Att Tidstrolla och Livsinvestera!

”Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? ”

-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. Ju! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under lika många timmar.

..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Idag är jag slut för att just nu är en period där mannen kommer hem sådär supersupersent efter uppdrag och jag roddar små gullungar långa dagar. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.

Ni är otroooligt många som skriver till mig privat och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.

Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”

”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen.  Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”

Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”

-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;

—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?


Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med tre små barn, två katter och nu också tre strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar och bakar bröd. Vårt drömliv. Att bo här på landet, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju olika liksom..!

Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;

Vi väljer bort, just nu i livet

  • Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och tre barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu. Vi köpte oss en hop hästar istället, typ.
  • Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan)
  • Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till Gotlandshuset då.
  • Att slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver.
  • Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
  • Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen, bara för att. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan. Leksaker likaså! Men köper Vi, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till tre barn också.
  • Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Ja, ooh som jag kommit ifrån det! Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
  • Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
  • Jag väljer bort täta frisörbesök och går till lyxens snurrstol, en gång om året.
  • Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! (hurrraaa!!) Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar.
  • Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
  • Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något (ännu). (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
  • Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Pettson och Tant Berg på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!

Vi väljer, just nu i livet;

  • Barnens mjuka uppväxt, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och nära och kära att träffa ofta, ofta. Och förstås, vid en viss ålder adderas några förskoletimmar i veckan, men bara precis utefter hur livet vill.
  • En 100 %-HemmaMamma .. (som kan jobba hemifrån med sitt företag på tider livet tycker att det passar… och okej, ibland passar det egentligen inte att jag sitter och jobbar med foton och texter mitt i natten, men om det gör att det hamnar mat på bordet och att jag ändå får fortsätta följa med på barnens livet-resa dagarna i ända, så är det värt det!)
  • Tillsammansmåndagar, varje varje vecka, hela familjen. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
  • Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans vanliga arbete, Rit- och konstruktionsjobbet. En vanlig vecka hos oss, är vi alla hemma måndagen. Sen har vi tre alldeles vanliga vardagar.. jag är hemma med barnen och M är på arbetet. På fredagen kommer pappan hem ”fredagstidigt” och vi tar långhelg..
  • Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det Bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gottttt!!
  • Eftersom vi har mycket tid här hemma, har jag till exempel tid och ORK över till att baka bröd. Vi kan absolut köpa bröd, mest för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika!
  • Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
  • Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
  • Vi skriver matlista och veckohandlar (ibland halkar vi ur det här och märker direkt att det då svävar iväg på matkontot)
  • Vi äter god, allsidig kost.. men inte det dyraste och flådigaste, alls. Det får tillhöra kalastillfällena!
  • Vi köper det mesta i pryttlar och möbler osv, i andra hand (bra för både plånbok och miljön)
  • Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
  • VI väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra tre små barn… och höga löner och pengar på hög, kommer vi nog aldrig imponeras utav.

Så, nu vet ni…

Att välja. Är ofta Att välja bort.

Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…

… och vet ni! Får vi drömma om framtiden, så önskar vi stora trädgårdsland och växthus att kunna odla i för att bli,om så bara pyttelite, så ändå lite lite självförsörjande.. det, vore så enormt häftigt! Tills vidare nöjer vi oss med lilla Odlingstäppan!

Emmeli

Måndagshälsningen!

God måndag alla ni!

Jag sitter här vi slagbordet i köket med vårvintersolen som skiner in i minsta lilla vrå. Det är sen eftermiddag och Ullstassen är fortfarande på efter många, många utetimmar här hemma idag. Vissa har slumrat i vagnen i många timmar, någon har lekt med sin nya födelsedagspresent, en annan har ammat snorig lillunge sittandes ute i snön, och en skäggig har tränat häst. Vi strejkar, förstår ni. Och försöker tvinga livet att lyssna på våra önskningar; ”Nu får det vara nog, med förra veckans skruttdagar!”.

Äsch. Vi tar det från början, en tillbakablick på veckan som gick, kommer här!

