Jag väcktes av ett väldans morgontrött litet gäng,
..som sjöng för allt vad dom kunde, i tidiga morgonen. Bjöds kramar och paket. Och vidare ner till dukat frukostbord.
Lill-Olof var pigg och lekte tittut med pappas sticketröja.
Redan här, var min drömfödelsedag uppfylld.
Pappan skjutsasde barnen till skola och den ruffsige morsan kunde ta påtår i lugnan ro. Fyllde sedan förmiddagen med att kuta med barnvagnen, unna mig en varm dusch mitt i dagen och inte sådär tvärsent och svinfort som oftast.
Och så glodde jag på födelsedagsbuketten, från mig själv, till mig själv. Tänk så trädgården levererar fortfarande, otroligt!
.. och småpratade med det där gänget.
Nu var Lillminsting vaken igen och ville också titta ut på hösten just precis där igenom dörren.
Hela han känns som en födelsedagspresent också. Minns så väl, förra året precis samma tid.. ooh så jättegravid jag var då.. såna väntansdagar att det var inte klokt. Och nu är han här. Omåttligt lyckosamt!
Äntligen, äntligen har här framkallats den bild som är tänkt att hänga där ovanför finsoffan i matrummet.
Också något jag tagit tag i, som en present till mig själv. Jojo, det gäller att fira sig själv också ju!
Bildern. Fotad, just precis där, i finsoffan i matrummet. Just på Lillminstings 1 vecka gammal-dag. Älskar den där bilden. Men jag vet att jag var helt trasig av oro inombords. Älskade mamma genomgick en otroligt stor och svår operation bara dagen innan, när Lillminsting bara var 6 dagar gammal alltså.. men nu var vi ja, helt slut.. men också lättade. Den känslan lever i denna bild. Livet.
Jag fick blomsterbud. Kära hjärtanes så överraskad jag blev!
Och när truppen var samlad, så kom älskade mor och far på lite födelsedagsfika. Morotskaketårta serverades, förstås. Liten (som inte är så liten längre), var mer än taggad. Kalasigt brofika ute i solen det blev!
Den där lilla 8-åringen förevigade sina päron också.
Och hur fint, att M till och med lagt om sitt schema på jobbet för att kunna hänga med oss andra någon extratimme.. bäst bäst bäst är han.
När vi kramat mamma och pappa hejdå så satt jag en egen stund där på gårdshuset bro.. sörplade ännu en kaffekopp och förundrades över luktärternas tappra blomning.
Sen vaknade O från sin lur nummer två för dagen. Högg direkt in på det slurpande han tycker är livets godaste och menar att man inte alls behöver äta något annat fastän 1-årsdagen närmar sig med stormsteg..
Lilla pyttemänniska.
Makalöst vacker höstdag. Och telefonen plingade och sms strösslades och telefonsamtal från älskade likaså. Och många grattisar från er. Och kort i brevlådan. Söta täckningar från barnen. Och en känsla av att vara så himmelens firad. TACK <3
Efter middagen dukade vi upp fika, igen. Ännu en morotskaketårta… födelsedagsbarnet fick bestämma ju.. och hon skulle ha kunnat äta tårtan till lunch och middag också. Min lilla ballerina till dotter däremot, hon kan inte tänka sig något lyxigare än när morsan köper ett paket ballerina.. så självklart fanns det på lilla kalset också. Svärisarna kom och fikade med oss.
Så med morotskaka i fulla magarna fullkomligt small vi av i storsängen hela gänget sedan. Ja, förutom M då.. som var ute och fodrade hästarna i kolsvarta mörkret.
Är så tacksam, så tacksam. Det känns så himla härligt att ha fyllt år nu, börjat på ännu en ny livskula.. här, ja just här och nu, prick där vi är. Där, här, vill jag vara. Tittade på minstungen där jag höll honom i famnen i en köksgolvsdans.. utbrast ”å Olof det är så härligt att du är HÄR”. Samlad trupp. Nu kör vi. Livet!
