Den här veckan har varit (och är fortfarande delvis) en pärs. Det var därmed enormt gott att få ta helg, kliva upp i nystädat hem och titta ut på det mest vackra marsvädret vi kunde tänka oss. Med en känsla av hopp om friskare familj adderades ljuva minusgrader, glittrande snö, klarblå himmel och strålande sol.
Jag och barnen masade oss ner mot lagårn i sakta mak.
Där mötte vi hästpojkarna. Hur vackra? Så enormt, tycker jag. Den här veckan har jag tänkt lite extra på hästeriet.. för prick ett år sedan var jag och barnen nere i garagedelen av lagården.. och jag kom huxflux på att ”men tusan! HÄR kan man ju ha hästar, ju!”… och ett år senare, så står dom där. Jag låter bli att försöka orda min tacksamhet.
Vårvintern i sin vackraste skrud!
Så kom pappan hem från arbetet och familjen blev hel.
En trygghetsbubbla uppstod, som vi tillät oss hoppa rakt in i. Det är fasligt ute i världen. Det är oro för Det Där Viruset jag knappt orkar tänka på, av oro. Vi rymde från allt det där för en stund.
Tog snoriga näsorna och alla lager av ullkläder. Smörjde kinderna med solskyddskräm, kokade varm choklad och grillade oss järnmackor till lunch. Sportlovsmyset uppstod!
Sagolikt härligt!
Barnen byggde snökojor och hästarna fick sig en fredagstur. Mannen och Minimannen tog varsin pålle och lekte kring gården. Jag önskade så att jag hade haft orken jag med, med min kolaböna där i hagen, men njöt av synen av denna kvartett..
Mannen och hans Bundis. Det äär så häftigt att se dom tillsammans. Hur Ikrans förtroende bara växer och växer för sin M. Jag och I är BÄST… på att gosa i hagen. Han pussar mig så fort jag ber om det. Men när vi ska samarbeta.. från marken alltså, då blir jag mest arg och tycker att han är… dum. Och han, tycker att jag är en hispig sprätthöna. M och I, är bästisar.
Och den där duon. Magi. Från början till slut. Nyp mig i armen, alltså. Att få möjlighet att ge detta till småungarnas barndom.
”Kom min ponnykompis, så går vi”!
Lilla Fjädern var glad när kompisarna kom tillbaka till hagen..
Bus och lek uppstod! Vem tror ni vann racet? Lilla Chippen, förstås!
…
Hujedamig, vilka magiska timmar!
Vi kan kalla det; ”Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!”. Äsch, så fint! Och någon gång måste ju denna Sjukstugehärva ge sig…
Tjohoo! Vi lever! Har ej gått under jorden. Har saknat er. Hoppas att ni mår fint!
Och, förlåååt.. men förra veckan var jag bara ”tvungen” att småljuga för er lite, angående planerna och så.. ni kommer förstå varför..
Förra veckan fylldes med..
Livet. Och när dagen ligger i hjärteasken och jag tittar på dom där tre som sover tätt intill varandra. Då känner jag mig rikast på jorden.
Hästarna hade ganska så bråkiga dagar. Lite ”bakslag”, som vi nu denna gång tog med betydligt mer ro än när två första hästarna anlände oss och hade sitt lilla efter-två-veckor-bakslag. Fjödur var skygg, så skygg mot oss människor och ganska så sur på pojkarna i hagen. Men inte mer än så. Inget argande mot någon människa. Då var Hästmamman nöjd. Och för det mesta var det frid och fröjd, med nyfikna, glada hästar med öronen framåt. Älsksklingarna våra!
Vi hade Världens mysigaste Fettisdag. Jag och barnen fyllde semlor och dukade för semmelfika tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar. Vi umgicks i friskluft och februarisol och semlor på toppen!
Succé! … och här i bild; ett sånt där ögonblick som får mina ögon att tåras. Av tacksamhet. Juniflickan i sin Morfars famn. Strax efter hon sagt till sin Morfar; ”Alltså Morfar! Jag ÄLSKAR dig!”.
Det där var en utav veckans höjdpunkter. När jag var ute och lekte med lillponnyn. Vi tog oss joggturer längs lillvägen och ponnyplutt gjorde glädjeskutt.
