Trädgårdens ståtlighet just nu!

Det är septemberdagar och vi tar en morgontur i trädgården, tycker jag.

Så gott att gå ut på gården om morgonen, när solen stiger och sirlar genom äppelträdet.

Det blommar för fullt ännu, som ni ser. Sån lycka alltså!

Samtidigt blir äpplena rödare för varje dag.

Det är många guldstunder i naturen nu. Nu också. Var tid har sin charm.

Men ser ni?

Där mitt ibland all praktvädd, rosenskära och tobaksblom? Längst till vänster liksom..

En dahlia.

Och titta där; några till!

Och där!

Jag är alldeles mjuk i hjärtat av förälskelse. Och farmorlängt.

Tänk att det lyckades.

Dom där bruna till synes döda knölarna. Som petades ner i jorden i våras. Och som jag ju råkade glömma ute på bron en frostnatt också, och grät en halv skvätt över. Tänk att dom står där ute i trädgården nu och är så tjusiga att jag kolavippar..

Tänk att jag har dahlior. Precis som farmor hade. År efter år.

En upplevelse. Så mäktiga.

Jag kan inte se mig mätt, nej.

Dahliorna. Trädgårdens ståtlighet just nu. Och en ny blomsterfavorit hos mig. Solklart värd all sin väntan.

Så fort frosten nyper till, är jag den snabbaste ut i trädgården för att hämta in dahliaknölarna. Tanken är förstås att försöka spara dom till nästa år.

Har jag fler dahliaförälskade här inne?

 

Lillafrun

Den lilla skördestunden!

En bunt luktärter. Några salladsblad. Lite timjan. En näve persilja och några sockerärter.

Den lilla skördestunden!

-Alla älskar den…

 

Kikar in och önskar er en god onsdag!

Solen skiner här och det har varit två riktigt smyghöstiga morgnar. Otroligt vackra med hög luft!

Jag ska alldeles strax packa springvagnen full och dra ut för att kuta en sväng. Under gårdagens springtur trodde jag för en sekund att jag höll på att bli krasslig. Tills jag kom på att jag inte bara sprang (och att det ju är jobbigt.. hehe), ej heller bara med en unge, utan två, och det var uppför (!) just då. Men nej, sticker ej under stol med att det är skitjobbigt att springa med vagnen men känslan av att kunna ta sig ut, förena slumrande småttingar med flåsande mor och powerkänslan efteråt, är magi. Det blir min present till mig själv idag!

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Trädgårdstur, plötsligt bråda tider och förändring på vänt…

Det blommar så vackert nu.

Det är onsdag och jag behöver några lugna steg omringade av blomsterdoft.

En trädgårdstur är alltid själagott.

Den där lilla människans sällskap, likaså.  

Norpa en tomat eller sockerärt.

Dofta på himmelens doft här på jorden. Luktärt.

Njutbart.

För puuh, alltså.

-Vilket fräsig vecka det här blev!

Vi sensommarnjuter i massor.

Och plötsligt blev det också väldans bråda tider. Då vi alldeles i början på veckan fick frågan om vi ville vara med i ännu ett tidningsreportage. Liten tvekan, men jag har ju gett mig själv ett ord 2019; Våga. Så..

Räserfarten slog till. När vi inte badat i sjön eller lekt i lekparken eller påtat och lekt här hemma på gården, så har jag försökt snofsa till hemmet lite.

Och nog för att jag hade tänkt börja reda i detta sensommarhem så småningom, hemmet som har sommalovet kvar i sinnet så att säga. Flugskiten som dignar, ni vet. Och förstås som alltid, renoveringsröra i mest alla hörn. Älskar att påta och ta hand om vårt hem ju. Men nu förstår ni, så blev det plötsligt lite, lite brådiskänsla då jag för det första vill ge barnen mysiga, sensommarhärliga dagar, samtidigt som vi då fick en ”deadline” på att ha ett någorlunda gemytligt hem som är ok för att släppa in en fotograf inom väggarna.

