Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!
Februariveckan som gick;
Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.
Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.
Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.
Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.
Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.
Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.
Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.
Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!
Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.
Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.
Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …
..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!
Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!
Önskeplaner för vecka 8
-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!
-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!
-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…
-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!
– Träffa vänner! <3
-Njuta den sista februarihelgen!
Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Det är måndag och vi kickar igång veckan med ett stycke rapport från drömgården.
Och alltså,… att försöka berätta livet i några bilder, det är inte möjligt. Ni förstår att det ryms både mer, lätt och svårt, visst? Men här kommer några glimtar från veckan som gick;
Måndag. Och vi ”Handlade ute i frysarna”. Tunnbröd. Lax. Den där yoghurten som vi köpte på lägre pris och frös in på direkten, som nu kunde bli god, god smoothie tillsammans med trädgårdshallonen från morfars. Och så en flaska äppelmust till alla frukostar, förstås.
Vi pysslade oss nästan vimmelkantiga och postade till människor vi tycker så mycket om.
Vi andades friskluft i massor. Och den här lilla prinsen firade tvåårsdag här hos oss.
Jag pysslade om ungar allt vad jag bara orkade. Det bästa jag vet. Här äter vi mellis ute. En favvis, som ni vet.
Jag smågrejade. Som att städa kylskåpet. Kändes extra härligt att ställa in handlingen sedan. Sanna norrmejeri-njutare är vi också, ja.
Jag väljer att glädja mig åt tvätthögarna som ska vikas. Fy tusan vilken ynnest, småkläderna viskar om liv. Liven som jag och M just nu i livet, får lov att kalla våra. Jag älskar varje dag med dom. Här i bild, hade Lill-Olof haft en lång ligga-på-mage stund medan mamman vek och vek.. nästan klar kom jag på att jag skulle kila efter kameran. Men då hade Lill-Olof tröttnat och låg här och gastade rakt ner i sina nytvättade brallor. Sicken tur att Storebror kom till tjänst på sekunden. ”Jag klarar bara inte av att höra honom ledsen, det gör så ont i hjärtat”, låter det om storasyskonen när lillebror är ledsen någon stund.
Vi firade släppta restriktioner, med köpes-kokosbollar efter onsdagsmiddagen. Ni anar jublet! ”KÖPES!?”, ”Såna från AFFÄRN!?”…
.. timmarna senare, fick Olof tvärhög feber. Det var en hemskt orolig natt. Jag blir så otroligt lätt orolig nu, efter RS-härvan. Men tack och lov är ju Lillminsting liite, lite större nu, har klivit över 3-månadersstrecket. Vi kunde alltså ge alvedon. Tuta i koksalt. Badda lilla pannan. Hålla handen. Och klara upp lilla eländet själva. Ingen andnöd denna gång. Vilket ju var en oro, att en vanlig förkylning efter RS, kunde bli något RS-liknande.. men tack och lov, inte.
Det blev fredag och vi pustade ut. Feber borta och alla kändes i härligt mode. Jag gav mig ut på en lång och svettig promenad innan jag handlade med mig fredagshandlingen hem och vi tog helg.
Helgen bjöd på bus-åkande ute på lägdan. Korvgrillning..
..En ridtur på en helg otrolig pigg isbit. M och Ikran hade också roligt tillsammans.
Avsluta veckan med smygsol. Och amning i lagårn, det är bra grejer tycker Lill-Olof. Jag kände när jag varit hos hästarna, gick genom snön och vidare till barnen och deras snölek… att jag blev onödigt flåsig. Så när vi varit ute klart för dagen, gick jag in och tog ett snabbtest. Och vips, på några sekunder visade det positivt. Ahapp.