Det går i ett huj att plocka en mängd. Barnen älskar att vara med. Det klättras och leks och plockas och plockas, högt och lågt… och sen mustas det! För som sagt, äppelmos.. det gör vi faktiskt inte av vårt eget träd då vi har möjlighet att plocka en ljusare, mildare äppelsort från granngårdarna som det blir så, så gott mos utav.
Det största äppelträdet vi har är av sorten Säfstaholm, en syrligare, rödare variant som det blir så himmelskt god must utav. Och kaka och paj, förstås! Torka. Eller bara att äta som dom är.
Det här med äppelskörden.. är inte gjort på en dag.. nej. Vårt stora äppelträd är gigantiskt. Huset är nästan tio meter högt och ni ser ju…trädet är där uppe i nocken och svajar och i år dignar trädet av äpplen mer än någonsin under våra år här på gården.
Vi tar det i etapper. Och årets etapp ett, allra första mustdagen, gjorde vi tillsammans med familjen B häromdagen. Oooh sicken skitmysig dag det var!
Nu hade vi just proppat i oss grillade korvar med bröd som om det inte fanns någon morgondag (småttingfamiljer ni vet.. ”vad vore livet utan korv, på längden och tvären?” ;)).
Nu var vi i full gång, hela gänget! Iver, iver, iver.
– ”skit också, nätet till plockaren pajjade.. ja drar och fixar det”, sa fixar-M och drog iväg med bestämda steg. Snabbt åter med hel mojäng igen, bra för att kunna nå högre upp. Annars plockar vi för hand.
Sådärja. En stunds vila på pappa J´s mage, menade Lill-Olof var en god idé mitt i allt. Medan, sköljdes och delades äpplen i halvor och kvartar.
Nästa steg är sedan att mala äpplena i fruktkrossen.
Och slutligen pressa sönderkrossade äppelbitarna i fruktpressen.
Och ut kommer…?
Sagolikt god äppelmust!!!
Det är så enkelt. Så vackert. Så gott.
Att till sist fika nybakt äppelkaka..
… och sörpla nypressade äppelmusten till..
kära hjärtanes.
”Det syns knappt att vi plockat något”, konstaterade hon med knuten på sned precis som vanligt. Hoppas att vi hinner ta reda på så mycket det bara är möjligt. Glad att ha kunnat dela med oss lite härs och tvärs också.
Tack stora äppelträdet för att du skänker oss glädje året om. Det är så fantastiskt när det blommar. Att somna och vakna till synen. Mindre vackert är det inte, när det dignar av frukt. Eller gnistrar i vitaste snö….
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Så blev det äntligen den där allra första tisdagen i den allra första sommarmånaden.. och som vi längtat till denna dag!
Lillebrors 4-årsdag!
Jag stökade med det sista tiidigt, tidigt.. sen väcktes det lilla sovande gänget..och vi harklade oss, och började sjunga för födelsedagsbarnet..
Ja må han leva och hipp hipp hurraa!
Kramar, pussar och massa grattis.
Å, puuh! Där blåstes dom fyra små ljusen ut.
Följt av paketöppning! .. där 4-åringen tackade för presenterna jag vet inte hur många gånger.
Så trippade vi utför trappen,
..B fann då ett snöre i handtaget… ett snöre han skulle följa, för att finna skatten. Skatten som var från både Morfars och oss…
Jubel och åter jubel. Hade han verkligen fått den där radiostyrda storbilen han sett och önskat sig från leksaksbutiken? -Ja.
Så gick vi in igen. Åt födelsedagsfrukost innan vi vinkade skolbarn och kontorspappa hejdå.
Och sen fyllde vi vår förmiddag med lite av varje. Ni vet, dega med nya lekleran, rulla chokladbollar, jonglera ballonger.. och ladda batterier..
.. för nu skulle det bli åka av! Oj som lillvännen uppskattade denna lite rejälare radiostyrda bil, som liksom orkar sig fram både på knagglig grusväg och guppig gräsmatta.
Efter lunch gav vi oss iväg på tur. Vilande småprinsar i vagnen och en mamma som försökte hålla sig från att springa.. det gick rätt bra faktiskt. Vi hämtade storasyskon och tjavade sedan hemåt igen.
Det är alltid samma ”hem ljuva hem”-känsla när vi kommer från byn och rullar in här på vår lillväg..
