Drömgårdsrapporten!

Tjohej, så var det måndag igen!

Veckan som gick både susade och masade sig fram. Vi kramade ur jullovet det allra sista och sen visade det sig att det där med att dra igång vardagen igen tog på krafterna hos oss allihopa.

Kära nån! Så trötta vi var dom första dagarna.

Sen började vi att motsträvigt stuva ihop julen.. årets julkort plockades ner. Ser ni några bekanta smånissar där? Älskar dom mest på jorden.

…jag hade en plan om att försöka ta ett rum i taget, så att det inte skulle bli kaos överallt, samtidigt. Se så bra det gick….

I matrummet, eller SALSKAMMAREN som vi nyligt lärt oss att det här rummet bör kallas (fint ju!! så från och med nu, hej och välkomna in i Salskammaren!).. i alla fall, där inne var det omöjligt att äta på flera dagar.

I köket såg det ut såhär. Nä ni anar, att det inte alls gick så bra att ducka för struligt i varje rum-grejen.. för ett slag såg hela hemmet ut såhär.

…. tjugonde dag Knut..

..granen sköt skott..

.. och vi slog till med ringdans för hela slanten. Tänka sig, nu är vi ett sånt redigt gäng att vi räckte runt hela granen när vi höll hand.

Nånstans här bara orkade vi inte feja mer.

Jag och Lillminsting tog oss ännu en svettig promenad för veckan.

.. så gick vi in på lill-coop och köpte kexchoklad som vi till sist landade med nere på byn där övriga gänget var och åkte skridskor.

Till lördagkvällen firade vi att det där struliga hemmet nu var så ordnat och rent det bara kunde.. att det var renbäddat i sängarna.. och vi kunde ta lördagsmys. Ser ni det där fenomenet som uppenbarar sig där på väggen, bakom spegeln!? … sooolen tittade in också!

Veckans sista dag, var en väldans snöig historia.

Efter utetid var det mer än gott att tjava inåt igen.. tända ljus, sörpla kaffe, påta och vila på sofflocket medan bäbis sov ute i vagnen.

Tänker att det blev en så fin första vardagsvecka.. träffat både mina och den skäggiges päron har vi gjort också. Fy så lyxigt det är att vi har dom alla så nära oss. Det är en sån trygghet.

..Och nu är denna juletid slut och jag stoppar den varmt i hjärteasken. Tackar för vilan vi alla behövde. För varma, trygga, mätta, glada, skitbusiga jullovsbarn. För snö och vinterpälsiga hästar. Tid med stor och liten familj. Tack och hejdå, säger vi nu. Vi ses snart igen, julen! Vi ska bara se ljuset återvända först. Och möta Lillminstings första vår, tjavandes på egna små ben alltså. Låta händerna möta ljummen jord och peta ner årets första frön tillsammans med barnen.. och se både frön och småungar växa. Vila utimellan och kramas extra mycket. Och jag önskar mig HemmaMamma-dagar, med lite lagom av allt… gärna en hop ”bara alldeles vanliga dagar”, med känslan att räcka till, åt alla håll och kanter jag vill och behöver. Ser fram emot att odla rödbetor för första gången, skörda hö, plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. För sen så möts vi ju igen, för det har du lovat, julen! .. Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet.

Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?

Önskeplaner för vecka 3

-Omfamna varje januaridag, en och en. Januaritider behöver pysslas om lite extra, så är det bara. Att försöka tuta i sig att vi plötsligt ska bli tvärpigga bara för att det är nytt år.. nähädu tack! Den går jag inte på. Ännu pågår kroppen och naturens önskan om vintervila.. och jag tänker lyssna. Och klappa oss ömt om kinderna…det kan vara en mörk chokladbit till kaffekoppen eller att lägga sig extra tidigt om kvällen. Att laga storkok så det blir åtminstone en restmiddag där päron får vila från matlagning. Friskluft och inhämtning av energi. Vi fortsätter med att passa på, att passa av.. så mycket vi kan. Har lovat oss själva en lugn start på året med inte allt för många planer.

-HemmaMamma! .. tänk att jag får möta ännu en vår, hemma tillsammans med barnen. Gråtlyckligt tacksam för det <3 I vanlig ordning är barnen min prio ettettettett.. och så river jag av lite foto,- och skrivjobb här och där också. En möjlighet jag är så otroligt tacksam över att ha skapat. Ni som följer oss, är en viktig del i det hela och jag är så glad att ni vill fortsätta följa oss. <3

-Skriva Vinterlista! .. älskar listor. Blir peppad av det. behöver inte ens ha prickat av det som står i slutändan.. det är bara skönt att slå mig ner en stund med papper och penna, finula lite på vad jag önskar av tiden just, just nu..

