Svar på FRÅGESTUND 2023. DEL 2.

av Emmeli | nov 8, 2023 | Emmeli funderar, Frågor och Svar

Kompisar! Det är dags för svaren till frågestunden, Del 2. Häng på!

Sommaren 2009.

1.”Hur träffades ni?”

Svar: I år är det prick 20 år sedan vi träffades första gången. Det var våren 2003, M och jag kommer inte från samma småbyar, men skulle stuvas ihop, den då kommande hösten, när vi alltså skulle börja högstadiet. Den skäggige minns till och med det här tillfället, inte jag. Däremot minns jag kärleksvärken i magen, när jag i sjundeklassens start, plötsligt blivit så ofantligt kär. Några år senare var vi modiga och förnuftiga nog att förstå att den där kemin som funnits från start, var något att sluta blunda för. Sedan dess har vi suttit ihop, snudd på femton år nu.

2. ”Hur håller ni kärleken vid liv mitt i familjevardagen?”

Den där ”kärleken vid liv mitt i familjevardagen”?, den finns fortfarande så mycket, vad jag tror är tack vare den där otroligt bubbliga ungdomskärleken.. dom där pirriga åren när vi ”Bara var kompisar”.. känslan av ”tänk att vi fick varandra”, finns liksom fortfarande så starkt kvar. Jag är så glad att vi inte blev ett par med ens, tror kanske inte vi hade varit där vi är idag då.

Men okej, skärp mig nu lite, romantisera inte mig och er tokiga. SÅKLART! , behöver vi se till att komma ihåg vårat VI mitt i fyrbarnsfamiljelivet. Nummer ett, här suras och bråkas det aldrig, vi har stor respekt för varandra och PRATAR alltid, om allt. Jämt å jämt. Han är min stora kärlek i livet. Och min bästa vän.

Vi försöker pyssla om varandra, var dag, ni vet enkla småsaker som visar/strösslar mycket kärlek. Som att M alltid förbereder min havregrynsgröt om morgonen och alltid ställer fram tallrik och min favoritsked till.. han susar till jobbet långt före vi ens klivit upp, så det där lilla tecknet, var dag, att han tänkt på mig, gör mig så så gott. Eller kärlekshandlingen att jag har förberett för ett träningspass som M bara kan köra igenom när han kommer hem från jobbet, klar är han lagom till att jag har middagen färdig och vi därefter kan mötas med endorfinigt god energi, hela familjen. En kväll under helgen kan vi lura i barnen middag tidigare än oss och så parkerar vi småfolket framför en film eller dylikt sedan, så får vi äta middag på tumis och hinna prata till punkt. Det är himla mysigt! Och för att knyta ann till bilden ovan, så älskar vi fortfarande att spela tillsammans.. det var ju trots allt den där gitarrpojken med dom blå ögonen jag så starkt föll för. Vi har ordnat det för oss med en Sal som är mer en Musiksal än sitta fint- sal.. där dimper vi ner vid varsitt instrument och spelar tillsammans, ja jag hade tänkt hunnit skriva dessa ord lite tidigare ikväll men vi hade alldeles för trevligt och barnen var alldeles för nöjda med att mamman och pappan jammade, att ja nu blev det ett sent kvällsinlägg… så värt.

Ska vi lyxa till det oerhört, så ber vi om en stunds barnvakt någon gång om året, för vi älskar att få långprata, ute på lång ridtur eller i någon utav våra föräldrars bastus. Nej, vi står inte och hånglar upp varandra sådär som på film, ni vet. Men tusan alltså! Underskatta aldrig den där snabba kyssen mitt bland småttingtjiv och överfulla blöjhinkar. Och så vidare… små ting, som gör massor.

3.”Har du börjat tänka på julen? Hur går tankarna med julklappar till alla barn?”

Svar: Alltså… jo men litegrann, men jag är ”inte där”, än. Nu är början av november, tid för blyertsgråskalans färgpalett, tid för lite extra vila och betraktande, liten stund av bakåtlut i takt med naturens broms.. en lucka mellan sommartidens iver och julens tindrande. Där har ni mig nu. I en lucka av pustande. Men jag vet, att om någon vecka, då är jag igång.. mest troligt. Med pysselpepp och juleiver. Har däremot en plan klar för barnens julklappar.. en vän delade tanken med mig och jag föll direkt. Tre julklappar var. En julklapp, som barnet behöver. Kan vara nya byxor eller varma vinterhandskar. Typ sånt. Klapp nummer två; något barnet önskat sig. Som det där legot som det suktats efter. Klapp nummer tre, en upplevelse. Här har vi en idé där hela familjen susar iväg för bus och mys. Föll pladask för denna klapp-idé.

