Hej mitt i sommaren! .. dagarna susar på, Midsommarveckan i hjärteasken nu. Här kommer en stor hoper glimtar…
Juniveckan som gick, fylldes med;
Återhämtningsmåndag. Efter susig vecka, en så god start. Bland lekande småvänner och välkommet sommarregn.
Smånävar fylldes med smultron.
Vi var hundvakt en dag, till finaste grannflickan. Hon fick haka på oss ner på byn och hämta hem Storebror, som var på fotbollsskola under några dagar.
Halvmånerabatten var rekordvacker. ”MormorFarmor-trädgården” börjar prunka till sig väl nu, så himla roligt.. jag sätter knappt ner några ettåriga blommor alls.. så det går helt klart framåt mot mitt mål; en trädgård fylls med rosor och perenner. Ettåriga liv får sin plats i blomsterbäddar och köksträdgård. Så lättskött och härligt!
I syn; en firande Midsommarstäderska. Att få ställa en nyplockad bukett på bordet, efter att ha gått ann som en jagvetintevad, rum för rum, fönsterruta för fönsterruta, skurgolv för skurgolv, tvättat tyger, plymåer, mattor… strukit dukar…
.. och sen få njuta sommarhem. L J U V L I G T. Så uuuunderbart… att det finns en hel våning till att bita tag i också.. men den, får vackert vänta tills senare… till efter alla små kissemissar flyttat. (huhuhuhu… kan jag skriva de där orden utan att snyfta lite).
Kvällen innan Midsommarafton, fick vi vara med om något som tog tag i min själ så enormt.
Ni vet, hela mitt uppväxt har vi så otroligt trofast, traditionsenligt, firat midsommar ute vid havet, vid det älskade Smultronstället som var min Mormor och Morfars till en början. Att binda stång och fira midsommar med havsbad, blomsterplock på ängen och allt som för oss hörde till en härlig midsommar, strösslades vi med år efter år.. så plötsligt, för precis sex år sedan, rycktes detta smultronställe ur vårt liv. Det gjorde så ont att jag knappt kunde sörja. Nu, sex år senare, sörjer jag platsen så.. tänk vad mina barn hade älskat att vara där, tänker jag… tänk vilka ljuvliga sommardagar vi skulle ha kunnat ha där tillsammans. Nu blev det inte så. Därför så tacksam över att vi så sakteligen skapar oss egna små traditioner här i vår lilla by. Som att vara med vännerna och binda byns midsommarstång tillsammans.. det blev en magiskt vacker kväll.
Lillhjärtat Olof, vad lyrisk över att få åka traktor och vagn.
Midsommarstången bands.. i spöregn.. men lagom tills vi var klara, sken solen igen och barnen badade och lekte för fullt i juniljuset…
Midsommar…. blir det vackrare?
Midsommarafton… och 8-årsdag. GÄSP och hurra på den!
Födelsedagsmorgon för vår älskade, älskade Skrållan. Vår fina tjej <3
Som fann en ny cykel, nere i lagårn, på lilla högolvet. Det kändes så så mycket Lotta på Bråkmakargatan!
Sen iväg till lillsjön för att fira Midsommar! Hembygdsföreningen i byn, anordnar denna tillställning, som är så otroligt trevlig. Fiskedamm, pilkastning, Prästens lilla kråka med foppatofflor på fel fot, för att nämna en del av trevligheterna.
Och sen hem igen och fortsätta fira FödelsedagsMidsommar, med delar av Storfamiljen.
Och se, det blev mandeltårtan som Midsommartårta.. kära nån, så god det är. Och hon där i randig byxdress, var mer mer mer än nöjd och så tacksam för dagen.. sådär så att man inte vill gå och lägga sig, för att dagen inte ska ta slut. Så vi stöp i säng.. allihopa, lite för sent.
Midsommarnatten kan man bara inte sova bort, men hiiimmel så grusiga ögon det då var på Midsommardagen… meeen, det gruslasset skrämdes bort illa kvickt, för nu skulle det bli arbetsdag.. med världssnälla människor till vår hjälp, teamwork åt alla håll och kanter och en sisådär tio småungar som levde loppan i kring. Kan knappt förstå, att vi funnit vårt drömtak…
Midsommarveckan toppades med ännu en arbetsdag, men nu bara vi, Stora Lilla Familjen, hemma på gården. Vi gjorde nytt bete till hästarna.
