Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

(I betalt samarbete med Colorama Lunde)

Ni kan inte ana peppen här hemma just nu!

Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är alltså först ut.

Inspiration samlat i några prylar. Viskar om känslan som önskas…

I Junis rum tänker vi oss en plats för pyssel och påtande. Hennes bästa. Och förstås ett skåp, som hon kan fylla med precis vad hon vill, hur hon vill. Nånstans behöver små kläderna vara också, förstås. Och så ska lillpigan sova någonstans, ju. Hon ska få sin allra första egna säng… hoppas hon förstår att det inte betyder annat än att hon får sova där om hon vill men hemskt gärna tassa in till mamma och pappa hur ofta som helst!

Och tapeten som pryder väggarna? – En midsommardröm!

När allt är så nytt här. Gipsen på väggarna har till exempel aldrig haft fukt på sig och drar därmed åt sig snabbt och mycket. Då är vi extranoga med förarbetet. Aptråkigt. Men ännu tråkigare om tapeten skulle ramla ner dag två. Så, för ett lager lim på väggarna…

Därefter kunde det roliga börja!

Det är inte jättelätt att välja tapeter har vi kommit fram till. Det finns så oherrans många, som är fina. Men gänget på Colorama Lunde har hjälpt oss i vägledandet och det här kommer bli så bra!

Våd för våd växte rummet fram..

Majas Alfabet, ni vet? Hon är en stor inspirationskälla för mig. Både i hem och trädgård. Astrid Lindren- sagorna likaså. Vårt hem är som en blandning av Madicken på Junibacken, Katthult, tant Berg och Pippi Långstrump.. och jag älskar det. Vi fortsätter på samma spår även på övervåningen, mao..


Tapeten vi valt till Junis rum, är en riktig Midsommardröm. Passar inte bara här i Juniflickans rum.. jag tänker att denna tapet är en sån ljuv sommarstugetapet också! Finns hos Colorama Lunde!

Jag har ett pangerbjudande till er idag också,

handlar ni tapeter hos Colorama Lunde, får ni tapetlimmet på köpet! Kom bara ihåg att nämna ”drömgårdsliv” i kassan så fixar det sig!

Erbjudandet gäller 30/7-6/8!

Passa på i dessa regnruskiga, perfekta dona-hemma-tider och skapa ljuva platser i ditt hem, sommarstuga eller vad du nu kan tänkas hitta på!

Nästa gång får ni se hur rummet blev när det är klart!




/Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Bertilen ror Evighetsprojektet framåt!

Hej det är Bertilen! Jag är två år nu. Coolt va? ”Tlakton” är livet. Enligt mamma och pappa kan man inte bli gulligare. Jamen titta bara på mig!

Och nu är jag på övervåningen och ”donk donk”. Mage till segt tempo dom haft där uppe senaste månaderna, alltså! Vad PYSSLAR dom med egentligen!? Pappa och mamma, alltså?

-Jag vet precis- Har det inte varit tjall med hästarna, så har det vanligt alldeles vanligt ”vårbruk” med diverse bestyr, eller så har dom ridit på ”maaaagiska” (cheesy ord va?) ridturer. Snickrat och donat prylar utomhus. Grävt i trädgården. Framförallt hängt med mig, syrran och brorsan hela tiden. Så jag förstår dom ändå, att tiden inte räckt till till precis allt. Dom försöker in i det längsta att hålla sig från stresskänsla över något dylikt som renovering… men jag ser på dom, att dom önskar bli i alla fall liiite klara nu. På någon liten fläck i alla fall.

Och vet ni! Nu är vi igång där uppe igen efter två månader av helpaus. Evighetsprojektet går framåt igen!

