Veckan där jag summerar vår årets resa till Gotland, lider mot sitt slut.
Vad fint att ni varit så många som hängt med oss på resan, såhär lite i efterhand. Nu kommer ett sista Gotlandsinlägg, vi var nämligen på en för oss alldeles ny utflykt i år, som jag tänkte tipsa er om. Ni är många som verkar åka till denna sagolika ö då och då. Och för er som aldrig varit där, men som visst är lite sugna…. till er säger jag; TA CHANSEN SÅ FORT NI FÅR DEN!
Det är något alldeles särskilt med denna lilla ö.
Det här var den dagen regnet hängde i luften och vi maxade med loppistur, byggnadsvårdsstället, visbystros… och alltså även detta, ett stopp alldeles strax utanför Visby… vi var fikasugna och ville besöka ett av alla öns trädgårdskaféer..
Här, nästan hela gänget! Pappa J med Bertilen på höften, som vilken självklarhet som helst.
Och där var Pappa M, med Lill-Olle på höften, tjavandes fram på kalkvita vägen.
”Himmel & Hage”…
Såhär skriver det driftiga paret som äger och driver stället, på deras hemsida;
”
”Himmel&Hage ligger vackert belägen invid björkar och ängar, mindre än 1 mil utanför Visby.
Här möter du allt från björkskog, fruktträdgård med höns, en örtagård och en mindre, blandad odling med grönsaker och ätbara blommor på en begränsad yta av ca 4000m2.
Här kan man varva ned och tanka energi. Allt vi gör präglas av långsiktig hållbarhet, för att vara med och skapa en vacker framtid.
Vi utvecklar ständig vår ekosystem, så att du som gäst kan njuta av den stora arterikedomen i vår natur.
Som gäst träffar du på våra skånska blommehöns som förser oss med underbara färska frukostägg och nordiska bin som ger oss den fina skogshonungen. På sommaren är även några gotlandlamm på besök hos oss.
Vi är genbanksanslutna och bidrar till att skydda gamla kulturraser.”
Vi möttes av ett gott lugn och ett så vackert persikoträd.
Barnen dök ner bland småbyttorna av Guteglass. Vi andra hade svårt att välja bland allt gott fika.
Så glassades och fikades det där ute..
Vi vuxna hade mycket att titta på sedan, bland allt spännande i trädgården
Örtagården..
Och odlingarna.
Längst bort i bild ser ni var dom flesta barnen tog vägen. Dom fann sig snabbt en ny vän.
Lill-Olof satt förnöjsam i lekhaket, medan mamman fick titta på hästar åt ena hållet och glo odling åt det andra.
Vi hälsade på söta Gutelammen… fy farao vad mysigt det vore, att ha några såna här hemma på gården.
Det kan vara så att jag helt seriöst tog fram en våtservett och snött näsan på det ena också, modersinstinkten tog över och ”sådärja, vad skönt, nu är du mindre snorig, lilla vän”, hörde jag mig själv säga… samtidigt som övriga möjligt halvt skrattade ihjäl sig åt mig. Jaja..
Speja kaniner och smågalen tupp. Och drömma oss bort till hönsgårdsbygge…
Välrastade tjavade vi inom en sväng till.. där fanns mycket smått och gott att handla med sig.
-årets Gotlandstur fick precis samma ljuvliga ingrediens som förra året; fjärde morgonen, var det minsann liv även i Lyan plötsligt och våra fina vänner, Familjen B, ni vet.. hade anlänt till ön!
Ljuva syn. En lång rad av Sommarbarn!
Två älskade 9-åringar i badkarsvarmt hav. Sagolikt vackert. Hela alltet.
Umgås på solsemestervis, kånka miljarder saker med oss och breda ut oss likt ett helt läger på stranden. Bada och glassa, bada och glassa!
Busa med sin Lillebror under en halvblöt baddrock.
Efter stranden-trötta, handla på byns lilla affär och laga storkok som räcker till både middag och minst ett par luncher.
Tänk så drömmigt, att vi fick dela på Gotlandslyckan ännu en gång. Tacksamheten över fina vänner, där både vuxna och barn går så omåttligt bra ihop och allt bara liksom flyter på sådär som man bara drömmer om.
Middagskö!