Grävde ner alla gurkor och tomater, gödslade med hästskit och täckte med hö.
.. och konstaterade återigen, hur otroligt tacksamma vi är som får leva just precis här, just precis på det här sättet; med dagarna fyllda med liv av det slag vi alla tycker så mycket om. Det är absolut inte ett liv för alla, men oss, passar det ypperligt. Vi ramlade i säng som ett enda tacksamhetstrassel, med hela flocken samlad, i vanlig ordning.
… några dagar av junimånaden väntar nu…
Önskeplaner för vecka 26
-Fylla varje i-slutet-av-juni-dag med sommarliv! … som att lyssna på koltrasten, dofta sommarblom och kokskit, dricka morgonkaffet ute på bron, följa minstungen på äventyr längsmed lillvägen, gosa med kattungarna medan vi läser kvällssagan alla tillsammans…
-Susa till veterinären! .. nu är det tid för att samtliga små kattliv ska chippas och sånt där viktigt, ni vet. Snart dags för flytt. Aj mitt hjärta. AJ AJ AJ, mitt hjärta.
-Skjutsa små pirriga gullbarn på Skaparläger …, för typ fjärde året i rad? Så underbart!!
–Fota och filma sista jobbet innan ”influerande hemmabondmoran” tar lite sommarledigt på vissa fronter… och levlar upp på andra…
-Fylla helgen med äventyr!
…
Tänk va, att det är sommar nu.. vad himmelens härligt. Tänker på när vi mitt i december, är glada för några timmar av ljus per dygn… tänker på vintervilande lunken… iskalla stunderna ute hos djuren… snön i drivor… änglaspelets pling…. jag vill inte dit ett dyft nu, njuter av det då, men nu är vi på precis andra halvan året.. och så ofantligt gott det är, med allt ljus, all energi, allt bubblande liv både inom oss och i hela naturen. Vill ingenstans. För visst är det så, var sak har sin tid, var tid har sin charm? Lever och njuter vi av nuet allt vi kan, så tror jag på maximal njutning.
Koltrastens drill klingar nu i junitid lika gott som änglaspelets pling en vargavinterdag i december…
Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Hoho i stugorna! Håller ni också på att blåsa bort plötsligt?
Perfekt sommarstädningsväder, förutom att det nu med blåsten är smått omöjligt att putsa fönstren. Nåväl, en skön stund att slå mig ner här fick jag nu istället, när alla barnen lagt sig för kvällen och lugnet lagt sig. Tänkte att vi skulle kika på några glimtar från den söta 6-årsdagen som just varit.. och så bjuppar jag på en riktig klassiker till recept, som passar yyypperligt nu i midsommartider. Håll tillgodo!
Pirret under fixet av födelsedagsbrickan. Jag ÄLSKAR att knåpa ihop små födelsedagsbrickor till barnen.
En liten klassisk jordgubbstårta, med Mormoster Storan-stöpa ljus i. Några syrenblommor på toppen. Det är inte svårt att ordna det vackert i dessa tider…
Nu tassade alla nyvakna små och stora människor uppför trappen..
.. skrålade fram Ja må han leva.. för den lille jubilaren, strösslade kärlek, kramar och paket.
Sen var det raka spåret nerför trappen och ut till lagårn, för där fanns tydligen den sista födelsedagspresenten… som hörde till en fotbollströja, med jubilarens egna namn på samt siffran 3, eftersom han är nummer tre i barnaskaran…. hm, fotbollströja och vad mer nu då?
Men innan det tjavades neråt gården, så hanns det med att prova jättesåpbubble-mojängen. Otroligt, vilka maffiga såpbubblor den kunde ordna!
Hm, hm, hm..
Ett pappa-snickrat fotbollsmål, var det förstås! Så himla uppskattat!
Inte mycket virke som behövdes och nätet, är ett återvunnet slowfeed-nät som vi haft till hästarna… eller det var sanning med modifikation; vi råkade köpa fel storlek på maskorna en gång, iddes ej skicka tillbaka det utan tänkte redan då, ”det här blir perfekt att använda till ett fotbollsmål”. Äntligen så blev det av!