I våras lämnades våningen med nyriktade väggar, nygipsat och även spacklat och slipat på flera håll. Murstocken gjordes i ordning och både lagades och putsades. Nu återstår en ”surdeg” som pappa är så duktig och jobbar med, nämligen karmar till alla dörrar. Inte för att han skulle komma på tanken att beställa en färdig sådan i alla fall, snickargalen som han är, så är det nästan omöjligt… Varje dörrkarm måste måttas efter gamla dörrarna och precis inget är ”standard”. Både jag och mamma får huvudvärk bara av att tänka på hur mycket tankeverksamhet det är för att få varje karm att bli rätt.. Men se, så enormt vackert det blir!


Smygar görs också nu i ett huj och det är också något som förvandlar rummen så fint…

Därefter är det ”bara tapeter och lister kvar”. Förstår ni!! Okej, jag måste påminna hypermorsan som typ skriker över allt som pappa gör nu, ”för att det blir så fiiiint!!”.. påminna henne om att det ju fattas lite eldragning och småpyssel också. Men ändå! Mycket, mycket, mycket är gjort och vi ser ljuset i tunneln!

Den här dörren satt till ”pigrummet”, det som blir mamma och pappas sovrum. Denna dörr får nu vår familjs ”Lillapiga”, syrran alltså. Vi använder så mycket vi kan av det som finns. Till mamma och pappas sovrum, med än högre i tak, blir det en högre dörr. Byggnadsvård a´la Drömgårdsliv…



Idag är det julifredag och sommaren är tillbaka efter att ha varit på semester för ett slag. Jag ska följa med mamma och syskonen på äventyr. Jourande Brandispappan stannar hemma på gården, mockar skit, passar jour och snickrar. Gullpappa! Och tusan så roligt vi andra ska ha idag! Hejdå!




Bertilen

Nu kör vi; Tapetfest i Drömgården!

Inlägget är i betalt samarbete med Colorama Lunde

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!

-Vi är framme vid det smått overkliga drömmålet i renoveringen. Framme, vid valen av tapeter till rummen där på ”nya” övervåningen. Att välja en tapet, okej det fixar vi. Men sen då? …Äsch, varför inte ta hjälp av proffs som kan vägleda oss genom valen mot tapetfest?

Nä, just det. Ingen anledning alls.

Att be proffsen på Colorama Lunde om hjälp, var en självklarhet. Kunniga Åsa och hennes gäng, som jag minns med varmt hjärta sedan barndomens renoveringsprojekt där hemma hos mor och far.

Att i lugn och ro, få känna, kika, bläddra, titta igen, fråga, få svar, be om råd, känna sig trygg… det är värt allt och lite till i detta lyxiga, men ändock lite småsvåra, läge.

Hembesök för rådfrågande direkt i hemmet, är också möjligt om ni väljer att ta hjälp från dessa proffsiga, kunniga människor i ert hemmafixande.

Jag törs lova er en fantastisk vägledning.

Se bara här ovan. Lika snabbt som jag bläddrade i tapetkartor, strösslade Åsa ut färgprover som passade till.

På tal om färg. I helgen har Colorama Lunde 25% på Alcro Bestå täckfärg
och 20 % på all annan färg från Alcro
. Nämner ni ”drömgårdsliv” i kassan får ni dessutom med ett finfint penselset på köpet!

Här finns inte bara färg och tapeter.

Utan så himmelens mycket mer. Som inredning, pyssel, kakel, klinker, mattor..och så vidare. Allt man kan tänkas behöva för att göra sitt hem gemytligt… något som jag tror är viktigare än man kan ana.

Det här var en drömstund.

Men ni anar, att det var svårt att välja ändå va? Det finns så oerhört mycket fint där.

HÄR finns Colorama Lunde på Instagram. Undrar ni till exempel över någon tapet här på bilderna, som ni undrar namnet på, då är det bara att skicka iväg ett meddelande där, så får ni svar!

Första superpirriga steget är taget för oss.

Tre vackra tapeter är efterskickade.

Är ni också peppade att se finheterna på väggarna där uppe?

Ni ska få hänga med på hela processen, givetvis!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!

Emmeli

Hur går det på övervåningen? En mars-rapport!

