Som sagt. Törsten efter att få umgås med nära och kära. Den känns omöjlig att släcka just nu.

Som vi sett fram emot att få bjuda in, hela storfamiljen, här i gamla drömgården.

Nu var det äntligen dags, för födelsedagskalas. Det här var för precis en vecka sedan. Fredagssol, då som idag.

S grejade på med dukningen.

Bertan spejade ballonger och tyckte att ”det luktar stink här”, av alla pajer som morsan hade gräddat.

Dra fram finduken. Duka för många. Blåsa ballonger och hänga i taket. Tända ljus härs och tvärs. Och sen den låååånga, långa väntan…

När kommer gästerna!?

Kalaspeppat gäng!

.. och sen kom ju gästerna!

Morfars och farfars. Kusinerna. Faster och farbror. Och mostrar. Och stormorbror.
Hela hemmet fylldes av ett myller av små och stora människor, födelsedagssång, presentpappersprassel, barnatjut och LIV. Helt underbart!

Pajer slirade fram på löpande band, till hembakta tunnbrödet och salladen. Enkelt och gott!

Minimannen älskar choklad (vem gör inte det!?) så en chokladtårta var given. Denna är enkel och så god.

HÄR finns receptet på ”Storans chokladtårta”.

Plötsligt hade hejdåkramarna kramats, bara disken var kvar. Spåren efter barnens lekar. Ett gäng redan snusande små och två trötta kalaspäron kvar. Och en hel familj, vars allas hjärtan var varma efter en kalaskväll vi längtat länge efter. Tillsammans med dom vi älskar mest. Viktigaste på jorden. Så tacksam <3



Emmeli

G-VMBJT57ZE4