Samla kostar inget!

Något jag verkligen vill slå ett slag för. Är att samla fröer från egna blomster!

Det är jätteroligt. Kostar inget. Och ni får mååånga frön till nästa år. Så kan ni satsa kronorna på att prova nya blomstersorter istället för dom ni redan har i trädgården. Eller som syrran eller moster, farsan eller brorsan har i sin trädgård, för den delen. Dela fröer med varandra är ju också väldigt roligt och win-win!

Nu är perfekt tid att börja samla. Jag knipsar av dom överblommade blommorna som börjat torka på plats där ute i trädgården. Lägger dom sedan på ett fat på ”vingelskåpet” i köket i några dagar. Här har jag samlat favoriten till ringblomma som ni ser.

Efter några dagar är blommorna helt torkade och jag kan peta bort det torra skruffset och utvinna många små, i det här fallet gröna pyttelarvliknande ringblommefrön, som jag sedan låter ligga ytterligare några dagar till för att veta att fröna är riktigt torra.

Jag förvarar sedan fröna i kaffefilter tills våren kommer och frölådan öppnas igen.

Rosenskära, blomstertobak och lejongap är några andra blomster jag tar frön från i år. Att samla eget utsäde… ännu en liten del i det där hjulet jag förespråkar… ni vet, det där som handlar om att ha mycket frihet, tid och kunna forma dagarna som en själv önskar..? ..istället för att behöva vara helt fast i ett ekorrhjul som kniper min frihet bara för att jag ”måste tjäna pengar”. Många bäckar små, eller hur? På det här sättet sparar jag några kronor på att inte köpa nya frön av dessa, eller hur? ”Vända på slantarna”, både kul, utmanande och givande.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej vänner!

.. från en, ptjaa.. jagvetintevad? ..Jag har så många idéer i mitt huvud just nu att jag idag näästan kokat över. Gos med ungar och ett hårt styrkepass gjorde susen… men, Jag vill så mycket, förstår ni. Härlig känsla… men det finns bara 24h/dygnet och jag vill INTE stressa bort mitt HemmaMammaliv och så vidare.. Drömgårdslivet breder ut sig och förfrågningar kors och tvärs ifrån trillar in. Det är jättekul, verkligen. Fast jag kan inte tacka ja till allt.. och inte kan jag haka på alla mina egna idéer, heller. Fast tusan… ”det här är bara början”, tänker jag.. med pirr i magen. Jag vill tro på livet och att vi ska få leva här på gården länge, länge.. var sak har sin tid, allt behöver inte ske NU. Eller hur? (försöker nu övertala hon som lever för dagen och ”inte är född till att vänta”, precis som hennes ena unge säger..). Nåväl. Bara att vräka ur mig här gör att allt känns bättre.

Okej. Landa. Alltid en bra grej. Vi tar en Måndagshälsning och gör precis det!

Veckan som gick!

…startade med en helt fantastiskt vacker ridtur. Och en utav livets snabbaste galopper. Tjoho, Blå Berget, vilken fart! Ett sätt att avsluta sommaren och augusti på, helt i min smak.

Välkommen september, sa vi glatt. Innerligt vacker månad. Och ullrumporna, som ett smycke för gården jag inte kan se mig mätt på.

Varje dag innebär gårdsbestyr. Se till så att alla djuren har det bra. Bertan klagar ej, som ni anar. Lilla djurälskaren. En dag hade vi Hovis här också, så nu har pojkarna finfina fötter igen.

Vi letade och letade. Ibland med dånande vackra vyer i kring. Efter Katten Frans Frasse Fransson, alltså. Denna stoora, gosiga, tjusiga katt, som knappt lämnat gården, någonsin. Är bara spårlöst borta nu. Vi har sökt och sökt. Och andra katten har deppat och deppat. Vi människor också. Fortfarande ingen Fransson… och jag misstänker både räv och grävling som stryker kring gården.. (TACK alla ni som försökt hjälpa oss under veckan!!<3)

Vi startade ett utav höstens mysigaste påhitt; Matlag! Först ut var vi, med alldeles vardagligt middagshäng här hos oss. Inför matlagshäng ska det inte städas och fejas och maten som bjuds kan vara ”vad tusan som helst”, typ. Ni förstår. Opretto och skithärligt! Fast septemberkvällen var så himmelens vacker att vi drog till med grill, vilket ju är krångligare än att laga allt inne, men vi firade en vacker kväll i livet, helt enkelt. Med fina vännerna, stora som små. Där ser ni två bundisar, prick lika gamla, som susade iväg nerför åkern…

Njöt av turerna mitt i dagen när jag kutar iväg med minstingarna på tur. Vi tar våra hallonpauser här och där och morsan får passa på att pusta ut.. det är (härligt) tuungt att springa med två småbarn i vagn. I mål är vi sedan när vi landar på skolgården och hämtar hem Skolpojken. Så går vi sedan, hela gänget hemåt. Så innerligt gemytligt alltihopa.

