Jag blickar lite bakåt och landar, nivet. Veckan som gick.. den allra sista i januari!
Fylldes med HemmaMammaliv. Älskar av hela mitt hjärta. … och självklart är det va, vem som ska sparka hela rasket tillbaka uppför backen? .. mammakrafter är fräsiga grejer!
Jag rensade ännu en vrå. Tömde en bokhylla med både bebbeleksaker och annat som inte används. Och in i samma hörn fick vår nya (ärvd från svärisarna <3) träningsmackapär flytta in. Bertan sportade crosstrainern som ett proffs. Prinskorven!! Lika gullig som han stundvis kan vara bångstyrig just nu.
Vi njöt i både solen och fullmånens sken.
Vilade på sofflocket.
Hästade! .. och jag small av, av synen på små fotsteg bredvid små hovspår, i den pudriga snön. Nyper mig i armen.
Storebror ordnade fruktsallad till efterrätt, med vispgrädde till förstås. Och det var så fantastiskt gott. Vardagslyx!
Vi konstnärade oss. Jag försökte måla en liten skiss över trädgårdsdrömmarna 2021…
En känsla av depp och frustration sköljde starkt över mig. ”Nääär ska den här helsickes pandemin vara över!?!?!”. Så kände jag. Gör så fortfarande, förstås. Men att göra vad vi kunde för att pigga upp; kuta en tur, krama dom vi får, mixa blåbärssmoothie och micra gammbullar till mellis.. ptja det gjorde faktiskt susen och lindrade det yttersta.
Och så blev det helg.
Mitt mammahjärta svämmade över när jag fick den här bilden av Nathalie, mitt i vårt lagårds-skitgöra.. bild på Bertan när han var ute med en av deras kaniner.. hur gulligt!?
Vi avslutade veckan med lite av varje. Brorsorna snodde ihop en tigerkaka, vi bjöd över Pappa M´s syster med familj på utegrill och fika. Det såpskurades ett golv. Umgicks med hästar. Och somnades tidigt. Tacksam, är ett fjuttigt ord för hela alltet.
…
Över en natt blev januari februari. Vi möts till en måndag med nystartskänsla i dubbelbemärkelse. Jag känner mig lite trött efter ännu en idog vecka i ryggen. En idoghet där jag ännu sju dagar fått ge all min energi till dom och det jag älskar mest. Jag vet inte hur länge jag kommer vara i detta HemmaMammaliv, men jag vet att jag tar vara och njuter utav det som är, till fullo. Det är mer än gott, att idag kunna starta veckan mjukt. Vi bygger pussel, målar med vattenfärg och sörplar kaffe. Tar dagen som den kommer. Jag packar ner minstingarna i vagnen, bäddar om varmt. Det är sexton minusgrader och strålande sol. En långpromenad sitter gott. Skolpojken och konstruktörspappan är iväg på sina ”uppdrag” för ett slag och om en lite stund möts vi igen, strax efter lunch.
Vad önskar vi med denna vecka?
Vecka 5 och dess önskeplaner:
-Ta en dag i taget. Här och Nu:a. Andas friska februariluften. Rikta ansiktet mot solen. Lägga märke till, hur ljuset stannar, lite längre, dag för dag.
-Trädgårdsdrömma vidare! Nu finns en skiss över hur vi önskar utveckla vår trädgård och odling i sommar. Mannen är lika pepp som jag, menar att han inte är så haj på blomster men gärna står till hands med servande av traktorkörning av hästskit och andra handtag. Pepp i massor är han, på alla grönsaker! Så, ni hör. Det där kan bli ett roligt tillsammansprojekt! Vill ni kanse veta vad vi tänkt odla i sommar?
-Möblera det sista rummet uppe; långa korridoren. Vette katten om det blir så många möbler där?.. barnen bara ääälskar att kuta där fraaam och tillbaka, fram och tillbaka. Låter som en hel jord när man hör dom nerifrån. Underbart! Men någon enstaka möbel ska till, och ni får förstås hänga med på det och se hur det blir.
-”Dagmamma!” ..Ja, hurra! .. mys med en hop gullungar ena dagen.. och..
-Dejta med mannen, dagen efter! .. under denna date, då river vi tak. I det rum vi tidigare haft som sovrum, som nu ska bli matrum. Målet är att försöka finna ett gammalt locktak ovanför det innertak som nu är. Spännande!
-Go with the flow! .. just precis så. Hur många planer och önskningar vi än har, så är det livet som styr. Vi åker med. Är tacksamma för varje ny dag, tillsammans. Där alla tjavar osmärtande fram på sina små och stora ben. Värms efter utelek i ett hem som visserligen inte har det fräsigaste värmesystemet 2021, men som är vårt. Och det är varmt. Och tryggt. Och vi har kylskåpet fullt i mat, sängar med gosiga täcken att kura under och människor i kring i fall vi behöver be om hjälp med något… det sistnämnda är inte vår paradgren, vilket mest har att göra med att vi älskar att ”klara oss”, sliter gärna på och kämpar tillsammans.. men tryter det, då vet vi. Och det är sån älskvärd trygghet att ord ej finns.
…
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Skapa livet. Allt ni bara kan! Dagarna som går.. det är livet.
Senaste kommentarer