Min trettioandra födelsedag!

Jag väcktes av ett väldans morgontrött litet gäng,

..som sjöng för allt vad dom kunde, i tidiga morgonen. Bjöds kramar och paket. Och vidare ner till dukat frukostbord.

Lill-Olof var pigg och lekte tittut med pappas sticketröja.

Redan här, var min drömfödelsedag uppfylld.

Pappan skjutsasde barnen till skola och den ruffsige morsan kunde ta påtår i lugnan ro. Fyllde sedan förmiddagen med att kuta med barnvagnen, unna mig en varm dusch mitt i dagen och inte sådär tvärsent och svinfort som oftast.

Och så glodde jag på födelsedagsbuketten, från mig själv, till mig själv. Tänk så trädgården levererar fortfarande, otroligt!

.. och småpratade med det där gänget.

Nu var Lillminsting vaken igen och ville också titta ut på hösten just precis där igenom dörren.

Hela han känns som en födelsedagspresent också. Minns så väl, förra året precis samma tid.. ooh så jättegravid jag var då.. såna väntansdagar att det var inte klokt. Och nu är han här. Omåttligt lyckosamt!

Äntligen, äntligen har här framkallats den bild som är tänkt att hänga där ovanför finsoffan i matrummet.

Också något jag tagit tag i, som en present till mig själv. Jojo, det gäller att fira sig själv också ju!

Bildern. Fotad, just precis där, i finsoffan i matrummet. Just på Lillminstings 1 vecka gammal-dag. Älskar den där bilden. Men jag vet att jag var helt trasig av oro inombords. Älskade mamma genomgick en otroligt stor och svår operation bara dagen innan, när Lillminsting bara var 6 dagar gammal alltså.. men nu var vi ja, helt slut.. men också lättade. Den känslan lever i denna bild. Livet.

Jag fick blomsterbud. Kära hjärtanes så överraskad jag blev!

Och när truppen var samlad, så kom älskade mor och far på lite födelsedagsfika. Morotskaketårta serverades, förstås. Liten (som inte är så liten längre), var mer än taggad. Kalasigt brofika ute i solen det blev!

Den där lilla 8-åringen förevigade sina päron också.

Och hur fint, att M till och med lagt om sitt schema på jobbet för att kunna hänga med oss andra någon extratimme.. bäst bäst bäst är han.

När vi kramat mamma och pappa hejdå så satt jag en egen stund där på gårdshuset bro.. sörplade ännu en kaffekopp och förundrades över luktärternas tappra blomning.

Sen vaknade O från sin lur nummer två för dagen. Högg direkt in på det slurpande han tycker är livets godaste och menar att man inte alls behöver äta något annat fastän 1-årsdagen närmar sig med stormsteg..

Lilla pyttemänniska.

Makalöst vacker höstdag. Och telefonen plingade och sms strösslades och telefonsamtal från älskade likaså. Och många grattisar från er. Och kort i brevlådan. Söta täckningar från barnen. Och en känsla av att vara så himmelens firad. TACK <3

Efter middagen dukade vi upp fika, igen. Ännu en morotskaketårta… födelsedagsbarnet fick bestämma ju.. och hon skulle ha kunnat äta tårtan till lunch och middag också. Min lilla ballerina till dotter däremot, hon kan inte tänka sig något lyxigare än när morsan köper ett paket ballerina.. så självklart fanns det på lilla kalset också. Svärisarna kom och fikade med oss.

Så med morotskaka i fulla magarna fullkomligt small vi av i storsängen hela gänget sedan. Ja, förutom M då.. som var ute och fodrade hästarna i kolsvarta mörkret.

Är så tacksam, så tacksam. Det känns så himla härligt att ha fyllt år nu, börjat på ännu en ny livskula.. här, ja just här och nu, prick där vi är. Där, här, vill jag vara. Tittade på minstungen där jag höll honom i famnen i en köksgolvsdans.. utbrast ”å Olof det är så härligt att du är HÄR”. Samlad trupp. Nu kör vi. Livet!

