Det var en gråmulen oktobersöndag, ja ganska precis som den här.
Vi inväntade familjen till kvällen så det donades för fullt där i gammköket.
Bland det bästa jag vet, är att i lugn och ro få stå och spisa och greja.. en fröjd att gå ut i kökslandet i oktober och plocka in grönkål och persilja till salladen. Några ringblommor som ögongodis.
När vi ska ha kalas börjar jag gärna i mer än god tid, så det slipper bli stressigt. Då kan jag istället njuta hela vägen. Väl värt!
Sådärja! Nu var efterrätten förberedd..
Toscapäron,
..med äkta vanilj i. En sån klassiker. Så god och enkel. Du gör såhär (till cirka fyra portioner):
Häll 0,75 dl strösocker, 1,5 dl flagad mandel, 2 msk vetemjöl, 1 msk vispgrädde och 50 gram smör i en kastrull. Rör ihop alltsammans till en smet… dofta sedan över några gryn vaniljpulver (efter tycke och smak) och låt toscasmeten puttra några minuter till smöret är helt smält.
Lägg 8 konserverade päronhalvor med den kupiga sidan upp i en ugnsfast form.
Häll smeten över päronen och grädda i 225 grader, mitt i ugnen i ca 10-15 minuter, tills täcket börjar få fin färg.
Servera päronen ljumma med vaniljglass eller vispad grädde!
Plockade in blommor och tände ljus.
Dukat runt hela långa bordet.
Med servetter och allt. Då vet man att det är kalas!
Årets allra sista storbuketter stod i vas.
Och frågar ni Juni, så gick minutrarna innan kalaset skulle börja, segt som sirap!
Men se nu började det närma sig middagstid och familjen slirade in på gården, zucchinin jag fyndat i landet var den sista ingrediensen att hoppa ner i kycklinggrytan..
”Varsågoodaa!”
Till middag bjöds den godaste kycklinggrytan jag vet. Den med fetaost och soltorkade tomater, ni vet? Med paprika och zucchini på toppen?
Grytan är lika god till ris av något slag eller till pasta, denna gång hade vi havreris.
Då storfamiljen är stooor, och smått omöjlig att samla på en och samma dag.. så uppvaktades inte bara födelsedagsmamman utan också lillvännen, lite sådär i förskott. Himmel, vilken lyx för en liten O att födas till livet, totalt omringad av människor som älskar och älskar.
Och ni ser där då, hur nöjd han var? Nog så nöjd, bara att att få ett eget paket i sina händer. Mysa i Mormoster Storans knä och peka bok var också en höjdare.
Nu var det dags för kaffe och efterrätt! Toscapäronen serverades och givetvis hade jag fyllt på morotskakeförrådet under veckan, att plocka fram ur frysen nu.. för som allra godast är morotskakan när den nybakad fått frysas, sedan tas fram, tinas och äts.. oooh..
Mormor serverade glasstrutar till barnen. Alla nöjda!
Och sen plötsligt var det sena kvällen, hejdå-kramar i trånga och renoveringsstökige hallen och godnatt. En kalasig söndagmiddag jag stoppade i hjärteasken med ens.
Jag minns det som igår.. när hon föddes, vår älskade Juniflicka.. så evigt tacksam för all tid jag fått och får spendera med henne och hennes brollor. Tiden går så fort ändå! Det är härligt att känna att vi har kvantitetstid med varandra. En dag i sänder.
Det är mitt i sommaren, årets ljusaste dag.. och som det mest självklara, firar vi 6-årsdag här på drömgården.
Vår Sanna Sommardröm, vår älsklingsJuni.
Köket, somrigt och kalasigt. Och kalasmorgonen började tidigt. Paketen låg och väntade i höga travar och lilla frukostbrickan var preppad med det jag snappat upp att Skrållan önskade..
Kärleksmumstårta!
Morgonrostiga röster sjöng ja må hon leva och hurrade för familjens coolaste tjej!
Och efter grattis- och kramströssel, blåsa ljuset och så.. då öppnades det paket. Ett efter ett. ”Kindness always wins”. En kepa som passar Skrållan så väl. Omhändertagande, omtänksamme, guldhjärtade StoraLillasystern.
