För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.

Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.

Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.

Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.

Hej hej där borta, bebbeBertil och M!

Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.

Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.

Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.

Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!

När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.

Teamwork, för hela familjen.

Och så allt påtande med finsnickerierna.

Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.

Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.

”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….

Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.

Och nu då?

-EFTER!

Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!

Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.

Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.

Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.

Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.

Före-men-en-bit-på-väg-bild.

Följt av..

EFTER.

… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)

Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.

Vi tar inboandet i lugn takt.

Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.

Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.

Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.

Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.

Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.

Trösklar är målade i 30% grön umbra.

Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).

Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?

Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”

Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.

Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!

Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!

Emmeli

Här är min alldeles egna lilla Skrivarhörna!

Tänk.

Att jag har en alldeles egen liten hörna är i hemmet. Precis när man kommit uppför trappan… där, har jag belamrat en liten vrå som passar mig ypperligt. Bredvid hittepå-räcket till något permanent är byggt. Framför fönstret, med vyn upp mot byafjället. Förstår bara precis i begynnelsen av inflytt.. hyllor eller tavla ska upp så småningom, tror jag.. känner in läget..

Drömgården är stor och börjar nu ha många rum som går att husera i.

Dom flesta blir av bara farten lekrum. Barnen härjar och bygger kojor, vräker ut lego, pysslar, pusslar och kurragömma-busar mest överallt. På riktigt, helt underbart.

Men här, här är bara Mammas Arbetshörna.

Trivsamt med auktionerade gamla mässinglampan.. med lampskärm som vi fann ute i Gårdshuset häromdagen.

Och favoritböcker. Som den jag fick av vännen C i födelsedagspresent.

Och blommor förstås.. ingen trivsel utan blommor. Så känner jag. Primula, är en riktigt i början av året- favorit!

Här sitter jag och samlar orden som är tankar och funderingar, bubblandes ur hjärtat i sin yttersta enkelhet… mina texter bara ”kommer utav bara farten”. Ibland stannar orden innanför bröstkorgen, då får det vara så också.

Jag älskar ord. Många hamnar i barnens livetböcker. Jag fyller i små ord dom säger, roliga citat, små äventyr, när något särskilt hänt, glatt som ledsamt.. när tänderna kommer, första orden och roliga sägningar.. ibland dröjer det dagar emellan ord i deras livetböcker, ibland klottrar jag flera gånger på en och samma dag. ingen press och inga måsten… och jag tror, att barnen kommer uppskatta dessa när dom blir större.. faktum är att dom redan nu älskar att läsa om sig själva.

Och så sänder jag ord, till er, förstås!

Jag gillar inte att tjorva till det. Tycker att ”i det enkla bor det vackra” och att dessa ord gäller såväl julpynt, livetflärd som mycket annat, inredning till exempel. Vi tar det i varsam takt nu, inboandet här på nya våningen. Känner in vad som önskas. Hastköper inget. Tradera-spanar.. förlorar en hel drös auktioner då vi sätter våra gränser, men plötsligt är pengasumman på vår sida.. och en lampa bli vår, till exempel.

Ja, här trivs jag.

Och inte nog, med att jag har min alldeles egna hörna här hemma, så har jag också det här; drömgårdsliv-bubblan.. mer er alla med på tåget.

Ett hörn av cyberrymden där jag priviligerats med en så gedigen, varmhjärtad skara människor. Tack för er och ert ständiga varmhjärtade engagemang.

Ni ska veta att jag nu, oftare än någonsin, får lite scenskräck… tanken ;”Vad ska jag bjuda på nuu då? När det plötsligt är så många som ser allting?”, kan slå mig… – ”ingenting. nä ingenting mer, än du redan gör”. Säger jag till mig själv. För det du bjuder på är ju ”du”. Och ”vi”. Och inget annat. I sin enkelhet. Hela alltet.

Ja, hej från min Skrivarhörna.

Och titta! Idag sken solen för oss. Sol inne, sol ute, sol genom hela hemmet och sol i sinne.





Emmeli

Dagens dagsverke och en Tillbakablick!

Efter morgonruljangs, morgonturen till hästarna, påtåren på sofflocket bredvid liten vattenfärgsmålande tvååring, gjorde jag dagens dagsverke. Inom bygg- och renoveringsdelen av livet, alltså. Att ta oss ännu ett såpvarv mot färdigskurna golv där uppe. Det är bara trapprummet och stora hallen kvar. Och trappan. I övrigt är ju dom andra golvet ”klara”.

HÄR läser ni om hur vi gör för att enkelt ordna oss skurgolv.

Det är som en grågrön smet här uppe”, säger jag. Och ÄLSKAR det. Mår så gott i dessa färger. Okej, sköningen till färg som sitter på dörren där till vänster.. den kanske kommer ryka så småningom. Men dörrarna gör vi inget åt just nu, dom får vara som dom är. Och jag kan inte låta bli att tycka att till och med det är så charmigt; den ena sneda dörren efter den andra, olika färger, så vackra allihopa.

