Hur vi gjort Köksträdgård och Blomsterland!

Hur vi gjort Köksträdgård och Blomsterland!

Nu kör vi! En liten repa där ute på gården, från start till där vi är nu, i processen att göra oss Köksträdgård och Blomsterland. Ej ännu helt klart, men vi är en god bit på väg! Glömmer jag info om något ni undrar över, så bara fråga på. Klicka på inläggets rubrik, då dyker kommentarsfältet upp! I vanlig (ganska krånglig jag vet) ordning. <3

  1. Vi började med att bestämma var alltsammans skulle få hålla till, måtten på bäddarna, hur många vi önskade osv. Vi landade i att ”det är bättre vi gör någon bädd för mycket än för litet” och drog till med en lång gång med sex bäddar åt vardera håll om den.

Måtten ser ut som följer;

Totalmått —> 11 x 7,20 m

Bäddarna —> 3 x 1,20 m

Gångarna emellan bäddarna —> 1 m

Mittgången —> 1,20 m

..”sen far det lite hit och dit”… men cirkus dom måtten.

2. Då rullade vi ut pappen vi använt under bygg- och renoveringsjobb.. en papp som ska kväva och stoppa ogräs och dylikt från att ta sig upp. Var noga med att det är giftfritt det du väljer att kväva marken med. Som kartong eller tidningspapper går också jättebra. Nu tog vi vad vi hade hemma och det var denna miljövänliga mjölkpapp fri från plast.

3. Nu var det dags att börja bädda! Först på med skottkärra efter skottkärra med det som vi krattat ihop på gården. Löv och kvistar alltså! Sånt vi kallar ”bös”. Ris och annat, ”skräp”, perfekt. Som dom där höbalarna som var småmögliga.. det fick också agera som det perfekta första-lagret..

4. Sen drog vi till gamla rishögen bredvid lobryggan och fann en guldgruva; en blandning och av ris, småpinnar och finfin matjord.

5. På med ris-och-matjordsblandningen som lager på av bäddningen.

6. Och nu till det härligaste, att dra till gödselstacken och hämta hästdynga… som vi har i överflööd. Brunnen ska den förstås helst vara sedan ett år tillbaka.. men vi kunde inte låta bli att tvärmocka lite där vi stod, hästskiten som sedan i höstas hamnade under första snön som föll.. så den gick ösas på först men därefter bara brunnen dynga. Hurra vilken rikedom!

Det jobbades på. Timme efter timme. Aprilvädret var magi, som den varmaste våren och nästan som en försmak av försommar.. till skillnad från denna helg där det är (typ) iskallt och snön yr i luften.. tack och lov lägger den sig ej.

Halva betinget gjort. ”Nu tar vi kväll”.

Och dagen efter, var alla bäddarna på plats. Tolv stycken totalt. Där dom två första, från vardera hållen, är lite mindre än dom övriga bäddarna.

Dom första lagren är bäddade.. nu fattas bara en god planteringsjord och sen kommer vi nog också att täcka med ensilage.. ni får se sedan! Vi tar det som det kommer, helt sonika.

Hej hej från lobryggan, här såg man så bra ju! Här ser ni tydligt att första bäddarna är lite smalare än resterande. I dessa har vi tänkt luktärter, sockerärter, bondbönor och harrisar. I övriga bäddar får ätbart och blomster samsas i salig bladning. Exakt hur och vad, det återkommer vi till senare!

Till det vi ser nu ska (dels planteringslagret men också-) flis eller bark hamna i gångarna. Något slags stängsel ska också göras. Jag tycker det är väldigt fint med armeringsnät men det är också dyrt.. till skillnad från hönsnät, till exempel.. vi får se vart vi landar. Hittills har detta projekt inte kostat oss en krona, bara tid och arbetskraft. Det här är ett ”tager-vad-vi-haver-projekt”. Älskar såna! Portaler ska skapas.. en honungsros till ena ingången vore så gott också, eller hur?

Fortsättning följer, helt enkelt. Det känns fantastiskt hela alltet och det roligaste är att peppen går igenom hos alla familjens medlemmar, det är det härligaste!

Fråga på om jag missat något. Annars, må så gott tills vi hörs igen!