Pappan vinkade oss andra hejdå och drog iväg på jobbet, medan vi andra hade födelsedag här hemma. Det lektes med nya prylar och mamman preppade vidare för kalas! Här, fångad i farten av 8-åringen.
Så härlig och varm sommardag! Bäbisbror slumrade gott under äppelträdet.
Ett stycke fyrklöver på en och samma kvadratmeter. Sicken skatt!!
Det stektes pannkakor till lunch med sån iver att brandvarnaren slog igång. Somrigt med fönster på glänt! Blir så omåttligt glad av dom mormorsrutiga köksgardinerna. Här bor en 31-årig tant, ja.
Nu började det närma sig kalas. Hela familjen samlad igen. Vi kammade till oss lite och jag hoppade i en gammal favorit till sommarklänning. Så bra att amma i också!
.. det dukades ute på verandan. Det är sån rikedom att barnen (och vi) omringas av alla dessa människor. Långa traven tallrikar, till ett vanligt familjekalas. <3
Och jag njöt över att kalasplaneringen hållit väl och att vi till och med hann med en stunds vila innan kalastid. Det är ”inte bara” att rodda storkalas med fyra små, men med god planering så blir det kul hela vägen!
J hade önskat hamburgare till födelsedagsmiddagen. Vädret drog ihop sig, men det var ändå så varmt och skönt så vi beslöt äta ute i alla fall..
Kalaset drog igång och Juniflickan fullkomligt överöstes med gratulationer och fina presenter..
Hambrugeätande och paketöppnande i salig blandning.
Sen drog vi oss inåt till sommarhemmet som var fyllt med lila syrener. Väldigt passande när Juni Syrena fyller år och allt.
Det här har blivit Skrållans kalasgrej. Hon som inte tycker om tårta, ett endaste dugg. Men älskar glass. Då är glassbuffé en höjdare!
Så mumsades det glass härsan tvärsan.
Modern njöt av synen av sin nyblivna 6-åring som satt där med nya halsbandet, nypärlade armbandet och med önskade glasstruten i handen, ute på trappen.. i ljumma luften, med småregnandet intill.
Drottningglass (hallon & blåbär), kaffekolaglass, vaniljglass och hallonglass. Hallon-blåbär-sås att ringla på toppen. Med olika strössel och små minimaränger.
6- årskalaset avslutades med busig fiskedamm uppifrån balkongen. Kallt om småfötterna nu så barnen stod på kök och trängdes på lilla handduken. Här var Lillebror sist ut och omåttligt taggad.
En så himla härlig 6-årsdag, alltså!
…
Recept på denna glassbuffé, (glassar, bärsåsen, minimarängerna) det finner ni HÄR!
Så blev det äntligen den där allra första tisdagen i den allra första sommarmånaden.. och som vi längtat till denna dag!
Lillebrors 4-årsdag!
Jag stökade med det sista tiidigt, tidigt.. sen väcktes det lilla sovande gänget..och vi harklade oss, och började sjunga för födelsedagsbarnet..
Ja må han leva och hipp hipp hurraa!
Kramar, pussar och massa grattis.
Å, puuh! Där blåstes dom fyra små ljusen ut.
Följt av paketöppning! .. där 4-åringen tackade för presenterna jag vet inte hur många gånger.
Så trippade vi utför trappen,
..B fann då ett snöre i handtaget… ett snöre han skulle följa, för att finna skatten. Skatten som var från både Morfars och oss…
Jubel och åter jubel. Hade han verkligen fått den där radiostyrda storbilen han sett och önskat sig från leksaksbutiken? -Ja.
Så gick vi in igen. Åt födelsedagsfrukost innan vi vinkade skolbarn och kontorspappa hejdå.
Och sen fyllde vi vår förmiddag med lite av varje. Ni vet, dega med nya lekleran, rulla chokladbollar, jonglera ballonger.. och ladda batterier..
.. för nu skulle det bli åka av! Oj som lillvännen uppskattade denna lite rejälare radiostyrda bil, som liksom orkar sig fram både på knagglig grusväg och guppig gräsmatta.