Efter en Storstadshelg med systerfirande kom vi hem, jag och Bertan, helt slut efter äventyret. Snön föll och det kändes hur härligt som helst att vara hemma igen! Minus, att jag hade fått så förskräckligt ont i halsen, hade sån yrsel och var matt i prick hela kroppen. Mamman hade till sist efter alla vabruaris svängar, blivit haffad.

Jag försökte så gott jag kunde att hänga med dom tre pigga barnen, när jag själv kände mig som ett huttrande asplöv som bara ville lägga mig där bredvid Katten Fransson och dra täcket över mig. Tacksam över att barnen var friska, förstås. Men väldigt kruxigt läge när HemmaMamman tappar orken helt.

Halsflussen var ett faktum hos morsan och till sist gick det inte, Pappan fick checka ut från arbetet två dagar och ta hand om barnen, så jag fick vila. Jag. Var. Så. Nåk. (norrlänska, ni vet.). Här hade vi dock en ganska så god stund. Med bara mamsen sjuk och alla som sympati-åt glass med mig.

Jag längtade ut till hästarna. Glad var jag att vi kunde säga hej genom fönstret, i alla fall.

Sjukstugan pepprade till sig. Ett efter annat barn fick hög feber. Juniflickan var sist ut och pusslade sig tappert igenom tråktid där knappt någon orkade vara på benen med henne. Här hade liksom inte pappan möjlighet att checka ut från arbetet, så nej, den dagen var inte den lättaste i Mammalivet, nej.

Plötsligt började vi känna oss lite piggare. Ganska så mycket, faktiskt. Hittade oss bland rensade av pysselskåp, fulla kökssoffan, helgstädande och mitt i kalasbakande. Hurra, liksom! (Men jag vet, så dumt, att inte vila mer…säg det till hon som då kokade över att göra-pepp).

Jag njöt av att vara på benen igen. Freeedag! Efter löjligt pärsiga dagar. En lycka stor att vara tillbaka i lagården och hos hästarna igen. Och vi hade så otroligt fin fredageftermiddag med Sportlovsmyset och Vårvinternjuteriet!

Helgen tog vid och bjöd på fortsatt magiskt vårvinterväder!

.. oooch en sväng sjuka till (!). Mannen har pustat med 40 (!) graders feber och varit så tapper förstås men behövt vila och jag, fick tvunget klassas som pigg fastän så ej var fallet. Och försöka ta hand om resten av familjen, där precis alla nu fått 39-40 graders feber. Alltså kaoset. När man inte riktigt vet vem som ska ta hand om vem. Ingen har någon ork. Men ändå behöver man exempelvis äta, nån gång i alla fall…

Lördagen var en utav Vinterns Vackraste dagar och jag alvedondopade mig, för att jag bara inte kunde hålla mig från en stund där ute medan resten av gänget sov. En kall kaffekopp och hästgos väntade. Jag tog lillponnyn på en minipromenad och det var en vansinnigt mysig stund. ”Tänk att vi har hästar!?”, tänkte jag. .. sen gick alvedonen ur och kroppen frossade. Blä.

Mellan feberpustadet försökte vi ordna hemmet lite kalasigt, baka tårta och så. Älskade barnen började TACK OCH LOV (den känslan!!) att ticka neråt i kroppsvärme och Lillebroren orkade till och med att vara med när jag blåste ballonger. Så pass mycket med, att jag stod och trilskades med ett skrattretande (läs:psykbrytsframkallande) ballongtrassel i jag vet inte hur lång stund. Men till sist hängde dom där ballonger där i taket!

Veckans sista dag, firade vi vår älskade älskade Miniman på hans 6-årsdag. Det var en så fin dag. Päronen var lyckliga över att barnen var feberfria och ”glömde bort” sina egna svårskrämda bacilluskor. Istället för kalas med hela Storfamiljen, fick det bli ett litet ett. Så tar vi det stora lite längre fram. Fint så! Samtliga somnade ovaggade till kvällen. En ynnest, bara det.

Ny vecka är här. Det är måndag och vi har haft sju plusgrader och strålande sol. Snön smälter i räserfart. Jag längtar så otroligt mycket efter en frisk familj nu men tänker att det hade kunnat vara så himmelens mycket värre. Fast, det tär känner jag.. den här ”vabruaritiden” har varit väldigt trilskig för oss här hemma och nu börjar det ta ut sin rätt…

Veckans planer!