Emmeli

I odlingsvrån idag! Både si och så…

Hej inifrån odlingsvrån!

Vi har haft sånt flow jag och barnen och sått jag vet inte hur många fröpåsar… urtrevligt!! ..men ganska så snabbt märkte jag, trots att vi gjort som vi alltid gjort, att ”det här går ovanligt trögt”.. i vissa byttor gror det rätt så fint, i många trögt.. och i vissa har det inte grott alls. Jag har mumlat för mig själv.. ”den här såjorden är som en lera”..och efter att nu ha pratat med en vän i byn, som varit ut för exakt samma sak.. så kan vi konstatera att den billiga såjorden vi fick tag på på stora blomsterhaket i stan.. det var bara, bara skräp. En bra jord är så mycket viktigare än man tror. Hasselforsgarden har min absoluta favoritjord, men jag fick inte tag på deras såjord.

Jag sår i 2/3 plantjord och 1/3 såjord.. nu har fröna som orkat gro, knappt vuxit mer än någon centimeter på flera veckor, för den billiga skit-såjorden har liksom bildat en lerig kaka där man förstår att det är tungt för rötterna att ta sig fram.. så många små plantor är bortbrända. Men! Här ger vi oss inte i första taget. Inte andra och tredje heller (jo, jag har beställt fröer i minst tre-fyra omgångar denna säsong..)…

idag har jag försökt rädda småplant genom att skola om, vissa plantor som är redo att skolas om.. men vissa som egentligen är för pyttepyttesmå och som skulle kunna växa mer i byttan..men låter dom vara kvar i billig-jorden, kommer dom dö inom någon dag för så har händelseförloppet sett ut. Nu har jag, på det pillrigaste vis, bäddat om småplanten i hassefors-P-jord och hoppas så att alltsammans ska ta sig och orka leva vidare.

Zinnia är en tapper, otroligt lättodlad blomma som dessutom är hutlöst söt OCH står helt makalöst bra i bukett.. den är jag lycklig för att den klarat sig så bra. Väl redo för omskolning idag..

Pillrigt och roligt att skola om kralliga små liv. För fler ord om hur jag gör när jag skolar om småplant, kan ni läsa HÄR!

Här har vi ännu ett tappert gäng, en söt flox ´Cherrry caramel´, som jag är så himla längtig efter. Den ser så söt ut på bilden.. men jag ser att även den håller på och tycker att jorden är för lerkakig.. så inom kort ska den också räddas och skolas om i finjord.

I plastpåsarna står ett gäng luktärter som verkar komma finfint.. puh. Där är ingen såjord med alls, bara plantjord.

Förresten, HÄR har ni min bästa Luktärtsguide om ni ännu inte sått luktärter.. det är inte aalls för sent, tvärtom, perfekt tid nu!



Åhåhå, jag äär så omåttligt pepp på en blommig sommar!

Mitt i allt hejdlöst världsligt krångel.. som att frön ej gror eller småplant dör.. så njuter jag. För här finns inte plats för press och prestation, vilja javisst! Viljan och lusten driver och fastän det är nog mycket pyssel att driva upp egen plant, när det går som hejsan.. så är det ändå så himla värt mödan även när det krånglar. Nu är jag så alldeles extra mån om att hålla dessa darlingar vid liv att när jag är här inne i odlingsrummet finns inte utrymme att tänka på annat än just precis vad jag håller på med, där och då..

Jag har målbilden framför mig… en skön dag i början av juni.. då står jag där på knä vid rabatter och odlingsbäddar och planterar ut.. och så direktsår vi i nya bäddarna också.. och tänk sen allt gott att äta och alla buketter.. åh.

Än om målbilden driver.. så är resan målet! .. händerna i jorden, fröna i den kupade handen, pillret, ömkandet, påtandet.. det är så själagott att ord ej finns. Dessutom, hela alltet tillsammans med dom där som är ägare av gummistövlarna som står parkerade precis innanför odlingsrumsdörren, liksom redo att hoppas i och arbetas i..

Hoppas att det går bra för er med era odlingar!

Emmeli

I vår lilla odlingsvrå, just nu!

I vår lilla odlingsvrå, just nu!

Jag är salig, förstår ni.

