Det är söndagkväll här på gården. Söndagmiddag med glassefterrätt är intagen. Efter en lång arbetsdag där ute i tjuriga försommarblåsten. Så härlig dag och ja den där blåsten, den dyker ju alltid upp denna tid, bara att genomlida. Binda upp svajjiga blomsterna så gott det går och vinka hejdå till äppelblommorna som viner iväg. Idag har vi prickat av en så himmelens skön punkt på villgöra-listan; att så allt som vi inte redan hade sått, vilket visade sig vara ganska mycket. Tusentals frön. Puh. Till veckan som kommer ska ni få läsa om och se vad vi påtat med senaste veckorna.. i köksträdgård och trädgårdsland. Först ut nu, kikar vi på hur det såg ut den där dagen alldeles i slutet av maj, när MammaMormor och PappaMorfar kom hit och vi var tre generationer pärsättare här på gården! För ni vet väl att pärer betyder potatis? Ja, jag tänkte väl det!
Tiiimmar hade M jobbat med att få ordning på jorden. Bearbetning med traktor följt av en hög timmar med jordfräs. Den veckan somnade barnen till ljudet av den, jordfräsen. Är det inte spikande av något tak, sågande i en vägg, så kan det mycket väl vara en jordfräs… här knusslas det inte med ljuden, haha!
Åter till handlingen. Just på denna plats, har vi fått veta att det en gång i tiden varit potatisland.. möjligen lite, lite närmre huset, där vi nu anlagt köksträdgård, men alltså, så häftigt att få väcka hela jorden till liv igen!
Pappa och Mamma är pärsättarproffs och lärde oss allt dom kan. Först gjordes fina fåror.
Barnen fick en snabbkurs i pärer… lagom superpeppade på att stå stilla och lyssna, desto mer peppade på…
-att få sätta igång!
Hej vad det gick! Så vansinnigt trevligt hade vi att jag möjligen sa ”åå, den här dagen ska jag alltid minnas!”, säkert tio gånger.
Tre generationer pärsättare! Yeah!
Kan inte tänka mig något finare. Än att få dela livet, tillsammans med dom vi älskar mest på jorden.
Lillan får en pära ur Mormors hand. En efter en.
I ett hujj var varenda liten rackare nere i fårorna!
Pappa och mannen krattade igen alltsammans! Och där var vi klara med årets pärsättning.
Tack för hjälp och gott teamwork mor och far, jag ser redan fram emot när vi ska upp med alltsammans och provsmaka och bunkra i var våra jordkällare.
Förstås firade vi med brakfika på bron efter slutfört arbete.
Blir både varm i hjärtat och lite ledsen av denna syn… lillhunden, min ”lillebror”, han fick somna in för bara några dagar sedan. Gammal, så gammal och så redo att flyga till himlen. Men ändå, så saknad. Förstås.
Livet.
Och ja, så gick det till, när vi satte ner ”pärer” i långa rader här på Drömgården! Drömdag.
Ja, så tokigt va! Nu tänker jag sända er veckosammanfattningen redan ikväll.. för imorn, förstår ni. Då, är det en aaalldeles för viktig dag för att jag ska kunna koncentrera mig på att fundera på så mycket annat än det. Det vankas födelsedag, mao.
Så nu kör vi, den första juniveckan, vad har vi fyllt den med?
Veckans första stund fick njutas långsamt ännu en gång. Vi gäspade i kapp och myste på sofflocket. Mor vek lite tvätt och minstungarna påtade med sitt.
Så var veckan igång och när storpojkarna i familjen kommit hem strax efter lunch i vanlig måndagsordning, firade vi med jordgubbar och gräddmjölk ute på bron. Hujedamig så gott!
Vi har trädgårdsarbetat, i massor. I början på veckan började jag plantera i zinkhinkar och runtom i rabatterna. Så fräsigt att den lilla planten får hamna på sin plats till sist, hoppas på riklig blomning. Tomaterna fick äntligen komma på plats i sina pallkragar också. Lillebror skötte vattningen exemplariskt!
Små blombuketter har plockats en efter en.. och jag har Ferdinand-suckat, doftat och tänkt.. precis som ni ser att det står där;
Varje dag. Är en sån gåva.
Och som jag putsat fönster. Hur många fönster haar vi egentligen!? Övervåningens fönster har dessutom aldrig putsats ju, så det var rejält med skit att ta reda på och himmel så vackert det blev sedan. Varje fönster är som en tavla. En investering vi aldrig ångrar.