Det bästa 6-åringen vet, är när vi är hemma, alla tillsammans. Så passande att skolbarnen hade klämdag och pappsen tog ledigt också, så lillvännens önskan slog in.
Kramigaste lillprinsen. Med ett hjärta av guld.
Kattungegos.. vilken dröm att få på sin födelsedag!
Nu mumsades det nybakt mammabröd..
Följt av lång prommis/cykeltur tillsammans.
När lunchen stökats undan, bullades det upp för födelsedagsfika med kompisarna. Det blev en så trevlig grej, som vi spontanprovade vid senaste bullbaket, ser ni? – att forma siffra av ihopsatta bullar… enkelt men himla charmigt.
Att få fira födelsedagen med sin bästis. Styra runt henne på fyrhjulingen, leka..
.. och kalasfika under stora björken. Så himla lyxigt, alltihopa!
Till kvällen dukade vi fint inne i gurkjungeln, jag menar Saaaalskammaren!
Tacksamt var önskemiddagen ”korv och pommes” och födelsedagsbarnets päron var mer än nöjda över det. Softare kunde det ju inte bli.
Morfars och Farfars kom och firade med oss, strösslade paket och kärlek över lillvännen.
Dags för Den Stora Jordgubbstårtan nu.. det ser nästan ut som om det bara är fem ljus på tårtan, men om du tittar ryyysligt noga så anar man det sjätte. Vilken dag, från morgon till kväll. Nöjd lillvän som slumrade sött till kvällen.
.. Tårtsnack nu!
Det absolut bästa tårtbottenreceptet jag kan ge er, är från min älskade mor. Slår på stort ikväll, och sänder det vidare. Perfekt inför midsommartårtan..
Mor Birgits tårtbotten
Ingredienser (till en redigare sortens tårtform, gör jag detta recept nedan, fast gånger 1,5….med 3 ägg alltså.. men ni får grundreceptet)
2 ägg
2 kkp socker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2,5 kkp mjöl
1 kkp kokande vatten
Vispa ägg och socker pösigt. Länge, länge, det göör sådan skillnad på fluffig botten. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bytta, rör ut bakpulvret väl och blanda sedan ihop de torra ingredienserna med ägg-, och sockerblandningen. Till sist häller du i det kokande vattnet, rör om till en jämn smet som du häller i en smörad och bröad tårtform.
In i ugnen på 175 grader… iiii? Jag vet tusan inte. 20-30 minuter? Håll koll! Det är så jag gör. Provstick kakan när färgen är gyllene, kakan ska inte vara kladdig.
Dela sedan tårtbotten i tre delar.. plan ett fyller jag med en vaniljkräm..
Plan två, fylls med hemkokt hallonsylt. Massor av grädde och jordgubbar på toppen sedan.
Muuuums!!
Nu får vi se vilken tårta det blir här hemma till midsommar… antingen denna klassiska jordgubbstårta, eller så kanske den HÄR… för den är också i toppen av favoriternas favoriter. Ska sova på saken nu..
Kära hjärtanes alltså, små gulliga födelsedagar, sommarkalas, midsommar… så mycket fint, hela alltet. En ren och skär ynnest att få vara med om.
Hinner jag inte kika in till er något mer innan helgen, så önskar er redan nu en god, god, god midsommar.. fylld med sånt och såna ni mår gott av och tillsammans med.
En tid där livet fullkomligt susar fram.. senaste veckan, inget undantag. Här kommer några glimtar från veckan som gick;
Måndagen, där jag nämnde att jag vaknade med smärre stresspåslag när jag tänkte på hela veckan i ett svep. Så jag lät helt enkelt bli det. Tog en stund i sänder, istället. Bland djur och barn. Här och nu:ade, samtidigt som jag betade av det som var tvunget att göras. I övrigt, jobbade jag hårt på att plocka bort hittepå-måsten.
En cykeltur jag sparar djupt i min hjärteask.
Junivackert.
Vi spelade nummerkubb, som Storalillebror fick i 6-årspresent. Otroligt roligt!
