Falsk ostkaka! … zucchinikaka, alltså!

Falsk ostkaka! … zucchinikaka, alltså!

Det här är en utav mina absoluta favoritkakor, alla kategorier. Alla år jag gjort den har jag köpit min zucchini på affären, och det har gått precis hur bra som helst. Men jag måste säga att det i år känns lite extra fräsigt, att kunna gå ut i köksträdgården och hämta en grön och grann direkt från odlingsbädden.

Det här var målbilden när vi stod och petade ner zucchinifröna i jorden i vintras. En nyskördad zucchini, att direkt baka denna goda kaka av. Vi ska förstås också passa på att bland annat riva och frysa in, perfekt att ha till utfyllnad i köttfärssås till exempel. Att bara skörda en liten zucchini och skiva upp som gurka är himmelens gott, det också. Helt klart en grönsak vi kommer odla igen!

Receptet är en blandning av flera. Så, här kommer vår variant på den så kallade ”Falska ostkakan”..

Drömgårdens zucchinikaka! (falsk ostkaka!)

– rena, rama, hälsokakan! 😉

Du behöver:

1 kg zucchini (innan den runnit av)
1 dl sötmandel
3-4 bittermandlar (beror ju på hur mycket bittermandel du vill att det ska smaka. Jag tar alltid minst fyra!)
5 ägg
1 dl socker
5 msk vetemjöl
2 1/2 dl grädde (om du vill: blanda ut grädden med mjölk eller också skiter du i det och kör på fetgrädde…Godast!)
3 msk keso

Gör såhär:

  1. Skala squashen och hacka den sedan i matberedare och låt den rinna av i durkslag.
  2. Hacka mandeln. Var noga när du hackar bittermandlarna. Det är ganska o-gott att tugga på en stor bit bittermandel. Stora bitar sötmandel däremot, det är ju bara gott!
  3. Blanda allt och häll i en smord form.
  4. Grädda i cirka 50 minuter i 200°c.

Servera till vispad grädde och nykokt sylt… skojjar bara, det går förstås bra med vilka bär eller vilken sylt som helst. Men här råkade det bli en nykokt variant, med jordgubbar och blåbär, lite syltsocker och äkta vanilj i. Det blev himmelskt gott!

Nu väntar kvällen här på gården! Lite kvällsvattning och så tänkte vi avbryta hästarnas sommarlov efter en drös veckor av härligt betande i den stora, stora sommarhagen (som ger en liten vandring för dom bara att ta sig från topp till slut).

Må gott tills vi hörs igen!



Emmeli

Hur vi gjort Köksträdgård och Blomsterland!

Hur vi gjort Köksträdgård och Blomsterland!

Nu kör vi! En liten repa där ute på gården, från start till där vi är nu, i processen att göra oss Köksträdgård och Blomsterland. Ej ännu helt klart, men vi är en god bit på väg! Glömmer jag info om något ni undrar över, så bara fråga på. Klicka på inläggets rubrik, då dyker kommentarsfältet upp! I vanlig (ganska krånglig jag vet) ordning. <3

  1. Vi började med att bestämma var alltsammans skulle få hålla till, måtten på bäddarna, hur många vi önskade osv. Vi landade i att ”det är bättre vi gör någon bädd för mycket än för litet” och drog till med en lång gång med sex bäddar åt vardera håll om den.

Måtten ser ut som följer;

Totalmått —> 11 x 7,20 m

Bäddarna —> 3 x 1,20 m

Gångarna emellan bäddarna —> 1 m

Mittgången —> 1,20 m

..”sen far det lite hit och dit”… men cirkus dom måtten.

2. Då rullade vi ut pappen vi använt under bygg- och renoveringsjobb.. en papp som ska kväva och stoppa ogräs och dylikt från att ta sig upp. Var noga med att det är giftfritt det du väljer att kväva marken med. Som kartong eller tidningspapper går också jättebra. Nu tog vi vad vi hade hemma och det var denna miljövänliga mjölkpapp fri från plast.

