Det är kvällen för Julafton!

Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.

Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att

FLYTTA UPP

.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.

Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.

Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.

Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.

Från oss alla här på gården, till Er alla;

-En Hjärtevarm Jul!

Emmeli

Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender!

Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.

Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.

-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!

Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).

Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉

Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…

..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…

..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.

… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.

Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.


Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.

Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.

… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?

Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!




Emmeli

Måndagshälsningen!



Det är måndag och ännu en mörk decemberdag här i norr.

När snön smälte bort för några dagar sedan och det sedan regnat och regnat, så är det så otroligt otroligt mörka och blöta dagar just nu. Men, det här är bara konstateranden. Inget klag. För fy tusan vad härligt det är. Att på friska ben, kunna knata ut. Andas friskluft och tanka energi. Oavsett väder.. om det inte blir ljust ens mitt över dagen, så är det bara så. Skäll skulle jag ha, om jag klagade för något så världsligt som att det regnar istället för snöar. Inte sant!? Vi pysslar om dagarna och gör dom så varma och trivsamma vi bara kan, visst?

Nu tar vi i vanlig ordning måndagshälsningen. Blickar lite tillbaka innan vi kikar på den här adventsveckans önskeplaner…!

Veckan som gick, fylldes med..

Sånt här. Mysiga stunder i hemmets trygga vrå. Jag beundrade stickesockarna jag fått av Svärmor, sörplade kaffet och spelade spel och pusslade tillsammans med småmänniskorna i mitt liv.

Månskenet var helt magiskt och nätterna kändes ljusa med skenet mot det tunna snötäcket. Och morgnarna, var som en saga. Dessa bilder är från morgonrundan till lagårn. En syssla alla mår så gott av.

NisseNissan är så busig i år förstår ni. Känner sig som hemma. Går i skafferiet och äter upp pepparkakor under natten och smular ner som tusan… (tror ni barnen är förtjusta?)…

Vi umgicks med våra helt underbara vänner. Vi säger det till varandra varje gång vi ses, vilken lycka det är att vi funnit varandra. I vår lilla by. Bara några minuter med bil, eller en promenad från varandra. En utefika med goda avstånd och lekande barn i kring, är så otroligt gott. Vi gör vad vi kan i dessa tider! N hade ordnat så otroligt mysigt och gott för oss alla!

Och den här eftermiddagen var magi för HemmaMamman. Den jag redan beskrivit. Den med huset fullt av småungar som lekte och fikade och fejade. En skara lyckliga ungar. Kan inte tänka mig ett härligare sällskap!

Så blev det regnig helg och hela lördageftermiddagen och till mörka kvällen, var jag och den skäggige på date. Ja, alltså.. date, på vårt vis. Inte på flådig restaurang eller så. Nä, medan lilla barnaskaran var hos älskade vänner och blev topp-ompysslade, fick deras mamma och pappa tumanhandtid, byggstädade inför slutspurt i bygget och åt middag på två. Ni förstår, så busigt det kändes! Och alldeles underbart, när skaran var hel sedan.

Så blev det söndag och Juni tände Andra Advent-ljuset. Pappan ser liite bekymrad ut.. undra om det beror på att Minstingen håller på att sätta sitt lilla pekfinger i ljuset? haha

Hela dagen var ett enda långt mys. Med kojbygge, julkaramellskokande och på toppen; Pepparkaksbygge och pyntande av det hela.

Veckans önskeplaner!

-Ha alldeles ”vanliga dagar” med min familj. Basic? Nä, inte alls. En ynnest. Och lyx!

-Göra det allra sista skriv- och fotouppdragen inför julen!

Göra några julklappar..det personliga är så roligt tycker jag!