Jag och Fru B var ute precis varendaste morgon tillsammans, älskar att motionera på denna ö…. kul med lite ombyte.. och sen känner jag mig alltid skitstark då det inte finns någon backe (nästan) som är i klass med Höga Kusten-backarna, hehe.. så oooerhört kaxigt det lät. (Men det är ju så…).
Nyvakna småvänner som samlas för frulle,
..sen in i Huset, för Sommarlovsmorgon inne på tv:n…
Medan vi vuxna njöt långfrukost, såna med tretår, ni vet.
Nathalie och Jonas är såna där människor, som det aaaaldrig ”sitter fast” för. Plötsligt var Snickarpapporna igång och bidrog till byggandet av nybygget på gården, som vilken naturlig grej som helst, såklart skulle det arbetas lite, liksom.
(Ni vet väl att ni kan följa detta Team B på ig också? HÄR kommer ni direkt till kontot.. fyllt med Livet, i det ljuvliga Drömtorpet.
Medan papporna jobbade på ett par arbetspass, gjorde mammor och barn annat..
.. som att dra på drömmig tur runt byarna i kring och förstås till favvisstället; Landa, mitt i Klintehamn.
Vi besökte också Kuriåsa i Hemse, wow och puh, där var det många villlllhöver-prylar.
Sen fortsatte vi norrut, nu med hela gänget med. In mot Visby… och Lekland för Byggnadsvårdsnördarna!
Vi drog till Österby Brädgård…
Här är det så otroligt bra utbud!
Så skönt att kunna se färgerna i verkligheten och inte bara på skärm. En byggnadsvårdsbutik i våra hemtrakter, det vore något..
Man vet att det varit mycket sol, när några timmar av mulet och regn i luften bara känns så skönt. Vi strosade genom Almedalen..
Visbystros!
Hitta oss en restaurang som obokat, mitt i middagstid, har plats för lilla gänget… ”vi är fyra vuxna och sju barn”… puh, det fanns.
Mätta och nöjda och trötta, tjava bland rosor och över kullerstenarna…
Sova gott om natten, vakna till en ny dag, tillsammans.
Vispa ihop en storstöpa med kikärtsvåfflor och ordna alla tillbehör som vi bara kunde komma på.
En mäkta uppskattad buslunch. Om mamman fick välja, tog hon vaniljglass, vispgrädde, salmbärssylt och jordgubbar på sin våffla. Fy farao, så gott det var!
Spela nummerkubb och vara vakna till lite för sent på kvällen. Känna hur sommaren är i sitt esse.
Dåna över Gotlands fantastiska natur, alla dikeskanter som är som rabatter, fälten med vallmo.. vyerna, som den här, vid maffiga Högklint.
Tjava strandpromenaden.
Strosa genom Botaniska…
Inte få nog av gulliga gränd och klasar av rosor.
Njuta av ett rejält långt pärlband av lata dagar. Vi hann nästan glömma var vi egentligen bor och lever, att vi hade djur, stor odling och trädgård. Det, skulle vi inte kunnat göra, om det inte vore för det sanslöst hjälpsamma teamet där hemma som Vickade för Drömgårdslivet när vi var borta. Så otroligt värdefullt för dessa tu och deras fyra små.
Vi fick det bästa av båda världar, först några hel-lugna dagar bara vi ”lilla familjen” och sen avsluta med dessa fartiga, intensiva, kollektivleverne-dagar tillsammans med älskade familjen B. Så många minnen för livet vi skapat tillsammans. Så många guldstunder i hjärteaskarna. Att vi bland vila, omladdning och semesterförlustande, även hann med en liten skvätt sjukstuga också, pjta.. det nämner jag mest för att ni ska veta, kanske bli påminda bland alla glassiga sommarbilder på sociala medier? -att heela livet ryms, för oss alla. Jämt å jämt.
-Tack livet för en helt sagolikt fin tur till vår älskade favorit-ö.
Så vaknade vi upp i det där älskade kalkstenshuset, på vår absoluta favoritplats på jorden, näst vår egen gård. Gotland, hej!
Här är den plats jag kommer till sån otrolig ro… ni vet, en plats där man känner sig som hemma, men inte är hemma.. där det finns massor att alltid göra. Älskat göra, ja. Men ibland kan ju några dagar tvärlata dagar vara bara exakt det man behöver, och såna, det får vi här.