3. Nu var det dags att börja bädda! Först på med skottkärra efter skottkärra med det som vi krattat ihop på gården. Löv och kvistar alltså! Sånt vi kallar ”bös”. Ris och annat, ”skräp”, perfekt. Som dom där höbalarna som var småmögliga.. det fick också agera som det perfekta första-lagret..

4. Sen drog vi till gamla rishögen bredvid lobryggan och fann en guldgruva; en blandning och av ris, småpinnar och finfin matjord.

5. På med ris-och-matjordsblandningen som lager på av bäddningen.

6. Och nu till det härligaste, att dra till gödselstacken och hämta hästdynga… som vi har i överflööd. Brunnen ska den förstås helst vara sedan ett år tillbaka.. men vi kunde inte låta bli att tvärmocka lite där vi stod, hästskiten som sedan i höstas hamnade under första snön som föll.. så den gick ösas på först men därefter bara brunnen dynga. Hurra vilken rikedom!

Det jobbades på. Timme efter timme. Aprilvädret var magi, som den varmaste våren och nästan som en försmak av försommar.. till skillnad från denna helg där det är (typ) iskallt och snön yr i luften.. tack och lov lägger den sig ej.

Halva betinget gjort. ”Nu tar vi kväll”.

Och dagen efter, var alla bäddarna på plats. Tolv stycken totalt. Där dom två första, från vardera hållen, är lite mindre än dom övriga bäddarna.

Dom första lagren är bäddade.. nu fattas bara en god planteringsjord och sen kommer vi nog också att täcka med ensilage.. ni får se sedan! Vi tar det som det kommer, helt sonika.

Hej hej från lobryggan, här såg man så bra ju! Här ser ni tydligt att första bäddarna är lite smalare än resterande. I dessa har vi tänkt luktärter, sockerärter, bondbönor och harrisar. I övriga bäddar får ätbart och blomster samsas i salig bladning. Exakt hur och vad, det återkommer vi till senare!

Till det vi ser nu ska (dels planteringslagret men också-) flis eller bark hamna i gångarna. Något slags stängsel ska också göras. Jag tycker det är väldigt fint med armeringsnät men det är också dyrt.. till skillnad från hönsnät, till exempel.. vi får se vart vi landar. Hittills har detta projekt inte kostat oss en krona, bara tid och arbetskraft. Det här är ett ”tager-vad-vi-haver-projekt”. Älskar såna! Portaler ska skapas.. en honungsros till ena ingången vore så gott också, eller hur?

Fortsättning följer, helt enkelt. Det känns fantastiskt hela alltet och det roligaste är att peppen går igenom hos alla familjens medlemmar, det är det härligaste!

Fråga på om jag missat något. Annars, må så gott tills vi hörs igen!

Emmeli

Från frö till skörd, så som jag gör!

Från frö till skörd, så som jag gör!

Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med!

Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina trädgårdsförebilder. Såsom Mormor och Farmor. Systrarna. Flera vänner. Och så är det så charmigt med trädgård, för en kan inspireras och lära sig, läsa och titta.. men det som händer, när vi sätter händerna i jorden, petar ner ett litet frö i jorden och ser det gro? Det är liksom själamagi. Och måste upplevas för att förstås. Dessutom, så finns det så väldigt många sätt att göra rätt på.. det är bland det bästa!

I slutet av februari spikar vi några hål i ett petflaskelock och fyller flaskan med vatten. Plötsligt har vi en ypperlig ”plantvattnare”.. och det firar vi, genom att peta ner årets första frön. Tomatfrön.

Strax innan februari blev mars, petade vi ner dessa jag och barnen.

2/3 planteringsjord och 1/3 såjord. Vi lägger lite plastfolie ovan, för växthuseffekt.

Vi har (ännu en dröm) inget växthus, så tomater sår vi bara litegrann, så vi vet att vi har plats där ute mot soligaste gårdshus-solväggen.