Vi knöt oss tidigt hela gänget. Nu, med båda päronen som kände, små milda, covid-symtom…
Idag är det måndag, och jag känner mig enbart småförkyld. När vi hade covid i våras var vi både väldigt mycket sjukare och det med stor ångest. Jag var gravid. Hur skulle bäbisen påverkas? Ingen visste. En liten oro som pyrde under hela graviditeten. Nu är lillvännen här hos oss. Har förmodligen både utstått covid i magen och nu en sväng här ute i livet. Men idag mår vi ändå gott, småsnorar och flåsar lite extra. Tacksamt, ändå.
Önskeplaner för vecka 7
-Ta en dag i sänder! … helst bara seeegla igenom denna vad som nu känns som väldigt, väldigt milda covidhärva, särskilt om vi jämför med den i våras, hu. Hoppas, hoppas.
-Beställa fröer! En del är redan hemma, men några sorter fattas mig. Luktärter och rosenskära, bland annat. Mycket angenäm kom ihåg-grej! Ser fram emot min lilla blomsterodling i år så mycket, förra året visste jag inte alls vad det skulle bli, hur mycket blommor jag egentligen behövde för att kunna leverera buketter osv. Men nu har jag i alla fall lite erfarenhet. Kul!
-Skriva hjärtetexter! .. ord från hjärtat, om sånt jag brinner för, mao.
-Förhoppningsvis vara helkry familj så att vi kan fylla helgen med det mys vi småplanerat in med vänner och familj.
-Njuta februarigott! Ljuset. Vissa år kan jag tycka att det känns skavigt och påträngande nästan, ”väck mig inte ur min björnsömn”, så. Men i år, är inte ett sådant år. Jag bara njuter så. Av att känna energin återvända efter en, ja faktiskt, tuff vintertid för oss. Den är så god nu, sooolen. Den värmer så himla härligt. Att blunda, andas djupt och känna värmen mot ansiktet, se hur ögonlocken färgas gula på insidan när jag blundar… Ferdinand-suckar bara jag tänker på det!
…
Nu ska vi samlas för lite kvällsis där nere. Äta upptinade kärleksmums vi fann i frysen och dricka iskall mjölk till. Vårt alla hjärtansdag-firande. Gott så.
Önskar er alla en god vecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Sånt här. Och själen jublade. Tjava på skoterspåret med solen i ansiktet. Förskräckligt själagott. Januari blev februari och det känns tydligt, att nu är ljuset här mer och mer och solen värmer gott!
Vi bakade matbröd. Hivade i både riven zucchini som vi har i frysen från sommaren. Samt grötslatten som var kvar från frukosten. Det blev ett såå saftigt bröd. Recept? Knappt en aning. Fråga Juniflickan och Bertilen!
Kreativiteten som vi alla älskar i detta hem. Att skapa, bygga, pyssla, måla. Jobba med händerna. Med olika material. Så så himla själagott. Och roligt!
Melliset ute på bron!
Lill-Olof gjorde lagårn! Jag får ont i hjärtat av den där lillungen. ”Ja, här kan man också va!”, säger han nöjt och hakar på alla våra hittepå. Här hade vi precis hämtat hem Storebror från skolan och drog till lagårn direkt efter, därav sittandes i babyskyddet.
Så blev det fredag och jag hade varit uppe sent på torsdagnatten och städat allt klart inför helgen. Himla oviktig grej om inte ork finns eller livet bryr sig i nystädat hem. Men nu fanns både ork, livsläge, lust och vilja. Och det var så gott att få vakna till båda-päronen-ledig fredag i ett helgstädat hem. Storebror lite krasslig så vi hade en lugn dag. Snön yrde på tvären. M och Pelletraktor skottade och jobbade på där ute medan vi andra myste inne i värmen.
Så blev det helgdagar och lördagen var en solig och lugn variant efter snöyran. Njutbart.
Vi åt helgluncherna ute. Grillade korvar och järnmackor. Fy farao, vad gott!
