Den allra första trädgårdsbuketten, belöning till en trött trebarnsmor!

Har ni sett nåt så vackert?

Den allra första trädgårdsbuketten för denna sommartid. Jag är salig.

Ett par kvistar nyutslagen hägg, en liten björkkvist, några ljuvliga narcisser (pingstliljor) och en liten skara förjätmigej (psst! mellan er och mig! -är huutlöst nöjd över dessa små blå… som jag fann förra året i en ödeträdgård och flyttade hem till oss.. blev så fint. jag älskar förjätmigej!)

Oh. Jag är en trött men nöjd trebarnsmor denna majfredag.

Det finns iiingen hejd på allt jag vill göra denna tid på året.. samtidigt som jag bara vill sitta i trähammocken under björken och se hur knopparna brister. Försöker ordna mig en balans. Går tusan okej. Men tänk, om dygnet kunde få sig en hop timmar extra i denna ljuva tid… det vore något, va?

Älskvärt ”bekymmer” också, med massa bestyr som både behöver och villhöver göras. Ibland kan det vara lite frustrerande, när jag är är hemma med barnen, och ser allt som vi både behöver och villhöver göra, och så gåååår det ändå inte. Väldans många sysslor gör vi tillsammans och det är så mysigt, men vissa bestyr går ju inte alls att ha småttingar med på. Älsklingarna där! Som denna vecka varit mor ”en liten utmaning” stundvis. Nåväl. Utvecklingsfaser kallas det…. och såna är vi positiva till, eller hur!? (haha! … jag bär dom gråa håren med stolthet, sådetså!).

Njuter nu av ännu en vacker majkväll.

Ungar slumrar gott och jag pustar ut. Tittar förnöjt genom dom nyputsade, skinande fönstren i hemmet, blombuketten i vasen, den gröna björken som vajar där ute i vinden och så hör jag Storebrors ord innan han somnade, ringandes i huvudet; ”vilken bra dag det här har varit”… och känner att ”jag gör precis allt för er, älskade barn”.

Och, det äär ju inte farligt att sjåsa på, som jag kanske gjort lite extra-extra denna vecka, OM det är så att vilan möter upp. Det får den göra. Så att man inte tippar över från ivrig, energifylld och glad, till stressad, olycklig och matt, ni vet?..

Den allra första trädgårdsbuketten är plockad, underbar belöning till en pustande trebarnsmor. Som ser fram emot en pingtshelg med älskade familjen samlad, sommarhagebygge och morsdagsfirande. Så tacksam för allt.

Ta hand om er!

Emmeli

Min melodi!

Och så blev det fredag..

Som en stor, härlig famn att landa i.

Det doftar såpa och ungarna är på gott humör. Dessutom står i hallen en nyloppad liten blomkruka fylld med den sötaste lilla primulan jag sett.

.. Bertilen, är visst på så gott humör att han är Sjövild.. utan att överdriva. Så snart vi hunnit röja upp blomjorden från krukorna han vält och ätit frulle. Så går vi ut på gården.

Den blanka isen har täckts av lite, lite snö och det är absolut LIVSFARLIGT enligt denna Hare till mor, att gå på egna småben, fritt fram alltså. Nä, på ett lemmeltåg går vi fram, där vi vet att marken inte försvinner undan oss. Inne i lagården är det så trevligt och idag var det Juniflickans tur att fylla vatten. Det där har Minimannen stenkoll på.

Vi drar en tur med kälkarna innan vi tar våra äppelröda kinder och går in. I en ivrig fart ränner mamman runt i köket och serverar lunch. Till Trull, först. Så lilla Busen kan få bäddas ner i ullsäcken och somna på två sekunder och påbörja marathonsömn. Tålmodigt väntar Tripp och Trapp. Hemmet badar i sol och det äär så härligt. Strax efter lunch trillar en skäggig, högt älskad Pappa in genom dörren. Han har tagit helg från Konstruktörsjobbet och friskvårdsstunden använde han till en löptur i januarisolen. Inte mer än rätt va, att HemmaMamman också skulle få sig en friskvårdsstund? Så jag drog ut, jag med. Helt fantastiskt. Fastän jag gjorde en praktvurpa alldeles i början och tacksamt kände efter, att lilla klena handleden höll.

Innan solen går ner är vi ännu en gång ute hos hästarna. Jag och Ikran tar oss iväg alldeles själva, om än en väldigt kort sväng, så var det otroligt stort för han och mig. Ett Vi håller på att växa fram.

Vi fredagsmyser till kvällen och nu sover Trion tätt intill varandra och tid är, att pusta ut och fläta handen i den hand vars ägare, jag kallar Min Livets Klippa.

