Måndagshälsningen!

Det är sista måndagen i november och jag tänker stilla mig för ett slag, blicka lite bakåt, ladda om och sen knåpa ner veckans planer i en lista. Häng på!

Veckan som gick;

Den började med spöregn som så många andra höstdagar. Och det finns knappast något härligare, än att ”trotsa vädret”, i bra kläder förstås (!) så man håller sig torr och varm. Ge sig själv en stund av friskluft och rörelse och seeen, få återvända in i värmen, som är godare än någonsin.

Tisdagen bjöd på lättare väder och jag tänkte ”nu drar vi på utflykt Minstingarna!”. Då kommer vi till Fyrhjulingen och dess vagn där den ena är utan luft i ett däck respektive har punktering. Men jag VÄGRADE ge mig där och lärde mig massor kommande stunden. PappaMorfar lärde mig fylla luft med kompressor, via facetime. Och jag kunde glatt backa ut mitt ekipaget och lyfta av punkterade släpet, som var det tyngsta jag lyft. Därefter drog vi iväg på en utflykt som smakade så gott, på flera vis. Fikat, utsikten, sällskapet och njutbara känslan att ha trotsat ”jag kan inte”-halvan och VÅGAT prova och som bonus KLARA NYA SAKER. Heja sånt, visst! Vi kan så mycket mer än vi tror. Pysselstunden jag hade när vi kom hem, med en- och granriset vi plockat under turen, hade ej heller varit så uppskattat som det nu var om det inte krånglat så som det gjorde innan.

Mitt i veckan-dagen var en enda dubbelknut och så sjåig. Olika saker, allt från tekniskt strul som behöver fungera för mitt uppdragande här hemifrån till att vi hade krångel ute i suuuperleriga hästhagen till kvällen… småbarnsföräldrar som jäktade försökte ordna mat till hästarna ute i kolmörkret och spöregnet.. och så bara klatrade (olika problem dök upp) det… men titta här;

.. vi hade koll på Tripp Trapp Trull genom fönstret och den här synen gjorde mig så varm. Synen av tre syskon som äter kvällsfika i skön soffa, framför barnprogram i ett varmt, tryggt hem.. ptjaa då vi fick nya krafter där ute och kämpade på med en tuuung höbal så den till sist hamnade där den skulle, hästarna fick mat och när vi somnade den kvällen var vi mer än nöjda. Återigen. Krångel är en utmaning, men kan göra resan än mer njutbar, faktiskt!

På torsdagen kom det ett väldans märkligt sken från himlen. S O L. Milda makter. Så underbart.

Det tyckte samtliga.

Ni var många som tyckte att den nya söta lilla vitblommande blomman var fin och undrade namnet. Nuu vet jag. ”Gibasis geniculata syn. Tradescantia geniculata.” Otroligt söt! Ska göra mitt bästa för att hålla den vid liv.

Så blev det fredag och det kändes himmelskt skönt. Tröttheten var ett faktum. Att dona inne i Storebrors rum var så mysigt.

Barnen hade sina småvänner över på gofika, ponnyridning och fyrhjulingsåkning också. Perfekt sätt att inleda helgen!

Helgen fylldes av allt möjligt Själagott. Den här synen gjorde mig som mor till en blöt fläck. Jag och den skäggige konstaterade att ”nu börjar ungarna bli stooora”… när vi klev upp på lördagmorgonen satt dom såhär alla tre och pysslade vid köksbordet, helt utan assistans vid framplock eller själva pysselstunden. Gulliga små älsklingarna som vi spricker av kärlek till (såklart!!). Ett så sammansvetsat gäng.

Vi målade pärlspont på liivet också, ja så svetten lackade och den enen sportade sporttopp och den andre shorts. Och nu är vi klaaara med alla tre varv på all pärlspont. Kvar innan uppflytt nu, är en massa olika lister och lite annat krafs. Hinner vi innan jul, tro? Vi hoppas det. Tänker inte slå dubbelknut på oss… men ivern och peppen är total, som ni ser!

Söndagen var vacker, så vacker. En långtur med hästarna, var så otroligt härligt avslut på veckan. Så energitankande.

Tacksamheten stor. För varje dag vi får tillsammans, att fylla med liv.