-Motionera! .. senaste veckorna har det mest blivit svettiga prommisar med ungar i vagn.. väldigt jobbigt i all denna snö. Men i veckan hoppas jag på något gympapass här hemma också.

Nu tar vi måndag och ny vecka. Önskar er en god, god januarivecka. Lova att ta hand om er, allt vad ni bara kan!


Emmeli

Drömgårdsrapporten!

Så tog vardagen vid och vi har det långa, långa jullovet sparat i hjärteasken.

Vi tar en liten kik på några guldiga glimtar, vetja.. innan vi ser vad vi funderar på att ha för oss här framför…

Julbarnen. Bland det sötaste jag sett. Helt opartisk, jag vet.

Julritt på lillponnyn runt byn med bjällerklang som satte pricken över stämningens i.

Brollorna bakade kärleksmums. Och Lill-Ollen fick smaka smet, där han så självklart och hemtamt hängde på Storebrors höft.

En dag grävdes det för fullt igen, denna gång för att kunna koppla ihop bergvärmen. Sån lättnad när det kunde checkas av alltihopa.

Med ens började vi prova ut radiatorer, gamla element som vi hämtat härsan, tvärsan.. bland annat ur ett gammalt ödehus, i nån skrotcontainer och diverse blocketannonser förstås.

Provade oss fram såsom vi tänkt det.. men stöp på en gång. ”Vilket av dessa blir det här?”, ni hjälpte oss bestämma inne på ig och det blir förstås det grövre.. trots att det skymmer sikten vi fönstret, lite, lite direkt när man stiger genom dörröppningen från köket. Petitess. Men i samma veva som vi bestämt oss… så kom vi på att ”näeh, fasen.. vi KAN bara i sätta oss i sitsen, med fyra små, att riva hallgolvet (vilket behöver göras för att koppla ihop nya avloppet) nu mitt i vintern.. vi fortsätter med annat istället”.. just då, damp klinkret ner, som vi väntat på hela hösten.. såå nu är det ytskikt i badrummet på g istället.

Vill ni vara med i den processen, eller bara se när det är klart? Säg till!

Vi har förstås spelat spel. Så mysigt. Men här var gänget inte fulltaligt, för Storebror var minsann på eget äventyr med precis-jämngamla kusinen hos deras FarfarsMorfars.

Det har varit så himla härligt med känslan av oändligt med tillsammanstid.. vi har passat på att hästa så mycket vi bara kunnat.

Lillalillebroren tittar gärna på. <3

Vi träffade vännerna nere på byn.

Det var svinkallt och vi grillade korv och bullar i ett virrvarr.

Och så åktes det skridskor förstås. Papporna var med större barnen på isen medan vi mammor fick chans att prata i kapp. Bäbisen sov sig igenom hela alltet.

En omåttligt vacker vinterpromenad, där mamman fick chans till återhämtning och vila på sitt sätt, medan pappan var och åkte skridskor med storasyskonen ännu en sväng.

Varm choklad med vispgrädde till alla frusenlortar efter kalla utetimmar. Och lilla stickningen har följt mig var jag än gått. När vi möttes hemma hos Mor och Far för paltmiddag med storfamiljen, var det nästan lika många olika stickningar som möttes, som människor. Mysigt!!

Det stora i det lilla. Som när hela familjen fodrar hästarna och vi bara är bland djuren.

Och i vanlig ordning efter julen.. börjar längtat efter grönsaker och fräscha maträtter.. lördagsmyset med grönsaker, chips och dipp uppskattades av alla.

Och snipp snapp snut, så var jullovet slut. Ännu ett julfika på det!

Det som inte syns i bild.. är dom där andra nyanserna, som är lika mycket livet som något annat.

Som oron över sjuka småungar. Och smått brutal pärontrötthet. Orken som känns som om den är alldeles, alldeles slut. Tårarna vid vinterpratet av Clara Lidström, då hennes ord gick rakt, rakt in i hjärtat och gav mig flera igenkännanden och övertygelser (snälla du, LYSSNA på det, Underbara Claras Vinterprat i P1).

Sorgen. Över vår älskade lillkatt som blev påkörd nu i trettonhelgen, som behövdes tas till djursjukhus för att hjälpas till himlen illa kvickt. Det gör så ont, så ont, så ont och jag tror jag gråtit slut på tårarna. Han var ”mina drömmars katt”. Så otroligt snäll och kärvänlig oss alla. Storkatten har också sorg och det gör så ont att se.

