kraftansträngning bara. Svinkallt vatten. Och en bra linoljesåpa!

Jag använde vår Byggnadsvårdsbibel och där stod ”receptet” 2-3 dl såpa per 10 liter (svin)kallt vatten.

För att inte riskera att få några fläckar av intorkad såpa, så tog jag några plankor i taget och blötte med rent, kallt vatten med hjälp utav skurtrasan.

Sen körde jag igång. Skurade och skurade. I träets riktning gnodde jag på. Så gott jag orkade. Bra så.

Sen torkade jag bara av överflödet med kallvatten innan jag skurade andra halvan av rummet.

Hur många gånger man väljer att skura golvet innan det anses ”färdigt att användas”, är förstås upp till den som äger golvet… och förstås med tanken på vilket rum det handlar om. Skulle det nu vara köket där mat hamnar på golvet dagligen, ja då skulle jag nog gno på några fler varv än i ett sovrum, innan golvet fick sättas i bruk. Min make hade garanterat tänkt skura golven 17 gånger nu om jag känner honom rätt (haha, älskade M! Vet ingen så idog och noggrann!).. men, vi enades om att tre gånger får bli lagom för sovrummen där uppe.

Voilá! Här ser ni StoraLillasysters rum som är helt, helt klart. Idag har vi ”flyttpackat”, jag och min lilla flicka. Och imorn får pinalerna flytta in där.

Allt sker med sån andakt. Vårt hem växer fram, bit för bit. Vad roligt att ni vill vara med på resan! Tack för all er ständiga pepp!

Emmeli

Ännu en tapetdröm!

(Inlägget är i betalt samarbete med Colorama Lunde)

Tänk va, ännu ett rum som tapetseras och plötsligt förvandlas det icke livfulla till ett gemytligt rum man bara vill vara i. Obeskrivligt häftig känsla att få chans att förvandla detta ”skrytbygge” till 1800-talsgård, till ett beboeligt hem.

Ovan ser ni lite utav känslan som önskas i Storebrorens rum. Hans tapet är fantastisk. Kommer från Colorama Lunde och finns i flera färger. Vi hade svårt att bestämma oss mellan blå eller grön, men ni ser vad valet föll på. En ljuvlig blå med ett mönster så behagligt.

Fin visst?

Här fångade jag M mitt i ett hörn av tapetserandet.

  1. Mät ut hörnet och lägg till cirka 1 centimeter (beroende på hur rakt hörnet är så är det klokt att mäta på flera ställen och ta det längsta måttet för att sedan lägga till 1 cm).
  2. Dela våden i två!
  3. Limma! I hörnet är det finurligt med pensel!

4. Passa in och sätt upp första delen av våden! … den centimeter man då tagit till, den hamnar på nästa vägg..

5. Mät hur bred andra halvan av din tapetvåd är, ta det måttet och rita ut på väggen från hörnet mätt (loda in! Första våden på en ny vägg är den som sätter ”rakheten” på hela alltet! Vi använder laser som ni ser!)… det viktiga här är att tapeten snyggt ska kunna överlappa första delen av hörnet.. tapeten ska i hörnet INTE sättas kant i kant utan gå lite ”omlott” och mönsterpassning sker ”så gott det går”.

7. När måttandet är gjort limmas väggen och andra delen av våden kan sättas på plats!

Enkelt då, att bara följa lodlinjen för att få det rakt och fint! … ju längre vägg desto större anledning att kolla av loden då och då, så att det inte ”drar iväg åt något håll”..och lutande väggen i Pisa står och tittar på dig efteråt. Inte för att det gör något men….

När man sedan kommer till sista hörnet av rummet (se bild ovan), möts man av den allra första våden som sattes, ”överlappande”, och den allra sista våden sätts omlott med den. SOLKLART eller hur!?

Nu är Storebrors rum färdigtapetserat! Hurra! Återkommer med slutresultatet förstås!

På instagram finner ni Colorama Lunde HÄR för eventuella frågor eller bara för att få hänga med på det senaste som trillar in i butiken. Colorama Lunde har så fantastiskt mycket mer än bara tapeter.. ja, ALLT du kan tänka behöva när du vill göra det tjusigt och gemytligt i ditt hem.

Och ni! Missa nu inte Colorama Lundes generösa tapetkampanj med 25 % på masssssor av tapeter! Kampanjen som startat alldeles precis (25/9) och pågår ända till 11/10.

Utlovar den proffsigaste (och trevligaste!) hjälpen bland määängder av tapeter för alla smaker!

Tapetsera mera hörreni! Rummet blir så fantastiskt ombonat heltapetserat och inte alls ”grillligt” som man kanske tänker.. och istället ”fegar” och tar en fondvägg med tapet… jag skulle säga att effekten blir tvärtom. En vägg tapetserad är mycket mer ”grillighetsframkallande” än att tapetsera rummet runtom… men äsch, smaken är som baken och så vidare. Här älskar vi tapeter! Gör ni också det?