Nu möter vi en ny vecka. FÖRSTA ADVENTSVECKAN! Och jag är alldeles pirrig i magen. I pressade tiden vi lever i nu, där alla behöver göra sitt yttersta för att stoppa smittspridningen, tänker jag att vi i alla fall kan ösa på med mys, pyssel och en god adventstid på många vis. Pyssla, baka, laga, feja och greja.. mm, jag älskar ju sånt! Gör du inte det? Jamen då gör du på annat vis, givetvis! Som sagt, fokus på vad vi KAN och FÅR och alla möjligheter!!

Första Adventsveckans planer:

-HemmaMamma, ta hand om mina tre små på det bästa sätt jag kan. Livets viktigaste ”jobb”! (En YNNEST)

-”Göra Advent” i vårt hem och ute på gården!

Pyssla, saffransbaka, hänga upp stjärnor och tända adventsljusstakar så många vi bara har!

-Riva hästarnas sommarhagar!

-Göra intervju med en tidning!

-Skicka er hälsningar!

-Fira första advent! … så HÄR brukar vi fira, men så blir det förstås inte i år. Vi trycker på paus. Gör det bästa av situationen. Och knäpper händerna för att allt ska vara ”som vanligt” snart.. Och har det så gott vi bara kan, ändå.

Vi hörs och ”ses” under veckan! Både här och HÄR.. Säger som alltid; Ta hand om er. Gör det. Allt ni bara kan!

Emmeli

Måndagshälsningen!

God morgon måndag!

Jag och minstingarna kom just in i värmen efter att ha skjutsat Storebror till skolan och sedan gjort Morgonrundan hos hästarna. Det stormar och regnar på tvären. Det är mer än gott att få komma in i värmen igen.

Slår mig ner här med dagens första kaffekopp medan barnen påtar med sitt. Vi tar en titt på veckan som gick!

… började gäspande. Järnmackor framför barnprogram en tidig måndagmorgon. Det satt fint!

Veckan drog sedan igång med en tur till stan tillsammans med minsta barnen. Bilen skulle besiktas och ärenden uträttas. Det gick finfint men stan, …nä det blir aldrig, aldrig någonsin min plats på jorden. Det var GUDOMLIGT att komma hem sedan och få ge sig ut på hästryggen. Låångt ifrån jäktande och köphets..

Ni var många, många som undrade vilken bok ni såg skymta under en pärlplattestund ni såg på instagram stories. Det var den här. Helt fantastiskt rolig. Ett riktigt, riktigt bra julklappstips till småttingar från ca 4 år.

Det blev tisdag och under några timmar var det bara jag och Lillebror. Storasyskonen var på egna äventyr. Här hemma byggde vi plusplus och började så smått att lära ”oss” pussla… OVÄRDERLIGT att få vara med om alla små steg framåt i livets start, tycker mamman.

Vi förvandlade vardagen till en fest! Med Matlag! .. alltså, om ni är nyfikna på detta. Prova! Här bjuder vi varandra på allt från Korv och Makaroner, till fiskgratäng och nyrullade köttbullar. Allt är ok, hemmen får ”se ut som dom gör”, alla dunsar vi ner vid matbordet efter en dag av olika åtaganden och det är så himla fint bara… Det finns inga krav eller någon prestige! Bara viljan att ses och ha det bra, tillsammans. Häftigt är det också att se hur trygga ungarna blir med andra vuxna utanför familjen. Vi hjälps åt med ditt och datt familjerna emellan. Gällande gårdsbestyr, skjutsningar till aktiviteter på byn, hämtning efter storebrödernas skoldag etc. Rikedom! … dock ser det INTE ljust ut för detta mysiga påfund, i och med senaste Covid-19-restriktionerna som släppts idag.

Jag sprang. Fångade veckans enda solglimtar. Stannade till. Flåsade bort maxpulsen som tickade. Och bara njöt. Älskar, älskar, älskar att springa! Behöver inte vara några marathon, inte alls. 30 minuter rörelse gör magi för din dag, lovar.

