Att ha en Drömtapet att visa!

Ser ni!? Vad ÄR det där!? Vad är det där för rum? Vilka knösar ska få bo i det där vackra rummet!? Inte är det då vi. Eller?

Ni anar kanske känslan. Ett overkligt skede. Något som gjort att vi kunnat fantisera oss igenom sena, mörka kvällar med täckjackorna på där uppe, skottandes spån, hivandes gammalt bråte. Drömt oss igenom evighetsgöra, efter evighetsgöra.

Både jag och M föll pladask för denna nykomling i tapetvärlden. Alva, från Sandbergs Tapeter. När dessutom vår ena älsklingsvän Carolin sa såna där kloka, kunniga ord som bara hon kan. Då var valet solklart. Den där tapeten skulle sitta på väggarna i vårt Stora, högt-i-tak-med-två-stora-fönster-vackra, Sovrum.

Vi ska erkänna att det var hur pirrigt som helst att besluta oss. ”Tääänk om den känns för mörk….vi tar den beige istället. Eller den där andra, blommiga…”. Men ooh, så glada vi är att vi vågade oss på denna.

Grönt är skönt. Punkt slut.

Några våder kvar. Sen är rummet färdigtapetserat.

Sex stycken närmare bestämt. Ingenting, ju!

Efter denna väggen blir det mest en platsbyggd garderob, höger i bild liksom.

I det här hörnet, menar jag. Därför är det inte spacklat och slipat som ni förstår.

Å, blir faktiskt lite gråtig av det här. Nej, något ni förmodligen inte är så överraskade över med tanke på denna känslomänniska. Men ändå, maj gadd som vi kämpat och kämpar med att bygga bo. För det mesta är det bara så himmelens roligt, men stundvis är det tufft och jobbigt också.

Så vad säger ni, äär den inte drömmig så säg, tapeten?

Solkatterna. Spred lycka. ”Vi klarade det”!, liksom. Ännu ett vintermörker. Och på toppen, så är det bara månader kvar innan vi faktiskt bor där uppe på den där våningen som var ett kallt, timmerklätt skal.

Onsdagkvällen väntar nu efter en dag som bjudit på mammande, en löptur, hästpsykologi, lite jobb, en tur på byn, alla-hjärtans-pyssel med småttingarna och vardagsbestyren, liksom. Min vardag. Som är ungarnas barndom. Svindlande tanke.

Jag ansluta till gänget som spelar yatzy i salen. Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!



Emmeli

Locktak från Klockestrands Såg & Hyvleri!

Inlägget är i annonssamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri

Vi jobbar på bred front. Våningen är stor. Ibland har det känts som om vi inte kommer framåt ett endaste dugg, än hur mycket vi kämpar på. Så påminner vi oss, om att alla dom där kvadratmetrarna, aldrig varit bebodda. Aldrig någonsin.

Gården är drygt 200 år gammal. Det har aldrig funnits något tak där på våning två. Bara rena timmerstommen, 6 meter upp och nakna timmerväggar. Aldrig någon el eller något vatten. För ett år sedan började jobbet med denna våning på full fart, innan dess hade det härjats där några gånger bara under våra år här. Så vi säger 15 månader av idogt arbete… 

Men nu. Nu tusan! Så känns det som ett hem, även där uppe. Vi gör fem rum samtidigt. Och ikväll visar vi er ett utav dom färdigmålade taken. 

Vi har valt ett gediget locktak. Schellackat kvistar två varv och sedan målat det med tre lager linoljefärg och fått ett så himla fint resultat. Precis i den stil vi önskar. 

Taket, liksom dom nylagda golven, kommer från ett lokalt snickeri här hos oss i Ådalen/Höga kusten. Klockestrands Såg & Hyvleri AB. HÄR kan ni läsa mer!

Vad tycker ni, visst är locktaket vackert?

God torsdagkväll till er <3


Emmeli 

En liten Renoveringsplan Vinter/Vår 2020!

En liten Renoveringsplan Vinter/Vår 2020!

Så mycket slitjobb som nu börjar mynna ut i något, på ett sätt världsligt, men ändock så UNDERBART vis! Vårt hem, liksom.

Den lilla Renoveringsplanen för Vinter/Vår 2020?

Nu när alla golv är lagda så återvänder vi hit igen. Till Stora sovrummet. Kvar här att göra;

  • Spacklas väggar (påbörjat denna lördagmorgon!)
  • Slipas, slipa, slipa väggar släta..
  • Måla taket (påbörjat)
  • TAPETSERA!
  • Färdigställa elen
  • Mannen-tillverkade smygar
  • Lister (kanske gör vi en tredelad högsockel här.. det kan bli fint, vad tror ni?)
  • Platsbygga en stor garderob
  • Börja bo (iiiih!)

Nu är vi i Junis rum! Här ligger golvet så fint, locktaket är på plats och även schellackat och målat sina tre varv med en überbra matt linoljefärg som torkade på 4 h vilket känns skitsnabbt för att vara vår favvisfärg. Toppen! Kvar att göra vad?