Måla lister! Vi kämpar på i rekordmängd på övervåningen just nu, en ”Julkalender” är gjord och varje dag vet vi vad vi behöver hinna för att kaaanske kunna flytta upp till jul… vi gör så gott vi kan. Det räcker så. Bara lite roligt att ha ett tidsmål nu när vi är så nära! .. annat var det när vi stod i en spånhög och skottade och någon undrade ”när är ni klara tror ni?”. VI VET INTE, ju! Men nu, nu vet vi.. typ. Och det är… snart…. 😉

-Luciamysa! … kan bli alldeles gråtig när jag tänker på att vi inte får vara med om det där magiska i kyrkan i år. Lyssna på lilla 6-åringen … men! Det hade kunnat varit värre. Det, är inget att lägga fokus på. Pandemiskiten kommer dra sin kos. Snart. Det bara måste den! Framtill dess, gör vi livet så gott vi kan, med det vi har.

-”Bara Leva”. Det största vi kan göra. Vi mår så gott och är så tacksamma för det. Men livet sker ju…, högt och lågt, förstås. Jag har ont i magen över flera saker just nu. Och jag försöker ordna alltsammans, så mycket jag bara kan. Ger mig inte förrän motsatsen är mig bevisad, ni vet. Vi är så himla tacksamma över att få leva som hel familj, dag efter annan. Med små bekymmer som snoriga näsor, föör leriga hästhagar, decemberregn…. tänk gärna du med, på vad du har att vara tacksam över…

Önskar er en god decembervecka! Ta hand om er. Allt ni bara kan!

Emmeli

Storebrors alldeles egna rum!

Storebrors alldeles egna rum!

(Inlägget innehåller reklam för Colorama Lunde & Klockestrands Såg & Hyvleri!)

Kommer ni ihåg hur det såg ut när vi startade med övervåningen? Låt oss minnas tillbaka lite tvärt. Innan vi tittar in i till att börja med, i Storebrors rum!

”Skrytvåningen” med timmer naket precis överallt och full takhöjd, förstås. Här, Sixtens rum. Innan fönster hamnat på plats. Spån sugits ur golven. El dragits. Innertak spikats. Icell-isolering sprutats ”i taken”. Nytt bjälklag kommit på plats. Massivt grangolv lagts. Väggar riktats. OSB-skivor spikats. Gips skruvats. Skarvar och skruvhuvuden spacklats. Väggar tapetserats. El dragits. Smygar snickrats. Karmar snickrats. Innertak målats. Väggar tapetserats. Smygar, lister och karmar målats. ..

…Och storliten Miniman äääääntligen fått flytta in..

Ja vägen har sannerligen varit arbetsam. Men vilket fokus vi haft. På att LEVA och låta bygget få kraft och energi, när det passat småbarnsfamiljen som inte vill pausa livet för något så världsligt som detta. MEN! Det äär tusan inte så världsligt, för det här handlar faktiskt om att vi byggt oss ett hem.

Helt rörd, blir både M och jag när vi tänker på hur vansinnigt formidabelt uthålliga dom tre kiddosen varit i denna resa som Team Drömgården nu håller på att ro i mål!

Men! Ej att förglömma. Team Drömgården har genom byggresans gång, haft ovärderliga guldstunder där mannens och mina föräldrar stöttat på olika vis. Att mitt i vårt marathonbyggande få en pausdag här och där, då barnen pysslats om av mor- och/eller farföräldrar. Eller vi trötta päron fått avsluta byggdagar med PappaMorfars vedeldade bastubad. Så lyxigt att bryta av med. Och inte glömmer vi hur Svärfar i begynnelsen av detta projekt, bland annat var med och reglade alla innertaken tillsammans med mannen, sånt som vi inte kunde göra på två päron och tre småttingar… alltsammans, ovärderligt!!

Förebild, kikandes in i Storebrors rum!

Efter. För nu har älskade S sitt alldeles egna rum.

Tapeten kommer från Colorama Lunde, golvet och lister från Klockestrans Såg & Hyvleri.