Vi såpskurade. Och såpskurade. Och plötsligt kunde vi konstatera att ”nu är alla sovrum helt klara!”. Känslan var nästan märklig. Samt helt magisk.. synen av Storebror som flyttade in på sitt rum…. wow! Veckans andra bygg- och renoveringstimmar ägnade vi åt att måla pärlspont.. nu väntar bara ett endaste lager färg i långa korridoren mellan alla sovrum…en hop lister förstås… någon liten fönstersmyg… och lite annat krafs. Sen så!

Vi åkte till MammaMormor och PappaMorfar. Mellisfikade, pysslade lummerkransar och susade på loppis. En sån där eftermiddag som är dyrare än allt dyrt. För hjärtat.

Och så blev det fredag. Vi firade helg med att bjuda hem Kusinerna (som ju är prick lika gamla som Storasyskonen här hemma, lyxigt med kusinkompisar i byn!!). Jag nöp mig i armen.. över att få ta hem en skara ungar, höra hur dom leker tillsammans under tiden jag svänger ihop en sockerkaka för att sedan ropa ”nu är det fiiika” och få se synen av en ungskock som riktigt njuuter. Det är min bästa syn.

Helgen fylldes av Alla tillsammans-tid. Målning. Och så bad jag och M barnens Farmor och Farfar om hjälp med barnen, så vi kunde ge oss ut med hästarna tillsammans. Dom turerna är så underbara än om jag också trivs med att rida ut själv men nu kändes det längesedan som häst och människa hade tur-sällskap. Vi gick till fots, långtur både lördag och söndag.. jobbigt för både två- och fyrbenta.. och så otroligt härligt! Gott att klunka vatten sedan, sa Fjödur! (Tack älskade Svärisar för dyrbara bara-E-och-M-tiden!)

Helgens absolut sötaste glimt! -När barnen hade ”pyajamsparty” med småvänner. Mannen och jag var ”kalaspäron” och servade lilla gänget kvällen lång. Med allt från barnauppskattad middag med glass-efterrätt till lek och lördagsgodis och disco med dansgolvet fullt.. smäller av när lilla H intog dansgolvet med sin lilla kjol!!

Nu tar vi måndag. ”Bläää” säger Fjödur. För nu är vi lite trötta på detta regnrusk och blåst och längtar till fler såna där frostvackra morgnar som den enda som visade sig förra veckan och som denna bild är ifrån. MEN! Vi ska vara glada att det är något väder. Hästarna kan ju faktiskt gå in när dom vill. Och vi människor har det mer än gott här inne efter stunderna ute. Sådetså! Bara göra november så mjukt vi kan för oss alla, eller hur?

Veckans önskeplaner :

-Pyssla om varendaste novemberdag så gott vi bara kan! Ta dagen efter dagsform. Lyx för stora och små.

-Sända er hälsningar! Ni ska bland annat få kika in i Storebrors nya rum!

-Jag trollar lite och slår mig ner vid datorn när det passar, småstunder. Mailen ropar och samarbeten behöver planeras.

-Hämta mera skogsfynd att pyssla med! doften av granris…. ljuv.

-Gå på kusinkalas! (Detta skrevs INNAN dagens restriktioner kom, så ni behöver inte oroa er för att detta tråkiga undgått oss)

….

Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok? Så hörs vi under veckan!

Emmeli


Måndagshälsningen!

Det är måndag! Igen!

Vi tar en titt på veckan som gick, vetja! Landar lite. Det är alltid en god idé till veckostart, tycker jag.

Veckan som gick!

Efter hejdlöst stormande och en dunderförkylning, var det helt underbart att vakna till sol, hästar som inte behövde söka vindskydd och dessutom fick vi snabbt svar på covid-testen vi gjorde. Negativt och alltså ingen härjande corona här oss oss. Skönt. Hela alltet!

Småttingar red sin världssnälla ponny.

Mamman red också och kom hem med svettig häst lagom till att solen gick ner. Så andäktigt vackert, när hästarna gick iväg i dimman med färgstarka himlen ovanför sig.

Vi hade vardagskvällar. Alldeles vanliga. Och så högt älskade.

Det cyklades och plaskades i till ytan-isiga vattenpölar… och ”någon” njöt. Stort. Av att våra val vi gör, resulterar i just det där; En mjuk vardag, som är våra barns barndom.