Och det där var min trettioandra födelsedag, det.

Emmeli

SOMMARMinnen för livet!

Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.

Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.

Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!

Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.

Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.

Vi var till ”vår” favvis-strand.

Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.

Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.

Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.

Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.

Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.

Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.

Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha

Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.

.. pussades i kärlekstunneln.

En svängom genom botaniska trädgården också.

Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!

Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..

Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..

Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.

Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!

Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..

Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.

Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.

Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?

Gullgänget!!

Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..

Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..

Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….

Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!

Hela fyrklövern har njutit så.

Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…

.. så var det dags att säga hejdå.

Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.

Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.



Emmeli

Sitter på trappen och tänker på Livets årtionde!

På brotrappen.

Älskade Mormors-tagetes som korar in som favoriter för i år. Och himla mysigt att ha en hink fylld med örter såhär nära köket, liksom. Citrontimjan används flitigt. Och den skäggige älskar att göra marinad till grillmiddagarna, av rosmarinen..

Tänk..

…att vi varit gifta i 10 år idag. Livets vackraste årtionde. Det är så otroligt tacksamt att få dela livet med M. I livets med- och motvind. Är det med honom jag vill vara. Alltid.

Och oj så mycket vi fått vara med om dessa tio år.

Gemensamt kliv ut i ”vuxenvärlden”. Högskoleutbildningar tu. Hemmanet som blev vårt och som vi har kallat drömgården från dag ett och gör så ännu. Att vi får skapa livet här, bland djuren, höskördandet, odlingarna, gårdsbestyren, bygg- och renoveringsprojekten..

Framförallt;

…Att vi fått fyra skatter och får dela livet tillsammans med det häftigaste lilla småttinggänget vi vet. Vår älskade Fyrklöver!!

Nu kör vi, mot många många år till tillsammans.

Men vi fortsätter att ta en dag i sänder.

Varje dag. Är en gåva.

Sådetså.

Ps. Vill du se bröllopsbilder så finns det under bröllops-kategorin! 😉 Ds.

Emmeli

Han och jag. Som

Idag är det din dag, älskade du!

Tjejerna i familjen var vakna först och smög nerför trappan för att fixa och dona tillsammans. Ännu en sommardag och så varmt redan från morgonen. Helt underbart.

Den ene av oss pysslade armband och födelsedagskort och pratade samtidigt konstant om hur mycket hon älskar sin pappa. ”Jag gillar verkligen honom, på riktigt”. Och ingen kunde hålla med, mer än den hon berättade det för. Han är ju helt fantastisk den där skäggige mannen och pappan, Brandismannen och Byggmästaren, musikern och ljudteknikern, Hästpappan och… ja jag veet, vilket skryt. Men han är en tusenkonstnär, med hjärtat på rätta stället. Och vi här hemma, får lov att kalla honom för våran.

Vi dukade upp födelsedagsfrukosten ute på verandan.

”Mammabröd”. Nybryggt kaffe. Bullar och sommar-pepparkakorna. Rädisor, sallad och basilika från eget land. Och förstås, fruktsallad för att det är det godaste han vet. Paketen också. Sen var vi klara. Gick och väckte småkillarna som slumrade tätt intill sin pappa.. men snabbt var dom uppe. Den ene surnade dock ihop på treåringsvis över att mamman inte hade burit med sig alla ”spenter” (presenter).. meen det glömde han snabbt och vi sjöng och hurrade och kramade den där yrvakne 31-åringen..

Sen bjöd vi ner honom till varma skuggan och födelsedagsfrukosten. Lillebror var nu überpepp på att öppna ”spenterna” med pappan..

Täckning och finaste sortens smycke man kan få, omsorgsfullt pysslat av små barnhänder. Och NYA KALLINGAR! Wow!, tyckte Bertan.

