Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Åhå så skönt med måndag igen!

Denna känsla är den samma, varje gång när M haft sin brandisjour. Det går så himla bra med jourpusslet, vi har rutin på det hela, men i slutet av jourveckan är jag alltid typ så trött jag att jag vill gråta… och då är det inte jag som burit människor med brutna ben ner för olika höga kusten-berg osv…men, jag har jobbat på andra fronter! Allt handlar om ett Teamwork, förstås. Nåväl. Vi tar en titt på hur veckan här på gården såg ut, innan veckans planer!

Jag hängde med dessa förstås. Våra pärlor. Här var pappsen på brandövning och här hemma badades det vildingar och nattafikades. Denna syn gör mig gråtlycklig. Gullungar i vårt skavda, älskade gammkök!

Vi hängde på övervåningen allihopa. Snickrande och kortspelande i ett.

Jag var och badade i sjön med barnen och vi konstaterade att vi är ”ett riktigt team”.

Vi hästade hela familjen. Jag red Fjödur så vi båda var svettiga. Barnen skumpade runt i bubbelskratt på deras lillponny. Och M busade med Blå Berget på deras vis… och så tömkördes det lite också… båda Ikran och Miniman, som ni ser!

Så köpte vi glass från glassbilen och kalasade på. Så jädrans mysigt att gå med barnen och känna unnande, somriga känslan, precis som när jag var liten och följde med mamma eller pappa och glasshandlade..

Jag var gruvligt trött stundvis och längtade efter på vift-brandismannen… funderade en sekund på hur det skulle kännas att bo i ett nybyggt hus med asfalt kring, (haha! trötthetstecken deluxe från min sida)…men så lyfte jag blicken och tittade på det här; drömgårdslivet. Älskade drömgårdslivet. Som fodrar en hel del kraft, ork och pusslande… men som resulterar i det här.. livet här på gården med tre gullungar, hästar, katter, blommande klätterroser och mycket tillsammanstid. Jag nöp mig i armen. Vill inte byta det här mot något. Tillät mig känna stolthet för en stund… Det har inte bara blivit såhär av en slump, faktiskt. Vi har tagit oss hit, jag och M tillsammans.. heja att vi vågade..

… inga drömmar är för stora. I alla fall, har precis ingen annan någon rätt att göra ner dina drömmar. För dom är dina. Så vill nu något, har du en idé du tror på. Kör! – Sådetså!

Drömgårdslivet är inte bara en dans på rosor, nej. Mycket som kan krångla och kruxa. Ett otursmoln ovan djuren har vi haft senaste tiden. Fransson är pigg som ni ser… men där på soffan har vi senaste dagarna bäddat om en skadad Sallekatt. Burit honom mellan sovplatserna, maten osv… följd av ett redigt slagsmål med en annan katt.. med en svullen, sårig tass har han haltat fram och hujedamig så ont det gjort i kattmammahjärtat. Ingen vet-tid att få, enbart 12 mil bort. Och med tre småbarn i sällskap och den där katten som vägrar kattbur… fick vi försöka ordna så gott vi kunde här hemma. Nu har Salle typ 7 av sina 9 liv kvar… och han äär piggare, hallelujah!

Jag och barnen hade en heldag hos mor och far. Det blev en dag att stoppa varmt, varmt i hjärteasken. Vilket sommarlovsminne! Äta mormors pannkakor, bada poolen, mumsa sockerkaka, gunga hammock… och SPRINGA hemmahemma-rundan i full fart…

Vi var till Tant G på andra sidan lillåkern, lämnade en blombukett och blev bjudna på fika. Hur mysig stund som helst. Barnen har helt klart en egen Tant Berg i sitt liv och det känns som en rikedom.

.. vi hade två coola tjejer från grannbyn här också. Två bönder som vi beundrar stort. Härlig, inspirerande pratstund med lite sockerkaka på toppen.

Och så åt vi allt mellan makaroner och korv och det här; familjens ena favvisrätt.