Så blev det fredag och till skillnad från dagarna innan som gått i ivrigt tempo, så saktade vi nu ner. Regnet föll och vi hängde på sofflocket och var ute i regnet och busade med hästarna.. som sprang glatt och galet efter paraplyet, det tyckte Juniflickan var en hit.

Fredagsmyset, med hela familjen samlad, fredagsmiddagen i magarna, ny leklera till barnen, kaffe till päronen och choklad till hela gänget. Den stunden, oooh.

Vi kämpar och kämpar på övervåningen. Det går trögt. Vi har inga pärlband av arbetstimmar direkt. Det tycks aldrig ta slut på Att göra. ”Jag ska bara laga det där hålet i sovrumsgolvet”, sa han tålmodigt. Älskade M. Tusan, vi ska klara det där. Det ÄR LYX, att ha möjlighet att göra det vi gör, vi vet. Men ibland… så är det mest bara tufft. Som utbyte mot att det oftast är skitkul. Ja, ni vet. Där det en gång stod en eldstad (som vi aldrig sett röken av…..) var det ett hål i golvet, som nu är lagat. Heja heja Byggmästare M. Och sånt som känns som småsaker i sammanhanget av en hel våning, betas nu av och vi ser ljuset!!

”Vissa” är redo med piffet… mellan barnagos, byggstäd, målande och så vidare.. så kaan jag bara inte låta bli att peppa oss med lite sånt. Se så fina gardiner i linne som ligger där i smygen! Jag tror dom får hamna där i sovrummet!

Helgmiddag. En räkgryta som var så otroligt god. Vill ni ha receptet kanske?

Veckans sista dag, fyllde vi med massa mys. Var till Tant G och plockade äpplen, lämnade en blombukett och fick gofika. Så fint att ha en egen ”Tant Berg”.. som i Lotta på Bråkmakargatan du vet? Och som om det inte var nog med mys så åkte vi till kvällen hem till mina föräldrar. Basta, bada bubbelpool och fika kvällsfika. Sådär så att orden tar stopp. Så mysigt var det. Att se barnen bada med sin mormor, sitta och dricka varm choklad och äta bullar med sin morfar och somna så gott, så gott därefter. Sån rikedom som inte går att betala för pengar.

Nu är det ny måndag, björkarna har börjat skifta mot gult och trädgården dignar av blommor sådär förgängligt vackert. Jag binder buntar och ger bort till nära och kära.. bland det bästa som finns! Binda buketter och glädja med.

Veckans planer:

HemmaMamma! Det är ett heltidsjobb må ni tro. Ni som vet, ni vet ju. Och ni som bara tror att det är ”att gå hemma”, har skitfel. Jag är tvärslut om kvällen. Men så ohyggligt varmt i hjärtat. Värt allt och lite till.

Motionera! I höstluft… det är så gott att det inte är klokt. Jag tänker varva styrkegympa med att springa med barnen i vagnen!

Sända er hälsningar! också bland det bästa jag vet!

Ordna lekkompisträff/-ar till lilla fyraåringen, när Storebroren är på skolan... Lillebror hakar på glatt! Och nej, StoraLillasyster har inte börjat på förskolan ännu…skolades in under vårterminens början, men sen blev det inget mer av det av olika anledningar.

Hopppppas att vi ska fälla ett träd här på gården! Som senaste två åren dött, bit för bit. Nu är jag så rädd att det ska rasa i en ivrig höststorm.. sen är det skitfult också.

Göra det allra sista i Junis rum och Stora Sovrummet! Såpa golv. Spika golvlister. Håhåhå, när golvlisterna ligger färdigmålade med sitt andra varv och väntar på att få hamna på plats för att få sitt tredje och sista varv linoljefärg, ja då är det är det tusan nära uppflytt!