.. och ett kubbspel som hela familjen hurrade över. Och det här ni ser, som bara gjorde att jag inte iddes bära upp paketen… ett tungt, tungt regält ”Gourmetstål.. orginalet från Norrland” (kaan ju bara bli bra, va!?). En riktig M-present, hopppade jag på. Och oh så glad han blev. ”Det här var verkligen en rolig present!”.. M älskar att både laga och äta god mat och det är något vi älskar att göra tillsammans. Nu ska vi baka hemmapizzor som smakar som stenugnsbakade (vi får väl se! det låter väldans lovande!).. både ute på grillen och i ugnen, stålet går att ha på båda ställena.

Så högg vi in!

Hurra för vår alla-dagar-året-om-hjälte! Vi älskar dig. <3



Emmeli

När vi firade junibarnen med trädgårdskalas!

Himmel, vilken fin dag det där blev.

Juniflickans 5-årsdag och också dagen vi bjudit hela storfamiljen att fira båda våra junibarn, trädgårdskalas det skulle bli! Minstingarna fyller ju så tätt och brandispappan har haft så mycket jour att i år fick det bli ett litet Morfars-Farfars-kalas på Lillebrors dag, så att han fick firas på alldeles lagom 3-åringsvis. Och nu, Storkalas för dom båda, på Storasysters födelsedag (och därmed lite mer fokus på henne vilket inte bekom Lillebroren alls) efter allt brandmannande blivit överstökat… förra året chansade vi och hade storkalas fastän M hade jour.. och ni minns kanske hur det gick? Han rusade iväg på larm preciis innan gästerna skulle komma och kom hem till precis att dom skulle åka.

Så oh, vilken hit det här blev istället, på alla sätt!

Vi dukade upp i trädgården. Jag frågade er följare inne på instagram om ni skulle vilja komma och fika här ifall den där drömmen om sommarcafé togs i kraft.. och ojjj vilket engagemang från er. Får helt klart spåna vidare!

Nystrukna dukar och ängsbuketter på borden. Solen kikade fram och värmen kom åter så gott. Stickan vilade sig i myshörnan medan barnen hoppade på den livsfarliga studsmattan som blev krokig i höststormen, utan nät och gudvetallt. (Vi jobbar på att investera i en ny, men det är inte så lätt att få tag på just nu…)

Så stod dom där, superredo.. studsandes på stället.. över lyckan att gästerna började trilla in. Storasyster och Lillebror.

Det strösslades med kärlek, kramar och paket. Och titta lilla somriga jumpern som Mormor hade stickat till Juni. Helt ljuvlig!

Lycka, är att ha en familj. Syskon, päron, Mor- och Farpäron, mostrar, morbröderna, faster och fabror, ett helt gäng kusiner.. och sin alldeles egna Gudmor att storkrama.

Så dukades middagen fram där ute på verandan. Pastasallad med massa gott i. Såå smidigt att bjuda många på en varm sommardag. Mammabröd till förstås! Och två olika röror… jag gör dessa ”jämt”, för att dom är så hutlöst enkla OCH goda. Norrmejeriers Creme Fraishe tillsammans med soltorkadetomater-kräm (alltså en burk med en kräm gjord av enbart soltorkade tomater). Den gröna röran är samma mejeri-bas men med grön pesto istället. Blanda efter tycke och smak. Salta, peppra. Klart! MUMS!

Så ofantligt härligt att få samla alla, på vår oklippta, ängsmjuka gamla gård..

Så tacksamma är vi, för alla dessa människor vi har i kring oss.

Så var det dags för den önskade, efterlängtade GLASSBUFFÈN!

.. där hon som absoluut inte gillar grädde på tårta, mumsade strut efter strut av ”Drottningglass”, hallon och blåbär, alltså. Med småmaränger på toppen, förstås!

Kaffekola-glassen är också väldans poppis. Vaniljglassen och rostad mandel- och nutellaglassen gick inte heller av för hackor.