Kycklingfilé med fetaost och soltorkade tomater. Couscous sallad till!
Går såhär;

Dela kycklingfiléer så många du önskar, i bitar om två, tre. Bryn i god olivolja, salta och peppra. Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Ta några klickar creme fraishe, en skvätt grädde, och ett gäng rågade matskedar soltorkade tomaterkräm, strimlade soltorkade tomater, smulad fetaost, salt och peppar.. rör ihop till ett gojs och slå över kycklingfilén. Klipp en klump mozarella i småbitar på toppen av hela alltet, innan du skjutsar in det hela i ugnen, i 225 grader i cirka 35 minuter… provskär i kycklingen så du ser!

Servera till couscous och smarrig sallad. Här hade jag bönor av olika slag (svarta bönor + ”blandmix”), körsbärstomater, smulad fetaost, soltorkade tomater, sallad från landet, en skvätt olivolja och salt och peppar. Så mumsigt, enkelt och prick alla i denna familj äter så det står ut genom öronen … likamed en matträtt jag älskar, av flera anledningar!

Sommarlediga veckan nummer tre och dess önskeplaner;



Hurra! ”Vi” är jourfria och kan både hänga tillsammans med storfamiljen, vännerna och ge oss ut på utflykt och små äventyr, alla fem tillsammans.

-Rida långritt!

-Tapetsera Junis rum!

Hästfix! -vi mockar vidare som galningar och så ska vi göra ännu en ny hage under veckan. Häpp häpp!

-Så! Japp. Nu har vi ätit första svängen sallad ur pallkragen och min älskade vän Carolin har lärt mig att det går uutmärkt att så en omgång två nu. Godare att hinna äta upp salladen innan den blir sådär stor och besk liksom, och sedan då så en omgång till istället. Såååå (hehe) det, ska jag göra.. kanske dundrar jag ner en fröpåse jag skippade i våras också.. möjligt kommer den upp och hinner blomma innan frosten..vi får väl se, roligt att prova!

-Springa! Enormt glad för att knät pallar för löpning igen. Lite halligalli-opålitligt ännu men ändå, hurra!

-Njuta sommarstunder. Älskar så, när vi äter middag där ute på verandan, utan att frysa och bara har det så gott. Eller när pyjamasungarna struttar ut till hästarna och säger godnatt innan nattandet i vagnarna. Stunden när jag plockar trädgårdsbuketter… eller bara tjavandet längs grusvägen, med en liten hand i min. För att inte tala om varje ny sommarmorgon…

… Hoppas att ni har det gott, mitt i sommaren! Ta hand om er, allt ni kan.

Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning!

Den allra första hela juliveckan, vad hände är på gården då?

Vi fortsatte det frenetiska mockandet. ”Team Drömgården”.

Stunderna när Byggmästare M jobbat ute i snickeriet har jag och småttingarna grejat med annat.

En dag fick små storasyskonen ett sommarjobb som dom tog på det fullaste av allvar.

Tömma pysselskåpet på loka-crush-pant, stoppa med sig alla flaskor ut i bagaget och åka med Taxi Mor ner på byn och panta alltsammans för att sedan få pantslanten att göra vad en ville utav. Oj, så mycket vi lärde oss den dagen. ”Man blir trött av att arbeta… men det är roligt också!”…. ”vilken tid saker tar?… och så krånglar det ibland!”…”härlig stund när jobbet är klart!”..och visst hade jag kunnat släppa till en guldpeng till, till lillflickan som önskade några prylar på affären som överskred hennes slant.. men nej, för här fick mamman inte något viktigt i uppdraget, ”det är INTE bara att köpa och köpa, förstår ni!”.. och ut ur affären kom ungarna med lite lagom köpt, en slant att ge ”Flickan som inte har några pengar” som sitter utanför affären och också varsin liten slant att lägga i sina sparbössor. Mäkta stolt moder!

Regnet föll i massor.

Och kvällspromenaderna var vackra.

Vi firade vår 8e bröllopsdag, jag och M. Det här fick bli vår bröllisbukett för i år. Inte pjåkig, inte pjåkig alls.