Det är inget dyrt och flärdfullt i min dag. Men för mig, är den proppfull av Själagott. Och det, är det dyrbaraste jag vet. Min melodi för en lycklig dag.



Önskar er, En Hjärtevarm och Själagod helg som fyller er med energi och goda känslor. Ta hand om er!


Emmeli

Drömgårdens nya Trappa!

Sådär såg det ut i vår hall när vi flyttade in här i gården, sommaren 2015..

.. ett år senare började vi göra omfattande renoveringsprojekt av älskade hemmet. Inte bara små projekt som under första året; gräva infart, bygga en veranda, dra bort helttäckningsmattor fulla av mallarver, slipa funna trägolv och så… Nä, efter ett år började vi ta i med än mer kraft. Juni var 6 dagar gammal och hallen förvandlades..

Vi började dörr- och fönsterbytesresan. Drömdörren hamnade på plats och hallen blev som ny på en gång. Mannen skapade magi med vackra smygar och linoljefärgsmålad pärlspont.

Vi beslutade oss också för att trappan, som var på ett krångligt ställe mitt i huset och som skapade denna spång på ovanvåningen..

Ser ni? Vänster i bild ser ni lilla golvsnutten som blev över att gå på om vi låtit trappan vara kvar på det ställe den var. Så vi beslutade såhär;

Här, direkt till vänster när man kommer in genom Drömdörren, där får den bli. Efter många steg för steg i renoveringen så blev det tur för detta moment att göras..sågandet först;

Sådärja. ”Det här bli bra!”, kände vi på en gång.

Höll sedan andan, anlitade ett finsnickeri och släppte renoveringskontrollen för första gången, till någon annan. För att kunna göra den där prima trappan känns det som att man ska ha gjort några trappor innan det blir riktigt bra, liksom.. och den tiden tänkte Snickarmannen (kors i taket, va!? ) inte lägga.. så, en fredag alldeles i början av november, susade vi och hämtade trappan!

En massiv furutrappa, en älskad man och svärfar och en hop lördagstimmar senare, så såg det ut såhär;

Drömgårdens nya trappa på plats!
Så himla, himla fin, visst?

Vi beslöt oss för att linoljesåpa den och var iväg och gjorde det en sväng på snickeriet innan trappan sattes ihop. Men fler lager såpa väntar dom där stegen, förstås.

M har varit med i processen hela vägen och är himla nöjd över finsnickarnas förverkligande av önskningarna.

Visst känns det som att trappan alltid har varit där?

Drömgårdens nya trappa alltså. Himla fräsigt!

…. seeen, i början av november, beslöt vi oss visst för att vi skulle köpa ett par hästar att krydda livet med och därefter har vi inte haft många renoveringstimmar… mer rigga-för-hästliv-timmar.. så nej, det blir inget flytta-upp-till-jul-mål nått…men noll och ingen depp för det. Människor och hästar mår gott här på gården (katter likaså, om än smått chockade över vilka bjässar som flyttat hit till oss)… och renoveringen, den är minsann kvar, och väntar så snällt!

-Där har ni vår renoveringsfilosi i ett nötskal… gör oss till lyckliga renoverare, äkta makar och päron.


Emmeli

Vi firar!

Mellan störtskurarna skiner solen.

Det är fredag. Juliljuset är vackert. Och  vi firar.

Firar livet.

Att vi fåra vara tillsammans. Dessutom, är vi en hop riktiga Semesterfirare. En lång Sommarsemester har vi framför oss.. med start på måndag. Jaa, bästa helgen måste ju vara den innan sommarsemestern börjar på riktigt.

Trötta, trötta småttingföräldrar och småttingar, förstås.

Vi har kväll. Efter sista dagen på arbetet för den skäggige och mysig lekdate med vänner här hemma för oss andra. Övertröttigt bus varvas med mys.

Den ena lillvännen sitter och funderar och tränar på att titta med bara ett öga. Plötsligt klarar han det och utbrister ”å mamma, jag klarade det! När man klarar något som man tränat på, så blir det en sån glad känsla i kroppen”. Jag säger till honom att han är ljuvlig. Varpå han svarar ”du är ännu ljuvligare”. Skrållan kommer och slingrar sina småarmar om min hals… tätt följt av Lillebroren som delar ut öppen-mun-pussar, en efter en.

Den skäggige och jag gäspar och småler. 

Mellan störtskurarna skiner solen.

Det är fredag. Juliljuset är vackert. Och vi firar.

Livet.

Lillafrun

Du var magi, som alltid.

