Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig!
För två år sedan, när krigshelvetet bröt ut sådär skakande nära oss, gjorde världsläget mig sjuk. Sjuk, av oro. Inte särskilt konstigt. Ej heller ovanligt, jag vet. Men, till vilken nytta!? -ingen. Så, där tänker jag ICKE hamna igen. Till fullo istället göra vad jag kan.
Livet pågår NU, egentligen precis som vanligt om du missförstår mig rätt. Här ska INTE sluta levas, tvärtom! Nu står vi upp för dom som kämpar, jordar oss och ser till att leva så gott vi kan. En dag i sänder.
Ja, världen drömmer om fred och ro, men läget ser annorlunda ut just nu. Jag hör min Lena i himlen sakligt säga; ”vi får förhålla oss”. Och det ej, genom att bli förlamade av oro. Däremot! Kan vi göra oss förberedda, på alla möjliga scenarion… tänker på var vår hemberedskap, som ju är himla klok att ha, alltid. Något vi egentligen ju har en skyldighet att ordna oss, faktiskt.
Oavsett om det handlar om att det blir snöstorm och längre strömavbrott eller att KNALLHATTEN(min systers sötare ord för idiot) i öst jäklas med oss på annat vis, så behöver vi alla se till att vi kan klara oss ett tag utan samhället till hjälp… detta, för att det då möjligt haltande samhället, ska kunna hjälpa dom som verkligen hjälpen behöver.
Att trygga sin flock, liksom! Det vill man ju. Vi lever redan mycket så, hushållande, men vi kan göra mer.
Vi stampar ner fötterna hårt i marken nu, hörreni! Tar en väldans massa djupa andetag, ÄNDA ner i MAGEN! Och så ser vi till, att ordna det för oss lite extra. Utan panik och med känslan att vi är trygga och starka, tillsammans.Ok!?
Känner scouten i mig koka av iver. …. ”Var redo! ” – ”ALLTID REDO!” .
Så, hur tänker vi preppa oss här hemma på Drömgården? En bit på väg är vi förstås redan.. men slutmålet är, att vi kan klara oss ett bra tag, aaallra minst en vecka, på vår hemberedskap. Tänker såhär;
Utrustning av olika slag! Vi har en nödradio, powerbank, pannlampor, ficklampor, stormkök, täljknivar, sovsäckar, ullfiltar.. redigt med både tändstickor, batterier, lampolja (plus fotogenlampor) , fotogen och ljus av olika slag. Kläder för alla väder. Tält.
Vatten! 200 liter är lagom för vår flock att bunkra om man tänker att vattnet ska räcka i en vecka ( 3-5 liter vatten per person och dygn är lämpligt)
Skafferimat! Bunkra sånt som håller länge i skafferiet/matkällaren (enbart sånt som vi vet att vi äter annars! såsom bönor, linser, krossade tomater, matvete, buljongtärningar, havregryn, hårdbröd, pasta, mjöl, socker, salt, nötter, ost på tub)
Fryst mat! Så smått bunkra för frysen, men ej i samma utsträckning som torrvaror. Så, lite mer som vanligt egentligen; ha lite extra mejeri i fryslagret helt enkelt.
Odlingsstrategi! Odla potatis såsom vi redan gör, årsförbrukningen är en guldgruva. Odla exakt bara sånt som vi vet att vi äter! Mycket morötter, rödbetor, grönkål, zucchini och potatis, som sagt. Med det inte sagt att annat kommer att drivas upp, men det är dessa grödor som enkelt kan lagras i matkällaren. Och grönkål, ja det skördar vi ju fortfarande färskt (häftigt, va!? tåliga, tåliga grönkål!).
Husapoteket! Det är ständigt proppat här hemma, med allt från febernedsättande, första hjälpen-kit, sårtvätt, tandkräm, tvål, plåster till annat vi kan tänkas behöva, som våtservetter och blöjor..
Pengar! Lämplig mängd kontanter, bra att ha.
