Ännu ett gäng septemberdagar ligger i hjärteasken.
Innan vi kikar på nya veckans planer, kommer här några glimtar från veckan som gick;
Måndag förmiddag och det var starten på en väldigt fartig vecka.
Hade tagit fram kött ur frysen till dagen innan, men det hanns inte med mitt i äppelmustandet. Så, som tur i oturen, blev det istället en himmelsk gryta att äta av under veckan. Jag följde det HÄR receptet. Jag hade funnit högrev på ”ät snart-pris” och det är sannerligen något jag kommer spana efter igen efter att ha lagat detta.
Till kvällen slöt föräldraföreningens styrelse, plus andra hjärtegoda föräldrar, upp. Vi hade en helkväll på skolgården där vi målade roliga hagar, löparbanor osv. Något som kom att bli så väldigt uppskattat av barnen. Väl värt att komma hem iskalla efter att ha jobbat i tjurig höstblåst kvällen lång.
… för just så; hösten kom. Med besked.
Det öste ner regn, stormade och gulnade löven yrde från gammbjörken. Men vi höll humöret uppe väl, där vi tjavade fram med vår fyrbente granne.
Hästarna lurade vi in i ligghallen, med mat strösslad där inne.
Det tre hönorna och tuppen, fick komma in i hönshuset igen och vi ordnade en ny liten lya inne i lagården, till Lilla Familjen. Det, var bland det klurigaste vi gjort.. flytta en tokig hönsmamma. Men till sist gick det. Puuh..
Mitt i veckan nu och tro det eller ej, men mamman hade nu varit iväg på vift och Lillminsting hade varit hemma med pappsen istället. Ett litet Nanny-uppdrag ena dagen, följt av ett litet inhopp i skolan den andra dagen… det sistnämnda var ju bara drygt åtta (!) år sedan sist, men kändes så ”hemtamt” och kul! Två dagar med några timmar på vift vardera dag och jag kände mig så, så, sååå nöjd att vara hemma på gården igen bland alla ungar och djur och bloooommorna.
Torsdagkvällen mötte upp med en brandman på vift men istället middag med frugan och nästan alla barnen. Ett något decimerad kollektiv. Men en så fin kväll.
Fredag. Sol. Och varmt igen.
Och vi drog till skogs. Med fikakorgen, bärplockaren, täljkniven… andades djupa andetag… och fotade/filmade något ni får se på söndag. Något så fint, så fint, sååå fint.
Drösade hem sedan och tog fredagsmys.
Lördag nu. Och jag undrade om det här kanske skulle bli den sista rediga blombuketten innan frosten skulle komma..
Vi kammade till oss och drog på dop för en älskad liten tjej. I Själevads kyrka. Finns det ens en vackrare kyrka?
Och så blev det söndag. Mycket riktigt; den första frostmorgonen var här. Så vackert. Så vemodigt. Tacksam att vi haft sinnesnärvaro att täcka det vi önskade i köksträdgården, kvällen innan.
Tacksam också, att det verkar ha varit en himla snäll liten frostknäpp. För de allra flesta blommorna, till och med dahlior som är så känsliga, överlevde väl. Nu ska här toknjutas till ”den riktiga” frosten kommer.. sådär så att det är finito alldeles, menar jag. Nu blev vi bara lite påmind om förgängligheten och får andaktsfullt njuta vidare bland luktärtsdoft och blomsterprakt.
Veckans sista dag.. jag var tvungen att jobba vid datorn hela förmiddagen. Det gjorde den där långritten än mer ljuvlig sedan. En klassisk söndagmiddag på toppen av allt och tacksamheten över livet sköljer över oss gång på gång.
Nu är en ny septembervecka här och jag känner mig alldeles pirrig i magen. Ser fram emot en vecka med massor av tid till att dona med sånt vi behöver ta tag i här hemma. Förra veckan var himla, himla fin men innehöll liiite för lite ”luft” för min smak. Såna veckor ställer vi in oss, på att det är så, tar en dag i sänder. Men nu väntar ”en vanlig vecka”, med mer luft, tid att andas emellan åtaganden och påteri. Precis så som vi önskar!
Önskeplaner för vecka 38
-Njuta HemmaMammaliv! .. tid med bara Lillminsting, tid med hela skaran samlad, tid med barnaskaran och deras småvänner.. rik, rik, rik känner jag mig mitt i allt detta.
-Slutskörda! ..potatisen, dillen, zucchinin… potatisen har vi hittills tagit upp i ett nafs under en och samma dag, men se det kommer nog tusan inte gå i år.. all övrig odling har gått som smort i år.. men potatislandet… hujedamig, så mycket ogräs som tog över. Och vissa kål med potatis är angrpna, tack och liv inte allt men en hel del… det återstår att se om vi lyckas fortsätta självhushållandet av potatis ännu en vinter eller om vi kommer måste komplettera med köpes…
-Hänga med hjärtevänner! Dejt med Bästis-Idan och hennes lilltjej en dag. Och så möter vi upp ”Torparna” förstås.