4. ”Jag är nyfiken på vilken bredd ni har på ert locktak från Klockestrand på över- och överbärdorna?”

Svar: 220 mm

5.”Om ni inte bodde på Höga kusten var hade ni verlat bo då?”

Svar: När vi studerade på högskolan så tänkte vi länge, ja ända till vi ”råkade hyra en gård hemma i höga kusten som visst stod öde och tom”, att Umeå skulle varit trevligt.. och förnämligt på arbetsvis. Men det var just det vi kom på; vi vägrar leva för att jobba, vi vill jobba för att leva. Här, hemma i älskade höga kusten, med största delarna av våra familjer nära.

6. ”Vill ni har flera barn?/ Kan ni tänka er en liten femma, eller är syskonskaran komplett nu?”

Svar: Oooh…. Vi älskar våran flock som den är nu, en komplett liten fyrklöver! Det är i vanlig ordning Livet, som får utvisa vad som sker. Det är så många fler parametrar än bara viljan….

7. ”Var bor ni?”

Svar: Här, ju! På gamla, stora lilla gamla gården… mitt i höga kusten.

8. ”Ja, när sa vi ses? <3 <3 <3 <3 <3 ”

Svar: Darling! Vilken himla tur att vi fick ses under höstlovet.. nu dröjer det några veckor, sen kör vi full ös, jullovsmys. Systeryster <3

9. ”Hur länge har ni tänkt att du ska vara hemma med barnen?”

Svar: Vi tar en tid i taget. Som det är nu har vi ingen plan på att bryta denna ljuvliga bubbla av Hemmaliv. Plötsligt kanske ett annat upplägg dyker upp av vårt vardagsliv, något som känns lockande att prova, jamen då gör vi det. Men nej, just nu kan vi inte komma på något som skulle vara härligare än vi har det nu. Enligt oss, alltså.

10. ”Tack för ditt mys du bjuder på. Har du jobbat något mellan era barn/skyddat din SGI.. Jag är också hemmaförälder. <3”

Svar: Tack <3 Och vad fint att höra, att du också är det! Jag har inte jobbat borta sedan vår första bäbis… snabbt kan du räkna ut att jag då också offrat min SGI. Men ”det finns fler än ett sätt att göra rätt”, som Mamma Mu, säger… = fler vägar att gå för att känna att ekonomin inte är en superosäker boll. Jag är trots allt en trygghetsknarkare.

11. ”Är du troende?”

Svar: Ja, det är jag!

12. ”Vilka blommor suktar du efter att odla 2024?”

Svar: Ooh, vilken hoppfull fråga! Jag blev kär i lejongapen från i somras, så det blir det mer utav. Ringblommor och luktärt känner jag mig lite snuvad på och har en plan att FROSSA i det till sommaren. Risp blev också en ny kärlek som kommer återkomma, likaså harört. Tänker också för första gången försöka så brudslöja.. sen ska vi inte glömma att lilla B samlat en MÄNGD med solrosfrön från våra solrosor… han hoppas på ett eget litet solrosfält. Spännande, va!

13. ”Hur tänker du kring miljövänlighet och hållbarhet? Tycker det är svårt att få till i vardagspusslet”

Svar: I allt vi gör försöker vi självklart tänka hållbart och värnar om miljön. I stort som smått… och just det sistnämnda, smått, tror jag mycket på. Orden ”en kan inte göra allt men alla kan vi göra något”, ni vet. Vi köper svenskt i mataffären, vi tar gärna valet att göra handlingen på vägen hem från promenaden/springturen istället för att alltid ta bilen. Vi shoppar andrahand i första hand. Köper vi nytt, är det av god kvalitet som håller länge, länge. Vi sopsorterar, säger nej till reklam i brevlådan, odlar mer och mer för varje år, hemestrar, tvättar alltid fulla tvättmaskiner, använder alltid bara mild såpa vid städning, lappar och lagar i första hand innan vi köper ”nytt”/nytt . Och så vidare. Barnen är så med på det här tåget också, fint. Och som ni märker, det handlar om många småsaker som gör mycket i slutändan.