Vi gladdes åt ljusets återkomst. Känslan av ”jaa! Nu är vi igenom mörkertunneln”. Utetimmarna samlades till många, många. Solglajjor på!
Storebror bjöd oss alla på så god fruktsallad.
Barnen och jag hade mysdag med min äldsta systerdotter. A, som är som min Lillasyster då det ju bara skiljer 5,5 år på oss. Barnens storkusin, som snarare är som deras lillmoster. Älskade A. En dag jag sparar i hjärteasken. Barnen likaså.
Det blev torsdag och vi kände viss separationsångest här hemma. Minimannen skrev kärleksmeddelanden till sin mor. ”Jag älsGar dig” och sånt där. Som man blir gelé i hjärtat av, ni vet.
Vi tog oss en tur, efter torsdagsstädningen, ner på byn. Ungarna fick Tom & Jerry-kex (livets fest om ni frågar dom!) och mamman njöt av fina blommor på söta blomsteraffären. En mårbacka följde med oss hem!
När vi vandrat från byn och nästan var helt hemma, hade jag denna syn framför mig. Två små bröder som vandrade bredvid varandra. I vagnen rullade jag en trött StoraLillasyster. Snart, snart hemma på vår plats på jorden. En sån där nyp-mig-i-armen-stund.
Så blev det fredag, efter en natt med kaos. Jag hade näästan helt bestämt mig för att säga hejdå till alla barnen över helgen. Men mitt Mammahjärta klarade inte det. Bland annat för risken att B skulle vara ledsen och sakna sin amning för mycket, så sent på torsdag kväll började jag packa för honom för en helg på vift. Under natten vaknade han och gallskrek över tandsprickning (så typiskt, en natt vi hade behövt typ extra sömn). Vi hade en vakentimme med skrik. Som sedan byttes mot en ny vakentimme när pappan åkte iväg på brandlarm. Och nästa timme, ja då skulle vi kliva upp. 04.15. Men häpp häpp! Det blev fredag. Brandispappan han preciis hem från sitt larm, logga ut sin jour och iväg det bar för mig och Lillebroren. Vi mötte upp Storan och hennes två småpojkar. Mot tåget. 05.42 satt vi, gänget, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och tuffade genom landet. Söderut, Mot huvudstaden! Bertan fann sin plats, som ni ser.
Det var helt enormt roligt, att få kliva av tåget som Den Stora Överraskningen, för älskade födelsedags-storasystern som fyllde 40 år i helgen. Hon visste om att mor och far och Storan skulle komma. Men inte mer än så. Så hon blev enormt överraskad (kika in på min story nu vetja, så ser ni hennes min när vi klev av tåget. ”Överraskning!”, döpte jag höjdpunkten till). Hela helgen har varit överraskningar, blomster, spaande, goda middagar och massor av Kärnfamiljehäng.
En oförglömlig helg! En upplevelse, tillsammans med min Lill-B.
Veckans sista dag, packade jag och B ihop oss. Maj gadd som vi längtade hem då. ”Pappa? Chippe?”, undrade Bertilen. Längtandes efter Pappa och sin ponny. Syskonen också, förstås. Och hans morsa, kan omöjligt förstå att hon stod ut med huvudstadslivet ett helt år, året efter gymnasiet när jag gick ett år folkis i Bromma!? Men det var en skyddad bubbla, tror jag. Alltså..Allt rännande och det höga tempot, stressen, avgaserna, bullret, alla MÄNNISKOR, all o-frisk-luft, all TRÄNGSEL, alla AFFÄRER, alla MASSA, av ALLT. Min själ SKRUMPNAR ihop, sakta men säkert. Ett par dygn var nog. Tack Gud för att vi får bo och leva som vi själva mår bäst utav!
Vi avslutade veckan med Magi. Pappan mötte upp mig och B på perrongen. Storasyskonen var hos Farmor och Farfar. Men till sist var hela familjen samlad. Alla hade vi haft en panghelg på var våra håll. Och wow, så härligt att få samlas igen. Jag snabbpussade mannen, kramade om barnen som somnade bums.. och formligen kutade ut till hästhagen och gnuggade händerna hästdoftande och pussade mule. Hemma!
