Måndagshälsningen!

Åh, det var det sportlovet, det! Vad vi fyllt våra sportlovsdagar med? Vi tar en kik.

7-årsfirandet startade veckan på så kalashärligt vis!

Vi har haft lugna stunder med spel och pyssel.

Vi har gympat tillsammans. Jag utsåg denna plats, alldeles innanför balkongdörren, till en ny favoritplats att träna på.

Å, den där dagen. När vi var till MammaMormor och PappaMorfar, den värmde allas våra hjärtan. Oj som vi längtat till Lilla byn.. vi åt grill-lunch och åkte i räserbacken… utför stora lägdan alltså, där skaren bar oss prick överallt. Så barnsligt roligt, tyckte även mamman!

Vi vilade. Och mamman fick ännu en sväng av sin fördömda magkatarr (ganska så typiskt när en slappnar av.. ”åh, så härligt.. alla hemma och lediga för sportlov…”..). Det var läängesedan nu, med detta ont. Tacksamt. Men den här svängen var förskräckligt ond och under torsdagkvällen när det blåste upp till den värsta snöstormen, likt Emil i Lönneberga när Alfred behövde tas till sjukan, ni vet? Då var vi fundersamma om vi behövde ge oss iväg.. men tack och lov lyckades vi med alla möjliga knep ordna till mamma-magen. Ett dygn av räservila och bara snälla saker att äta sedan, så började det ordna till sig. Puh.

Vi invigde helgen tillsammans med vänner. Såna man kan vara lite fransig i kanten med utan att behöva känna att det gör minsta lilla. Hjärtevänner, mao. Vi hängde hela fredagen tillsammans. Ungar och päron huller om buller. Mammorna smet iväg på en långpromenad tillsammans och tankade mammakraft. En så himla fin dag.

Lördag. Och ungarna gjorde önskelistor för godispåsens innehåll… den listan sparas i sparlådan för lilla ägaren.

Och så undrade Farmor om ungarna ville komma över, och OM dom ville. Så då passade mamman och pappan på att ge sig ut med hästarna, tillsammans. Det är så mysigt när vi får till det ibland, inte bara var för sig. M och Ikran är så himmelens duktiga, ser ni? Ikran går först (!) och tömkörs som om han inte gjort annat. Duktiga pojkar! Fjödur rullade sig och gäspade gott efter svettiga, snöpulsturen… det gjorde även vi tvåbenta, kanske inte rullade oss, men gäspade gott.

Pojkarna har snickrat tillsammans. Så gulligt att jag får ont i kroppen.

Sportlovsveckans sista dag. Vi hade ännu en långfrukost tillsammans. Med varm choklad och skogaholmslimpa.

Sen hängde vi ute i det lugna, sköna, nollgradiga vädret.. i timmar! Juni och Pappan skottade och fodrade hästar och jag och småpojkarna hängde med hästarna. Pysslade om liten ponny och tog en liten tur längs lillvägen.

Veckans sista lunch, åt förstås ute den också. Järnmackor och falukorv på tunnbröd. Fy fararo, vad gott.

Sportlovet toppades med skoterbus tillsammans med Farfar och kusinerna, ute på våran lägda. Härlig syn!

Alltsammans nu i våra hjärteaskar. Och energi är påfylld hos oss alla och nu väntar två vardagsveckor innan PÅSK, ju.

Och, JAG. ÄLSKAR. PÅSK!

Önskeplaner för vecka 11!

– Ta en dag i taget hemma gården, tillsammans med barnen och djuren. Äntligen börjar jag känna lite mer energi i kroppen.. jag skyndar långsamt, vet att det är bäst för mig. Ljuset återkommer, javisst.. men sen tar det ändå ett tag innan jag är med på banan mot ljusare tiden. Snart så!

-Motionera! Som alltid. Lika naturligt och med i vardagen, som att jag äter och borsta tänderna.

– Ta tag i några ”surdegar” … samtal som behöver ringas, mail som behöver skickas, osv, ni vet.

-Göra i ordning ett odlingsrum uppe på övervåningen! Snart, snart drar jag igång försådden med full fräs!

-Blogga! .. tog näästan en helt bloggledig sportlovsvecka, men nu tusan! Jag älskar ju det här.

