..och det har verkligen tagit odlingsglädjen till en ny nivå. Att kvällsvattna, bara stå där inne och dofta och titta på alla gröna små liv.. det är så otroligt gott, tycker jag.
Följ med lite närmre, vetja!
Jaa, det är ganska så pyttelitet, ganska så väldigt skruttigt. Och helt underbart, det lilla växthuset. Rymmer massor…
Hej lilla luktärtsskogen som önskar komma på plats i majvarma jorden..
Gröna lilla plantskogen..
Tagetes, risp, olika sorters fluffiga astrar och praktvädd. En liten men naggande god skara zinnior. Harört! Förra årets nya hit. Och väldans många rosenskära och olika sorters lejongap.
Grönkål och broccoli.
Lövkojaskogen, icke omskolad, ser jag så fram emot..
hoppas, hoppas det blir härlig blomning till sist. Närmast i bild, i gamla påskeskum-byttan; en ytterst skral utdelning av jungfruhirs.. har någon lite härligare bytta, men nej.. i år fick jag bara inte till det, prydnadsgräset. Vad jag gjort för fel, det har jag ingen aning om? Har gjort exakt ”som vanligt”, men den har vuxit så, så dåligt. Samma sak med sommarphloxen, sått i tre olika omgångar, det har grott och kommit upp fint och sen poff har småplanten bara tvärt gått av!?
”Charmen”, med odling ni vet.. alltid är det något som ska tjorva. Varje år, lär jag mig något nytt. Här kommer jag nog aldrig att känna mig fullärd och det känns fint.
Får se hur många nävar sniglar det ska plockas i sommar? Eller kanske är det något annat som lurar på mig och mitt happyplace. Oavsett, udden ur lyckoruset, nä den är omöjlig att förstöra tror jag. Just nu i livet i alla fall, med gott om ork. För nog tarvar det ork, att hålla på med denna gröna stora lilla skog av plantor.. men så länge det gör mig så lycklig, så länge jag vill dona på, så kommer jag fortsätta, för det här mår jag så bra utav. För att inte tala om hur mysigt det är att dona på med alltsammans, med småungar till hjälp eller alldeles intill, påtande med sitt eget.
Så, sköta om och sedan få skörda tillsammans… fantastiskt.
Som den skriva-ner-allting-människa jag är, har jag förstås en Odlingsdagbok..
..och det är verkligen, verkligen något jag vill tipsa dig om att ha också. Där skriver jag ner, år för år, vad och när jag sår, hur mycket av alla frön. När jag skolar om, hur många plantor jag givit bort.. som i år har jag haft stora skogar av vissa sorter, så väl passande när plant gått åt tusan för några darlingar i min närhet.. så härligt att kunna dela med sig. Men jajjamän, det antecknas också; ”90 tagetes.. ger bort x antal till x, kvar blev totalt 40”. Plitar ner när jag planterar ut. Hur skörden blir. Att lätta kunna påminna mig själv om saker.. som att man faktiskt inte behöver 200 zinnior…
Barnens tomatplantor är så buskiga och fina nu..
Och just det! -på lördag händer det roligheter nere på byn, Växtloppis på Centrum i Ullånger (kl. 11-14 )… jag hade en liten tanke om att själv kunna stå vid ett bord och sälja lite småplant, men jag får inse mig besegrad av lilla livspusslet denna vecka, med en jourande brandisman till darling.. tänker inte deppa för det, icke! Tar barnen med mig och susar dit i alla fall och istället för att kanske göra vad man borde (göra sig av med lite plantor) så kommer vi förmodligen komma hem med fler.. fast tusan alltså, ska ge mig själv (typ) köpstopp på ettåriga sommarblommor, däremot hålla utkik efter någon längre gurksort (vi har bara drivit upp en mindre variant av gurka, vår gurkgardin ni vet, som barnen äter varsin i ett nafs, så supergod! Men liten!), kanske någon rolig tomatplanta som vi inte har också… men framförallt; perenner!
Perenner och rosor, är livet! Till trädgården och rabatterna alltså.
.. idag har jag påbörjat utplanteringsmarathonet.. med varm dag, efter varm dag.. och ingen frostkall järnnatt i sikte.. så småbörjar jag och hoppas att det ska gå vägen. Fiberdukar finns ju annars… frostvakter osv.
Dahliorna…som jag liite, lite har börjat ”växa ifrån”,.. men maffiga blir dom ju till sist, så vad tusan!
Zucchiniaplantorna vinkar och tackar för titten. Så också jag. Och tack för sällskapet, nu har ni fått hänga med på en go-runda, med mina mått mätt.
Är vi flera odlingsvänner här inne som mår gott av det sköna gröna?