-Jobba med ”sånt som inte syns”. .. Redigera bilder. Skriva texter. Skicka in utkast. Förhoppningsvis få godkänt. Och så vidare och så vidare.
-Lill-Sivert, vår lille kattpojke, ska kastreras..
-Jobba vidare med hallen! .. nu går vi plötsligt genom en vacker pardörr mellan hall och sal (lovar att visa, har tusan glömt att fota det). Rummet blir mer och mer helt för var dag. Dags att beställa färg till pärlsponten…!
-Septemberhelg! .. med ditt och datt.
…
Önskar er alla en underbar septembervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
I en nu för tiden, av oss alla uppskattad septembervana, så var det nu dags för Årets Stora Äppelmustar-dag!
Det är gott att börja kunna se ett mönster, årstid för årstid, när vi behöver göra vad här på gården, för att ta hand om allt. ”Första veckan i september, då tar vi hand om äpplena. Makar mos och pressar must”. Så är det.
Så direkt efter söndagsfrukosten, så gav vi oss ut. Septembersöndagen, för prick en vecka sedan, alltså.
Alla är involverade. Högt och lågt.
Både det jättestora och det lilla äppelträdet, Säfstaholm, plockas.
Det är klättrande, äppelplockande ungar och vuxna i varje äppelträdsvrå.
I år, är det ett fantastiskt äppel-år. Otroligt mycket äpplen. Ingen rönnbärsmal. Bara en enorm mängd av saftiga, vackra, så goda äpplen.
När vi plockat klart, kom vår Pinglan-granne och hjälpte oss med hackandet av äpplena. Något som nu blivit tradition. Och ni kan bara ana, vad vi tycker om denna människa. Hon är helt, helt, helt fantastisk. ”Ett utav våra sändebud från Gud”, brukar jag säga. Hon flyttade hit till ”Bullerbyn” för några år sedan och då levlades liksom livet upp här. Så tacksam för henne! <3
Äpplen hackas i kvartar och krossas sedan. Bonden Blom har gjort en finurlig anordning så borrmaskinen kan användas, så slipper vi handkraft i ett utav momenten.. Mycket smart!
Äppelkrosset läggs sedan i pressen och där, krävs handkraft. Och ur arbetet, tappas en så fantastiskt god, så ren och lagomsyrlig äppelmust.
Nånstans på mitten behöver vi brakfika. Bullar och surdegsbröd (med äppelmarmeladen ni fick recept på HÄR), en himmelsk hallonkaka med toscatopp (som jag helt glömt att ge er receptet på) och så provsmakas det äppelmust förstås.
Fast vissa föredrar fortfarande ”pupp” och tycker att det är godare än allt han kan tänka sig. Vår älskade lilla snart-treåring.
Hundratals kilo äpplen hackades, krossades, pressades och flaska, efter flaska fylldes. Vi tappar upp äpplemusten i rengjorda pet-falskor och fryser sedan direkt musten, då behövs inga som helst andra ingredienser och musten kan hållas precis så som vi vill ha den; gjord på enbart, enbart saften från våra äpplen.
Den här synen gör mig alldeles varm. Alla hjälps åt, av liv och lust.
Och förutom att jag kanske hinner baka ännu någon fler äppelkaka av något slag (den HÄR var längesedan och är en riktig favorit) innan äpplena är borta, ja, då är allt äppelskördande KLART. Och vilket äppel-år. Ja, kära hjärtanes så underbart.
Och här kommer några glimtar från den första septemberveckan..
Den började med sorg. En av de tre små kycklingarna hittades död. Varför vet vi inte. Begravning det blev. Blott en dag, lilla blombuketten på nygrävda graven och småsnyftningar.. livet med djur, vi vet. Men det är helt okej att vara ledsen för det.
Blommor, blommor, blommor.
Att kuta iväg mitt i dagen, låta Lillminsting somna, jag få springa och på hemväg, hämta skolbarn. Pjta, det äär ett sånt otroligt påfund. Om jag får säga det själv.
Att åka till lilla byn för eftermiddagshäng en vanlig vardag. Fika, mysa och greja lite. Hemma hos Mammamormor och PappaMorfar. Ja det är också ett sånt himla trevligt påfund.
Den första veckan i september, blir oftasts Årets Äppelvecka. Med råge, i år. För vilket äppel-år det är. Här hade vi onsdag, bakade limpor, plockade äpplen och kokade marmelad.
.. när allt var färdigt fick vi lämpligt fikagäster. Ska ordna er dessa recept, lovar.
Lilla Putte, har hjälpt till med luncherna. Först har vi skördat och sen har vi lagat, på feeling. Guldstund om dagen.