Synen av lekande småvänner och häst precis utanför fönstret. Det, är liksom livet på en pinne!

Och så var vi till bibblan och lämnade tillbaka böcker och lånade en hel hop nya.

Låååt oss få tipsa er med småttingar, om ”Familjen Jansson”. Soom vi skrattat åt denna tokiga familj senaste veckorna. En familj där man liksom vänt på allting, barnen har fullt sjå att hålla koll på sina ”skitvuxna” (inte skitungar liksom) och det är sjåigt att skjutsa till jobbet och få pappan att slita sig från sin himla åkgräsklippare om kvällarna när han behöver sova. Vi har lyckats låna två böcker från denna familj och hoppas på att det finns fler. Tips tips! Både 4-åring och 6-åring tycker denna är jätterolig.. kaanske väl svår för lilla 2-åringen.. men har han inte klagat utan lyssnat, lillvännen.

Det blev fredag och ääntligen blev det Halloweenparty hos småkusinerna. Jag är inget halloweenfan. Men Sväggans halloweenpartyn gillar jag. Skitmysigt och lagomläskigt, från början till slut.

Lördagen var himla vacker. Vi varvade gårdsbestyr med ponnyridning och storhästlatjande. Ungarna hälsade på Farmor och Farfar några timmar. Såna där räsertimmar när pappan och mamman kunde speeda på målandet uppe ännu mer.

Vi åt hemmapizza med hemgjord pizzasallad. Enkelt och så gott!

Veckan avslutades med massa firande. Farsdagsuppvaktning av Pappa M. Och födelsedags-Storan.. utöver en bok, fick hon så fiina skor jag funnit på loppis.. skiit att dom var stora i storlek och därmed, för stora.

.. och så firade vi min egen pappa. Utehäng med grilllunch och mammas världsgoda fika efteråt. Som jag älskar mina päron. Så tacksam över att få ha dom så nära, både i hjärtat och rent geografiskt, jämt och jämt.

Söndagkvällen avslutades hos mina Svärföräldrar och vi kunde inte få ett godare helgavslut.

Tacksam tacksam tacksam.

Veckans planer:

Ta vara på friskluftigt dagsljus tillsammans med småttingarna. Och sedan gå in i värmen och novent-mysa…

-Besikta bilen och göra andra ärenden i stan! (puh. det checkade jag och barnen av redan idag!)

Vinterpyssla! Tillsammans med min lilla mor. Åhåå, det längtar jag till!

Ha efterlängtat Matlag! Här hos oss.

Tillsammans med mannen, försöka skrapa ihop ork till att måla, måla, måla.. det är ju ändå så himla nära nu att hela detta renoverinssjok ska vara i mååål där uppe på övervåningen. Käämpa E och M, käämpa!

Rida! Det är tanka själen med gott för mig.

-Så smått börja fundera på Adventskalenderinnehåll…

Ta en dag i taget. Njuta av denna HemmaMammatid, allt jag förmår. Livet får styra. Vi varvar ivriga stunder, pysslar, bakar och grejar, med att tom-glo på sofflocket, spela spel och när det är november tittas det förstås på en och annan mysig barnfilm också. Så gott att få leva efter årstidernas fart!

Ta hand om er. Fina fina ni. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god novembervecka!

Emmeli

Vår egen Superhjälte!

Tre små stjärnor. Så redo att börja sjunga den lilla trudelutt vi brukar sjunga när det är Far- eller Morsdag. Idag är det Vackerpappans dag. Vår egna Superhjälte!

Vi stormade in i sovrummet, som en liten kärlekssjungande kör.

Med kramar och grattis och pysslade kort. Paket med nivetvad i. Och ett paket med niintevetvad i.

Frun uppvaktade på det vis hon vet att hennes make uppskattar så.

En uppdukad frukost, med nybryggt kaffe och nybakt Mammabröd. (Mitt bästa recept. Ni hittar det HÄR).

Tillsammansfrukost. Hela familjen samlad.

Å. Han i räddningstjänströjan där. Som var ute på larm-vift under natten.

Han är alls vår Superhjälte.