Jo, förstår ni. Nu förstår jag om ni inte minns, men det gör vi; att förra årets rotsaksland gav oss en otroligt skral skörd… På grund av torka. Såå tråkigt! Och nej, vi hann ej heller vattna som vi hade behövt.
I år, är vi fenomenalt utrustade, med ett Micro-Drip-system från Gardena!
Det var så himla enkelt att installera!
Anpassar systemet efter våra önskningar.
En liten stund senare var bevattningssystemet på plats, hurra!
Ett vattenbesparande system, där vattnet hamnar där det behövs.
Så soft också, att det kan ligga ute året runt – inte tryckutjämnaren då, men allt annat.
På förpackningen finns en QR-kod som leder till installationsfilmen (finurligt, visst!) och på Gardenas hemsida finns förstås massor av info om alla deras produkter.
Vill du kika på och läsa än mer om vårt nytillskott samt andra bevattningssystem, kan du bara följa länken HÄR!
God majkväll från en nöjd odlingsmorsa! … som idag sått rödbetor så det stått härliga till tillsammans med kidsen. Ja, som vi är taggade på årets rotsaksskörd!
Något jag tycker är himla fint att göra denna tiden på året,
..det att gå ut i trädgården och knipsa in en eller några kvistar syrén och sätta i vatten. På några dagar kommer knopparna och snart små gröna blad, har jag riktigt tur så kommer små små pytteblommor också.
Det är så gott med det gröna och att blanda upp till exempel en bunt köpestullisar med dessa grönknoppiga kvistar, är fantastiskt fint. Eller att bara ha den såhär, i all sin enkelhet.
Hoppfulla lilla kvist!
Vill önska er alla en fin fredag och en god, god februarihelg!
Tusen tack för er fantastiska respons sedan gårdagens inlägg här inne, min inkorg har svämmat över av igenkänning, värme och kärlek. Det är så intressant att läsa om er alla, återigen; aldrig är vi någonsin ensam. Så skönt att känna! Intressant att läsa om era knep och ännu mer grottande i att solen, ljuset, D-vitaminnivåerna i kroppen så hänger ihop med måendet denna tid.. det krockar liksom, huvudet och kroppen. Och allt allt allt är så okej och så o-konstigt. Bara att omfamna!
Och jag tänkte på en sak när jag läste ett utav era svar som löd ungefär ”tack snälla för att du delar med dig av även dina mörka sidor”… och där vill jag bara svara att.. ”Tack, jag förstår vad du menar.. ”..men också ”STOPP! Tänk inte så! Värdera inte dina ”sidor” som mörka eller ljusa, tänk istället att alla pusselbitar är lika viktiga pusselbitar för att alltsammans till sist ska utgöra hela, fantastiska, DU!”.
Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig!
För två år sedan, när krigshelvetet bröt ut sådär skakande nära oss, gjorde världsläget mig sjuk. Sjuk, av oro. Inte särskilt konstigt. Ej heller ovanligt, jag vet. Men, till vilken nytta!? -ingen. Så, där tänker jag ICKE hamna igen. Till fullo istället göra vad jag kan.
Livet pågår NU, egentligen precis som vanligt om du missförstår mig rätt. Här ska INTE sluta levas, tvärtom! Nu står vi upp för dom som kämpar, jordar oss och ser till att leva så gott vi kan. En dag i sänder.
Ja, världen drömmer om fred och ro, men läget ser annorlunda ut just nu. Jag hör min Lena i himlen sakligt säga; ”vi får förhålla oss”. Och det ej, genom att bli förlamade av oro. Däremot! Kan vi göra oss förberedda, på alla möjliga scenarion… tänker på var vår hemberedskap, som ju är himla klok att ha, alltid. Något vi egentligen ju har en skyldighet att ordna oss, faktiskt.
Oavsett om det handlar om att det blir snöstorm och längre strömavbrott eller att KNALLHATTEN(min systers sötare ord för idiot) i öst jäklas med oss på annat vis, så behöver vi alla se till att vi kan klara oss ett tag utan samhället till hjälp… detta, för att det då möjligt haltande samhället, ska kunna hjälpa dom som verkligen hjälpen behöver.
Att trygga sin flock, liksom! Det vill man ju. Vi lever redan mycket så, hushållande, men vi kan göra mer.
Vi stampar ner fötterna hårt i marken nu, hörreni! Tar en väldans massa djupa andetag, ÄNDA ner i MAGEN! Och så ser vi till, att ordna det för oss lite extra. Utan panik och med känslan att vi är trygga och starka, tillsammans.Ok!?
Känner scouten i mig koka av iver. …. ”Var redo! ” – ”ALLTID REDO!” .