  • Rikta väggar!
  • Sätta upp spån- och gipsskivor..
  • ..Spackla och slipa,
  • Tapetsera!
  • Färdigställa elen
  • Tillverka smygar
  • Sätta lister
  • Boa in en liten enhörningstokig, Pippi-långstrump-flicka med Frost-hårspännen i håret och beundransvärt skinn på näsan!

Och där då! Min ögonsten. Sixten!

Här inne, och i Långa korridoren, väntar egentligen samma punkter som i Junis rum. Trapprummet har kommit längre och väntar på sin pärlspont på väggarna. I helgen är schellacken och stora penseln peppade på mitt sällskap. Trapprum, Stora Sovrummet, Långa korridoren och Storebrors rum. Det gör så ooont att måla tak, men det är bara att bita ihop.. hästgos får bli en god belöningen sedan!

Vi har det vi gör, mao. Men alltså, ”nu är det ju bara ytskikt kvar”… som vi intalar oss här hemma. För ett år sedan stod vi med munskydd och skyfflade spån och murbruk… nu är det så himla roliga grejer som väntar! Hejar ni på oss??? Ska den där obebodda våningen bli ett hem det med, tro?

Tidsplan? -Fråga Livet! 😉

Nåväl.

Njut nu av er lördag och helg så mycket ni bara kan, så hörs vi alldeles snart igen!


Emmeli

Nya Trapprummet med ett stycke Trägolv!

Nya Trapprummet med ett stycke Trägolv!

Inlägget är i Reklamsamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri

Vackra trappan är täckt med papp sedan ungefär dag tre som insatt och hemma här i familjen… allt för att skydda den från ivriga arbetarskor, förstås.. vi går upp, vetja!

Så knasigt, men Jag stuper nästan här nu, så van att stapla fram på rangligt låtsasgolv.. och ser ni, vackra fräsningen av golvet där trappan tar vid? M är så noga och lägger extra tid på detaljer som verkligen gör det där lilla extra.

Frisen i kanten är också ett smycke och så vacker inramning av golvet.

Vi har valt ett massivt grangolv till alla rum där vi lägger nya golv. Ett rum kan vi bevara golvet, som ni vet. Men i resten av rummen, läggs detta.

Ett massivt grangolv från Klockestrands Såg & Hyvleri. 220 mm brett.

… som vi klättrat uppför stege och trippat försiktigt fram för att inte trilla…

Nu behövs inte det mer!

Åhå, så roligt det är med renoveringsbestyren just nu… det tyngsta skitgörat är förbi och hantverket är igång på riktigt!

Ni kommer till Klockestrands Såg & Hyvleris hemsida genom att klicka HÄR.

God torsdagkväll till er!

Emmeli

Ett handhyvlat blivande sovrumsgolv och tapetdrömmar!

Vi har fått berättat för oss. Att någon gång, för länge, länge sedan. Så bodde där i rummet en piga eller dräng.

Det enda rummet som varit lite varmbonat och den enda yta som varit hyfsad beboelig.

Vårt blivande sovrum.

Kommer ihåg den där vinterdagen när vi var där uppe och kröp ovanför taket och tömde spånet som låg där… och det var inte bara spån, nej. Nya, husets-rätta-jag-fönster på plats. Det reglades för tak och bara locktaket var på plats blev det liksom ett rum. Ser ju nästan klart ut visst? …..Meen..

Kära nån. Vad spånskottande och spånsugande därefter. Frysryser av tanken faktiskt. Ja, inte bara utav det där ”lilla” (18 kvm) rummet. Utan spåntömmandet av heeeeela våningen.

Men efter att det var gjort, spånet borta. Så började uppbyggandet.

Många timmars tråkjobb som inte syns. Urhuggande i timmerstockar, slangdragande, funderationer; ”ska vi ha eluttaget där eller där?” osv. Våningen som aldrig haft någon el, liksom.

… och så ”bäddas” det med cellulosaisolering så det står härliga till! Här las skivor ner, mest som en liten ljuddämpning.

Men vad hände med det där golvet nu då? Dom där 40 centimeter breda gamla, gamla golvtiljorna..Som vi var så förbenat kära i?

Som såg ut sådär och sannerligen behövde sin tro på sig. Och väldans med kärlek.

Vi bestämde oss föra att göra ett försök att bevara det. M började med elhyveln, som ni vet. Så tjusigt… men vad händer med Byggnadsvårdshjärtat?

En handhyvel hamnar i händerna på den skäggige.

Och vi blir helt nerkärade i synen. Alltså på det där smågalna sättet som verkligen berättar hur sålda vi är för den här gården och hur stor passion vi faktiskt lägger ner i denna renoveringssaga.

Tänk att få kliva ner på det här om morgonen.

Och efter att golvet åter hamnade på plats, då?

Ptja. Då täcktes golvet. Väggar har riktats. Eldosor har satts. Osb-skivor har kommit upp. Jag börjar tusan känna press att veta vad för tapet jag..menar viiii förstås (hehe).. vill ha. Okej okej.. alla väggar är inte riktade. Det ska gips ovanpå osb-skivorna. Spacklas några varv. Slipas. Men sen! Då väntar tapeterna…. iiiih!