…
Alla veckor kan inte vara sådär superfräsiga. Men oh, vad tacksam och glad jag är som fick vara med. <3
Nu är det ny måndag!
Veckans planer:
-Jag har sån pustande skön känsla inom mig. Ääälskar att vara hemma igen och NJUTER så. Men, jag har också förskräckligt ont i halsen och är långt ifrån kry. Inte låtit det få ta plats i helgen, pepprat med alvedon men kommer nu hem och slappnar av och hej och hå. Honungsvatten, strepsils och vila väntar..
-Få äran att vara HemmaMamma ännu en vecka, inom Team Drömgården. Jag och M pusslar och grejar för att få livet att gå ihop på det sätt vi önskar.
-Sportlovsveckan pågår här i norr. Och nog ska vi ordna oss Sportlovsmys!
-Vi har minsann också en Födelsedagsvecka! I slutet av veckan får vi en 6-åring här hemma. Kära nån, så fräsigt! Vi ska kalasfixa tillsammans jag och barnen. Sånt gillar vi ju!
-Jobba i kapp i mailen. Och svara på oändligt med kommentarer från er. TACK för att ni är så fina och engagerade!!
-Här på bloggen får ni hänga med på Födelsedagsfix, bland annat. Vad sägs om Vårt bästa Vetebullerecept? Jag tänkte också sända er en hälsning om ”Att leva med Naturen”. På instagram händer det också alltid grejer… livet styr, helt och hållet. Men, I filmformat, på instagram stories, har jag förberett för att skicka er ett gympapass, på onsdag! Håll utkik då om du är gympasugen, vetja!
-LEVA! Dag för dag. Stund för stund. Här och Nu:a. Allt det bara går.
…
Önskar er alla goda alldeles-i-början-av-mars-dagar!
Vi landar i måndag och på sin plats, en liten tillbakablick på veckan som gick, innan vi landar och blickar framåt!
Vi startade med Tillsammansmåndag i vanlig älskad ordning. Vi spelade hockeyspel, friskluftande oss och spelade fia med knuff tillsammans. Magiska stunder!!
Jag tog min premiär-ridtur med Fjödur. Turen gick fint. Galoppen över snöiga åkern, var magi. Vad som hände vi sadlingen (att F blev rädd, slet sig, hamnade ut på mellanstora vägen och orsakade smärre hjärtsnörp i några sekunder..) det låter vi hamna i kapitlet ”sånt här händer när man är en rädd liten Fjäder som hamnat på ny plats, bortryckt från sin trygghet, och nu med alllllt och alllla nya för honom”. Pappa M grejade med vår lilla högt älskade hästpojke och från att vi första dagarna knappt kunde klappa F, så har det redan hänt mycket.
På tisdagen hade jag och alla barnen Kulturdag. Jo, jo! Vi tjavade ner på byn med små och stora ben, hamnade i mamman och pappans ”gamla giftasfestlokal” och bjöds in till en underbar föreställning av den bästa Kulturskolan på jorden. En Musikalisk Resa bjöds vi!
Sen knatade vi hemåt och jag bjöd älsklingar på våfflor och nykokt hallonsylt. Tror ni på barnajubel?
Barnen hade lekstunder långa och röriga som jag vet inte vad. Men jag ÄLSKAR det. Är absolut en städnissa som älskar ordning och reda. Men lika mycket älskar jag synen av och ljuden från barnen när dom är inne i en riktigt härlig lek. Ordning räcker om jag har en stund på morgonen och kvällen innan natten.. där emellan ser det mer eller mindre ut såhär i hela hemmet. Barn ska få leka. Sådetså.
Nej, gråt inte. Det gjorde inte jag. Jag skrattade rätt gott, faktiskt när jag hade omplantering. Av mina ”övervintrade pelargoner”. Superfrodiga redan nu. Verkligen.
Jag gjorde två rysligt fina loppiskap. Kandelaber och söt kopparkittel.
Jag tog en utav Bertils långa sovningar till att sitta ute i vårvintervädret som likande april, för att jobba mig genom mailkorg, skriva utkast för samarbete osv.
Bertilen åt äpple ute i stormen och hade två kompisar som inte alls var intresserade av sitt granris utan på sitt sätt bönade om bad. Om äpplet, förstås.