Jo visst har han både Superbarn och Superfru, givetvis… tillsammans är vi ”Team Drömgården” och alla pusselbitar i denna familj är lika viktiga. M står för otroligt mycket lugn och trygghet. Min klippa i stormen. Barnens Vackerpappa. Han som låter ungarna vara med i renoverings- och byggbestyr än fast det tar mycket längre tid än utan hjälp(stjälp), som kånkar ungar ut och in ur traktorn under gårdsarbete för att det är så självklart att dom ska få vara med. Som sitter bland mängder av lego och bygger efter ritningar med ivriga små. Han som helt naturligt strösslar sina ungar med ord som ”Pappa älskar er” och busar och kramar i massor. Han som ger barnen det vackraste av presenter; att älska deras mamma ömt, så ömt.

Han är så hjärtevarm, den där Tusenkonstnären. Att få dela livet med honom är en fröjd och ren lyx.

Idag firar vi M dagen lång!

..Och två andra pappor i vårat liv, som betyder mer än ord kan beskriva. Min och M´s pappa. Två förebilder i livet. Som skapat oss och varit med oss från när handen hölls som liten till att nu vara världens finaste Morfar och Farfar till våra barn, Svärfädrar…och Pappor, som alltid. Det är så fint att det inte är klokt.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Höstlovsveckan och Alla helgonshelgen 2020. Nu, i mitt hjärta. Vi tittar tillbaka innan dagens status och första novemberveckans planer!

Höstlovsveckan som gick. Fylldes av:

Höstlovsmys på favoritvis. Med mycket tid hemma på gården och också några små äventyr. Som turen till loppis, där alla fick en egen liten shoppingpeng. Och Lekparkshänget med kusin och kompis.

Oktoberhimlen brann.

Vi spelade spel…

Hängde ute i friska luften. Lekte kurragömma och partajade med plättar med strösocker och mjölk.

Och så åt vi väldigt många clementiner och höstpysslade med löv vi lagt i press först.

Så tog pappan höstlov med oss mitt i veckan och vi pysslade om hästarna tillsammans. Bytte hage, utfodrade osv.

Jag bjöd på ugnbakad torsk med kokt potatis, gröna ärter och favoritsås. En kall sås. Med gräddfil, lite hackat äpple, hackad smörgårsgurka, en dutt majonäs, salt, peppar och citron. Och dill förstås!

Och så var vi på skogstur! Så himla härligt. Skogen, nybakade tigerkakan och favoritgänget.

Jag varvade hemmagympa med motion i friskluft. Här, en rask barnvagnspromenad med snusande tvååring i sällis.

Vi hade mysbesök av MammaMormor, PappaMorfar och Moster Malin. <3 Så vi dukade upp med gofika!

… ute, förstås! Sån lyx att ha en SysterMoster Malin. Som kommer med kramar och kärlek och fina presenter, dessutom!! Och ni kanske undrar varför salsbordet står där ute på verandan? Helt enkelt för att vi har det till övers nu. Eller hade. För vips var det sålt, perfekt ju!

”Bonden Blom”, aka mannen, gjorde en typ av släpharv av ett armeringsnät. ”Enkel konstruktion”, tydligen. Men effektiv! Perfekt för att sprida ut hästskiten i sommarhagarna!

Sen förvandlades helgen till en enda sjukstuga. Med två päron som var superrisiga.. tack och lov med tre friska barn som är världens bästa. Dom har lekt med varandra och så har vi roat oss med ”Finns i sjön” och andra kortspel och myst framför film … med tv-n sådär som ”alla andra har den men inte vi”.. -Framför soffan alltså och inte bakom, haha! Sötaste Fasterfamiljen toppade filmmyset med att komma med godiset som var tänkt till halloweenpartyt vi inte kunde komma på. Så himla snällt.

Trots att veckan avslutades med sjukstuga, flera roliga planer fick ställas in, så tänker jag tillbaka på Höstlovsveckan och Allhelgonahelgen med värme och stor, stor tacksamhet. Vi har haft det så gott. Tillsammans. I hemmets trygga vrå.

Oktober blev November och nu står en alldeles ny och orörd vecka framför oss!

Veckans planer:

-Kurera oss! Sjukstugan fortsätter. Covid19-test ska göras.

-Hemmaskrota! Just nu är bland det roligaste att få gå upp och leka på Junis rum. Tänk va, så stort att ha fått ett eget rum!