Och såhär avslutades veckan; MammaMormor och PappaMorfar kom och hälsade på. Så fantastiskt mysigt. Och när Morfar kommer, då blir det morötter, det vet Hästpojkarna så väl och ställer sig beredda på rad. 3-åringen var på eget äventyr, hemma hos Farfars. Det var festligt för honom. Storasyskonen passade jag på att rå om lite extra, tog dom med på skidor både på lägdan och sedan till skidspåret nere på byn. Såna barndomsminnen jag fick då! Tänkte tillbaka på hur pappa höll på och tragglade längdskidor med mig som liten. Skidträningarna på tisdagkvällarna hemma i lilla byn. Hållet under skidtävlingarna.. hur ARG jag var på hon som åkte i kapp mig på en skidtävling och skrek ”UR SPÅR!”. I helsicke heller, att jag tänkte he mig ur spår….
Ja. Allt det sköljde över mig där jag susade fram med mina egna små. En himla fin vecka, alltigenom. Hurra!
…
Önskeplaner vecka 6
-Omfamna varje februaridag, tillsammans med barnen! Hitta på pyssel och mys, utefter ork och lust.
-Motionera! .. vi skriver i almanackan när vi ska träna, så lätt att det prioriteras bort annars i ett liv med många småungar. Men tusan alltså. 20-30 minuters flåsande kan ge energi för dagar framåt.. och den energin, är det minsann inte bara vi päron som får ta del av, utan även dom små liven! Så finurligt.
-Blogga! Jag fortsätter lilla ”Drömgårdslivsföljetången” bland annat. Vad himla fint att ni uppskattar den.
-Smågrejsa! .. typiska februaribestyr ni vet. Utimellan så ges någon passande liten stund, för att städa den där stökiga lådan.. torka ur ett par skåp i stöten, eller så. Perfekt att göra nu innan mycket tid kommer att läggas på odlingarna…
-Här-och-nu:a! … en stund i taget. ett ögonblick i sänder. Lyssna på fåglarna och insupa ljuset och känslan av hur solen värmer. Gosa bäbis, pussa mule och krama småttingar. Så evigt tacksam. Att jag får vara med om dessa dagar… som vi kallar livet.
…
Ta hand om er nu, goa ni. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan. <3
God måndag! I sedvanlig ordning veckans första dag; en liten rapport från veckan som gått! Innan vi tar oss ann den nya som står för dörren!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag. LillaLillebroren följde mamman på efterkontroll hos barnmorskan och i vanlig ordning så gås den första tiden med barnet igenom. När jag väl berättat alla svängar hit och dit och till sist ”bara skulle avsluta”, med att berätta om RS: en..då trillade tårarna över det där störiga munskyddet. Jag kände då, ”hur fasen har vi orkat? … det är inte så konstigt att kroppen strejkade när vi väl fick pusta ut”. Men jag glädjer mig så. Vilar i att ”vi klarade det”. Trötta päronkroppars ringklockor har tagits på allvar. Och under långa promenaden efteråt, kände jag mig så lycklig och lätt.
Mötte sedan det här gänget. Mjukstart på veckan med låång tillsammanseftermiddag.
.. hallonsmoothie med skogshallon från frysen. En mellisstund som inte vore möjlig om jag och M var två hundra procent-arbetare. Vi vore väldans mycket ”rikare”. På pengar. Men på samma gång, så mycket fattigare.. för är det något vi prioriterar och vill vara rika på, så är det liv. Och det är vi, sannerligen. Den här stunden var med som energi hela veckan, det är jag säker på. Det mäktiga nu, är att Tripp Trapp Trull är så stora nu att dom uttryckligen säger saker som gör att vi päron förstår, att det inte bara är som vi anat och tror, att dom också älskar detta livsval.. utan att det faktiskt är så.
StoraLillebror har degat och också städat upp efter sig. Det är fest att dammsuga när man är tre år!
Bokstäver är väldans på tapeten just nu! Lillan skriver och skriver och Bertilen har (med hjälp av morsan förstås) läst ritning och pärlat sin egna bokstav. Pärlplatteboken är poppis och finns exempelvis, HÄR.