– Skriva en ”Grejsar-lista”! Jag älskar listor.

-Börja påsk-påta! åhåhå, så härligt!

Önskar er alla en god marsvecka. Ta hand om er! Allt ni bara kan.


Emmeli

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen!

Som vi firat, hela dagen lång. Storebror fyller 7 år idag och det känns så alldeles hutlöst stort och pampigt.

Denna unge. Som kom till jorden och gjorde mig och hans pappa till två 23-åriga päron. Och åren därefter, är dom vackraste, svåraste, häftigaste, roligaste, känslosammaste och mest underbara vi haft. Livet började då.. och det var Du som kom med livet, Sixten.

Hurra för dig, Minimannen!!

Från morgon till kväll har vi firat.

Med hela ”familjefemman” (som du säger), hemma tillsammans.

Strax efter ottan hade ni redan varit igång en lång stund och lekte och spelade och byggde med nya grejerna.

Och Mormor och Morfar som kom mitt i dagen på lite pytte-utekalas, litet så naggande gott… och vet ni vad S fick, förutom paket?

.. något som gjorde honom så här glad! Kan ni gissa? – Mormors risgrynspudding och saftsås, förstås! .. och mamman fick kåldolmar. Jag gråter nästan. Sån lycka!

Utekalasstunden var god, vi åt järnmackor så det nästan stod ut genom öronen på oss. Och njöt av att få ses.

.. Denna syn. En skara skatter. Dyrbarste vi har. Och hej vad det gick med blåsandet, av så måånga ljus!

Kalasfikat var; kärleksmumstårta. Raw-chokladbollar. Och hallongrottor. Som önskat.

Sen var vi så trötta att efter vi vinkat Mormor och Morfar hejdå så small vi av en efter en för eftermiddagsvila. Sen blev det kväll.

Och den har fyllts med önskemiddag (tacos!) med Farmor och Farfar kring bordet. Och spel, lek och bus!

Sån lyx med alla dessa människor vi har i kring oss. Alla kärlek och omtanke. Soom det rasat in samtal, sms, meddelanden på ig osv. Tack alla! Vilket hurrande!

En lycklig nybliven 7-åring somnade gott, så gott för en stund sedan.

Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen! Vi älskar dig, mer än jag kan stava till.

Mamma Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej måndag och första marsdagen!

Innan vi sträcker ut armarna för den nya månaden, landar jag lite och blickar bakåt på sluttampen av februari.. veckan som gick!

Jag startade veckan nästan grinfärdigt trött. Men en löptur med bra musik i öronen, längs favoritvägar och lyxbrett skoterspår, det satte slutgiltiga måndagskänslan; stark, glad och tacksam!

Vi pysslade inbjudningskort till hela Storebrors klass.

Vi hälsade på hjärtevännerna i byn upp mot fjället och kom hem glada och väldans trötta, med hjärtana fyllda av gott. Tacksamt!!

Jag och barnen drog igång odlingssäsongen.. och jag påbörjade det där trädgårdsinlägget jag länge tänkt göra till er. Det visade sig ta längre tid än jag trott men jag hoppas det dimper ner under denna vecka!

Vi njöt så det stod ut genom öronen på oss, av anländandet av norrlands femte årstid! Jag gillar entusiasmen hos barnen.. ”nu är det plusgrader, fram med cyklarna”… än om det är jättemycket snö kvar..!

Det blev fredag och istället för att pappan i vanlig ordning kom hem fredagstidigt, så åkte han från ena arbetet direkt på ljud-uppdrag och kom hem sent på natten. Jag och barnen gjorde det bästa av dagen. Njöt ute och fikade nybakt sockerkaka på bron. Det är grejer det!

Det blev lördag och istället för ännu ett ridpass så lattjade vi från marken, jag och Fjödur, inne i nyskottade ”rundkorallen”. Så himla härligt det skulle vara att året runt ha en bestämd plats på gården att arbeta med hästarna på… en iordninggjord bana vore en dröm..

Lördagsbestyr i en bild. Spela spel och knapra karameller. Alla väldans nöjda.

.. och jag och barnen blev ompysslade av Vackerpappan. Hans pizzor är dom godaste!