Tillsammans med barnen såg vi vår Bröllopsfilm, söplade kall mjölk och knaprade sommarpepparkakor. Kära hjärtanes, så drömmig vår Bröllopsdag var, både den för 8 år sedan och den vi hade häromdagen.

Vi drog iväg på en liten tur i vårt höga kusten, shoppade glass och finheter på Antikboden. Den ligger på vägen mellan Ullånger och Nordingrå, för alla er som undrat! Skyltat väl på höger sida!

Vi åt god snabblunch. Carbonara. Med färska örter från lilla odlingstäppan. Det är flärd en julidag, det! Färsk timjan och oregano. Snart egna småtomater också! Mm!

Så blev det fredag och vi mötte upp Storfamiljen, där ute vid älskades nybyggda ´Hus vid Havet´ som är så magiskt vackert. Lyckans oss som får norpa en bit genom att hälsa på. Så stolt över M som ritat det fina huset. Bertan var mäkta nöjd över smultrontillgången också. ”Mamma! Pliplom!”, sa han nöjd. Och därmed förstår ju alla att smultron, egentligen heter Pliplom!

.. gosat med gullig kattunge har vi också gjort.

Hästarna har fått en ny Hemhage. Såna där bestyr tar (typ) tre gånger så långt tid med småttingar, men känns också i hjärtat 300 % drömmigt.

Vi har ätit hemgjord glass och spelat memory och kortspel medan regnat fallit idogt.

En kväll efter att jag och M dragit ungar på sövande kvällspromenad och därefter motionerat/lekt/härjat med alla tre hästarna, så fick jag sån energikick… så tacksamt, för oj så trött och sliten jag känt mig senaste tiden… ”det har varit lite mycket”.. kan vi sammanfatta det som. Men den där energikicken styrde mig till trädgården, som fått sköta sig själv senaste… rensade ogräs, karvade regnpackade jorden mjuk igen, flyttade runt rosenskäror som behövde mer plats eller som fick fylla upp hål i rabatterna som såg tomma ut. Och in kom jag, mitt i natten med så hutlöst jordiga händer, en liten kvist smultronschersmin och ännu en liten luktärt… och kände mig helt slut, men på ett så skönt och inte oroligt (som senaste veckorna) sätt.. så lycklig stund!

Veckan toppades med att MammaMormor och PappaMorfar kom till oss och hängde med barnen och fikade med oss alla.. och jag och M?

.. vi fick också ge oss iväg på en tillsammanstur med ”storpojkarna” våra.. så gott, så gott. Här i bild hade vi suttit av, knäppt upp alla spännen och lät pojkarna gå i soft lunk hemåt gården igen…belöning för att dom burit oss så väl under turen.

Tack juliveckan. Du var fin. Innehöll livet. Med både sina upp och ner, lättsamheter och krux. Vi kämpade på tillsammans. Kramades lite extra. Och kände livet i oss.

Idag vaknar vi till en ny vecka. Klätterrosen har börjat blomma för fullt och det osar Sommarledigt idag. Dagarna som kommer är inte alls så fyllda av måste-göra och akuta insatser för att ”rädda livet på hästarna” (som ena lillungen säger att vi gjort senaste tiden). Gott! Jag ser så fram emot några lugnare dagar…

Önskeplaner för den här Sommarveckan!

Skapa goda julidagar tillsammans. Lyx med sommarledigt. Vila blandat med somriga påhitt. Dock, har Brandispappan precis börjat sin jourvecka men vi är rutti på den fronten och vet hur vi pysslar om såna lite ”låsta” dagar också.

Plocka trädgårdsbuketter en efter annan. Sån lycka att det inte är klokt! Eller jo. Jätteklokt, är det ju!

Utnyttja ”M måste vara hemma och nära brandstationen”-tid, till att få ännu lite mer renovering gjord här hemma.. vi varvar tid där vi påtar alla fem, med tid där jag och barnen rymmer iväg från gården på små egna äventyr!