-Försöka ta hand om oss så gott vi kan. Den här, vad som känns som en evighetshärva av Sjukstugor, måååste ju ta slut snart. Eller hur? Vi sänker livet-tempot i massor och längtar efter ”alldeles vanliga dagar”.

-Hovvård för pållarna! Jag har en klump i magen då Ikran slagit av en bit hov. Fjödurfjädern är den enda som inte är barfotahäst av våra hästar, men han har lyckats trampa av sig en sko (en klassiker,ja!) och behöver skos. Puh å puh. Så ja, bäst-Hovslagaren är efterlängtad om ett par dagar!

Sända er hälsningar i den mån det är möjligt. Jag lovar att inte slå någon dubbelknut på mig för det. Ni finns kvar när livet inte ger utrymme för mina ord och bilder, det vet jag. Bästa ni! Men ett middagstips, ett inlägg om ”hur vi får ihop det” med livet, .. ekonomiskt, ungar, djur osv. En utav dom vanligaste frågorna jag får, ni är många som skulle vilja leva på samma sätt. Antingen kommer ett försök till svar på det, denna vecka eller nästa! Minimannen ska förstås få berätta om sin Drömfödelsedagspresent också! Ja, livet styr ni vet!

-Är vi friska ska vi på kalas gånger två, för kär liten vän och för kusinen, hon som bara är en endaste dag yngre än Minimannen!

-Påminna mig själv, när det känns lite små-hopplöst i Sjukstugan, att det både är ok att känna som jag känner, jag är bara människa liksom. Men också påminna mig om att vi har det så ofantligt bra. Så himla, himla gott och tryggt på alla sätt. Mitt värsta är ändå inte att kämpa på, fysiskt.. mitt värsta är att jag alltid blir så himla orolig när barnen är sjuka. Mammahjärtat jobbar på, ni vet… men tankens kraft är stark, så stark och den jobbar jag med. Och knäpper händerna hårt, förstås!



Ok. Nu väntar fiskpinnemiddagen här på oss! Vi hörs snart igen vännerna! Ta hand om er! Allt ni bara kan.


Emmeli

För idag fyller Storebroren 6 år!

Älskade ungen. Liten. Vår förstfödde. Han som gjorde mig och M till päron för allra första gången. Han, fyller idag 6 år. Och det är så stort att det inte är klokt!


Medan snön yrde där ute, var vi uppe tiidigt, tidigt och stökade i köket och gjorde i ordning frukostbrickan. Med hans favoritbullar och varm choklad, drömfrukost om ni frågar Minimannen… och också ungefär vad två skraltiga päron orkade med. Småsyskonen donade dom också och till sist var vi äntligen redo för att harkla oss och dra igång födelsedagssången!


Ja, må han leva mååånga lyyckliga år!

Grattis vår älskade S! Som det stod där i ditt födelsedagskort, är det ren och skär LYX att få vara mamma, pappa, Lillasyster och Lillebror, till dig.

Vi uppvaktade Minimannen med kärlek. Och en hop presenter förstås. Flera, fastän han tyckte att ett hade räckt.

Ni kan klicka på färgade orden så ser ni shoppingställena, vetja! Vi ser fram emot att läsa nya, väl omtalade, boken Musse & Helium. Pärla nya pärlplattor med 16000 hama-pärlor. Tänk så fräsigt, att laga mat och gott med en alldeles Egen Kökskniv. Lillasyrran gav Storebroren en pruttkudde (kärlek!), den kom från lill-coop nere på byn. S blev så glad för alltihop! Lyste i ögonen.. det gjorde det över den där fyllda Verktygslådan med alldeles riktiga verktyg, i storlek lämplig för 6-åring.

Livets största lycka i bild!!

Idag firar vi dagen lång!