En endaste femtimmarssväng var storasyskonen på förskolan. Och det räckte för att haffas av Herr Äckelsjuka. Det är tusan inte en schyst tid, Vabruari. Lilla hjärtat. Så tapper. Och tack och lov en lindrig variant och med ingen annan i familjen som blev sjuk.
Fjödur fick stanna själv i hagen för första gången medan dom andra två hästarna var på tur med alla familjens människor. Det var hopp i luften. Magis-snusket verkade ha coolat ner sig, Juniflickan var piggare. Alla var ute och tjavade runt åkrarna, solen sken och det var goood fredagsstämning.
Hade aldrig kunnat ana hur trevligt det här hästlivet skulle bli, där samtliga är så involverade.
Helgen inleddes med hästtur följt av fika ute på bron. Helgen blev så mysig. Fylld av sånt vi tycker om. Framförallt; frisk familj. Endast någon snorkråka som vägrar ge sig iväg. Tacksamt!
Vi avslutade veckan med stort Vetebullebak, jag och barnen. Den ni! Svettigt som ett gympapass! Men så himla trevligt.
Och mitt i allt där vi höll på att baka blivande 6-årskalasbullar, så kom jag på att ”men jädrans!! jag rullar några släta bullar också så haar vi ju semmelbullar till på tisdag!! hurra!!”
Farmor och Farfar kom och grillade korv med oss och provsmakade nybakta bullar. Så gott veckoavslut!
En vecka fylld med livet.
…
Nu väntar den sista februariveckan på oss…
Veckans planer:
-Mysa skiten ur sista dagarna av februari. Hujedamig som vi varvat med sjukor bland samtliga familjemedlemmar sedan sista veckan i januari. Vi satsar på hemmamys med små kära besök här hemma under veckan. Försööker hålla oss ifrån baciluskorna… och har det gott på kuppen, förstås!
-Gå på Utvecklingssamtal för Storasyskonen.
-Fira Semmeldagen! Längtarrrr! Det blev ju liksom inget finfika i helgen som var men semmelbullarna ligger beredda i frysen.
-Sända er hälsningar. Tänker mig ett inlägg med En Liten Vitaminkick! En hälsning med ritningen av Foderbordet till hästarna som så många frågat om. Och känner jag livet rätt så bjuder det på sina inslag utan att jag kan planera. Som det ska vara, tänker jag.
-”Leka” med hästarna. Varken jag eller M är ute efter någon ”härskande” position gentemot våra hästar. Vi vill mer än så. Vi vill skapa er ralation, en vänskap och en vilja där hästarna har lust att samarbeta med oss. Vi använder oss av ”De sju lekarna” (googla du som är intresserad) väldigt mycket. Just nu är jag och Lilla Fjädern alldeles i början och han är en fortfarande ganska ung, väldigt känslig själ som tycker det mesta är jätteläskigt. Så just nu jobbar jag stenhårt för att visa honom att så ej är fallet… tålamodskrävande, milt sagt. Lika utvecklande och en helt fantastisk känsla för varje steg framåt.
-Unna mig en tur till Blomsteraffären nere på byn. Hoppas att dom fått in några Mårbacka! Ni såg ju hur mina såg ut.. jag behöver nog fylla på med någon fräsching, haha!
– Njuta av livets guldstunder. Alla dagar är inte balans och superhärliga, rakt igenom. Ofta, så bjuder dagen på lite av varje, eller hur? Men med gott fokus och positiv inställning, så kan mycket påverkas till det bättre.
-HemmaMamma-njuta. Små härliga stunder tillsammans med dom där tre som är halva-halva mannen och mig. Älskar att få vara med.. mitt i samtalet ute i hästhagen tillsammans med vår femåring, .. när han pratar om hur mycket han älskar hästarna, för att i nästa sekund fråga ”vad är en stjärna egentligen?… är solen en stjärna?” varpå jag vässar mina geniknölar och försöker svara på allt så gott jag bara kan. Jag nyper åt mig av pysselstunden med Juniflickan där hon plötsligt avbryter och säger ”mamma..? jag ÄLSKAR dig!”.. eller goset med den där lilla plutten som nu är närmare 1 år och 9 månader som ena sekunden hänger under mammas underställströja och sörplar mjölk, nästa kastar yatzytärningar och försöker hänga med i spelet och tredje sekunden säger ”mamma? Klaaam!” och ger mig den mysigaste kramen jag kan tänka mig.