Cirka v.11-12..

..då börjar nippret på riktigt. Nu drar vi fram blomsterfröerna som ska förkultiveras. Som rosenskära, zinnia, astrar, praktvädd för att nämna några utav sommarblommorna vi förkultiverar.

Sår gör vi i gamla godislådor som vi fått från lillaffären nere på byn. Funkar ypperligt att bredså i dessa. Jordlagren, desamma som till tomaterna. 2/3 plantjord och 1/3 såjord överst. Vi strösslar ut fröna i godislådan och täcker sedan fröna med ett några millimeter tjockt såjord-lager. Vattnar med ”Plantvattnaren” och ställer sedan ljust.

Det är samma magiska känsla varje år, när dom första fröna gror och det börjar poppa grönt där i godislådorna. Efter några veckor börjar det trängas i godislådorna och omskolning behövs..

Hur jag gör steg för steg när jag skolar om plant, det kan ni läsa om i ett inlägg HÄR. Där står också vad jag gör, som gör lite ont i hjärtat på mig, men som också medför att jag får kraftiga plantor..

Nu sköter sig planten fint där inne… överbelamrar hemmet, som alltid, men så får det vara. Våren är varm, det är april och början av maj och vi påtar ute. Krattar lite halvnoga över gården, knipsar rosorna så fort de första musöronen börjar visa sig och i år, kommer denna tid också att innebära en massa härligt jobb med trädgårdsland och blomsterland som vi vill anlägga i år. Det, ska ni förstås få hänga med på!

April/Maj, det är luktärtssåddens månader, också. Jo, du kan absolut direktså luktärter.. men nog blommar dom tidigare om du försår och dessa är favoriter att förså.. så roliga, växer i rasande fart och sen kan dom bo ute på bron rätt så snabbt..

Självklart har jag en luktärtsguide till er också. Hur jag gör, steg för steg med luktärterna. Knepet när jag sår, hur jag toppar, avhärdar, planterar ut..

Ni kommer till guiden genom att klicka HÄR!

Efter förra året kan jag också tillägga hur du INTE ska göra med dina luktärter.

Låt inte darlingarna stå i för gassande maj-sol, i sina små plastpåseväxthus.. det kan vara förödande.. dom är starka luktärterna, tål mycket. Flera minus till och med. Men jag hade tur förra året, för här var det nära att jag bränt bort dom allihopa..

Nånstans här (likt vänster i bild), brukar M varje år börja mumla ”det ser ut som att du behöver ett växthus…”, men så hejdar vi oss. Det är ett drömprojekt, men inte prioriterat ännu.

När temperaturerna börjar hålla sig stabilt ovan nollan.. då flyttar jag i alla fall ut min plant, till Gårdshuset. Som ett första steg i avhärdningen..

.. fast tomaterna och basilikan får förstås fortsätta stå inne i värmen. Där mår dom allra, allra godast.

I gårdshuset ser det nu ut såhär.. ser jag att det varnas för frostnatt så täcker jag över planten med fiberduk.

.. Nu kan man vara ambitiös, vilket jag tänker prova i år till skillnad från förra årets chock-utplantering… jo, nu kan man vara schyst mot planten och bära den ut på dagen och sedan in om kvällen. Avhärda, alltså. Göra så någon dag, så plantorna är riktigt avhärdade och klarar temperaturbytet väl. För så fort det inte längre varnas för frost, då är det ju dags!

-För Utplantering!

Rabatterna har jag då också rensat och jordförbättrat någon vecka innan detta moment.. med ett lager ko- eller hästskit och fin jord på toppen, som fått gojsa till sig lite.

Kring första veckan i juni brukar det vara lagom att plantera ut här i zon 5.

Det här är helig tid. Så enormt peppigt. Nu skapas små blomsterlandskap i rabatter och urnor och blomsterland. Jag är nästan lite nervös vid detta moment också. Jag är försiktig med plantorna, bäddar om i härlig jord, allra helst P-jord från Hasselforsgarden.