Värme! vårt hem är fortfarande extremt sårbart om strömmen går. Vi har nyborrad bergvärme, men det hjälper ju ändå inte då. Nu är tid att ge oss i kast med att ge kakelugnen i salen liv igen! En egen liten skog har vi, så ved finns alltså.
Hjärtevänner! .. en så ofantligt viktig och vacker del, alltid. Grannar, vänner, familj och för vår del; bybor. Vi är ett team!
… har vi glömt något, tycker du? (tillägg; ni kan nu läsa i kommentarerna, så goda ord och tillägg ni gjort. TACK!)
Jag tänker hålla fast vid scoutkänslan, den gör mig laddad med god energi.. nu när Lillminsting blivit så pass stor, så vore det ju på sin plats att vi äntligen ger oss ut på en riktig hike tillsammans. Så himla härligt det vore! Och dessutom, bra träning.
…
Jag är PEPP på prepp. Känner mig stärkt och lugnad av att dona istället för att sluta andas och bara bli rädd.. att istället göra oss beredd.
Och du! Gör INTE som jag gjorde för två år sedan; jag höll tyst om min oro, svalde den då jag var så rädd att oroa någon annan… men det är ju tvärtom jag borde tänkt! – att höra att någon annan är orolig kan faktiskt både lugna och stärka, ingen är ensam i det här. Vi gör det här tillsammans.
Till sist, några ord som bara byggde bo i mitt hjärta med ens jag fick läsa dom (tack fina läsaren Anneli för dom orden, som du berättade ursprungligen är ord som psykolog Anna Tibelius skrivit );
”Den stora världen kan kännas mörk och hopplös, men det är i den lilla världen vi kan få vår motvikt till hopplösheten.
Det som ger trygghet, lust, frid, motivation, hopp och livsglädje kommer oftare från vad vi gör, tänker och känner tillsammans med dem och det som är nära.
Om den stora världen känns mörk – gör din värld mindre och fokusera på det som är nära och kan upplevas i din fysiska närhet”
..och idag sa vi hej till vardagen! Låt oss blicka tillbaka till vad vi fått fylla jullovsdagarna med efter den fantastiska julveckan som ni ju redan fått läsa om …
Kan vi börja här? V ä d r e t. Har vi någonsin haft ett så vackert jullovsväder? Långturer i detta vackra. Och min själ har jublat.
Nyårsmiddag på ”Ristorante Mama Birgit”. Med inledning av firandet i PappaMorfars vedeldade bastu. Hallelujah!
Hejdå 2023, hej 2024! Någon timme innan tolvslaget var vi hemmavid igen, hos djuren. Jag kutade i numer sedan fem vintrar tillbaka vanlig ordning, ut till hästarna. Pojkarna är så coola men tycker det är gott med ”hästmamma” som har gottigheter med sig, nära… då går det enklare att tänka bort dom där nedrans raketerna.
Just det! Vår diskmaskin sa tack och godnatt för evigt också. Men äsch. Handdiska kan vara himla trevligt om man får ta det i godan ro!
Vi har haft sådant disk-teamwork så ni anar inte. Allt går så lätt om man leker sig fram.. här hade vi disk-fabrik.. bråttom hade vi också. Att ha bråttom på riktigt är fruktansvärt. Men att leka bråttom, är vansinnigt roligt!
Vi har lekt ute i timtals också förstås. Barnen har gjort varsina snögrottor. Vilket väckt sådan utelek-iver att inget lockat mer än att få ge sig ut och fortsätta i kojan… även kvällstid, när snön yrde och femton kallgrader härjade. Fantastiskt ju! Exakt såsom jag minns min egen barndoms vintrar.
.. och att få komma in till värmen sedan, sörpla varm choklad till kvällsfika.
Vi har lagat och bakat för fullt, perfekt sysselsättning OCH gott med lite extravärme….. burr så kallt vi haft. Tre lager ull har känts lämpligt. Här inne, alltså….
Fylla hemmet med Hjärtevännerna från norrnorr, värmde också på det godaste vis, både hjärta och hurven kropp.