För ett år sedan var trappan ännu inte igenbommad och den nya trappuppgången framsågad. Det fanns förstås ingen ny trappa på plats, vi klättrade på stege i månader. Spånet låg kvar i alla golven. Taket var inte helt på plats. Vindsluckan var satt sådär tvärs över (ser ni?), med tanken att vi skulle behöva använda den mycket. Inga golv var förstås lagda. Ingen slang dragen. Ingen el kopplad. Inga väggar reglade. Eller gipsade. Eller spacklade. Eller tapetserade. Osv. Här älskar vi att titta på före-bilder, då blir vi peppade. Så, här kommer en drös bilder över hur det ser ut just nu.. bilder som förhoppningsvis snart är härliga före-bilder..

Frågar ni mannen just nu, är han nog mest nöjd över vad ni ser här, det han påtade med för ett par veckor sedan; nä. just det. Den syns knappt. Den där fula luckan vi hade satt tvärsöver taket.. den gjorde att snickarmannen låg sömnlös (nej, inte riktigt)..och beslöt såga ur taket, paja det alltså. Flytta luckan, klä in den med takpanel och trolla bort den. Se så tjusigt!

Ett stycke borttrollad vindslucka.

De allra flesta väggar börjar vara raka och redo för gips. Det är såhåhå otroligt mycket arbete bakom det här att jag inte ens tänker ge mig på att försöka räkna timmarna. Bara grejen att det LYSER en lampa, som är kopplad i väggen där borta!! EL, i vår drömgårdsövervåning!

Ok. För att ni inte ska bli helt snurriga. Så står vi alltså i långa korridoren nu. Med rum till höger och vänster. Totalt sex rum. Här till höger är vårt sovrum. Som nu står och inväntar samma stadie som sig själv, hos dom andra rummen. Lite längre fram, kommer barnrummen till höger och vänster;

Junis rum till höger och Sixtens rum till vänster. Bertilen får vänta med eget. Låt oss gå in i Junis rum, där framme till höger!

Nu står vi i Junis rum, tittar ut till korridoren och vidare till Sixtens rum.

Där inne, i Storebrorens rum, hänger Snickarmannens verktygsstass, det är nämligen där inne som M jobbat denna vecka.

Vi försöker komma på hur vi vill att framtida lampor ska stå och hänga. Tack och lov är vissa ställen givna. Men ibland kliar vi oss i huvudet och undrar. Kära bekymmer..

I ett timmerhus där precis inget är rakt åt något håll, tar varje riktning av väggsnutt, timmar (!) att göra. M handhugger timmerstommen och jag är så imponerad över hans idoghet och totalt frånvarande av rädsla att prova nya saker. Han renoverar vårt gamla timmerhus. Förstås för sin första gång i livet. Och gör det så imponerande att den här frugan inte har den minsta plan på att hålla tillbaka kärleksströsslandet.

Det finns många fräsiga verktyg.. och jag tror snart att ”någon” har ett helt komplett snickeri. Men! En trådrulle, slår många fräsiga verktyg i reglandet av detta gammhus. Ser ni trådrullen?

Väggriktningar tas och det shimsas.. i smärre oändlighet. Just här i bild, behövdes inte mycket shimsande alls. Sånt är tacksamt, när det någon gång inte tar fullt så lång tid..

Hej hej, blivande värmesystemet! Vi har samlat på oss ett lager med gamla radiatorer som är tänkt sitta där på övervåningen.

Det lindrevas kring fönster..

Jag går ut i korridoren igen.. hela våningen badar i sol. Jag fantiserar om ljummen sommarkväll.. med nyplockad trädgårdsbukett. Att få ställa där, där framme vid fönstret. Jag tänker placera det där halvmånebordet jag auktionerat där, nämligen. Kanske blir det så, nu till sommaren, kanske nästa.. det får vi se.

