Ett lysande fynd! .. och lite dagsrapport.

Det går iiinte fort med inredningen på nya våningen, det vill jag lova.

Och det finns ej heller som mål, att det ska susa i fart. Av vilken anledning, liksom? I alla fall; det svåraste är belysningen, tycker jag. Stor betydelse för känslan i rummet har den. Både M och jag letar hellre ett tag, är utan lampa i taket hela mörka vintern… istället för att snabbköpa något vi ändå vill byta ut.. så fort DEN lampan dyker upp.

.. materiell lycka när månskenslampan dök upp på tradera för någon vecka sedan OCH ingen annan än vi budade på den, till skillnad från alla andra månskenare vi kikat på som blivit för dyra för vår smak. För ett litet gäng hundringar var den vår och är så vacker där i stora sovrummet.

Ett lyysande fynd, va!

… som nu inte behövs som mycket, för att det redan är så ljust om tidiga morgnar ända till halvsena kvällar. Så himmelens härligt. Fågelkvittret hörs från äppelträdet när vi vaknar.. jag kan inte låta bli att fantisera om hur vackert det kommer vara när äppelträdet står i full blom..

Härligt är också, er fina fina pepp igår och idag. TACK från oss, hela familjen. Idag mår M ännu bättre och jag känner fortfarande inte av något.. utöver min lilla förkylning jag hade i helgen… viruset är lurigt, vi är vaksamma och jag kommer att testa mig igen innan jag vågar mig ut på byn. En dag i taget. Just så.

.. och det allra bästa med dagen? – att mamma och pappa bokat tid för vaccinering. Idag släpptes tider och päronen hängde på låset och om några dagar, då tusan. Det känns helt overkligt, ju. Snart, snart Päronkramar och barnbarn som får leka inne hos livetfavoriter.


Hoppas ni haft en god aprildag. <3



Emmeli

Att ha satt oss i klistret…

Projekt Matrum startat, hurra!

Faktum är, att vi ju gjorde en liten snabb-makeover här redan direkt när vi flyttade in sommaren 2015. Den gräsmattegröna heltäckningsmattan revs genast bort och golvet slipades och linoljevaxades. Det var en FRÖJD att få fram detta golv.. istället för mallarverna som fanns där under mattan och som hunnit förstöra otaligt många ullkläder för oss. Men, allt och lite till ingår i ett gammhus och vi skulle inte byta det mot något. Lite färg kletades snabbt på väggarna också och vi hade sedan i fem år ett gott sovrum där hela familjen sovit framtill nyss. Allteftersom utsidan av huset gjorts i ordning, och alla nya fönster och dörrar kommit på plats, så har rummet trasats sönder igen.. men, ”det får vara så tills vi gör i ordning rummet på riktigt”, har vi sagt. Och nu äntligen, är det dags!

Där jag står och fotar nu, så har vi köket till höger och bakom mig ligger salen. Till vänster lever hästarna och rakt fram har vi stora äppelträdet. Det är ett ljust rum, så härligt!

En lördag för ett par veckor sedan började M ivrigt och rev taket. För vi anade att där ovan fanns ett gammalt locktak. Och så ofantligt roligt, att vi fann detta!

Därefter har M tappert dragit bort varendaste nubb ur taket och så frågade jag vår byggnadsvårdskunniga vän om hur vi kunde ta reda på om det var oljefärg eller limfärg i taket; ”blöt en trasa och torka, sa hon.. sitter färgen kvar är det oljefärg/linoljefärg och lossnar den.. så är det limfärg”. Tyvääärr så visade det sig vara limfärg och därefter har vi läst på än mer i våra byggnadsvårdsböcker och förstått att här är inte tid för chansning.. att bara slipa och måla över med linoljefärg som vi önskar. Nä, limfärgen kan ramla ner då och den grejen känns inte värd att chansa för…

Så hur tar man då ”enkelt” bort limfärg?

Ett knep, är att dutta taket med tapetklister. Låta klistret verka i ett par timmar. Och sedan skrapa ner färgen.

”Det här går som hejsan” sa den tappre darlingen och körde sedan på i ett svep och skrapade hela taket så färgrent det gick.

