Våra Juldagar!

Julafton har passerat och ligger i hjärteasken. Över människor och moder jord, sköljer det där lugnet, ni vet?

-Juldagarna är som ett pärlband av kravlöshet, umgänge och julens värme.

När Juldagsmorgon glimmar, går jag på Julotta. Det är så sagolikt vackert. En stund jag njuter innerligt utav.

Juldagspåtandet är ljuvt. Barnen leker med sina nya julklappar. Gäsparna avlöser varandra. Fint så.

Till Juldagskvällen knatar vi pyttebiten till den bästa Svärfamilj jag kan tänka mig. Firar jul tillsammans. Och det är så lyxigt alltihop.

Att vakna upp till Annandagen. Titta ut genom köksfönstret och se det här. En vy som gör gott, varje dag.

Småfåglarna äter från sin Julekärve.

Hästar med avslappnat kroppsspråk kommer lunkandes. Huvudena är sänkta och varje litet tecken på välmående, trygghet, tillit och respekt,gör mig alldeles salig.

Hästar tränas och den där dagen stämmer så mycket. Kort sagt, så har jag valt att nu grotta ner mig i den naturliga hästhållningen så mycket jag bara kan, vilket på ett sätt inte alls är nytt men på ett sätt, så är det väldigt mycket nytt. Men både jag och M är pepp. Att med så små medel som möjligt, få maximal kontakt med sin häst..

Ikran lär oss, något nytt för varje dag.

Och Chippen är den coolaste lilla pluttponny jag mött.

Det blå Berget och Pluttponny.

Hästsagan.

..Som bara börjat. Och som jag inte har en aaaning om slutet på. Resan är målet.. och förutom att få bli mamma, är det här det häftigaste, och mest utmanande och förtrollande jag varit med om.

Om julekvällen läses julklappsaga.

Lillebror kommer på att det där med att bygga torn är helfestligt.

”Tredjedag jul”.. en extra juledag uppfinns. För såna kan man inte för många utav. Graderna är kalla och vintern är sagolikt vacker. Ungar åker räselkälke utför lobryggan medan vi inväntar darlingar.

Där bor vi!
En Lillebror snusar gott i ullsäcken i barnvagnen. I trappan ligger ett trassel av hästrep och repgrimma. Innanför dörrarna samsas julefint, renoveringsstök och Klassiskt Småbarnsliv. Allt får plats. Högt och lågt. Kakburkar är fyllda där utanför dörren. Snöskyfflar trängs med någon snuskig kattlåda som stuvats undan och ”glömts”. Inget är på något sätt felfritt eller ”perfekt”.. men gården är fylld av människor som älskar och känner livet-lycka, och det är jag till fullo övertygad om är viktigare än något annat.

Plötsligt fylls gården av älskade människor. Brandispappan kommer hem från brandlarm lagom till den bästa grillglöden är..larmet, en bilolycka där någon voltat på E4an (nix, M säger inget.. men jag brukar spåra honom via Allehanda.. för att stilla mina nerver). Allt verkar ha gått bra. Jag beundrar den skäggige. Och tänker också på, så skört livet är. Stunden med Storfamiljen är extra själagod. Vi grillar korv i långa rader. Och familjen konstaterar att Ikran är den största häst dom sett.

Sen går vi in i varma hemmet. Dukar fram Julefika, med en hop hemkokta karameller på toppen. Sörplar kaffe och värmer oss så gott. Samtalen avlöser varandra. Ingen har bråttom någonstans. Timmarna går. Och Julen är, som den är när den är som bäst.

Flisan snarkar i finfotöljen, tills människor börjar så sakteligen röra sig och det är dags att kramas hejdå i trånga, röriga, ÄLSKADE (jamen, vad tusan! det är LYX att ha en, ju!) hallen..

Dessa Juldagar.

-Lysande trivsamma!

Njuts av till fullo. Här har vi inte bråttom någonstans. Jag vet att det är många som stökar undan julen nu.. men alltså här, har den bara börjat!

Önskar er goda, goda dagar!



Emmeli

Julafton 2019!

Julen är här!

Det är Julaftonsmorgon, småttingar har just vaknat och fått en allra sista hälsning från Nissenissan. I julestrumpan trängs varsin morgonjulklapp.. som det direkt kan pysslas med vid köksbordet.

Vi äter julfrukost, spanar på julklappar och det är pirrigt och förväntansfullt.

Vi ger oss ut, ger smågåflarna sin Julekärve..