Men inte med något storfamiljekalas som först tänkt. Det är vi alldeles för krassliga för.. tack och lov har födelsedagsbarnet hunnit pigga på sig. Så födelsedagsmys i stora lass, bara vi Storlilla familjen, ska vi nog orka med. Födelsedagsmorgonen pågår för fullt… men både Minimannens mamma och pappa, är lite föör taggade på fortsättningen av dagen, för att riktigt kunna vänta på stunden där S ska följa ett snöre ute på gården senare… åhå, det ska bli så kul! S får berätta för er sedan, förstås!

Gullhjärtat har Födelsedagsklockan på armen, så stolt. ”Nu är jag sex år! och har en EGEN klocka!”… och som den siffer- och räknegalning han är, räknar han ut ena tiden efter den andra..

”mamma! det är sex och en halv timme kvar till klockan är tre!” ..

..frågan är om vi ska tidigarelägga Lilla Födelsedagsfikat med Farmor och Farfar, haha! Men alltså.. tid är allt vi har, ju! Varför skynda? Nu ska här njutas!



Å, Mammahjärtat bultar hårt. För idag fyller Storebroren 6 år!



Mamma Emmeli , världens stoltaste.

Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!

Den här veckan har varit (och är fortfarande delvis) en pärs. Det var därmed enormt gott att få ta helg, kliva upp i nystädat hem och titta ut på det mest vackra marsvädret vi kunde tänka oss. Med en känsla av hopp om friskare familj adderades ljuva minusgrader, glittrande snö, klarblå himmel och strålande sol.

Jag och barnen masade oss ner mot lagårn i sakta mak.

Där mötte vi hästpojkarna. Hur vackra? Så enormt, tycker jag. Den här veckan har jag tänkt lite extra på hästeriet.. för prick ett år sedan var jag och barnen nere i garagedelen av lagården.. och jag kom huxflux på att ”men tusan! HÄR kan man ju ha hästar, ju!”… och ett år senare, så står dom där. Jag låter bli att försöka orda min tacksamhet.

Vårvintern i sin vackraste skrud!

Så kom pappan hem från arbetet och familjen blev hel.

En trygghetsbubbla uppstod, som vi tillät oss hoppa rakt in i. Det är fasligt ute i världen. Det är oro för Det Där Viruset jag knappt orkar tänka på, av oro. Vi rymde från allt det där för en stund.

Tog snoriga näsorna och alla lager av ullkläder. Smörjde kinderna med solskyddskräm, kokade varm choklad och grillade oss järnmackor till lunch. Sportlovsmyset uppstod!

Sagolikt härligt!

Barnen byggde snökojor och hästarna fick sig en fredagstur. Mannen och Minimannen tog varsin pålle och lekte kring gården. Jag önskade så att jag hade haft orken jag med, med min kolaböna där i hagen, men njöt av synen av denna kvartett..

Mannen och hans Bundis. Det äär så häftigt att se dom tillsammans. Hur Ikrans förtroende bara växer och växer för sin M. Jag och I är BÄST… på att gosa i hagen. Han pussar mig så fort jag ber om det. Men när vi ska samarbeta.. från marken alltså, då blir jag mest arg och tycker att han är… dum. Och han, tycker att jag är en hispig sprätthöna. M och I, är bästisar.

Och den där duon. Magi. Från början till slut. Nyp mig i armen, alltså. Att få möjlighet att ge detta till småungarnas barndom.

”Kom min ponnykompis, så går vi”!

Lilla Fjädern var glad när kompisarna kom tillbaka till hagen..

Bus och lek uppstod! Vem tror ni vann racet? Lilla Chippen, förstås!

Hujedamig, vilka magiska timmar!

Vi kan kalla det; ”Alvedondopat Sportlov- och Vårvinternjuteri!”. Äsch, så fint! Och någon gång måste ju denna Sjukstugehärva ge sig…

Önskar er alla en god, god första marshelg!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Vi landar i måndag och på sin plats, en liten tillbakablick på veckan som gick, innan vi landar och blickar framåt!

Vi startade med Tillsammansmåndag i vanlig älskad ordning. Vi spelade hockeyspel, friskluftande oss och spelade fia med knuff tillsammans. Magiska stunder!!

