Så o-rik, men ändå så rik.

Det här är tusan livet-goals för mig”, tänkte jag idag strax efter klockan 13 denna fjärde majdag, där jag svassade fram med min struliga knut på huvudet, rödblommig av friskluft och vårsol och med alla ungar i kring.

..Just hämtat hem Storebror från skolan, tidigt i vanlig ordning. Minstingarna har sovit klart och nu väntar mellis. Hämtar ute i gårdshuset; hemkokt saft, hembakt limpa och ett par liter skogshallon att sno ihop smoothie av.

Ååhåå, så o-rik på pengar jag är… men ooh som jag inte lider av det utan istället känner mig som världens rikaste. På liv. 

Min typ av livet-goals. För mig finns det ej något dyrbarare än att kunna ge det här till dom jag älskar mest.

….

Emmeli

Vilket vårtecken!

Det blev onsdag..

Efter att vi, mamma och Bertan alltså, skolskjutsat både Storebror och Storasyster på sina onsdagsäventyr, så drog vi till affären och shoppade.

Ännu en gång slog det mig, vad jag älskar att bo i en liten by. ”Nu ska mamma baka något gott!”, konstaterade gulliga kassörskan till Bertil, av vår handling att döma. Det nära, personliga men inte nödvändigtvis privata. Känslan av att faktiskt bli sedd.. inte som en i ett myller av människor där ingen känner ingen, utan faktiskt som Emmeli. För i byn har man småkoll på alla. Jag ÄLSKAR det.

Vi dumpade handlingen hemma på bron och fortsatte utehänget. Gick ut på lägdan och skaren som bär oss vart vi vill. Bertil fick skjuts på räserkälken och tjöt av skratt. Han älskar när det susar av farten. Och så var vi förstås till hästarna. Gosade med lillponnyn som låg ner och njöt i solen. Sen, gick vi in. Och snodde ihop en stor vetedeg.

Lillebror älskar, förutom att leka med sina storasyskon. Blommor, djur, åka traktor, vara med pappa när han snickrar.. ja sen är också bakning en livets syssla om ni frågar lille B. Vi snurrade bulle efter bulle. Det blev en stöpa riktiga ”Mormorsbullar”, med nykokt vaniljkräm i..

och en stöpa vanliga kanelsnurror.

Nånstans här, när vi gräddat nånstans mellan 80-90 bullar.. var vi väldans nöjda. Och köket osade av bulldoft!

Vi åt lunch. Och struntade i disken där på diskbänken.. ”deen tar vi sedan!”, sa mamman. Och så gav vi oss ut i finvädret igen! Strax var det ju skolhämt igen!

Ni må tro att det hurrades över mellisfikat som stod förberett på köksbordet! Vaniljbullarna penslades med smält smör och strösslades med kardemummasocker alldeles innan servering.

Så dukade vi upp, ute på bron. Nybakta bullar och kall Norrmejerier-mjölk. Oslagbart. Dörren stod till och med lite på glänt. Vi hade bara jacka, mössa och skor. Förutom lillen med sin overall. Ingen frös. Tvärtom! Och vi njöt.. och bro-fikade!

Vilket vårtecken! Hela alltet!

Ni är många som hängt med oss idag på instagram stories och önskat receptet på Mormorsbullarna. Självklart ska ni få det.

Kika in här imorn så får ni det då!

Tack Livet, för idag! Du var själamagi. Förutom magkatarr-ontet efter två stora vaniljbullar. Men, det var det tusan värt. Sådetså!

Emmeli

Det högtidliga startskottet!

Det var lilla polarbrödsmackan, chokladmuffinsen från igår, moroten och förstås saft i sirapsflaska, det är sen gammalt. Livets första skolutflykt med fika och egna räserkälken med. Vilken peppig morgon!

Och det bara kändes när vi öppnade dörren..
”Vilken makalöst vacker dag!”, sa jag till barnen. Det var liksom plötsligt alldeles ljust när vi var på väg till skolan med Storebror. Bara en minusgrad. Solen sken, redan!
Fåglarna kvittrade.

Och efter några timmar, droppade det för fullt från taken. Vi rev av lite tvätt och städ och härj, innan vi gav oss ut. Drog igång grillen och ordnade oss lunch.

Ute, njutandes i snödrivan. HemmaMamman njöt så det stod ut genom öronen på henne.

Nä, det var inte bara mor som njöt. Jag har sällan skådat en grillkorvsätare som njutit såsom Lillebror gjorde idag. Sen var det också så ljuust att det ju nästan var omöjligt att göra annat än att blunda.