Önskar er en fin sista februarivecka! Ta hand om er. Som alltid; – allt ni bara kan!
En tur tillsammans med hela familjen. Alla mår gott, inifrån och ut. Ungar och hästar härs och tvärs. I det ljuvligaste vädret. En minusgrad och värmande sol.
Jaa! -den här helgen bjöds vi på Vårvinterviskande väder! Tycker så mycket om denna femte årstid här i norr.
Vi gick på nya vägar för hästpojkarna. Men dom är ju, tillsammans, världens coolaste. Nere vid havet var det vackert i vanlig ordning. Sån lyx att ha det här några minuter till fots från gården. Vidder från köksfönstret är mitt bästa. Att dessutom snabbt kunna andas hav, är nästan för bra för att vara sant. Höga Kusten är Själamagi.
5-åringen sitter som gjuten där på ponnyryggen. Igår lärde han sig att luta sig framåt och bakåt beroende på lutningen i naturen. Det är ju mest uppför och nerför här i bygden, liksom.. så det var finurligt att lära sig, ju. Såna där små människor snappar upp allt och lite till som karbonpapper alltså.
Småsyskonen hade det gott i vagnen, dom också.
Så tog vi skoterleden hem och 650-kilos-mammuten klev inte igenom en endaste gång. Leden var som den härligaste autobahn, mao. Ikran och M travade iväg bredvid varandra, som ler och långhalm. Själv svettades jag jäkel av att styra mitt gäng framåt.. finemang gick det på leden, men sista biten hem tog vi över åkern där solen värmt upp skaren sådär lagom att vagnsdäcken skar ner.. ooom och om igen. Äschdå. Väldans bra träning blev det!
Väl hemma var kinderna mer än varma och vi kisade mot solen och njöt. Hästarna rullade sig i hagen medan jag och den skäggige stod där och konstaterade att ”Drömgårdslivet… vi är inte dom som har koll på allt.. barnen springer lyckliga runt i håliga strumpor.. Källsorteringen välllller över. Det är en del ”ja justja”.. men carpa skiten ur livet, det gör vi tusan bra!”.
…
Hoppas att ni haft en god helg. <3
Jag sitter här i Salen nu, med långkallingarna ännu på och hör hur det plötsligt smattrar mot rutorna och vinden viner. Väldans tur vi njöt av finvädret igår. Idag, har vi haft fokus på något annat. Något smått helgalet. Men hutlöst roligt. Jag har senaste två veckorna mumlat saker som ”idag bestämde vi oss för något galet, men jag måste få smälta beslutet lite för mig själv först”. Jo, jo.. Idag drog vi iväg och hämtade hem en ny familjemedlem, förstår ni. Mer om det en annan dag. Vad tror ni det är??
Glöm inte gilla Drömgårdsliv facebooksida för att få dom senaste uppdateringarna. Klicka HÄR för att gilla sidan, bums!
Jag skulle fylla 29 år, för några månader sedan, ni vet.
Dom där två för-mig-världsviktiga människorna frågade vad jag önskade mig… ”jag har ju allt jag bara kan önska mig”, svarade jag…. ”fast förresten, så önskar jag mig att jag och barnen ska få komma och umgås med er och sova ööver, så mysigt!!”. Förstås kunde dom inte låta bli att strössla med annat fint. Men, nu sitter jag alltså här, hemma i älskade Drömgården, har söndagkväll och känner mig alldeles ohyggligt varm i hjärtat. För i helgen blev äntligen det där äventyret av och barnen och jag har haft det kungligt. Och mer än så. Hos älskade, älskade Mor och Far. <3
Vi tar en kik!
Välkommen… ja, som alltid kände vi oss mer än välkommen och strösslades med kramar och ”vad roooligt att ni kommer hit till oss!”.
Som en stor varm kram hela alltet. Storasyskonen spelade memory med rocka-sockorna-mormorn..
… medan den här mamman fick en alldeles ljuvlig långpromenad ute i blåsten, tillsammans med snusande Lillebror. Vi hamnade också på loppis i slutet av turen och kära hjärtanes, det var nog livets loppistur. Sääg att ni vill se mina fynd!?