Det har varit fantastiska januaridagar med sån vårvinterviskning att det inte är klokt. Gå och hämta storebror från skolan. Dimpa ner i snödrivan med julens lussebullar till mellis. Uj uj uj.. nu kommer tiden som är plåster på såren för den kalla, karga vintern…
Lill-Olof har fått mammans hjärta att smälta gång på gång. Vilken sköning till lillunge, alltså. Lyx att få hänga med honom om dagarna. ”Ger du mig bara gos och ammemys, mamma… och bäddar ner mig i vagnen stup i ett så att jag får marathonsova, då är jag så väldigt nöjd. Sen passar storasyskonen upp mig med bus och underhållning så livet känns som en fest. Jag har precis inget att klaga på i detta nu”, menar Lill-Olof.
Det här var också en sån guldstund. Vi hade precis kommit in efter timmar ute tillsammans. Nu var det läxläsning på schemat. Minstingarna fick en läxa av mamman (att rita något som har med vintern att göra) medan Storebror jobbade idogt med sin skolläxa. Lillebror ville sedan inte sluta ”göra läxan”… att här, får vara mamman som också varit ute och tankat energi, kommer in med gott tålamod och kan sitta med och orka svara på alla frågor och funderingar, klura på ännu lite svårare saker tillsammans med vetgirige snart-8-åringen, medan januaridagen fortfarande är ljus.. det är sån lyx!! För oss alla.
Så blev det fredag och vi började dagen i lagårdsstallet. Det blåste jäkel redan nu så bäbisen sov gott i ”sadelkammaren”. Fjödur var sagovacker, som alltid. Följt av pappalediga timmar medan mamman jobbade med sina uppdrag vid kamera och dator.
Helgen invigdes sedan. Storasyskonskaran knatade ner till Gullegrannen för ännu en pyssel och mys-dejt och vi päron tjavade långtur med bäbisen i vagnen. Så härligt att gå på hårda skoterspåret!
Här. Två lördagsglimtar. Pappan mockade hagen. Och till kvällen, lagom till att pappan (som också hade jour under hela helgen), kommit hem från larm.. så åt vi pizza tillsammans. Sedan vi införskaffade gourmetstålet, gör egen deg och kokar egen tomatsås.. ptja.. då korar pizza in som bland det godaste vi kan komma på att helgfesta på!
Söndagen i tre bilder. Snöyra. Vi myste inne, spelade spel och sörplade kaffe (brandispappan var denna dag på nytt larm, ny bilolycka). Innan vi gav oss ut för lagårds- och lekstund. Lillkatten sökte snabbt skydd. Hästpojkarna, brydde sig inte ett dugg i snöyran och chillade dagen lång.
Om ni visste vad vi behövt dessa senaste veckor av livet-medvind,.. så evigt tacksam och lycklig för det.
Ny vecka nu! Och vi har börjat mycket likt den förra.
Soligt och kallt. Mycket uteluft. Lek för barnen. En långpromenad för mamman. En springtur för pappan. Barnen önskade ”mellissmoothie” och så fick det bli. Flärdkänsla över en alldeles vanlig måndag. Snart dags att dra på spagettivattnet och fräsa löken inför storkoket av köttfärssås. Perfekt vardagsmat, som vi äter idag till middag, till lunch imorn och kanske, om det fortfarande finns över, blir det också en middag till alla/några av oss på torsdag.. vilket brukar kunna bli en äta-olika-rester-dag.
Önskeplaner för vecka 5
–Säga hejdå till januari och välkomna en ny månad! Februari.. blir det vabruari av hela alltet eller törs vi hoppas på annat? Nåväl. Vi tar en dag i sänder. Godast så.
-Jag tänker kicka igång en följetång av inlägg här inne! …byggda på sånt ni undrar mycket över.. och sånt jag brinner lite extra för… är lite pirrig i magen nästan. Har gjort ett djupdyk i arkivet inför det allra första inlägget, som kommer imorn!