Rummet är helt och hållet klart. Möbler inflyttade. Några små pinaler. Piffet får komma eftersom, i varsam takt. Vi har inte bråttom. Men ni må tro att vi är peppade på att det allra sista ska bli färdigt där uppe så vi kan städa bort byggröran och FLYTTA UPP!

Alla snickerier är målade i 7% grön umbra, linoljefärg förstås. Så otroligt vacker färg!

Taket är målat i matt linoljefärg. Och samtliga möbler är loppade för små pengar. Som höga skåpet för en trehundring och gamla kökssoffan som blev en säng, för en hundring…

”Mamma jag ÄLSKAR att ha ett eget rum!”.

Allt är så fint, tapeten gillar han så mycket och det är liksom inte klokt hur bra det blev, tycker Storebror. Och ingen härligare respons på allt jobb kunde vi päron få. Något mer som är himla härligt med rummet, är att han och Farfar nu ÄNTLIGEN kan blinka till varandra med lamporna mellan våra hem, som dom fantiserat om sedan länge… ni anar lyckan när Storebror premiärblinkade och fick ”lamp-blinkar-svar” från sin ena idol i livet!

Vi bygger oss ett hem och skapar livet tillsammans. Ja, så är det! Hur häftigt som helst!

Storebrors alldeles egna rum! Det är K L A R T. Ohlala!




Emmeli

Tredelad golvsockel, små detaljer och färgval!

(Inlägget innehåller reklam för Klockestrands Såg & Hyvleri)

Vi tar tag i nyckeln i det tradera-auktionerade kammarlåset som nu sitter i den där dörren, som vi fann på blocket i våras. Låset på insidan dörren är så vansinnigt vackert, eller hur? Och gamla dörren är nu lagad och lappad och så småningom ska den få lite ny färg, men tills vidare är den så vacker precis som är just nu.

Stig in för en kik!

I vårt, -sånär som på en golvskurning och en stackars taklist- ,FÄRDIGA Sovrum!

Att det råder absolut byggkaos precis utanför dörren. Det struntar vi i, va?

Ni är många, många som undrat hur vi gjort denna golvsockel när ni sett skymt av den tidigare. Och det är förstås Byggmästare M som varit i farten igen. Och skapat magi.

Med en takhöjd på ca 2,65 m …( ja, jag väljer att säga cirka, då golvet lutar lite hittan och dittan. Charmen med gamla hus, ni vet..!) då önskade vi en hög golvsockel. En tredelad.

Har sett hur många väljer att sätta översta bröstlisten direkt på tapeten och låta den släta delen av tredelade sockeln, vara övermålad tapet.. jättefint det med men jag önskade trä, genom hela sockeln. Så vackert ju!

Och Byggmästaren ordnade, nedan får ni ”receptet”!

Samtliga tre delar som sockeln är byggd av kommer från Klockestrands Såg & Hyvleri. ;

Golvlist, ”22 x 145, Antiklist” : hittar ni HÄR

Släta delen,”Underbräda Locktak Gran”: hittar ni HÄR .. (vi köpte 220 mm, men i efterhand hade 145 mm räckt!)

Bröstlisten på toppen, ”32×44 Bröstlist Furu”: hittar ni HÄR

Vissa justeringar av dessa olika lister har gjorts. Golvlist har frästs och fått en fals, och bröstlistens redan befintliga fals har justerats för att passa den mittersta, underbrädan.

Ett stycke färdig tredelad golvsockel med förkroppade hörn.

Totalhöjden är 30 centimeter!

Älskar känslan av att vårt hem är ett hantverk. Gjort med kärlek, tid och tålamod. Ser ni hur bröstlisten är täljd? Perfekt operfekt. Som att vi försöker fortsätta skriva den historia som en gång började skrivas här..

Golvsockel och dörrfoder är målad i 7 % Grön Umbra, en helt fantastiskt vacker färg. Som vi även använt till dörrfoder och golvsocklar i barnrummen. Linoljefärg förstås. Vet ingen vackrare färg.

