Jul- och Mellandagsglimtar!

Det är Jullov och vi anammar det ut i fingerspetsarna… landar, vilar, myser och tar igen oss, alltså.

Vi tar en liten kik på några Jul- och Mellandagasglimtar, vetja!

… efter Julafton kom Juldagen och i år till skillnad från ”alla andra” år, så var mamman inte uppe på Julotta utan tog lång, lång sovmorgon.. liksom hela gänget. Dagen förflöt sedan på Juldagsvis, lugnt, fridfullt och timmar av lek med nya Julklapparna.

Allt innemys varvas med mycket friskluft. En långtur med hela familjen. Storebror till ponny. Ursött ekipage, eller hur!?

Vi har ätit flera julmatsmiddagar. Där både Svärmor och Mor skämt bort oss med inlagd strömming och sill och annat. Förskräckilgt så bortskämda vi är.

En kväll ordnade vi oss ett Matrum. Ja, det blir det väl med ens om man ställer in ett bord i rummet, så det dugligt går att äta där? Just så. Alldeles ypperligt pussla- och bygga lego-bord blev det också. Själv dammade jag av felan och spelade. En jullovsstund att minnas. … och jaa, om ni visste vad det kliar i Herr och Fru L´s renoveringshänder att sätta igång med detta rum på riktigt.. men, vi är Jullovslediga nu, så det så.

När barnen somnat har jag och M dukat upp med massa gott och krupit upp i Finsoffan och sett dravvliga romantiska komedier. Det är kärlek så det förslår. Att Mannen ser sånt med sin fru utan att klaga, alltså. Han vet hur traumatiserad hans högkänslige fru blir av något läskigt eller alldeles för dramatiskt.

Vi har sprungit med våra nya Icebugs. Något jag och M unnade oss varsitt par nu lagom till jul. Otroligt roligt att springa med.. M har testat springa i full fart i skogen över stock och sten, sliriga rötter och annat och spikade, greppade skorna fungerar finfint. Så också på moddiga och isiga vägar, säger jag.

Vi firade Annandagen hos Mor och Far. Några timmar utefir, PappaMorfar och barnen skötte stora elden. Det grillades lunch och serverades varm choklad och Mammamormors goda, goda kakor.

För första gången i mitt liv, fick jag nöja mig med en titt in genom fönstret hos mamma och pappa, för att njuta av deras skapande av julemys. Det gick det med, än om jag önskar att få vara med om en ”Allt som vanligt”-jul, nästa år. Och vi fick ju ändå ses nu också, ju!

Så blev det ”Tredje dag Jul” och vi hade den pyttigaste Julesittningen i mannaminne. Men ack så mysig! Barnens Farmor och Farfar tjavade lilla vägen till oss och så åt vi gryta tillsammans. Barnen visade stolta, stolta upp övervåningen och alla nya rum.

Till efterrätt hade vi gjort en riktig favorit. Vaniljpannacotta med skogshallon och limesocker. Oerhört enkelt att göra. Och så makalöst gott! Receptet finns HÄR. En ypperlig nyårsdessert som enkelt går att förbereda!

Och titta här då! Gullungarna på väg till sina ”bästisar” på Sleepover. Coolingarna drog iväg med ”Loka crush” och ”Chirre” och hade det världsklass-härligt hos finfamiljen B. Till sist somnade även mamman här hemma…. haha! Så otroligt ovant att inte ha klanen samlad. Men så hejdlöst underbart att barnen är så trygga med våra vänner. En trygghet, för oss alla.

Och i morse vaknade vi till ännu ett nytt snötäcke. Jag vet inte vilket i ordningen. Norrisarna här, jublade över denna syn! Hittills har samtliga snötäcken kommit och sedan regnat bort lika tvärt. Snälla snön, ligg nu kvar här och sprid vinterlycka!

Ja. Det var några Jul- och Mellandagsglimtar, det!

…tänka sig, nu är det bara en liten snutt kvar av detta år. 2020. Jag tror att jag ska följa traditionen här inne och knåpa ihop en liten Årssammanfattning lagom till Nyår!

Ta hand om er tills vi hörs igen!


Emmeli

Julafton 2020!

Det blev Julaftonsmorgon 2020.

Småungarna vaknade en efter en och hittade snabbt åt den där strumpan… som visst inte rymde Morgonjulklappen. I det stora paketet, låg en liten lapp. Och ”bäbiskattmat”. På lappen stod det, att det om några veckor anländer en liten lurvtuss hit till oss, barnens alldeles egna kissekatt. Jubel!

Vi gick ner (så märklig känsla hela tiden.. nymodigt minst sagt!) och dukade fram Julefrukosten. Sallekatt fick sin julklapp. Rysligt illaluktande geggig kattmat.. som han älskade!