-Reda ordning i vår otroligt stora bildbank. Jag framkallar med jämna mellanrum.. november är perfekt månad att påta med sånt. Så mysigt att sitta och klistra in bilder i album. Vi kan titta och minnas hur länge som helst.

-Få säga orden ”Sixten, nu är ditt rum färdigt!!”. Vi säger det på tre, tillsammans, jag och mannen.. så fantastiskt att få teama denna bygg- och renoveringsutmaning med honom. Nu väntar det sista, såpskurandet, sen kan S flytta in.

-Måla pärlspont! … när orken kommer tillbaka, menar jag. Och jag längtar! Vi hade först tänkt flytta upp allihopa så fort sovrummen var färdiga, vilken dom ju är (typ) nu. Men vi ska vänta till pärlspont-hallen och pärlspont-trapprummet är färdigmålade och har sina lister på plats också.. känns roligast. Tålamoooood… en paradgren vi har faktiskt!

-Förhoppningsvis träffa storfamilj som vi missade i helgen som var! .. men det får vi se. Alla ska vara helt krya och haft sina 48 symptomfria timmar osv.

-Fira världens finaste pappor på farsdag!

Så. En novembervecka väntar oss alla. Jag önskar både er och oss en god sådan. Vädret får vara så ruskigt det vill, eller hur? Här regnar det på tvären just nu och jag har precis varit nere i lagårdsstallet och lockat in hästpojkarna för ett stund. November kan vigas åt mys och mys och mys, rakt av. Visst? Novent, ni vet. Men som härligast är det där innemyset, om man ändå varvar det med härliga friskluftturer. Det göör inget att det regnar om du tänkt dig en prommis, springtur eller annat.. jag lovar att det blir ännu härligare att komma in sedan.. ”det finns inget dåligt väder…” och så vidare!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej på er!

Nej. Jag har inte försvunnit någonstans. Jag behövde bara pausa några dagar, var lite energitappad förra veckan. Jag vet att ni förstår. Men vänta, vi tar det från början. Veckan som gick!

Det var måndag. Och jag kände mig trött och lite sliten. Samtidigt som jag visste att M skulle jobba extra mycket och jag behövde min energi till det allra viktigaste. Daten med Blått Berg, skritten över åkrarna, galoppen bland lövprassel. Var så själagod start på veckan.

Mamman och Bertilen hade tumistid när Storasystern var på sitt eget äventyr för veckan och Storebror var på skolan. Vi passade på att leka järnet, plocka in leksaker från sandlådan, vintra runt lekstugan och sätta vårlökar i jorden. ”Sådäääja”, sa lillvännen när vi var klara.

Frosten gjorde världen sagolik.

Jag kände mig alldeles kär i dom kyliga graderna. Gick långpromenad med sovande Minsting i vagnen. Kände mig så himla Mammaledig, med bara en lillunge för ett stund. Pepp, fyllde jag hemmet med fantastiska människor, stora och små. Mellisfikande, lekande ungar och kaffesörplande mammor. Allt i en salig röra!

Närmare helgen hade vi en smått kaosig morgon och förmiddag.

Ena lillungen slår ett jack i huvudet av krocken med träsängen och det fullkomligt pulserade ut blod, nära tinningen. Mamman reagerade med att (förstås!?) bli väldigt rädd men försöka handla så gott hon kunde. Med tryck på såret rådde vi bot på blödningen så pass att jag kunde packa ungarna i bilen och åka till Hälsocentralen och få världsfin, jättesnabb hjälp. Lite tejpande och många ”å vad du är modig” och hållande i liten, cool hand, då var vi hemma igen.

Och dagen gick i piano och lågt, lågt tempo. Vi vilade. Och vilade.

Exakt vad alla behövde.

Den trötta mamman gav sig själv tvärvila under ett par dagar, från allt annat än att ”bara ta hand om tre barn”. Vilade, från sånt jag älskar, brinner för men som jag också ibland bara behöver tvärvila från… Och det är ju som magi. Att supervila, alltså. Inte bara en liten stund.. utan verkligen ”stänga av” under ett par dagar. Som att spilla vatten på en törstig blomma.