Ta en dag i taget. Alltsammans ovan är bara önskeplaner. Livet är vägvisare. Varje ny dag är en sällsam gåva, eller hur? Vi skapar dagen allt vi kan, för att ha det så gott vi kan. Livet är för kort för annat. Så tänker jag.

Ta hand om er fina ni, tack för att ni finns här och tack för alla era meddelanden veckorna i ända. Sagt det förut, men säger det igen; det här vore inte hälften så roligt om ni inte fanns här. <3



Emmeli


Här för att stanna! Och nya planer!

Så blev det fredag.

Fåren betar precis utanför sovrumsfönstret och vi har en god morgon, jag och barnen. Susar med Storebror till skolan strax efter frullen och sen väntar en stunds innehäng medan regnet faller. Minstingar leker och påtar medan mamman sörplar kaffe. Sen drar vi på oss stövlarna och går ut. Det finns inget dåligt väder, och så vidare. Med ett paraply, blev utevistelsen en FEST tyckte Juniflickan. Lite kan glädja mycket.

Vi går runt gården och hälsar på alla djuren. Hästarna bröstar upp sig och springer i kapp, som för att stila för det där snurrande, som dom kanske aldrig tidigare sett. Juniflickan med paraplyet, alltså. Så plockar vi en härlig bukett att sätta i vas såpdoftande hemmet. Bertan hurrar. Blommor är fina grejer tycker han. Jag håller så med. Strax efter mitt i dagen kommer Skolpojken och Vackerpappan hem. Familjen är hel och känslan är den bästa.

Och här ser ni mina absoluta favvisar av sommarblommorna från årets trädgård. Såna som är här, för att stanna.

Rosenskäror. Enkla och dubbla i vinrött. Dubbla, ”double click”, i ljusrosa och nästan-vitt. Så vackra allihopa. Praktvädden längst ner i höger hörn, också så otroligt söta. Rosa och vinröda.

Luktärter kärlek föralltid, sedan alltid. Den puffiga, laxrosa astern.. så maffig.

Mitt i allt, ser ni lejongap.. också i en laxrosa, korallig färg. Dessa blir också kvar.

Blomsterlycka, för stora och små!

Och sådärja, i februari när jag är superpepp på att beställa fröer så ska jag försöka hålla mig till bara dessa ettåringar och inte spåra utöver… perennerna gör ju ett så makalöst vackert jobb sommaren igenom så fler blomstersorter behöver vi ej. Jo just! Ringblommorna. Ej att förglömma. Däremot, är jag så ohyggligt pepp på att skapa oss ett trädgårdsland till nästa år. Tänker börja skissa någon superregnig höstdag. Bäddar, med potatis, rödbetor, morötter. Sockerärter, harrisar och annat gottigt. Det är bland det bästa vi vet ju, att gå till odlingstäppan och gotta oss… men vi har växt ur den nu, lilla odlingstäppan. Fräsigt ju, hur trädgårds- och odlingskärleken bara växer! … ska erkänna att jag i smyg fantiserar om ett växthus också. Men den där duktiga Byggmästaren jag känner ganska väl, han har nog…

Från oss alla, till er alla;

-En själagod första septemberhelg!

Emmeli

Grötbullar! … och lite annat.

Grötbullar! … och lite annat.

Plötsligt är det september. Det allra ivrigaste från sommaren dimmas så smått ut i både natur och kropp, men än är mycket grönska, blomning och ljus. Vackra vackra september, en favoritmånad. Var tid har sin charm. Så är det verkligen. Efter sommarens alla kalas, brukar jag ge mig själv lite husmorsvila. Älskar att baka och laga, men paus är alltid gott. Med sensommaren och tidiga hösten, vaknar inspirationen till liv igen och till skillnad från önskan om ”snabb men god sommarmat”, vill jag nu stå vid spisen i timmar. Safta, sylta, prova nya grytor och fylla frysen med nybakt bröd. Jag och ungarna dammade av ett gammalt kärt recept häromdagen!

-Storans Grötbullar

(16-20 bullar)

Vad behöver jag?

2 dl havregryn

3,5 dl vatten, kallt

50 gram smör, rumsvarmt

25 gram jäst

3 dl mjölk, fingervarm

1,5 tsk salt

2 msk ljus sirap

8-9 dl vetemjöl (byt gärna ut ett par deciliter till exempelvis grahamsmjöl)

Och hur gör man?