Självklart med hjälp av bästa kvalisort.
Vi har ätit sommarmat. Som ”plock” att göra till sin egen pastasallad. Och grahamspannkakor med grädde och nykokt rabarberkompott med vanilj i. Kära nån, så gott. Att koka rabarberkompott är dessutom plättlätt; bara hacka upp rabarber, skvätta på lite vatten, socker och vaniljpulver. Låt koka till önskad konsistens.
Tanken var en heldag för Lillebror hos Morfars, men livet ändrade planerna lite så det blev en hela familjen-tur till lilla byn istället för några mysiga eftermiddagstimmar tillsammans. Mor och fars trädgård var i vanlig ordning helt fantastisk.. och körsbärsträdet blommade makalöst vackert!
Medan katten låg i lagårdsstallet och slumrade i svalkan, var jag och Fjödur ute på lägdan och latjade. Det är magi att få vara vän med en häst. Inget tämjande, bara teamande. Det vi gör, det gör vi tillsammans.
Ungarna levde lajvet. Ena dagen rostmackor till mellis, nästa nybakta bullar. Älskar denna lilla flock! En fröjd att få hänga med dom.
Vi inledde helgen såhär! Två slamsiga päron ute i odlingen följt av ljuv ridtur tillsammans(!!). Var var barnen!? – hos världens finaste vänner förstås. Kan ej med ord beskriva tacksamheten över dom människorna. <3
Så blev det lördag och ungarna packade varsina ryggsäckar och en storkasse fylld med förnödenheter. Nu väntade nästa äventyr! Somrig husbilstripp med Farmor och Farfar. Förstår ni så festligt!?
Och från att det är ytterst ovanligt att vi inte hänger hela ligan tillsammans, så hade vi nu plötsligt två långa, långa stunder både fredag och lördag som jag och M kunde jobba på här hemma, sådär i ett svep ni vet.. å hej och hå, vad vi grejat! M har bland annat målat staketet han byggt till köksträdgården och jag har planterat och planterat och planterat. Och sått. Och så har vi piggelinpausat, längtat efter ungarna och tyckt att det var en väldans fräsig helg då alla har det världsgott och vi får längta lite efter varandra och samtidigt får päronen tid att prata till punkt, äta på tumis och greja.
Motionsrundorna har varit varma och makalöst sommarvackra, hela veckan. Vilket sommarväder det är!! Denna tid är så sagolikt vacker, eller hur? Det är sån lyx att det är sånt här finväder just nu då. I helgen har jag passat på att vara ute på morgnarna. Den stunden är magi för mor.
Vi har ätit frulle under blommande äppelträdet, hela veckan.. förutom idag, det var bara föör varmt. Inte klokt, så härligt!
Veckans sista dag, Sveriges nationaldag. Har bland annat fyllt med loppistur, staketmålning och väldigt mycket födelsedagsfix inför morgondagens treårsdag. Tror att lillvännen kommer gilla sina födelsedagspresenter.. justja! Traktortishan också, den får jag inte glömma att slå in! Ballonger ska blåsas och sen är vi redo. Vi toppar veckan med att susa iväg en snabbis efter middagen, till mina päron.. basta och njuta av varma sommarkvällen. Vilken lyx att få leva så nära varandra. <3
Vet ni? Jag har nästan lite dåligt samvete. ”Är det loov att ha det såhär bra!?”, tänker jag. Men i nästa sekund kommer jag på.. ja, vi har det hutlöst bra… men det är faktiskt inte dom lyckliga människorna som blir tacksamma… det är dom tacksamma människorna, tacksamma för stort som smått, som blir lyckliga. Jag tittar aldrig avundsfriskt åt sidan och tänker ”å vad DOM har det bra då., har ALLT och bla bla bla”, jag gläds med andra, absolut. Men att avundas, är inte min grej. Inte alls. Jag bryr mig i VÅRT liv, det vi skapar, utefter våra förutsättningar, utefter hur vi mår bra av att leva. Här på vår plats på jorden. Jag tror det gör en som lyckligast.. se vad man har, gräva där man står.. uppskatta. –Varje dag. Är en gåva.
…
Önskeplaner vecka 23!
-Fira liten 3-åring, förstås!
-Så det allra sista i landen!
-Plantera ut den sista planten!