Bakom den där dörren. Där, har den skäggige ordnat mig ett så fint odlingsrum på övervåningen.. i rummet som förhoppningsvis en gång ska bli ett drömmigt badrum. Där har M ordnat ett hitte-på-golv, byggt mig en arbetsbänk, skruvat upp hyllor i bra höjd framför fönstren… för att inte tala om att slit med röjet innan allt detta, rummet var ganska så fullt av en massa tunga grejer.. kvar är nu mest golvsocklar och lite annat.. kärlek på allt det där. En egen odlingsvrå, alltså.

Där jag kan få ha sådderna alldeles ifred.. inte från barn, dom får gärna vara med.. men fritt från liten älskad buskattunge som redan slitit upp några tomatplantor och trampat i sådda påskgräset.. tack och lov har det gått bra i alla fall men jag vill inte riskera att bli av med sommarblommorna. Icke! Och! Sen är det alldeles otroligt härligt att ha en särskild plats.. där vi kan feja och greja med jorden och fröer utan att vi behöver röja efter oss varje gång, som om man håller till vid köksbordet liksom.

Välkomna in i vår lilla odlingsvrå!

I helgen har vi dragit igång.. Juniflickan är omåttligt pepp på alla rosa blommor, särskilt luktärterna. Men dom väntar vi med någon vecka till.

Vi fyller våra godislådor med 2/3 plantjord.. Hasselforsgardens är min absoluta favorit. På toppen, 1/3 såjord. Vi sprider ut fröna och täcker sedan med lite såjord innan vi skvätter på lite vatten men en sån där finurlig vattnare som vi gjort av en petflaska och några spikhål i korken.

På med godislocket som vi borrat lufthål i, sen ställs byttorna ljust.

I rummet är nu temperaturen kring 22 grader, tack vare att mannen dragit in ett oljeelement. Alldeles lämpligt nu i början när alla frön ska gro! Längre fram kan alltsammans stå svalare..



I jorden är nu;

  • En färgblandad aster
  • Sommarrudbeckia, sahara
  • Hänglobelia
  • Sommarflox
  • Zinnia
  • Praktvädd
  • Gul lök

Jag har frön från alla möjliga håll och kanter. Har till och med köpt några på tradera. Peppen är enorm, som ni förstår.

Tacksam är jag också, för posten jag fick häromdagen från fina ig-vännen, tusenkonstnären, formgivaren, tapetmönsterskaparen, trädgårdsproffset Hanna Wendelbo..

Vackraste kortet som hon målat och ett gäng fröpåsar. Bland annat en sort som varit omöjlig att få tag på men som jag så gärna ville så.. nämligen den ni ser ovan, Sommarfloxen Cherry Caramel.. den ser helt ljuvlig ut och ska tydligen stå sig väl i buketter. En hit!


Idag fortsätter jag med bland annat:

  • Chokladblomma
  • En korallrosa aster
  • Mer sommarflox
  • Vaniljgul praktvädd

Flera av sorterna är nya för mig och jag känner ett pirr i magen. Så spännande ju!

Med andra ord är det mest blommorna (förutom tomater och lök) som vi brassat igång med nu. Vi ser otroligt mycket fram emot att göra bäddar och trädgårdsland av marken som vi vet har använts till precis det för längesedan.. och då, till varmvåren, åker alla betor, morötter, palsternacka ner i jorden.. och potatis (var beställer jag bra sättpotatis? hur gör man? .. hjälp mig gärna. ska fråga min mor och far också <3).. Åh, salig är ordet. Det här är bland det bästa jag vet!

Bli skitig upp över öronen. Stoppa frön i jorden. Se fröna gro. Sköta om. Skörda. Allt, tillsammans med dom jag älskar mest. Själamagi.


Emmeli

Från frö till skörd, så som jag gör!

Från frö till skörd, så som jag gör!

Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med!

Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina trädgårdsförebilder. Såsom Mormor och Farmor. Systrarna. Flera vänner. Och så är det så charmigt med trädgård, för en kan inspireras och lära sig, läsa och titta.. men det som händer, när vi sätter händerna i jorden, petar ner ett litet frö i jorden och ser det gro? Det är liksom själamagi. Och måste upplevas för att förstås. Dessutom, så finns det så väldigt många sätt att göra rätt på.. det är bland det bästa!