Veckans sista dag och vi var ännu en dag uppe med tuppen. Barnen vaknar så tidigt nu av ljuset och det är faktiskt himla härligt. Redan 9.30 hade vi varit ute en lång stund och satte oss i nygrävd grop och ”förmiddagsfikade”. Tre ungar och två trötta, flamsiga småbarnspäron som njöt av solstrålar, ”varm” vind mot kind och synen av takdropp.

Vi röjde också bort allt granris kring verandan och gav till pållarna. Och höger i bild ser ni det glamorösa gårdslivet i sitt esse… det har smått forsat in smältvatten i ligghallen och vi kämpade på med det där snuskvattnet en lång stund men till sist var denna omgång borta.. den som tror att det bara är vackert och härligt med lant- och djurliv.. den tror fel. Men ooh som det är så oerhört värt det, allt slit- och skitgöra. Vi känner LIIVET i oss där vi står med iskalla, skitiga händer och hjälper djuren fram till deras uppvärmda vatten. Ungarna leker fantasilekar i massor i kring, ytorna är obegränsade.. allt det där, värt allt och lite till!

Efter fysiskt arbete somnade vi gott.. och med det, lämnade vi årets februarimånad bakom oss.

Hej Mars! Du är så, så välkommen.

Jag känner mig alldeles nipprig av tanken på kommande tid. Ja men tänk på saker som att börja förså med full fart, ta oss åtminstone en familjeutflykt med skoter och pulkan, kanske börja putsa fönster, driva hönsprojektet framåt,.. så mycket härligt. Men idag är det måndag, och vi startar den mjukt. Alla barnen är mig nära och pappan kommer hem tidigt. Det blir en god mars-start!

Önskeplaner för vecka 9!

-Omfamna mars-starten! Ljuvliga vårvintermånaden! .. små fläckar av grusväg syns nu av lillvägen, skit i hästhagen tinar fram, himlen är sådär blå som den inte varit på månader, ljuset får mig att både kisa och njuta, samtidigt.

-Försöka trolla mig till lite mer tid här vid datorn. Avtal ska skrivas , en alldeles ny idé ska försöka ta form.. mycket spännande och precis inget jag har hundra koll på, men jag tänker att ”det här har jag aldrig gjort, det går säkert bra. jag kör!” och så njuter jag av resan.. målet är sekundärt. Och så ligger inlägg till er, på vänt..

-Födelsedagsfixa! Slå in små paket som anlänt på posten och uppfylla kalasfikaönskningar.

-Slutspurta in i sportlovet! … jag längtar efter ett litet pärlband av alla-tillsammans-dagar.

-Barnkalasa! Ja, tänk så stort. Storebror ska tillsammans med tre andra klasskompisar som fyller år nästan samma dag som honom, få ha kalas här hemma på gården till helgen. Jag hoppas att det ska bli en uppskattad dag. <3

.. som alltid, en dag i taget. Varje dag. Är en gåva.

Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi under veckan.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag. Ny vecka. Och det är gott att titta en sväng mot trädtopparna, andas djupt och känna in läget… jag startar gärna ny vecka genom att blicka lite bakåt, landa och sen titta framåt, ni vet. Häng på, här kommer veckans Måndagshälsning!

Veckan som gick..

Började gott. Med sol, promenerande, slummer i vagnen…och kortdag för pappan på jobbet så familjen var samlad redan strax efter lunch.. den lyxen som faktiskt alla våra måndagar innebär. Det är gott att starta veckan mjukt!

Äntligen hamnade tappskon på plats igen och Isprinsen var redo för ridning.

Direkt duktiga Hovis varit här gav vi oss ut… vi hann rida en tur, innan Fjödur krånglat av sig en annan sko istället. Suck. Ja, faktiskt. Ni med skodda hästar, ni relaterar nu. Veckan fortsatte med annat än ridning för lilla fluffet, alltså.

Vi fick en ny familjemedlem. Gulliga lilla Stickan!

En dag kände jag mig bara låg och deppig. Det där med att ha god tillgång till sina känslor… inte alltid lätt. Vi piggade upp oss med nybakt till mellis. Kan ju göra vilken Deppjöns som helst, glad.