Fredag.. skolbarn fick välförtjänt helgvila. Mellisbarnen drog på äventyr på direkten tillsammans med sin farmor och två utav sina kusiner. Vi andra, högg in på ”Starten av Den Stora Äppelhelgen”… men först lite ritande, menade Störst och Minst.
Sen bar det iväg. Hem vi sedan kom, med några kassar fyllda med äpplen som plockats nere hos Pinglan-grannen, goda Transparente blanche ’, perfekt till äppelmos..
Fast innan vi jobbade vidare, togs det upp potatis, rödbetor och allt möjligt gott som sedan skjutsades in i airfryern. Middagspaus, mao.
Sen såg vår fredagkväll ut såhär. Jag hackade äpplen på livet. Lill-Olof hade fullt sjå att snick-snacka med Farfar som kom förbi. Och den skäggige och lille Minimannen, jobbade idogt på vid köksbänken. Liter, efter liter, av ljuvligt gott äppelmos skapades.
Om ni undrar exakt hur vi gör, kan ni kika en film av det hela, HÄR.
Nu var det lördag. Och viiilken septemberlördag. Så himmelens varm. Jag och Olof tog grannflickan med på en lång och skön skogstur. Svamp fann vi i god mängd.
Under tiden, pågick sånt här där hemma. En pardörr ska in mellan hall och Sal. Efter det, ”är det bara att spika klar all pärlspont i hallen och laga taket där.. sedan bara schellacka och måla.. lista osv..kanske bygga en redig platsbyggd garderob?.. sen är det klart där liksom!?”.
Givetvis drog vi till sjön och doppade oss. Det var definitivt ett utav sommarens härligaste dopp. Den sjunde septemberdagen.
Sen gick det som hejsan att rensa och förvälla all svamp.
Jag använder mig av det där populära mjöl-tricket som cirkulerar i sociala medier. Man knipsar helt enkelt av lilla stumpen av svampen och lägger sedan svampen i vattenbad i diskhon. Häller sedan lite mjöl på toppen och blaskar runt. Som magi släpper allt bös och åker ner mot botten. Kvar blir din rena, rena svamp, redo att förvällas.
Vi firade lördag, gode trötta. Glassfest ute på bron, i den ljumma kvällen. Men vi kände oss lite halva nu… skulle inte dom där små äventyrarna komma hem snart?
Det blev söndag och strax efter frukost, så var flocken fulltalig igen och vi kunde alla tillsammans hugga in på veckans sista äppel-påhitt. Men mer om det en annan dag!
Så tacksam för en så fin första septembervecka.
Nu är nya veckan här och den är fullproppad med hittepå. Lite i överkant kanske. Men; en sak i sänder, tanka på med mycket sömn, god mat och inplanerad återhämtning. Ja, då ska det nog bli en god vecka…
Önskeplaner för vecka 37
-Möta en septemberdag i sänder. Löven har börjat ändra färg.. dimman är så tät om morgnarna.. tiden nu och framåt är ren och skär själamagi, tycker jag. Naturen pustar ut, efter ett djupt och ivrigt andetag…
-Fullt vardagsliv! Det finaste vi har. Vardagen. Att få starta den med en måndag, mjuk i kanterna. Att ha utrymmet att få vara lite trötta efter en fartig helg. Att efter morgonens djur-runda med barnen (ett hemmabarn och ett snorigt skolbarn som vilade hemma) .. få sno ihop en boeuf bourguignon på den där högrevs-biten jag fann på ”ät snart-hyllan” nere på lill-coop. Låta grytan puttra i 3-4 timmar och bli något utav det godaste vi smakat. Tiiiid. Till liiiv. Och det där med tid (och ork) att laga bra mat. Det är sån rikedom, bara det.
Vi engagerar oss ideellt så mycket vi bara kan, både jag och den skäggige! .. det är föreningsliv inom både skola och idrott och denna vecka är det mycket av de båda.
-Två vardagar susar jag iväg på uppdrag! .. oj, oj, oj som Lillminsting kommer hade gossigt med sin pappa då. Traktor, traktor, traktor står på schemat då, om ni frågar Olof.
-Fotande/filmande av en ny kampanj/samarbete! … och åhåhå, som jag ser fram emot det för det är något så himla, himla fint jag ska få visa er.
-Landa i helg! … lugn och fartig kommer den troligt att bli, barnen har aktiviteter. Och så ska vi på barndop, så himla mysigt!
…
Nu har det redan hunnit bli måndagkväll. Det är kolsvart utanför fönstret, alla barnen slumrar sött medan vinden viner starkt där ute. Jag börjar känna av träningsvärk efter eftermiddagens tabatapass. Längtar efter att krypa ner hos lilla sovande flocken. Ville bara först kika in här och önska er alla en fin, fin vecka! Ta hand om er allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
– som gör mig så lycklig, trött på skönt vis, rofylld och liksom.. här och nu. Just precis; det är vår Köksträdgård jag pratar om,.. då också inräknat trädgårdslanden och lilla växthuset.. det är sån rikedomskänsla över våra odlingar.