Drog en tur till stan, tillsammans med alla barnen. Ringde M efteråt och ville ha någon slags ösig hejjaklack. Äsch, det gick hur bra som helst, smålantisarna skötte sig ypperligt. Vi firade foderinhandlande och andra ärenden, med god glass ute på stan. Så festligt så det förslog!
Frökenpresenter ordnades, utkast skickades in, kålplantor hamnade på plats.. allt i salig älskad röra.
Och plötsligt, lade sig lugnet för ett slag efter en intensiv veckostart. Skolavslutningens vackersång ringde i öronen, barnen var sommarlovsnippriga.. vi landade vid lillsjön med vännerna. Firade in Sommarlovet 2024. Kära nån, så underbart!!
Sommarlovets allra första dag. Det pysslades och påtades för fullt. Det gick inte att ta miste på njutandet från dessa fyra småmänniskor. Frihetskänslan… det älskar vi ju!
Fredagen innehöll ett sådant angenämt hedersuppdrag också; att pyssla om lillvännen M, barnens lilla tremänning som de alla är så ofantligt förtjusta i. Låt säga att jag mestadels var så väldigt överflödig som barnvakt.
Lördagmorgon. Pustandes ute på bron, efter morgonrundan. Fin stund. Här laddade husmor upp inför dagen.
Strax efter 08 ramlade sedan små älskade vänner in genom dörren. Barnen serverades nybakt mammabröd till frulle och samtidigt gjorde fikapackning i ordning. Den som världssnälla Farmor tog med sig ner på byn, samtidigt som hon skjutsade Lillebror B på fotbollsträning..
Åt ett annat fotbollshåll åkte Storebror S och vännen, .. full logistik för att lösa dagens alla planer. Men så vart drog fikapackningen? Och vadå alla planer mer än ett fotbollspussel?
Jo, det här. Byn bibliotek ska byta tak och vi är så lyckliga över att kunna återbruka det. Svärfar, Pappa J och Pappa M var ett dreamteam.
Vi möttes upp hemma på gården för att äta och fika. En redig quinoasallad med allt gott jag kunde komma på, serverades till ännu mera mammabröd, stekt Norrloumi, en röra med fetaostkräm och en hel drös med köttiga korvar .. bland annat den HÄR, som var så otroooligt god!!
Jag bakade Mormors-doftande sockerkakor. Den lilla blev så gullig!
Svärmor var min högra hand hela dagen, så det var inte det minsta roddigt att ta hand om sju snälla barn.. hann till och med klippa gräs och trimma gården, vilken bonus!
Nu firades det …
För nu var dagens dagsverke gjort. Så, så, såå tacksamma för allas bidrag under dagen. Allt ifrån fotbollsskjutsar till tegelpannebärande. Drömmen om ett rött tegeltak på boningshuset, är nu större än någonsin för oss!
Söndagen var en regnig sådan,
..till en början. Jag tog in lillponnyn i lagårdsstallet, gav honom sin extramat och lät lillvännen torka till.. medan jag själv blev dyblöt ute i köksträdgården. Men nu bara skulle finalen av utplanteringen göras. Sooom jag har planterat här inne senaste veckorna. Bit för bit. Hundratals småplant.
Mitt i allt drog jag iväg med lilla B på fotbollsmatch i grannbyn, väl hemma var vi sedan bjudna på kalas. Därefter, fanns det ändå någon slags energi kvar… solen sken plötsligt och alla var väldigt peppade på att vi faktiskt skulle kunna bli helt klara med all sådd och all utplantering i Köksträdgården (inte växthuset, ”bara” köksträdgården och övriga trädgården)..
Tillsammans, så gjorde vi det. Fy farao, så skönt!!
Att sedan få krypa till sängs och känna att det var en Sommarlovsmåndag som väntade… var makalöst härligt.
Och tänk, va.. att midsommarveckan är här!
Önskeplaner för Midsommarveckan, vecka 25
-Ta en sommarlovsdag i sänder!
-Mysa med sommarlovsbarnen! .. bästa som finns. Storebror skjutsar vi under några dagar, till och från årets fotbollsskola. I övrigt blir det mycket lugnan ro-hemmahäng för barnen denna vecka. När de leker, med varandra och småvänner, har mamman planer på att feja en hel del…..