  1. Koka ihop havregryn och vatten till en gröt i en kastrull. Lägg smöret och låt det smälta ihop med gröten. Låt det svalna.
  2. Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och blanda tills jästen lösts upp. Tillsätt gröten, salt, sirap och vetmjöl, lite i taget. Blanda ihop allt till en smidig deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 50 minuter.
  3. Dela degen i 16-20 bitar.
  4. Forma degbitarna till runda bollar och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dom lite lätt. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 230 grader.
  5. Pensla bröden med vatten och strö över vad du önskar, havregryn eller vallmofrön, eller kanske inget alls? Jag gjorde på alla tre sätten.
  6. Grädda bröden mitt i ugnen i ca 14-15 minuter. Låt dom svalna på ett galler under bakduk.
  7. Ät sedan med (nästan olagligt) mycket smör och ost på och typ svimma på kuppen, av hur gott det är..!

Vi drog till med trippelsats och hujedamig så trötta vi var efteråt. En stund på sofflocket fick det bli.

Det är onsdag och vi letar och letar.

Efter kissekatten som nu varit borta i fem dagar. I natt vaknade jag av att jag drömde att Fransson kom hem igen… snyftade för mig själv sedan, när jag insåg att så ej var fallet. Jag är så himla kär i den katten så ni anar inte. Han kom till oss när jag var mitt i en inre process, förstår ni… ”vad svamlar hon om?”. Jo.. ni minns, när jag sa åt mig själv och Duktiga Flickan, att jag är värd att vara snäll mot av mig själv, att jag inte ska fylla livet med en massa krav på mig själv, än hur mycket jag älskar allt jag gör. Jag är ingen maskin och behöver vara rädd om mig själv också, inte bara alla andra. Mitt i allt kom Fransson. Lade sig i mitt knä, där jag satt på sofflocket och kände mig deppig… själaskavet var ett faktum. Jag är högst förtjust i ”den nya versionen E”, som använder sin energi och iver till en drivkraft, när jag önskar. Men som också kan bromsa. Och nu saknar jag Fransson ännu mer. Håll en tumme för oss att han kommer tillbaka!

Emmeli

Måndagshälsningen!


Börjar veckan med att sända er ett fång blommor från trädgården!

Hej måndag och nya veckan med september lurandes bakom hörnet!

Vi kikar tillbaka på veckan som gick tycker jag, i vanlig ordning. Sen omladdning och nya veckans planer!

Nya vardagen. Med Storebror på egen vift en hop timmar. Mamman har ej landat i det ännu, och önskar så att skolplikten inte var utspridd på alla fem dagar… S har det bra på skolan och vi har det bra här hemma, äter sockerärter och påtar och sånt… men nä, det skaver ännu i mammahjärtat. Allt är så nytt, jag vet.

Augustiljuset. Magi. Särskilt med en liten ponny mitt i allt.

Jag checkade av en del tråksaker som jag i smyg tycker är härliga. Eller äsch, vadå i smyg? Ordning och reda är min grej. Jag tycker inte att det är jobbigare att hålla ordning, tvärtom. Gillar ej när det rör ihop sig som det gjorde här i skafferiet efter en sommar på diverse utflykter. Gamla mögliga korvbröd fyndades, mums-mumsen vi fick av grannen som glömdes bort, och massa annat som inte hamnat på ”sin plats” och skapat virrvarr. Nu blev det ordning och är lättare att hitta. Notera polarbrödet. Har skämt bort både mig själv och barn med hembakt, men är det något bröd vi gillar så är det det. Fy tusan så tråkigt att den fabriken brann ner i Älvsbyn under förra veckan… hoppas det ordnar sig på bästa sätt!!

Ljuva stunder med barnen. Säger inte att alla stunder är ljuva. Allt ingår. Men jag kan inte säga nog hur tacksam jag är över att få vara HemmaMamma. Här i bild hade vi skitmysig eftermiddag. Kattgos och pyssel kring köksbordet. Ynnesten i att få vara deras morsa och vara just den som knyter pärlade armbanden eller springer ”kan du ge mig en sax,mamma?”-ärenden till pysslet och får lyssna till deras funderingar och småstora samtal.

Och det här. En utav veckans höjdpunkter. Tusan så trevliga dom är, gullfåren! Jag vill aldrig att dom ska flytta hem igen…

Små och stora njöt ridturer i olika omgångar. Bertilen är gaanska gullig här, med ridhjälm på och hovkrats i lillhanden, tycker jag helt opartiskt..