Jag har alltid hjälp. Och det gör mig gråtlycklig. ”Mamma, jag tycker rosenskära här!”, brukar äldste säga. Juniflickan paxar alla rooosa blommor. Bertan skötte vattningen strålande förra året. Alla ser vi så fram emot årets odlingar!

Det äär ljuva, bråda vår- och försommartider. ”Vårbruket”. Älskar alla dessa bestyr. I slutet av maj, början av juni, stoppar vi också ner alla frön som vi direktsår.

Som morot, sockerärter, haricot verts, persilja, ringblommor, blåklint.. i år också kålrot, rödbetor och massa annat!

Att odla i pallkragar går utomordentligt bra. I år får antingen dahliorna eller kanske tomaterna (då med ett par fönsterrutor uppställda mot väggen) bo där i och i övrigt kommer resten av odlingen ske i bäddar. Gjorda som ”hästbajslasagner”, utan att gräva, bara genom att bygga bäddar… ni kommer självklart få haka på detta och se vad det kan bli!

Sen följer veckor av ompyssling. Fast också mycket pusta ut. För nu är äntligen all plant på plats och alla grönsaker är sådda. Nu är det tid att pyssla om, stötta rangliga tomater, vattna, vattna, vattna.. helst vattnar jag på kvällen när solen gått ner så att rötterna hinner dra åt sig väl under natten. Vattnar jag på morgonen så riskerar jag bara att jorden bränns och att vattnet inte når mål.

Det finns få saker som gör mig så lycklig som egenuppdriven plant som börjar ge blommor. Det är sån innerlig lycka.

I juli börjar blombukettsbonanzan.. som ni ser i denna bukett så har jag både rosor, perenner och ettåringar i min trädgård. Stjärnflockan är en favorit bland perennerna.

Finns det där på riktigt? Tänker jag nu, i början av mars. Jo, idag när vi var ute på långpromenad, grusvägen hade börjat tina fram, fråglarna kvittrade, jag var tvungen att stanna och ta av mig ett lager under jackan.. ja då kändes det inte alls som en omöjligthet. Vilken lycka, va! En ny vår framför oss. En sommar. Ännu en skördetid.

Barnen har också ett eget jordgubbsland vid lekstugan, som vi i år hoppas ska ge oss än fler jordgubbar än förra året. Då var plantorna nya men sedan dess har dom hunnit föröka sig mycket och vi hoppas innerligt att dom överlevt vintern och mår bra. Förutom lite hästskit och ny jord så brukar jag toppa med gräsklipp runt jordgubbarna, för lite mer näring och så hålls bären rena också. Att föredra, för att skydda mot fåglarna, är förstås ett nät..

Det här är oslagbart. När en liten minimänniska tjavar barfota, målinriktat över gården, tultar mellan tomatklasen och sockerärterna, knaprandes så hutlöst förnöjd. Att odla med barnen är ett utav livets bästa. Att få dela odlingslyckan, magi!

Ringblommefavoriter och morotsknaprande storasyskon.

Att kunna gå ut i trädgården och plocka in gott till middagen, det är också så häftigt. Och i sommar, hoppas jag så innerligt att vi kommer kunna det än mer. Omåttligt taggad på vårt utökande av odling.

Att plocka in buketter eller ge bort till någon jag tycker om. Det är också själamagi.

.. förra året blev det väldans mycket blommor och i år, av fröpåsarna att döma, ser det ut att bli ännu mer. Kanske får jag då chansen att dela blomsterlyckan med ännu fler. Jag hoppas det. Och berättar förstås mer längre fram.

I slutet av augusti, början av september är det god tid att utvärdera lite.. jag brukar rada upp dom blommor/grödor som inte blir återkommande och dom jag önskar behålla. Det puffiga korallrosa astern blev en favorit förra året. Likaså pastelliga lejongapen. Praktvädden i både mörkt röd och piggt rosa älskade jag också. Och rosenskäror i olika färger och former (enkla/dubbla) är alltid en favorit.