Jag förstår knappt att det här är samma vy. Bara det att dörren ni ser rakt fram i högra bilden, står uppställd i den vänstra.. oräkneligt många timmars arbete mellan dessa bilderna. Tre små ungar. Mycket tid och tålamod. Nu börjar det sjunka in. Att vi faktiskt lever här uppe nu. Så skithäftigt. Och så viktigt, och gott, att inte bara tuffa på… utan också landa, kika bakåt..begrunda.. och njuta..

Emmeli

Det är kvällen för Julafton!

Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.

Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att

FLYTTA UPP

.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.

Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.

Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.

Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.

Från oss alla här på gården, till Er alla;

-En Hjärtevarm Jul!

Emmeli

Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender!

Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.

Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.

-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!

Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).

Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉

Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…

..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…

..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.

… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.

Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.


Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.

Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.

… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?

Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!




Emmeli

Storebrors alldeles egna rum!

Storebrors alldeles egna rum!

(Inlägget innehåller reklam för Colorama Lunde & Klockestrands Såg & Hyvleri!)

Kommer ni ihåg hur det såg ut när vi startade med övervåningen? Låt oss minnas tillbaka lite tvärt. Innan vi tittar in i till att börja med, i Storebrors rum!

”Skrytvåningen” med timmer naket precis överallt och full takhöjd, förstås. Här, Sixtens rum. Innan fönster hamnat på plats. Spån sugits ur golven. El dragits. Innertak spikats. Icell-isolering sprutats ”i taken”. Nytt bjälklag kommit på plats. Massivt grangolv lagts. Väggar riktats. OSB-skivor spikats. Gips skruvats. Skarvar och skruvhuvuden spacklats. Väggar tapetserats. El dragits. Smygar snickrats. Karmar snickrats. Innertak målats. Väggar tapetserats. Smygar, lister och karmar målats. ..

…Och storliten Miniman äääääntligen fått flytta in..

Ja vägen har sannerligen varit arbetsam. Men vilket fokus vi haft. På att LEVA och låta bygget få kraft och energi, när det passat småbarnsfamiljen som inte vill pausa livet för något så världsligt som detta. MEN! Det äär tusan inte så världsligt, för det här handlar faktiskt om att vi byggt oss ett hem.

Helt rörd, blir både M och jag när vi tänker på hur vansinnigt formidabelt uthålliga dom tre kiddosen varit i denna resa som Team Drömgården nu håller på att ro i mål!

Men! Ej att förglömma. Team Drömgården har genom byggresans gång, haft ovärderliga guldstunder där mannens och mina föräldrar stöttat på olika vis. Att mitt i vårt marathonbyggande få en pausdag här och där, då barnen pysslats om av mor- och/eller farföräldrar. Eller vi trötta päron fått avsluta byggdagar med PappaMorfars vedeldade bastubad. Så lyxigt att bryta av med. Och inte glömmer vi hur Svärfar i begynnelsen av detta projekt, bland annat var med och reglade alla innertaken tillsammans med mannen, sånt som vi inte kunde göra på två päron och tre småttingar… alltsammans, ovärderligt!!

Förebild, kikandes in i Storebrors rum!

Efter. För nu har älskade S sitt alldeles egna rum.

Tapeten kommer från Colorama Lunde, golvet och lister från Klockestrans Såg & Hyvleri.

Rummet är helt och hållet klart. Möbler inflyttade. Några små pinaler. Piffet får komma eftersom, i varsam takt. Vi har inte bråttom. Men ni må tro att vi är peppade på att det allra sista ska bli färdigt där uppe så vi kan städa bort byggröran och FLYTTA UPP!

Alla snickerier är målade i 7% grön umbra, linoljefärg förstås. Så otroligt vacker färg!

Taket är målat i matt linoljefärg. Och samtliga möbler är loppade för små pengar. Som höga skåpet för en trehundring och gamla kökssoffan som blev en säng, för en hundring…

”Mamma jag ÄLSKAR att ha ett eget rum!”.

Allt är så fint, tapeten gillar han så mycket och det är liksom inte klokt hur bra det blev, tycker Storebror. Och ingen härligare respons på allt jobb kunde vi päron få. Något mer som är himla härligt med rummet, är att han och Farfar nu ÄNTLIGEN kan blinka till varandra med lamporna mellan våra hem, som dom fantiserat om sedan länge… ni anar lyckan när Storebror premiärblinkade och fick ”lamp-blinkar-svar” från sin ena idol i livet!

Vi bygger oss ett hem och skapar livet tillsammans. Ja, så är det! Hur häftigt som helst!

Storebrors alldeles egna rum! Det är K L A R T. Ohlala!




Emmeli