Efter lunch gav vi oss iväg på tur. Vilande småprinsar i vagnen och en mamma som försökte hålla sig från att springa.. det gick rätt bra faktiskt. Vi hämtade storasyskon och tjavade sedan hemåt igen.
Det är alltid samma ”hem ljuva hem”-känsla när vi kommer från byn och rullar in här på vår lillväg..
Sommaren kom, med besked! Det blev såhåå varmt! Jag och storasyskonen njöt sommarens första vattenmelon ute på lilltrappen medan Lill-Olof latjade på alldeles innanför dörren och var så väldigt nöjd över det.
Du och jag, Bertil.
Vi fejade inför födelsedagskalas sedan. Tog fram utemöbler nerifrån lagårn. Skurade rent och la på dukar och fyllde vaser med blommor. Med avbrott för att gunga tillsammmans och försöka få till det där med att göra fart, alldeles själv. En utmaning vi tänker jobba på i sommar. Nyp mig i armen, så mysigt!
Att få duka kalas med ett tak av äppelblom…
Tårtan garnerades! ”Mästerbagare Bertil” hade förstås både bakat tårtan och skulle nu garnera. Enligt önskan blev det jordgubbstårta!
Med lemoncurdgrädde på ena lagret och vitchokladmousse på det andra.
Nu åkte tröja nummer tre på för dagen. Traktortröjan. Födelsedagströjan. För nu så, nu var pappan hemma från jobbet och nu var det så nära, kalas!
Älskad familj trillade in och Bertilen blev så överöst med fina presenter där han satt på trappen.
B hade fått önska precis det han ville att vi skulle äta till middag. Han hade önskat ”grillad korv med bröd”… gullhjärta. Såklart det blev det till kalasmiddag. Pappan grillade och grillade. Mums ju!
Det var på vippen att det fanns tid till att äta…. nya fräsiga bilen behövde sig en tur, liksom..
Småkusiner lekte och lekte, vuxna surrade i kapp med humlorna i äppelträdet. Jag myste runt bland allt och dukade fram kalasfikat.
Chokladbullar. Chokladbollar. Jordgubbstårta. Och saft! Det var önskan från lillvännen. Himmel, så härligt att vi kunde uppfylla alltsammans.
Kalasfika. Och såpbubblor till alla barnen. Mumsande. Följt av kramar , hejdå och tack för ikväll.
Skitiga småfötter. Rödblommiga småkinder. Disk som viskar om rikedom på liv. En skara små barn, som somnade mer än gott till kvällen. Efter en så märkvärdigt fin 4-årsdag.
Tacksamhet. Så stor, så stor.
…
Nu ska denna, ohyggligt trötta men hjärtevarma moder krypa till sängs bredvid en hop snusande, älskade människor. Klockan är långt efter midnatt.. och det är sådär magiskt vackert ute.. junimagi.
Jag vet att vi inte är ensamma om saken, så lova mig att vara rädda om er om ni prompt måste ut på vägarna.
Den skäggige har inte jour men på väg mot skolskjutsandet i morse (medan jag låg och sov bredvid varm bäbis i vanlig fredagsordning. LYX!!), fann hann en farbror som slirat i diket, som han förstås stannade och hjälpte därifrån. Hämtade Pelle-traktorn och kunde dra upp bilen ur diket så oskadde farbrorn lyckligt kunde åka vidare direkt, istället för att behöva sitta och vänta i timmar på en bärgningsbil. Guldstjärna till världens snällaste M. Blir varm av tanken… på godhet och viljan att hjälpa varandra. Så ska det vara!
Nu när det är så snöigt och dant igen, så tycker jag att vi kikar tillbaka några veckor, till dagen när solen sken och vi hade barnkalas här på gården! Ballongerna upphängda i ena vajern på lagårn och stämning på topp!
Likt förra året firade vi Storebror och tre till av hans klasskompisar, som fyller inom bara några dagar alla fyra.