Vi anlade köksträdgården våren 2021 (det kan ni läsa om HÄR, hur vi gick tillväga osv.) och inte ångrat det en gång. Den första sommaren, hade jag otrooooligt mycket blommor eftersom jag då till sensommaren planerat att, och så gjorde, fylla den lilla grab &swish-vagnen ute vid vägens kant med bundna buketter och låta andra ta del av blomsterlyckan.. det var fint. Och himla roligt. Men det skavde ändå lite inom mig, det där..tyckte inte riktigt att jag kände att tiden fanns och så var det ju inte så gott att ”tugga på blommor”…… så, jag lyssnade inåt. Redan förra året började ett för oss rätt spår anas. Mindre blommor. Mer ätbart. I år, är vi ännu mer på rätt spår; fortfarande en hel det blomster, för att det är så ofantligt lyckligt tycker jag..men bara sådär lagom, för eget bruk och lite till… men framförallt; MASSOR av ätbart. Dahliabäddar är utbytta och istället fyllda med rödbetor till exempel. Vi äter och äter och skördar och lagrar för vintern. Tänk att kunna ta fram kilovis med vår egen broccoli mitt i vintern. Och just nu kan jag inte tänka mig något godare är smörstekt gul lök med grönkål… TOKIG i det, till ALLT! Vi har även utökat potatislandet ytterligare.. och också satt jordärtkockor i år, så spännande! (hoppas de inte ska ta över ”hela världen” med sin växtkraft..). Definitivt på rätt spår.. och känner bara ”meeer ätbart, meeer röödbetor, meeer bönor!”.
Här kommer några färska glimtar från Köksträdgården 2024
Tjavar in genom lilla portalen, genom luktärtsskogen… får jag bara välja att driva upp en enda sommarblomma, så väljer jag luktärt. Magisk. Förra året var småplantorna fina, men till sommaren orkade de knappt blomma. I år, revansch. Oj, oj, oj som vi har njutit av denna doft.
Gå vidare och mötas av krasse, sockerärter och sallad allra närmst..
Sockertärter, det kan det liksom aldrig bli för mycket av. Undra vilket år (om det nu kommer hända ens?) som vi faktiskt lyckas binda upp rangligheten i god tid? Skit samma. Växer gör det i alla fall. Synen av ungarna när dom kutar ut i pyjamas för att ”jag måååste bara hämta en sockerärt till”, den är ljuvlig. ”Sockerhjärter”, som Lillminsting säger.
Krassen.. den är så trevlig där på sin lilla fläck.. god att titta på och god att dekorera mat och bakverk med.
På tal om Sockerhjärter och Lillminsting, så är nästa bädd hans egen skapelse. Han sådde dessa fantastiska ringblommor i våras (vilket resulterat i att det växer ringblommor lite här och där i hela köksträdgården… bara charmigt!!) och runtom denna mittenfåra av ringblommor, såddes två rediga rader med persilja. Persilja är en favorit, har den till allt just nu och när frosten närmar sig, kommer den frysas in.
Nu skymtas en utav de bäddar där (typ) bara blommor samsas. Dessa bara-blomster-bäddar är som sagt väldigt mycket färre i år än tidigare. Och det har känts så, så lagom.
Många, maffiga lejongap och ett litet gäng zinnior.
Fast nä, inte ens den där bädden är utan ätbart.. ni ser att där samsas zucchini i ytterkanten också.
Tycker det är perfekt att sätta zucchiniplantor så, ytterst i bäddarna, så får de leva sitt egna liv och breda ut sig där.
Högra bilder, där ser ni förra årets nya hit; Harört. En utfyllnadsblomma som är lätt att driva upp, otroligt dekorativ i buketter, står länge i vas och är skit-enkel att ta egna frön ifrån. Tips, mao!
Rödebetor. Ja, bädden är nästan tom ser ni. Tur att det finns många rader i rotsakslandet utanför staketet. För jag kan knappt tänka mig något godare.. ugnrostade, med fetaost strösslad ovan eller med en fetasostkräm. Magiskt. Nästa år, ja då blir det ännu mer rödbetor.
Här en liten vildvuxen del .. en del brännässlor, prydnadsgräs, men mest en massa kralliga zucchinis…
.. och fluffiga astrar, prydnadsgräs och den där blomman som jag sedan förra sommaren, är helt, helt kär i; Rips. Eller Risp? Jag lär mig aldrig. Fantastiskt härlig i bukett och så är det ju en evighetsblomma också, så flera små buntar är intagna och torkade. Fint att ha till mitt i vintern.
Japp. En såkallad ”misslyckad bädd”. Ja, vad ska jag kalla den då? Dåligt utnyttjad plats.