I slutet av februari spikar vi några hål i ett petflaskelock och fyller flaskan med vatten. Plötsligt har vi en ypperlig ”plantvattnare”.. och det firar vi, genom att peta ner årets första frön. Tomatfrön.

Strax innan februari blev mars, petade vi ner dessa jag och barnen.

2/3 planteringsjord och 1/3 såjord. Vi lägger lite plastfolie ovan, för växthuseffekt.

Vi har (ännu en dröm) inget växthus, så tomater sår vi bara litegrann, så vi vet att vi har plats där ute mot soligaste gårdshus-solväggen.

Cirka v.11-12..

..då börjar nippret på riktigt. Nu drar vi fram blomsterfröerna som ska förkultiveras och drar igång. Som rosenskära, zinnia, astrar, praktvädd för att nämna några utav sommarblommorna vi förkultiverar.

Sår gör vi i gamla godislådor som vi fått från lillaffären nere på byn. Funkar ypperligt att bredså i dessa. Jordlagren, desamma som till tomaterna. 2/3 plantjord och 1/3 såjord överst. Vi strösslar ut fröna i godislådan och täcker sedan fröna med ett några millimeter tjockt såjord-lager. Vattnar med ”Plantvattnaren” och ställer sedan ljust.

Det är samma magiska känsla varje år, när dom första fröna gror och det börjar poppa grönt där i godislådorna. Efter några veckor börjar det trängas i godislådorna och omskolning behövs..

Hur jag gör steg för steg när jag skolar om plant, det kan ni läsa om i ett inlägg HÄR. Där står också vad jag gör, som gör lite ont i hjärtat på mig, men som också medför att jag får kraftiga plantor..

Nu sköter sig planten fint där inne… överbelamrar hemmet, som alltid, men så får det vara. Våren är varm, det är april och början av maj och vi påtar ute. Krattar lite halvnoga över gården, knipsar rosorna så fort de första musöronen börjar visa sig och i år, kommer denna tid också att innebära en massa härligt jobb med trädgårdsland och blomsterland som vi vill anlägga i år. Det, ska ni förstås få hänga med på!

April/Maj, det är luktärtssåddens månader, också. Jo, du kan absolut direktså luktärter.. men nog blommar dom tidigare om du försår och dessa är favoriter att förså.. så roliga, växer i rasande fart och sen kan dom bo ute på bron rätt så snabbt..

Självklart har jag en luktärtsguide till er också. Hur jag gör, steg för steg med luktärterna. Knepet när jag sår, hur jag toppar, avhärdar, planterar ut..

Ni kommer till guiden genom att klicka HÄR!

Efter förra året kan jag också tillägga hur du INTE ska göra med dina luktärter.

Låt inte darlingarna stå i för gassande maj-sol, i sina små plastpåseväxthus.. det kan vara förödande.. dom är starka luktärterna, tål mycket. Flera minus till och med. Men jag hade tur förra året, för här var det nära att jag bränt bort dom allihopa..

Nånstans här (likt vänster i bild), brukar M varje år börja mumla ”det ser ut som att du behöver ett växthus…”, men så hejdar vi oss. Det är ett drömprojekt, men inte prioriterat ännu.

När temperaturerna börjar hålla sig stabilt ovan nollan.. då flyttar jag i alla fall ut min plant, till Gårdshuset. Som ett första steg i avhärdningen..

.. fast tomaterna och basilikan får förstås fortsätta stå inne i värmen. Där mår dom allra, allra godast.

I gårdshuset ser det nu ut såhär.. ser jag att det varnas för frostnatt så täcker jag över planten med fiberduk.

.. Nu kan man vara ambitiös, vilket jag tänker prova i år till skillnad från förra årets chock-utplantering… jo, nu kan man vara schyst mot planten och bära den ut på dagen och sedan in om kvällen. Avhärda, alltså. Göra så någon dag, så plantorna är riktigt avhärdade och klarar temperaturbytet väl. För så fort det inte längre varnas för frost, då är det ju dags!

-För Utplantering!

Rabatterna har jag då också rensat och jordförbättrat någon vecka innan detta moment.. med ett lager ko- eller hästskit och fin jord på toppen, som fått gojsa till sig lite.