 

Tack vackra maj, för den här gången!

Du var magi, som alltid.

Ljuset. Värmen som kommer åter. Grönskan. Trådgårdspåtandets start. Cyklande småungar. En Minsting som tog sina första steg. Fågelkvitter. Dofterna. Springturerna. Dom allra första blommande blommorna. Blåsippor, hägg, pingstliljor, vitsippor och äppelblom.

Jag fick raketfart för några kvällar sedan och startade Operation Sommarstädning.

Och har sedan dess gnott på alla stunder jag kunnat. Nu är här så himmelens rent och fräscht och sommarfint. Tyger, fönster och minsta vrå har råkat ut för Fejaren E. Känner inre tillfredställelse över att min långdragna idé för mig själv denna vår, att gå igenom lådor och skåp, allas garderober, rensa ute i gårdshuset, skänka iväg en massa och på toppen få avsluta med det roligaste, göra sommarfint… så nöjd över att vara i mål.

Nu kan det bli sommar med skräpiga golv av barfotaspring. Det är att fylla hemmet med liv, tycker jag!

Men visst är det som en tavla med nyputsade fönster, med vackergrönskan och blå himlen utanför? Jag är så förtjust i den spegelbild som blir från naturen på utsidan också. Kulturglaset i fönstren är så vackert! Lite sommarstugekänsla, liksom.

En kvällstrött lillprins på sista äventyren för dagen. Några små steg här och där. Lite räserkrypande. Ammemys. Och godnatt bredvid storasyskonen. Älskade småttingar. Jag ser så fram emot sommaren med er.

Tack vackra maj, för den här gången!

Du var magi, som alltid.

Lillafrun

 

Skärtorsdag, Blåkulla-älsklingar, påskigt Vårhem… och en hälsning till er!

Det är Skärtorsdag och solen skiner så gott.

Småttingar som med busigt leende förvandlas till små påskfilurer. Små påskägg görs i ordning för att ges till Storebrorens förskolefröknar. Hemmet skuras och Påskduken läggs på bordet. Vi påskar för familjen, både genom sms och i verkligheten. Barnen fantiserar om att Påskharen ska komma på besök…

Tänk, att vi nu har ett helt pärlband av Tillsammansdagar.

Vårvärmen är här, absolut ljuvlig. I söderläge blommar tussilago och Per i backen… ibland undrar vi om är det sommar, eller?…. Men än är det vinter kvar, säger mor. För i baklandet ligger snötäcket stilla kvar. Så vackert, alltihop.

Småplanten växer fint och vid pysselbänken är det bara en liten dutt av plats, där småtting sitter och pärlar sin pärlplatta som passande är format som ett ägg..

Påskveckan första del har spenderats mestadels ute.

Det har lekts och sprungits och krattats och promenerats och påtats med litet sandlådeprojekt. Om natten är det kallt och jag hade igår ren och skär paniiik (nåja, lite kryddat men ändock.. kärleken till farmorblommorna är redan stor) över att mina dahlior som jag tvärt hade ställt ut över dagen, var glömda där även under köldbitna natten. Jag håller alla tummar jag har för att dom överlevt.

Igår kväll susade vi iväg i vackra aprilkvällen, jag och barnen och snälla Svärmor. Vi var på en så gullig Alfons Åberg-konsert i kyrkan. Nordiska Blåsarkvintetten som spelade till Alfons-trallande ungar. Ni kan ju tänka er, så gulligt!

Det är både vår och påsk, i ett. Så festligt!

Några små påskiga prydnader står på sin plats, en till varje småtting. Loppade förstås.

Kökssoffan har våriga kuddfodral,framletade från gömmorna.

Gruslasset i hallen är putsveck och det doftar såpa.I gamla vasen står några så oerhört ståtliga påskliljor.

Några ägg hänger i nyutslagna björkriset i hallen..

..jo, det där påskpyntet som Juni pyntat med först och sedan drog iväg med, det sa hon att hon visst hade i ryggsäcken som blev kvarglömd hos Mormor och Morfar i lördags.. och visst var det så. Hon har koll, lilla Skrållan.

Nu börjar en vårvarm påskhelg som kommer spenderas med både min egen Storlilla familj och Storfamiljen. Jag nyper mig i armen. Över alltsammans. Och önskar att ni alla, alla ska få hjärtegoda dagar fyllda med må-gott!

HJÄRTEGLAD PÅSK!

…önskar lilla Tripp Trapp Trull-skaran och resten av gänget här på Drömgården.

TACK för att ni hänger med oss här inne. <3

Nu, uuut till våren!

Lillafrun