Lilla O gjorde sig hemmastadd, hittade leksakslådan och började servera oss alla kaffe huller om buller.
Och efter en lång frukost, klipptes gräsmattan. Iiiinte Olof emot. Tvärtom!
Själv stack jag ut i skogen och sprang på älskade, hemtama stigar… som jag sprungit på sedan fjorton år (!?) tillbaka.. kära hjärtanes! Fint välkomnad hem blev jag också.
Middagsdags. Med den så enkla, till känslan nästan fuskiga, fiskgratängen som alla bara älskar. Recept HÄR.
Och så gotländska jordgubbar med grädde och chokladkross till efterrätt. Det var ju ändå mamman och pappans elfte bröllopsdag!
Vi sov som grisar. Njöt av lugnet. Tog dagarna som dom kom, i sakta mak.
Nu skulle det bli sockerkaka.
Brofika på Stora bron, fy farao så mysigt!
Sommarbarnen! Vana brofikare.
Kan liksom inte sluta superlativa.. vi hade det (nästan) för bra.
Och förstås drog vi till våra favoritstränder. Här, på väg ut på den absolut största favoriten.
Bada, vila, fika, leka, busa. Och tusen amningspauser, om ni frågar den där lilla Virvelvinden.
Badkläderna på tork…
Och efter några lugna bara-vi-dagar, bytte semestern skepnad…. men mer om det en annan dag!
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Juliveckan som gick, fyllde vi med så mycket Gotlandshärligt. Vilka dagar, alltså. En efter en.
Just vyn ovan, är så speciell för mig. Kommer så väl ihåg när mannen tog mig hit till ön för första gången, för tio år sedan. Vi cyklade till stranden och när vi kom hit, till det ni ser i bilden, tappade jag nästan andan. Var det på riktigt!?, liksom. Himmel mötte hav och vita sandstranden fortsatte i all oändlighet..Nu är vi här, med tre små barn. Bertilens allra första gång. Helt fantastiskt.
Om kvällarna har vi bäddat ner barnen nybadade i vagnarna. Gått upp på berget och njutit solnedgång. Och plockat blommor i dikeskanterna, förstås.”Familjefemman!”, som femåringen säger. Uppe på berget.
Älskade, älskade familjen. Men nej, vi är ingen familj som är olik någon annan småbarnsfamilj. Det är lite tjolahopp nu och då, ibland bråkar storasyskonen så jag och mannen tittar på varandra och andas genom sekunderna som pågår, för att några minuter senare återgå till kärleksfullt och lyckligt. Vi är som ett hajchaparall när vi ska ut på stranden med alla pinaler. Handduken glöms hemma ena dagen, för att vi i nästa kommer ihåg den men glömmer något annat. Jamen, ni vet. Fem stycken människor. Och ooh som vi har njutit av denna resa tillsammans. Ett Sommarlovsminne av högsta rang!Veckan har bjudit på många springturer i skogen. Nästan olidligt varmt, redan på morgonen.Utflykter och äventyr. En dag var vi på Kneippbyn (mer om det i ett annat inlägg) och med åtta timmars nöjesfält i kropparna, avslutade vi dagen på Leva Kungslador. Ett favvisställe som ligger lite, lite söder om Visby!Vi avnjöt maaagiska stenugnsbakade pizzor. En endaste dag råkade vi ut för vad som finns i massor kring ön just nu; alger.
En bra dag att snusa på stranden, menade Juni.
Och titta där då! Medan algerna fick gegga på bäst dom ville, glög Minimannen drake med sin Farfar. Det är lyx att ha en Farfar. Som dessutom har ett hus på en paradis-ö. Vi har varit här samtidigt, Svärisarna och vi. Mestadels susat på olika håll och äventyr, men ibland sammanstrålat. Alltsammans så otvunget och härligt!Om kvällarna har solen varit mjuk och temperaturerna så sköna. Samtliga har pustat ut. En endaste dag av alger, sen har vi bara njutit av sånt där; klart, klart alldeles sagolikt varmt havsvatten. Glassigt värre har vi haft det!En del av en Dagens Strandpackning. Och japp, här på öjn tar Husmor så himmelens ledigt. Köper smoothies och bröd och kakor hejvilt. Känner lyxen i vilan. Lillebror har älskat ö-dagarna precis lika mycket som vi anade. Att bada är liksom livet enligt honom. Efter många dagar här på söta gården, så känner vi oss så hemma här nu.Vi har sovit i lilla gula stugan, som heter Bertilbo. Hur passande? Så mysigt att ha ett eget litet krypin.