Så åt vi julefrukost med tomtegröt, skinkmackor och våra pepparkakor i former av traktorer, granar och hästar. Alla var smått vimmelkantiga efter en väldigt knackig nattsömn.. alla fem var vi så pirriga över första natten uppe. Så trötta kände vi oss, men så glada!

Så klädde vi oss varmt, lager på lager och gav oss ut på gården. Matade småfåglar och fodrade hästar och sa God Jul till dessa älskade djur.

Så tog vi med oss ett gäng små julklappar och annat smått och gott och drog iväg till Huset Vid Havet och älskad familj.

En ynnest att kunna ses. Här, dessutom. I ett decemberväder som var det vackraste vi kunde tänka oss. Ute i friska luften. Så vackert och väl ordnat och inbjudet, Storan och Storsvågge.

Nytvättade händer, handsprit, servering och goda avstånd. Det gick så bra. Och ändå fick vi känna oss nära varandra. Underbart.

Vi facetimade. Och hade det roligt… kan man nästan ana!

Och Mamma och Pappa var mina kärleksförebilder som alltid och det fångade jag nu minsann för evigt, genom ett knips med kameran. Den där synen, är imponerande på riktigt. Snart, snart gifta i 50 år och innan dess, kärlekspar sedan flera år. Så vackra! Svar ja, jag älskar dom så det värker i bröstet och är så evigt tacksam över att få dela livet så nära, nära med dom… än om jag nu inte fick krama dom själv, så fick jag ju i alla fall njuta av detta.

Lagom till att solen sjönk, åkte vi hemåt Drömgården igen. Susade förbi den ena vackra synen efter den andra. Höga kusten har en så magisk natur. Må vi aldrig bli hemmablinda!

Tröttsamt att fira jul också, ju. En liten lur satt gott.

Innan vi landade hos Farmor och Farfar för Kalle och en Julafton som var mycket annorlunda jämfört med andra jular när vi brukar vara många, många och sitta trångt, trångt.

Allt har sin charm. I det lilla sällskapet uppstod en helt fantastisk Afton. Julevangeliet lästes, Svärmor och Svärfar bjöd på så gott julbord och vi blev omåttligt bortskämda med julklappar.

Saffranskakan landade gott innan vi knatade lilla biten hemåt.

… en stund av lek med nya julklappar och lite juligt pianoplinkande avslutade aftonen.

Innan alla tassade en trappa upp. Och nu, natt nummer två här uppe, var barnen längtande efter att provsova i sina egna rum. Så Storebror kröp ner i sin säng och Minstingarna i StoraLillasysters säng. Päronen i sitt rum. Och till skillnad från natt nummer ett, somnade nu alla i ett knyck och sov som grisar, hela natten. Denna Julafton glömmer vi aldrig, av flera anledningar.


Emmeli

Det är kvällen för Julafton!

Och i ”Norra Drömgården”, pågår en glädje så himmelens stor nu.

Inte nog med att vi är hela och har varandra. Så är nu också dom fem lortgrisarna juletvagade.. och så, så redo för att

FLYTTA UPP

.. sova våran allra försa natt här. Så otroligt pirrigt. Tycker vi alla. Lagom till kvällen före Julafton.

Käre tid. Jag är helt rörd. Tappar orden. Vilken resa det här har varit. Det här har vi tusan gjort bra, säger vi till varandra och high-fivar en extra gång. Hela gänget.

Vi ska landa här nu i allt, så pratar vi mer detaljer, före-efter-bilder, olika bygglösningar osv.. sedan.

Nu har Jullovet startat. Julen står för dörren. Och här ska vilas och pusslas, långpromeneras och karamellknapras. Vi ska tomglo och försöka göra ingenting.. för att ha några stunder av tråk, är bara bra. Önskar några kalla grader och snö så vi kan vinterbusa med hästpojkarna. Nu väntar ett pärlband av dagar att fylla med allt möjligt. Och ingenting. Julen blir annorlunda i år. Men jag tror att den kan bli fin. Ändå.

Från oss alla här på gården, till Er alla;

-En Hjärtevarm Jul!

Emmeli

Årets Nissespaning!

I det fjärde advenspaketet låg ett brev…

”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”

… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?

.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!

(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).

Vi gick i väg!

Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.

Vi spanade och spanade..

Kämpade tappert..

.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.

Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.

.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..

.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..

Vi hade det gott, alldeles oerhört.

.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…

Solen.

Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.

… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.

Så, så gick det till på Nissespaningen år 2020!

Emmeli

Måndagshälsningen! -sista för år 2020!

Det är måndag den 21 december.

Jag känner hopp. ”Det är midvinter. Och nu, alldeles snart, tänker ljuset vända åter”. Vilken tröst det känns som, mitt i allt som är, eller hur?