Jag tog min premiär-ridtur med Fjödur. Turen gick fint. Galoppen över snöiga åkern, var magi. Vad som hände vi sadlingen (att F blev rädd, slet sig, hamnade ut på mellanstora vägen och orsakade smärre hjärtsnörp i några sekunder..) det låter vi hamna i kapitlet ”sånt här händer när man är en rädd liten Fjäder som hamnat på ny plats, bortryckt från sin trygghet, och nu med alllllt och alllla nya för honom”. Pappa M grejade med vår lilla högt älskade hästpojke och från att vi första dagarna knappt kunde klappa F, så har det redan hänt mycket.

På tisdagen hade jag och alla barnen Kulturdag. Jo, jo! Vi tjavade ner på byn med små och stora ben, hamnade i mamman och pappans ”gamla giftasfestlokal” och bjöds in till en underbar föreställning av den bästa Kulturskolan på jorden. En Musikalisk Resa bjöds vi!

Sen knatade vi hemåt och jag bjöd älsklingar på våfflor och nykokt hallonsylt. Tror ni på barnajubel?

Barnen hade lekstunder långa och röriga som jag vet inte vad. Men jag ÄLSKAR det. Är absolut en städnissa som älskar ordning och reda. Men lika mycket älskar jag synen av och ljuden från barnen när dom är inne i en riktigt härlig lek. Ordning räcker om jag har en stund på morgonen och kvällen innan natten.. där emellan ser det mer eller mindre ut såhär i hela hemmet. Barn ska få leka. Sådetså.

Nej, gråt inte. Det gjorde inte jag. Jag skrattade rätt gott, faktiskt när jag hade omplantering. Av mina ”övervintrade pelargoner”. Superfrodiga redan nu. Verkligen.

Jag gjorde två rysligt fina loppiskap. Kandelaber och söt kopparkittel.

Jag tog en utav Bertils långa sovningar till att sitta ute i vårvintervädret som likande april, för att jobba mig genom mailkorg, skriva utkast för samarbete osv.

Bertilen åt äpple ute i stormen och hade två kompisar som inte alls var intresserade av sitt granris utan på sitt sätt bönade om bad. Om äpplet, förstås.

En endaste femtimmarssväng var storasyskonen på förskolan. Och det räckte för att haffas av Herr Äckelsjuka. Det är tusan inte en schyst tid, Vabruari. Lilla hjärtat. Så tapper. Och tack och lov en lindrig variant och med ingen annan i familjen som blev sjuk.

Fjödur fick stanna själv i hagen för första gången medan dom andra två hästarna var på tur med alla familjens människor. Det var hopp i luften. Magis-snusket verkade ha coolat ner sig, Juniflickan var piggare. Alla var ute och tjavade runt åkrarna, solen sken och det var goood fredagsstämning.

Hade aldrig kunnat ana hur trevligt det här hästlivet skulle bli, där samtliga är så involverade.

Helgen inleddes med hästtur följt av fika ute på bron. Helgen blev så mysig. Fylld av sånt vi tycker om. Framförallt; frisk familj. Endast någon snorkråka som vägrar ge sig iväg. Tacksamt!

Vi avslutade veckan med stort Vetebullebak, jag och barnen. Den ni! Svettigt som ett gympapass! Men så himla trevligt.

Och mitt i allt där vi höll på att baka blivande 6-årskalasbullar, så kom jag på att ”men jädrans!! jag rullar några släta bullar också så haar vi ju semmelbullar till på tisdag!! hurra!!”

Farmor och Farfar kom och grillade korv med oss och provsmakade nybakta bullar. Så gott veckoavslut!

En vecka fylld med livet.

Nu väntar den sista februariveckan på oss…

Veckans planer:

-Mysa skiten ur sista dagarna av februari. Hujedamig som vi varvat med sjukor bland samtliga familjemedlemmar sedan sista veckan i januari. Vi satsar på hemmamys med små kära besök här hemma under veckan. Försööker hålla oss ifrån baciluskorna… och har det gott på kuppen, förstås!

-Gå på Utvecklingssamtal för Storasyskonen.

-Fira Semmeldagen! Längtarrrr! Det blev ju liksom inget finfika i helgen som var men semmelbullarna ligger beredda i frysen.