Men vet du.. Jag är inte mindre tacksam.. för det ovan just beskrivna, det som inte så lätt syns i bild.. för allt, allt ingår. För oss alla. Och alla nyanser behövs. Det är ju det som är Livet…

Önskeplaner för V.2

-Landa mjukt i vardagen igen! .. jullovet har suttit som en smäck för oss alla. Nog känns det väldans ringrostigt att ställa alarm och komma i tid till skola och jobb och så vidare. Men vardag är himla, himla fint, det med. Och trots en otroligt trött första vardag idag, så känner vi oss utvilade på ett sätt jag inte minns senast..

-Dansa ut julen! Ja.. julen ska stuvas bort, men först njutas av in i det längsta. Hur ska jag klara mig utan julgran!?

.. japp, det får vara bra med planer så. Den första vardagsveckan ska mötas så lugnt och fint det bara går. Alla kommer att vara lite extra trötta och så få planer som möjligt bokas in. Skola, jobb, hemmaliv. Snöskottning, pärlspontshoppande. En tur på byaloppisen önskar jag mig också.. villhöver ”nya” vårvintriga köksgardiner..

Önskar er alla en fortsatt fin januarivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli

Jullovets allra sista dag!

Jullovets allra sista dag..

..och det var ett hejdlöst snöande vi vaknade upp till. Storbarnen kom upp där kring 09-snåret och väckte mig och lillminsting. ”Frukosten är klar, mamma!”.

Ni hör ju, jullovet har tagit oss bortom tid och rum och här har sannerligen passats på. Att passas av.

Idag var pappan tillbaka på arbetet igen, medan vi andra kunde fortsätta en dag till i jullovstempo.

Efter frukost klädde vi oss i vintermunderingarna och gav oss sedan ut, allihopen.

Sopade av bron och skottade trappen. Bra så, resten sparade vi till pappan och Pelle-traktorn.

Storasyskonen kutade före, neråt gården. Jag tog Lill-Olof i pulkan, så drog vi iväg.

Mot dom där allra största snöhögarna där borta. Och lagårdsstallet, förstås. Ge vatten, fodra, titta till.

Det är fräsigt med vinter på riktigt, tycker jag. Snön yr från alla håll. Isolerar, så det blir sådär tyst som det bara kan bli när snö ligger packad som nu. Köksträdgården är inbäddad i ett tungt, vitt täcke. Viskar ”var sak har sin tid”, nu är tid för vintervila.

Snön gör oss trygga, trötta, glada, kalla fast väldigt varma… Nu går vi inåt igen..

..barnen önskar pannkakor till lunch. Jag kokar lite hallonsylt då vi ändå hade en burk skogshallon intagen från storfrysen.

Försöker väcka vardagshjärnan. Ber skolbarnen förbereda kläder för morgondagen. Skriver handlingslista. Och tar ännu en kaffekopp. Fyller tvättmaskinen, tömmer diskmaskinen, rensar kattlådan. Funderar på vårvintrig köksgardin… och på kakel till nya duschen. Lägger ett pussel med fyraåringen. Njuter, av en måndag alldeles i början av januari, när snön yr utan hejd.

Jullovets allra sista dag.

Emmeli

Att fira in det nya året!

Så blev det nu dags, att få fira in det nya året som stod för dörren.

I vanlig jullovsordning så hade det efter julhelgen börjat sprida sig ett magvirus i storfamiljen så istället för något stort ståhej, hade vi ett alldeles eget litet ett. Bara vi.

Hästgos, årets sista solljus och kälkeåkande utför lobryggan. För att nämna några inslag i firandets början.

Att sova timme, efter timme, efter timme.. sådär så att mamman och pappan till och med hann träna ett riktigt rivigt träningspass tillsammans. Också inslag i firandet. Gott, för oss alla.

Vi städade till den lite tilltuffsade julen och tände massor av levande ljus.

Kammade till oss och gjorde oss rena och finklädda, i vilka kläder man nu kände för..

Någon i full kostym, en annan i robottröja och fluga, den tredjen i glitterklänning. Vi dukade fint i salskammarn och åt god mat.

Och inne i Salen spelades det tv-spel för fullt, som vi fått jullovs-låna från gullegrannen,

..ni förstår Hedenhösungarnas begeistring.