Så, hur tänker vi preppa oss här hemma på Drömgården? En bit på väg är vi förstås redan.. men slutmålet är, att vi kan klara oss ett bra tag, aaallra minst en vecka, på vår hemberedskap. Tänker såhär;
Utrustning av olika slag! Vi har en nödradio, powerbank, pannlampor, ficklampor, stormkök, täljknivar, sovsäckar, ullfiltar.. redigt med både tändstickor, batterier, lampolja (plus fotogenlampor) , fotogen och ljus av olika slag. Kläder för alla väder. Tält.
Vatten! 200 liter är lagom för vår flock att bunkra om man tänker att vattnet ska räcka i en vecka ( 3-5 liter vatten per person och dygn är lämpligt)
Skafferimat! Bunkra sånt som håller länge i skafferiet/matkällaren (enbart sånt som vi vet att vi äter annars! såsom bönor, linser, krossade tomater, matvete, buljongtärningar, havregryn, hårdbröd, pasta, mjöl, socker, salt, nötter, ost på tub)
Fryst mat! Så smått bunkra för frysen, men ej i samma utsträckning som torrvaror. Så, lite mer som vanligt egentligen; ha lite extra mejeri i fryslagret helt enkelt.
Odlingsstrategi! Odla potatis såsom vi redan gör, årsförbrukningen är en guldgruva. Odla exakt bara sånt som vi vet att vi äter! Mycket morötter, rödbetor, grönkål, zucchini och potatis, som sagt. Med det inte sagt att annat kommer att drivas upp, men det är dessa grödor som enkelt kan lagras i matkällaren. Och grönkål, ja det skördar vi ju fortfarande färskt (häftigt, va!? tåliga, tåliga grönkål!).
Husapoteket! Det är ständigt proppat här hemma, med allt från febernedsättande, första hjälpen-kit, sårtvätt, tandkräm, tvål, plåster till annat vi kan tänkas behöva, som våtservetter och blöjor..
Pengar! Lämplig mängd kontanter, bra att ha.
Värme! vårt hem är fortfarande extremt sårbart om strömmen går. Vi har nyborrad bergvärme, men det hjälper ju ändå inte då. Nu är tid att ge oss i kast med att ge kakelugnen i salen liv igen! En egen liten skog har vi, så ved finns alltså.
Hjärtevänner! .. en så ofantligt viktig och vacker del, alltid. Grannar, vänner, familj och för vår del; bybor. Vi är ett team!
… har vi glömt något, tycker du? (tillägg; ni kan nu läsa i kommentarerna, så goda ord och tillägg ni gjort. TACK!)
Jag tänker hålla fast vid scoutkänslan, den gör mig laddad med god energi.. nu när Lillminsting blivit så pass stor, så vore det ju på sin plats att vi äntligen ger oss ut på en riktig hike tillsammans. Så himla härligt det vore! Och dessutom, bra träning.
…
Jag är PEPP på prepp. Känner mig stärkt och lugnad av att dona istället för att sluta andas och bara bli rädd.. att istället göra oss beredd.
Och du! Gör INTE som jag gjorde för två år sedan; jag höll tyst om min oro, svalde den då jag var så rädd att oroa någon annan… men det är ju tvärtom jag borde tänkt! – att höra att någon annan är orolig kan faktiskt både lugna och stärka, ingen är ensam i det här. Vi gör det här tillsammans.
Till sist, några ord som bara byggde bo i mitt hjärta med ens jag fick läsa dom (tack fina läsaren Anneli för dom orden, som du berättade ursprungligen är ord som psykolog Anna Tibelius skrivit );
”Den stora världen kan kännas mörk och hopplös, men det är i den lilla världen vi kan få vår motvikt till hopplösheten.
Det som ger trygghet, lust, frid, motivation, hopp och livsglädje kommer oftare från vad vi gör, tänker och känner tillsammans med dem och det som är nära.
Om den stora världen känns mörk – gör din värld mindre och fokusera på det som är nära och kan upplevas i din fysiska närhet”
Vet ni, dom senaste veckorna har sannerligen sugit energi…
Vaknätterna har tagit ut sin rätt. Ryggen värker efter marathonammande. Avsaknaden av träningen gör att jag känner mig så energilös och så svag och så långt ifrån mitt ”vanliga jag” som rör sig massor, varje dag. Jag längtar efter att få fylla på. Men just nu är det där påfyllandet långt borta, jag är för nåk ännu. Likt barnens influensasvängar fick jag också min sväng, i två kullar. För några dagar sedan kom vidriga halsontet, än mer känsla av svaghet i kroppen och på kuppen tappade jag rösten. ”Superpraktiskt”, det sistnämnda. En dag bara viskade jag… vilket gjorde att alla barnen också började viska. Haha! Jaa.. man måste skratta åt eländet, utimellan.