14. ”Alltså ni har det mest trivsamma kök jag sett här på Instagram. Säg mig, har ni planer på att renovera bort detta kök, eller trivs ni lika bra i det som jag gör?”

Svar: Vad himla gullig du är! Vi älskar också vårat stora bondkök, det är himla gemytligt! Dock är vi ju så otroligt sugna på att kunna sätta in järnspisen i köket igen, samma spis som en gång varit där i kökets hjärta.. järnspisen, som snällt står ute i lagården och väntar… och för att vi ska kunna ordna våran befintliga eldstad (kakelugnen i salen) och sätta in järnspisen i köket, så behövs en liten rockad…. men dit dröjer det. Tills dess njuter vi att gamla köket som det är.

15. Vilket är nästa projektet när badrummet är klart?

Svar: Just nu försöker vi ha ett litet ”uppsamlingsheat”.. samtidigt som vi pustar lite, NJUUUTER av detta badrum så hejdlöst. Byggtimmar går åt till hönshuset just nu. Sen ska vi fortsätta att sätta in radiatorer i något rum till… innan vi troligt kommer vara alldeles för peppade på något mer kreativt och nog ger oss i kast med Syskonrummet på övervåningen… eller badrummet på våning två? Vi är egentligen en bra bit på väg med båda dom rummen, så vi får se vart vi landar. Och när vi drar igång. Hönshus och fortsättning av radiator-historien, först.

16. ”Omg. Recept på korvgrytan!?”

Svar: Haha! Så roligt att du är pepp på korvgryta, det är ju så vansinnigt gott. Så HÄR gör jag min.

17. ”Samsover ni med alla barnen fortfarande?”

Svar: Ja! Bästa, mysigaste vi alla vet. Att ha flocken samlad, alla sover nära och tryggt. Helt underbart. Att krypa ner i stora storsängen tillsammans, härs och tvärs. Och så en två, tre katter på toppen. Tilläggas bör att vi satt ihop en dubbelsäng med en 90 cm bred säng, vilket ger oss ett redigt sänghav där alla kan sova gott. Ibland pyser något storasyskon in till sitt rum och slumrar ”borta” någon natt, men det är mer undantaget som bekräftar mysregeln.

…

TACK för så roliga frågor! Jag har sparat någon fråga också (ifall någon av er deppar över att inte ha fått svar <3), då jag tänkte att det ska få bli egna inlägg… stora frågor som kräver sina längre svar, ni vet.

Nu är denna mor så innerligt trött och ser fram emot att krypa ner bland snusande små alldeles strax. En tidig kväll, efter en trött-trött-trött blyertsgrå novemberdag.

Emmeli

Svar på Frågestund 2023. Del 1.

av Emmeli | okt 28, 2023 | Emmeli funderar, Frågor och Svar

Nu var det ju så himmelens längesedan vi hade frågestund, så vi drog igång en i stories inne på instagram. Tack vare er och era frågor, så kommer här nu förhoppningsvis lite god och matnyttig läsning… med frågor om allt från Mammalivet till renovering och framtidsdrömmar. Låt säga, att det här blir Del 1. Av minst två delar.

1.”Väntar mitt första barn! Vilka tre saker har varit viktigast för dig under bebistiden?”

Svar: Sköna, mjuka, lagomvarma (ull om det är höst-, och vintertid) kläder. Föds bäbis under sommaren är detta ingen brådska, men när kallare temperaturer närmar sig, så säger vi; En voksipåse!! Vi köpte en sådan till Sixten skulle födas, en classic, som nu med fjärde barnet fortfarande är heelt suverän. Amnings-bh av skönaste sort och purelan, båda för lilla mors mjölkkantiner. Kanske önskar du ha bäbis i ett babynest under natten? Det kan kännas tryggt första tiden. Och förstås, en bra barnvagn. För dina ändamål. Vi har satsat på en klassisk barnvagn med stora hjul, samt en trehjuling för att dra två barn i, vilken vi motionerar massor med.