Det äär ju så enkelt att göra egen glass. Vill ni ha recepten på tre utav dom fyra sorterna (”Juniflickans glassbuffé”) som fanns igår, så finns recepten HÄR.

Det fjärde glassreceptet ger jag en annan dag!

Småälsklingar i glasskö!

… och sen var alla så glassmätta och kvällströtta att det vinkades hejdå.. efter en helt fantastisk kalaskväll, med supertur med vädret!

Kalaspappan och Kalasmamman slog sig ner i trähammocken för ett slag.. det är så fint att få dela livet med honom. Allt känns så lätt.. än om det inte är lätt, än om det händer sorgliga saker i livet, vi måste deala med problem och livet-gupp som dyker upp… men tillsammans så är vi starka, så starka. Tack livet för M.

Och tack livet, för att vi får vara med om ännu en sommar, hela familjen tillsammans. Medan alla andra i familjen somnat, så satte jag mig på verandan för ett slag och bara insöp. Livet och allt som är. Dofterna, vyerna, ljuden… att få uppleva ännu en årets ljusaste sommardag och natt. Ingenting av det, att ta för givet.

Så så gick det till, när vi firade junibarnen med trädgårdskalas här på Drömgården!

Emmeli

Måndagshälsningen! .. på en söndag, ”vaffödåå?”

Ja, så tokigt va! Nu tänker jag sända er veckosammanfattningen redan ikväll.. för imorn, förstår ni. Då, är det en aaalldeles för viktig dag för att jag ska kunna koncentrera mig på att fundera på så mycket annat än det. Det vankas födelsedag, mao.

Så nu kör vi, den första juniveckan, vad har vi fyllt den med?

Veckans första stund fick njutas långsamt ännu en gång. Vi gäspade i kapp och myste på sofflocket. Mor vek lite tvätt och minstungarna påtade med sitt.

Så var veckan igång och när storpojkarna i familjen kommit hem strax efter lunch i vanlig måndagsordning, firade vi med jordgubbar och gräddmjölk ute på bron. Hujedamig så gott!

Vi har trädgårdsarbetat, i massor. I början på veckan började jag plantera i zinkhinkar och runtom i rabatterna. Så fräsigt att den lilla planten får hamna på sin plats till sist, hoppas på riklig blomning. Tomaterna fick äntligen komma på plats i sina pallkragar också. Lillebror skötte vattningen exemplariskt!

Små blombuketter har plockats en efter en.. och jag har Ferdinand-suckat, doftat och tänkt.. precis som ni ser att det står där;

Varje dag. Är en sån gåva.

Och som jag putsat fönster. Hur många fönster haar vi egentligen!? Övervåningens fönster har dessutom aldrig putsats ju, så det var rejält med skit att ta reda på och himmel så vackert det blev sedan. Varje fönster är som en tavla. En investering vi aldrig ångrar.

Självklart med hjälp av bästa kvalisort.

Vi har ätit sommarmat. Som ”plock” att göra till sin egen pastasallad. Och grahamspannkakor med grädde och nykokt rabarberkompott med vanilj i. Kära nån, så gott. Att koka rabarberkompott är dessutom plättlätt; bara hacka upp rabarber, skvätta på lite vatten, socker och vaniljpulver. Låt koka till önskad konsistens.

Tanken var en heldag för Lillebror hos Morfars, men livet ändrade planerna lite så det blev en hela familjen-tur till lilla byn istället för några mysiga eftermiddagstimmar tillsammans. Mor och fars trädgård var i vanlig ordning helt fantastisk.. och körsbärsträdet blommade makalöst vackert!

Medan katten låg i lagårdsstallet och slumrade i svalkan, var jag och Fjödur ute på lägdan och latjade. Det är magi att få vara vän med en häst. Inget tämjande, bara teamande. Det vi gör, det gör vi tillsammans.