Jag sprang. Med liten storpojke i cykelsällskap. Med en unge i vagn. Med två ungar i vagn. Olika turer, alla lika älskade.

Vi hängde med gullvännerna. Sådär ”som vanligt” där vi morsor sörplar kaffe och pratar (skitmysigt har vi då!) samtidigt som ungarna leker järnet. Men så sött nu också, att vi mammor (eller papporna) inte alltid är med. Ett par timmar var Juni på egen vift utan morsan. Och här i bild hade hon på samma sätt lillvän hos sig, som var utan sina päron. Så fint att få knyta vännerband tidigt i livet. Knyta trygga relationer utanför hemmet.

Det blev fredag. Trötthet. Stor. Mysfaktorn på sofflocket? -Större än stor.

Helgen. Med helgkaka och olika bestyr. Som att skörda, plocka vinbär och koka saft.

..och jag och M var på världens trevligaste date. Mer från den får ni se imorn. Och förresten! Redan ikväll kan ni kika in på instagram (@dromgardsliv) och se mer…!

Veckans sista dag öste regnet ner och vi påtade inne. Med tvätt, bygg på övervåning, ”pianolektion” med Frökenmamman och något sorgligt…vi var ute på byn och letade älskade Franssonkatten, som nu varit borta i ett par dygn. Fy farao så tråkigt det vore om han inte kom hem igen. Tänker fortsätta hoppas på att han bara är på tur..

Smådeppiga efter ej lyckad sökningstur av Franssonkatt, dunsade vi ner i Salen hela gänget. Med popcorn och mysfiltar framför en så himla fin disneyfamiljefilm; ”Framåt!”, hette den. Se den. Otroligt fin med många goda andemeningar. Vi somnade i ett trassel i storsängen sedan.. vet inget härligare än det.

Och nu är det måndag, luften stiger för var dag och sommaren finns som minnen i hjärteasken. Nu ser vi framemot tidiga hösten, eller hur?

Veckans planer:

Omfamna September! Älskar den månaden.

Fylla på brödförrådet! Tänkte damma av ett gammalt recept.

Rida!

Måla nysnickrade dörrkarmar!

Träffa kompisar!

Jag ska göra ett skitmysigt fotouppdrag! En liten syskonskara ska förevigas.

Sända er hälsningar! Tänker mig bland annat ett fint erbjudande, goda recept på både matbröd och nyprovad vinbärskaka…

Sänka axlarna. Andas. Känna in nuet och ta en dag i sänder. Dagarna som går, är livet….

Njut sista augustikvällen så hörs vi när det är en utav årets allra, allra vackraste månader, SEPTEMBER!




Emmeli

I Sockerdrickaträdet..!

Bland det bästa jag vet,

-att överraska barnen.

.. och ni vet, dessa små liven är inte som en vuxen med sina förväntningar. Nej, helt oförstörda och det går i ett knyck, med små små medel, att ordna jubelfest. Den vågen ska ridas på och hållas hårt i, tänker jag!

Som lördagmorgonen i somras, när Äppelträdet, numera ”Sockerdrickaträdet”, plötsligt var fyllt med sockerdricka och karamellaskar. Här är ett gäng Pippi Långstrump-gäng och då förstår ni peppen, över att dom också hade ett träd precis som hon, fyllt med godsaker.

Det hundraåriga äppelträdet inte bara blommar magiskt om våren och ger massor med goda äpplen till hösten. Nej, det levererar sockerdricka och karameller också! .. fast drickan var igen höjdare alls tydligen. Däremot karamellerna. Nåväl. Det spelade ingen roll. Överraskandet var ett faktum.

”Wöhööw!”

Så lycklig Bertilen. Som får smaka smågodis flera åår tidigare än sin storebror, hehe. Sådärja!

… och nu är det alldeles i slutet av augusti och sommarminnena ligger varmt i hjärteasken. Jag känner samma som Bertilen för denna lördag, ”tjohooo så skönt med heeelg!”. Helt slut var vi hela gänget igår, efter första riktiga skol-, HemmaMamma-, arbetsveckan efter sommaren. Nu väntar frukost med hela gänget och den stunden ska jag njuta enormt av.


Ta hand om er. Allt ni bara kan! Önskar er alla en god sista augustihelg!



Emmeli