Emmeli

Äppelkaka! – en klassiker!

Äppelkaka! – en klassiker!

Äppeltider!

Äta som dom är. Koka mos. Musta. Och förstås baka en och annan paj och kaka. Här kommer ett recept på en riktig klassiker som liksom aldrig kan bli fel! kanske något till söndagsfika?

Klassisk äppelkaka!

Vispa 3 ägg, 2,5 dl socker och 1 tsk vaniljsocker vitt och pösigt. Blanda ner 50 gram smält smör och 1 dl mjölk. Rör ihop 3,2 dl vetemjöl och 2 tsk bakpulver och vänd ner i smeten. Skiva några äpplen (jag tog direkt från trädet och skippade att skala, men du gör som du vill, skal eller ej!). Lägg äppelskivorna i en skål och strössla över socker och rejält med kanel. Blanda om och låt äpplena dra till sig smakerna några minuter. Häll smeten i en smord eller bakplåtspappersklädd form (helst springform!) och dutta ut äpplena i ett önskat mönster. Häll den lilla äppelsaft som blivit i skålen, över alltsammans. Toppa med lite kanel innan du skjutsar formen in i ugnen. Grädda i ca 25-30 minuter på 200 grader! Stjälp sedan upp kakan så äppelmönstret hamnar uppåt!

Jag använde en vanlig sockerkaksform. Det funkade fint men ännu smidigare är en springform, då behöver man ju inte hålla på och vända kakan hittan dittan, ju!

Servera kakan som den är eller till en klick vispgrädde eller till magiska vaniljvispen nedan, som går i ett knyck att göra!

Vaniljkräm: 

  1. Blanda 3 äggulor, 3 msk florsocker och 1 msk vaniljsocker, 2 tsk äkta vaniljpulver (eller en urskrapad vaniljstång!) vispa detta pösigt.
  2. Vispa sedan 3 dl grädde och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm.

Äppeltider är goda tider!

Önskar er alla en härlig söndag! Nu ska vi ge oss ut och möta hästpojkarna. Dom där djuren som är som balsam för själen. Än hur klyschigt det låter. Så är det så sant som det är sagt!

Emmeli

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelmustande på Drömgården!

Äppelträdet dignade av äpplen och nu var det dags att skörda!

Lyckan i att få plocka våra alldeles egna äpplen från vårt gamla, gamla träd!

Lite småskruttigt äppelår har det varit hos oss i år. Bär-år, ooohja. Men äpplena… nja, lite mindre. Tur då, att det här minst-hundraåriga trädet är så stort och gav oss frukt så det räckte och blev över, i alla fall.

Brandisjourande pappan plockade med den där väldans braiga uppfinningen, för att nå där i toppen.

Och när vi var klara med plocket, så började vi dona med något vi aldrig tidigare gjort. I flera år har vi sagt att vi gärna skulle vilja prova att göra must. Men inte förrän i år har vi tagit oss råd att införskaffa denna kross- och äppelpress. Eller kross- och FRUKTpress, helt enkelt. Såklart kan man skicka iväg till ett musteri, men förståår ni tjusningen i att få göra det här med egen handkraft!? Dessutom mycket billigare än att skicka iväg på musteri. Denna kross/press kommer vi ju kunna använda år efter år. Och äpplena har vi gratis på trädet.

Först sköljde vi av äpplena!

Sen delade vi äpplena, lite slarvigt och inte alls noggrant… huvudsaken äpplena inte rullade runt, runt där i krossen.

Teamwork mellan far och son! Nu skulle äpplena krossas.

Veva, veva, krossa, krossa. Alla var så engagerade!

… ja, förutom en…

Han hade andra viktigheter för sig där i gossiga vagnen. Snusade gott, med sin tomte i lillhanden.

Inte alls ett ogulligt gäng som stod och glodde på oss.

Äppelkrosset lades i pressen! .. och nu var det dags för sista momentet!

Pressa äpplena och utvinna vår efterlängtade äppelmust!

Jag kutade in och hämtade våra finaste (loppade förstås) kristallglas…

Liivets godaste äpplemust!

-Förstås! Inget smakar väl så gott som det man gjort själva?

Vi tappade sedan upp musten i petflaskor och frös in. Perfa, då slipper man pastörisering eller några tillsatser!

Ni mår tro att vi var lyriska, hela högen! I veckan har skolpojken haft tema skördetid på skolan och torsdagen avslutade deras skördevecka med skördefest där dom åt allt som dom bakat och lagat under veckan. Man fick om man ville, ta med sig någon hemmagjort/hemmaskördat för att bjuda vännerna på… förstås tog Minimannen med sig Äppelmust! Så festligt och himlagott!

Äppelmust här på Drömgården, alltså! Det hoppas vi att det blir mer utav i många år framöver!

Emmeli

Skördekaka med röda vinbär och vit choklad!

Skördekaka med röda vinbär och vit choklad!

Hej från gammköket!