Jag är redo för årets sista Måndagshälsning… titta lite tillbaka, landa, innan vi tar oss ann Juleveckan!

Decemberveckan som gick..

Vi skickade julkort. Hur mysigt som helst!

NisseNissan busade och busade. En morgon hade han ”ordnat frulle” till barnen.. som tydligen låg klar i stekpannan….. i morse hade han visst varit och hjälpt oss pynta julgranen lite till också… med toapapper lindat runt, runt, runt. Ja, ni må tro att vi får många skratt!

En dag såg vi solen några få, få minuter. Chippen passade på och tog sig en tur!

Vi julbakade. Lussekatter! .. och ”Mors Rågsiktslimpor” (recept HÄR). Gott, gott, gott!

Vi familjegympade!

Vi levde i ett kreativt småbarns-, renoveringslivkaos. Som alltid. Och vi älskar det! Fast väldans skönt var det när det blev lite ordning och reda, lagom till helgen.

Vissa var väldans trötta stundvis. Morsan kan också stryka under på den känslan!

Vi tjavade över lillåkern till Tant G, för att önska God Jul och ge lite krameller och hembakt tunnbröd. Hjärtevärmande, för oss alla.

Och så hängde vi med hjärtevännerna, förstås. Det är ren och skär lycka, hur både stora och små kommer så väldigt väl överens. Ena dagen lekte ungarna där. En annan dag här. Veckans sista dag, Fjärde Advent, var vi ute på en så trevlig utflykt.. jag berättar mer om den imorn eller så!

Om det nu måste vara en dryg pandemi.. så är jag nu än gladare för att leva som vi gör. Och där vi gör det. Det är inte såå förskräckligt stor skillnad jämfört med ”vanliga livet”. Mer än att jag längtar ihjäl mig på att få pussa och krama på mina älskade päron. Men den tiden kommer åter… bara vi hjälps åt nu eller hur?

Än hur mycket vi saknar våra Matlag med vännerna och alla mysiga innehäng så ses vi bara, bara ute just nu. Barnen får ju ses inomhus.. men vi vuxna pälsar på oss och hänger ute, med goda avstånd. Vi åker ingenstans. Besöker ingen stad. Julhandlar inte i något köpcentrum. Handlar bara här i byn. Umgås bara, bara med vår närmsta krets. Försöker, försöker, försöker göra så gott vi kan. Det gör vi alla, visst? Tillsammans ska vi klara oss igenom denna prövning.

Nu tar vi hand om dom sista dagarna av detta året, så gott vi kan. Och ser fram emot ett nytt, hoppfullt år!

Juleveckans planer!

-Njuta varendaste guldstund som bjuds, med bara dagar kvar till Julafton! Det är helt otroligt hjärtevärmande med juletid tillsammans med småttingarna.. -om jag har koll på alla klappar och om ”allt är klart” här hemma inför Julen? Nix.. den biten är inte så väldans uppstyrd.. .särskilt inte i år, när vi just nu lägger extramycket tid på övervåningen, och när vi inte har någon stor bjudning inplanerad eller så. Jag tar tillfället i akt att vila i det som är och njuter väldigt. Full koll har jag på att ungarna mår gott och morsan och farsan, likaså… det är viktigast, alltid, visst? Det andra ordnar sig..

-Fira in Jullovet! Imorn, checkar nämligen Skolpojken och Rit- & Konstruktionschefen in på Jullov med oss andra Hemmakottar. Det ska bli helt underbart. Långt pärlband av dagar fyllda med nästan inga planer alls och bara massa Tillsammanstid väntar.

-Vi sjåar i det sista med övervåningen! .. och det är så kuul och som julafton, varje dag! Sånt pirr. Kanske sover vi sista natten här nere, till dan före dan… ”Mamma och Pappa! Ni veet att ni bara har TRE dagar på er nu, va!?”, sa 6-åringen med spänning i rösten till oss… ni följer oss i farten, genom att kika in på instagram (@dromgardsliv) och följa oss i stories där!

-Ni får en tidig Julklapp av mig inom kort, nämligen ”Julegympa”. I rörligt format, i stories, visar jag passet.. bara dra på musiken och ge er själva en god genomkörare.. lovar att julmaten smakar godare och finasoffan är ännu skönare, efter ett härligt gympapass!

-Skura köksgolvet och lägga på röda julmattan! Knipsa in lite nytt ris från skogen. Julhandla mat och förbereda för Julhelgen.

-Fira Jul! <3

Ta hand om er nu, allt ni kan. Önskar er en god, god Julevecka. Så god den bara kan bli. <3


Emmeli

Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender!

Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.

Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.

-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!

Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).

Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉

Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…

..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…

..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.

… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.

Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.


Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.

Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.

… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?

Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!




Emmeli