Kring första veckan i juni brukar det vara lagom att plantera ut här i zon 5.

Det här är helig tid. Så enormt peppigt. Nu skapas små blomsterlandskap i rabatter och urnor och blomsterland. Jag är nästan lite nervös vid detta moment också. Jag är försiktig med plantorna, bäddar om i härlig jord, allra helst P-jord från Hasselforsgarden.

Jag har alltid hjälp. Och det gör mig gråtlycklig. ”Mamma, jag tycker rosenskära här!”, brukar äldste säga. Juniflickan paxar alla rooosa blommor. Bertan skötte vattningen strålande förra året. Alla ser vi så fram emot årets odlingar!

Det äär ljuva, bråda vår- och försommartider. ”Vårbruket”. Älskar alla dessa bestyr. I slutet av maj, början av juni, stoppar vi också ner alla frön som vi direktsår.

Som morot, sockerärter, haricot verts, persilja, ringblommor, blåklint.. i år också kålrot, rödbetor och massa annat!

Att odla i pallkragar går utomordentligt bra. I år får antingen dahliorna eller kanske tomaterna (då med ett par fönsterrutor uppställda mot väggen) bo där i och i övrigt kommer resten av odlingen ske i bäddar. Gjorda som ”hästbajslasagner”, utan att gräva, bara genom att bygga bäddar… ni kommer självklart få haka på detta och se vad det kan bli!

Sen följer veckor av ompyssling. Fast också mycket pusta ut. För nu är äntligen all plant på plats och alla grönsaker är sådda. Nu är det tid att pyssla om, stötta rangliga tomater, vattna, vattna, vattna.. helst vattnar jag på kvällen när solen gått ner så att rötterna hinner dra åt sig väl under natten. Vattnar jag på morgonen så riskerar jag bara att jorden bränns och att vattnet inte når mål.

Det finns få saker som gör mig så lycklig som egenuppdriven plant som börjar ge blommor. Det är sån innerlig lycka.

I juli börjar blombukettsbonanzan.. som ni ser i denna bukett så har jag både rosor, perenner och ettåringar i min trädgård. Stjärnflockan är en favorit bland perennerna.

Finns det där på riktigt? Tänker jag nu, i början av mars. Jo, idag när vi var ute på långpromenad, grusvägen hade börjat tina fram, fråglarna kvittrade, jag var tvungen att stanna och ta av mig ett lager under jackan.. ja då kändes det inte alls som en omöjligthet. Vilken lycka, va! En ny vår framför oss. En sommar. Ännu en skördetid.

Barnen har också ett eget jordgubbsland vid lekstugan, som vi i år hoppas ska ge oss än fler jordgubbar än förra året. Då var plantorna nya men sedan dess har dom hunnit föröka sig mycket och vi hoppas innerligt att dom överlevt vintern och mår bra. Förutom lite hästskit och ny jord så brukar jag toppa med gräsklipp runt jordgubbarna, för lite mer näring och så hålls bären rena också. Att föredra, för att skydda mot fåglarna, är förstås ett nät..

Det här är oslagbart. När en liten minimänniska tjavar barfota, målinriktat över gården, tultar mellan tomatklasen och sockerärterna, knaprandes så hutlöst förnöjd. Att odla med barnen är ett utav livets bästa. Att få dela odlingslyckan, magi!

Ringblommefavoriter och morotsknaprande storasyskon.

Att kunna gå ut i trädgården och plocka in gott till middagen, det är också så häftigt. Och i sommar, hoppas jag så innerligt att vi kommer kunna det än mer. Omåttligt taggad på vårt utökande av odling.

Att plocka in buketter eller ge bort till någon jag tycker om. Det är också själamagi.

.. förra året blev det väldans mycket blommor och i år, av fröpåsarna att döma, ser det ut att bli ännu mer. Kanske får jag då chansen att dela blomsterlyckan med ännu fler. Jag hoppas det. Och berättar förstås mer längre fram.

I slutet av augusti, början av september är det god tid att utvärdera lite.. jag brukar rada upp dom blommor/grödor som inte blir återkommande och dom jag önskar behålla. Det puffiga korallrosa astern blev en favorit förra året. Likaså pastelliga lejongapen. Praktvädden i både mörkt röd och piggt rosa älskade jag också. Och rosenskäror i olika färger och former (enkla/dubbla) är alltid en favorit.