Gosade mular och motionerade hästkroppar. Hur gullig är vår lilla ponnyplutt Chippen?

Lyckan över första räserkälketuren ser ni här!

Så susade vi in igen. Donade i köket, piffade till oss och tog till sist mat och klappar och fiol och gudvetallt, och drog iväg..

.. hem till älskade Lillis och Lillsvågge. Där, skulle vi få fira Julafton med hela Storfamiljen.

Det går inte att beskriva.. A och J har ett Ssssagolikt vackert hem! Och är dessutom två helt underbara människor. Så hela alltet är magnifikt och ni kan ana att det var en fröjd att få fira där.

Glöggminglande och Kalle Anka-tittande.

För att sedan få sätta sig till bords här.

Knytisbordet byggdes på från alla håll och alltsammans smakade så gott, så gott.

Mums!

.. och strax efter knackade det på stora, höga dörren… någon hade hittat till den vackra Prästgården…

Juni knöt näven och tjöt ”YES!!!”, när det ju visade sig vara TOMTEN!!

… han pratade hejdlöst med stockholmska och var helt underbar.

Ungar lyckliga för julklappar som öppnades i en fart jag ej försöker mig på att beskriva. Önskat lego och My little Ponys och Lillprinsen med sin Livets första egna leksakstraktor. Och där i bild? Mormoster Storan och en väldigt lycklig Miniman.. som just fått, utöver leksaker, julklappen ”välkommen till oss på ”tacodate” en jullovskväll”… något som S uppskattar så mycket att han slängde sig i famnen på sin moster.

Det lästes rim och funderades. Väldigt roligt. Jag blev så glad för mina nya ull-långkallingar av mannen…men alltså, hade ni kunnat gissa att det var det, på rimmet?

Systermoster M läste julevangeliet.

Efterrättsbordet dignade av gott.

Vi spelade och sjöng. Allt från Stilla natt, Mössens julafton till Jaaag, såg mamma kyssa tomten..

Barnen lekte med klappar.. medan vi vuxna sedan nääästan småslogs i skitrolig paketlek.

Nattatimmarna smög sig på och vi tackade sötaste värdparet och familjen för en makalös julafton.

God Jul. I massor.

Hoppas, hoppas, hoppas att du också hade likaså, på det sätt du önskar.

Emmeli

En Julehälsning från gamla gården i norr!

Det är dagen innan Julafton och vi får vakna till det här.

Det där vita täcket som även lägger sig som mjuk bomull i magarna och ger julkänsla på en gång. Så, har du inte egen snö utanför fönstret, delar ja gladeligen med mig här i form av några glimtar från gården..

Det här är hemma. Så tryggt. Vyn mot kyrkan är god.

Jag behöver ingen dyrbar resa långt bort för att fylla på med energi. En långpromenad med en vän runt småbyarna. Som den häromdagen, med sovande småttingar i vagnarna. Det är själagott för mig. Eller helt sonika, som idag, en tur i sakta mak bara runt gården..

… gamla gården som är mer än 200 år gammal men som fortfarande står så stadig och grann. Ikran står och spejar efter sin Hästmamma.. det blev brokigt för oss när han var den första häst i livet som jag råkade falla i rädslans famn för.. efter drygt en vecka tillsammans av rosa moln och fluff. Men jag vet bättre än så, han vill inte göra mig illa.. han ville bara se om det fanns något skinn på den där Hästmammans näsa, egentligen.. om han kunde lita på henne, luta sig mot henne med sina 600 kilo, eller?

.. och det börjar han förstå nu. Att det kan han. Den där mulen doftar himmel på jorden.

Är vi bara inom en trevlig zon, där Ikran nu känner sig trygg, så är han min och M´s stora ”hund” och den häftigaste häst jag mött. Vi börjar bilda ett språk tillsammans.

Är vi däremot på lite för spännande marker, lite för långt ifrån lilla ponnybundisen.. då är det fortfarande fasligt otryggt och för spännande för ”Lilla vännen” varpå han svarar med flykt och vill hem till trygga lagårdsstallet. Det kan man ju förstå, eller hur? Än om otåligheten i mig skaver. Men, vi skyndar långsamt… pressar inte på. Imorn, på självaste julafton, har vi haft hästpojkarna hos oss i prick fyra veckor. Inte klokt, det känns som att vi haft dom i en evighet.. men så är ju verkligen inte fallet. Är så otroligt nytt ännu. Jag ÄLSKAR det alldeles egna hästlivet, älskar att få dela det med M och barnen..än om det också under dom första veckorna stundvis känts som ni vet, när man tagit körkort och skulle köra bil själv för första gången…?