En himla massa rosenskära (varför så många, Emmeli? Du behöööver inte sådär många rosenskäror här längre….) och några gröna pinnar? Jag försökte driva upp.. vad heter dom nu då? Lövkoja! Ja, lövkoja. Men när jag satt ut dom i början av sommaren, möttes jag en morgon av ett gäng kala, gröna pinnar bara. Plantorna hade sett så fina ut.. men något… eller någon? .. hände. De små liven har ändå hämtat sig imponerande.. och några blommor har det blivit. Och SOM de doftar, HIMMELSKT! Såååå… jag ”måste” nog göra ett nytt försök till nästa år. Men, då sätter jag iiinte de såhär glest och på en så bra (till annat alltså) plats. Mer rödbetor istället, ja…
Nu! Framme vid en utav mina stora stoltheter här inne, denna sommar. Broccolibädden. Den ena. Den andra, med spetskål verkar jag ha missat att fota. Nåväl. Broccoli. Smörstek, ugnsrosta, koka soppa, ät som den är. ÄLSKAR! Gjorde bädden lite trevligare genom att sätta tagetes i kring.
Nöjd trädgårdsodlare. Fångad med kameran av åttaåringen. Tack Junihjärtat!
Nu är vi snart runt, hörreni! Har ni somnat? Eller orkat hänga med hela vägen?
Grönkålsbädden. Ser ni! Så mycket maat! Att smörsteka, ha i paj, pasta, ugnrosta, göra chips utav.. äta som den är..
Och ja, ni ser och märker ju, fortfarande ryms här mycket blommor. För det finns kanske inget vackrare, tycker jag, än när blommigt och ätbart samsas. Här, grönkål, små fluffiga astrar och vit praktvädd. En kombo jag tänker behålla!
Och det där var ett varv innanför det röda staketet, det.
I lilla växthuset samsas småtomater och smågurkor.
Finns det något godare?
Och här, det lilla dill-, och rotsakslandet. Morötter, rödbetor och dill.
Nu har morötterna växt på sig än mer och det är sån otroligt härlig känsla att gå ut i dimmiga septembermorgonen och dra upp färska morötter till skolbarnens ”fruktstunder” under dagen. Så tacksam, för hela alltet, liksom.
En liten summering av året;
-Vi valde en liten buskig, gul tomatsort, Venus’, som varit helt otrolig. Små plantor som givit så ofantligt med småtomater. Dock saknar jag lite att ha några plantor som blir högre, samt rööda tomater. Så nästa år blir det förmodligen både denna låga sort + en lite högre.
-Har inte en enda solros i år. Vilken tabbe. Vi som samlade så mycket frön förra hösten..skulle ordna oss ”en hel solrosäng” i år… men de föll mellan stolarna så att säga. Hoppas på solros-revansch nästa sommar.
-Bädden med haricot verts, togs över att den där fröpåsen jag strösslade ut ”för humlornas skull”.. en himla massa vilda blomster det blev, kul, men inte nödvändigt i en hel köksträdgård där det ändå växer en massa som humlorna kan gotta sig i. Nytt brytböne-försök nästa år alltså, utan samsandet med blommor.
-potatislandet har haft och har, så otroligt med ogräs.. vi ”glömde” (hann/orkade inte/etc) att täcka mellan fårorna. Det är ju nämligen en hit, att täcka med gräsklipp tidigt på sommaren, för näring och dämpade av ogrästillväxt.
-Ännu mer broccoli! … men kanske inte 19 plantor i EN bädd.. .det blev lite väl tätt, vaaa…
.. i övrigt känns det bara så himla bra, lagom och härligt med mängd och sorter av både blommor och ätbart nu. Så himla glad! Nu väntar sluttampen-njutandet av happyplacet, plocka blommor och skörda allt eftersom och innan vintern tar vid hoppas jag på att ha hunnit tömma alla bäddar, gödslat och bäddat om inför nästa odlingssäsong… något som går lika bra att göra till våren, ja.. men efter att för första gången förra hösten, ha orkat göra det under hösten och känt hur härligt det var i våras att mötas av ”en städad köksträdgård” som bara ville pysslas om det lilla innan det var helt redo för sådd och utplantering.. ja då känner jag mig peppad på att göra samma städryck även denna höst.
Låt höra, hur har det gått för era odlingar i år? Har du sått något nytt och roligt? Något du tänker rata till nästa år? Något du önskar odla mer av? Berätta gärna, så himla roligt att läsa om era påhitt!
Så det där var veckan där augusti blev till september..
Veckan susade fram! Och himmel vilket avslut den också fick. Häng på! Här kommer ett gäng glimtar från våra senaste dagar innan vi kikar på nya veckans hittepå;
Måndag!