2. ”Bråkar någonsin dina barn!? Mina retas och bråkar heeela tiden”

Svar: Nix, aldrig.… SKOJJAAAR! Såklart dom gör, det ingår i både utveckling och syskonkärleken. Det mesta groll löser kidsen själva, vi försöker ge dom verktyg att lösa sin konflikter, (”PRAAATA MED VARANDRA. LYSSNA PÅ VARANDRA. ”) men förstås behöver vi gå in och hjälpa till ibland om det spårar. ”Det är en fas vi går igenom”, kan en konstatera med jämna mellanrum när det syskontjivas mer… och faser, betyder utveckling eller hur? …och utveckling kan skava (låta bråkigt och ha sig), men så plötsligt har ännu ett kliv i lilla människolivet tagits och småfolket har växt, inifrån och ut. Häftigaste som finns!

3. ”Jag tycker det verkar fantastiskt och vill ha barnen hemma mkt men många har åsikter.

Svar: Vet du (som min upplevelse är i alla fall); det är helt sanslöst underbart. Såklart att det kan vara hur uttröttande som helst ibland, men säg vilket jobb som inte kan vara det!? Att under denna tid i livet, mina barns uppväxt, få ge dom mitt allt och lite till, göra mig tvärslut på det absolut viktigaste jag vet. Det känns helt, helt fantastiskt. Jag är så otroligt stolt, över att vi tagit oss hit, steg för steg. Det är ingen bäbis på väg, det är inte därför jag fortsätter att vara hemma.. vi är bara, just precis där vi önskar vara, mitt i vad som är vårt absoluta drömliv, med all denna tillsammanstid. Att få vara hemma med småsyskonen, möta upp storasyskon-skolbarnen direkt efter avslutad skoldag, hinna leva livet tillsammans, sju dagar i veckan, inte ränna om varandra, mötas som våra tröttaste jag, dunsa ner i soffan på fredagkvällen efter att föräldrarna jobbat 40 h och barnen varit iväg ännu fler timmar än så, försöka snabb-återhämta under helgen och sen ”på’t igen”… att slippa det där ”ekorrandet”, få känna att vardagen är guld, att vi njuter en onsdag likväl som en lördag, att ledig sommarsemester förstås är superhärligt, men att gråa vardagen i slutet av oktober är hela underbar…. det är bara helt otroligt fint. SÅ lycklig och tacksam, över att leva med en människa som delar mina värderingar. För jag får såå många, ja bara mammor, som skriver att dom så önskar att få spendera mer tid med sitt/sina små barn… men där pappan/mannen sätter stopp. Pengarna går före…

SJÄLVKLART behöver vi pengar, allihopa. Men det går att göra så många val, som faktiskt gör att investeringen i tillsammanstid är möjlig. I olika grad, givetvis! Det behöver ju inte vara hel-hemma med barnet/barnen, eller 100 % heltidsjobb. Det finns så, så många gyllene medelvägar att gå.

Slutligen, andras åsikter? Vaa…? , säger jag 😉 Lev ditt liv <3

4. Vad har du mött för reaktioner på att du väljer vara hemma med din barn så länge?”

Svar: Reaktionerna jag mestadels möter är; ”åå, vad underbart!” ..”alla barn skulle få ha det sådär gott!”…. även några ”när ska du börja jobba då?”. Då svarar jag alltid ”förmodligen kommer ja aldrig ha jobbat så hårt som nu”. Vissa har också sagt; ”alla kan inte vara hemma, men du har ju turen att kunna det du”… dessa ord blir jag alltid lite irriterad över.. för NEJ, jag KAN/FÅR inte bara vara hemma.. vi har SKAPAT förutsättningarna för att ha det såhär. Vi SLITER HÅRT jag och min älskade M, för att kunna ha våra barn hemma på heltid upp till skolstart. Jag driver till exempel ett litet älskat företag, tillsammans med den skäggige, vårt ”Drömgårdsliv”, ni vet. Där vi delar med oss av detta sätt att leva, till er som vill läsa/se, där vi också under dom senaste åren delar med oss av marknadsförings-plats till företag som vi tycker om och använder oss av i vårt liv. Företag, som vi sedan kan fakturera och därmed ha en sidoinkomst från. Det är en del, av alla inkomstbollar. Lägg till att den skäggige ritar hus och räddar liv (deltidsbrandman) och ni har ett par bollar till. Vi jonglerar ett gäng bollar, som utgör vår inkomst.

5. ”Önskar så man kunde leva mer som er. Tips??? Hur får man ihop allt ekonomiskt?”