Vi hade som jullovs-mål, den skäggige och jag, att barnen skulle få åka skridskor så det stod ut genom öronen på dom under lovet. Barnen äälskar att åka skridskor. Och tack Gode Gud för att vi fått vara friska, kunna träffa älskade människor som vi önskat och göra allt det vi önskade…som att åka skridskor gång efter annan. Här på isen har jag tappat räkningen på hur många gånger vi varit. Sån lyx att bara ha denna fina is några minuter hemifrån. Nu är frågan om tvååringen ska få prova på skrillor också..han verkar redo, visst?
Strax innan den allra värsta kölden slog till, mötte vi upp Familjen B ännu en gång under lovet, pappor och ungar lämnades hemma efter skridskoåkande medan mammorna tjavade promenad tillsammans. Sen blev det limpa-fika för hela slanten när vi kom hem. Lycka att ha så fina vänner här i byn!
Lite sånt här har vi hunnit också! Heja M som gjort att bergvärmen jobbar på i ännu ett rum nu. En redig radiator är satt i köket nu.
Denna röra ovan…
… var som borttrollad några timmar senare, då vi bjudit över Svärisarna på trettondagsaftonsmiddag. Lilla MiniMe var med och hjälpte mig fixa och greja, såsom hon älskar.
Hönsiga Hästmamman har kutat ut till hästarna och hönsen och pysslat om lite extra när det under några dygn var som allra iskallast… sett till så det varma vattnet hålls i schack, strösslat ut extra lös-hö i småtussar i hagen så hästpojkarna har kunnat äta sig varma och goa..och småhönorna har också bäddats om extra. Här var jag påväg in efter en kvällstur ute hos djuren. 25 kallgrader och så vackert. Tänkte på lyxen att få gå in i ett tryggt och varmt hem.
Trettonhelgen blev en lugn variant för oss som var på hemmaplan. Vi tog hand om gård och djur i svinkylan. Tog oss också en mysig tur till bibblan. Familjens storpojkar var iväg på hockey-cup hela helgen.
Jullovsavslut i syn! Pussel på rad och ännu mera snölek. Så otroligt tacksamma för detta helt sanslöst njutbara jullov. Så tacksam att vi nu också ser fram emot vardagen. <3
…
Önskeplaner för vecka 2
-Låta jullovet kroka arm med vardagen! .. med allt vad det innebär och i det schvung/o-schvung livet önskar… ingen riv-start i sikte, nej.
-Gå på ”tyg-loppis!” med barnen! … jo förstår ni; var det möjligtvis så, att jag och M fick en symaskin i julklapp!? Att sy-peppen är större än någonsin!? .. –JA! Tänker att på loppis kan vi hitta tyg att övnings-sy olika grejer utav.
– Försöka masa igång jobbhjärnan!.. ta tag i den där efter-jullov-röriga mailen, tacka ja/tacka nej till samarbetsförfrågningar, svara på den där intervjun till tidningen som vill uppmärksamma Drömgårdslivet.. och så vidare. KUL! … känner bara att orden är i januari-mode… lite gömda sådär. Det kommer, det kommer….
-Ha hovis på besök!
-Tacka och dansa ut julen för den här gången!
-Möta januarihelg med hockeymatcher och annat.
….
Jag hoppas så att ni haft det gott, fått ladda batterierna lite extra. Önskar er nu en fortsatt god januarivecka! Ta det varligt, känn in naturen.. inte är det vår än, inte!? Tror inte det är meningen att vi bara ska kasta oss från julens iver och försöka sjåa igång någon slags vår som är månader bort. Ta´t lugnt vill jag säga. Eller för tusan, gör som du vill! Men känn att det är okej att starta januari i sakta mak, med djupa andetagen, lagom fart och fortsatt vintervila.. känna in läget, liksom. Du vet.
Ta hand om er, allt ni kan. Så hörs vi snart igen!
Vilken julbubbla vi hamnade i. Vilken jul det blev! Hoppas att ni också haft det gott!