Den första efter sommarlovet. Ovant tomt hemma under förmiddagen. Vi tog hand om djuren och tog sedan en tur genom köksträdgården. Plockade in färska blommor och en redig zucchini att baka kaka utav.
Snabbt efter lunch, fylldes hemmet med både skolsyskon, kusin och vänner och allt kändes så gott. Det blev en redig mysmåndag. Som dessutom avslutades nere hos Pinglan-grannen, där vi blev bjudna på middag. Ni anar lyxkänslan!!
Vidare under veckan tog vi fortsatt hand om gården, djuren och de dignande vinbärsbuskarna. Kokade livets första rödvinbärsgelé. Så himla trevligt göra! Och så gott det blev!
Skörd. För att kunna laga lunch. Just nu steks det grönkål till typ alla maträtter. Steks i smör med en hackad gul lök. Så makalöst gott. Äggröra, den där grönkålen och grönsakerna, blev en lunch. Underbart gott!
Det blev äääntligen en liten lillväns 5-årsdag och vi fick vara med och fira och äääntligen lämna över den där stora enhörningen som vi längtat så efter att få ge, till lilla H. Det blev succé faktiskt! Och då kändes det där fantastiska andrahandsfyndet ännu bättre.
Kombinera fotbollsträningarna med att motionera under tiden, är en hit tycker vi. Samtidigt sovs lillebror ner för natten. Och springs det, så hinns det tittas en lång stund på fotbollsträningen också. Så finurligt hela alltet! M och jag turas om. Den här kvällen hade jag Juni med mig också, som cyklade intill.
Så vaknade vi till fredag. Lill-Olof hjälpte mamman att städa i ordning lite i renoveringsröran. Med nya dörröppningen, ”nya” dörren och all pärlspont.. kände vi nästan inte igen oss. Älskade gammköket njuter också!
Innan skolbarnen tog helg, hann vi päron springa en röjjig runda tillsammans med sovande Lillminsting i vagnen.
Helgen inleddes här. Hos älskade torparna.
Det var äntligen dags för oss att få bjuda igen med arbete. Sommarens hö-bärar-hjälp byttes nu mot snickeri och fönsterputsande. Vi hade så otroligt trevligt. Arbetardagar är en hit, tycker vi alla, stora som små! Jobbade på. Åt så ofantligt gott. Barnen lekte och lekte. Susade mitt i allt till lillsjön för kanske sommarens sista dopp. Så uppfriskande! Somnade godare än gott till kvällen.
Det blev lördag. Med kalas i luften. Det plockades in stora bunten blommor.
Bands buketter. Ströks skjortor. Ord skrevs på små kort. Paketen var med. Kalaskläderna på. Ruffsiga frillorna hyfsat kammade. Kamerakortet tömt och batteriet laddat. Nu skulle vi iväg, på Dop & 30-årsfest!
… här är vi framme i kyrkan och ”hittepå-fotografen” (undertecknad alltså) höll på och testade in ljuset och ställde in kameran. Kröp undan, satte mig på plats.. tillsammans med övriga församlingen. Undrade lite, vart dopgänget var? Skulle dom gå in?
Aha, okej….?
Så plötsligt börjar musiken spelas. Portarna slås upp. Och där var minsann inte bara ett vackert dopfölje. UTAN ETT BRUDFÖLJE. Lurige ”Lillis och Lill-Svågge” alltså. Min systerdotter (som är som min lillasyster, 5,5 år yngre = min ”Lillis”) och hennes J. Hade grundlurat så många av oss. Gissa om hittepå-fotografen fick en svettpärla eller två i pannan.. när hon insåg att det minsann var vigsel och bröllopsfest som skulle fotas. Men SOM jag njöt. Och kände mig ärad över förtroendet.
Festen inne på logen som A och J förvandlat från ”går knappt att gå in i pga så många prylar”, till något helt, helt magiskt. Med ljusslingor i massor, vackraste dekorationerna, kristallkronan i topp. Hänförda och så tacksamma över att ha fått vara med på hela alltet. Vackrare och godare avslut på augusti får en leta efter!
Vi vaknade till den första septemberdagen. Söndag. Regnet smattrade mot rutorna. Gäsparna avlöste varandra. Efter frukosten tog jag Lillminstingen och gick ut för att skörda inför lunchen.
Bakade ännu en zucchinikaka. Dukade fint i salskammaren. Och lagade lunch, tillsammans med M. Medan han makade burgare och karamelliserade lök, snodde jag ihop potatis och rödbetor i airfryern, vispade ihop fetaoströra och strösslade fram diverse grönsaker.
Och så kom dom, darlingarna! ”Mostes Mia” som Olof säger. Min näst äldsta syster. Hennes fina C. Och så MammaMormor och PappaMorfar.
Vi lunchade och pratade livet.