Någon valde sin bästa buffé alla kategorier. Ammemyset är oslagbart fortfarande enligt lillminsting. Ammemamman njuter av det enormt. Mysa på sofflocket en stund med mjölkfull lillmage, är himla gott det med.

Glassbuffé för oss andra till efterrätt.

Och sen somnade ena Lillebroren, den ende som hållit kvar vid vettig dyngsrytm över lovet.

Vi andra drösade ner oss i finsoffan.. det plinkades gitarr, spelades piano.. och den 32-åriga morsan, som sedan alltid haft en inneboende tant inom sig, har möjligt börjat med något nytt under jullovet.. att sticka. Jag fick stickor av Svärmor i julklapp.. jag vill liksom bara prova, det behöver inte ens blii någonting.. men den kreativa processen, som med allt annat kreativt jag tycker om att göra, gör att jag mår så gott. Så då räcker det så. Snart ska jag knata över till Svärmor med min frågelåda som uppstått senaste dagarna.. ni vet hur det är när man börjat lära sig något nytt.

Sidospår.

Tjoff var det nära tolvslaget och vi hällde upp isande kall crush till den lilla skara som nu var vaken. Lillminsting var faktiskt också vaken.. och med mig ute hos hästarna för att prata lugn-prata med dom.

.. och plötsligt kunde vi tjoa GOTT NYTT ÅÅÅÅR! … innan vi kröp ner i storsängen, skittrötta och väldigt tacksamma över livet tillsammans. Och dom där tre coola hästpojkar där ute i hagen som inte brydde sig alls om dom människor som fortsätter lägga pengar på det där fenomenet som påminner om krig, som skrämmer slag på en massa djur, som förstör miljön, och så vidare… tror inte jag behöver yppa min åsikt mer angående detta.

Årets första dag.. och solen sken på oss. Häst-häng och kalla grader. När mörkret föll tände vi tomteblossen vi tänkt tända under nyårsaftonen men inte hann, innan vissa flockmedlemmar somnat. Men nu! Nu tändes det tomtebloss och firades livet ännu mer. För den här dagen, för precis ett år sedan, var ett trauma utan dess like för oss. Dagen då Lillminsting föll bort i mina armar och blev tvärdålig i sin RS. Nu, ett år senare, firade vi med pappa-bakad pizza, tomtebloss och hejdlöst med kramar och pussar.. och rätt så många tårar trillandes på mammakind.

Hej nya året, år 2023!

Nu vänder vi blad och det känns gott. Ja ja, det susar runt ett lurigt virus… nästan något man får räkna med såhär efter juletider. Men vi har det gott i alla fall, tänker jag och försöker trösta mig själv då det förstås innebär att en och tre härliga planer får strykas. Vi vilar och myser, tänder ljus och rår om oss. Tupplurar. Tar små stunder ute i friska luften. Passar på. Att passa av.

En dag i sänder. Januari börjas i lugn takt.

Gott nytt år och god fortsättning, kära du! Önskar dig en fin ”trettonhelg”, som Farmor Gertrud brukade säga.



Emmeli
En utav årets höjdpunkter!

En utav årets höjdpunkter!

Det är dags att summera.. blicka lite bakåt.. innan vi blickar framåt..

En, ja faktiskt obloggad, höjdpunkt från året…

Den där strålande sommardagen då gården bara osade av liv…

Som alltid när det är höskörd, så var det varmt så varmt.

Min ”lillsvågge” Jim, govännen Jonas och den skäggige var tidigt ute på åkern. Det första lasset, skulle bli ett rekordslass sades det. Som stolta tuppar var dom när dom rullade uppför (medan bondmoran gastade ilskna ord pga rädsla att något skulle hända dom) när målet nåddes med råge.

Det lektes och spisades i ett. Det här är en slitsam och arbetskrävande dag, så många pauser för att äta och dricka behövs.

Någon var på upptäcksfärd.

Medan andra jobbade hårt.

Dagen är som ett enda party! Bal-party, ja, som vi brukar kalla det.

Dags för kaffepaus!

Minns hur svettigt det var och trött jag kände mig här,… trots att jag inte lyfte en enda bal.. men så tacksam över hur det flöt på och hur vi hade vänner och familj som stöttade upp på det där viset som är värt mer än guld.

Mitt i allt rullade Mamma, Pappa och syrran in på gården. Och plötsligt var vi ännu flera som jobbade med oss.

Snällaste J och älskade pappa <3

Lilla H lekte i löshöet.