Här kommer några glimtar, närmare bestämt 39 stycken, från Julen 2023… håll tillgodo, många bilder, några ord!
Julaftonsmorgonen! Med småungar som vaknar i iver och fann varsitt paket under lillgranen.
Barnens pirriga småmagar och stora iver bara osade genom hemmet. Vi gladdes åt avslutet på julkalendern och suckade lite vemodigt åt att lilla Nissen hade flyttat ut.. så fint att han avslutade med ha förberett kaffebryggaren till mamman och pappans morgon-julekaffe..
Nu var hela gänget i sina julstassar (den ena köpt på secondhand, resten ärves från syskon, eller kusiner, fina va!? .. utbrister morsan, hundra procent partisk).
Gottebordet fick flyttas upp på höga skänken i Salskammaren.
Väntan.. ”kommer dom snart….?”
En koncentrerad finfarsa fixade nytt kaffe!
Jag bar min mors klänning… och min Lillminsting i famn.
Tjohoo! Nu kom MammaMormor och PappaMorfar, med klappar i säck och stora kramar.
Nu var det dukat och klart i Salskammaren!
Innan vi högg in på kakor och sötebröd, åts julgröten och skinka på ”Mors juliga rågsiktslimpa”, ni vet.
Efter ivrigt paketbytande tog vi oss ut. För i år var det Bertils tur att finna en alldeles egen spark, som stod med rött snöre där nere i lagårdsstallet. Hästarna fick sitt julgodis av PappaMorfar också. Sen susade vi en snabbsväng till lillbyn på andra sidan vattnet. För att önska fler familjemedlemmar God Jul.
1800 eller 2000-tal… det vet man inte riktigt. Tacksamhet så det förslår, det råder det inga tvivel om, i alla fall!
9-åringen förevigade sina päron som stod och halvfrös ute. Vi vinkade Morfars hejdå.. och gav visst varandra årets julkyss. Hoppsan!
Nu var det dags för en ivrig timme för husfolket. Barnen önskade förstås att vi skulle haft tid att slå oss ner med nya leksakerna och bygga och greja.. men se, det hade vi inte. Det hade däremot vår älskade Pinglan-granne… som vi ringde upp för lite fika och häng med barnen, uppskattat av samtliga parter.
Husbonden tog hand om djuren..
Och Husmor donade i köket med maten som skulle tas med till aftonens knytiskalas. Nu började klockan närma sig tre och vi bylsade på oss…
för att gå lilla vägen hem till Farmor och Farfar..
Kramar och Kalle Anka, Dignande julbord och en hel klase med småkusiner och dess päron samlades hemma hos mina fina Svärföräldrar.
Farmor läste och spred Julens budskap och stora barnen lyssnade igenkännande…
..ni må tro att det fnissades högljutt när ena lillungen mitt i läsningen av Julevangeliet, tittade storögdt på sitt ena storasyskon och med sin minsta, ändå väldigt tydliga röst viskade; ”Viiissst äre tjåkigt!?”.
Störst och minst i vår familj, i lika julstassar, sittandes på prick samma vis, ser ni? Jag kolavippar.
Ätandes efterrätt, den där kakan jag gjorde som experiment av årets sista succhini, ni minns? Falsk ostkaka, med saffran och extra mycket mandel.. en sådan otroligt god kaka det blev. Till nykokt hallonsylt och vispgrädde.
Vi tjavade hemåt till kvällen. Med en så otroligt bortskämd och rik känsla.
När juldagsmorgon glimmar… i ottan Emmeli till kyrkan gå. Så är det. Min julestund. Från mig själv, till mig själv. Övriga flocken snusade gott medan jag susade iväg.
Och sen, var det Juldag hemma med barnen, för hela slanten. Bygga, sörpla kaffe, leka. Lite friskluft och djurfix.
För att till kvällen åka hem till min barndomsby och mina föräldrar, få äta Mammas julmat… jag blir helt rörd bara jag tänker på det. Dela kvällen tillsammans, med mina ena Storasyster med familj också.