Drog med mig glittrigaste syrran av oss alla fyra, ut bland odlingarna, förbi hönsen, genom landen, in i lagårn, ner till hästarna och så vidare. Vi lever så olika liv, vi här i lilla byn och dom i stora staden. Men vi hejar på varandra och stöttar, i vått och torrt! Det är så fint. Äntligen fick min luktärtsälskande syrra en redig bunt med sig på riktigt också, och inte bara genom skickade bilder med orden ”här är till dig, önskar du kunde känna doften”.
Och Zucchinikakan blev succé ännu en gång, med nykokt jordgubbssylt med bär från gården. Vispad grädde till. Oslagbart om ni frågar mig. Har du inte provat denna kaka. GÖR DET!!
När söndageftermiddagen kom var vi bortom trötta, allihopa. Men vi kunde liksom inte gå och sova 16.00… så lite tv-mys för barnen, snickrande för pappan och målande för amman, satt gott för kök och själ. Sen tog vi tidig kväll. Kära hjärtanes, vilken vecka. Vilken HELG!
Nu är en ny vecka här och vi har massssor vi önskar göra under veckan…
Önskeplaner för vecka 36
-Vardagslivet! En dag i sänder. Med allt vad innebär. En lite lättare känsla idag, än för en vecka sedan. Allt det nya börjar landa. Det ska nog bli bra, det här med.
-Komma ikapp bland tvätt och städ! Olof hjälper mamma så väl. Förresten! -på tal om tvätt och städ. Glöm inte att rabattkoden gäller en liiiten stund till, för att få 20% rabatt på hela sortimentet hos Västerbottenssåpa, menar jag! Koden dromgardsliv20 är det som gäller. (Reklam för Västerbottenssåpa).
–Oooch, skördetider, äär ivriga tider! Det finns oändligt med göra ute på gården och i landen. Den här veckan hoppas vi hinna med en del äpplen. Koka mos och pressa must. Kanske bunkrar jag med ett par favorit-äppelkakor också.
-Möta första helgen i september! .. några ska iväg på äventyr, någon ska spela fotbollsmatch långt borta, någon ska sätta in ännu en pardörr i hemmet, någon ska bara hänga med på hela alltet och någon ska ”rodda med ditt och datt och allt runtomkring”.. ser så fram emot denna helg!
…
Önskar er alla en fin första septembervecka. Ta hand om er, allt var ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Om en vecka.. eller kanske, kanske åtminstone en sväng här inne, innan dess….
-Det var nu bara det lilla slutet kvar av sommarlovet. Vi kramade ur det, allt vad vi kunde, jag och barnen. När det bara var några få dagar kvar av Det Evighetslånga Sommarlovet… lovet, som helst aldrig skulle ta slut… då, sköljdes modern av en sådan enorm separationsångest. Livet, livet..
Här kommer några glimtar från sommarlovets avrundande, samt en från just nu-rapport. Häng med!
Sommarlovande. Sådär helt helt utan minsta lilla skärm som stör små hjärnor från lek, vila och kreativitet. Kojbygge och lekstugelek pågick här. Och jag fick vara ”en fluga på väggen” bland alltihopa.
Ta hand om sin lilla ponny och vara högst involverad i lunchlagandet. Också sånt som hör livet till här hemma.
Kvällsdoppen i sjön..
Junis höna, har idogt legat och ruvat senaste veckorna..
Vi har ätit (och äter) Skördemåltider, en efter en.
Att gå ut i landet och hämta in potatis och morötter, rödbetor, broccoli, persilja.. ugnsrosta rotsaker.. eller vad säger jag; airfry:a (använder vår konstant just nu!) menar jag ju! -både rotsaker och kyckling. Tillsammans med en fetaostkräm och massor av persilja på toppen.
-Så himmelskt gott!
Sista sommarlovslördagen band jag denna bukett och tjavade sedan iväg med övriga gänget. Vi drog på ”Sommarlovsavslutning hos barnens Farmor och Farfar. Världsgod middag inmundigades och barnen hade skatt(godis)jakt och lekte järnet med sina kusiner. Himla, himla trevligt!
Den här stilen på stora delar av vår nedervåning har vi haft. Eller ja, har.. men nu har det hunnit hända en del sedan denna röra. Skönt. I långa perioder är jag såå tålig på stöket, är absoluut iiinte oskyldig att tycka ”ska vi inte börja med det här och det här” eller haka på M´s likadana idéer… sen går det till en gräns… OCH JAG BALLAR UR. Totalt. En eller två gånger per år typ. Jobbigt i stunden, när alla bygg- och renoveringspåhitt bara känns övermäktiga bland alla små gulliga virvelvindar och liiivet liksom, som ska levas mitt ibland allt. Men det där ”psykbrytet” är också bra, för alltid landar jag i hur otroligt lyxigt det är, det vi håller på med.. att det är ok att tycka det känns motigt ibland, men påminna oss om, att det här är vi och våra idéer och påhitt, där vi bygger vårt hem och liv. Lyx lyx lyx.