Sommaren kom, med besked! Det blev såhåå varmt! Jag och storasyskonen njöt sommarens första vattenmelon ute på lilltrappen medan Lill-Olof latjade på alldeles innanför dörren och var så väldigt nöjd över det.
Du och jag, Bertil.
Vi fejade inför födelsedagskalas sedan. Tog fram utemöbler nerifrån lagårn. Skurade rent och la på dukar och fyllde vaser med blommor. Med avbrott för att gunga tillsammmans och försöka få till det där med att göra fart, alldeles själv. En utmaning vi tänker jobba på i sommar. Nyp mig i armen, så mysigt!
Att få duka kalas med ett tak av äppelblom…
Tårtan garnerades! ”Mästerbagare Bertil” hade förstås både bakat tårtan och skulle nu garnera. Enligt önskan blev det jordgubbstårta!
Med lemoncurdgrädde på ena lagret och vitchokladmousse på det andra.
Nu åkte tröja nummer tre på för dagen. Traktortröjan. Födelsedagströjan. För nu så, nu var pappan hemma från jobbet och nu var det så nära, kalas!
Älskad familj trillade in och Bertilen blev så överöst med fina presenter där han satt på trappen.
B hade fått önska precis det han ville att vi skulle äta till middag. Han hade önskat ”grillad korv med bröd”… gullhjärta. Såklart det blev det till kalasmiddag. Pappan grillade och grillade. Mums ju!
Det var på vippen att det fanns tid till att äta…. nya fräsiga bilen behövde sig en tur, liksom..
Småkusiner lekte och lekte, vuxna surrade i kapp med humlorna i äppelträdet. Jag myste runt bland allt och dukade fram kalasfikat.
Chokladbullar. Chokladbollar. Jordgubbstårta. Och saft! Det var önskan från lillvännen. Himmel, så härligt att vi kunde uppfylla alltsammans.
Kalasfika. Och såpbubblor till alla barnen. Mumsande. Följt av kramar , hejdå och tack för ikväll.
Skitiga småfötter. Rödblommiga småkinder. Disk som viskar om rikedom på liv. En skara små barn, som somnade mer än gott till kvällen. Efter en så märkvärdigt fin 4-årsdag.
Tacksamhet. Så stor, så stor.
…
Nu ska denna, ohyggligt trötta men hjärtevarma moder krypa till sängs bredvid en hop snusande, älskade människor. Klockan är långt efter midnatt.. och det är sådär magiskt vackert ute.. junimagi.
Sång från nyvakna småmänniskor, kärleksalster, kramar och paket. Ett uppvaknade denna morsdag, som jag aldrig vill glömma.
Sen bjöds jag till finfrukost i matrummet. Dom här små minutrarna, när precis alla sitter vid bordet samtidigt, värt att förevigas. Små minutrar, som är bland det bästa jag vet.
Det var stekta ägg. Kokta ägg. Gröten och äppelmoset. Rykande varma kaffet. Det kan vara så att jag bakade ”mammabröd” igår också, så att det fanns extra gott bröd. Och den skäggige kan sin fruga.. banan och vispad grädde, det ääär ju livets kombo. Ni ser ju, så bortskämd jag blev. Och jag kände mig sååhåå värd det, haha!
Sen fyllde jag en kartong med lite plant och gick över till min älskade svärmor. En liten men kärleksfull morsdagspresent från mig till henne. Hon är guld värd.. men några små plantor fick visa min kärlek idag.
Och sen tog vi oss varsin springtur. Först Hon, sniffandes en kvist brudspirea. Sedan Han. Smådugg. Syrerikt. Försommardofter. En god tur.
Så blev det lunchserverande, middagspreppande, påklädande, utpackande i bilen och wroooom!, iväg till grannbyn!
Bland grannbyarnas päron och ungar, fotbollar härsan tvärsan, beundransvärda eldsjälar.. där, möttes små fotbollslag mot varandra och det bubblade innanför bröstet när ännu ett av våra små barn är så stor att hon kickar fotboll… med Ibra-tröja och allt, coachad av storebrorsan. Lill-Olof agerade paus-gos av bästa kvalisort.
