Emmelis Luktärtsguide!

Emmelis Luktärtsguide!

Ni är så många som frågar, så jag tänker att nu samlar vi orden här, om hur jag, inspirerad av bland andra Cecilia Wingård, gör när jag ordnar mig en luktärtsskog att dofta mig lycklig av.

Ni får följa med från frö till blomma.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 28082019-IMG_8571-682x1024.jpg

Skulle jag bara få välja en endaste ettårig sommarblomma att driva upp. Skulle det bli luktärt. Oslagbara. Helt sonika. Redan vår allra första sommar som gårdsägare, tvärgjorde jag en liten rabatt vid gula Gårdshuset. Min luktärtsrabatt. Och den är precis sig lik ännu. Så älskad.

Då kör vi!

Först några frågor!

Var trivs luktärterna?

-Jag brukar plantera våra vid den allra varmaste söderväggen jag kan finna. Och där trivs dom, som bara den! .. med något att klättra kring, förstås! Ett nät, ett klättertorn eller dylikt..

Vilken jord vill luktärterna ha?

-Här är dom lite stingsliga och önskar goood jord. Väldränerad och mullrik. Dom gillar en näringsrik bädd, så ös på med ko- eller hästskit samt ny planteringsjord.. luktärterna bör inte växa på samma plats mer än två år på raken OM du inte gör som jag och helt sonika byter ut en del av jorden i luktärts rabatten varje år. I krukor är det bara att byta jord.

När kan man börja förså luktärter?

-Nånstans efter vecka 14-15 är det lämpligt här i norr (växtzon 5).. men funkar fint fortfarande.

Måste man alltid förså luktärter?

-Nej, absolut inte. Du kan direktså när frostrisken är över och jorden har en temperatur på typ 12 grader. Men! Det du vinner på att förodla, är att blomningen drar igång tidigare och säsongen blir längre.

När kan man plantera ut dom förodlade luktärterna?

-Det här går ju inte att svara på med ett fast datum eller så. Luktärter äär väldans tåliga. Men hur härligt är det då, att stå och plantera och halvt frysa ihjäl om händerna? Nä.. jag väntar till frostrisken är minimal.. så, här i norr, växtzon 5, blir det typ månadsskiftet maj/juni – en vecka in i juni.

Blomningens magiska knep?

-Den ökar, ju mer du plockar. Hur fantastiskt? Alltså, desto fler blommor blir det. Win win win!

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 08082019-IMG_8018.jpg

Såå.. hur gör jag, från frö till blomma?

Emmeli Luktärtsguide!

  1. Ta en plastkruka, ca 10 cm, och fyll den till kanten med alldeles vanlig planteringsjord
  2. Packa jorden ganska så hårt innan du sedan häller på vatten, så pass mycket att det rinner igenom krukan
  3. Packa jorden ännu en gång
  4. Strö ut dina frön. Det ryms ca 20 stycken frön i en 10 cm-kruka.

5.Fyll på med ytterligare lite jord, 2-3 centimeter (packa nu ej) och vattna så att översta jorden blir fuktig.

6. Ställ krukan i en plastpåse som utgör ett eget litet växthus, förvara i ett varmt och lagomsoligt fönster

7. Det tar ca 10 dagar tills små gröna darlingar börjar titta upp från jorden.. när luktärterna börjat växa ur sina växthus, så kan man knipsa av dom, vid det tredje bladparet och får då kraftigare plantor

Här har det gått bananas som ni ser och ingen trädgårdsodlarinna har hunnit knipsa plantor vid något tredje bladpar inte. Men take a chillpill. Det hinner jag så småningom.

8. När jag är säker på att kylan inte understiger -8 grader, ställer jag ut mina luktärter för avhärdning.. och det här momentet gör jag idag…

Det känns liiite, lite som om jag skulle ställa ut mina barn på bron och säga sov gott då! Småplanten äär ju mina blomsterbäbisar, ju! Men det här gör luktärterna än härdigare och kraftigare.

Ett stycke luktärtsskog.