Till kvällen bjöds vi till middagsbordet och ur stora kitteln osade det och ur den plockades palt efter palt upp. Som vi åt med nykokt lingonsylt och alldeles för mycket smör. Iskall mjölk också, förstås. Det var så gott att det var inte klokt. Och total paltkoma uppstod förstås.
Lägg då till att jag därefter fick knata ut till Pappaeldade bastun och njuta tystnad, knäppandet från elden, omringas av värmen och bli sådär inifrån-och-ut-varm… jag kände mig gråtlycklig där jag satt och filosoferade för mig själv… och smyg-åt karameller och klunkade iskallt vatten. Jag tänkte på allt jag har här i livet, och som jag är så förbenat tacksam över. Bästa bästa känslan. Tacksamhet.
Sen körde jag nattningsrace uppe i ”prinsess-sängen”… dom två minsta småttingarna knoppade fort efter sagostunden med sagor från min barndom.
Och förstås, fick Storebroren vara lite Storebrorsvaken. Äta kex och ost och lördagsgodis och se på Mello. Ni anar ju, lyckan hos en fem-snart-sexåring. Innan vi kröp ner och somnade på stuberten.
Men efter en timme av god sömn, vaknade jag. Av Lillebroren. Som undrade var han var, som skulle till pappa, och som fullkomligt höll på att äta upp sin mamma och liksom gick överstyr med amme-myset… och precis inget klaffade. Puh. Natten korar in som ”min första långa vakenstund under natt med liten unge”, så med andra ord har jag inte mage att klaga som nu snart varit mamma i sex år och alltid varit bortskämd med att få sova.
Det blev ny dag. Med solen som smög. Och samtliga på väldans gott humör. Att som pytteliten, väldigt stor djurälskare, få hålla i en Torehund, alldeles själv.
Världens Bästa Morfar gjorde sparktåg med sina tre yngsta barnbarn.
Söndagen blev rätt så sömnig men sådär skrattig och härlig och småtokig som det kan bli när man är lite sådär övertrött men liksom inte behöver prestera ett endaste dugg, utan bara kan bara-vara-vara… gäspa, äta gott, vila, slumra till i finsoffan, sörpla kaffe och bara, bara njuta det sista av den där födelsedagspresenten jag värderar högt, så högt.
Mitt i prick av vad jag uppskattar allra mest i livet. Tid med människor jag älskar. Precis vad jag önskade mig!
Hoppas att ni haft en god helg, alla ni. Så hörs vi imorn igen!
.. och vill ni veta vad Vackerpappan påtat med under tiden vi varit iväg? Då kan ni kika in på instagram, @dromgardsrenovering!
..med en väldans massa grubblerier om ditt och datt i mitt huvud. Försöker sortera, tänka en sak i taget, mota bort hjärnspöken och andas djupt med känslan av; ”allt löser sig”. Tänker låta mig landa, genom att kika lite bakåt på veckan som gick och ta nya tag inför veckan som är här!
Måndagshälsningen och veckan som gick;
Jag och barnen hade en drömmig veckostart, tillsammans med Mammamormor och Pappamorfar här på gården. En dag för hjärteasken!
Storebroren tappade sina livets två första mjölkisar!! Han och Lillebror höll på att busa, förstår ni… Storebroren bet tag i ett gosedjur och Lillebror drooog.. och ut FLÖG två mjölktänder. Vilken tragedi först, för att två sekunder senare blir ett ”men vänta, det här är ju rätt så coolt” och snabbt i med tänderna i en liten kaffekopp och poff hade ju dom förvandlats till två gullpengar, förstås och Minimannen var lycklig så det förslog!
Jag tankade kraft, ork och energi med skön puls i kroppen och strösslande endorfiner genom hela mig.
Vi lekte inne på Lekrummet och bytte tänkta förskoletimmar för storasyskonen, mot hemmatid och kurerande av Storebror..
Fast StoraLillasyster var så cool och tyckte att det skulle gå hur bra som helst utan även storebror på föris, så två små svängar var hon där själv i alla fall, och mamman fick, medan Lillebror sov, så fina tumanhandtimmar med sin förstfödde.