Svar: Något jag ofta upprepar, i många situationer i livet. ”Att välja… är att välja bort!”. Vi väljer bort saker (både ordagrant och bildligt) till fördel för att kunna investera i liv och tid tillsammans. Jag har ett redigt inlägg jag döpt till ”Att tidstrolla och livsinvestera”, där jag mer i detalj berättar hur vi gör.. vill du läsa det? LÄS HÄR!

6. ”När/om du vill jobba utanför hemmet i framtiden, vad vill du helst göra då?”/ ”Vad är ditt jobb? Är det sociala medier och isf vad jobbade du med innan?”/”Vad har du haft för yrke? Och vad önskar du arbeta med i framtiden?”

Svar: NU ska jag berätta en sak ingen av er läst.

Men vi tar det ifrån början. Ni är många nya här inne och kanske vet ni inte in om ”begynnelsen av vårt familjeliv”. Det startade nämligen i Piteå. Närmare bestämt under min och makens högskoletid. Jag studerade fem år på Musikhögskolan och tog min lärarexamen med behörighet från minsta skolålder till gymnasienivå. Har grottat in mig extra på pedagogik för dom lägre åldrarna och kan med inte allt för stor ansats, lägga till ämnen i min behörighet. Försommaren 2015, med en ettåring på höften, togs examensbeviset emot, tillsammans med min älskade klass fylld med en hoper vänner-för-livet-vänner. Det låter enkelt såhär.. men nog var det en utav livets fräsigare utmaningar, det där. Vi blev gravida enligt önskeplan, hade upplevt saker som gjort att vi inte ville vänta EN SEKUND till på barnaliv. Jag pluggade 200% under graviditeten, för att kunna vara hel-ledig i ett halvår med ”Liten”, Pastellkungen, Minimannen.. vår älskade nu 9-årige S. Pappa M hade jobbuppdrag mestadels kvällar och helger och vi kunde pussla ihop allt på så vis… läs; vi tog hand om Liten tillsammans, skrev examensarbete och M slet också som ett djur för att vi som två 24-åringar skulle ha råd att köpa den där drömmiga gården nere i höga kusten som vi kärat ner oss i.. när S var 1,5 år så flyttade vi in där. Hit till gården, där vi lever för fullt nu. Vi hade tömt fickorna totalis och jag behövde absolut tacka ja till den fasta lärartjänsten (dessutom min absoluta drömtjänst) jag fick.. ett läsår jobbade jag som lärare. M reste då land och rike runt med det jobbuppdraget han hade då. Liten, behövde alltså vara på förskola, cirka 17 h i vecka.. dom månaderna. För sen kom ju Lillasyster, sommaren 2016. Och ingen var mer säker på, än jag, att aaaaaldrig skulle något av våra barn vara på förskola i den åldern igen om det inte absolut var nödvändigt. S tog det bra. Det var ju inte så många timmar. Men i Mammahjärtat kändes det inte bra. Och helst, ville han förstås vara med mamma eller pappa. Jag tror på, att det där året gav oss många klarheter i, hur vi vill ha det. Och det är dit vi har jobbat oss sedan dess. Min fasta tjänst…. som vänligt väntat på mig, … har jag nu sagt upp. Eller det var ett tag sedan nu. Jag är ”Bara HemmaMamma”. Med allt vad det innebär. 400% fokus på barnen och en snutt hemmajobbande också, menar jag. Där jag jobbar som digital kreatör via min blogg och instagram (@dromgardsliv). Jag ger barnen mitt allt och har samtidigt chans att tacka jag till olika jobbuppdrag som dyker upp och passar in i vårt liv. Men jag är inte bunden, äger all min tid. Såhär vill vi ha det nu. I en framtid? Så gissar jag att jag kommer att jobba med barn. Det är det häftigaste jag vet. Hur och på vilket vis, det vet jag inte. Jag låter livet få utvisa… ”följer flödet”, som min älskade J en gång sa till mig… Nu är nu.

…

Leverar svaren till Del 2, en annan dag. Har du orkat läsa ända hit? Imponerande! <3

Emmeli

Att svara på tre frågor i ett huj!

av Emmeli | jan 31, 2023 | Emmeli funderar, Frågor och Svar

Jag fullkomligt älskar när ni är så aktiva och frågar och engagerar er, det är så himla kul! Tack för det <3

Påminner igen om att det ju går prima att kommentera här inne på bloggen också, men ni behöver då klicka er in på ett specifikt inlägg (klicka på rubriken av inlägget) för att kommentarsfältet ska dyka upp. Det här är ett lite krångligare sätt, jag vet.