Härligaste som finns denna tiden på året är att skörda, tycker jag. Vi plockar nävarna fulla med krusbär och stoppar rakt i munnarna, kokar saft av vinbären och samlar på oss äpplen för att koka äppelmos och musta. Sockerärterna äts med andakt, morötterna likaså. Att baka en kaka med bär plockade med egna händer, det är något alldeles särskilt. Tänker sända er ett så gott recept, hiva i det bär ni har. Hallon och blåbär måste vara ljuvligt, tänker jag. Röda vinbär, var också en hit!

Skördekaka med röda vinbär och vit choklad!

Du behöver:

150 g smör
150 g vit choklad
3 dl strösocker
3 st ägg
3,5 dl vetemjöl
2-3 dl valfria bär, jag tog röda vinbär

Och hur gör man nu då?
1. Dra på ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en springform på ca 24 cm i diameter.
2. Smält smöret i en kastrull. Dra kastrullen av plattan och smält den vita chokladen i det varma smöret.
3. Vispa ner sockret och sedan ett ägg i taget. Vispa till sist i mjölet.
4. Häll ner smeten i formen och strö på röda vinbär… eller vilka bär du nu valt!
5. Grädda mitt i ugnen 25-30 minuter tills kakan har fått fin färg… jag är inte jättemycket för kladdiga kakor, så jag lät min vara i ugnen tills provstickan bara blev liiite kladdig. Så testa med sticka och se, så du får den så kladdig som just du önskar!
6. Toppa gärna med florsocker och bär. Servera till en klick vispad grädde eller den HÄR lätta vaniljvispen.




Hoppas att ni får en fin söndagkväll. <3



Emmeli

Grötbullar! … och lite annat.

Grötbullar! … och lite annat.

Plötsligt är det september. Det allra ivrigaste från sommaren dimmas så smått ut i både natur och kropp, men än är mycket grönska, blomning och ljus. Vackra vackra september, en favoritmånad. Var tid har sin charm. Så är det verkligen. Efter sommarens alla kalas, brukar jag ge mig själv lite husmorsvila. Älskar att baka och laga, men paus är alltid gott. Med sensommaren och tidiga hösten, vaknar inspirationen till liv igen och till skillnad från önskan om ”snabb men god sommarmat”, vill jag nu stå vid spisen i timmar. Safta, sylta, prova nya grytor och fylla frysen med nybakt bröd. Jag och ungarna dammade av ett gammalt kärt recept häromdagen!

-Storans Grötbullar

(16-20 bullar)

Vad behöver jag?

2 dl havregryn

3,5 dl vatten, kallt

50 gram smör, rumsvarmt

25 gram jäst

3 dl mjölk, fingervarm

1,5 tsk salt

2 msk ljus sirap

8-9 dl vetemjöl (byt gärna ut ett par deciliter till exempelvis grahamsmjöl)

Och hur gör man?

  1. Koka ihop havregryn och vatten till en gröt i en kastrull. Lägg smöret och låt det smälta ihop med gröten. Låt det svalna.
  2. Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och blanda tills jästen lösts upp. Tillsätt gröten, salt, sirap och vetmjöl, lite i taget. Blanda ihop allt till en smidig deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 50 minuter.
  3. Dela degen i 16-20 bitar.
  4. Forma degbitarna till runda bollar och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dom lite lätt. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 230 grader.
  5. Pensla bröden med vatten och strö över vad du önskar, havregryn eller vallmofrön, eller kanske inget alls? Jag gjorde på alla tre sätten.
  6. Grädda bröden mitt i ugnen i ca 14-15 minuter. Låt dom svalna på ett galler under bakduk.
  7. Ät sedan med (nästan olagligt) mycket smör och ost på och typ svimma på kuppen, av hur gott det är..!

Vi drog till med trippelsats och hujedamig så trötta vi var efteråt. En stund på sofflocket fick det bli.

Det är onsdag och vi letar och letar.

Efter kissekatten som nu varit borta i fem dagar. I natt vaknade jag av att jag drömde att Fransson kom hem igen… snyftade för mig själv sedan, när jag insåg att så ej var fallet. Jag är så himla kär i den katten så ni anar inte. Han kom till oss när jag var mitt i en inre process, förstår ni… ”vad svamlar hon om?”. Jo.. ni minns, när jag sa åt mig själv och Duktiga Flickan, att jag är värd att vara snäll mot av mig själv, att jag inte ska fylla livet med en massa krav på mig själv, än hur mycket jag älskar allt jag gör. Jag är ingen maskin och behöver vara rädd om mig själv också, inte bara alla andra. Mitt i allt kom Fransson. Lade sig i mitt knä, där jag satt på sofflocket och kände mig deppig… själaskavet var ett faktum. Jag är högst förtjust i ”den nya versionen E”, som använder sin energi och iver till en drivkraft, när jag önskar. Men som också kan bromsa. Och nu saknar jag Fransson ännu mer. Håll en tumme för oss att han kommer tillbaka!

Emmeli