Annandag Jul!
En timme med barnompysslande av Farmor blev till en timmes prommis med den skäggige. Otroligt härligt!
Så blev det Tredjedag Jul!
Och jag dukade i hela hemmet, för nu skulle det bli julebaluns här i gamla gården!
Assistenten åkte fram. Rimmat fläsk inhandlades, ja för någon gris har vi inte (ännu). Men pärkällaren leverade potatis som skalades.
.. och stora Paltkitteln fylldes med vatten som saltades väl.
Hemmet fylldes med älskade Storfamiljen. Nästan alla mina syskon med näästan alla i sina familjer. Och så mina päron, förstås. Vi var cirka tjoget människor. Bästa jag vet! Att få samlas och må gott tillsammans.
Medan det makades palt i köket, spelade några gitarr i Salen. Småttingar lekte och värmen osade från både ljus och människor… vem saknade radiatorer i något rum då? Ingen.
”Mostes Mia” (som Olof säger till sin Moster), min Mellanstorayster, är helt feeeeenomenal på att maka palt likt vår Mormor Syrena gjorde. Det är alltså inte blodpalt vi pratar utan pärpalt med vete- och kornmjöl i och rejält med tärnat rimmat fläsk. Smörklickar, Mors lingonsylt och redigt med iskall mjölk..
Det blir inte godare än såhär. Och ni ska höra hur vi låter och mår när detta inmundigas. Löjligt mm-ande!
Efteråt har vi sånt paltkoma att det knäpps upp brallor och pustas… jag hade förberett små mini-pannacotta med syrliga skoghallon och limesocker på toppen. Sen följde en hop timmar av det ljuvligaste slag.. när samtalen avlöser varandra och när klockan slog midnatt och fullmånen lyste så kraftigt, så kramades vi hejdå och stöp i säng.
Fjärdedag Jul! Och detta ljuvliga gästande. Vår senaste familjemedlem. Ännu en liten stjärna att älska. Så rikt. Om jag njöt av att få gosa bäbis, få lilla M att somna i famn? VAD får dig att tro det!? …. 😉
Till kvällen lämnade jag man och barn hemma, drog på mig kappan jag inte haft sedan Bertil låg hemligt i magen.. susade till grannbyn med Mor, syrror och syskonbarn.. till kyrkan, för en sagolikt vacker Julkonsert.
Idag är det Femtedag Jul… och jag går bara runt här hemma och gottar mig, i känslan av denna jul. Enorm tacksamhet. ”Tänk, att vi fick en jul där alla bara äntligen fick ses, kramas och umgås”. Sannerligen årets största julklapp!
Hoppas så att ni haft det gott i julen, att ni har en liten stund över att bara slå er ned och sakta in lite nu.. knyta ihop 2023-säcken och våga drömma, inför det nya året.. det är något jag lägger lite extra krut på just nu.
Våran inneboende Nisse hade skickat brev till barnen förstår ni.. och hävdade att han hört vad vi päron gömt i kommande söndagens paket i ”Tillsammanskalendern”. Han var bestämd över att barnen skulle lita på honom, han menade att det tredje adventspaketet som skulle öppnas på söndagen prompt skulle öppnas NU, istället. Barnen öppnade ivrigt paketet och där bjöds dom med på bowling tillsammans med sina päron. Det visste vi päron ju, att paketet innehöll. Det fräsiga i det hela var, att vännernas Nisse ju hade sänt dom till grannbyn och bowlinghallen, också… PRICK samma stund som vi.. ..tänka sig, va. Så trevligt det kan bli när Nissar och Nissor kokar ihop hittepå.
Vi bowlade och sen ”spontanbjöd” vi hem vännerna på middag.. glöggmys till en början.
Tända så många ljus jag kunde finna.
Äta gott, höra ungarna leka, prata livet och bara vara tillsammans med fina vänner. Så fint allihopa.
Enkel pastarätt med färsk pasta till middag.
Till efterrätt serverades bland annat en frusen, lent glassig saffranscheesecake som var otroligt god. Jag sänder er receptet här på stuberten.