Och oj som det pysslades. Lilla trion hade pysselverkstad i om möjligt än högre fart än vanligt. Det knåpades alla hjärtansdag-kort på löpande band, som vi sedan skickade med posten och gav till älskade.

Tjopp så var vi mitt i veckan och köket fylldes av vetebullsdoft. Katterna lekte på köksgolvet och småbagarna var i full färd med att skapa goda bullar. Vi drog till med både semmelbullar och kanelbullarna… sistnämnda blev i lika många former som bullar, så vansinnigt gulligt!

..Käre tid, vilken underbar stund det där var. När Storebror kommit hem från skolan smaskade vi för fullt. Och bullarna smakar sannerligen som allra godast när man bakat dom själv, det intygade Bertilen ännu en gång. Och jag nöp mig i armen åter igen, som får ha denna vardag. Som är barnens barndom. Och så himlagod, för oss alla.

Så blev det fredag och vi tog äppelmos ur frysen och tjavade med till grannen Tant G. Om sommaren går vi över åkern genom höga gräset och alla maskrosor.. nu tjöt vi av spänning när den djupa snön stundom bar, stundom inte. En god tur, tänk så lite som glädjer så mycket…

Vi fredagsfysade tillsammans. Jag gillar mannens plågade min, hehe! Jag var så lycklig över den där stunden med honom, Bertan sov i vagnen och storasyskonen var hos finvännerna. Guldstund för två småttingpäron, en liten stund som gav så mycket för energin.

Lördag. Strålande sol. Skridskor. Fika med bullar och varm choklad… helt underbart!!

..och som om det inte var nog!

.. fortsatte lördagen med Grill-lunch med fina familjen B. Och gullungen V hade önskat bjuda oss på hjärtatårta… så sött att man ju kan kolavippa för så mycket mindre!

Veckans sista dag.. jag blev så överraskad. Väcktes av att hög musik spelades, alla möjliga peppiga kärlekslåtar. Sen kom Tripp Trapp Trull uppspringandes till morsan som fått sovmorgon, ropade ”GLAD ALLA HJÄRTANSDAG!” i kör och gav mig nypysslade hjärtekort. Sen vi jag trippa en trappa ner och njuta god frulle… där mannen format havregrynsgröten till ett hjärta och öööst på med nykokt hallonsylt. Undertecknad small av. Mitt älskade lilla gäng. Sicken tur att jag förberett med lite hjärtformad choklad och ett och annat kärleksbrev….

Söndagen gick i kärleken och firandets tecken.. vi överraskade älskade med hjärtesemlor, levererade hjärtekort.. och firade en älskad Farmor en dag för tidigt (Grattis idag Svärmor!! <3 ) på sin bemärkelsedag. Det var en så fin i mitten av februari-dag.

Tacksamhet i stora mått.

Önskeplaner för vecka 7!

-Ha vett att stanna upp. Blunda mot ljuset. Lyssna till fåglarna som börjat kvittra där i skyn (!). Andas in och omfamna varje februaridag som bjuds. Vi tittade på bilder i fotoalbumen i helgen och visst såg det härligt ut med sommar.. men… ”Naturen skyndar aldrig, men hinner allt ändå”, tänkte jag och står fast vid att längta lagom och njuta utav att var tid har sin charm.

-Plantera om dom nyväckta pellisarna…. som ser allt annat än sprudlande ut…

-Bjuda hjärtenära människor på utefika!

-Starta steg två i renoveringen av Matrummet! Mannen är pepp. Jag, not so much. Det blir nog ett lite smådrygt nästa steg, tänker jag.. återkommer mer om det!

-Odlingsplanera! … veeem är den galningen som tänkt så alla dessa blommor här hemma!? Jag, har ingen aning nämligen…..

-Fylla själen med gott! …som att frisklufta, mulemysa och snöleka med ungarna. En dag, i taget.

Varje Dag. Är en gåva.

Allt gott till er!

Emmeli

För-Efter-bilder på Övre Hallen!

För att ta sig upp på den så kallade ”övervåningen” (kallvinden), när vi flyttade in i Drömgården, så öppnade man dörren där mitt i nedervåningen och tog branta trappan upp.

