Måndagshälsningen!

Veckan, då oktober mötte november .. och vi hade Höstlov, som ni vet. Och förutom Höstlovsmys, några fler glimtar?

Jag krattade löv under äppelträdet och spridde på rabatter och kompost.

Bertilen sussade sött i vagnen. Och förutom vid sömn och ammemys, var han knappt stilla en sekund. Stundvis flåsade jag som en gammal urlakad hund.

Jag bjöd på Husmans av bästa (tycker vi) kvalisort. Som köttgryta, som fått puttra och puttra och puttra..

Jag sände er en hop filmsnuttar och bilder på instagram stories. Fullkomligt älskar det, ofiltrerat och härligt. Just med denna bild handlade det om pepp till att röra på sig… den peppen vill jag alltid försöka låta hamna hos er alla.

Vi åkte och hämtade Drömtrappan på snickeriet!! Tjohoo! Och på plats hamnade den också, av mannen och Svärfar (så enormt tacksamma för såna där guld värda-timmar, med extrahänder som hjälp!!).

Vi var på det allra mysigaste och sötaste halloweenpartyt som någonsin existerat. Det törs jag lova!

Det blev Allhelgonahelg och jag och barnen och MammaMormor susade kyrkrundan och tände ljus hos våra älskade som inte längre vandrar här på jorden men som vi tänker på jämt och jämt. Dom där människorna som varit så stor del i att jag är den jag är idag.

Alltid i mitt hjärta.

Så gott att efter ljuständning få åka hem till Mamma och Pappa och bara umgås, äta Mammalagad mat och värma sig framför Pappaeldad brasa. Dom stunderna känner jag mig så hutlöst bortskämd. Till kvällen rullade jag och barnen hemåt Drömgården och mötte så småningom en Brandispappa som snickrat under dagen, men varit på otäckt larm under kvällen.

… kände mig än mer bortskämd när det blir söndag och jag kände mig så fransig i kanten, urtrött och kommer på att mor skickade med köttbullar från gårdagens middag som vi kan äta till lunch. Så himmelens lyxigt! (och gott!!).

Juniflickan avslutade veckan med att önska fräsig färg på naglarna. Såklart hon fick.

Och så bjöd vi hem Världens snällaste Farmor och Farfar på söndagmiddag. Så väldans mysigt avslut på veckan!

Den allra första hela novemberveckan väntar nu, och jag tänker i vanlig ordning att Livet styr men önskar veckan lite såhär;

VECKANS PLANER:

Ta dagen som den kommer tillsammans med älskade barnen. Förhoppningsvis är Förkylningsbasiluskan på väg att dra sin kos, för den här gången!

Landa i november, njuta av naturens lugn på långa promenader och springturer. Jag och barnen gjorde ordning fågelbordet till småfåglarna igår och det, är ett härligt vintertecken vi börjar med denna vecka; att mata småfåglarna.

Gå på föräldramöte. Alltså, så ohyggligt vuxen grej, är jag ens vuxen, liksom!?

Träffa älskade, älskade vänner från norrnorr, som vi prick alltid längtar efter.

.. och börja smygdrömma om Advent.

Planera kommande samarbeten så att dom blir så inspirerande som möjligt för er.

Plita ihop en gäng inlägg till er, tänker att ni ska få se trappan, förstås. Så kan ni vänta er det där himlagoda, chokladiga receptet. Just det! Jag har ju heller inte visat er min alldeles egna lilla arbetsplats jag ordnat mig här hemma. Mjaa.. lite så. Sen till det allra, allra roligaste (tycker jag).. tänker jag berätta en hjärtans härlig hemlis, som (nästan) är för drömmig för att vara sann..

Och till sist, Fira älskade pappor!

Är så glad för att ni är med mig här och på instagram. Det vore inte ens en bråkdel så roligt annars! Vi gör den här platsen tillsammans, liksom. Tack. <3

Önskar er en god måndag och en fin novembervecka, kom ihåg och rå om er lite extra i dessa mörka tider!


Emmeli

Höstlovet 2019!

Frostiga, kyliga morgnar. Klarblå himmel och sol.

Vackra hösten är.

Där i hemmet är det full fart.

Mamman och barnen har Höstlov.