Å att mitt i detta snurr, få hjälp med middagslagandet.. var också mer än guld värt. Tack mamma för ljuvliga lasagner, vi minns ännu smaken!

Och som om det inte var nog, så kom ännu fler älskade människor till gården. Nu var det Emil och Carolin som kört ända från norrnorr med sina småttingar, som stannade hos oss i husbil på liten minisemester.. men som först var inställda på att hjälpa till med höet. VÄNNER!!!

Kvartetten farsor tjavade nerför åkern ännu en sväng.. nu började det bli kväll..

Syrran skötte en sisådär åtta, tio ungar.

Till sist, när precis alla, både stora och små, var så trötta att det inte var klokt… då tjavade vi nerför åkern med alla barnen och mötte upp det allra, allra sista hölasset..

Gårdsliv på sommarvis, fångat i en bild.

Det här är livet!!

Hör ni också Barnen i bullerby-melodin här? Det gör jag. …glömmer lätt att det här är riktigt slitiga dagar också, inte allra minst dagarna innan denna när vi jobbar på bara vi ”Team Drömgården”..

..men alltså,.. -sliter.. det gör vi mer än gärna, om vi gör det för vad hjärtat klappar för. Och det gör det för det här.. att leva livet på denna gamla gård, bruka marken för våra egna djur.. familjen tillsammans. Att vi har vänner och familj som ställer upp för oss.. det gör dagarna som den här möjliga, utan denna kärleksfallskärm skulle det här inte var möjligt. Som under första slåttern, när det var sjukdom i lägret, men Svärfar och Jonas lika självklart ställde upp i alla fall. Den här dagen, årets andra slåtter, då blev det bal-party på riktigt och det är vi så lyckliga över ännu.

På toppen av dagen dukade vi upp med en massa gott där ute på gräsmattan..

Skålade för en helt otroligt trevlig Balparty-dag och lyckad slåtter. Där vi knösat ihop både familj och vänner, där delar av gänget aldrig träffat varandra tidigare.. det blev så trevligt och lyckat alltihopa…

Ett minne för livet!

… konstaterade den där i-kaffeskålande typen med fånflinet…

Emmeli

Julen 2022!

Nu kommer julhelgen 2022 i många bilder och några ord, häng på!

Kvällen innan julafton, eller vad säger jag.. klockan var 01.30 och nuu var ”Tomtemor & Tomtefar” redo att möta kudden.

Vi är två nattugglor, så är det bara. Och att få tjava genom lugna julehemmet, sådär timmarna innan en ny julafton tar vid.. faktiskt helt makalöst fint.

Uppe hängde julstrumpan från min barndom, bredvid barnens alldeles egna lilla gran. Tre små klappar där under också. Alltsammans med lego härs och tvärs och den där virkade gardinen jag bara tryckt på plats..

Så blev det julaftonsmorgon!

Tripp Trapp Trull vaknade enligt gissning, först av oss alla och kutade ut i långa hallen.. fanns klapparna under granen och medan dom där nattugglorna snoozade lite till, ritades det med nya pennorna där nere kring köksbordet. Väckta blev vi sedan med ett;

”.. okej, nu kör vi.. ett.. två… tre… -GOD JUL!”

Så vaknade Lillminsting till sist också och nu var alla vakna och redo för Julafton.

”Va ä de dä!?”, undrade den minsta. Paket och tjusiga pomlor i överflöd. Vi dukade upp liten fikafrulle i salen, framför sista avsnittet av kalendern. Vi har älskat årets julkalender. Än fast mamman nästan skitit på sig ibland av skräck.

Dagens första dos av väntan. Bertil satt och skrev stäver i sin nya skrivbok. Såg så ordenlig ut att det inte var klokt.

Julbarnen!

Allesammans i ärvda kläder från sina syskon eller kusiner. Eller förlåt, Junis klänning är ny. Eller ja inte ny förstås, men från tradera. För 19 kronor.

Jag som nu inte är ett dugg partisk, höll på att kolavippa av synen.

Mamman och pappan grejade och grejade. Och barnen väntade och väntade.

Äntligen kom dom, älskade MammaMormor, PappaMorfar och Moster M.

Vi satte oss till bords och njöt av allt det goda.

Lillplutt njöt tomtegröten för fullt, innan det bara fick vara nog med fir för några timmar, för nu skulle han minsann långsova ute i vagnen, menade Lillminsting.

Fram for gottat och halvtomma kaffekoppar fick sina påtårar.

Hoppsan hejsan. 8-åringen förevigade sina pjåskiga päron.