Där låg något slags golv men takhöjden var maxad upp till husets nock och det var kaaallt där uppe. Minns lyxen när vi, trots fult, tog ner lillfrysen (den där det står en Norrlands Guld-kartong, haha!, fylld med jäst vinbärssaft i) och ställde den (den står fortfarande kvar och jag älskar den) mitt i köket så vi slapp gå dit upp i vinterkylan varje morgon för att hämta frukostbröd. Och åt andra hållet var det ingen öppen korridor inte, utan en hitte-på-timmervägg som gjorde det mörka om möjligt än mörkare.

Det blev med ens en väldig skillnad bara nya fönster och dörrar var på plats. Vi fick känslan av att ”det här, det kan bli en trevlig våning, en dag…” men från hösten 2016 till hösten 2018, var det fullt fokus på att måla fönster, dörrar och få dom på plats. Samt brädfodra och måla om hela huset. Så inte förrän i början av 2019, drog vi igång med denna övervåning, på full fart.

Hitte-på-väggen i korridoren revs och ljuset kunde flöda.

Hej hej där borta, bebbeBertil och M!

Innertak reglades. Det ”dukades” med ångbroms och till sist kom locktaket på plats.

Cellulosaisolering sprutades in i övervåningens tak. Det var en fräsig upplevelse och går att läsa om HÄR.

Följt av oräkneligt många timmar till spånskottande, golvregling, golvläggande, el-kolijox (tack bästa Elektrikerkusinen för din proffshjälp<3), väggriktande… och just det! Nya trappan sattes in också, på annan plats än där den tidigare kom upp. Nu kunde långa korridoren bli hel och utan en smal spång bredvid den branta trappan.

Nu började det sannerligen se ut för något.. det här var i mars 2020. Fem rum som skapades samtidigt… åååhej!

När osb-skivorna var på plats kändes som att ”nu är vi snart klara”… men nu väntade ju allt pyssel med ytskikt, knacka bort puts från murtocken, putsa och måla om den.

Teamwork, för hela familjen.

Och så allt påtande med finsnickerierna.

Alla breda trösklar och dörrkarmar som skapades, en efter en skräddarsydd efter drömgårdens ostandard-mått. allt av Byggästare M´s händer ute i snickeriet.

Och sen blev det fest, när vi började kapa pärlspont, schellacka och linoljefärgsmåla, lager efter lager. Nu började det kännas nära. På riktigt.

”Nu är det ju bara montera karmarna, spika pärlspont, sätta taklister, dörrfoder, golvsocklar, fixa gamla blocketfyndade spegeldörrarna som hade olika skavanker, sätta gångjärn på plats… och måla, måla, måla….

Här var vi ju en bit på väg, med taket och dörrar/fönster osv… Men jag älskar den här bilden så. På lilla nöjda prinskorven som sitter där medan mamman och pappan grejade. Så, vi säger ”Före”, om denna.

Och nu då?

-EFTER!

Tjohooo och full fart genom livet, säger Bertilen!

Och undertecknad blir alldeles rörd av hela alltet. Förstås. Vilken resa det här varit! …ni får nog stå ut med en sentimental E vid varje presenterande av rummen här uppe.

Det. Har. Varit. Ett. Så. Mastodont. Projekt.

Och sooom vi absoluut inte glömt hur våra nära och kära ställt upp på olika vis, vid guld värda tillfällen. Men tusan, alltså.. hejdå Jante; Fy farao vad vi har gjort det bra, M!! DU och Jag. Tre barn och stora stora byggprojekt.

Där vi gjort i det närmsta, närmsta exakt allt, på två päron med tre små byggledare i hjälp. Vilket tålamod BARNEN också haft! Men vi har ju låtit det ta tid. För att hinna leva emellan allt byggande. Här skulle inte renoveras bort något liv, inte. Det sa vi tidigt. Och är mer än nöjda över nu. För klara blev vi ju till sist. Och mestadels, har vi haft så ofantligt trevligt på vägen. Såklart har det varit slitit ibland, menar jag. Men hela vägen gjord med kärlek och respekt till varandra.. och vi har tusan byggt oss ett dubbelt så stort hem än vad vi hade när vi flyttade in och trivs så ohyggligt bra.

Före-men-en-bit-på-väg-bild.

Följt av..