-Sommarstäda juu! .. fortsätter med det jag påbörjade förra veckan alltså. Tar det bit för bit, rum för rum. Det tar sin tid. Har absolut inte som mål att hinna hela hemmet denna vecka. Men nedervåningen vore härligt att få ordning på.. ja, så pass ordning det nu går i vår renoveringsröra.
-Ideella uppdrag! .. föreningsmöte och annat.
-Plantera ut tomaterna och gurkorna till växthuset! .. samt städa upp efter allt. Efter detta är gjort, är det bara att hålla allt vid liv, tills skördetider… åh.. <3
-Kalasfixa! … vår livets älsklingstjej ska fylla år.
-Plocka ner andra halvan av bibblan-taket …hej och hå!
-Fira Midsommar, helgen lång!
…
Det känns redan nu som en himla fin midsommarvecka! Önskar er och oss en fortsatt god sådan. Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi under veckan!
(Inlägget är i betalt samarbete med Västerbottenssåpa)
…
MISSA INTE RABATTKODEN Emmeli20 som ger er 20% rabatt på ett helt köp hos Västerbottenssåpa!
Precis den här tiden på året,
sådär innan midsommar, höll min Farmor Gertrud på med ett fejande som inte var av denna värld.
ALLLLLT skulle göras. ALLLLLT skulle ”vara färdigt till midsommar”. Den där totala.. hetsen, nästan? Den backar jag ifrån, men nog är det mycket jag vill göra denna tid på året, både inne och ute…. jag väljer och väljer bort, för njutandet får minsann inte missas.
Att skura golven på nedervåningen, är en utav önskningarna .. hallgolvet först ut. Med Västerbottenssåpa, går det som hejsan! Titta här!
Före-bild till vänster. Efter-bild till höger.
Såpa i mitt hjärta, alltså!
Jag har provat många olika städprodukter men jag älskar såpan då den på bästa sätt tar bort smuts och fett utan att skada några ytor. Doften är alldeles ljuvlig också, mild och inte någon kemiskt framställd stark doft. Västerbottenssåpan är överfettad, dvs. både rengör och behandlar träet.
Först skurar jag med varmt vatten. 1 dl Västerbottenssåpa till 10 liter varmt vatten. Denna skurning, för rengöring.
Därefter skurar jag med KALLT vatten och redigt med såpa, för behandlande skurning.
Doseringen för behandlande skurning för Västerbottenssåpa, är 1 liter såpa till 10 liter kallt vatten.
Hallen är så fantastiskt ren och fräsch nu! Så lent och gott att gå på golvet. Och dessutom; det doftar himmelskt!
Det stora detox-städpaketet hjälper mig i hela hemmet; kök, badrum och alla andra rum.
Använder du rabattkoden Emmeli20 , får du just nu 20% rabatt på ett helt köp hos Västerbottenssåpa, gäller även nedsatta varor.
Här följer en text som bubblat inom mig en tid nu.
Och innan ni börjar läsa, vill jag bara säga att dessa ord inte är riktade till alla. Du som känner dig inspirerad av orden, dom är till dig. Och du som bara blir provocerad, sluta läs!
Och kom ihåg att jag berättar om vår upplevelse nu. Kom ihåg, att alla barn är olika! Alla barn är olika. Behöver olika. Att liv ser olika ut. Förutsättningar… finns och/eller kan skapas, olika. Och så vidare. Orden är heller ingen kritik åt något håll. Nej, orden är nog helt enkelt bara till Dig, du som liksom jag, en gång tvivlade, på din egen förmåga, att ta hand om dina barn, helt och hållet, den första tiden i deras liv….tvivel, jag är så otroligt glad över att det snabbt började försvinna då lyssnandet på hjärtat tog över… och nu har tvivlet totalt försvunnit… sedan länge. ”Jag lever i ett kvitto på att hjärtat hade rätt”, säger jag…
Tänk att det ska kännas så märkvärdigt..och ibland så udda…
..sådär så att jag nyper mig i armen, för att jag är så otroligt tacksam (och STOLT!?) över att få vara med om denna tid i livet. Hemma, tillsammans med våra skatter. Att det är jag (och förstås pappan, när han är hemma) som får ta hand om dessa små stora liv, helt och hållet, deras första tid i livet.