-Kvista till Tant G på andra sidan lillåkern och dutta ner lite plant i hennes rabatter.
-Försöka hinna med (för att jag vill!!) att sända er en hop hälsningar om allt från recept på godaste potatissalladen till ord och bilder på hur det går där ute i köksträdgården och så vidare!
-Liten, får SOMMARLOV. Alltså, så häftigt! Det ska förstås firas!
…
Med tacksamheten större än allt stort, tackar jag livet för en ljuvlig första junivecka. Och hoppas innerligt att ni också haft det bra. Tack för att ni hänger här med oss! Må nu så gott i söndagkvällen, så hörs vi snart igen!
Det är måndag, den allra sista majdagen och våren är alldeles i sin sluttamp.. sommarens dörr står nu på glänt. Helt helt underbart. Att värmen dessutom valde att komma dessa i slutet av maj-dagar är så gott, alla njuter vi så eller hur? Vad vi pysslat med under vårens sista vecka, kommer här i Måndagshälsningen!
Vi startade veckan tröttigt, men tacksamt, mjukt och i lugnan ro. Pappan jobbade halvdag och kom hem med sin hjälteenergi och började med ens att tillverka portaler till vår köksträdgård.
Jag med mina jordiga händer, fann en fyrklöver. Kändes som ett härligt livstecken.
Mor bjöd på somrig vardagsmat. En pastasallad med halloumi, bönor och massa gott. Och lite norrlandskorvpengar och annat plock så barnen plockar från det dom vill ha och alla är så nöjda så. Middag ute på bron, förstås.
Vi fejade och grejade. Mitt sätt att få saker gjorda här i hemmet, är helt enkelt att involvera barnen. Ja, det tar längre tid. Men oj vad vi lär oss och vad trevligt vi har. Tid är allt vi har!, som Ernst säger. Så lycklig att vi får uppleva tillsammans. Att åka på insamlingen och sortera, in på coop och panta för att sedan få lillpengen till att köpa vattenmelon för hela slanten. Det, är fest i en lillunges liv! Skura en veranda var inte tråkigt heller, hej vad vi slirade runt!
Och som vi åt vattenmelon. I massor!
Vi var på härliga långturer med vagnen, och Lillan plockade bukett efter bukett till sin mamma. Det är en sån där nyp mig i armen-grej för mig. En liten människa att få en småsvettig, kortstjälkad alldeles underbar bukett utav.
Vi bleev klara med pärlandet och satte pärerna, men mer om det i ett eget inlägg under veckan!
Vi uppvaktade den ena efter den andra älskade familjemedlemmen. Det är många födelsedagar nu i maj och juni. Så vacker födelsedagstid ju! .. ja säg mig, vilken tid är inte vacker? Var tid har sin charm.
Jag började sätta ut luktärterna men kom inte längre med min utplantering eller sådd.. tummade inte på min sköna vila, titt som tätt, där i gammfotöljen ute på verandan. Jag hinner det andra också, tänker jag.
Jag påbörjade projekt Sommarstorstäd och Salen var först ut. Så mellan vårt legobygge putsades det fönster och tvättades stormattor och soffplymåer och vips hade vi ETT superrent och sommarfräscht rum i hemmet. Resten fick bara en ”mitt-över-städning”, för nu tar jag rum för rum, grundligt. Så fräscht! Det får bli ett utdraget projekt. Gör ej något.
Det blev fredag och vi fick peppkramar av StorasysterMoster och mötte upp vännerna i lekparken för After school/After work. Glassfest på Glassbaronen också, förstås! Så tacksam för hela alltet.
På lördagen fick jag vitlögna och säga att vi skulle så, så, så hela dagen.. men i själva verket åkte jag och barnen och Mormoster Storan och överraskade våra älskade föräldrar som firade 50-årig bröllopsdag. Sån himla festlig dag, med flaggan i topp.. och romantiske pappsen hade överraskat sin fruga med så drömmig ring(!!! M! Titta titta titta!) och också att fixa till sin vigselring.. som passade som 20-åring men inte riktigt 50 år senare.. men nu så. Helt magiskt att se dom tillsammans, kärleksförebilder. Systrarna från storstaden var förstås också med i vår uppvaktning, fast på håll. Vi toppade myset med en tur till Mäjadalen och kattungegos.
Veckan avslutades med en helt ljuvlig morsdagssöndag. Mannen behandlade mig som en prinsessa som alltid och ungarna strösslade sin mor med så fina ord, söta teckningar och ett armband med ordet Fyrklöver .. mysig moorsdagsmorgon följt av firande av min egen mor, här hos oss.