Som nu toppas, vid tredje bladparet, och fortsätter leva där ute på bron i sina små plastpåse-växthus.

Och just det ja! (tack för påminnelsen Lena!).. dom små avknipsade topparna, kan ni sätta i vatten och låta rota sig, alternativt sätta i fuktig såjord på en gång.. så får ni ännnu flera luktärter.

Hur gör jag när jag planterar ner luktärterna på önskad plats?

..en punkt jag ej kommit till i år ännu, men som ser ut som följer…

I varje kruka göms en liten miniskog av plantor.

Delar varsamt, varsamt på rötterna. Ungefär två och två plantor per tuss med jord.

Mycket luktärter bäddas det för.

Nu är det dags att plantera.

Ganska så djupa smågropar (så pass att rötterna få god plats och inte släpps ner i ett tjorv) snabbgräver med handen eller lilla spaden och så dutt ner med ärterna…som sätts med jämna mellanrum längs väggen… kanske 7-10 cm emellan.

Sen bara vattningen kvar.

Bland det roligaste, om ni frågar Juniflickan!


.. som i blir var två år och nästan tre. Och som nu är ett år äldre och som alltid den ljuvaste flickeungen jag kan tänka mig. Längtar tills vi ska plantera ut årets luktärter tillsammans. Juni har förstås en alldeles egen kruka..

Och allt detta själagoda påtande.. som leder till det här;

Underbara små doftande blommor.

Men riktigt där, är vi inte ännu.. idag ser det alltså ut såhär;

Det är majfredag. Jag bär ut våra luktärtsbäbisar. Det är dags för avhärdning. Vårregnet faller, det doftar vår och luften är så god att andas. Springturen satt fint. Och vi tar helg.

Jag njuter av tiden nu, precis nu, så oerhört mycket. Träden knoppas, gräset grönskas.. allt har bara precis, precis börjat väckas till liv och den känslan är god, så god.

Må gott och varmt lycka till med luktärterna!

Emmeli

Vårstäd av trädgård och drömmen Årets Vårprimörer i pallkragarna!

Vårstäd av trädgård och drömmen Årets Vårprimörer i pallkragarna!

(Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel)

Sista dagarna i april, ägnar vi mycket tid till att vårstäda trädgården. Krattar ihop tjocka lövtäcken av löv som hann falla efter höstkrattningen. Plockar kvistar, nerblåsta grenar och samlar ihop kottar. Rensar rabatterna fria från detsamma och gläds över att där under lövtäcket, finna perennerna som börjar visa sig vid liv.

Akleja, riddarsporre, fingerborgblomma, stjärnflocka och älskade pionerna. För att nämna några kära där ute i rabatterna.

Jag ska fylla på med koskit och lite ny planteringsjord. Innan årets sommarblommor får flytta ut i rabatterna sedan.

Idag har vi krattat andra delen av gården, jag och barnen. Mammakroppen är trött och väldans nöjd. Började så smått att knipsa rosorna också.. det gör jag på enklast möjliga vis; tar helt enkelt bara och knipsar där jag ser att gränsen går på kvistarna, mellan liv och himlaros…

Knips!

Ett tu tre behöver vi oss en rast. Lillebror, ungen som snart är 23 månader och nästan 2 år. Han ammemyser för fullt. Och mamman, riktar ansiktet mot solen och sluter ögonen för ett slag.

.. passar också på att kika på Årets Vårprimörer som ska få växa och göra oss lyckliga där i pallkragarna.

Det blir bland annat sallad, morötter i flera vackra (och goda!) färger och sockerärter.

Vårstäd av trädgård och Drömmen om Årets allra första Vårprimörer, alltså. ”Skitiga barn, är lyckliga barn”, sägs det ju. Och det stämmer tusan på morsor också! Jag är en lortgris av rang från morgon till kväll nu, varvar hästskit med planteringsjord och ser ut därefter. Lycklig, alltså!


Vill ni, liksom vi, ladda upp med fröer till ljuva vårprimörer, så tycker jag att ni ska spana in finfina erbjudandet som Impecta har nu, med 3 för 2 på Vårprimörer, som är himla lätta att odla i pallkrage likt våran lilla Odlingstäppa!