Vi bakar kaka med svarta bönor och mörk choklad, några ”diskar” och det är prick hur blött som helst överallt. Vi har sångstunder i Salen och Musikfrökenmamman nyper sig i armen där hon sitter och plinkar på pianot.

Stundvis låter det också som Hela Havet Stormar och prick ingen är sams och håller med någon annan, om något… dom stunderna hör till, dom också. Vilja är en drivkraft, mumlar mamman tyst för sig själv.

Till kvällen badas ungar i baljor och sen byter vi ut bokläsningen och ser en film tillsammans. Festligheten över det, kan ingen ta miste på. Ej heller tröttheten hos hela gänget… där även mamman gjort natt flera gånger barnatidigt.

Vi äter frukostar, luncher och mellis på löpande band.

En dag dukade vi upp till finmellis. På loppade favoritfat äter vi nybakt chokladkaka som smakar som en bit himmel. Sa vi att kakan både är socker- och glutenfri OCH helt otroligt god?

.. Vilda Babyn B ville aldrig sluta mumsa. En njutbar syn.

Att det just nyss hade sanerats från bakningsracet och nu åter fanns en massa chokladkladd att ta hand. Pjtaa, det kunde inte bry mig mindre. Det tillhör livet som HemmaMamma, det också. Även lyxen, att få sitta där med dom där tre små människorna vid köksbordet och fundera på storheter. Femåringen konstaterar bland annat att kärlek är bland det bästa som finns… samt att vi saknar Morbror S, fastän han varit död i snart två år nu. Att oktobermånaden är på vippen över och att november nu väntar. Det blir en festlig månad, hoppas vi.

Vi träffar småvänner och barnen leker. Hemma här på gården, och också borta där i lillbyn. Goda möten med människor är bland det bästa som finns. Barn som leker och två mammor som utbyter livet.. Mammor, som egentligen inte har råd med andetag mellan orden, för att det finns så mycket att säga. Sånt är fint.

Vi friskluftar i massor…

…innan vi går in och värmer oss.. slumrar på kökssoffan, sätter enris i vas för Allhelgonafint, spelar Fia med knuff. Tänder ljus, tittar ut på höstblåsten och försöker stångas med en Förkylningsbasiluska som vandrar sin första höstavandring bland syskonskaran.

Höstlovet 2019. Du värmde mitt hjärta. Och fyllde dagarna med tid för mina barn. Det bästa, mysigaste, mest arbetssamma, viktigaste och roligaste jag kan tänka mig.

Jag sparar dessa Höstlovsdagar i Hjärteasken.

Och nu är vi mäkta glada för att helgen tar vid och Tillsammanstid likaså.

Önskar er alla en god Allhelgonahelg!

Emmeli

En arbetsdag med 3 generationer här på Drömgården!

Det var Tillsammansmåndag. Morgonen var kylig, barnen hoppade i vintermunderingar för första gången denna Vintertid och vi påbörjade en alldeles underbar arbetsdag ute på gården.

Tre generationer innehöll arbetslaget. Så himla fräsigt. Roligt. Och hjärtevärmande. En sån där dag, att minnas för alltid.

Bara synen av min Pappa och min förstfödde son. Funderandes. En lagom bit ifrån den stora, stora brasan.

Räddningstjänsten var på plats också… Aka Min M. Så kär i honom att det inte är klokt.

Vi röjde runt lagården. Med stora ytor, är det lätt att breda ut sig också…. men nu skulle det snyggas till. Rensas upp.

Vi grillade korv till lunch och utetimmarna fyllde lungorna med friskluft, färgade kinderna äppelröda och gav allesammans ett naturligt leende.

Eftermiddagssolen sken på boningshuset. Lillprinsen sov fortfarande i vagnen sedan efter-lunch-promenaden… nix, den dagen innehöll knasiga ät- och sovrutiner, vilket modern bannade det pjåskiga tillbakadragande av klockan för. Varför, liksom?

Men det är glömt nu och vintertiden landar.

Solen gick i moln, himlen blev en pastellig palett. Kvar stod jag. Tacksam över precis allt vi fått uppleva under dagen. Samtidigt, så fjärilspirrig i magen..