Saffranscheesecake!
Du behöver (till en springform, ca 20 cm):
200 g pepparkaka
75 g smör
3 ägg
1,5 dl strösocker
300 g Philadelphia Original
3 dl vispgrädde
0,50 g saffran [1 pkt]
Krossade pepparkakor, lingon eller andra bär som garnering
Gör såhär:
Botten:
Smält smöret i en kastrull. Smula pepparkakorna fint, tips är att använda en matberedare. Bland samman smör och kaksmul.
Klä botten på en springform (ca 20 cm i diameter) med bakplåtspapper och tryck ut smöriga kaksmulet i formen.
Fyllning
Separera äggulor och vitor och lägg dom i varsin skål.
Vispa äggulor och socker pösigt.
Hiva i Philadelphiaosten och saffran i ägg-gulevispet och vispa samman.
Vispa grädden separat och rör försiktigt ner i cheesecakesmeten.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum i ytterligare en bunke och vänd försiktigt ner i smeten.
Häll smeten i formen och frys i minst sex timmar. Denna kaka är perfekt att förbereda som ni förstår!
Vid servering, ta ut cheesecaken och ställ den i rumstemperatur en stund innan. Dekorera med det du önskar!
….
Väldigt gott avslut på en så busrolig decemberfredag!
Och egentligen hade det inte behövt vara något som bowling, som ju ändå kostar en slant, om än en liten sådan.. för att ha gjort ungarna nöjda ohc glada, menar jag. Nej, för barnen räcker det ju med att alla är tillsammans och gör något roligt, hela familjen. Det behöver inte kosta en krona ens. Att ge sig ut i pulkabacken, både stora och små. Eller åka skridskor hela ligan. Små, enkla hittepå som barnen älskar så.
…
Nu är det ny decemberfredag, dan före dan före dopparedan! ..Och nu har vi precis, precis fått jullov! Det känns helt otroligt härligt. Vi alla är som allra mest sugna på att bara få ett långt pärlband av dagar tillsammans. Ta dagarna som dom kommer, träffa älskad familj och vänner, sova ut om morgnarna om man vill det, kliva upp och tända ljus och sörpla kaffe i lång, lång stund om man vill det. Och förstås, frisklufta oss och hitta på roligheter ute mellan allt mysigt innehäng. Jullovsönskningarna av högsta slag!
Hoppas att ni också får njuta en skön julledighet <3
Hoho i stugorna! Jag som skulle kika in här igår, i vanlig måndagsordning, hade full rulle hela dagen och till kvällen när skrivtid fanns så hände något så väldigt bra och välbehövligt; jag somnade vid barnens nattning och sov en lång, lång natt. Vi river därför igenom en redig Drömgårdsrapport nu istället! Sedan senaste rapporteringen… har vi;
Kunnat äta våra egna hemägg till frulle.
Till lucia bakade jag och Bertil en hoper lussekransar och ännu ett litet gäng lussekatter.
Vi var till lilla bönhuset i byn och sjöng in julen tillsammans med unga och gamla bybor. Så fint.
Jag började slå in julklappar. Som för att överbevisa min älskade skäggige som tror att vi, i år igen, kommer att stå natten till julafton och slå in. Nämen alltså, så dumt när det blir så. Att sätta sig i lugnan ro, såhär en hop dagar innan, känns så trevligt. Klar blev jag dock inte.
Julkort skickades också. Bland det mysigaste jag vet. Småsockarna hamnade hos en ny liten vän här på jorden som jag längtar massor massor efter att få träffa en första gång. Sockarna, av goaste ull, hade jag införskaffat för en pyyytteslant på röda korset. Fantastiskt!
På instagram tipsade jag er bland annat om det här som vi gjort varje år i jag vet inte hur många år. Skapa julgranshängen och julepynt, av trolldeg. Något alla barnen älskar.
Vi kokade en första karamellsort. Fast den lilla sockerbagaren fick bara vara med alldeles i början, vid ihoprörandet, för hujedamig så otäckt varm karamellsmet är.