Ni kommer direkt till erbjudandet HÄR.



Allt gott! … nu ska vi hela gänget ge oss ut på gården och ta reda på högarna som ligger utspridda på gårdens norrsida. Därefter kan ”Kratta gården” checkas av, helt och hållet.


Emmeli

Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis!

Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis!

Pelargonen är en favoritblomma. Så är det bara.

Det finns ingen blomma som får mig att tänka så mycket på både Farmor och Mormor, som den. Som gör det så himmelens hemtrevligt, som den. Eller som får mig att bli så nipprig, där i början av mars när ”väckningen” görs från vintern och känslan av att vi går mot ljusare, varmare tider infinner sig, som den.

Ni undrar hur jag sköter mina pelargoner. Jo, det ska ni få höra. Noll expertis utlovas, jag kan inte alls så mycket men är en lycklig blomster- och trädgårdspåtare.. som får det att blomma gott. Alla gör olika, men det blommar ändå för alla…, lite så är det med blommor. Så härligt! Strösslas med kunskap gör jag också förstås, från Mamma, Mormor, Farmor och Systrar… en ynnest i sig. Mina flickor. Vissa änglar, med vingar. Andra änglar, utan vingar.

Pelargonåret!

Från cirka november till skiftandet februari-mars, någongång… är pellisarna vintervilande. Kanske får dom en slurp vatten på mitten, men inte mer än så. I år har jag haft dom små liven här inne i boningshuset, ställde dom på övervåningen i ”blivande badrummet” där det är lite svalare och där jag kunde hitta några mörkare platser.. gick väldans lätt, var så mycket byggjox där att hela rummet var ett mörker..Förra vintern pajade fläktelementet i mitt dåvarande ”pelargonrum” i Gårdshuset, som var enda värmekällan till mina (och Storans!!) pellisar.. och prick alla dödde. Det var inte kul.

Det är fräsigt att kunna hålla pelargonerna vid liv, år efter år, men jag är ingen Farmor Gertrud ännu.. Jag lyckas ibland, och ibland inte.

Sen då?



Jo. När vi möts igen mitt i vårvintern, ser dom så förskräckliga ut att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta…

..Så då klipper jag ner dom. Smått brutalt. Ny näringsrik jord fylls i krukorna och i ljusa fönstersmygarna ser det ut som om jag har pyntat med pinnar. ”Vänta ni bara!”, mumlar jag för mig själv, om och om igen, som ett slags mantra…

Jag håller jorden fuktig och på några veckor, börjar det hända grejer.

Blad börjar skjutas från dom där larviga ”pinnarna” och jag firar med vårens första näringsvattning. Sen håller vi på så; håller jorden fuktig och näringsvattnar med jämna mellanrum… det sistanämnda glömmer jag av och kanske kommer ihåg en gång i månaden, typ. Men vattnet, som nu i april när solen steker, då vattnar jag varje dag. Hellre småduttar än dränker. Vattnar helst på kvällen så att solen inte bränner jorden… samma tanke som ute i trädgården, mao. .

Mitt ”pellismål” är knubbiga, kraftiga, typer. Lyckas ibland. Ibland inte.

Vet varför jag tar mig till båda resultaten…

-Såhär är det; huuur härligt det än är, när den där lilla pelargonen på tillväxt, plötsligt får sin första blomsterknopp

…så ska. den. väck!

Knipsa bort den! poff. Deppa inte över det. Njut av lilla blomman i en pyttevas istället och låter pelargonen i krukan, växa vidare. Knipsar du inte bort dessa första blommande raringar, blir pelargonen troligtvis lång och gänglig… eftersom blomknoppen snor så mycket energi.

Ibland mäktar jag inte med att knipsa av den där blomman, och då blir det långrangligt istället. Och till sist blir pellisen bara som en enda lång, grön pinne med en blomma på toppen av kala pinnen… I bilden ovan, är förra årets ”Årets Pelargon” och jag älskar den. Så himla vacker i färgen, på både blommor och blad.