Vi tackar oktober för sig. Ris och Ros. Högt och Lågt. Lyckligt och Sorgligt. Svårt och Lätt. Ord som sammanfattar månaden. Livet, mao.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Den allra sista hela oktoberveckan, fylldes med Livet. Livets ytterligheter på något vis. Som det ofta kan vara. Ganska så uttömmande… att försöka finna sig i olika utkanter, väldig lycka och väldig sorg, samtidigt. Men vi gjorde vårt bästa, tillsammans.

Bertilen gosade med katterna och jag vilade ögonen på den söta synen.

Jag bakade limpa och gav Storan på hennes födelsedag, innan vi sedan knatade ut på den obligatoriska Storan-Lillan-promenaden. En utav veckans höjdpunkter!

Juniflickan var på bibblan och lånade böcker åt sig själv och brorsorna. Och så löste vi världsproblem och gjorde stordåd där hemma i köket. Bland färgpennor och kallkaffe. Livet när det är själagott!

Dom sista löven föll från träden. Det blev mörkare för var dag. Stormen kom på besök. Jag samlade kraft och motade oro, med löpturer och gympapass.

Plötsligt, mitt i veckan, fick jag kvidande ont i magen och visste direkt att ”ahapp.. magkatarr”. Jag är en känslomänniska av rang och när det blir för mycket, eller kanske när det varit mycket och jag sedan slappnar av, kan det hända att jag hittar mig själv dubbelvikt för ett slag och måste varva ner, göra och äta snällt. Räddande Storan kom förbi på sin prommis och jag fick chans att slå i kull mig för en stund, medan samarinen försökte verka.. tacksamheten, den anar ni va?

Jag log åt synen av det här; en drös ytterkläder i tre små storlekar. Tillhörande dom tre häftigaste människorna jag vet.

Vi firade piggare mamma-mage med liten utflykt. Mellis i lekparken! Väldigt uppskattat av både stora och små.

Jag plockade in den allra, allra, aallra sista luktärtsbuketten. Vilken känsla, så mycket glädje dom där blomsterna givit mig denna trädgårdssäsong. Hoppas på många, många fler!

Så blev det fredag och barnen och jag pysslade och påtade inför kalas, innan vi till kvällen åkte hela familjen till Mäjadalen och firade Mormostern som fyllt år. En ofantligt god kväll, på alla sätt.

Helgen är som ett töcken.. så overklig. Jag ska berätta mer. Alldeles snart.

Vi njöt av lördagssolen i massor, bland annat. Och filmkvällen, när vi somnade allesammans i ett trassel. Den sparar jag i Hjärteasken. Likaså alla amningspauser, älskar dom.

Sommartid byttes mot Vintertid. Nu blickar vi framåt…

Veckans planer?

-Göra en Höstlovsvecka för barnen, version så mysig jag bara kan!.

-Vara Brandisfru, min älskade har jourvecka, mao. Och det innebär alltid lite extra teamworkande, men det är vi ju supervana så det kommer gå finfint.

-Elda en stor hög med brädfodring som ligger och ser skräpig ut nedanför lagården… det blir älskvärt pådrag med hjälp av min far.

-Göra lite Allhelgonafint här hemma!

-Jobba vidare med ett ganska så stort projekt här hemma som hela familjen är engagerad i.

-Om det klaffar för alla, så kanske vi får till en lekdate med vänner!

-Gå på Halloweenparty, livets första för oss alla. Så spännande!

-Njuta av några få oktoberdagar till, alldeles snart möter vi november.

… och förstås! Sända er hälsningar här från Drömgården.. Livet styr.

Ta hand om er, allt ni bara kan. God måndag… så hörs vi snart igen!



Emmeli

Drömgårdens Kakmonster!

(Inlägget innehåller smarrig reklam för Almondy!)

Mitt gäng och jag, i bagartagen!

-Här på Drömgården firas Allhelgona. Det tänds ljus för dom som inte längre finns hos oss här och på jorden, och tänks en extra tanke på dom. Och på Livet, som är precis just nu.

Men sen är vi inte dom som är dom, så vill småpluttarna baka små kakmonster, också… ptja, då gör vi förstås det…

..Balans och lagom och så vidare, ni vet..

Ivern visste ej sin hejd och i en välda fart rullades små söta gröna bollar.

Som efter en liten stund hade blivit till nygräddade illgröna kakor.. redo att garneras..

Kakmonster!