Ungarna levde lajvet. Ena dagen rostmackor till mellis, nästa nybakta bullar. Älskar denna lilla flock! En fröjd att få hänga med dom.

Vi inledde helgen såhär! Två slamsiga päron ute i odlingen följt av ljuv ridtur tillsammans(!!). Var var barnen!? – hos världens finaste vänner förstås. Kan ej med ord beskriva tacksamheten över dom människorna. <3

Så blev det lördag och ungarna packade varsina ryggsäckar och en storkasse fylld med förnödenheter. Nu väntade nästa äventyr! Somrig husbilstripp med Farmor och Farfar. Förstår ni så festligt!?

Och från att det är ytterst ovanligt att vi inte hänger hela ligan tillsammans, så hade vi nu plötsligt två långa, långa stunder både fredag och lördag som jag och M kunde jobba på här hemma, sådär i ett svep ni vet.. å hej och hå, vad vi grejat! M har bland annat målat staketet han byggt till köksträdgården och jag har planterat och planterat och planterat. Och sått. Och så har vi piggelinpausat, längtat efter ungarna och tyckt att det var en väldans fräsig helg då alla har det världsgott och vi får längta lite efter varandra och samtidigt får päronen tid att prata till punkt, äta på tumis och greja.

Motionsrundorna har varit varma och makalöst sommarvackra, hela veckan. Vilket sommarväder det är!! Denna tid är så sagolikt vacker, eller hur? Det är sån lyx att det är sånt här finväder just nu då. I helgen har jag passat på att vara ute på morgnarna. Den stunden är magi för mor.

Vi har ätit frulle under blommande äppelträdet, hela veckan.. förutom idag, det var bara föör varmt. Inte klokt, så härligt!


Veckans sista dag, Sveriges nationaldag. Har bland annat fyllt med loppistur, staketmålning och väldigt mycket födelsedagsfix inför morgondagens treårsdag. Tror att lillvännen kommer gilla sina födelsedagspresenter.. justja! Traktortishan också, den får jag inte glömma att slå in! Ballonger ska blåsas och sen är vi redo. Vi toppar veckan med att susa iväg en snabbis efter middagen, till mina päron.. basta och njuta av varma sommarkvällen. Vilken lyx att få leva så nära varandra. <3


Vet ni? Jag har nästan lite dåligt samvete. ”Är det loov att ha det såhär bra!?”, tänker jag. Men i nästa sekund kommer jag på.. ja, vi har det hutlöst bra… men det är faktiskt inte dom lyckliga människorna som blir tacksamma… det är dom tacksamma människorna, tacksamma för stort som smått, som blir lyckliga. Jag tittar aldrig avundsfriskt åt sidan och tänker ”å vad DOM har det bra då., har ALLT och bla bla bla”, jag gläds med andra, absolut. Men att avundas, är inte min grej. Inte alls. Jag bryr mig i VÅRT liv, det vi skapar, utefter våra förutsättningar, utefter hur vi mår bra av att leva. Här på vår plats på jorden. Jag tror det gör en som lyckligast.. se vad man har, gräva där man står.. uppskatta. –Varje dag. Är en gåva.

Önskeplaner vecka 23!

-Fira liten 3-åring, förstås!

-Så det allra sista i landen!

-Plantera ut den sista planten!

-Kvista till Tant G på andra sidan lillåkern och dutta ner lite plant i hennes rabatter.

-Försöka hinna med (för att jag vill!!) att sända er en hop hälsningar om allt från recept på godaste potatissalladen till ord och bilder på hur det går där ute i köksträdgården och så vidare!

-Liten, får SOMMARLOV. Alltså, så häftigt! Det ska förstås firas!

Med tacksamheten större än allt stort, tackar jag livet för en ljuvlig första junivecka. Och hoppas innerligt att ni också haft det bra. Tack för att ni hänger här med oss! Må nu så gott i söndagkvällen, så hörs vi snart igen!

Emmeli