Hittills har ni nu bara sett mina små övervintrade pellisbäbisar, men ovan ser ni en Mårbacka som jag köpte i typ februari. I bild har jag nyss gett den ny jord och fått ner den lite i krukan.. men här håller det på att bli rangligt, förstår ni… och till skillnad från mina små nyuppväckta kompisar, så kan jag i detta fall, få mig ett riktigt bra skott (stickling) genom att …

.. vid önskad ”bladrosett” knipsa av pelargonen från toppen. Jag får då en så kallad ”toppstickling”.

Här har jag nu mitt skott! Som jag skalar av nertill.. och knipsar blomman förstås, den bör inte vara kvar av samma anledning som tidigare; blomknopparna tar energi och än hur ont det gör i kroppen, så knipsa av den och njut av den i mini-vas tills din modersplanta/nya skott är stor nog och redo att blomma.

Sådärja! i med denna lilla plutt i ett glas vatten, tills rötter kommer eller så gör du som jag gjorde;

-stoppa ner skottet i en kruka med god jord, på en gång.

Jag valde nu att inte göra en ny liten pelargon av min toppsticklinig, utan istället stoppa ner skottet/sticklingen i krukan där modersplantan är … Smart drag med tanke på den där önskan om en kraftig och knubbig pellis..!

När pelargonen blivit så buskig och stor som jag önskar den.. då kan den få blomma för fullt.. sommaren lång! Tills vintern tar vid och både blomma och blomsterflicka tycker att det är ganska skönt att ta vintervila.

Inga konstigheter som ni märker.

Som sagt, det här med blommor och trädgård; Alla gör vi olika, och det blommar för alla.. sådetså.

… En liten rolig grej, på tal om lyckliga blommor, är att pelargonen som står närmast kaffebryggaren i vårt kök, den råkar typ varje morgon få sig en dutt gamm-kaffe från gårdagen… och den blomman brukar alltid vara så himla lycklig. Så långt kan jag sträcka mig.. att bjuppa på gammkaffe och växtnäring från blomsteraffären… har dock inte kommit så långt som Mormor min… där hon cocktailade vatten och sin kisspotta från natten och fick blommorna att dansa hola hola av lycka….

Pelargonpysslet på FarmorMormor-vis! Det var det!


Emmeli

Odlingsbädd av gammalt tegel! -ett litet kärt trädgårdsbestyr.

Odlingsbädd av gammalt tegel! -ett litet kärt trädgårdsbestyr.

Hoho! Vi har hackat morsans blogg.

-”Gullisarna, älsklingarna, skatterna, busråttorna, småttingarna.. ungarna..” ..ja, vi har så många hittepånamn att man kan bli trött för mindre! Men vi heter ju Sixten, Juni och Bertil. Sådetså.

Mamma håller på och gör tjusigt i lektstugan, det verkar ta sin tid då hon inte direkt ges så långa stunder åt gången, men på någon vecka är det nog klart. Perfekt!

Och ni förstår, det är inte bara päronen som har att göra i massor i dessa tider…

…Även vi!

Nu börjar trädgårdstiden på riktigt och vi har ordnat oss en odlingsbädd i tegel idag. Tänker oss kanske smultron och jordgubbar där i.

Teamwork av rang! Fram och tillbaka, fram och tillbaka har vi kört ner till lagårn för att hämta tegelstenar, lasta kärran full med tegel och småsyskon för att sedan brumma upp till lekstugan och ”mura” oss en lämpligt stor odlingsbädd utav.

Sen har vi fyllt odlingsbädden med matjord, brunnen koskit och på toppen ska lite ny fräsch planteringsjord få landa.

Tre rader av tegel, med murförband, så håller det bra trots noll murbruk. Lätt att flytta på sedan om vi blir pepp på andra idéer!

Det blev inte perfekt nånstans. Vi skippade allt vad vattenpass och sånt knussligt kallas, vi körde på feeling från början till slut. Teglet är gammalt och inte så rakt åt alla håll. Men slutresultatet…

..Charmigt, visst?