I slutet av blomningen så låter jag också alltid ett gäng olika blommor få blomma över där ute (rosenskära, ringblomma, tobaksblomma, lejongap tex.)… så knipsar jag sedan av dom utblommade blommorna och låter dom torka inne på ett fat så jag sedan jag norpa fröna och ha till nästa säsong. Så smart, på alla sätt!

Fröna lägger jag i kaffefilter och märker med namn och år. Stoppar sedan i min lilla frölåda som står i lite svalare rumstemperatur.

.. och så den bitterljuva förgängligheten.

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör. Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen. Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Ord av Emmeli, sensommaren 2020

Detta sparade ögonblick. När jag fick plocka ännu en blomsterbukett, en av dom allra, allra sista, i början av oktober, på min trettionde födelsedag. Tillsammans med buketten skatter.

Så nyper frosten och marken färgas vit. Och det där förgängliga känns plötsligt lugnt, vilsamt, välbehövligt och skönt..

.. om hösten gör vi något litet ryck och samlar ihop de tjockaste av lövtäcken och snör ihop gamla sommarblommor i några skottkärrelass… annars får trädgården bara vila. Och vi trädgårdsodlare, med den..

Det är november. Och december. Och ingen trädgårdslängt riktigt. Den vilar. Så hinner det bara bli januari. Frökatalogen bläddras i. Och i februari.. då knåpas det på stordåd.. som kanske bara blir pannkaka, men som redan nu gör mig alldeles saligt lycklig..

Det är en utav dom allra första dagarna i mars nu, och om någon vecka, sätter vi igång med försådden på full fart! Och ännu en trädgårds- och odlingstid ligger oss framför..

Och vet ni vad bland det bästa med trädgård är!? – alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ!

Emmeli

För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.

Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.

Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.

Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.

Hej hej där borta, bebbeBertil och M!

Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.

Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.

Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.

Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!

När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.

Teamwork, för hela familjen.

Och så allt påtande med finsnickerierna.

Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.

Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.

”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….

Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.

Och nu då?

-EFTER!

Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!

Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.

Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.

Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.

Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.

Före-men-en-bit-på-väg-bild.

Följt av..

EFTER.

… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)

Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.

Vi tar inboandet i lugn takt.

Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.

Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.

Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.

Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.

Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.

Trösklar är målade i 30% grön umbra.

Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).

Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?

Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”

Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.

Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!

Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!

Emmeli

Storebrors alldeles egna rum!

Storebrors alldeles egna rum!

(Inlägget innehåller reklam för Colorama Lunde & Klockestrands Såg & Hyvleri!)

Kommer ni ihåg hur det såg ut när vi startade med övervåningen? Låt oss minnas tillbaka lite tvärt. Innan vi tittar in i till att börja med, i Storebrors rum!

”Skrytvåningen” med timmer naket precis överallt och full takhöjd, förstås. Här, Sixtens rum. Innan fönster hamnat på plats. Spån sugits ur golven. El dragits. Innertak spikats. Icell-isolering sprutats ”i taken”. Nytt bjälklag kommit på plats. Massivt grangolv lagts. Väggar riktats. OSB-skivor spikats. Gips skruvats. Skarvar och skruvhuvuden spacklats. Väggar tapetserats. El dragits. Smygar snickrats. Karmar snickrats. Innertak målats. Väggar tapetserats. Smygar, lister och karmar målats. ..

…Och storliten Miniman äääääntligen fått flytta in..

Ja vägen har sannerligen varit arbetsam. Men vilket fokus vi haft. På att LEVA och låta bygget få kraft och energi, när det passat småbarnsfamiljen som inte vill pausa livet för något så världsligt som detta. MEN! Det äär tusan inte så världsligt, för det här handlar faktiskt om att vi byggt oss ett hem.

Helt rörd, blir både M och jag när vi tänker på hur vansinnigt formidabelt uthålliga dom tre kiddosen varit i denna resa som Team Drömgården nu håller på att ro i mål!