… En bit i taget. Och jo, ni ser rätt.. tröskeln ska förstås få sin rätta färg också.. men alla trösklar målas sist. Just nu är det sånt väldans spring där uppe att tröskelmålning inte är på kartan. UNDERBART, ju! Barnaspring på övervåningen, visserligen med mycket byggspån under fötterna, men ändå!!


Emmeli

Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

(Inlägget innehåller reklam för en lokal pärla; Klockestrands Såg & Hyvleri)

Många, många tänker nog nu; fy tusan vad drygt, ska dom hålla på och skura och skura stup i ett nu för att hålla golven i schack!?SOM FÖÖÖÖRR i tiden….!?

Men se, så fel. På 1800-talet var skurgolven mycket mer utsatta än vad dom är idag, vilket resulterade i mycket skitigare golv och därmed mycket tyngre jobb för den stackare som skulle skura dom. Man gick raka spåret från lagården och in i köket, med skorna på. Ptjaaa… det känns i och för sig igen här hemma också, men dom gångerna är förstås mer undantag än regel. Nä, snarare är det så att vi med dessa golv kommer undan tråkigt jobb som att vara rädd för att pinaler ramlar ner och pajar lacken, målade ytan etc. Vi kommer att skura kanske två gånger om året och vid dessa gånger kommer golvet att återförvandlas till ”som nytt” i fräschör med inslag av livet förstås, det kommer nötas och stötas.. men på ett vackert vis. Ingen lack, färg eller dylikt som kommer skavas bort. Träet kommer bara åldras och bli vackrare med tiden.

Känner jag mig själv rätt kommer jag nog vilja svabba av vid veckostädningen då och då också, men på övervåningen där det enbart är sovrum än så länge, kommer torkandet inte att behövas på samma sätt som nere med kök och hall och såna smutsigare, mer utsatta rum. I ett utav rummen på övervåningen fanns det ett golv, som vi har bevarat (det ska ni givetvis få se klart också!) men i övrigt har vi köpt alla rummens golv från Klockestrand Såg & Hyvleri. Ett massivt grangolv. Så otroligt fint och gott att gå på. Och finare kommer det bara att bli, med tiden som går.

Så hur ordnar vi oss våra 1800-talsaktiga skurgolv nu då?

-Skitenkelt. Kräver liten kraftansträngning bara. Svinkallt vatten. Och en bra linoljesåpa!

Jag använde vår Byggnadsvårdsbibel och där stod ”receptet” 2-3 dl såpa per 10 liter (svin)kallt vatten.

För att inte riskera att få några fläckar av intorkad såpa, så tog jag några plankor i taget och blötte med rent, kallt vatten med hjälp utav skurtrasan.

Sen körde jag igång. Skurade och skurade. I träets riktning gnodde jag på. Så gott jag orkade. Bra så.

Sen torkade jag bara av överflödet med kallvatten innan jag skurade andra halvan av rummet.

Hur många gånger man väljer att skura golvet innan det anses ”färdigt att användas”, är förstås upp till den som äger golvet… och förstås med tanken på vilket rum det handlar om. Skulle det nu vara köket där mat hamnar på golvet dagligen, ja då skulle jag nog gno på några fler varv än i ett sovrum, innan golvet fick sättas i bruk. Min make hade garanterat tänkt skura golven 17 gånger nu om jag känner honom rätt (haha, älskade M! Vet ingen så idog och noggrann!).. men, vi enades om att tre gånger får bli lagom för sovrummen där uppe.

Voilá! Här ser ni StoraLillasysters rum som är helt, helt klart. Idag har vi ”flyttpackat”, jag och min lilla flicka. Och imorn får pinalerna flytta in där.

Allt sker med sån andakt. Vårt hem växer fram, bit för bit. Vad roligt att ni vill vara med på resan! Tack för all er ständiga pepp!

Emmeli