Berätta för er om Hästpojkarna! ..läget just nu, vad vi behövt göra för åtgärder och så vidare. Ni är många, många som undrar!

-Visa er några, men ack så härliga loppisfynd vi gjort senaste dagarna!

Hålla små älsklingar i handen,.. vandra längs lillvägen och höra hur hästarna tuggar hö intill, plocka smultron och blommor i dikeskanten. Lyssna på dom där små funderingarna, som är det största jag kan tänka mig att få vara med om. Blir gråtig bara jag tänker på det!

Till vi hörs igen! -ha det så himla gott som ni bara, bara kan!

Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning!

Det var måndag, alldeles i slutet av juni. Regnet öste ner, precis som det gör idag, en vecka senare.

Sista junidagarna och allra första julidagarna, fyllde vi med..

… en rad motiga dagar. Men så är det ju ibland, livets upp och ner. Denna nedåtsväng, en omskakande variant då vi just varit med om en ridolycka. Mycket fix och trix, prat med polis, försäkringsbolag osv efter det. Här var jag på väg från ett läkarbesök till ett annat, fann mig själv i en fräsig hiss och knipsade en bild. Skelettet ej skadat.. men jag har fortsatt ont och knät är väldigt opålitligt. Förmodligen är något uttöjt och jag ställer in mig på att få längta till löpning och tyngre lyft..ej konstigt då knät vridits iväg i ca 80 km/h…

Vi jagade skit i hagarna, smått maniskt.. Bertan hög på livet! Mocka och varva med traktoråkande, succé!

Jag njöt av trädgården…pionerna, som bara den!

Sommarnattandet i våra hjärtan och junidikenas blomster byttes ut mot julifägring!

Sista junikvällen kläddes himlen med dubbla regnbågar. Superhäftig syn!

Mellan varven vilade mor på sofflocket med en kaffekopp och nyplockad blomsterbukett. Längtan efter att Konstruktörspappan skulle gå på semester, började krypa sig på..

Den efterlängtade fredagen kom. Vi firade 30-åringen, finast på jord och Semester! .. Dukade i Salen för litet familjekalas.

Såklart födelsedagsbarnet skulle köra traktor på sin dag. Men det var inte bara härligt och frivilligt. Vi fick nämligen negativt besked från labbet just denna eftermiddag. Stor blodmask råder i vårt läger och både jag och M kände hur stressen steg oss in på nerverna. Vi tog varsitt djupt andetag och började direkt göra det bästa vi kunde av situationen. I det här läget kan vi inte släppa våra hästar i ny hage, då kommer masken även dit.. så M slog en bit åker och jag tog ihop höet. Sånt ögonblick jag aldrig glömmer. Han och jag. Samarbetandes för att djuren ska ha det gott. Att vi inte hann äta den där födelsedagsmiddagen som tänkt utan istället behövde be om barnvakt för småttingarna för att hinna få ihop ny mat till hästarna som tuggat ner sitt bete till max… ptjaa, det fick vi bara finna oss i då och ta igen dagen efter. Vi hann i alla fall snabb-äta och sedan har väldigt mysigt tårtkalas till kvällen!

(Kommer berätta mer om detta med hästarna eftersom vi själva vet mer…sitter på nålar idag och väntar på veterinär…)

Under lördagen var det hela familjen-jobb. Vi hjälptes åt att ta ihop det nyslagna. Vi KAN inte det här. Vi kan inte skörd. Men vi försöker lära oss. Skrattade åt oss själva där vi slog och tog in, bland sol och REGN om vartannat… ej optimalt…men vad skulle vi göra? Kan ju inte låta hästarna svälta, liksom… så vi ordnade oss helt enkelt stödfoder på detta sätt, innan vi kan släppa på stort bete..

Fann gammeldags hässja i lagården. Kånkade ut och…-Sådärja! -Kropparna möra och människor och hästar nöjda. En hässja fylld med hö. Vackert och gott. På alla sätt! ”mamma! vi är verkligen hästbönder på RIKTIGT nu!”, utbrast Storebroren lyckligt. Älskling!