Men! Ej att förglömma. Team Drömgården har genom byggresans gång, haft ovärderliga guldstunder där mannens och mina föräldrar stöttat på olika vis. Att mitt i vårt marathonbyggande få en pausdag här och där, då barnen pysslats om av mor- och/eller farföräldrar. Eller vi trötta päron fått avsluta byggdagar med PappaMorfars vedeldade bastubad. Så lyxigt att bryta av med. Och inte glömmer vi hur Svärfar i begynnelsen av detta projekt, bland annat var med och reglade alla innertaken tillsammans med mannen, sånt som vi inte kunde göra på två päron och tre småttingar… alltsammans, ovärderligt!!

Förebild, kikandes in i Storebrors rum!

Efter. För nu har älskade S sitt alldeles egna rum.

Tapeten kommer från Colorama Lunde, golvet och lister från Klockestrans Såg & Hyvleri.

Rummet är helt och hållet klart. Möbler inflyttade. Några små pinaler. Piffet får komma eftersom, i varsam takt. Vi har inte bråttom. Men ni må tro att vi är peppade på att det allra sista ska bli färdigt där uppe så vi kan städa bort byggröran och FLYTTA UPP!

Alla snickerier är målade i 7% grön umbra, linoljefärg förstås. Så otroligt vacker färg!

Taket är målat i matt linoljefärg. Och samtliga möbler är loppade för små pengar. Som höga skåpet för en trehundring och gamla kökssoffan som blev en säng, för en hundring…

”Mamma jag ÄLSKAR att ha ett eget rum!”.

Allt är så fint, tapeten gillar han så mycket och det är liksom inte klokt hur bra det blev, tycker Storebror. Och ingen härligare respons på allt jobb kunde vi päron få. Något mer som är himla härligt med rummet, är att han och Farfar nu ÄNTLIGEN kan blinka till varandra med lamporna mellan våra hem, som dom fantiserat om sedan länge… ni anar lyckan när Storebror premiärblinkade och fick ”lamp-blinkar-svar” från sin ena idol i livet!

Vi bygger oss ett hem och skapar livet tillsammans. Ja, så är det! Hur häftigt som helst!

Storebrors alldeles egna rum! Det är K L A R T. Ohlala!




Emmeli

Raw-chokladkaka by Bertilen!

Raw-chokladkaka by Bertilen!

Han kan det där med att baka, min minsta prinskorv.

Precis som sina storasyskon vill han nu alllltid vara med vid köksbänken där det lagas och bakas. Just nu är vi inte i ett skov där vi experimenterar oss fram, olika raw-bollar/kakor.. så gott! Igår svängde B och jag ihop en chokladkaka som råkade bli alldeles jättegod. Dock det mesta på en höft, men jag tänker att vi gör ett försök till recept… för den här måste ni prova, ok? Här hemma som mellis för barnen, till kaffekoppen för morsan, som i farten-tugg till kontorspappan ..



Raw-chokladkaka by Bertilen!

Mixa (i en rejäl mixer som inte ”brinner upp” så lätt, helst i en matberedare!);

  • 3 dl havregryn
  • 1 dl jordnötssmör
  • 1 dl kokosolja
  • 1/2 dl kakao
  • 2 dl dadlar
  • 0,5 dl flytande honung
  • en skvätt kaffe (typ 3 msk)
  • en nypa salt

När dessa ingredienser blivit en god smet i mixern/matberedaren, då hivar du ner en näve sötmandlar som får hackas till önskad storlek… vi gillar när det är något att tugga på så vi mixade då bara några sekunder!

Tryck sedan ut kakan i en bakplåtspappersklädd form och skjutsa in i frysen. Ta ut när kakan frusit till lite grann och dela i önskade bitar!

NJUT!

Efter en lugn hemmadag ska vi nu susa iväg till vännerna på Matlag! Önskar er alla en god kväll så hörs vi imorn igen!

Emmeli