-Rensa ut ännu en liten storlek i Lillminstings garderob. Pluttisen växer så det knakar… fast storlekarna vi påbörjar nu är egentligen lite för stora på längden.. men sitter väl uppe på bredden. Så att säga. Sånt älskar man ju- <3 .
-Motionera! .. vi är så himla väl igång med träning nu både jag och M och det känns så skönt. När allt hopade sig, ni vet, så prioriterades träningen bort än om den hade varit god, säkert.. men timmarna på dygnet utnyttjades till max för att ta hand om alla liv här hemma och hellre lite extra sömntankande än motinerande då. Nu får vi tusan till bådeock. Lycka! Och skjuts in med energi på päronkontona!
-Försöka tuffa vidare med badrumsprojektet.. vill ni kanske ha nån slags uppdatering från den? Hojta!
-Posta ett såå roligt samarbete som jag hoppas att ni kommer uppskatta!! En rabattkod följer med… den vill ni inte missa.
-Till sist.. och först; ”bara hänga med”. .. vi har önskeplaner, men livet styr och vi tar ett ögonblick i sänder.
….
Önskar er en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Vi startar igång med en liten glimt på dagarna som gått, checkar dagsläget och blickar framåt…
Drömgårdsrapporten kommer här!
Veckan som gick, fylldes med;
En allra sista jullovsdag. Och den var mysig och pysslig. Såsom vi tycker om. Att vardagen tog vid dagen efter och skillnaden inte är så markant för barnen utan kan fortsätta mjukt och gott, det är värt allt och lite till.
Vi passade på att hästa medan snön ännu var djup och fin.. som utlovat, kom sedan regnet och blåisen var ett faktum.
Lillminsting blev 12 veckor! Världens bästa Lill-Olof. En liten viljestart cooling, som älskar att gosa nära-nära och växer så det känns som att jag måste sitta och titta på honom konstant för att inte missa att han visst växt i ännu en ny storlek. Lillhjärtat vårat som alla är precis hur nerkärade i som helst.
Vi vågade äntligen bjuda hem för kompisdejt igen. Men försiktigt, försiktigt. Utelek bredvid hästarna var kuligt!
Mamman och Pappan tankade kraft med hjälp av gympapass och tjavande långturer. Liten pytte-PT bredvid eller i vagnen!
Bland det mysigaste just nu. Att 3-åringen är i pusselmode och om kvällarna är det fullt ös med Bonden Blom-böckerna innan natten.
Det blev tjugondag knut och enligt tradition ringdansades julen ut. Små pepparkakshus kraschades och små pumlor och annat julgranspynt plockades varsamt ner i lådorna igen..
Granen sköt söta små gröna skott och det kändes i vanlig ordning lite vemodigt.. men julen kommer åter, för det har han lovat!
Inledde helgen med ledig tillsammansfredag. En tidig morgonsväng till sjukhuset i norr. Återkontroll efter Lillminstings Stafylokockhärvor alldeles i början av hans liv. Sen landade vi i fredagsmyset till kvällen, i ett såpdoftande hem, med tom tvättkorg och renbäddade sängar. Som gjort för en skön helg, menade HemmaMamman. Vi åt en favorit, med rostad potatis, kyckling och sååhåå god coleslaw (vi hade vitkål, rödkål och morot i.. såå gott!).. receptet är ursprungligen ett gammalt Ica- recept. HÄR hittar ni det, rekommenderas!
Helgen har sedan innehållit lite av varje. Barnen önskade skridskor och lördagsgodis. Så så fick det bli.
