Julafton 2020!

Det blev Julaftonsmorgon 2020.

Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!

Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!

Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!

Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.

Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.

En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.

Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.

Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!

Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.

Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!

Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.

Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.

Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.

Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.

… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.

Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.


Emmeli

Årets Nissespaning!

I det fjärde advenspaketet låg ett brev…

”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”

… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?

.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!

(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).

Vi gick i väg!

Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.

Vi spanade och spanade..

Kämpade tappert..

.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.

Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.

.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..

.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..

Vi hade det gott, alldeles oerhört.

.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…

Solen.

Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.

… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.

Så, så gick det till på Nissespaningen år 2020!

Emmeli

Två utflyktsmål här i höga kusten!

Det var i fredags. När solen äntligen sken på oss igen. Jag och M hade beslutat att överraska gullungarna. Med en fredagsutflykt helt i deras smak!

Efter lunch drog vi iväg norrut. Mot Sidensjö! (nära Örnsköldsvik). Hamnade på vacker plats… där ”plöötsligt” också kusinerna, Faster och Farbror dök upp. Välplanerat och himla roligt att få överraska barnen… inte mycket som behövs för att det ska bli fest. Att få träffa älskade människor… och checka in i Sagoskogen! Det var fräsigt!

Källarbackens Saga!

Vi välkomnades in i sagoskogen. Vandrade stigen med den ena kända sagan efter den andra. Vi stötte på Bockarna Bruse, såg Tre små björnarnas nersuttna fotöljer, mötte Putte i Blåbärsskogen, Rödluvan och många fler.

..ett tips om ni åker hit, är att ha läst några utav sagorna som utspelas där i skogen. Det hade vi gjort och det var roligt för barnen att känna igen vilka dom mötte.

När det blev för spännande är det gott att ha en stor och trygg Gudfarshand att krypa in i, sa Bertilen.

Jomen ni seer väl att det här är Hans och Greta?

.. och här en busråtta i elaka häxans pepparkakshus? …

När vi gått sagostigen kom vi fram till en liten oas. Med liten loppis, en hel hop olika djur och ett sött litet kafé. Vi fikade och bekantade oss med smådjuren..

.. konstaterade för hundrade gången att vi så gärna vill ha höns. Och vad i hela friden väntar vi på?

Vi fick ta lille B gråtandes från lilla lammet han hann blev kompis med… så vad sägs om några får också när vi ändå håller på? Haha!

… ett mysigt utflyktsmål för ett sällskap med småttingar! HÄR kommer ni till Källarbackens Saga och dess hemsida!

När vi var solvarma och tröötta susade vi hemåt byn igen. Drog på lilla coop och handlade middagsmat att äta tillsammans med hela Svärfamiljen, nu också Farfars/Morfars, menar jag! Som toppen av den middagen, njöt vi också godsaker vi inhandlat från nya, fina fina delikatessbutiken som Mjälloms tunnbröd öppnat i sommar. Wow, alltså! Så otroligt fräscht och så mycket gott där. Kika in hemsidan och lova göra er ett besök där om ni passerar Ullånger! HÄR kommer ni till 1923 Tunnbröd och Deli!

Ett par Höga kusten-tips, ja!

Nu ska vi njuta solig onsdag här på Drömgården, jag och kidsen! Troligtvis gör vi oss en liten utflykt mot kompisar mitt i dagen också! Älskar att få skapa dagar med dessa små. <3

Emmeli

Vårvinterviskning… och något galet!

För mig finns det inte mycket som slår det där;

En tur tillsammans med hela familjen. Alla mår gott, inifrån och ut. Ungar och hästar härs och tvärs. I det ljuvligaste vädret. En minusgrad och värmande sol.

Jaa! -den här helgen bjöds vi på Vårvinterviskande väder! Tycker så mycket om denna femte årstid här i norr.

Vi gick på nya vägar för hästpojkarna. Men dom är ju, tillsammans, världens coolaste. Nere vid havet var det vackert i vanlig ordning. Sån lyx att ha det här några minuter till fots från gården. Vidder från köksfönstret är mitt bästa. Att dessutom snabbt kunna andas hav, är nästan för bra för att vara sant. Höga Kusten är Själamagi.

5-åringen sitter som gjuten där på ponnyryggen. Igår lärde han sig att luta sig framåt och bakåt beroende på lutningen i naturen. Det är ju mest uppför och nerför här i bygden, liksom.. så det var finurligt att lära sig, ju. Såna där små människor snappar upp allt och lite till som karbonpapper alltså.

Småsyskonen hade det gott i vagnen, dom också.

Så tog vi skoterleden hem och 650-kilos-mammuten klev inte igenom en endaste gång. Leden var som den härligaste autobahn, mao. Ikran och M travade iväg bredvid varandra, som ler och långhalm. Själv svettades jag jäkel av att styra mitt gäng framåt.. finemang gick det på leden, men sista biten hem tog vi över åkern där solen värmt upp skaren sådär lagom att vagnsdäcken skar ner.. ooom och om igen. Äschdå. Väldans bra träning blev det!

Väl hemma var kinderna mer än varma och vi kisade mot solen och njöt. Hästarna rullade sig i hagen medan jag och den skäggige stod där och konstaterade att ”Drömgårdslivet… vi är inte dom som har koll på allt.. barnen springer lyckliga runt i håliga strumpor.. Källsorteringen välllller över. Det är en del ”ja justja”.. men carpa skiten ur livet, det gör vi tusan bra!”.

Hoppas att ni haft en god helg. <3

Jag sitter här i Salen nu, med långkallingarna ännu på och hör hur det plötsligt smattrar mot rutorna och vinden viner. Väldans tur vi njöt av finvädret igår. Idag, har vi haft fokus på något annat. Något smått helgalet. Men hutlöst roligt. Jag har senaste två veckorna mumlat saker som ”idag bestämde vi oss för något galet, men jag måste få smälta beslutet lite för mig själv först”. Jo, jo.. Idag drog vi iväg och hämtade hem en ny familjemedlem, förstår ni. Mer om det en annan dag. Vad tror ni det är??

Glöm inte gilla Drömgårdsliv facebooksida för att få dom senaste uppdateringarna. Klicka HÄR för att gilla sidan, bums!

Emmeli

Åt skogen, så härligt!

Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.

Men icke!

Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.

Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.

-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!

Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)

Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?

Behöver liksom inte vara krångligare än så.

Juniflickans hand i min.

Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.

-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.

Dom är vana.

Men titta!

Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.

Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!

Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.

Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.

Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.

Åt skogen, så härligt!

Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?

På återseende!


Emmeli