I slutet av blomningen så låter jag också alltid ett gäng olika blommor få blomma över där ute (rosenskära, ringblomma, tobaksblomma, lejongap tex.)… så knipsar jag sedan av dom utblommade blommorna och låter dom torka inne på ett fat så jag sedan jag norpa fröna och ha till nästa säsong. Så smart, på alla sätt!

Fröna lägger jag i kaffefilter och märker med namn och år. Stoppar sedan i min lilla frölåda som står i lite svalare rumstemperatur.

.. och så den bitterljuva förgängligheten.

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör. Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen. Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Ord av Emmeli, sensommaren 2020

Detta sparade ögonblick. När jag fick plocka ännu en blomsterbukett, en av dom allra, allra sista, i början av oktober, på min trettionde födelsedag. Tillsammans med buketten skatter.

Så nyper frosten och marken färgas vit. Och det där förgängliga känns plötsligt lugnt, vilsamt, välbehövligt och skönt..

.. om hösten gör vi något litet ryck och samlar ihop de tjockaste av lövtäcken och snör ihop gamla sommarblommor i några skottkärrelass… annars får trädgården bara vila. Och vi trädgårdsodlare, med den..

Det är november. Och december. Och ingen trädgårdslängt riktigt. Den vilar. Så hinner det bara bli januari. Frökatalogen bläddras i. Och i februari.. då knåpas det på stordåd.. som kanske bara blir pannkaka, men som redan nu gör mig alldeles saligt lycklig..

Det är en utav dom allra första dagarna i mars nu, och om någon vecka, sätter vi igång med försådden på full fart! Och ännu en trädgårds- och odlingstid ligger oss framför..

Och vet ni vad bland det bästa med trädgård är!? – alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ!

Emmeli

Tantalottan i mig dansar av förtjusning!

För idag har jag tagit hand om stackars halvdöda blommorna här i hemmet. Småttingarna lekte ”mamma pappa barn” för fullt så jag hann med varendaste en. Bytt jord. Och tagit hand om pellisarna på FarmorMormor-vis.

”Hur då?”, kanske du tänker. HÄR kan du läsa min Pelargonguide.

-Tantalottan i mig dansar av förtjusning över detta bestyr!

… tror jag anade vårvinternipper i min kropp i dag också. Med solen som gnistade mot snön, fåglarna som kvittrade högt uppe i björken samtidigt som fönstersmygarna fylldes av grönt liv. Så välkommen känsla..

Emmeli

Drömgårdens odlingsdrömmar 2021!

Det är nu, som det är som allra bäst att låta sig sväva iväg. I trädgårdstankar och odlingsdrömmar. Menar jag.

Jag njuter så enormt av att vara där vi är nu, i vintervilande februari med så mycket snö och många kallgrader att det bara knarrar om det. Det finns inget som säger att jag behöver lyfta ett endaste trädgårdsfinger nu. Jag kan bara drömma. Skissa. Planera. Och drömma lite till.

Var sak har sin tid. Var tid har sin charm…..

I blivande matrummet ligger vattenfärgsmålade odlingsskissen för 2021. Och en hel hop fröpåsar. Då är det ändå fler på väg på posten. Och så har jag dom fröer jag tagit själv sedan förra året, också.

Jag drömmer om att ungarna ska kunna gå barfota över gården, fylla nävarna med små tomater och sockerärter. Jag är så glad, över hur peppade dom är… hur även dom fantiserar om årets odlingssäsong. ”Mamma, snälla kan jag få en egen odlingsbädd i år?”… -självklart! , svarar jag. Och Lillebror fantiserar om blommor. ”Älska dom”, säger han.

Och vi känner, att den där rara lilla odlingstäppan, är urväxt. Egentligen sedan flera år. Men absolut nu. Vi är för det första ingen liten familj längre. Dessutom älskar alla att gå och knapra vad som finns i landet (vilket är helt underbart!). Och sen önskar vi så, att vi faktiskt ska våga prova att odla så pass mycket.. att det till och med blir lite över. Till vintertiden.