Vi har haft en lång renoveringsperiod av att dela upp oss jag och M; Jag och kidsen är ett dreamteam. Snickarmannen, ett… Kan inte förstå hur han bara kan.. allt!?

Vi teamar och knegar, två päron och tre småttingar, vecka efter vecka. Titta här, gulliga arbetsledaren!

M, Vackerpappan. Och Minimannen, 5 år och en utav dom klokaste jag känner.

Men! Ej att förglömma. Vid tillfällen värda guld, så finns dom där som en kärlekens fallskärm. -Våra föräldrar. Som förra helgen när jag och barnen myste med mina föräldrar. Eller som igår, när barnen var på Farmor och Farfar-mys och både jag och M kunde greja samtidigt. Alltid, alltid, alltid värda att nämnas för det dom gör för oss.

Ok. Statusuppdatering av sovrummet alltså. Vi jobbar ju på mest överallt samtidigt där uppe, men Stora Sovrummet kommer nog vara det rum som blir klart först.

Emmeli

Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!

Det är lätt, att bara tuffa på. Visst? Vad än det gäller, liksom.

Absolut bra och härligt med mål och drömmar och känna sig pepp på nya utmaningar. Små för dagen eller stora på längre sikt.

Men också väldigt gott och viktigt, att stanna upp, bara vara, här-och-nu:a.. och också titta lite i backspegeln och låta sig förnöjsamt bli påmind om olika saker, som tidigare var dom där stora drömmarna och målen men som nu är uppnådda och var dags lycka.

Jag pratar förstås till mig själv nu. Men kanske träffar orden någon fler av er?

Jag är en målmedveten skapelse (min make likaså), drivs av målbilder och tycker på riktigt att det kan vara peppande trots att det på vägen mot ett mål, kan vara tufft. Inte tufft som i att någon far illa på riktigt. Men jag är liksom inte rädd för att kämpa, svettas, ta i. När det tar emot, pressar vi på ännu lite till. Så kan man inte hålla på med prick allt man tar sig för, prestera överallt liksom. I perioder får fokus ligga på olika saker. För att kunna hålla balansen mellan att göra, målinriktat och att energitanka och bara-vara-vara. Hänger ni med?

 Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!

… och det var väl kanske där tankarna började. För ooh, vad vi målinriktat jobbat för att få huset att se ut som det gör nu. 

Jag får ofta frågor om fasaden, kulörer, verandan, verandaräcket osv.. HÄR finns ett inlägg som svara på dessa frågor!

Tycker så om dom handgjorda träfönstren, kommer från Allmogesnickerier och gör sig som smycken. Kan absolut fortfarande frysrysa av tanken att M har handmålat allesammans. Hujedamig vilket arbete det var. Jag gjorde inte många penseldrag i det stora hela, ”tog bara hand om barnen och hemmet”, ni vet.

Varje fönster, med sina fyra bågar plus karm. Alltsammans målade med tre lager av linoljefärg. Smått psykande arbete alltså, hah. Men nu är det gjort. Så vackert!!

Kultrulglasen är så vackra, både från insidan med sin sommarstugekänsla och utifrån med tavlan som blir med speglingen från omgivningen. Och, vi älskar att se penseldragen och ångrar inte beslutet att penselmåla för hand, än om det var ett väldans göra.

Om vi nu i dessa rader fortsätter att inrikta oss på mål gällande gården och renoveringen, så väntar i höst en rad önskningar och uppfyllda mål.

Kan vi flytta upp till jul? Är det ett rimligt mål..?

Med tre småttingar som vi vill ge allt och lite till. Och framförallt, är det rimligt med tanke på att Snickaren, både är trebarnsfar, jobbar näst intill heltid som huskonstruktör, är deltidsbrandman och ror eget företag.. där han heller inte har en outtröttlig fru som kanske behöver andas egna andetag stundvis och som ju har sina egna små uppdrag också?

Mmm.. vi får se. Vi är otroligt peppade och konstaterade nyss att trebarnslivs- och renoveringskondis nog aldrig varit bättre.

Vi gör prick allt själva (med undantag för någon, (ovärderligt tacksam förstås!) punktinsats av någon älskad ibland, som i vintras när vi isolerade övervåningen på en dag).. och det tar förstås längre tid än om vi hade fler händer som jobbade med oss, men teamkänslan mig och den skäggige, är på topp.

Vi tittar bakåt, på vad vi klarat av hittills och peppar framåt. Och så är vi så himla överens om att det här med renovering är en lyxgrej att få göra, att det är så jädrans oviktigt egentligen, men väldigt roligt. Men inget som får ta plats om inte livet vill, liksom. Livet är vår vägvisare!

Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.

Ok. Vilket fasligt spretigt inlägg. Om ”Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!”.. typ så. Helt enkelt, svaret på en mycket vanlig fråga; ”när tänker ni vara klara? har ni någon tidsplan?”.. så svarar vi bara; Liiivet får utvisa, det här är en renoveringssaga med kärlek.. både när det gäller att ta hand om hus och familjemedlemmarna som ingår i drömgårdsteamet. Häng på!

 

Ta hand om er!

 

 

Lillafrun