Tänk att vi, särskilt jag, ibland ställs inför, att behöva argumentera och förklara… förklara, det egentligen mest självklara och naturliga.. ? -Att vilja vara hemma och ta hand om sina egna barn”, ”att välja bort förskola”…. jag svarar alltid lugnt, tryggt och sakligt. Ja, nu gör jag det. Tills för några år sedan fick jag hjärtklappning.. för än om jag lyssnade på mitt hjärta, följde det, så kunde jag inte fullt ut veta.. ”kan man verkligen hoppa över förskola?”…och alla med sina argument för förskola, var så säkra på sin sak…fast jag förstår ju nu, att dessa inte hade/har en aning om hur det är att på fulltid vara hemma med barnen.. eller, att dessa är insatta i hur fint och fulländat ett hemmaliv kan vara.
Eftersom vår förstfödde var på förskola några timmar i veckan, redan som 1,5-åring, det året vi var nyinflyttade här på gården och sannerligen behöva hjälpa alla tömda fickor.. så hade han sin plats kvar även när han blev storebror. Den platsen utnyttjades sparsamt men till sist ingenting… men då hade vi inte tryggheten att säga upp den, trots att jag så tydligt minns hur jag, när hans lillasyster var några månader och han skulle börja sina femton timmar i veckan, ”som man ju skulle göra”, undrade ”men, får man verkligen göra såhär!? LÄMNA bort sitt barn fastän jag är hemma med ett annat!?”… Tack och lov var (och är) Minimannen en tydlig liten människa och snabbt förstod vi att han inte önskade vara ifrån sin flock mer än möjligtvis en liten dutt, …när man är först ut finns det ju inte så många polers att leka med till en början liksom… men det har det ju sedan gjort, eftersom ungarna duggat tätt. Med andra ord, har vi svårt att säga hur det skulle vara för ett barn som är ensam i sin skara, har långt till äldre syskon.. osv. Vi vet ju till exempel nu ej heller hur Lillminstings variant kommer att se ut… närtiden känns självklar, men säg om något år.. vi tar det som det kommer.
Varför en dutt hjärtklappning då? Jo, jag kunde inte säkert veta, att det ”skulle gå bra”.. för barnen var så små ännu, tänker på tiden när vi hade tre hel-hemmabarn samtidigt. Men så har nu två utav barnen börjat skolan och hunnit vara skolbarn ett bra tag.. och allt har gått som en dans och här har jag också märkt, att det minsann inte bara är små småttingar som tycker det är härligt med hemmaliv, utan även större barn…
att få sluta tidigt, direkt efter skolan varje dag.. mötas av öppen famn, kunna ta med kompisar hem hit och dit, mumsa nybakta Mammabröd eller småsyskonbakade bullar till mellis, läsa läxan i lugnan ro under ljusa eftermiddagen, ha chans till tråkig tid…. tid för vila och kreativitet, alltså…. i det schema som förstås är mer fyllt nu, än som litenliten.
Ni förstår kanske.. Att nu med nummer tre, har vi känt noll tankestvång om att ”Bertil MÅSTE hinna gå på föris innan han börjar förskoleklass”. Nä, som den uppmärksamme kanske märkt, så har vi till och med struntat i det. Hade han bett om det, självklart hade vi lyssnat och ordnat det. Vi har hälsat på några gånger, lekt lite ute… men alltsammans har känts helt och hållet överflödigt och mest bara som en strulig grej att få in i vårt härliga hemmaschema. Lugna lunken och våra rutiner här hemma,…lugna morgonen, gårdsbestyren och ej heller dumt i en syskonskara om fyra barn, att få tumistid med sin mor.. för några såna timmar säger bara vips och sen är skolsyskonen hemma igen och vi njuter eftermiddagen bara vi eller så kan kompisar kan drälla in eller vi drar iväg på egen lekdate allihopa..eller så kommer morfars på eftermiddagshäng eller ja, ni förstår.
Och så små-ler jag lite åt.. att många faktiskt tror, att barnet inte kan utvecklas och lära sig saker om ungen hoppar över förskola….?