Det var isgata, storm men väldigt vackra skymningar.
Mellistime gånger många! Och i sann januarianda åts dom allra sista peppisarna upp från julen..
Jag bjöd älsklingasgänget på värmande favorit; Fisksoppa! (receptet på soppan finner ni HÄR)
Minsting njöt av gårdens alla djur. Fransson och ”Chipp” (Lilla ponnyn Chippen) är han lite extra kär i.
Det blir fredag och jag och Juniflickan laddar upp för Härligt Fredagsmys. Det blir en pangkväll och livet känns lite fööör bra.. jag skickar er en hälsning på bloggen, uppfylld av livet. En kvart senare, när barnen somnat och jag M just satt oss till ro i Finsoffan… då kommer Lillebror upp, sätter sig i min famn och täcker mamman med sånt man inte vill bli täckt av men som också ingår i mammalivet… Herr Äckelsjuka verkade vara hos oss och tjoflöjt sån sordin den kan lägga på livet!
Det blir lördag och natten hade varit lugn om än aga-sovande för päronen… ”blev det inte mer än såhär!?”, säger jag och mannen men vågar inte tro att det skulle vara sant. Vågar inte chansa på att bege oss på efterlängtade familjekalaset på lördagkvällen varpå tårögda, kusin-längtande småungar blir ledsna, men vi bestämmer oss för att mysa skiten ur lördagen, här hemma. Det blev en fin lördag. Lite trött och sjukstugestött i kanten, förstås.
Peppiga stunder på övervåningen och en fantastisk söndag, med ridbyxorna på, avslutade veckan..
… men idag är det som sagt ett trött gäng här. Helgen som började med att roliga planer kraschades och byttes ut mot sjukstuga kanske tagit ut sin rätt lite också..Ej så lätt att tanka energi i sjukstuga. Sjukstugan, som vi visserligen är makalöst glada över att den inte blev Herr Äckelsjuka.. det kan inte riktigt ha varit det för B, eftersom ingen annan insjuknat.. ur hans jobbiga fredagskväll kom nämligen feber och en hiskelig hosta. Som även Storalillasyster nu fått fast utan den dryga snusk-starten. Storebror är tack och lov nästan helt host-fri efter hans förra vecka som krasslig. Åhå, den tid på året alltså… mammahjärtat värker… Med tre älskade små, som lever tätt, tätt.. pjtaa.. det känns som att sjukorna kommer avlösa varandra nu, Vabruari igenom!!… ääär det någon som känner igen sig??
.. Tänker också.. Det hade kunnat vara så, så mycket värre! <3
Veckans planer:
Jag har en må-bra-plan; Pyssla om barnen allt jag bara kan och sänka kraven på annat.. Exempelvis ambitionen på matlagandet, som kräver sin ganska så stora dos energi av Hemmamamman dag för dag…. fiskpinnar få bli en utav veckans middagar. Pannkaka en annan. Huvudsaken krassliga barnen äter.
-”Vi” har brandisjour veckan lång, dygnet runt, med allt vad det innebär. Brandisjour, med brandövnig och eventuella utryckningar (vilket betyder att jag är den som har 100 % ansvar för älsklingsbarn). Vackerpappan har också tv-uppdrag.. vilket utmynnar i att både pappan och mamman behöver använda extrakrafter denna vecka. Ej så passande just nu, men så blir det ibland. Vi kämpar på tillsammans, Team Drömgården.
-Hovslagaren kommer och verkar hästpojkarnas fossingar. Det blir spännande!
-Kika in till er så ofta livet tillåter. Älskar ju att sända er hälsningar och är så förbenat glad för er som finns som en hjärtevarm trupp i kring!
-Tanka energi genom motion, hästgos och lugna målningsstunder på övervåningen,, som nu börjar bli ett favoritställe i hemmet!!
-Ha helgen i lyckosikte! Då åker jag och barnen på litet högst älskvärt äventyr!
Slutligen…
-Ta en stund i taget, samla hjärtat med guldstunder.. livet är ju inte svart eller vitt. En dag behöver ju inte vara ”bra”/”dålig” rakt igenom, dagarna fylls med livets alla nyanser, visst?… varje guldstund haffar jag tag i, som alltid!
Senaste kommentarer