Dagen före julafton och snön utgör ett lugn. Snälla Bonden kommer med ny bal till hästarna. Dom sista klapparna slås in. Det donas och grejas i köket. Brandispappan har klivit på sin jour.. någon ska ha det också, trots juleveckan eller hur? Storebror leker i granngården. Katterna varvar soffhäng med utespring och hästspaning..

Efter friskluft går vi in..

Granen har visst fått en hop klappar under sig och det är några små som trippar på tå i kring och är ”smått” ivriga.

När jag tittar på smällkaramellen minns jag pysselstunden hos min mamma och pappa. Den stunden, som i sin tur gjorde att jag mindes pysselstunderna hos farmor, som liten. Alla dessa minnen. Som jag nu får vara med och skapa för mina barn. Sånt är svindlande..

”Jag älskar hjärtan”, sa Juniflickan lyckligt när hon sett ett paket med hjärtan på som det dessutom stod hennes namn på.

Den skäggige vet hur han ska charma sin fru. Fem röda rosor, en för varje familjemedlem, och lite guldigt krusidull. Sånt älskar jag.

Så vacker kärleksförklaring.

Ok. Nu ska jag och min flicka gå ner till lagårn och ge hästarna nytt vatten och gosa lite. Idag får hästarna vila från motion. Men gos och tillsyn får dom flera gånger om dagen i alla fall.

Från oss alla här på drömgården, till er alla som kikar in här..

-En önskan, om En Riktigt, Riktigt God Jul!


Ta hand om er, allt ni bara kan.

Emmeli

På spårjakt i Vintersolståndet!

Det är söndag och fjärde advent.

Och Nissenissan hade skickat en lååång hälsning i adventspaketet. Något om att det minsann bara var två dagar kvar till julafton och att det kanske var på tiden att ge sig ut och leta Nissespår?

Att det var blyertgrått och duggregnet ännu inte hade hunnit förvandlas till snö. Det, bekom ingen av oss. Vi hade så sjåigt att gå efter alla möjliga spår vi hittade. Och det fräsigaste… var dom där pepparkakorna i snön.. och nisseluvan…

Vi firade en lyckad spårningstur med varm choklad och mammalimpa. Bland ryktborstar, hagstolp, fikasugna ungar och föräldrar, surväder och mitt i vändningen av mörkret. Där måddes det gott.

Lillebror som sov sig igenom förra årets, hans livets första, nisse-spår-tur.. han var i år med i allra högsta grad. Att få sörpla varm choklad för första gången, det var en höjdare som ni kan se!

Att få (-okej för er kan jag erkänna att jag och barnens pappa kan ha något med hela alltet att göra).. att få skapa mysiga äventyr för barnen. I det lilla. Men som blir det stora. För både dom och för oss som får gå bredvid. Det, är bland det bästa jag vet. Och nej, det behöver ju faktiskt inte kosta något extra alls.. fika mellis skulle vi ju ändå ha gjort. Tid och lite fantasi är oftast vad som behövs för att skapa magi.

.. så gick vi in i varma huset och en stund senare hade regnet bytts mot snö.

Vi mår gott av vetskapen att ljuset vänder åter för var dag från och med nu. Nissespårar tillsammans med barnen. Är lyckliga över det där gamla gården som fick bli vår plats på jorden. Där det numera också strövar pållar precis utanför sovrumsfönstret. Den här julen glömmer jag aldrig.

Ta hand om er!

Emmeli

Chokladkola och Jullov!

Vaa, är det sant, är det jullov nu!?

Himmel, så härligt!

I vanlig ordning gav Minimannen sina fina Fröknar en julehälsning i form av en hop hemkokta karameller. S har även i höst susat till Förskolan såsom vi tycker det är lagom, så lyxigt att kunna välja, när jag är hemma. Jag bugar mig för det arbete Bästa Fröknarna gör. Efter nyår, är det även dags för StoraLillasyster att få susa iväg på lite eget äventyr hemifrån, nu och då.

Det var först tänkt att bli fudge.. men jag vettekatten, vad jag gjorde? -Eller jo det vet jag… -jag värmde smeten liiite för länge och glömde röra, röra, röra när väl smöret adderats… först var jag lite putt, att det inte blev som tänkt, ni vet?…. sen smakade jag på ”eländet”. Och hade svårt att sluta smaka… maj gadd, chokladkola med vanilj. Ni ska få mitt knasrecept!