Och tvätten har vajat mellan träden precis utanför.
-Veckans sista dag? Den innehöll fem timmar av något vi knappt minns hur det var, jag och mannen. Storasyskonen var medbjudna på en heemlig utflykt med Farmor och Farfar och vi andra tre åkte till årets favvisstrand och lekte ”Lilla Familjen”, liksom. Ett barn. Vi kunde plötsligt SÄTTA OSS i VARSIN SOLSTOL medan bebben sov.
Mamma och Bertilen i ljuva havet!
Mannen lät så rolig när han sa, där vi satt och lapade sol och tomglodde, att vi nästan måste sätta upp en skylt för att döva något slags dåligt samvete.. som om vi inte tog hand om våra barn, liksom. ”Vi äär faktiskt trebarnsföräldrar. Vi har barnvakt till två av tre i fem timmar idag bara. Vi är väärda det här. OK!?”
…
Nu har vi ny måndag. Några få dagar av juli är kvar. Vi ska Gotlandsnjuta så det står ut genom öronen på oss. För att så småningom börja packa ihop och åka hemåt. Men, det tar vi då det blir dags. Nu; njuta, njuta, njuta.
Vi hade haft en lång dag på stranden. Och direkt från havsbadet, satte vi oss till bords vid fina restaurangen. Bland många andra människor med frisyrer på havssalt-sniskan och solrosiga kinder. Vi åt en god middag och skålade för livet. ”Tillsammansskål!”, utbrast storasyskonen i kör. Och sedan, förstår ni. Masade vi oss till Rymdskeppet.. snofsade till oss lite där, drog på finskjortor och klänning, kammade hår och sprutade parfym, ni vet. Så fortsatte vi den varma, varma sommarkvällen med en date. För precis hela familjen.
Almedalen. Med så många nya vackra planteringar. Vi vandrade vidare. Mot strandpromenaden!
Alltsammans, var bara ett endaste wooow!.
”Är det här en fakestrand, mamma!?”, undrade femåringen som häpnade över vackerheten, som han nog glömt sedan sist vi var inne i gulligaste staden på jorden.
Skrållan. Hon checkade ut, så att säga. Ja, alltså. Det hade hon gjort direkt efter restaurangmiddagen och sedan lyfts från bilen till vagnen. Och där snusade hon vidare. Gott, så gott.
Medan brorsorna var vakna och hade high life!
Vi gick längs vattnet och häpande. Någon utforskade allt möjligt. Innan vi sedan vek av, och gick genom Kääääärlekstunneln…
Av deras förstfödde, förevigades dom. Mitt i kärlekstunneln. Dom där två, som liksom är lika kära nu som för en hel hop år sedan, när allt var så pirrigt nytt. Det finns ingen jag beundrar så, som den där skäggige mannen jag får äran att kalla för min.
Storebroren klättrade i muren och tittade på utsikten. Vilken han bara var tvuungen att få ta en bild på, eftersom den var så vacker…. han ska bli fotograf när han blir stor också, förstår ni.
Så gick vi in i den Botaniska Trädgården.
Häpnade.
Häpnade, över ljuvligt vackra blommor och planerade rabatter och en helt hejdlöst stor murgörna.
Sen behövdes ammepaus!
Innan vi gick vidare. Bland smågränder. Uppåt. Mot vad vi kallar ”Utkiken”.
Så otroligt vackert. Och vi fångade ännu en solnedgång.
Familjedaten fortsatte. Mott Glassbaren och efterlängtad Guteglass.
Mannen tog Kaffi och jag Saffran. Minimannen choklad, förstås. Samtliga väldigt nöjda.
När vi njutit av både hav och blommor, solnedgång och glass. Så började vi tjava neråt hamnen igen.I lampornas sken gick vi bland rosor och de gulligaste av små gränder.