Själv har jag försökt att inte göra så mycket alls. Tanka energi. Bunkra sömn. Än om våra fyra barn sover som minigrisar, har jag inte vågat (pga RS-helvetet) sova sådär avslappnat som jag brukar. Den här stunden var en utav helgens mysigaste. Alla barnen avslutade veckan med lekdejt med kusinerna med Farmor. Så vi tog vara på allt lugn som gavs, helt sonika. Så tacksamt och passande hela alltet. Hela hösten har vi bara bett om barnvakt för ”vi måste åka in med Olof, han har blåsor på kroppen”, ”Emmeli och Olof måste läggas in, kan vi få hjälp med stora barnen några timmar?”, ”Vi ska till Umeå och göra ultraljud på Olofs höft”, ”Olof är slö, andas inte, kan ni hjälpa oss?”. Bara sånt. Det här var som ni förstår så himla lyckliga små timmar. Barnen fick mysa och omhändertas en stund av någon annan. Bara för mysigt. Och mamman fick snusa bredvid bäbis.
Idag känner jag igen mig själv, på något vis. Den här RS-härvan tog hårdare på mig än jag själv förstod. Helgen har för mig, till mångt och mycket, gått till vila och återhämtning. Än fast jag älskar att göra, göra, göra… så var det bästa jag nu kunde göra… att inte göra så mycket alls. Och hej, idag känner jag att krafterna inte är helt slut. Lyckan i det!
Önskningar och planer inför veckan!
Önskeplaner för vecka 3:
-Njuta av HemmaMammalivet! .. det är min tröttaste och allra lyckligaste tid i livet. Just nu.
-Skriva och fota. Och jag älskar det!
–Baka tillsammans med barnen!
-Förbereda temavecka här på bloggen! … det blev så många frågor om att vara HemmaMamma och vårt ”Drömgårdsliv”, att det kommer bli en hel rad med inlägg om det. Hoppas ni ska tycka om!v Trädgårdsinlägg kommer också, det är det också många önskningar på. KUL!
–Beställa gardinstänger. Och gå ut i Gårdshuset på ”loppis”…
–Jobba ihop några utkast!
–Passa på, att vila när tillfälle ges. Mammasuperkrafterna. Jag har dom i fokus nu. Hålla igång med friskluftturer och små gympapass här hemma är också ett sätt att tanka mammakraft.
…
Önskar er alla en god vecka, så hörs vi både här och på instagram. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
.. Det är januarimåndag och idag smygstartar vardagen igen, efter ett långt jullov.
Pappan har varit på jobbet medan jag och barnen har myst tillsammans ännu en dag, men imorn börjar Storebror skolan och med det tidigare morgnar och lite mer rutiner.. men vi gillar ju våran vardag, så det känns gott att säga tack och hej till lovet också.. vardagen vår är fartfylld men mjuk, älskar den. Lovet, som inte direkt blev som vi tänkt oss, vi som hade längtat efter att träffa familj, släkt och vänner. Det blev något helt annat.. en massa lugna dagar hemma, lättare sjukstuga, svårare sjukstuga, dag efter dag hemma på drömgården, bara vi. Trots att det blev tumult och väldigt oroligt kring Lill-Olof, så ser jag tillbaka på det hela med värme och sån tacksamhet. För inte har alla stunder varit panik, nej. Många, många guldstunder också. Nu tar vi en liten kik.. sen vill jag blicka framåt. Sådetså.
Vårt Jullov;
Bästa julklappen jag kunde tänka mig. Fira in lovet med att MammaMormor äntligen fick supergosa med sitt minsta barnbarn igen, vår Lill-Olof. Han facetajmar dagligen med sin Mormor och Morfar och än fast hösten varit tuff och vi har till exempel inte fått ses så mycket, så känner lilla prinskorven sin Mormor och Morfar så väl.
Julhelgen var så mysig. I efterhand är jag så omåttligt tacksam att vi fick julaftonen tillsammans med älskad familj, för efter det här så gick vi in i vår jullovskarantänbubbla..
Jag har njutit av min isbit. Galoppera genom snön är bland det bästa vi vet, han och jag.
Spelkvällarna har varit många. Nya Monopolspelet, favoritspelet just nu.
Drösat ner oss i finsoffan, vilat och småslumrat framför en film..