-Sända er hälsningar. Tänker mig ett inlägg med En Liten Vitaminkick! En hälsning med ritningen av Foderbordet till hästarna som så många frågat om. Och känner jag livet rätt så bjuder det på sina inslag utan att jag kan planera. Som det ska vara, tänker jag.

-”Leka” med hästarna. Varken jag eller M är ute efter någon ”härskande” position gentemot våra hästar. Vi vill mer än så. Vi vill skapa er ralation, en vänskap och en vilja där hästarna har lust att samarbeta med oss. Vi använder oss av ”De sju lekarna” (googla du som är intresserad) väldigt mycket. Just nu är jag och Lilla Fjädern alldeles i början och han är en fortfarande ganska ung, väldigt känslig själ som tycker det mesta är jätteläskigt. Så just nu jobbar jag stenhårt för att visa honom att så ej är fallet… tålamodskrävande, milt sagt. Lika utvecklande och en helt fantastisk känsla för varje steg framåt.

-Unna mig en tur till Blomsteraffären nere på byn. Hoppas att dom fått in några Mårbacka! Ni såg ju hur mina såg ut.. jag behöver nog fylla på med någon fräsching, haha!

– Njuta av livets guldstunder. Alla dagar är inte balans och superhärliga, rakt igenom. Ofta, så bjuder dagen på lite av varje, eller hur? Men med gott fokus och positiv inställning, så kan mycket påverkas till det bättre.

-HemmaMamma-njuta. Små härliga stunder tillsammans med dom där tre som är halva-halva mannen och mig. Älskar att få vara med.. mitt i samtalet ute i hästhagen tillsammans med vår femåring, .. när han pratar om hur mycket han älskar hästarna, för att i nästa sekund fråga ”vad är en stjärna egentligen?… är solen en stjärna?” varpå jag vässar mina geniknölar och försöker svara på allt så gott jag bara kan. Jag nyper åt mig av pysselstunden med Juniflickan där hon plötsligt avbryter och säger ”mamma..? jag ÄLSKAR dig!”.. eller goset med den där lilla plutten som nu är närmare 1 år och 9 månader som ena sekunden hänger under mammas underställströja och sörplar mjölk, nästa kastar yatzytärningar och försöker hänga med i spelet och tredje sekunden säger ”mamma? Klaaam!” och ger mig den mysigaste kramen jag kan tänka mig.

Önskar er en fin sista februarivecka! Ta hand om er. Som alltid; – allt ni bara kan!



Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i måndagkvällen!

Hoppas att ni mår gott. <3 En småhuttrande mor som sitter här efter nattande av tre små och undrar om det är febern som är på intåg.. ? Det visar sig. Dagen har varit underbar i alla fall. Våra Tillsammansmåndagar är en livsinvestering som samtliga njuter utav. Att få vakna till måndag tillsammans, hela familjen. Äta frukost i lugn och ro innan vi går ut på gården. Tar hand om djuren och friskluftar oss. Idag premiärred jag vårt nytillskott också och har känt mig helt euforisk därefter.. trots febervärken som smög sig på direkt efter, hos både mig och skäggig. Ungarna är också småsnuviga hela bunten. Vi matar på med vabruari, helt enkelt. Ingen fara. Livet innehåller så mycket gott som peppar och också så mycket jobbigare delar, som ger oss perspektiv. Medan Lillebror sov spelade vi övriga gänget Fia med Knuff innan storasyskonen tog sin pausvila framför Emil i Lönneberga, jag passade på att måla ett tak och M rikta en vägg. En dag med många härliga stunder. Vi är redo för denna vecka.. liten tillbakablick och veckoplan kommer här!

Veckan som gick?

Jag botaniserade i vårt ”Klädförråd” och fyllde på med ny storlek till Storebror. Är det något jag slår ett slag för, i miljö-, penga-, och också rolighetstanke, så är det att vara rädd om och ha ordning på småttingkläder, för att kunna hiva vidare till nästa plutt inom familj och släkt. Att ärva är en fest tycker mina barn!

Det där skedde ju också, ja. Något precis ingen ville missa.

Jag hade två stunder med Lillebror, där det var bara jag och han. Vi gosade katt, pekade bok, lärde oss nya ord och sånt.