Himla roligt, men också lite pirrigt. Fast tusan, alltså. Jag tänker att flugskiten inte tar död på någon. Jag bakar en kaka och lägger på en ren trasmatta på köksgolvet, istället.

Drömgårdslivet äär inte perfekt på något vis. Det innehåller livet. Det finns flugskit och röra här och där. Livet högt och lågt. Det är inte det som är grejen, det perfekta och felfria. Jag vill inspirera till att leva som man själv mår bäst utav. Fånga livets guldstunder som bjuds. Och precis det, gör vi här. På gamla gården i norr. Lever Drömgårdsliv. 

Så nu njuter vi sensommaren så det står ut genom öronen på oss, visst? … och hoppas på att röran i hemmet är liite ordnat till imorn…

Jag har nu just blivit intervjuad om Drömgårdlivet via telefon av en så himmelens trevlig kvinna. Imorn fotas vi och gården. Det blir kul!

Håhå, det är så mycket på gång nu här och där att jag blir alldeles pirrig i magen. Det kan vara så att jag nästa vecka bjuder på stooort (hehe) pressmeddelande till er, och en stor ”lova att ni inte lämnar mig utan hänger kvar?-bedjan från mig till er!…avskyr att vara såhär luddig, men ni kommer att få reda på vad jag svamlar om, promise!

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

 

Hälsningar Lillafrun.. fast jag heter ju egentligen Emmeli..

Blomsterprakt och Fredagskänslan!

Känner mig så rysligt rik, där jag går i trädgården bland alla blommor.

Som i min alldeles egna värld då.

Andas djupt. Pustar ut. Doftar. Mår så gott, så gott.

Kanske har någon liten darling med mig. Kanske alla tre. Eller också är jag alldeles själv.. och en liten stund för att höra mina egna tankar och fundera ett slag, finns.

Själagott, vilket som.

Idag är det fredag.

Och det känns, i hela kroppen och knoppen.

Jag har lugn mysmorgon här hemma tillsammans med nattaruffsiga små.

Första vardagsveckan är snart avklarad. Och vi valde den rivigare varianten. Med extra jobb för M och extra ”Mammajobb” för mig. Allt har gått finemang och nu ser vi fram emot att samlas för helg. Rå över tiden prick som vi själva vill. Det är världslyx.

Lillebroren snorar och har tandsprickning, stackarn. Snusar gott ute i vagnen nu. Storasyskonen, lilla Radarparet, sitter bredvid varandra vid Pysselbänken och knåpar ihop födelsedagskort till deras älskade Morfar. Min älskade Pappa. Han fyller år idag. Och vi är rysligt peppade på att få fira honom ikväll.

Min Pappa. För mig, en utav livets stora tryggheter. Med sin aldrig sinande positivism och sina ständiga lösningar på livets kruxigheter. Han som smittat mig med sin kärlek till rörelse. Och musik. Som säger ”to”, när jag säger ”love you”… eller redan innan jag hunnit säga det. Min Pappa. Som jag älskar dig.

Det är fredag och hemmet är nystädat och här inne doftar det luktärt i mest varje hörn. ”Mamma vi har blommor nästan öööverallt!”, säger femåringen och jag kan inte neka honom, alls.

Så älskvärt.

Behagligt tempo. Lite pyssel. Njutbar blomsterprakt. Ett gympapass i trädgården. Gos med liten småsnorig ettåring som förutom när han sover i vagnen, helst vill hänga på höften eller under blusen på mor. Och lite piff inför kvällens födelsedagskalas. Höstterminens första fredag. Himlafint!

 

Önskar er alla en god fredag och start på helgen, har ni möjlighet; så bara proppppa den med sånt ni mår själagott utav!

 

Lillafrun

När rosendrömmen blev sann! 