Med solen som vårt sällis, som inte bara sken utan också värmde, utan den minsta tvekan. ”Vad vaarmt det är, jag svettas ihjäääl”, grymtade den ena ungen. För nu var det flera plus och norrlandsungarna svettades i sina vintermunderingar. ”Kan vi få en glass?”, blev nästa fråga. Svaret blev förstås ja!


När ungarna sov i vagnen, lutade jag mig tillbaka, jag med. Det enda raka, tänkte jag. Så vanvettigt skönt.
Och när vi hämtat Storebror från skolan och Pappan från jobbet strax efter mitt i dagen, så fortsatte utehänget. I timmar. Vårvinter och faktiskt Vår(!)-tecken, på rad idag.

Fjödur har börjat fälla vinterpäls redan och fullkomligt droppade av svett efter eftermiddagens tur. Vi kom hem till gården igen kring halv fem och det var inte i närheten av mörkt. Och jag red barhänt och hade bara tunnaste understället under overallen.. och svettades i alla fall. Åhåh!

Ja, vi hängde ute tills solen gick ner. Nu har vi, på något outgrundligt vis lyckats få i oss middag, badat en skara barn och skurat hemmet klart för helg… nästan sovandes… för hujedamig så trötta vi är efter denna soliga dag. Ljuset ger så mycket energi och mitt i allt, så blir man tvärtrött efter all friskluft och februarisol, eller hur? När ljuset återvänder känner jag mig sprudlande och stundvis aptrött… Det bara är så. Och jag verkar inte vara ensam om det.

Men den trötthet jag känner just precis nu, efter en dag fylld av friskluft.. det är den bästa sortens trötthet.

Idag. Det högtidliga startskottet. För Vårvintern, alltså! Det var så tydligt att det inte var klokt. Jädrans vad vi ska njuta. Allt vi bara kan!

Nu väntar nattasagan och jag vet en, kanske två, som också kommer slumra samtidigt som Tripp Trapp Trull ikväll…

Emmeli

Klassiska chokladmuffins! … och några mammatankar!

Klassiska chokladmuffins! … och några mammatankar!

Efter morgonbestyren, skolskjutsen och idag också svängen förbi förskolan för att vinka StoraLillasystern hejdå för sin veckans Rävgruppsstund med småvännerna, så brummade vi till affären, vidare hem till hästarna.. och sen, var vi framme vid något som Lillebror önskat i flera dagar nu. Att ”baka muchins”.

Ja, hur trevligt är det inte att baka muffins!? Så enkelt och en klassiker som aldrig går ur tiden. Idag gjorde vi chokladmuffins som storebror ska få ha till skolutflykten imorn.

Såklart delar vi med oss av receptet!

Klassiska chokladmuffins!

Ingredienser, ca 12 st stora

75 g smör
2 dl strösocker
1 ägg
2,5 dl mjölk
3 dl mjöl
1 dl kakao
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
en liten nypa salt

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt
3. Smält smöret och blanda i ägg-och-socker-smeten. Vispa ner mjölken också.
4. Blanda dom torra ingredienserna och vispa ner i bunken till en slät smet.
5. Fyll muffinsformarna till 3/4 och baka mitt i ugnen 18-20 minuter. Använd gärna en muffinsplåt. Idag använde vi små muffinsformar och då var 14 minuter lämplig gräddning.
6. Känn med en sticka i mitten av muffinsen att den kommer ut ren… för att vara på den säkra sidan!
7. Låt svalna och njut sedan till ett glas iiiskall mjölk!

Vi gjorde dessutom dubbelsats.. så vi har chokladmuffins en masse nu! Bra i stundande kalastider ju! .. och förstås, blev det extragott mellisfika när vi hämtat hem Storasyskonen.

Å, käre tid. Som jag njuter av detta långsamma utputtande ur boet för våra sparvar. Att vi kan välja. Skapa dagarna efter allas ork och behov. Storebroren värmde modershjärtat i morse när han månande om sin Lillasyster sa; ”lycka till på föris idag då, Juni!”. Syskonkärlek är bland det vackraste jag vet. Och jag vill inbilla mig att detta hemmaliv skapar en nära, nära relation syskonen emellan. Dom älskar, leker, tjivas, blir sams, månar, tar hand om och kramar varandra när dom inte setts på några timmar. Sover i ett trassel om natten.. älskade ungar.