Så blev det söndag och Lillebror sa god morgon till sin största häst. Han som är familjens nallebjörn och ”lilla gubben”. Störst, men så himla, himla snäll.

Vi drog iväg på Gudstjänst sedan. B med en traktor under varje arm. Så god stund. Gulligaste lilla barnkören, Äventyrskören sjöng, med bland annat Vackerpappan som kompade på gitarr och Farmorn som ledde alltsammans.

Därefter hade vi några timmar att fylla med liv… där vi beslöt oss för att…. tada; VILA. Jag slumrade på sofflocket medan Lillebror långsov. Storasyskonen och pappan gjorde det dom gillar tillsammans; bygga olika saker. Så viktigt, att efter tider av mycket ”gas”, möta alltsammans med vila. Jag vet ju det nu. Har ju blivit klok (faktiskt..!) och värderar vilan högre nuförtiden. Det är INTE egoistiskt att mor slänger sig raklång en sån här gång.. det är tvärtom det bästa hon kan göra.. för att inte bli en ledsen mor med sotiga kanter…!

Tankade med energi plockade jag därefter en bukett och tog chokladen med. Hela familjen susade då till vännerna i byn för en helt underbar kväll.

Barnen lekte, päronen avhandlade ena igenkännande samtalsämnet efter det andra, gapskrattade, småplanerade sommarutflykter, åt gott, smidde planer om roliga hittepå inför hösten.. och jag och M turades om att låna gosiga lillpigan…. som ju faktiskt är bäbis på riktigt, till skillnad från vår Minsting som vi tycker är våran bäbis…

En vecka där juni blev juli. Där pionen som är från min Mormors trädgård, blommade. Där vi stötte på ena mothugget efter det andra. Men där livet kändes inom oss så enormt mycket, och TACKSAMT! Varken jag eller M vill avstå delar av vårt liv, bara för att inte behöva utsättas för baksidorna av mynten. Det gäller ju ALLT liv… att allt har både fram- och baksidor. För att få vara med om allt det där härliga, både behöver och måste vi också utsättas för det andra. Hela alltet, ger livet en krydda vi är fullt ut eniga om att vi värderar högt, så högt!

Önskeplaner den första Sommarsemesterveckan!

Tillsammansmysa hela familjen, vila, spela kort och skriva Sommarlovslista…

-KÖTTA renovering av övervåning! Haha! Jag och M är båda ivriga, men ganska trötta… så vi gör i vanlig ordning så gott vi kan utan att knäcka oss. Att köra slut på sig av renovering tycker vi enbart är urbota dumt.. och inte så ödmjukt mot gåvan, livet! Vi klarar ju oss finfint som vi bor nu, liksom?.. finns inget måste i att allt ska vara färdigt, nytt, tipptopp just nu… meeen givetvis är vi peppade på att få se slutet av övervåningsslitet, att få flytta upp..

Fira bröllopsdag!

Kämpa vidare med hästarna… väntar veterinärsutlåtande idag som sagt, därefter bör jag kunna berätta mer om krånglet vi stött på..

Plocka trädgårdsbuketter, en efter annan. Fullkomligt älskar det och kan omöjligt se mig mätt på vackerskapelserna till blommor!

Den försa Sommarsemesterveckan är här, kära hjärtanes så gott! Önskar er skönsomriga dagar också!



Emmeli

Livets människa, fyller 30 år idag!

Det är vad han är för mig. Livets människa.

Den vackraste pappan jag kan tänka mig till mina barn. Min andra halva. Han, vars hjärta känns som om det slår i ett, med mitt.

Grattis på 30-årsdagen älskade M! Du är fantastisk.

Synen av dig i ena halvan av vår gemensamma 30-årspresent till varandra… ja, alltså.. prylar är inte vår grej. Inte långa resor eller så, heller. Just nu i livet, i alla fall. Att däremot fylla dagarna med liv, här på vad vi kallar ”Drömgården”. Det, är vår grej. Hästar och Pelle-Traktor. Så fick det bli. Enligt oss, utomordentliga gåvor, från oss själva till oss själva. Och ja, synen av M i vad som är hans barndomsdröm, en egen traktor, den är så himla härlig.