Och soliga dagar som denna, går det ingen som helst nöd på oss.. då lever vi i vanlig ordning ute och just nu är köksträdgården som en enda dröm. Så tacksam att frosten hållit sig borta än så länge. Allt är så fint fortfarande.
Hundvakt har vi varit också. Passar oss perfekt. Kan inte ens tänka mig in i hur logiken skulle gå ihop med en egen hund just nu, än fast det absolut finns önskningar om en egen hund från typ alla familjemedlemmar här hemma (minus ”någon”… nämner inga namn…). Att då få låna, promenera, busa, gosa… och sen lämna tillbaka. Är helt ypperligt!
Sista sommarlovsdagen kom… och jag kunde knappt andas, kändes det som. ”Sista dagen, för lilla Bertil.. att vara helt helt fri, innan skolplikten tar vid”. Vemodet visste inga gränser den dagen, men jag bestämde mig för att njuta allt jag kunde av dagen. Vi drog till skogs! Och levde livets liv. ”Blåbärskrig” pågick bland busungarna, mamman plockade några liter blåbär och så gofikade vi. Ett himla fint avslut på lovet.
Blåbärsfläckiga om kläderna tjavade vi en sista gång ner mot lagårn, för att kolla till den ruvande hönan. Trygga och bara härligt pirriga, somnade gänget till kvällen. En sån ynnest och tacksamhet i sig. Och ett så fint sommarlov, i våra hjärteaskar.
Första skoldagsmorgonen kom. Dimman låg tät över åkern, vi gick ut i köksträdgården och skördade inför skolbarnens fruktstunder. Både jag och M var med när alla barnen skulle lämnas. Alla tre så peppade. Det kramades hejdå. Skolbarnen stannade tryggt på skolan. Pappan på kontoret. Och Mamma och Lill-Olof drog hemåt. I smyg.. gick jag runt och snyftade vidare,.. likt jag då gjort de senaste dagarna. Gav mig ut med trött lillvän i vagnen.. kutade skiten ur mig och tillät mig känna mig exakt så ledsen och sorgsen som jag gjorde.
Och knåpade ihop en reel. Som ni var många som tittade och reagerade på … se denHÄR, om du missat den.
Poff var det fredag och lilla korta skolstarten hade landat fint hos oss alla. Vi gjorde oss kalasfina och tog pressanger och blomster och drog iväg..
.. hem till mina älskade päron. Pappsen fyllde år. Så himla mysigt och gott, att få fira ännu en födelsedag tillsammans.
.. och vad möttes vi av när vi kom hem?
Lilla Gullefjun!!!
Den första av tre små kycklingar som ruvats fram helt och hållet på naturligt vis. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Nykläckta små liven. Äntligen här!
Alla njöt av helgen. Fotbollsmatcher hit och dit. Jourande. Och norpande av vila och återhämtning på olika vis, övrig tid. Augusti är sitt vackraste just nu.
Skördar, bakar och lagar. Och diskbänken ser absolut ut såhär mestadels av dagarna.
Söndagen var en otroligt regnig historia.. som till kvällen sken upp och röda vinbären lyste som pärlor i kvällssolen. Tankade på tillsammanstid, var vi nu redo för en ny, hel, skolvecka (nåväl, barnen redo.. och nånstans hade mamman också börjat landa…)
Ännu en gång stuvas vardagen om.. samma steg som tagits vartannat år sedan 2020 när Storebror började förskoleklass. Barnen är hel-redo och det gör mig så lycklig. Och stolt. Att se de trygga, direkt från hemmalivet, börja på skolan så självklart. ”Det är bara mammahjärtat som ska hänga med”. Så är det. Och snart är det nog i kapp, ännu en gång. Snart har vi en ny hemtam vardag.. med några timmar skola för Tripp Trapp Trull.. och många timmar hemmaliv. Lillminsting är förstås helt hemma. Inte omysigt, alls.
Nu är vår första riktiga vardagsvecka igång.. hösten smyger kring hörnet..
Önskeplaner vecka 35
-Ta oss ann, med gott mod, Första Riktiga Vardagveckan På En Hel Evighet… kräver god planering, mysiga vardagspåhitt, mycket vila. Just så.
-Lillen och jag har en del att beta av tillsammans! Som att plocka in lite mer röda vinbär, åka till stan för ärenden.. och mysa, massor.
-Leka med finvännerna efter skolan!
-Jag ska på ett mycket spännande möte!
-Ta hand om kycklingarna!
-Fira ut augusti med både barndop och 30-årskalas. Det blir kul!
-Möta september! .. längtar.
.. men innan september tar vid, ska här omfamnas, varendaste augustidag som är kvar. Allt har sin tid.
Hoppas att ni mår bra! Jag hoppas att vi ska höras lite mer frekvent här inne nu när vardagen är igång igen.
Senaste kommentarer