Vi Alla Hjärtansdag-pysslade kring köksbordet.

Sen petade vi ner korten i små kuvert, skrev adresser, klistrade på frimärken och sände ut till älskade i allt från småbyarna precis runtomkring och ända ner till Storstan. Sprida kärlek, liksom. Finns knappast något bättre.

På torsdagen var jag så ryysligt romantisk, förstår ni. Förutom att jag i vanlig ordning rejsade runt med diverse hemmetsysslor. Så överraskade jag mannen med att ha tömt den gaaalet fulla källsorteringen och dragit iväg tillsammans med Minsting till återvinningsstationen. M, som var den som skulle göra det, tyckte att denna surprise var bättre än alla hjärtans-presenter i världen. I ett ”drömgårdsliv” med tre små barn, tre hästar, stor gård, en del arbete och massssor av renovering är vi ett team av rang. Inga prylgalningar men däremot älskar vi att vara snälla mot varandra med små kärlekstecken -hela tiden- i vardagen. Alla Hjärtans Dag och alla dagar året om.

Så blev det fredag och inom mig var det uppror. Som det blir när livet skrämmer. Barnen, lyckligt ovetandes med sina chokladhjärtan. Älskade ungar.

Och …Förstås, så värmde rosorna och chokladen och skänkta pengarna till välgörenhet från M, så otroligt. Vi firade fredag och livet, med Chokladmums-fika.

Jag sprang. Och rensade tankarna, njöt vackra vyer och blev starkare på kuppen.

I helgen har vi tankat energi hos den där (och hans två vänner). Vår ”Mammut”. Han som är den coolaste hästen vi känner. Som vi nu, med väldigt mycket mer kännedom om varandra, inte kan tro att det var den där hästen som såg så förbenat arg ut och betedde sig monsterlikt när han precis flyttat till oss. Fina fina Ikran. Ser ni hans blick? Läkande.

Helgfrukostar med nybakt ”Mammabröd” (recept HÄR)

Vi hade ”ponnyridning” med kusinerna. Innan vi knatade iväg allesammans för att fira barnens älskade FarmorMormor som fyllde år.

Veckans sista dag. Mannen var iväg på brandlarm. Regnet öste ner. Ungarna klättrade på väggarna. Ishalkan var värre än någonsin där ute. Mammans energi tröt. En stund vid pianot gjorde gott. Vi somnade i god tid och tankade nya krafter. En ynnest, hela alltet. Livet.

Veckan planer:

-Ta vara på februaridagar tillsammans med småttingarna. Pyssla om, svara på oändligt många frågor och helt enkelt fylla dagarna med liv på det sätt vi mår som bäst utav.

-Hänga ute hos hästarna, lyssna på fågelkvittret, hötugget och nypa armen. Hästdrömmen… sedan alltid. Den är så ohyggligt på riktigt nu.

Börja fundera kring älskade 5-snart-6-åringens födelsedag.

Jord är inköpt, så i veckan väcker jag pellisar och planterar om dom små stackare till blommor som kämpat sig tappert genom vintern.

Jag tänkte bland annat bjuda er på rapport om tredje pusselbiten i hästflocken. Samt Trädgårdslycka! Ett gott middagsrecept också. Och faktiskt, en kär återblick till något jag och M upplevde för precis sju år sedan denna tid, något som satte spår i våra hjärtan, för alltid.

Jag har så mycket för mig nu att Semmelbageriet Drömgården tänker vila i år, älskar att baka men i konceptet ”Spar på Mor” ingår att inte baaara fylla på och fylla på, mycket för andras skull , utan våga plocka bort, prioritera… vara snäll mot mig, ni vet. Men! …jag är hiskeligt semmelsugen. Är det någon som kan baka semlor så man trillar baklänges, så är det Skogs-Hilda . En dag susar jag dit, till Lilla Bageriet nere i byn, och köper med mig några semlor och åker vidare till mor och far och semmelfikar. Längtar!!

Nu ska jag ta tidig kväll och hoppas få vakna med ny kraft imorn. Önskar er alla en god februarivecka! Ta hand om er. Allt ni bara kan.

Emmeli