En odlingsbädd av tegel. Ett kärt litet trädgrådsbestyr.

Mamma säger nu att hon också vill ha en…. eller snarare behöver en, då det verkar ha spårat med mängden sådda sommarblommor i år. Härligt! Vi älskar blommor! ”Omma!”, som Lillebroren säger.




Hejdå!

/Småttingarna

Drömgårdens Chokladkaka!

Drömgårdens Chokladkaka!

Hej i aprilsöndagen!


Sitter här på sofflocket bredvid Lillebror nu, vi tar igen oss lite. Efter en heldag ute är kinderna äppelröda och kropparna skönt trötta. Bertilen gluttar på Pippi Långstrump, hans nya idol, och jag passar på att kika in här till er. Hoppas att er helg varit och är god. Ni var många som såg den där mjuka Chokladkakan jag tvärvisade på instagram stories förra helgen, såklart ska jag försöka knåpa ihop ett recept som ni kan få. Jag svängde då ihop på måfå, men tjoffade faktiskt nyss ihop en precis likadan, bara för att testa om jag kom ihåg rätt recept, så jag inte skulle sätta er i smeten….

Precis ingen klagade på chokladiga efterrättsfikat nyss, denna soliga aprilsöndagskväll!

Håll tillgodo; något att mumsa på till påskfika, kanske!

Drömgårdens Chokladkaka!

Dra på ugnen, till 175 grader! Vispa 3 ägg och 2.5 dl socker vitt och pösigt. Blanda i 100 gram smält smör och 1 dl mjölk. Rör ihop 2,5 dl vetemjöl, 1 dl kakao, 1 tsk vaniljsocker och 2 tsk bakpulver. Häll smeten i en smörad och kokosbröad form. Skjutsa in i ugnen i cirka 25-30 minuter! Prova med en sticka (stickan ska inte bli kladdig). Stjälp upp kakan och pudra lite florsocker på…och akta er sedan; så gott fika ni har framför er!

Lillhanden där.

Poff, sa det! Så var kakan nästan borta. Försvinnande god. I ett solvarmt kök med smygkyliga aprilvindar utanför. Eller utomhus, mot lä-väggen med kaffekoppen i andra handen.

Vi hörs imorn igen!


Emmeli

Min Vårviskande grejsarlista! Med ett och annat Husmorsknep!

Min Vårviskande grejsarlista! Med ett och annat Husmorsknep!

Våren lurar bakom knuten och jag är i sån rensa-städa-fixa-och-grejsa-iver.

Känner du igen dig kanske?

Nu vill jag påta hemmet vårfint inne, för att sedan maxa utelivet under trädgårdstiden.

Inget nytt under solen, nej. Att jag är en listälskare av rang, menar jag!

Nu är jag i full färd med att beta av mina små prickar på min Vårviskande Grejsarlista som ligger bredvid Juniflickanpysslade kort som är till sin Mormor och Morfar som hon längtar så efter.

Listan får fler och fler punkter hela tiden. Alltsammans gör jag för att jag vill och då går det ju oftast som en dans, ni vet. Inga måsten. Och håll med, nog låter ”grejsa” mycket härligare än ”att göra/to do/osv”?

Vi tar en punkt i taget, känner in dagsformen för var dag, mamman trollar till sig tid att påta mellan uteleken, utfodring av småttingar, ponnygoset och så.

Sista punkten, ser ni?

– ”Plocka in björkris… så att det hinner slå ut till påsk”… en utav dom viktigaste punkterna, hela klart! Som vi längtar till påsk här hemma. Det är en älsklingshögtid hos oss alla. Chokladägg, glada färger, massor av tillsammanstid och våren på intåg. Plocka in lite björkris ni med, vetja!

Sådärja, check!

(ääälskar att sätta check, haha!)

Jag snor runt bland blommorna. Klipper ner och ger ny jord. Näringsvattnar efter någon vecka.