Så säger jag till mannen, där vi rullar varsin barnvagn fyllda med tre snusande älsklingar; tänk att vi varit på date ikväll, tillsammans med alla barnen.
Varpå mannen direkt svarar; på ett sätt den bästa någonsin, tycker jag. Och jag kunde inte varit snabbare, när jag höll med honom på enan gång.
Den där kvällen. När vi gick på Familjedate i Visby. Den glömmer vi nog aldrig, han och jag, som nu flätat våra händer i prick tio år och inte kan vara mer lyckliga och tacksamma över att få leva det liv vi lever. Var eviga dag tillsammans, är en gåva.
Juliveckan som gick, fyllde vi med så mycket Gotlandshärligt. Vilka dagar, alltså. En efter en.
Nu är vi här, med tre små barn. Bertilens allra första gång. Helt fantastiskt.
Om kvällarna har vi bäddat ner barnen nybadade i vagnarna. Gått upp på berget och njutit solnedgång. Och plockat blommor i dikeskanterna, förstås.
”Familjefemman!”, som femåringen säger. Uppe på berget.
Veckan har bjudit på många springturer i skogen. Nästan olidligt varmt, redan på morgonen.
Utflykter och äventyr. En dag var vi på Kneippbyn (mer om det i ett annat inlägg) och med åtta timmars nöjesfält i kropparna, avslutade vi dagen på Leva Kungslador. Ett favvisställe som ligger lite, lite söder om Visby!
Vi avnjöt maaagiska stenugnsbakade pizzor. 
En endaste dag råkade vi ut för vad som finns i massor kring ön just nu; alger.
Om kvällarna har solen varit mjuk och temperaturerna så sköna. Samtliga har pustat ut. 
En endaste dag av alger, sen har vi bara njutit av sånt där; klart, klart alldeles sagolikt varmt havsvatten. 
Glassigt värre har vi haft det!
En del av en Dagens Strandpackning. Och japp, här på öjn tar Husmor så himmelens ledigt. Köper smoothies och bröd och kakor hejvilt. Känner lyxen i vilan. 
Lillebror har älskat ö-dagarna precis lika mycket som vi anade. Att bada är liksom livet enligt honom. 
Efter många dagar här på söta gården, så känner vi oss så hemma här nu.Vi har sovit i lilla gula stugan, som heter Bertilbo. Hur passande? 
Så mysigt att ha ett eget litet krypin.
Det var lördagkväll. Alldeles i slutet av juli.
Almedalen. 
Med så många nya vackra planteringar. Vi vandrade vidare. Mot strandpromenaden!
Alltsammans, var bara ett endaste wooow!.
Skrållan. Hon checkade ut, så att säga. Ja, alltså. Det hade hon gjort direkt efter restaurangmiddagen och sedan lyfts från bilen till vagnen. Och där snusade hon vidare. Gott, så gott.
Medan brorsorna var vakna och hade high life!
Vi gick längs vattnet och häpande. Någon utforskade allt möjligt. Innan vi sedan vek av, och gick genom Kääääärlekstunneln…
Av deras förstfödde, förevigades dom. Mitt i kärlekstunneln. Dom där två, som liksom är lika kära nu som för en hel hop år sedan, när allt var så pirrigt nytt. Det finns ingen jag beundrar så, som den där skäggige mannen jag får äran att kalla för min.
Storebroren klättrade i muren och tittade på utsikten. Vilken han bara var tvuungen att få ta en bild på, eftersom den var så vacker…. han ska bli fotograf när han blir stor också, förstår ni.
Häpnade, över ljuvligt vackra blommor och planerade rabatter och en helt hejdlöst stor murgörna.
Sen behövdes ammepaus!
Innan vi gick vidare. Bland smågränder. Uppåt. Mot vad vi kallar ”Utkiken”.
Mannen tog Kaffi och jag Saffran. Minimannen choklad, förstås. Samtliga väldigt nöjda.
När vi njutit av både hav och blommor, solnedgång och glass. Så började vi tjava neråt hamnen igen.
I lampornas sken gick vi bland rosor och de gulligaste av små gränder.
Så säger jag till mannen, där vi rullar varsin barnvagn fyllda med tre snusande älsklingar; tänk att vi varit på date ikväll, tillsammans med alla barnen. 
Senaste kommentarer