År efter år här på gården, ja nu är det ju inte hundra utan fyra, men ändå. Varje sommar har den där klätterrosen växt och varit stor, så stor.. för att sedan inte få ens en endaste knopp.

Sån blomsterbesvikelse alltså. I det mått jag tillåter mig deppa över en ros som vägrar blomma. Nej, inte så mycket depp. Mest en undran; ”vad äär det för knas?”.

Så i våras. När vi strösslade koskit över allt och lite till här på gården, så fick också rosen sig en skvätt. Och kan det vara den, älskade kodyngan, som ordnat mig den mest magnifika blomningen av vackra, vackra klätterrosen New Dawn?

Oavsett. Jag är så lycklig. Alltså saligt lycklig. Att få ha en klätterros som dignar av blommor. Den klättrar in i trappan och kring räcket härs och tvärs.

Juniflickan, i ”nattalinnet”, försöker norpa åt sig en.

En Sommarlovssyn jag sent vill glömma.

Sommarlovsungar alltså. I nattasärkar. Sommarkvällar eller alldeles nya dagar, sommarmorgnar. Så ljuvt.

Rosendrömmen blev sann!

Idag är det augustionsdag.

Morgonens springtur viskade om höst.

Vackerrosen blommar ännu.

Jag tar barnen med mig på en mysig dagstur till min Mamma och Pappa. Kära hjärtanes. Dom två människorna. Älskar dom så hjärtat värker.

Tänker mig mamma-och-pappa-prat, mys med ungar, en loppistur och hammockgungande likt när jag var liten… medan mannen riktar väggar på vår övervåning…

Det blir en bra dag. Hoppas att ni får en fin dag!

 

Lillafrun

Småfunderingar om ditt och datt!

Det är söndag och idag faller regnet.

Det känns så himmelens vilsamt.

En intensiv, god helg landar i kroppen. Småglimtar har ni kunnat se i stories. Men berättar med om det imorn, i Måndagshälsningen. 

Nej, det har nog inte undgått något av er att jag är salig i vår trädgård.

Luktärterna är en favorit. I år blommar dom som bäst där i zinkbaljan. Fint vid gårdshuset också, men som mest där vi södergaveln av boningshuset. Tidigare år har det varit tvärtom.

Den här synen får mig att (förutom att luktärtsnjuta) trappfundera.

Den här sommaren är renoveringsfokuset på övervåningen. Där finns att göra, i massor ju. Följer ni mannen på instagram? @housebym , där får ni ta del av renoveringen ur snickarmannnes perspektiv.

Ok, projekten för sommaren. Uteprojekten var trädgårdsfix, med rabatterna. Och matjordshögen ligger fortfarande och väntar på att skyfflas ut här och där, på den sedan-fibergrävningen-luggade gräsmattan. Men det sparar vi med tills det sommar-sprungits färdigt som mest. I övrigt, förutom trädgård och övervåning, hade vi tänkt bygga en trappa precis där ni ser ovan… meen, vi kan inte alls bestämma oss för vad vi vill ha där.. ?

..när vi kom hem från Gotland skulle vi plötsligt gjuta en trappa. Eller ha en i sten. Men det känns inte heller rätt, fint men passar inte till vårt hem. Det får nog bli en trätrapp, i kärnfura.. tills dess funkar hittepå-trappan finfint.

Var tror ni, trätrapp blir bra visst? En sån med steg åt sidorna och rakt fram.

Det doftar så gott när det regnat. En dofttur är ett måste. Och lite blomsterplock.

Bland det bästa med luktärter, är att ju mer man plockar desto mer blommar det.

Småfunderingar. Om hittepåtrappor och luktärter. Alltsammans med en söndag som får landa mjukt i kroppen. Just så.

Hoppas att ni haft goda helgdagar!

Vi hörs imorn igen!

(Fantastiska ni alltså. Som ni överöst mig med värme det senaste. Tack. <3)

Lillafrun