Trasmattor hivas in i tvättmaskinen och torkas torra utomhus. Doftar så friskt när jag rullar ihop dom i väntan på nyskurade golv.

”Rensa i lådor och skåp, skrymslen och vrår”. Jo, jo… den punkten blir jag nog aldrig klar med. Om jag tänker mig hela gården. Såå, då tänker jag förstås inte så, utan menar nu kökets allra skrymsen och vrår. Tömmer skåpen, torkar ur och ställer tillbaka det som ska återvända.

Nog så ordning nu, alltid måste det få finnas någon stökhylla eller så, visst?

I skafferiet önskar jag mig fler fina burkar i både plåt och glas, att dundra ner torrvaror i. Men vad tusan, det funkar så fint nu också. Ett par big-pack-byttor gör mig lycklig som håller ordning på ja ni ser vad. Nötter och sånt skrufs.

Förresten? Synen där till höger… upplever ni också, att vi behöver mer porslin….särskilt arsietter?

Vågar inte visa fler skåp än såhär. Ni kommer tycka att jag är för porslinsgalen då.

Juniflickan hjälpte mig med experimentet som gör smygsvart silver skinande rent, på några sekunder! Så spännande ju! Så långt bort från putsdukar och tidskrävande gnetande.. se här;

Ta en bit alluminumfolie och lägg i botten av diskhon (som du förstås satt proppen i!). Lägg i ditt silver. Strössla över bikarbonat. Och till sist; kokande vatten.

På någon sekund börjar det bubbla och utan att du hunnit blinka sker vad du ser här i bild.

Tjjopp, tjopp! Skinande blankt silver!

Efter alla lådor och skåp och varendaste liten kryddburk var torkad. Skulle jag ge mig på Ugnen, som såg ut som sju svåra år. Helt förståerligt, som den används liksom! Och nej, den är förstås inte av senaste modell. Hallå, Drömgårdslivet! Det är inte drömmigt som i flådigt, har jag ju sagt! Men! Gammhärken till ugn funkar skitbra och även för den, gjorde jag en liten husmorsblandning.

Ugnsrengöring!

  1. Vår ugn såg som sagt ut som stryk, så den behövde en rejäl pasta, som jag blandade av bikarbonat och vatten och gnodde in ugnen med.
  2. Dundrade sedan på med ättika. Bubbelfest uppstod och efter en stund kunde jag skrapa bort snusket.
  3. Till sist, såpa och vatten. Och se så ren den blev!

Jag tänker att, det måååste vara fler som lever som vi; iiinte i ett toppmodernt hem med massa fräsiga lösningar hit och dit menar jag? Vi bor ju i ett supergammalt hem med standard låg. Men oj som vi vårdar och tar hand om stället och finner ut lösningar likt Pettson. Det funkar så himla bra, allt behöver inte vara nytt och fräsigt! Mitt älskade platsbyggda skåp var tvunget att rivas, till fördel för nya trappan.. så någon plats för linne finns ej just nu. Det mesta bor i Gårdshuset. Men i några kökslådor förvarar jag kökslinnet.

Strykjärnet och strykbrädan från mannens Mormor funkar finfint.

Det här är flärd, ju.

Att få lägga på en nystruken kökshandduk på slagbordet i köket. Slå sig ner med en älskad och sörpla kaffe och prata livet..

Heja heja, börja grejsa, vetja!

Jag törs lova att man blir lite lycklig på kuppen.. så härlig känsla, att värna, vårda och ta hand om det man har. I allt ifrån liten ugn som kan laga en god mat, till lilla trötta blomman där i fönstret. Och att gööra saker, älskar ju jag som ni vet… men, det är faktiskt helt enormt (extra) gott nu, i oroliga tider! Hemmet är en trygg vrå.

Härnäst ser jag fram emot att påta påskigt ute på bron, jag menar verandan…

Och så småningom om väntar mastodont-görat…-Fönsterputs, åhåå.. det är enda gången jag saknar dom där schabrakiga, o-spröjsade perspektivfönstren… meen, med Farmors Fönsterputsarknep går det som hejsan!


Emmeli