Här hos oss på gamla drömgården. Så himmelens trevligt och smidigt kalasupplägg. Fyra föräldrapar där alla hjälps åt och det hela frambringar en känsla av att kunna ordna ett väldigt roligt, innehållsrikt kalas men med väldigt liten arbetsbelastning. Teamwork, alltså! Sicket bra påfund!
Ett stycke kalaspappa!
Kring fikabordet dukade vi upp med stolar.. menar, höbalar. Vad annars? 😉
Födelsedagsbarn, en hop gulliga småsyskon, katter, hästar, surrande päron och vårvinter. Allt i ett!
Och en kalas-FarfarMorfar som ännu ett år ställde upp och skjutsade småungarna varv efter varv på lägdan (tack igen, Svärfar!!).
Ni anar peppen, när långa tåg av räserkälkar susade efter varandra i härlig fart!
Chippen ställde upp och bar barn efter barn, så tålmodigt. Om han fick mycket gott i gengäld? Oh, ja. Han älskar att vara ponnyridningsfarbror.
Och nu var det dags för fikat! Gullbarnen var alldeles saliga, ”BALLERIIINA!?” och ”Kääärleksmums!?”.. en ska inte krångla till det i onödan, liksom. Barn är fantastiska varelser och ofta är det vi vuxna som planterar höga krav och förväntningar.
(MammaMormor hade bakat kärleksmums, tack mamma! Det var guld värt)
Så ljuvligt att se ett litet kompisgäng så fint sammansvetsat. Efter att goda festisarna var uppsörplade, kutades det vidare; mot skattjakt! Varsin liten godispåse fanns och avnjöts. Innan några sista svängar ute på lägdan, lite ”fri lek” och plötsligt… var kalaset slut.
”Ett himla festligt påhitt, det där”, tyckte Lill-Olof. Som visserligen sovit sig igenom precis hela kalaset men hann vara med på ett hörn på slutet.
Kul med många barn, menar han! Undertecknad håller med! Barn är livet. Det bästa vi har! <3
Och i ett nafs var allt undanstökat, Minimannen och bästis-V, bar världsvant tillbaka höbalarna mot lagårn igen. Det där, lyfta höbalar, det hade dom gjort förr, menade dom!
Och det var det, Barnkalaset ute i vårvintern för våra 8-åringar!
Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.
Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.
Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.
S grejade på med dukningen.
Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.
Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…
När kommer gästerna!?
Kalaspeppat gäng!
.. och sen kom ju gästerna!
Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror. Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!
Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!
Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.
Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3
… eller god och god..lite siså.. jag vaknade med migränkänning, i en pöl av kiss från en älskad lillunge och med sån olustig känsla i kroppen. Nu är det bara några ynka dagar kvar till den där dagen vi i min storfamilj blickar mot med fokus, spänning och en skopa obehag. Jag hade så önskat slippa kombinera spänningen över att föda barn, med spänningen över en avancerad operation för en näranära älskad. Men. Man får inte välja. Så är det bara. Allt ska gå bra.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag intekan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Sinnesrobönen kommer mer än väl till pass idag.
…
Ska vi kika på veckan som gick? Ja det gör vi.
Veckan började med födelsedag. Å himmel så söt uppvaktning jag fick där till mörka oktobermorgonen. Gullgänget som kom och sjöng för fulla morgonhalsar, tidigt tidigt. Och sen god frulle tillsammans, serverad vid dukat bord. Höjden av lyx, menar mamman. Äppelmos på gröten, hembakta zucchinibrödet med krusbärsmarmeladen ovan ostskivan.. gott kaffe. Massa pussar, kramar och fina presenter. Oj oj oj. Så bortskämd jag kände mig.
Födelsedagsvädret var regnigt och det passade alldeles ypperligt att inviga ena presenten när jag tog turen ut på gården, till hästarna och så. Regnjackan, alltså! Där inne påtade vi med kalasfix. Chokladbollar skulle det bli, tyckte Lillebror!