EFTER.

… där springer han gott, barfota fram, på såpskurade grangolven… (läs mer om vilket golv vi valt, HÄR)

Fem rum är helt klara. Trapprummet, Stora sovrummet, Junis rum, Sixtens rum och långa korridoren. Men jo just det, det finns två rum till att göra i ordning. Dom tar vi ”så småningom”.. ett badrum och stort barnrum är tanken med dom två rummen.

Vi tar inboandet i lugn takt.

Belysning håller vi utkik efter på tradera, mest varje dag. Men att finna tre likadana lampor var inte så lätt, så det fick bli nyköp på byggnadsvårdsbutik. Så förtjust i dessa små plafonder med mässingfästen.

Och alla gångjärn är också handlade i byggnadsvårdsbutik. Gamla och så vackra. Detaljerna… jamen, dom gör så himla mycket för slutresultatet, faktiskt.

Färgerna, samtliga linoljefärg, börjar ni kunna vid det här laget.

Pärlsponten är målad i 2% grön umbra.

Golvsocklar och dörrfoder i 7% grön umbra.

Trösklar är målade i 30% grön umbra.

Tak, murstock, taklister är målade i matt linoljefärg (vit).

Vad tror vi om den där tavlan där på väggen? Kan bli fint, va?

Jag fantiserar i smyg om när vi till våren och sommaren kan öppna balkongdörrarna.. det är rätt så fräsigt högt där och sommarens solnedgångar är tokvackra där.. men det kan hända, till barnen blivit större, att jag kommer döpa balkongen till ”Mamma och Pappas när-barnen-har-somnat-om-kvällen-plats”

Näpp. Nu ska jag gå en trappa ner igen. Servera gullungar kvällsfika och natta både dom och mig själv.

Mycket imponerande om ni orkat vara med genom hela detta inlägg!

Och ni, tack för alla ER pepp genom denna bygg- och renoveringsresa. <3 Å förstås, fråga på om ni undrar över något!

Emmeli

Måndagsshälsningen!

God morgon måndag!

Jag vaknar omringad av två supersnoriga minstingar och en älskade Storebror som jag nästan hade räknat kallt med, att han också skulle ha drattat dit under natten då minstingarna blev tvärdåliga igår eftermiddag. Skolpojken susade till skolan, mao och vi andra börjar veckan lugnt, lugnt. Jag sörplar påtår och skriver en Måndagshälsning till er, medan barnen ligger nerbäddade under filtar i finsoffan framför tv-apparaten. Ett spännande parti memory har jag just superförlorat mot barnen, också.. och strax bäddar jag ner krassliga små i vagnen för en långpromenad i solen. Så otroligt härligt att solen skiner på oss idag! Hoppas så att den gör detsamma på dig!

Innan vi kikar på nya veckans planer, en liten återblick; -Veckan som gick!

Vi klev in i februari och kallgraderna var många och snöhögarna stora och omåttligt roliga att leka i!

Fjödur såg ut som en sagohäst.

Jag var på skattjakt ute i Gårdshuset. Rotade fram halmånebordet som stått på vänt sedan länge. Några hinkar såpvatten och massa skurande så var det till sist rent. Jag fann också en så lååång trasmatta som visserligen var skitigare än jagvetintevad, som jag hivade glatt in i tvättmaskinen och mötte sedan ett matt-lik någon timme senare… mattan var för gammal, helt sonika. Men för skitig för att inte tvättas i maskin. En chansning. Och nu sket det sig. Mattan blev i trasor och tvättmaskinen bara hostade…. hoppsan då.

En guldstund i min Mammahjärteask.

Vi tog värmda bullar och festis med oss ut till eftermiddagsfika. En höjdare, tyckte alla. Och det är sån lycka och ynnest, att få vara just där, med mina älskade barn, mitt i samtalen, om livets stora och små funderingar.

Solen sken på oss flera små stunder och det var så himmelens härligt. Likaså, att skaren nu börjar bära. Det är ljuvligt att gå på skare, tycker jag! Viskningar om att vårvintern är på intåg…

En morgon funderade vi på shorts. ”Vad varmt det känns!?”, sa vi… ”bara tio minus, ju!”.

Vi myste inne. Det pusslades i massor, bland annat.