Efter timmar på fotbollsplanen återvände vi hemåt. Jag fixade lilla presenten till den bästa mamman jag vet. Min. En liten lyckoklöver, mitt favorit-fotsalt till sommarens fotbad och en sten att hålla i handen.. mamma är inte bara min mamma, hon är också min bästa vän. Så är det.
Lycka. Att få spendera Morsdagskvällen med mina älskade päron.
En kväll barnen sett så mycket fram emot. ”Mormor och Morfar kommer, och vi ska äta PIZZA!”. Juniflickan var först ut med att önska pizza och njöt i fulla drag.
Jag hade önskat denna middag och M gjorde så gott så gott så gott för oss alla.
Att grädda på stålet som han fick av mig förra året i födelsedagspresent .Det, är en hit! Vi gjorde denna pizzadeg igår och har sedan kalltjäst alltsammans under senaste dygnet, i kylskåp. Pizzan smakade stenugnsbakad surdegspizza, maakalöst gott!!
Att sno ihop en egen pizzasallad är lika enkelt som gott!
Titta! Ett hjärta. Han vet hur han ska charma sin fru.
Mätta så mätta, gick jag ut en sväng. Ikran undrade vad jag gjorde, medan han stod och tuggade torrhö i brist på godare grejer..
”Det är en kall vår”, konstaterade jag och Blå Berget. Torrt är det också. Betet växer trögt. Och äppelträdet har alldeles precis börjat slå ut, mestadels är det rosa knoppar bara..
Det sistnämnda gillar jag mycket, jag tycker om att känna att jag hinner med i blomningen, gillar inte när allt bara blommar över i ett nafs. Men det där andra, att backen är torr och vi behöver både mer regn och värme.. jo det önskar mig!
Nåväl. Värmen kommer nog snart! Titta här då! Vår alldeles egna rabarber, som växt så fint från förra året. Så mysigt att plocka in lite.
För att göra Årets Första Knäckiga Rabarberpaj. Förskräckligt så gott! Med vaniljglass till.
Pappa-Morfar och Lill-Olof myste på i vanlig ordning, alldeles innan vi kramades hejdå så höll dessa hjärtevänner på att knäcka krypkoden tillsammans. Sånt gör mig spagettimjuk och bubblig i hjärtat. Framförallt så tacksam, att vi får leva livet tillsammans, tre generationer.
Vi kramade Mamma-Mormor och Pappa-Morfar hejdå, innan vi tog en liten tur längs lillvägen. En sista nypa majluft innan natten. Ett andetag i häggblomningen. Lill-Olofs allra första blomstertid.
Min Älskade Fyrklöver.
Idag. Och precis alla alla dagar. Känner jag mig Rikast på jorden. Som får vara eran Mamma.
…
En morsdag jag alltid vill minnas.
Grattis, alla alla mammor på morsdag. Då räknar jag in Småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3
Vet ni hur roligt jag tycker att det är, att ni ids kika in här dag efter dag? Tack för det, hade ju inte varit hälften så roligt annars det här. <3 I vanlig ordning börjar vi veckan med en liten rapport från ”Drömgården”, glimtar från veckan som gick. Och vad vi har önskeplaner den här veckan.
Veckan som gick, fylldes med;
Skitarbete av bästa sort! Där rullar guld på lilla tippvagnen genom vår egna lilla ”bullerby”. Ja där ser man en utav alla vårstädade rabatter också. Som sedan ska fyllas med hästskit och lite ny jord. Sen kan där planteras för sommaren.
Och förstås fick alla tappra arbetare mumsigt mellis. Vi hade gjort ”Bertilens Raw Chokladkaka”. Den är alltid en hit! … ja, ”stjärnchips” också.
Det krattades vidare.. och dessa högar ligger ännu oupptagna, men vad gör väl det! Väldans intressant var det att få vara med på fejjandet, tyckte Lill-Ollen vår.
Och så kom älskade Moffe och Astrid, ända från Norge. Dopbarnet till ära. Och vi umgicks så mycket vi bara hann under veckan. Bullfika hos oss en kväll och ett första bekantande med barnbarnsbarnet dom aldrig träffat. Stort!