En gammal, gammal, otroligt välskött och fin liten Volvo BM 500-traktor har fått flytta till gården. Ett litet paket till födelsedagsmorgonen också, förstås. Framförallt, en hop gullungar som utan att tveka, gnuggade gruset ur ögonen tiiiidigt i morse, för att kliva upp och sjunga för pappan och gratulera på stora bemärkelsedagen. Med sina små pysslade alster och varma kramar. Det är kärlek så det förslår. Att det på frukostbrickan fanns finhackad fruktsallad, rykande varmt kaffe, hembakt bröd och kanelbullar… det är också kärlek.. på enkelt men allra hjärtligaste vis. Så som han önskar. Han, den finaste vi vet.

Idag firar vi i litet, men kärt sällskap. Speciella tider råder. Men allt har sin charm, tänker jag. Jag och barnen ska baka tårta medan Konstruktörspappan gör sina sista timmar innan lång-semester…

Livets människa, fyller 30 år idag! Och tusan! Vi firar då 10-årig förlovningsdag också.

Hurra för M! Hurra för oss! Hurra för livet!

Och finfin julifredag till ER! <3



Emmeli

Sommarlovande Måndagshälsning.. på en tisdag.. för att livet är lite upp och ner just nu!

Hej världens absolut finaste ni.

Jag vet inte var jag ska börja? Men, -Tack. Tack, tack, tack för all er omtanke. Vi är överösta av fina meddelanden från er och det värmer så gott. För nog är vi skärrade, fortfarande. Idag kanske mer än igår, faktiskt… igår var det så mycket praktiskt att ordna.. polisanmäla, susa till vårdcentralen, skickas vidare till sjukan och röntga knät som ömmar och prata med lokaltidningen och till sist avsluta dagen med riktigt skitgöra (mocka helt rent, för en stund, i hage nummer två) som vi alla älskar! Men idag… idag har tankarna snurrat.. ”tänk om.. tänk om vi inte haft centimetrarna på vår sida..?”..

Jag skiter i att det är tisdag nu. Jag tänker sända er en Måndagshälsning, i alla fall. Titta tillbaka på veckan som gick. Landa. Och berätta lite om den vi precis startat! Förra veckan blev inte mycket som tänkt, men det blev mycket bra ändå. För visst är det så, om man bara låter sig ”åka med”, har förmågan att tänka om och finna sig i hur livet tar sig fram.. då bjuds oftast varje dag på mycket gott, än om dagen inte blir som först tänkt.

Veckan som gick…

Spenderade vi en hop timmar i Vinterhagen/”Sommarnattshagen”. För att mocka bort skit. Föredömligt är att mocka lite nu och då under vintern, men det var stört omöjligt som läget var, med ishalka och fastfrusen skit konstant. Och äntligen kom läge att börja skyffla… sju månaders skit. Vi skottade. Karade. Slet. För hand. Och en kväll hjälpte svärfar oss med traktor. ”nej, vi behöver en traktor till gården, sa jag och M…”

… vi tog glasspauser också!

… och här har ni vad som ger mig en klump i magen just nu, angående hästarna. Har vi otur, har två av våra hästar den elakaste jäkeln till mask i magen.. inget som syns eller märks minsta lilla, men något dom kan bära på då det nyligt påfunnits i en hage dom traskade i förra sommaren… ja, så länge lever denna skiten till mask kvar om det vill sig illa. Detta kan medföra att vi behöver ”vila vinterhagen” i ett par betesäsonger framåt och det känns hur krångligt som helst… så håll tummarna hårt, för älskade hästpojkarna! Oooerhört knepig känsla där vi hela familjen var på bajsspaning en dag… ”nu skiter Ikran, spring dit!”. Vi jublade när färskt bajs från alla hästar var fångat, så vi kunde ta skiten, paketera den i lilla påsen, lägga i kartongen och vidare hinna med postbilen.. nu är bara en lång dryg väntan på odlingen…

Jag och finaste Svägerskan var ute på tur tillsammans med stora hästpojkarna. Sparar den turen i hjärteasken och hoppas på många fler. Vi konstaterade båda att de gjorde oss gott, att befinna oss där uppe på berget, med utsikten och tystnaden i kring… och avsluta turen med en dundrande galopp sida vid sida! Det gör vi om, K!

