Så vaknade vi upp i det där älskade kalkstenshuset, på vår absoluta favoritplats på jorden, näst vår egen gård. Gotland, hej!

Här är den plats jag kommer till sån otrolig ro… ni vet, en plats där man känner sig som hemma, men inte är hemma.. där det finns massor att alltid göra. Älskat göra, ja. Men ibland kan ju några dagar tvärlata dagar vara bara exakt det man behöver, och såna, det får vi här.

Lilla O gjorde sig hemmastadd, hittade leksakslådan och började servera oss alla kaffe huller om buller.

Och efter en lång frukost, klipptes gräsmattan. Iiiinte Olof emot. Tvärtom!

Själv stack jag ut i skogen och sprang på älskade, hemtama stigar… som jag sprungit på sedan fjorton år (!?) tillbaka.. kära hjärtanes! Fint välkomnad hem blev jag också.

Middagsdags. Med den så enkla, till känslan nästan fuskiga, fiskgratängen som alla bara älskar. Recept HÄR.

Och så gotländska jordgubbar med grädde och chokladkross till efterrätt. Det var ju ändå mamman och pappans elfte bröllopsdag!

Vi sov som grisar. Njöt av lugnet. Tog dagarna som dom kom, i sakta mak.

Nu skulle det bli sockerkaka.

Brofika på Stora bron, fy farao så mysigt!

Sommarbarnen! Vana brofikare.

Kan liksom inte sluta superlativa.. vi hade det (nästan) för bra.

Och förstås drog vi till våra favoritstränder. Här, på väg ut på den absolut största favoriten.

Bada, vila, fika, leka, busa. Och tusen amningspauser, om ni frågar den där lilla Virvelvinden.

Badkläderna på tork…

Och efter några lugna bara-vi-dagar, bytte semestern skepnad…. men mer om det en annan dag!

Emmeli