Drömgod chokladkola med vanilj!

Koka 5 dl strösocker, 2 dl vispgrädde, 1 dl sirap, 4 msk kakao och 0,5 tsk vaniljsocker…och gärna en dutt vaniljpulver! 

Låt koka till ca 123 grader (gör kulprov; häll några droppar av smeten i iskallt vatten och rulla till en kula. Kulan ska bli fast till hård.. Ta då kastrullen från plattan) och rör i 3 msk smör. Rör tills du har en glansig smet.

Häll smeten i en bakplåtspappersklädd form (ca 20 x 30 cm) och låt svalna.

Dela kolan i bitar och slå in i bakplåtspapper. Fyll en liten burk eller forma en strut och ge till någon du tycker om. Perfekta gå-bort-gåvan nu i juletid, ju!

… ”psst! passa tänderna ;)” … jaa, iskall kola kan göra en tandlös, ju! Bäst är den lagom kall/varm.

Chokladkola med vanilj, mums!

Så var det den där efterlängtade kvällen. Första Julloveskvällen.

Vi inledde jullovet med att träna hästar och sedan susa iväg för knytisfika med M´s syster och kusin. Så otroligt mysigt. Nu pågår fredagsmys och jag kommer somna gott ikväll. Bland ungar, skäggig, katter och juletäcken. Har mycket inom mig just nu.. ni vet, min hästdröm.. den blev långt ifrån så okomplicerad som jag skulle önska (förstås!).. ena sekunden säger jag ”jag kommer aldrig att ge mig”.. för att inte nästa sekund känna ”hur ska det här gå?” och hopplösheten smyger sig på. Men, jag har en regel förstår ni. När mörkret faller om kvällen, kan små och stora bekymmer kännas än större visst? Då ger jag mig vid såna tillfällen, där det känns övermäktigt; Analysfri tid. Inga beslut ska tas i ett sånt läge. Nu behövs vila, återhämtning och en herrans massa mys. Ja just det- Jullov.

Önskar er en god, god, goood julledighet (som jag hoppas var och en av er får i någon mån!).

Emmeli

I drömgården lyser granen så grann!

Det är decemberkväll och bara några dagar kvar till jul.

I gamla gården i norr, närmare bestämt i Salen. Där vackra kakelugnen, finsoffan och trasigt-efter-fönster-insättningar samsas om plats. Allt och alla får plats. Där, pågår livet.

Hela familjen klär granen och munterheten och förtjusningen går att ta på. ”Nu blir det jul, hörreni!”…

Det är klassisk småbarnslivsröra, granpynt överallt, ivriga storasyskon och en ettåring kastar pumlor det första han gör för att testa studsen, liksom. Sen stillar sig lugnet ..

Storebroren försöker styra upp saker och ting i vanlig ordning; ”alltså.. vi kanske inte ska hänga alllla pumlorna på en och samma gren?”. Småsyskonen lyssnade noga… eller föga, snarare.

Har ni sett så vackert!!”

Lillebror var ohyggligt koncentrerad där han stod och vinglade på stolen. Tror jag det, livets allra första gång, där man faktiskt kan vara med själv på ett riktigt litet hörn.. inte bara som bebbepluttis. En stor kväll för Lillebror, med andra ord.

Någon i rummet har ont i hjärtat. Av kärlek. Hela alltet är som en stund tagen ur någon slags blandning mellan det varma i Bullerbyn, Junibacken och Katthult… min romantiserade livsinspiration.. skulle aldrig påstå att jag blundar för sånt som skaver eller problem som dyker upp, inom mig och livet jag lever, ryms precis allt, jag lovar.. men finns en endaste chans att känna tacksamhet och njuta av det goda i stunden, här och nu. Då tar jag den. -Ögonaböj!

Så tacksam över att få uppleva ännu en jul, tillsammans med min livets rikedom.

Och du, som ser det här och tänker ”fy farao vad orättvist, jag har inte en så stor familj.. jag sitter här ensam”… till dig skickar jag kramar i massor, säger att vi finns här med god jul så det räcker till dig med.. och, boka in minst ett besök i kyrkan under julhelgen. Jag lovar att det kommer värma ditt hjärta. Ingen ska behöva vara ensam.

Allt gott!

Emmeli