Jag lovade bildbevis på min sömnad, ju! Här har ni ”mästerverken”. Ja jag vet, omtag till gardinerna av det aaallra enklaste slag. Men jag är så URBOTA NÖJD! Hon som inte kan sy på symaskin, har ju faktiskt sytt på symaskin. Sådetså. Så, titta inte mer noga nu. Det är inte läge att ”syna i sömmarna”!
Livet pågick. Med allt vad det innebär. Sårmunnar och gäspiga morgnar, trötta päron och jullovslängtiga barn. Lycka så stor, över att äntligen få vara en helkry familj.
Fuffensfredag! Höll här på att slå in en liten julklapp. Till vännerna. Framkallade bilder med sommarminnen. En himla trevlig julklapp att ge och få. Vi hade sedan en så busrolig fredag. Men mer om den en annan dag.
Lördag och hela världen kändes blå. Barnen rejsade bakom skotern tillsammans med pappan och jag fick gå min första långpromenad på vad som kändes som en evighet. SOM jag saknar min älskade motion senaste fyra veckorna.
Lördagkvällen spenderade jag i hemmahemma-kyrkan lyssnandes till Kyrkokören och Kusin Emanuel som sjöng otroligt julefint. Det var en fräsig kväll för morsan, jag drog iväg helt solo förstår ni. Hade sällskap av Mor och Far som efter konserten bjöd på det ljuvligaste fikat. Så fint att få sitta ner och bara vara Emmeli och dotter för ett slag.
Söndag och tredje advent. Största pojkarna i familjen var iväg på en hoper timmar av hockeyspelande. Vi andra höll ställningarna här hemma. Tog hand om djuren och var till Tant G med fika och firade mini-jul.
Till kvällen klädde vi julgranen tillsammans. Vi har aldrig tagit in granen såhär tidigt som nu (chilla vanilla, ni med stress-snörp över synen; ni hinner, lugn ba lugn!). ”Bästa pyntet!”, körar vi överens😄 Så i år fick den flytta in lite tidigare där i Salskammaren. Alla hjälptes åt att klä och joodå, nog är vissa grenar tyngda med trippelhängda pumlor, liksom klädda i klasar av pynt, skapade av småfolk. Det operfekta. Vackraste som finns. Eller vad säger du?✨
Vi lämnade en helt otroligt fin tredje adventsvecka, med känslan av att livet återvänt lite efter så många dagar av energisugande sjukstuga.
Det blev måndag och efter lång och lugn hemmamorgon, susade vi ner på byn för att ordna några julklappar. Vi har fantastiska tunnbrödsbageriet med en otroligt fin delikatessbutik, med så mycket gott. Ett varmt, varmt och stolt tips från mig till er! Kika in 1923 Tunnbröd & Deli
Hela måndagen ägnade vi sedan åt kompislek i massor.
En ivrig måndag avslutades med att jag tränade mitt första pass efter sjukstugan. Så lycklig morsa där! …. som ja, blev tvärslut och däckade med barnen sedan.
Perfekt. Då vaknade vi med god energi idag igen allihopa. I nattsärkarna sattes en storstöpa deg. Som till sist blev till Mors Juliga Rågsiktslimpor.
…
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan, självaste Juleveckan!
-Greja och feja! Något litet varje dag. Vila och njuteri bland allt. Vägrar vakna tvärslut på julafton. Sådetså.
-Susa en sväng till stan för några små ärenden! (checkades av i eftermiddags, puh så skönt. Att ha med mig alla fyra kidsen gjorde att jag var tvungen att vara svin-effektiv också, hehe. Minimalt med stadstid, därmed..vilket passar mig topp.
-Baka Mors Juliga Rågsiktlimpor! (check <3)
-Baka pepparkakor med barnen! Mamma har varit snäll och gjort deg till oss så det är liksom bara sätta igång när andan faller på. Så ofantligt lyxigt och mysigt!