Å hej och hå… ”och däär sprang lillkatten in, ja! och har tassarna fulla av tapetklister…”.. men nu är det där gjort, som jag bävat för och till sist helt slapp, hehe..

Häromdagen började den sista färgen som var kvar, att tvättas bort med vatten och taket är därmed trärent igen. Så läckert! Såå otroligt vackert. Så gammalt. Så starkt. Oförstört.

Tänk att vi ska få återskapa något här inne i huset, äntligen!! Nu har vi ju mest byggt och skapat från något som aldrig funnits (övervåningen). Mycket i detta hem renoverades så ordentligt för en hop år sedan att allt från tidigare seklen suddats ut. Tacksamma är vi att i alla fall en kakelugn finns fortfarande, men i detta matrum har det stått en rund… huu, så vackert det varit om den var kvar. Men, nu är det som det är och vi gör det bästa vi kan av hela alltet. Vår älskade Drömgård. Gamla järnspisen står också nere i lagårn och väntar på att återinstalleras i köket en vacker dag. Och ja, nu vet vi också att det finns locktak i hela nedervåningen att återta i bruk. Wow!

Händerna upp för Byggmästare M!

Jag skaaa haka på jag med snart, det är ju så roligt! … ”jag ska bara packa in varorna jag just handlat, vika tvätten som jag hängde tidigare, pyssla om småungarna och vattna hästarna och..”. Som alltid. Det är ett teamwork, alla projekt vi tar oss för. Och det är med respekt mot varandra vi går in i ännu en renoverinssväng… han och jag, och våra tre små byggmästare. Det finns liksom ingen hantverkare som smyger här i gömmorna… än om det hade varit nice ibland 😉 .. men, det är gott, att ta det i den takt vi mäktar med, då känns det som allra roligast. Och trots att vi nu bokstavligen satt oss i (tapet)klistret.. så känns det här som ”en piss i nilen” som min fräsiga storasyrra brukar säga.. jämfört med att göra en obebodd övervåning, beboelig… faast hur det än är, så finns det inga små projekt eller hur? Det tar alltid mer tid och energi i anspråk än man kanske kalkylerat med, och så måste det få vara. Projekten får anpassa sig efter livet, inte tvärtom.

Nu kör vi! Mot ett vackert Matrum att bjuda hem älskad familj och vänner i, ett rum med ljus från alla håll, att från Sal och kök tjava igenom för att komma rätt ut i trädgården… kanske redan när äppelträdet utanför pardörren står i blom? Ja, vi får se. Kanske hinner vi det. Kanske inte. Noll stress. Vi vill ju leva också, ju!



Hejar ni på oss och vill vara med på resan?



Emmeli

För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.

Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.

Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.

Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.

Hej hej där borta, bebbeBertil och M!

Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.

Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.

Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.

Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!

När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.

Teamwork, för hela familjen.

Och så allt påtande med finsnickerierna.

Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.

Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.

”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….

Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.

Och nu då?

-EFTER!

Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!

Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.

Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.

Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.

Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.

Före-men-en-bit-på-väg-bild.

Följt av..

EFTER.

… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)

Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.

Vi tar inboandet i lugn takt.

Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.

Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.

Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.

Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.

Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.

Trösklar är målade i 30% grön umbra.

Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).

Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?

Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”

Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.

Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!

Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!

Emmeli

Här är min alldeles egna lilla Skrivarhörna!

Tänk.

Att jag har en alldeles egen liten hörna är i hemmet. Precis när man kommit uppför trappan… där, har jag belamrat en liten vrå som passar mig ypperligt. Bredvid hittepå-räcket till något permanent är byggt. Framför fönstret, med vyn upp mot byafjället. Förstår bara precis i begynnelsen av inflytt.. hyllor eller tavla ska upp så småningom, tror jag.. känner in läget..

Drömgården är stor och börjar nu ha många rum som går att husera i.

Dom flesta blir av bara farten lekrum. Barnen härjar och bygger kojor, vräker ut lego, pysslar, pusslar och kurragömma-busar mest överallt. På riktigt, helt underbart.

Men här, här är bara Mammas Arbetshörna.

Trivsamt med auktionerade gamla mässinglampan.. med lampskärm som vi fann ute i Gårdshuset häromdagen.