Vi åt en ljummen potatissallad, gott grillat kött och en så fräsch örtsås.
Vilade i trägungan, njöt av värmen och mumsade prinsesstårta.
Älskade päronen susade hemåt efter så, så mysiga timmar tillsammans, där vi hade turen att Brandismannen slapp larm just då. Och just det! Från oss åker man inte utan lite hästskit i minst några hinkar, haha! Ungarna hoppade sedan i badkläder och kutade genom vattenspridaren, medan mor satt och solade och den idoge maken snickrade staket kring köksträdgården (vi ska visa snart!).
På toppen av allt var vi bjudna på middag hos Svärisarna till kvällen, det kändes så oerhört festligt. Var så gott, på alla sätt.
Tack livet, för fantastiska dagar mitt i livet. Vi är så otroligt mycket lyckliga och livet-pirriga just nu. Vi har det så mycket gott. Men det är också oro på vissa fronter. Gäller inte oro för någon människa här på gården, men vi har många att älska och bry oss om, vet ni. Livet bjuder på utmaningar och vi lever en dag i taget, allt vad vi bara kan. Allt ska bli bra, är vår önskebön. Lycka och sorg samsas.. sånt är livet, gissar jag?
…
Önskeplaner vecka 22
-Tacka maj och hela våren för sitt.. och få välkomna det hundra-dagar-långa pärlbandet av sommardagar. Vilken lycka!
-Försöka hinna massor där ute med odlingen.. jag är för feg för att plantera ut sommarplanten ännu, men kanske kan jag inte hålla mig från att börja nu när det ska vara så nattvarmt länge.. järnnätterna är lite skrämmande ändå, förstås. Fortsätta plantera ut tåliga luktärterna och så, så, så i landen är i alla fall på planen…
-Rida! .. denna preggotet är jag inte lika ivrig med att få springa länge (som jag ju älskar) utan la springskorna på hyllan för en rad veckor sedan för att istället spara kroppen till att kunna hålla igång ridturerna så länge det känns bra. Än så länge, finfint. Jag sitter av Ikran och släpper honom lös att galoppera hur fort han vill längs med lägdan, för min mammas hjärtas skull och för kroppens skull.. jag är klok, försiktig och lyssnar, jag looovar! I övrigt motionerar jag vidare med hemmagympa, crosstrainer och prommisar.
–Bertil har en egen Mormor- och Morfardate mitt i veckan. Storasyster har då sin Rävgruppentimmar på förskolan och Storebror är på skolan. Då, då tusan ska jag gno på med lite fönsterputs. Det blir en härlig dag!
-Åka till Colorama Lunde och kika på linoljefärg att måla matrummets lister med.
-Ha den allra första junihelgen att fylla med härligt!
…
Önskar er alla en god sista majdag och en skön start på den vackraste sommarmånaden jag vet! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Att se er växa, utforska livet och i lugn och långsam takt puttas ur boet.
Att finnas här för er. Alltid med en öppen famn.
Att alltid ha tid för en kram och lyssna till era funderingar. Att få leva livet, med er. Det är det största och mest underbara för mig.
Det bästa i livet, är att få vara eran mor, Tripp Trapp Trull. Tack livet, för er och den vackraste människan jag vet, eran pappa. Att en liten Lillminsting buffar för fullt där inne i bebbemagen också, är nästan för stort för att förstå.
Jag är så evigt tacksam och ödmjuk inför livet. Idag förvandlades våren till försommar av det varmaste slag. Äppelblommorna slogs ut och jag fick fira dagen med dom jag älskar mest. Inget av det här, är något jag tar för givet. Tack livet, för att jag får vara med.
…
Och grattis, alla alla mammor på våran dag. Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3
(Inlägget är i betalt samarbete med Naturkompaniet)
Ni vet att vi tycker om att ge oss ut i skog och mark för familjeutflykt. Den här gången bar det av mor Själandsklinten!
Vi parkerade vid gårdsbutiken i Nordingrå, Själand och sen började vi vårt tjavande. 1,1 km bara… men denna stigning är märkt som ”krävande”. Vi tog det som en utmaning, alla fem var vi väldigt taggade!