  1. Sätt ugnen på 150˚C.Rör ihop 50 g rumsvarmt smör, 1,5 dl socker och 1 tsk vaniljsocker.
  2. Tillsätt 0,5 dl neutral olja, lite i taget under omrörning.
  3. Blanda 0,5 tsk hjorthornssalt med 2 dl mjöl och rör ner i degen.
  4. Arbeta in varlfri hushållsfärg tills du är nöjd med färgen.
  5. Dela degen i 20 bitar (för 20 st kakor) och rulla till kulor.
  6. Lägg dem på bakplåtspappersklädda plåtar. Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter. Låt svalna.
  7. Dekorera kakorna hur ni vill. Vi gjorde ögon och munnar av lite kristyr och smält choklad. Plätt lätt och superroligt! … och mumsigt, förstås! ..samt alldeles lagom läskigt..

Höstlovsfika!

– kan liksom aaaldrig bli fel! Visst?

Dessutom med lyxig köpestårta från Almondy som smakade smaskens! … och då är vi kräsna bagare, som ni vet!

(spana in Almondys alla tårtor HÄR vetja!)

Nix, läskigare än såhär blir det inte på Drömgården! .. men såå gott!

Emmeli

En dag mitt i livet.

Det är tisdag och oktober har ännu en hop dagar kvar. 

Här hemma stökar vi fram frukost och tänder ljus, spelar mjuk musik och vaknar till. Utåt är jag en glad mor, men inombords känner jag mig ganska så trasig och orolig. Nog för att jag är noga med att barnen ska veta att mor inte är någon maskin, så behöver dom inte tyngas med allt från livet, tänker jag. 

Dagen fortsätter och Storebror fick välja på att leka med vännerna på Förskolan eller följa med oss andra på bibblan och vidare på FN-samling i lillkyrkan. Han tyckte att det var ett svårt val men var så beslutsam. Det gjorde mig glad, älskade storlilla pojke. Vi skjutsade Storebror till småvännerna och vi andra knatade på byatur. Ohyggligt mysigt. Vi kom hem sedan. Med vagnen fylld av ungar och nylånade böcker och med våra hjärtan fyllda av musik med texter som berörde så. Tänk att vi får bo och leva här på jorden. Tänk att mina barn får känna sig trygga, varje dag. 

Hämtade Storebror och samlades för mellis. Köpes-rostbröd, hembakt limpa, varm choklad, varmt kaffe. Mamman ”spelar Allan” och barnen skrattar.

Ett kök fyllt av liv!

En väldigt röra. 

… och den mesta, stod den där lilla vännen för.. han ni ser där borta i blurret…

Ooh, vilken utvecklingsfas vi är i nu. Jag är andfådd om dagarna. Förutom när han marathonsover. Annars är det Vilda Babyn Deluxe. Jag låter honom go bananas, så jag hinner sörpla kaffe en stund.

Sen ringer jag en älskad. Och känner mig maktlös. Livet är fasiken inte rättvis. Fy farao ibland alltså. 

Mamma och Pappa tittar innanför dörren, barnen blir glada och vi hinner prata en liten stund. Innan mannen kommer hem och jag ger mig ut i friska luften. Springer. Och springer. En sån där tur där jag kunde ta i, hur mycket som helst. För oroskänslorna i kroppen gjorde mer ont än mjölksyran. För varje steg motade jag obehag och fylldes av hopp och styrka. Allt blir bra.. 

Vi samlas vid middagsbordet. Potatismos med potatis från byn. Findus frasiga fiskpinnar. Gröna ärtor. Syrlig, kall sås. Och alla nöjda. 

Så åker största pojkarna iväg, jag vet inte vilken av dom som har dom mest gnistrande ögonen. Femåringen ska på Livets första skridskoskola och det är för mannen, precis som för mig hos hästen i söndags, som att öppna upp ett pausat livskapitel man håller kärt. Och förstå, att våran förstfödde nu är fem år..och har börjat på skridskoskola..

Här hemma badar jag middagskladdig Vild Baby och hans kloka Storasyster. Vi resonerar, trasslar ut nytvättat hår och kryper direkt i pyjamasar. Kvällssagan väljs från den där nylånade bibblan-högen av olästa böcker.

Med Junis lilla hand trasslat i mitt hår precis som alltid sedan hon föddes och Lillebrodern vid mitt bröst. Så sköljer tacksamheten över mig. Här är jag trygg, här vill jag va. 

Emmeli