-Julstäda! .. verkligen inget dra fram varendaste möbel-storstädning. Nix fillipix. Längtar däremot efter nyskurat köksgolv och att få lägga på Julmattan.
-Få njuta synen av skolbarn som får JUL-LOV! .. och ja, hela familjen!
-Fira Jul! .. önskar så att vi ska få vara friska och fira tillsammans med älskade nära och kära. Önskar er så detsamma!
….
Juleveckan är igång! Och jag vill sända er några väl valda ord, som kom till mig en decembernatt..
”Det är inte hur många julklappar som ligger där under granen till julaftonen som spelar roll. Ej heller hur många sillsorter det kommer att finnas hos oss när det blir jul (psst! -noll). Det är helt ointressant huruvida dammråttorna där i vrårna, är bortskrämda eller väljer att dansa två och två eller i ring, (tack årets mörkaste tid, precis ingen seeer ens det där..). På fönsterrutorna syns otroligt tydliga avtryck av småhänder. Jag struntar helt, i att göra minsta anspråk till att ta bort dom. Vet du varför? – Jo, jag ser det som livets största charm. Och gåva. Våra älskade barn. Klart det ska få synas att här lever inte mindre än fyra sådana mirakel🙏🏻. . Vi närmar oss julen, med vinterstormiga steg. Att få vara tillsammans, stöka och greja med barnen, utefter vad som passar livet. Sitta ner och långfika, ha tid och ork att tjava på andra sidan lillåkern för att bjuda den gamla ensamma människan på en stunds jul. Det spelar min största roll. Att ta mig tiden för en extrastund i kyrkbänken och omfamnas av julmusiken, susa iväg med sparkarna och fyllas av ljudet från småungar som tjuter av lycka. Dra djupa andetag av friska luften medan decemberhimlen dansar ovanför. Där, har ni mitt julefokus. Fundera över ditt. Och håll dig till det. Nu är juleveckan här, kör lugnt min vän! ”
Okej? <3
Goda goda dagar innan jul önskar er! Så hörs vi under veckan!
Ikväll har vi varit i kyrkan och lyssnat på ett helt fantastiskt luciafirande. Där bland årskurs tre stod vår förstfödde och i ettan, familjens StoraLillasyster. Fortfarande små, men samtidigt så stora, båda två. Sjöng så fint tillsammans med sina småvänner, stöttade av fantastiska pedagoger och alla ledda av proffsiga Musiklärarna. Wow, alltså..
För precis ett år sedan den här dagen, gjorde vi det HÄR och jag känner väl, när det varit så mycket sjukstuga nu i veckor och orken ej är på topp efter det, att det är himla skönt att ha det där gjort. Men alltså, ett ÅR har gått sedan den där dagen som jag minns så väl. Minns att det var slitit men samtidigt underbart. Åren går så fort nuförtiden? Jag minns, för cirka 15 år sedan (livet innan Livet, liksom) när jag hörde orden ”ett år, det går fort, det!” av en annan vuxen och jag bara kände ”men vaaa, ett år är ju en hel evighet”.
Efter kyrkan, tjavade vi in i hemmet. Tände liv i änglaspelet. Bullade upp med gofika, nybakta saffransbröden. Och julmust.
Lussefika med mitt favoritgäng i livet.
Stunden är god. Ville bara kapsla in den. Helst stanna tiden för ett slag.
Så spelades det memory tills ögonen nästan gick i kors. Och mamman och pappan fick feeling och jammade lite. I vanliga fall hamnar vi vid ett piano och trummorna. Men ikväll åkte stränginstrumenten fram (tack duktiga musikerna i kyrkan i kväll, för inspirationen!).. himla mysigt. Tills två utav barnen satt med hörselkåpor, en tredje hamnade vid playstationet i någon hetsig hockeymatch och Lillminsting hann sno åt sig en stråke ur mitt fiolfodral, som höll på att kosta stackars stråken livet.
Det var det. Årets lucia. Fint ju. Hoppas att du haft en fin dag!
Senaste kommentarer