Nu ska vi slänga oss i finsoffan hela gänget. Popcornskålen är fylld och vi ska se Mandelmanns.. det missar vi inte ett avsnitt av, någon av oss. Barnen sitter lika bänkade som vi vuxna!

Hoppas att ni har goda i slutet av februari-dagar!

Emmeli

Inget glamoröst pengafräseri!

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.

Det är 2021 nu, det vi börjat lära oss. Det tar ju alltid ett tag. Året känns hoppfullt, om än lite trögstartat tycker jag. Vi längtar.. efter att få leva ut, med kramar och hälsa på och ”kom iin och ät med oss!”. Men vi ska inte klaga. Alla är friska och mår gott, sånär som på nån snornäsa.

Det är småsömnig morgon. Vi har inte bråttom. En Lillebrorsblöja hade läkt kiss i storsängen. Och storkatten kräks på tröskeln mellan köket och hallen. Äsch. Det är bara ta hand om och sen är det klart. Ungar äter frulle och på några sekunder har jag förberett allas vintermunderingar. Overaller, Farmor- och Mormorstickat. Mössan. Handskarna. Snushalsduken. Säger ”nu klär vi på oss” och som på ett pärlband kommer dom och är ivriga.

Vips är vi på skolgården och vinkar av Storebror. Vi andra åker hem till Drömgården igen och går till lagårn, i vanlig ordning. Fyller vatten och fodrar hästar. Gosar mule. Och återvänder in. Det är pussel och leklera, kortspel och kaffesörpel. Mamman gympar och svettas och blir samtidigt bjuden på diverse playdoh-bakelser.

Efter lunch fyller vi semlor. En hel hop. Susar iväg till byakolan igen och möter Storebroren. Hinner småprata med älskad syster tillika Sixtens Musikfröken. Tvärsurrar med Mamma N och säger ”vi ses imorn”, innan vi åker hemåt. När vi rullar in på gården skiner solen så gott. Lillebror har hunnit somna i bilen… hoppa över sovning var en dum idé, sa han med sitt snarkande språk.

Vi dukar upp semmelfika ute på bron. Drar ut lille fotogenlampan och tullisbuketten. Allt för kalaskänsla. ”Nu kommer dom!” hör jag barnen ropa. Så spenderar vi eftermiddagen med älskad PappaMorfar och PappaMormor. Fikar och pratar livet, går till hästarna och konstaterar att vi är så tacksam som mitt i allt, kan ses såhär.

Vi vinkar hejdå.. och Bertil var helt omöjlig att väcka och missade två favvisar. Vilken tur att jag kunde muta honom med det där Kinderägget från Morfars vid väckning. Vi tjavar över till Tant G med ett par semlor i samma veva. Oj så glad hon blev, lilla jättegamla, ensamma tanten.

Å, puh. Nu var det ju dags för middagslagning, ja. Eftermiddagströttheten slår till. Ungarna hinner äta sig mätta under tiden jag lagar… minns själv hur gott det var när jag var liten, och gick och småknyckte matbitar från bänken där mamma stod och lagade. Konstruktörspappan kommer hem en sväng för att äta, hinner pussa på oss alla innan han susar tillbaka till jobbet igen. En ovanlighet. Det klarar vi. Här hemma spelar vi fia med knuff och bygger ännu ett pussel från alla ärvespussel vi fick från min barndom idag. Jag plinkar på pianot.. Juni har redan ställt upp Astrid Lindgren-sångboken.

Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att vi har oss
Ja, jättebra är det förstås

Att vi får träffas varje dag
Och va tillsammans du och jag
…”

Allt som betyder något.

Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.Inget glamoröst pengafräseri inblandat. Men tänka sig. Själen, den har sitt egna fyrverkeri ändå efter denna dag.

Nu väntar nattasagan… och mycket troligt somnar jag bland alla små.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är måndag. Ny vecka. Och det är gott att titta en sväng mot trädtopparna, andas djupt och känna in läget… jag startar gärna ny vecka genom att blicka lite bakåt, landa och sen titta framåt, ni vet. Häng på, här kommer veckans Måndagshälsning!

Veckan som gick..

Började gott. Med sol, promenerande, slummer i vagnen…och kortdag för pappan på jobbet så familjen var samlad redan strax efter lunch.. den lyxen som faktiskt alla våra måndagar innebär. Det är gott att starta veckan mjukt!

Äntligen hamnade tappskon på plats igen och Isprinsen var redo för ridning.