Vi hängde med älskade människor här på vår gård. Sommarlov när det är som bäst! Stora och små som fikar och surrar under äppelträdet. Och drar av några parti kort tillsammans!

Junikvällarna var magi. Varma, så varma. Blomsterplock vid vägens kant.. innan vi sommarnattade ungar på långpromenad. Så dånande vackert, alltihopa!

Värmen kom med besked. Alltså inte bara värmen.. den var ju redan. Men ”Afrikavärmen” kom. Ohhhlala, så varmt det var. Dag som natt. Lite läckert. Men också ganska så jobbigt för allt liv. 34 grader i skuggan, det var rekordagen… Vi badade jag vet inte hur många gånger under veckan. Ljuvligt! 30 grader i sjön!

Känner mig så vansinnigt morsig när jag drar iväg med mina tre älsklingar själv till badet. Så härlig känsla! Än om jag är tvärslut när jag kommer hem pga ganska så sjåigt att hålla kolla på tre hjärtan i badet.

Det blev fredag och här ovan, den viktigaste punkten i en helgstädning om sommaren. Eller hur? Visst härligt att bli av med skräp och tassa över nyskurat golv. Men hallååå, blommorna är det viktigaste. Det andra kan tummas på. Sådetså! Som kronan på finfredagen, ringer vännen C från norrnorr och säger ”vi är på gårdsbutiken i nordingrå efter en minisemester, är ni hemma?”. Såklart vi var! Vi dukade upp glassbuffé och slog på kaffepannan. Och sen följde världsmysig eftermiddag tillsammans.

På lördagen blir Drömgården med traktor. jo, det gick plötsligt fort… vi har traktorspanat länge och i mitten av veckan dök en ”perfekt” en upp för oss och vi slog till. Och ni anar ju bara, hur lycklig Bertil är över detta. Han som säger ”tlllakton” cirka hundra gånger om dagen.

Vi åt sommarmat. Rostad söt- och färskpotatis. Kall sås med örter från odlingstäppan. Citronvatten. Och grillad lax!

Veckans sista dag. Så härlig till en början. Och slutade med förfäran… och enorm tacksamhet, förstås!

Det var den veckan. Där vi fyllde dagarna med livet på det sätt vi mår som bäst utav. Livet är för kort. För skört. För dyrbart. För att göra annat!

Juni-blir-juli-veckans planer:

Ha några sommarlovsdagar till med bara barnen.. för snart, snart får pappan semester och ett lååångt pärlband av ledighet väntar för oss alla tillsammans. Men vi längtar inte bara, utan tar vara på dagarna fram tills dess också!

-Beta av praktiskt tråk. Som blev med ridolyckan. Samt kontakta veterinär som hjälper oss tolka provsvar.

Försöka ta oss ur dimman vi hamnade i i söndags… jag promenerade efter samma landsväg idag och det ilade i hela min kropp när bilar närmade mig… men ungar, hästar och trädgård (och världens bästa M) är själagott så det förslår!

Njuta av juni-juli-skiftandet och alla blommor som blommar i trädgården!

Fira en älskad skäggig Vackerpappa som fyller 30 år!!!

Kliva på pärlbandet av Tillsammansledigt!

Återigen, tack tack tack för alla era värmande, upprörda, sakliga, kloka, kärleksfulla ord till oss senaste dagarna! Nu ska jag samla ihop mig själv och lilla ligan för att ge oss ut på nattningspromenad. Att gå funkar fint med mammans ömma fot och knä.. be mig dock inte springa ett par steg, det gör oont.. Men tänk ändå, .. Änglavakten…

Ta hand om er, alla ni! <3

Emmeli