Regnet vräkte ner och det sirapssega tempot och långtråkigheten var så god. Vi satt bland annat, på sofflocket och tittade på sommarminnen som ska få flytta in i familjealbumet. Och såg på film och åt chips. Somnade tidigt. Och rådde om oss lite extra… ja, barnen rås alltid om på det bästa av vis.. men tusan vad lätt det är som småbarnsmorsa, att glömma sig själv…

Det blev fredag. Och den började helt magiskt. Fransson-katten kom hem igen och den fransiga, slitna känslan var som bortblåst och vi inledde Storebrors Livets Första Höstlov, med att åka med vännerna till deras nya ”sommarställe”.

Mysfika, vågskvalp, rödblommiga ungar och så passade papporna på att arbeta lite kring söta stugan. Så fint att vi kan hjälpas åt med olika bestyr. Till kvällen hade vi fredagsmys tillsammans och skrattade så tårarna rann. Man kan kanske inte få en härligare start på helgen, faktiskt. Med mina mått mätt, alltså!

Lördagen ägnade vi åt hästarna. Alla tre pojkarna avmaskades enligt plan med veterinär. Vi jobbar fortfarande för att råda bot på den Stora Blodmasken som tog sig hit till oss från pojkarnas förra bete.

Jag och Fjödur hade också en helt fantastisk tur. Det var just så vackert och härligt som ni kan ana. Frostiga landskapet och Lilla Kolabönan.

Ungarna fick köpa Lördagsgodis och peppen var total!

Och sooom vi spikade och målade pärlspont. För fullt! Vi som först tänkt tapet i denna långa korridor uppe, som ansluter till alla sovrum. Meeen, som ”någon” angående det ändrat sig. Efter att vi riktat väggar, skivat, gipsat och till och med börjat spackla…så kläckte jag ur mig; ”Du Martin..det blir inte bra med tapet även här.. jag tror vill ha pärlspont istället…..”. Lite blek om nosen var han den dagen.. älskade Byggmästaren. Det var ju ”bara” att skruva ner gipsen men det kändes som ett stort baksteg där och då och inte något vi var direkt sugna på, att jobba bakåt, när vi har så mycket att göra där uppe. Men nu, nu är vi så löjligt nöjda över att vi vågade ändra oss mitt i och följa hjärtat…!

Söndagen. Sommartid blev Vintertid. Långfrukost. Spikande och målande av pärlspont. Och en sväng till MammaMormor och PappaMormor för världens gofika och så fortsatte M att hjälpa pappa med nya projektet där hemma. Innan vi åkte hemåt i mörkret mot kvällsbestyren. Till natten, när jag och M la oss på kudden, hade vi precis spikat och grundmålat färdigt all pärlspont i långa korridoren där uppe.. och känslan var väldigt god.

Vilken bergochdalbanevecka. Moll byttes mot Dur, tacksam vändning.

Vet nästan inte om jag törs berätta hur mycket jag faktiskt brytt mig i att denna katt varit på vift… nu känner jag mig som världens lyckligaste. Flocken är fulltalig. Bästa känslan! Så lyckligt!

Önskeplaner för denna höstvecka!

-Höstlovsmysa med älskade barnen! .. efter ett par vardagar hakar Vackerpappan på också och vi blir fulltaligt Höstlovsgäng! Det behöver vi alla. Ett pärlband av lediga dagar, fyllda av Tillsammanstid.

-Förbereda ett samarbete. Texten till det gör mig gråtig. Handlar om han jag är gift med. Ni kommer få veta mer, snart.

-Matlag! Denna vecka har vi matlaget här hemma hos oss. Längtar!

-Vi är bjudna till familjecoolingar på party!

Blogga! Är så pepp på att få sända er inlägg, om goda äppelglöggen vi gjorde till 30-årsfirandet. Om den tredelade golvsockeln vi byggt till sovrummet. Färgkoder och annat ni önskar! Hoppas ni ska tycka om!

-Storfamiljehäng! …bland det bästa jag vet!

-Omfamna dom allra sista oktoberdagarna och avsluta veckan med att Fira Allahelgona! En så vacker helg, tycker jag.

Önskar er och oss en god, god höst(lovs)vecka!

Emmeli