Sen blev det paketöppning. Ivern… hejdlös.

Sen gav vi oss ut. I den kalla, soliga, julaftonen. StoraLillasyster skulle nämligen på klappjakt..

Lycka! Att få en alldeles egen spark.

PappaMorfar hade förstås även tänkt på hästarna.. och slagit in morötter i egna julklappar. Fluffiga hästpojkarna mumsade morot efter morot… älskade pappa, alltså.

Mina kärleksförebilder.

In det bar sedan.

Lite värmande glögg inne i Salen, innan vi kramade älskade hejdå.

Nu blev det brådis en stund. Lite som sig bör ju. Ägghalvor tjoffades ihop, pärerna hämtades från matkällaren, limpor från frysen. En liten värdinnegåva snoddes ihop.. hemkokta karameller i en burk.

Nu var klockan några minuter i Kalle. Ungarna drog på sig sina nya pannlampor, mysfleecar och så tjavade vi lilla biten hem till mina fina svärföräldrar. Inga problem att hinna på några minuter, nej. Lyx att vi har varandra så nära.

Ljuvlig julafton.

Kalle, småkusiner och dignade julbord.

Någon njöt för fullt. Förresten, det gjorde vi, allihopa!

I sena kvällen rumlade vi hem, så trötta och mätta att jag och M som inte hunnit dela julklappar med varandra under dagen.. inte ens orkade det utan slockande med småttingarna i ett endaste virrvarr där uppe i stora sovrummet.

”När juldagsmorgon glimmar…”

Jag vaknade av mig själv på juldagsmorgonen, 06.14. Utsövd efter en lång natt. Det var nästan tjugo minusgrader när jag for mot kyrkan. Min julestund, från mig till mig, väntade.

Julotta. Med alla tända ljuskronor, en helt fantastisk körsång och prästens predikan som gick rakt in i hjärtat. Orden ”Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det finns en mening med det också”, sparar jag extra i min hjärteask.

När jag kom hem sov fortfarande delar av familjen. Medan vissa var i full gång med att leka med sina nya julklappar.

Juldagen fylld med lek, en stunds friskluft och till sist lite tillkammande av frillor och i vi hoppade i julkläderna igen.

Till Mäjadalen det bar! Hos Storan och hennes familj firade vi nu juldag tillsammans. Ettåringarna var så gulliga tillsammans att vi stundvis bara stod och glodde på dom.

Magiskt gott julbord!

Och utan att vi visste ordet av så var Taikons igång och spelade och sjöng julbitar, för fullt. Att få spela på Storans flygel var en fröjd!

Efterrätten som systersonen och söta fästmön S ordnat..med marängbotten, kolagrädde, granatäpple och pistaschnötter.. ja kära nån, EXAKT så gott som du anar!

Ännu en julkväll somnade vi varma i hjärtana, mätta och mer än belåtna.

Så blev det julhelgens sista dag. Annandagen. Och jag lät kameran vila helt och hållet. Knipsade bilden här ovan och under, idag.

Annandagen var ett endaste långs mysmarathon. Jag sov till 10.30 (!!) med lillminsting. Vid den tiden hade Brandispappan klivit på sin brandisjour sedan några timmar tillbaka och hunnit vara på två, på väg på sitt tredje, larm för dagen. Blixthalka.

Storasyskonen hade ordnat sig frukost själva. Men var halvt lunchhungriga när vi andra vimlade ner. Hela dagen blev ett enda ätande på knasiga tider, fikande, brinnande ljus dagen lång.. att det regnade ute struntade vi i, var bara ute för att ta hand om djuren men myste sedan innan dagen lång. I timmar påtade vi inne på Junis rum. Hon har länge önskat mer förvaring och nu var det ypperligt tillfälle att gå på loppis ute i gula huset, ”Gårdshuset”.

Vi fann en liten gul möbel. Som förmodligen är en del ur ett gammalt kök som funnits här i begynnelsen. Hisnande. Såptorkade den och häftade fast en stump tapet på hyllplanen.

Blev en så bra ställe att ha alla legobyggen på också. Den lilla spegeln är från mitt flickerum och passade fint där.

Det var vår julhelg 2022.

Om vi förra året hade det kämpigt med RS-virus och hejdlöst oro.. så fick vi sannerligen vår revansch i år. Fy farao, om ni bara anar, vad jag är lycklig för det. En frisk familj, som fått umgås med älskade Storfamiljer och njutit till fullo av hela julhelgen.

Jag hoppas så innerligt, att ni också haft det gott. <3

Emmeli