Korridoren är 11 meter lång och egentligen helt färdigriktad (då saknas det med andra ord ”bara” gipsskivor och spacklande innan vi är beredda med tapeter, tjoho!!).. men ni ser lilla snutten här till vänster? -där ”vågar” vi inte sätta igen ännu då vi inte bestämt oss för om det ska sitta en eller två lampor där.. som sagt, kära bekymmer..

Team Drömgården har äntligen efter sjukan haft god energi senaste veckan och medan det donk-donkat där uppe, har någon annan roddat familjeruljangsen, ni vet. Teamwork på hög nivå! Allas insatser är lika viktiga. En liten klapp på axeln till mig själv och alla ni andra renoveringspartners som delar upp det såsom vi, att den ena gullar ungar och ruljangs (tvätt, städ,mat osv..)medan den andre snickrar… snart, snart kan vi hänga där uppe på våningen och påta alla tillsammans, det blir fräsigt!!

Så. Då vet in, hur det går på övervåningen. En mars-rapport! Vi ser ljuset i tunneln och tänker oss tapetsering mest överallt, snart snart snaaart…

Hoppas att er lördag blir fin! Här har alla i familjen fått önska en grej vi vill fylla helgen med. Vi gissar att Bertilen önskar utelek, som han älskar. Jag önskar ridning och ska möta upp Svärmor efter lunch när Lillebroren sover, för en tur tillsammans med henne och våra stora hästpojkar. Någon önskar påfylld tank till sin fyrhjuling för nya turer. En annan önskar leka med sin dockvagn. En tredje önskar ”renovera klart övervåningen!” (HAHA, sån humor på den skäggiges önskan…!)

Emmeli

Att ha en Drömtapet att visa!

Ser ni!? Vad ÄR det där!? Vad är det där för rum? Vilka knösar ska få bo i det där vackra rummet!? Inte är det då vi. Eller?

Ni anar kanske känslan. Ett overkligt skede. Något som gjort att vi kunnat fantisera oss igenom sena, mörka kvällar med täckjackorna på där uppe, skottandes spån, hivandes gammalt bråte. Drömt oss igenom evighetsgöra, efter evighetsgöra.

Både jag och M föll pladask för denna nykomling i tapetvärlden. Alva, från Sandbergs Tapeter. När dessutom vår ena älsklingsvän Carolin sa såna där kloka, kunniga ord som bara hon kan. Då var valet solklart. Den där tapeten skulle sitta på väggarna i vårt Stora, högt-i-tak-med-två-stora-fönster-vackra, Sovrum.

Vi ska erkänna att det var hur pirrigt som helst att besluta oss. ”Tääänk om den känns för mörk….vi tar den beige istället. Eller den där andra, blommiga…”. Men ooh, så glada vi är att vi vågade oss på denna.

Grönt är skönt. Punkt slut.

Några våder kvar. Sen är rummet färdigtapetserat.

Sex stycken närmare bestämt. Ingenting, ju!

Efter denna väggen blir det mest en platsbyggd garderob, höger i bild liksom.

I det här hörnet, menar jag. Därför är det inte spacklat och slipat som ni förstår.

Å, blir faktiskt lite gråtig av det här. Nej, något ni förmodligen inte är så överraskade över med tanke på denna känslomänniska. Men ändå, maj gadd som vi kämpat och kämpar med att bygga bo. För det mesta är det bara så himmelens roligt, men stundvis är det tufft och jobbigt också.

Så vad säger ni, äär den inte drömmig så säg, tapeten?

Solkatterna. Spred lycka. ”Vi klarade det”!, liksom. Ännu ett vintermörker. Och på toppen, så är det bara månader kvar innan vi faktiskt bor där uppe på den där våningen som var ett kallt, timmerklätt skal.

Onsdagkvällen väntar nu efter en dag som bjudit på mammande, en löptur, hästpsykologi, lite jobb, en tur på byn, alla-hjärtans-pyssel med småttingarna och vardagsbestyren, liksom. Min vardag. Som är ungarnas barndom. Svindlande tanke.

Jag ansluta till gänget som spelar yatzy i salen. Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!



Emmeli