Hostan är för besvärlig, bröstet värker av större ansträngning än det vardagliga bestyren. En påbörjad långsam promenad igår, fick avbrytas. Jag längtar efter att tjava med barnvagnen, lyfta skrot och springa, ta ut Fjödur på långtur… sånt som fyller min själ med glitter och ger mig så god energi. Snart, snart, snart. Hoppas jag vara där igen. Leka ute i snön med barnen är tillräckligt just nu och det är tusan inte fy skam, alls.
Förhåller mig….
Det finns en massa annat, som också får mig att må väldigt gott, annat än ovan nämt, menar jag..
Och det var precis som att min kära, kära, kära samarbetspartner, Impecta Fröhandel, kände på sig mitt livsläge just nu… när jag igår fick den allra, allra ljuvligaste adventsgåvan på posten.
”Bästa Odlarvän,
Så här under årets mörkaste månad kan det kännas långt till ljuset återvänder…I de 24 lådorna i vår kalender finns redan nu löften om vår och spirande grönska”
Kära nån, så helt underbart.
En Adventskalender!
Till MAMMAN!
Vad döljer sig i lådorna? .. jag sökte mig in hos Impecta för att läsa.
En adventskalender från oss på Impecta innehåller såklart massor av fröer för alla odlare. Under december hittar du hela 37 olika frösorter av ettåriga blommor, perenner, grönsaker och kryddor. Av dessa är fyra stycken limiterade fröutgåvor, helt unika bara för adventskalendern. Vi inspirerar med sorter till dina egna sommarbuketter, till örtagården och till perennrabattens återkommande fägring som lockar pollinerande insekter till din trädgård. Du hittar också en mångfald av nyttiga och smakrika överraskningar för odling av ätbart både inne och ute. Någon enstaka frönyhet utlovas också, odlingsglädjen är på topp varje dag fram till jul!
Förutom fröer innehåller kalendern även smarta tillbehör för nästa säsong. Se fram emot att öppna luckor till prylar som gör sådden och skötseln av dina plantor enklare. Utöver fröpåsar får du sex olika tillbehör till din odling, både nya och limiterade produkter.
I sista luckan väntar en liten extra överraskning till våra odlarvänner som blickar fram mot nästa odlingssäsong. Med en adventskalender från oss på fröhandeln väcks vårens förväntningar och sommarens drömmar om blomning och skörd redan i december.
Det här gjorde mig så himla, himla glad.
Tänker också att jag sänder känslan vidare till er som också har det tufft i sjukstugor nu (för nej vi verkar sannerligen inte vara ensamma om att ha haft en redig långsväng); Det koooommer bättre dagar. Krya dagar. Energifulla dagar.
Vintern har börjat fantastiskt, med snön som känns så omhuldande. Vi ska njuta av den och vintervilan. Och så bara för att få vila lite från mörkret och allt det där andra som känns tufft…så unnar jag mig att tänka på tiden där längre fram, när händerna får möta varm jord igen, frön petas ner av små och stora händer. Till tiden när vi följer hur allt gror.. känner vårsolen mot kinden. Åh. HOPPFULLT!
Det blåser ishavsvindar, solen kämpar för att värma oss där vi fixar och donar. Graderna sjunker… vi går mot vinter.
Och vintervilan…
Jag känner hur jag både är ivrig och hur ivrigheten också steg för steg byts ut mot något annat. Ivrig, över att boa in oss. Samla ihop oss. Knyta ihop säcken. Bädda om. Packa ihop. Ställa in. Skala ner. Pusta ut.
Saktar ner…
Välkommen in i vår vintrade köksträdgård..
Samtliga bäddar är nu generöst strösslade med dom där blöta, sura höbalarna som är tagna längst ner på lägdan där det nästan aldrig torkar och än mindre i år när vi slog hö så sent.. perfekta höbalar, att strössla bäddarna med nu, alltså. Täcka. För det är ju så vi gör, täckodlar. Täcket ger bäddarna härlig näring, håller fukten och så skrämmer vi bort ogräs på samma gång.
Sånär som på några blad sallad som kämpar på, en tuss persilja jag önskar kunna skörda färskt så länge det går (resten är intaget, finhackat och fruset) och förstås grönkålen, som klarar sig så oerhört tappert ända till mitt i vintern. Ja, utöver det, så är bäddarna tomma. Det ska tilläggas att det här är första gången jag gjort ett så ordentligt höstande.. kan av erfarenhet säga att det, om man nu inte hinner/vill/orkar/kan/osv hösta fullt ut.. så väntar en vår där längre fram.. som kommer komma med ny energi och lust att dona. Det som inte hinns med nu, finns kvar. Så är det.
Jag känner mig redo för senhösten nu.. känna tryggheten i att löven släpper taget, ännu en gång. Att marken färgas vit av frosten. Naturens färger suddas ut. Blyertsgrått och kargt, möter stilla och vilsamt. Tid för tanke, djupa andetag och reflektion.
Senaste kommentarer