Och favoritböcker. Som den jag fick av vännen C i födelsedagspresent.

Och blommor förstås.. ingen trivsel utan blommor. Så känner jag. Primula, är en riktigt i början av året- favorit!

Här sitter jag och samlar orden som är tankar och funderingar, bubblandes ur hjärtat i sin yttersta enkelhet… mina texter bara ”kommer utav bara farten”. Ibland stannar orden innanför bröstkorgen, då får det vara så också.

Jag älskar ord. Många hamnar i barnens livetböcker. Jag fyller i små ord dom säger, roliga citat, små äventyr, när något särskilt hänt, glatt som ledsamt.. när tänderna kommer, första orden och roliga sägningar.. ibland dröjer det dagar emellan ord i deras livetböcker, ibland klottrar jag flera gånger på en och samma dag. ingen press och inga måsten… och jag tror, att barnen kommer uppskatta dessa när dom blir större.. faktum är att dom redan nu älskar att läsa om sig själva.

Och så sänder jag ord, till er, förstås!

Jag gillar inte att tjorva till det. Tycker att ”i det enkla bor det vackra” och att dessa ord gäller såväl julpynt, livetflärd som mycket annat, inredning till exempel. Vi tar det i varsam takt nu, inboandet här på nya våningen. Känner in vad som önskas. Hastköper inget. Tradera-spanar.. förlorar en hel drös auktioner då vi sätter våra gränser, men plötsligt är pengasumman på vår sida.. och en lampa bli vår, till exempel.

Ja, här trivs jag.

Och inte nog, med att jag har min alldeles egna hörna här hemma, så har jag också det här; drömgårdsliv-bubblan.. mer er alla med på tåget.

Ett hörn av cyberrymden där jag priviligerats med en så gedigen, varmhjärtad skara människor. Tack för er och ert ständiga varmhjärtade engagemang.

Ni ska veta att jag nu, oftare än någonsin, får lite scenskräck… tanken ;”Vad ska jag bjuda på nuu då? När det plötsligt är så många som ser allting?”, kan slå mig… – ”ingenting. nä ingenting mer, än du redan gör”. Säger jag till mig själv. För det du bjuder på är ju ”du”. Och ”vi”. Och inget annat. I sin enkelhet. Hela alltet.

Ja, hej från min Skrivarhörna.

Och titta! Idag sken solen för oss. Sol inne, sol ute, sol genom hela hemmet och sol i sinne.





Emmeli

Dagens dagsverke och en Tillbakablick!

Efter morgonruljangs, morgonturen till hästarna, påtåren på sofflocket bredvid liten vattenfärgsmålande tvååring, gjorde jag dagens dagsverke. Inom bygg- och renoveringsdelen av livet, alltså. Att ta oss ännu ett såpvarv mot färdigskurna golv där uppe. Det är bara trapprummet och stora hallen kvar. Och trappan. I övrigt är ju dom andra golvet ”klara”.

HÄR läser ni om hur vi gör för att enkelt ordna oss skurgolv.

Det är som en grågrön smet här uppe”, säger jag. Och ÄLSKAR det. Mår så gott i dessa färger. Okej, sköningen till färg som sitter på dörren där till vänster.. den kanske kommer ryka så småningom. Men dörrarna gör vi inget åt just nu, dom får vara som dom är. Och jag kan inte låta bli att tycka att till och med det är så charmigt; den ena sneda dörren efter den andra, olika färger, så vackra allihopa.

Jag förstår knappt att det här är samma vy. Bara det att dörren ni ser rakt fram i högra bilden, står uppställd i den vänstra.. oräkneligt många timmars arbete mellan dessa bilderna. Tre små ungar. Mycket tid och tålamod. Nu börjar det sjunka in. Att vi faktiskt lever här uppe nu. Så skithäftigt. Och så viktigt, och gott, att inte bara tuffa på… utan också landa, kika bakåt..begrunda.. och njuta..

Emmeli

Det är kvällen för Julafton!

Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.

Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att

FLYTTA UPP

.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.

Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.

Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.

Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.

Från oss alla här på gården, till Er alla;

-En Hjärtevarm Jul!

Emmeli