Ett fat fyllt med skörd. Det är sån rikedomskänsla i det där att jag blir alldeles frysrysig av välbehag när jag tittar på bilden.

Jag har sån stark känsla inom mig. ”Jag vill känna att jag lever. Jag kan leva på hur få kronor som helst. Bara jag får fortsätta vara där vi är nu, odla vår mat, snusa i pälsen av våra hästar, se barnen växa upp, dag för dag och dela alltsammans med min bästa människa i livet”.

Jag är så enormt ödmjuk inför och tacksam över, att vi lyckats skapa oss ett eget vardagståg. Ett tåg som inte innefattar 40-timmars-arbetsveckor och stressiga morgnar med trötta små barn och föräldrar. Kanske behöver vi vara där så småningom? Det vet vi inte. Men just nu, är vi glada över nuet. Det är det enda vi har. Och vi är dessutom saliga över det. Nu investerar vi i tid tillsammans så mycket vi kan och gottar oss i minimalt med jäktande och mycket lugn.

Och detta år, är vi så ivriga på att skapa oss en redig Köksträdgård.

Mannen längtar efter egenodlade kolrötter och bondbönor. Jag romantiserar känslan totalt över att få baka falsk ostkaka på egen squash och att den hemodlade gula löken är godare än något annat. Eller tänk att få smula fetaost över sina egna ugnsrostade rödbetor? Barnen har beställt morötter i stora lass. Bara oranga. Inte andra färger, som vi hade förra året. Oranga ska det vara. Och brytbönor, haricots verts,, ”harrisar”.

Till sist vet vi inte hur det blir, kanske plöjer vi upp ett trädgårdsland till potatis och rotsaker? Och håller annat ätbart och blommor i bäddar i köksträdgården? Ptjaa, vi får väl se!

Förstås blir det blommor också. Massor. Åhåhå vad det här ska bli roligt! Jag hoppas kunna odla så pass mycket blommor att vi på drömgården kan få dela blomsterlyckan med dig som inte ids driva upp egna utan lägger livet-krutet på något annat härligt men ändå önskar njuta sensommarbuketter.

Det ätbara som vi kommer odla:

  • Squash
  • Brytböna
  • Purpurböna
  • Sommar- och Höstmorot
  • Rödbeta
  • Körsbärstomat
  • Sockerärt
  • Gul lök
  • Bondböna
  • Kålrot
  • Örter av olika slag (här kanske vi fuskar och köper på kruka och dundrar ner, brukar fungera ypperligt! ja förutom basilika då, den sår jag alldeles strax! och persilja till varmvåren.)

En del (!) av blommorna:

  • Rosenskära i alla möjliga utformningar; enkla, dubbla, hallonröda, bubbelgumsrosa och vita
  • Luktärter. Min favorit av trädgårdsblomster. Svårslaget! Ser fram emot att prova nya färger i år!
  • Solrosor! På barnens önskan!
  • Sommarrudbeckia. Den blir spännande, helt ny blomma för mig. Minns ej heller att någon utav mina trädgårdsfamiljemedlemmar drivit upp den?.. har du käre läsare någon erfarenhet, lätt eller svår?
  • Vädd, förstås! I olika färger.
  • Astrar! Åh som jag älskade dom maffiga, corallrosa, förra året.
  • Ringblommor
  • Blåklint
  • Och lite annat… men vi stannar där, för helt ärligt så vet jag inte exakt vad som kommer hamna i jord till sist. Vi kör på feeling. Allt som kan direktsås är ju så smidigt. Men blommorna som behöver förkultiveras ska vi ju också ha plats för någonstans.. så vi tar det som det kommer. Jag brukar belamra hemmet nog mycket i vanliga fall.. meen vad tusan, vi har ju en hel våning till i år att belamra!

”INGA DRÖMMAR ÄR FÖR STORA!”

Inte sant? Tänkte väl det.

Hoppas så att ni vill vara med och dela denna odlingssäsong med oss. Kanske blir det bara pannkaka och spektakel och hej och hå av alltihopa och vad vi då förmodligen lärt oss massor. Meen vi hoppas förstås på något slags mellanting av att lyckas och lära av ”lyckade missar”.




Emmeli