Direkt duktiga Hovis varit här gav vi oss ut… vi hann rida en tur, innan Fjödur krånglat av sig en annan sko istället. Suck. Ja, faktiskt. Ni med skodda hästar, ni relaterar nu. Veckan fortsatte med annat än ridning för lilla fluffet, alltså.

Vi fick en ny familjemedlem. Gulliga lilla Stickan!

En dag kände jag mig bara låg och deppig. Det där med att ha god tillgång till sina känslor… inte alltid lätt. Vi piggade upp oss med nybakt till mellis. Kan ju göra vilken Deppjöns som helst, glad.

Och oj som det pysslades. Lilla trion hade pysselverkstad i om möjligt än högre fart än vanligt. Det knåpades alla hjärtansdag-kort på löpande band, som vi sedan skickade med posten och gav till älskade.

Tjopp så var vi mitt i veckan och köket fylldes av vetebullsdoft. Katterna lekte på köksgolvet och småbagarna var i full färd med att skapa goda bullar. Vi drog till med både semmelbullar och kanelbullarna… sistnämnda blev i lika många former som bullar, så vansinnigt gulligt!

..Käre tid, vilken underbar stund det där var. När Storebror kommit hem från skolan smaskade vi för fullt. Och bullarna smakar sannerligen som allra godast när man bakat dom själv, det intygade Bertilen ännu en gång. Och jag nöp mig i armen åter igen, som får ha denna vardag. Som är barnens barndom. Och så himlagod, för oss alla.

Så blev det fredag och vi tog äppelmos ur frysen och tjavade med till grannen Tant G. Om sommaren går vi över åkern genom höga gräset och alla maskrosor.. nu tjöt vi av spänning när den djupa snön stundom bar, stundom inte. En god tur, tänk så lite som glädjer så mycket…

Vi fredagsfysade tillsammans. Jag gillar mannens plågade min, hehe! Jag var så lycklig över den där stunden med honom, Bertan sov i vagnen och storasyskonen var hos finvännerna. Guldstund för två småttingpäron, en liten stund som gav så mycket för energin.

Lördag. Strålande sol. Skridskor. Fika med bullar och varm choklad… helt underbart!!

..och som om det inte var nog!

.. fortsatte lördagen med Grill-lunch med fina familjen B. Och gullungen V hade önskat bjuda oss på hjärtatårta… så sött att man ju kan kolavippa för så mycket mindre!

Veckans sista dag.. jag blev så överraskad. Väcktes av att hög musik spelades, alla möjliga peppiga kärlekslåtar. Sen kom Tripp Trapp Trull uppspringandes till morsan som fått sovmorgon, ropade ”GLAD ALLA HJÄRTANSDAG!” i kör och gav mig nypysslade hjärtekort. Sen vi jag trippa en trappa ner och njuta god frulle… där mannen format havregrynsgröten till ett hjärta och öööst på med nykokt hallonsylt. Undertecknad small av. Mitt älskade lilla gäng. Sicken tur att jag förberett med lite hjärtformad choklad och ett och annat kärleksbrev….

Söndagen gick i kärleken och firandets tecken.. vi överraskade älskade med hjärtesemlor, levererade hjärtekort.. och firade en älskad Farmor en dag för tidigt (Grattis idag Svärmor!! <3 ) på sin bemärkelsedag. Det var en så fin i mitten av februari-dag.

Tacksamhet i stora mått.

Önskeplaner för vecka 7!

-Ha vett att stanna upp. Blunda mot ljuset. Lyssna till fåglarna som börjat kvittra där i skyn (!). Andas in och omfamna varje februaridag som bjuds. Vi tittade på bilder i fotoalbumen i helgen och visst såg det härligt ut med sommar.. men… ”Naturen skyndar aldrig, men hinner allt ändå”, tänkte jag och står fast vid att längta lagom och njuta utav att var tid har sin charm.

-Plantera om dom nyväckta pellisarna…. som ser allt annat än sprudlande ut…

-Bjuda hjärtenära människor på utefika!

-Starta steg två i renoveringen av Matrummet! Mannen är pepp. Jag, not so much. Det blir nog ett lite smådrygt nästa steg, tänker jag.. återkommer mer om det!

-Odlingsplanera! … veeem är den galningen som tänkt så alla dessa blommor här hemma!? Jag, har ingen aning nämligen…..

-Fylla själen med gott! …som att frisklufta, mulemysa och snöleka med ungarna. En dag, i taget.

Varje Dag. Är en gåva.

Allt gott till er!

Emmeli