Vi hade finfredag och jag lekte Dagmamma tills M kom hem från jobbet och vi sedan var dubbel päronstyrka. Skål i kaffe och nybakt sockerkaka! Drömgäng där bakom mig.

Det blev lördag och barnen pysslades om hos vännerna och jag och mannen rev tak i matrummet… ja, ni som hängde med oss i stories vet att jag inte var så hjälpsam utan faktiskt utnyttjade läget och smet iväg alldeles själv på långtur med lilla ponnyn. Alla borde få ha en Chippen.

Och så blev det veckans sista dag och M var ute med sin hästbästis. Provade nyköpta selen och Ikran diggade den. Hurra!

”Å du! Jag tänkte gå uppför trappen och hämta ut heela morotspåsen istället för bara en i taget, är det okej?”, sa Blå Berget nosandes på trappan..

Dom är så härliga dom där två, M och Ikran. Liksom rätt outbildade båda två. Men visar så tydligt att med lugn, tydligt kroppsspråk, tid tillsammans och förtroende för varandra.. så kan det visst gå hur bra som helst i alla fall. Och förstås kunskapsinhämtning från hästhållningsfilosofier som vi tror på. Steg för steg tar dom framåt. M drömmer om en inkörd Ikran.

Brandispappan drog iväg på brandövning efter hästandet medan jag och barnen donade i köket. Bakade sockerkaka och rullade Snickersbollar (recept på gooda, mellisnyttiga bollarna HÄR). Vi donade inför finfrämmande förstår ni.

Mina älskade, älskade föräldrar kom och hälsade på. Och det känns ju så nymodigt varje gång vi ses, fastän vi facetimar minst en gång om dagen.. OCH SORGLIGT. Ja, nu är jag så förbenat, mer än på hela året, LESS på denna förbaskade pandemi. JAG. VILL. KRAMAS. Umgås avslappnat. Inte säga ”nej barnen, kom ihåg att hålla avstånd till mormor och morfar nu!”, utan bara leva på. Leva, leva, leva. Snart, snart, snart, tänker jag. Tills dess gör vi det bästa av situationen.. och den där fikastunden blev dagens höjdpunkt.

Önskeplaner för vecka 6:

-Fyllda dagarna med liv! Inte liv som i pengadyra hittepå.. ni vet. Nä, tänk bara storheten i att ta en lillunge i handen, när ens vi känner för det, hämta sparkarna och dra iväg utför byvägen?

-Väcka pelargonerna ur sin vinterdvala!

-Hästa! .. just nu har vi haft en period av att mest jobba från marken med hästarna. Det är så roligt! Tycker både häst och människor. Men kanske blir det en ridtur denna vecka också? … vi får se vad lille Fjädern säger om det.

-Sända er hälsningar! Förra veckan försökte jag inreda i små steg på övervåningen.. det får ta sin tid tänker jag. Det var så roligt igår när ni hängde med i instagram stories och tyckte till. Jag knipsar av några bilder i veckan uppifrån långa korridoren som varit mitt senaste mission, så får ni se! Före-efter-bilder! … overkligt syn.

-Leta dahliaknölarna.. som jag bäddade om och la på något smart ställe… som jag inte vet var. Men jag befarar, typ ute i gårdshuset och där är det j kallare än ute… såå, då har jag inga dahliaknölar och kanske bryr jag mig inte om att köpa några nya i år?

-Vetebullsbaka med gullbarn! Det är semmeltider och vi är förskräckligt sugna på en alldeles vanlig semla…mmm!

-Välkomna vår nya familjemedlem! … vet inte om mamman eller barnen längtar mest..

-Fira älskad inför hennes stora bemärkelsedag!

Ser fram emot denna vecka! Hoppas att den ska bli snäll och god, mot både dig och mig. Glöm ej att vårda dig själv ömt. Kom ihåg att känna in dagsform och inte bara susa på. Visst har vi måsten.. men ibland skapar vi oss onödiga sådana, utöver dom riktiga. Ställer orimliga krav på oss själva.. sådär som vi aldrig någonsin skulle göra på vår bästa vän. Något att komma ihåg!

Nu tar vi ett djupt andetag och tar måndag!


Emmeli