… om de bara visste, tänker jag.., där jag står och tittar på min händige, nyblivne sexåring som står vid spisen och lagar sin lunch världsvant, efter att ha vattnat sin alldeles egna gurkplanta som han drivit upp.. den som har en mogen gurka vi skördade till middagen just. Lillvännen, med en hjärta av guld, som bryr sig så otroligt mycket om andra, både djur och människor. Han som inte har det minsta bekymmer att kunna dela med sig, eller våga i sociala sammanhang. Som älskar att räkna, skriva, pyssla och uttrycka sig på olika sätt.. tänker på våra spelstunder här hemma, när han diggar vid trummorna och jag sitter vid pianot. Eller när vi grejar med olika saker tillsammans och han så starkt känner att han är en viktig del i det vi gör.
Inför livets första fotbollsträning i våras, halkade jag åter tillbaka till osäkerheten och tänkte; ”hur ska det här gå nu då? många här har han aldrig träffat? tränaren är helt ny för honom? in i den där stora klungan? kommer morsan också måsta sparka fotboll”… men icke. Överlycklig över att äntligen få börja spela fotboll, precis som storasyskonen. Han kutade in i gänget och sen var fotbollsglädjen igång! Och nu är det bara veckor kvar… sen börjar Lilla Mästerbagare B, förskoleklass, skolan liksom! Och han är så, så taggad.. på precis allt. Efter en hop inskolningsträffar senaste månaden tillsammans med blivande klassen och drömmigaste förskoleklassfröken, så känns det bara så härligt och självklart.
Denna pepp hos småvännerna, inbillar jag mig, är så himla stor då dom i lugn och ro sedan födseln, fått utveckla sin inre trygghet, ta sina utvecklingssteg i sin takt och puttandet ut ur boet har fått ske så naturligt. Jag tror på att trygghet och självständighet, utvecklandet av känslor, att kunna förstå och sätta ord på dessa osv. utvecklas som bäst, när barnet får ta det hela i ro, när barnet kan slappna av i trygghet och förstår att det aldrig kommer att bli tvärlämnat i panikgråt som en liten plutt, på en plats som inte är trygghet, med en människa som inte är trygghet.. ”mamma eller pappa finns här, alltid”, är en utav gulddelarna vi fått ge hemmabarnen.
Sinom tid blir barnet större… och nyfikenhet väcks, till att VILJA LÄMNA. Där är vi nu, med nummer tre. Lifegoal, suckar mamman… det är så otroligt häftigt att bara låta barnen få vara barn, först. Att starta livet mjukt och tryggt. Tillsammans. Det finaste vi har.
…
Så. Till dig som funderar. Men kanske inte vågar tro på, att du ”räcker”. Till dig vill jag bara säga, att känner du en lust, vilja, har orken till ett hemmaliv, din alldeles egna lilla dagverksamhet.. (som inte alls behöver ske på en gård med djur och odling) , .. så vill jag bara peppa och säga; våga prova. Våga följ hjärtat och prova. Våga lyssna till behoven hos just ditt och dina barn. Inom syskonskaran kan det vara väldigt olika… vi har tagit alltsammans en tid i taget, utefter livet.. och varje barns behov och önskningar. Det behöver inte vara allt eller inget, .. det finns återigen många små gyllene medelvägar. Våga hitta er alldeles egen..
…
Idag känner jag barnens pepp inför sommarlovet. I smyg är jag lite vemodig också, då dagen idag känts så speciell. Som att det på ett sätt, innan livet blir sommarlov, har varit vår allra sista hela riktiga, vanliga, underbara hemmalivetdag tillsammans… för mig och småbrollorna.
Tårarna trillar när jag läser mina egna ord som skrevs för precis sex år sedan.. läs de HÄR om du vill.
Tack lilla B för den här tiden, livets första, sex år långa, kapitel i livet. Mot nya äventyr nu! .. och morsan är så lycklig, som får haka på, på det också! Men först, först, först… ett långt, långt sommarlov. Tillsammans.
Såå nära nu… tvagar ungar, fixar små frökenpresenter, plockar fram finkläderna… hör ”Den blomstertid nu kommer” ringa. Påminner mig själv om snyft-näsduk till i morgon…
Senaste kommentarer