Bra kläder för ändamålet, som rejäla vandringskängor som både är stabila för fötterna och vattentäta. Och förstås en riktigt bra ryggsäck fylld med förnödenheter. Det är ett par punkter som är viktiga på utrustningslistan när man ska ge sig ut på vandring, kort som lång. Ett gott, tappert humör också, förstås!
Det vaar väldigt brant bitvis. Småbenen gjorde det hutlöst bra, alltså.
Den branta stigen är en del av Världsarvsleden här i vårt vackra Höga kusten. På vägen upp finns en kallkälla med dricksvatten. Fräsigt är också, att tidigt på våren så blommar purpurbräckan, som endast är känd, förutom i fjällen, på Själadsklinten och Ringkallen i Nordingrå.
Till sist var vi famme vid den söta, otroligt välskötta toppstugan på klinten. Ni må tro att den grillade korven, chokladbiten och drycken smakade gott, så gott. När en hagelskur blåste in över oss gick vi inte i lilla stugan och skrev i gästboken och åt upp det sista av matsäcken.. sen försvann ovädret och solen kikade fram!
Själandsklinten sticker upp ur ett skogsklätt bergsmassiv och wow vilka svindlande vyer. Där uppe finns stigar till flera olika utsiktsplatser. Hisnande! Så himmelens väl värt ett besök, hälsar vi alla.
Ett vandringsminne vi spar i Familjehjärtat. Själandsklinten!
Och ni! ALLT ni kan tänkas behöva inför ert frilutsliv och vandringar, korta som långa, det finner ni hos Naturkompaniet. Kom direkt till deras hemsida HÄR!
Vi ska bara njuta av en massa sommar först. Men sen, lagom till skördetiden är över, löven färgas röda och gula och kanske har den första frosten kommit? Om allt går väl, så ses vi då älskade lilla vännen. Familjens Lillminsting, som vi längtar efter dig!
Livet. Och att få bli mamma och pappa till en alldeles egen Fyrklöver. Det känns alldeles overkligt. Alldeles underbart.
Minimannen, Juniflickan och Lillebror ska få ett litet syskon.
Jag njuter så nu. Av att få bära detta lilla liv. Av vetskapen att ultraljudet sa att det verkar vara en väldans livlig liten en där inne där allt som man kan se, ser fint ut. Och festligast är nu, dom små puffarna som säger ”hej mamma!”. Så lugnande. Annat var det om ni skulle mött mig i mars. Hujedamig. Så pisspotta jag mådde första tiden. Vi snackar kämp dygnet runt. Många trötta, oroliga tårar. ”Tänk om det blir missfall som innan Lillebror?”. Illamående konstant. Magkatarr som gjorde att jag inte visste vad jag kunde äta. Kravlande ur sängen. Knappt vaken på hela dagen. Följt av covidhärva där det kändes allt annat än roligt att ha blivit sjuk. Ett mission att få HemmaMammalivet att gå ihop. Men det gick. Vi gjorde det tillsammans. Och vi klarade det. Än om jag ska vara ärlig och säga att jag nån gång sa; ”men Martin, huuur kan vi utsätta oss för det här frivilligt!?”…. det säger en del om måendet. Nu kommer jag inte ihåg att jag mått som en spyfluga. Är så himla tacksam. Jag mår prima, älskar att dela detta med barnen som nu är så pass stora att alla tre förstår. I varierande mån, förstås. Storasyskonen har så kloka funderingar, lurar på namn och är rädd om mamma. Lillebror pussar mage, processar att någon annan ska snutta på mammas ”nån” och säger ”äääälskar din mage, mamma!” för att i nästa sekund undra ”men, när kommer bäbisen!? jag vill leka med den!”.
Ikväll tänkte jag pula med lite luktärter. Så glad över att få må bra. Orka. Är jag bara klok så slipper jag ont. Men vissa dagar sjåar jag kanske lite väl i dessa tider och då känns det längst ner i mammaryggen. Och jag njuter till och med av det… att vara gravid, bära på ett liv.. det är en sån ynnest. Och med fjärde lillungen, lika häftigt. Om än annorlunda.. jag tror att jag är mer orolig nu (”kan det gå bra en gång till!?”)och samtidigt än mer ödmjuk till livet nu än när jag bar vårt första barn som ung, oerfaren, novis 23-åring.. det är en fin känsla, att ha vuxit inifrån och ut. Tack barnen för det. <3
Lillminsting, vi längtar efter dig! Och älskar dig redan så.
Senaste kommentarer