Beundrat naturens vackra. Som här. Solnedgång i midvintertid.
Vi firade Nyårsafton, bara vi, här hemma. Såklart. Samtliga fyra barn var nu förkylda men ännu var läget lugnt. Vi gjorde det så mysigt vi kunde och ville i alla fall fira ut det gamla och in det nya, i all sin enkelhet. Vi kammade till oss, klädde oss lite fint. Barnen älskade att få baka pizza på stålet i ugnen och glass-strutarna till efterrätt var också en höjdare. Päronen åt mammans favoritefterrätt; pannacotta med citrussyrliga skogshallon ovan.
Så gick vi ut på gården och tände tomtebloss under barnens alldeles egna tolvslag… 7-årige Minimannen fångade ännu en gång sina två päron så fint på bild. Skitsnygga var vi, i våra ”moonboots”. Varma om fötterna och kära, i alla fall!
Vi har tjavat långturer.
Och sparkat, förstås!
Kommit hem efter RS-pärsiga sjukhusdagar och fått landa mjukt i pappans famn.
Vaknat till nysnö efter ännu en sovmorgon.
Vi har grillat uteluncher. Korv på längden och tvären..
… och våfflor!
Över elden gräddade Kikärtsvåfflor (recept HÄR) med jordgubbssylt och vispgrädde till. Hejdlöst gott!
Åkt oräkneligt många turer utför lobryggan. Tefatet, en utav julklapparna, har susat och susat!
Solen har lyst själagott. Hästarna vandrade framåt och jag såg symboliskt på det hela, där jag stod med oroshjärta efter RS-upplevelsen och skådade vackra skapelserna. ”Vi måste också vandra framåt nu, Emmeli… våga gå vidare”.
Oändlig tacksamhet har bubblat i bröstet. Tack för Sveriges topp-sjukvård. Tack för att vi så snabbt kunde få hjälp, att Lill-Olofs jobbigaste dagar var omringade av beskydd. Tack för att han klarat detta så bra som han gjort och kommer längre och längre ifrån det läskiga för var dag som går.
Och så fick vi avsluta tillsammanslovet med en liten tur utanför Drömgården. En utflykt ner på byn. Skridskor. Som vi alla njöt!
Hockeypappsen peppade kidsen på isen och gjorde det med bravur. Ungarna njöt ”jag kan-känsla” och det finns få saker som är så härligt att se som förälder. När barnen tror på sig själva, vågar, inte ger upp, växer av små utmaningar.. treåringen åkte ”bubblor” på isen och undrade med iskalla tår, när vi skulle åka nästa gång?
Mamman tog hand om bäbis, mötte upp med värmande skor, kramar, varm choklad, bullar, pepparkakor och ostmackor utanför rinken. Så himla fint avslut på ett lov vi aldrig glömmer.
…
Önskeplaner för den andra januariveckan:
-Starta vardagen mjukt! .. sista jullovsdagen följt av igångkickande av vardagen.
-Träna. Och jag behöver det så, så mycket just nu.
-Åka till stan och göra några ärenden. Måste-ärenden. Egentligen livrädd att lämna byn nu när coviden härjar så. Men ett läkarbesök är bokat och då är det bara så.
–Försöka väcka den jullovssömniga hjärnan till liv och tänka lite jobb. Planera blogginnehåll, kommande samarbeten, försöka få någon ordning på mailen osv.
-Möta en oplanerad januarihelg!
… städa bort julen kanske? Eller så myser vi allt vi kan där på sofflocket istället och tar städandet ”en annan gång”.. vi får väl se. Kanske hinner vi både ock. Ni förstår väl att det är smått omöjligt att slita sig från denna lilla människa? Och när han sover, finns det ”andra små människor” som önskar mammans fulla uppmärksamhet.. men dom är inte bangen på att hjälpa till som ni vet, så vi teamar nog kanske iväg julen lagom till tjugonde dag knut!
Önskar er alla en god januarivecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer