Julafton 2020!

Det blev Julaftonsmorgon 2020.

Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!

Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!

Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!

Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.

Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.

En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.

Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.

Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!

Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.

Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!

Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.

Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.

Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.

Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.

… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.

Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.


Emmeli

Årets Nissespaning!

I det fjärde advenspaketet låg ett brev…

”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”

… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?

.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!

(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).

Vi gick i väg!

Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.

Vi spanade och spanade..

Kämpade tappert..

.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.

Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.

.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..

.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..

Vi hade det gott, alldeles oerhört.

.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…

Solen.

Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.

… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.

Så, så gick det till på Nissespaningen år 2020!

Emmeli

Måndagshälsningen!



Det är måndag och ännu en mörk decemberdag här i norr.

När snön smälte bort för några dagar sedan och det sedan regnat och regnat, så är det så otroligt otroligt mörka och blöta dagar just nu. Men, det här är bara konstateranden. Inget klag. För fy tusan vad härligt det är. Att på friska ben, kunna knata ut. Andas friskluft och tanka energi. Oavsett väder.. om det inte blir ljust ens mitt över dagen, så är det bara så. Skäll skulle jag ha, om jag klagade för något så världsligt som att det regnar istället för snöar. Inte sant!? Vi pysslar om dagarna och gör dom så varma och trivsamma vi bara kan, visst?

Nu tar vi i vanlig ordning måndagshälsningen. Blickar lite tillbaka innan vi kikar på den här adventsveckans önskeplaner…!

Veckan som gick, fylldes med..

Sånt här. Mysiga stunder i hemmets trygga vrå. Jag beundrade stickesockarna jag fått av Svärmor, sörplade kaffet och spelade spel och pusslade tillsammans med småmänniskorna i mitt liv.

Månskenet var helt magiskt och nätterna kändes ljusa med skenet mot det tunna snötäcket. Och morgnarna, var som en saga. Dessa bilder är från morgonrundan till lagårn. En syssla alla mår så gott av.

NisseNissan är så busig i år förstår ni. Känner sig som hemma. Går i skafferiet och äter upp pepparkakor under natten och smular ner som tusan… (tror ni barnen är förtjusta?)…

Vi umgicks med våra helt underbara vänner. Vi säger det till varandra varje gång vi ses, vilken lycka det är att vi funnit varandra. I vår lilla by. Bara några minuter med bil, eller en promenad från varandra. En utefika med goda avstånd och lekande barn i kring, är så otroligt gott. Vi gör vad vi kan i dessa tider! N hade ordnat så otroligt mysigt och gott för oss alla!

Och den här eftermiddagen var magi för HemmaMamman. Den jag redan beskrivit. Den med huset fullt av småungar som lekte och fikade och fejade. En skara lyckliga ungar. Kan inte tänka mig ett härligare sällskap!

Så blev det regnig helg och hela lördageftermiddagen och till mörka kvällen, var jag och den skäggige på date. Ja, alltså.. date, på vårt vis. Inte på flådig restaurang eller så. Nä, medan lilla barnaskaran var hos älskade vänner och blev topp-ompysslade, fick deras mamma och pappa tumanhandtid, byggstädade inför slutspurt i bygget och åt middag på två. Ni förstår, så busigt det kändes! Och alldeles underbart, när skaran var hel sedan.

Så blev det söndag och Juni tände Andra Advent-ljuset. Pappan ser liite bekymrad ut.. undra om det beror på att Minstingen håller på att sätta sitt lilla pekfinger i ljuset? haha

Hela dagen var ett enda långt mys. Med kojbygge, julkaramellskokande och på toppen; Pepparkaksbygge och pyntande av det hela.

Veckans önskeplaner!

-Ha alldeles ”vanliga dagar” med min familj. Basic? Nä, inte alls. En ynnest. Och lyx!

-Göra det allra sista skriv- och fotouppdragen inför julen!

Göra några julklappar..det personliga är så roligt tycker jag!

Måla lister! Vi kämpar på i rekordmängd på övervåningen just nu, en ”Julkalender” är gjord och varje dag vet vi vad vi behöver hinna för att kaaanske kunna flytta upp till jul… vi gör så gott vi kan. Det räcker så. Bara lite roligt att ha ett tidsmål nu när vi är så nära! .. annat var det när vi stod i en spånhög och skottade och någon undrade ”när är ni klara tror ni?”. VI VET INTE, ju! Men nu, nu vet vi.. typ. Och det är… snart…. 😉

-Luciamysa! … kan bli alldeles gråtig när jag tänker på att vi inte får vara med om det där magiska i kyrkan i år. Lyssna på lilla 6-åringen … men! Det hade kunnat varit värre. Det, är inget att lägga fokus på. Pandemiskiten kommer dra sin kos. Snart. Det bara måste den! Framtill dess, gör vi livet så gott vi kan, med det vi har.

-”Bara Leva”. Det största vi kan göra. Vi mår så gott och är så tacksamma för det. Men livet sker ju…, högt och lågt, förstås. Jag har ont i magen över flera saker just nu. Och jag försöker ordna alltsammans, så mycket jag bara kan. Ger mig inte förrän motsatsen är mig bevisad, ni vet. Vi är så himla tacksamma över att få leva som hel familj, dag efter annan. Med små bekymmer som snoriga näsor, föör leriga hästhagar, decemberregn…. tänk gärna du med, på vad du har att vara tacksam över…

Önskar er en god decembervecka! Ta hand om er. Allt ni bara kan!

Emmeli

Måndagshälsningen!

God morgon måndag!

Jag och minstingarna kom just in i värmen efter att ha skjutsat Storebror till skolan och sedan gjort Morgonrundan hos hästarna. Det stormar och regnar på tvären. Det är mer än gott att få komma in i värmen igen.

Slår mig ner här med dagens första kaffekopp medan barnen påtar med sitt. Vi tar en titt på veckan som gick!

… började gäspande. Järnmackor framför barnprogram en tidig måndagmorgon. Det satt fint!

Veckan drog sedan igång med en tur till stan tillsammans med minsta barnen. Bilen skulle besiktas och ärenden uträttas. Det gick finfint men stan, …nä det blir aldrig, aldrig någonsin min plats på jorden. Det var GUDOMLIGT att komma hem sedan och få ge sig ut på hästryggen. Låångt ifrån jäktande och köphets..

Ni var många, många som undrade vilken bok ni såg skymta under en pärlplattestund ni såg på instagram stories. Det var den här. Helt fantastiskt rolig. Ett riktigt, riktigt bra julklappstips till småttingar från ca 4 år.

Det blev tisdag och under några timmar var det bara jag och Lillebror. Storasyskonen var på egna äventyr. Här hemma byggde vi plusplus och började så smått att lära ”oss” pussla… OVÄRDERLIGT att få vara med om alla små steg framåt i livets start, tycker mamman.

Vi förvandlade vardagen till en fest! Med Matlag! .. alltså, om ni är nyfikna på detta. Prova! Här bjuder vi varandra på allt från Korv och Makaroner, till fiskgratäng och nyrullade köttbullar. Allt är ok, hemmen får ”se ut som dom gör”, alla dunsar vi ner vid matbordet efter en dag av olika åtaganden och det är så himla fint bara… Det finns inga krav eller någon prestige! Bara viljan att ses och ha det bra, tillsammans. Häftigt är det också att se hur trygga ungarna blir med andra vuxna utanför familjen. Vi hjälps åt med ditt och datt familjerna emellan. Gällande gårdsbestyr, skjutsningar till aktiviteter på byn, hämtning efter storebrödernas skoldag etc. Rikedom! … dock ser det INTE ljust ut för detta mysiga påfund, i och med senaste Covid-19-restriktionerna som släppts idag.

Jag sprang. Fångade veckans enda solglimtar. Stannade till. Flåsade bort maxpulsen som tickade. Och bara njöt. Älskar, älskar, älskar att springa! Behöver inte vara några marathon, inte alls. 30 minuter rörelse gör magi för din dag, lovar.

Vi såpskurade. Och såpskurade. Och plötsligt kunde vi konstatera att ”nu är alla sovrum helt klara!”. Känslan var nästan märklig. Samt helt magisk.. synen av Storebror som flyttade in på sitt rum…. wow! Veckans andra bygg- och renoveringstimmar ägnade vi åt att måla pärlspont.. nu väntar bara ett endaste lager färg i långa korridoren mellan alla sovrum…en hop lister förstås… någon liten fönstersmyg… och lite annat krafs. Sen så!

Vi åkte till MammaMormor och PappaMorfar. Mellisfikade, pysslade lummerkransar och susade på loppis. En sån där eftermiddag som är dyrare än allt dyrt. För hjärtat.

Och så blev det fredag. Vi firade helg med att bjuda hem Kusinerna (som ju är prick lika gamla som Storasyskonen här hemma, lyxigt med kusinkompisar i byn!!). Jag nöp mig i armen.. över att få ta hem en skara ungar, höra hur dom leker tillsammans under tiden jag svänger ihop en sockerkaka för att sedan ropa ”nu är det fiiika” och få se synen av en ungskock som riktigt njuuter. Det är min bästa syn.

Helgen fylldes av Alla tillsammans-tid. Målning. Och så bad jag och M barnens Farmor och Farfar om hjälp med barnen, så vi kunde ge oss ut med hästarna tillsammans. Dom turerna är så underbara än om jag också trivs med att rida ut själv men nu kändes det längesedan som häst och människa hade tur-sällskap. Vi gick till fots, långtur både lördag och söndag.. jobbigt för både två- och fyrbenta.. och så otroligt härligt! Gott att klunka vatten sedan, sa Fjödur! (Tack älskade Svärisar för dyrbara bara-E-och-M-tiden!)

Helgens absolut sötaste glimt! -När barnen hade ”pyajamsparty” med småvänner. Mannen och jag var ”kalaspäron” och servade lilla gänget kvällen lång. Med allt från barnauppskattad middag med glass-efterrätt till lek och lördagsgodis och disco med dansgolvet fullt.. smäller av när lilla H intog dansgolvet med sin lilla kjol!!

Nu tar vi måndag. ”Bläää” säger Fjödur. För nu är vi lite trötta på detta regnrusk och blåst och längtar till fler såna där frostvackra morgnar som den enda som visade sig förra veckan och som denna bild är ifrån. MEN! Vi ska vara glada att det är något väder. Hästarna kan ju faktiskt gå in när dom vill. Och vi människor har det mer än gott här inne efter stunderna ute. Sådetså! Bara göra november så mjukt vi kan för oss alla, eller hur?

Veckans önskeplaner :

-Pyssla om varendaste novemberdag så gott vi bara kan! Ta dagen efter dagsform. Lyx för stora och små.

-Sända er hälsningar! Ni ska bland annat få kika in i Storebrors nya rum!

-Jag trollar lite och slår mig ner vid datorn när det passar, småstunder. Mailen ropar och samarbeten behöver planeras.

-Hämta mera skogsfynd att pyssla med! doften av granris…. ljuv.

-Gå på kusinkalas! (Detta skrevs INNAN dagens restriktioner kom, så ni behöver inte oroa er för att detta tråkiga undgått oss)

….

Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok? Så hörs vi under veckan!

Emmeli


Måndagshälsningen!

Det är måndag! Igen!

Vi tar en titt på veckan som gick, vetja! Landar lite. Det är alltid en god idé till veckostart, tycker jag.

Veckan som gick!

Efter hejdlöst stormande och en dunderförkylning, var det helt underbart att vakna till sol, hästar som inte behövde söka vindskydd och dessutom fick vi snabbt svar på covid-testen vi gjorde. Negativt och alltså ingen härjande corona här oss oss. Skönt. Hela alltet!

Småttingar red sin världssnälla ponny.

Mamman red också och kom hem med svettig häst lagom till att solen gick ner. Så andäktigt vackert, när hästarna gick iväg i dimman med färgstarka himlen ovanför sig.

Vi hade vardagskvällar. Alldeles vanliga. Och så högt älskade.

Det cyklades och plaskades i till ytan-isiga vattenpölar… och ”någon” njöt. Stort. Av att våra val vi gör, resulterar i just det där; En mjuk vardag, som är våra barns barndom.

Synen av lekande småvänner och häst precis utanför fönstret. Det, är liksom livet på en pinne!

Och så var vi till bibblan och lämnade tillbaka böcker och lånade en hel hop nya.

Låååt oss få tipsa er med småttingar, om ”Familjen Jansson”. Soom vi skrattat åt denna tokiga familj senaste veckorna. En familj där man liksom vänt på allting, barnen har fullt sjå att hålla koll på sina ”skitvuxna” (inte skitungar liksom) och det är sjåigt att skjutsa till jobbet och få pappan att slita sig från sin himla åkgräsklippare om kvällarna när han behöver sova. Vi har lyckats låna två böcker från denna familj och hoppas på att det finns fler. Tips tips! Både 4-åring och 6-åring tycker denna är jätterolig.. kaanske väl svår för lilla 2-åringen.. men har han inte klagat utan lyssnat, lillvännen.

Det blev fredag och ääntligen blev det Halloweenparty hos småkusinerna. Jag är inget halloweenfan. Men Sväggans halloweenpartyn gillar jag. Skitmysigt och lagomläskigt, från början till slut.

Lördagen var himla vacker. Vi varvade gårdsbestyr med ponnyridning och storhästlatjande. Ungarna hälsade på Farmor och Farfar några timmar. Såna där räsertimmar när pappan och mamman kunde speeda på målandet uppe ännu mer.

Vi åt hemmapizza med hemgjord pizzasallad. Enkelt och så gott!

Veckan avslutades med massa firande. Farsdagsuppvaktning av Pappa M. Och födelsedags-Storan.. utöver en bok, fick hon så fiina skor jag funnit på loppis.. skiit att dom var stora i storlek och därmed, för stora.

.. och så firade vi min egen pappa. Utehäng med grilllunch och mammas världsgoda fika efteråt. Som jag älskar mina päron. Så tacksam över att få ha dom så nära, både i hjärtat och rent geografiskt, jämt och jämt.

Söndagkvällen avslutades hos mina Svärföräldrar och vi kunde inte få ett godare helgavslut.

Tacksam tacksam tacksam.

Veckans planer:

Ta vara på friskluftigt dagsljus tillsammans med småttingarna. Och sedan gå in i värmen och novent-mysa…

-Besikta bilen och göra andra ärenden i stan! (puh. det checkade jag och barnen av redan idag!)

Vinterpyssla! Tillsammans med min lilla mor. Åhåå, det längtar jag till!

Ha efterlängtat Matlag! Här hos oss.

Tillsammans med mannen, försöka skrapa ihop ork till att måla, måla, måla.. det är ju ändå så himla nära nu att hela detta renoverinssjok ska vara i mååål där uppe på övervåningen. Käämpa E och M, käämpa!

Rida! Det är tanka själen med gott för mig.

-Så smått börja fundera på Adventskalenderinnehåll…

Ta en dag i taget. Njuta av denna HemmaMammatid, allt jag förmår. Livet får styra. Vi varvar ivriga stunder, pysslar, bakar och grejar, med att tom-glo på sofflocket, spela spel och när det är november tittas det förstås på en och annan mysig barnfilm också. Så gott att få leva efter årstidernas fart!

Ta hand om er. Fina fina ni. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god novembervecka!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Höstlovsveckan och Alla helgonshelgen 2020. Nu, i mitt hjärta. Vi tittar tillbaka innan dagens status och första novemberveckans planer!

Höstlovsveckan som gick. Fylldes av:

Höstlovsmys på favoritvis. Med mycket tid hemma på gården och också några små äventyr. Som turen till loppis, där alla fick en egen liten shoppingpeng. Och Lekparkshänget med kusin och kompis.

Oktoberhimlen brann.

Vi spelade spel…

Hängde ute i friska luften. Lekte kurragömma och partajade med plättar med strösocker och mjölk.

Och så åt vi väldigt många clementiner och höstpysslade med löv vi lagt i press först.

Så tog pappan höstlov med oss mitt i veckan och vi pysslade om hästarna tillsammans. Bytte hage, utfodrade osv.

Jag bjöd på ugnbakad torsk med kokt potatis, gröna ärter och favoritsås. En kall sås. Med gräddfil, lite hackat äpple, hackad smörgårsgurka, en dutt majonäs, salt, peppar och citron. Och dill förstås!

Och så var vi på skogstur! Så himla härligt. Skogen, nybakade tigerkakan och favoritgänget.

Jag varvade hemmagympa med motion i friskluft. Här, en rask barnvagnspromenad med snusande tvååring i sällis.

Vi hade mysbesök av MammaMormor, PappaMorfar och Moster Malin. <3 Så vi dukade upp med gofika!

… ute, förstås! Sån lyx att ha en SysterMoster Malin. Som kommer med kramar och kärlek och fina presenter, dessutom!! Och ni kanske undrar varför salsbordet står där ute på verandan? Helt enkelt för att vi har det till övers nu. Eller hade. För vips var det sålt, perfekt ju!

”Bonden Blom”, aka mannen, gjorde en typ av släpharv av ett armeringsnät. ”Enkel konstruktion”, tydligen. Men effektiv! Perfekt för att sprida ut hästskiten i sommarhagarna!

Sen förvandlades helgen till en enda sjukstuga. Med två päron som var superrisiga.. tack och lov med tre friska barn som är världens bästa. Dom har lekt med varandra och så har vi roat oss med ”Finns i sjön” och andra kortspel och myst framför film … med tv-n sådär som ”alla andra har den men inte vi”.. -Framför soffan alltså och inte bakom, haha! Sötaste Fasterfamiljen toppade filmmyset med att komma med godiset som var tänkt till halloweenpartyt vi inte kunde komma på. Så himla snällt.

Trots att veckan avslutades med sjukstuga, flera roliga planer fick ställas in, så tänker jag tillbaka på Höstlovsveckan och Allhelgonahelgen med värme och stor, stor tacksamhet. Vi har haft det så gott. Tillsammans. I hemmets trygga vrå.

Oktober blev November och nu står en alldeles ny och orörd vecka framför oss!

Veckans planer:

-Kurera oss! Sjukstugan fortsätter. Covid19-test ska göras.

-Hemmaskrota! Just nu är bland det roligaste att få gå upp och leka på Junis rum. Tänk va, så stort att ha fått ett eget rum!

-Reda ordning i vår otroligt stora bildbank. Jag framkallar med jämna mellanrum.. november är perfekt månad att påta med sånt. Så mysigt att sitta och klistra in bilder i album. Vi kan titta och minnas hur länge som helst.

-Få säga orden ”Sixten, nu är ditt rum färdigt!!”. Vi säger det på tre, tillsammans, jag och mannen.. så fantastiskt att få teama denna bygg- och renoveringsutmaning med honom. Nu väntar det sista, såpskurandet, sen kan S flytta in.

-Måla pärlspont! … när orken kommer tillbaka, menar jag. Och jag längtar! Vi hade först tänkt flytta upp allihopa så fort sovrummen var färdiga, vilken dom ju är (typ) nu. Men vi ska vänta till pärlspont-hallen och pärlspont-trapprummet är färdigmålade och har sina lister på plats också.. känns roligast. Tålamoooood… en paradgren vi har faktiskt!

-Förhoppningsvis träffa storfamilj som vi missade i helgen som var! .. men det får vi se. Alla ska vara helt krya och haft sina 48 symptomfria timmar osv.

-Fira världens finaste pappor på farsdag!

Så. En novembervecka väntar oss alla. Jag önskar både er och oss en god sådan. Vädret får vara så ruskigt det vill, eller hur? Här regnar det på tvären just nu och jag har precis varit nere i lagårdsstallet och lockat in hästpojkarna för ett stund. November kan vigas åt mys och mys och mys, rakt av. Visst? Novent, ni vet. Men som härligast är det där innemyset, om man ändå varvar det med härliga friskluftturer. Det göör inget att det regnar om du tänkt dig en prommis, springtur eller annat.. jag lovar att det blir ännu härligare att komma in sedan.. ”det finns inget dåligt väder…” och så vidare!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!



Emmeli