Och så spisade jag middag medan mannen höll på iiiin i det sista med att få matrummet redo att ätas födelsedagsmiddag i (jag försökte säga honom att det behööövs inte, M, vi sitter i köket!.. men han hade bara bestämt sig för att så skulle det bli…
Jag krängde på mig en klänning som inte alls var någon preggoklänning men som fick duga. Ordnade med födelsedagsblommor och gav älsklingshästar äpplen som för att sprida lite kalasstämning där ute i hagen också. Och sen kom gästerna. Ett litet men naggande gott sällskap. Jag kände att jag inte hade ork att göra stort storkalas med allaalla..vi är många då, ni vet.. och jag älskar ju det.. men ja, alla förstod. <3
Vi åt gryta, som nästan alltid på min födelsedag. Höst och gryta, det rimmar väl, liksom. ”Kreolskans” blev det denna gång. ÄÄÄLSKAR den grytan! Till pressad hempotatis och god sallad. Enkelt. Så gott. Samt lätt att laga mycket! Receptet finns HÄR.
Och så himla fräsigt, att vi kunde inviga matrummet.. det kalasades vid både stort och litet bord ser ni.
Morotskaka som tårta och barnen hjälpte mig att blåsa ut ljusen. Sex stycken.. ett för varje familjemedlem.
Och kakan.. helt och hållet maagnifik. Jag vet nog tusan ingen godare kaka. Gör man den i springform såhär så blir det ju tårta av hela alltet också. Perfekt!
Och så blev det tisdag och födelsedagen låg bakom oss, mjukt i minnet. Solen sken.. och Lillminsting började luras med oss. Det pysslades, lunchades.. och klockades förvärkar (!):
… som klingade av (!!!!!). Preciis som med Storalillasyster, som ju sedan bara bestämde sig för att komma till världen i en väldig fart. Så…plötsligt började bebbeväntan inta en helt ny nivå.
Vila varvat med små turer till fots och cykel. Och ni vet, den där väntan i slutet av en preggotet.. minsta lilla tecken som analyseras.. man kan ju bli knasig för mindre!
Otåligheten hos undertecknad har stigit i höjden senaste dagarna. Och Städgalen, har fått ett ansikte… rum efter rum har fått nyputsade fönster och inte ett plagg finns att tvättas eller vikas..
Mannen har jobbat på med diverse ute på gården. Som att förbereda foderbordet för ny vinter med nytt nät att stoppa hö i. Så fräsig känsla att vi börjat fodra med vårt alldeles egna hö nu. Hästarna älskar det! Barnen spikade några sista spikar i sin koja innan vi packade ihop för vintern, både verktyg och sandlådeprylar osv. Lilla lektstugan fick i vanlig ordning förvandlas till vinterförråd för barnens grejer.
På lördagen susade trion till sin älskade Mormor och Morfar. För mysdygn. Pappsen hade varit till skogs och plockat ris och annat och mor hade gjort så höstigt och fint med det ute på bron. Inspirerande, världssnälla duon till päron, alltså. Vad gjorde jag utan dom!? .. och tänk så mysigt att gå med barnvagnen på tur och plocka hem lite ris och mossa!! Ååhåh!
Vi avslutade veckan sömnigt. Lillebror slumrade i finsoffan i Salen och mamman i finsoffan i Matrummet. Några fönster blev förstås putsade också, .. och så konstaterade jag att ”det blev nog inställt.. barnafödandet” för plötlsigt känner jag mig knappt preggo.
Egentligen är vi ju inte alls 40 veckor gångna , men vi har gjort oss beredda eftersom lillunge nr. 2 och 3 varit ute i stora vida världen vid det här laget.. och också, för att lilla fyran verkar vara en lurifax av rang…
Önskeplaner för vecka 41:
-Ta en dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Försöka låta känslan av lycka över det ena och oro över det andra, samsas.
-Bädda vaggan tillsammans med MammaMormor <3
–Njuta av den goda oktoberluften! … plocka blommor in i det sista och doftar luktärterna allt jag kan. När som helst nyper nog frosten helt och hållet.
…
Nu tar vi oss ann den här dagen och nya veckan. Med mycket blandade känslor. Djupa andetag och en stund i taget. Tänk att det ofta är såhär.. Att något härligt och lyckosamt ska samsas med något svårt och oroligt. Så är livet.
Önskar er en god vecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Senaste kommentarer