Vårens första riktiga vårregn föll och det grönskande så fantastiskt. ”Men seer ni så det grönskar!”, sa jag cirka en gång i timmen… ”JAA MAMMA! Vi ser!!”, sa barnen till sist. Haha!
Dom allra sista blomsterplantorna skolades om och dom stackars tomaterna likaså. Mammans hjärta smälter av sånt där som en hjärtformad namnlapp som skapats av ett storasyskon till sin lillebror.
Övervåningen blev ännu grönare.. fast luktärterna, dom fick flytta ut, faktiskt. HÄR finner ni min luktärtsguide! Hur jag gör från frö till blom! .. vad jag tipsar om att göra. Och att INTE göra!
En dag när Storebror kom hem från skolan så var han så sugen på rulltårta att han snodde ihop en på egen hand med bara lite, lite hjälp från mamman. Fylld med äppelmos. Till en kaffekopp, förstås. En mjölk, med lite kaffe i, för vissa. Fy tusan, vilken mysig Mamma-Sixten-stund det var!
Björkarnas gröna knoppar brast, och i slutet av veckan såg gammelbjörken ut såhär. Den här tiden alltså.. kan vi få dubbla den, tro?
Och så blev det dopfix i massor. Och dophelg. Men mer om det en annan dag.
Veckan avslutades ute vid havet. Umgås ännu lite mer med storfamiljen som samlats för Lill-Olofs skull. Njuta naturen. Och förena nöjet med nytta; fota och filma ett samarbete. I bild? Min partner in crime. Älskade M. På väg från fotostunden med barnvagnen fylld av kamerautrustning och rekvisita… själv bar jag på en bäbis som ammade. Älskar älskar älskar den där människan. Att få drömma tillsammans. Och leva livet med honom, varje dag.
Lämnar den andra majveckan med varmt, varmt hjärta. Och nu då?
Önskeplaner för vecka 20!
-Pusta ut, andas många djupa andetag ..och njuta av att vi haft väldigt härligt innehållsrika veckor den senaste tiden och nu har en lite lugnare variant framför oss som vi säkerligen kommer fylla till bredden med liv, men som inte innehåller så mycket åtaganden utanför gårdslivet.
–Vårbruka! .. både vad gäller djur, odling och trädgård! .. vi ser vad vi hinner. Men fortsätta mocka efter vintern vore himla bra! Skit som sedan läggs på rabatter, land och odlingsbäddar..
–Superjobba! – ser så himla mycket fram emot att visa er en helt fantastisk sommardrömmig klädkollektion, både för mor, bäbis och barn. Förstås från ett företag vi annars handlar från. Som alltid, är trovärdigheten det viktigaste för mig. Ni kan alltid lita på oss och våra tips. Håll utkik!
-Fira ännu ett dop inom familjen!
…
Ser fram emot den här veckan och hoppas särskilt mycket på önskeplanen om många djupa andetag. För himmel, idag är jag trött så trött. Så rörd. Så varm i hjärtat. Dopet lever kvar helt sonika. Att påta ute i trädgården i godan ro när småstunder ges, ”tom-glo” under björken, klia hästar på solvarma pannor.. det är min återhämtningsplan för veckan.
Som jag alltid brukar säga; det är inte farligt att jobba på, ja göra sig riktigt slut till och med.. om, (!), man möter upp med vila och återhämtning sedan. Det är bristen på vilan, som är det farliga.
Denna tid på året är alltid otroligt intensiv på alla fronter. Så viktigt då också, att peta in små vilor här och där mellan alla ivrigheter. Vila för mig, kan vara, ja absolut vila, som en lugn stund på sofflocket. Men också att motionera, påta i lugn och ro med något, göra något helt oviktigt mellan alla ”att göra”… man får känna efter och försöka ge kroppen vad den önskar.
Vi hörs under veckan!
Imorn ska jag visa er vad som gör mig alldeles pirrig i magen just nu! Såja, såja.. tänk i Emmeli-mått nu. Det handlar inte om något världsstort. MEN NÅGOT SÅ HIMLA UNDERBART!!
Senaste kommentarer