Nåväl. Tänkte svara på tre frågor i ett huj nu. Några utav frågorna från dagen, helt sonika.

Var kommer eran ytterdörr ifrån och vad är den målad i för färg?

Ytterdörren, liksom alla andra fönster och dörrar på vårt hus, kommer från Allmogesnickerier. Handsnickrade, träfönster och trädörrar. Ett hantverk så makalöst gediget och vackert hantverk.

Ytterdörren, är målad med Linoljefärg, 15 % Grön umbra (Närmsta ncs-kod är; S2502-Y).

Finns det recept på det där ”Mammabrödet”?

-såklart! receptet finns du HÄR!

Kan inte du visa hur erat pysselskåp ser ut inuti, vad som finns där?

-jovisst! skickar er raka spåret till ett inlägg som skulle ha kunna varit skrivit idag… kika HÄR!

…

Kanske finns det fler frågor? Kanske har jag missat just DIN fråga? .. det är så lätt hänt. Passa på att fråga på här i kommentarsfältet vetja!

Emmeli

Svar på Frågestund. Del 4 (den sista.)!

av Emmeli | feb 7, 2018 | Emmeli funderar, Frågor och Svar

Våren, maj, 2016. Med Pyret i magen.

31. Hur har du tänkt kring träning efter dina två förlossningar? ? Har du några tips på bra övningar? ?

Nu vet jag inte svaret ännu hur det kommer fort-gå med träningen denna gång. Än så länge, väldigt bra! Med S och J tränade jag ju till dagen innan vi åkt in på BB. Väldigt drömmigt för en träningsgalning. Sen har jag haft få veckor av helvila efter förlossning. Ingen stress och press, men efter två veckor är jag bara så sugen att sätta igång och sen har det blivit så. Har då gått ”bakvägen” tillbaka till min vanliga träningsintensitet. Allt eftersom graviditeten fortgår, anpassas träningen. Lyften blir lättare, pulsen lägre och så vidare. Efter förlossningen känns såklart kroppen först och främst in. Allllllt ska kännas bra. Inget ska göra ont på fel sätt. Jag är livrädd att ge tips om just det här, eftersom det är så känsligt och jag inte alls är utbildad på fronten. Men kort sagt; jag vänder på nedtrappning jag gör mot slutet av graviditeten, och börjar på lägsta nivån och trappar upp eftersom. 

32. Vad gör din syrra i Thailand? och hur länge ska de vara där?

Vi är fyra syrror. Alla fröknar. Storasyster M jobbar i Svenska Skolan där, helt sonika. Men nu hopppppppas jag att dom är klara med sina fräsiga äventyr som dom haft i några år nu. Det är inte min kopp te att bara ses en gång om året. Hujedamig som vi längtar efter dom här hemma. Till sommaren blir det fest! Då kommer dom hem. För alltid, hoppas jag <3 

 33. När bloggar du? Du lägger så mkt tid på fina bilder och bra text… när sitter du ner och gör allt? För publicerar du mycket? Har du alltid kameran med dig? Hur många timmar/dag lägger du på bloggen?

Just nu är det sjukstuga. Jag har en sovande Juni bredvid mig. Pojkarna bygger briomaskiner inne i Lekrummet. Och jag passar på och gör tråktimmar till lite roligare, genom att svara på era frågor. Det finns inga fasta tider på dagarna som jag bloggar. Det är när det passar.

Och väldigt olika också hur mycket tid jag lägger/dag. Vissa dagar kan jag förbereda flera inlägg.. som det jag publicerade igår, var ett förberett sådant. Det inlägget hade jag såklart inte orkat blogga då när jag kände mig mer död än levande. Men det är i stunden jag skriver, som allra vanligast. Däremot kanske inte prick varje bild är prick från stunden eller dagen, men passar till det jag skriver till just då. Ja, det är lite olika som du förstår. Och det tar på så vis olika tid.

I övrigt;  Jag är en tänkare, och oftast funderar jag och bara vill få uur mig orden. Då kan dom hamna här. Jag älskar att skriva. Och älskar att fota. Vissa dagar fångas fler bilder, andra färre. Kameran ligger på sin plats här i hemmet..så jag vet oftast var jag har den och kan norpa åt mig den snabbt. Ibland fotar jag målmedvetet (som; ”nu ska jag fota köket till ett inlägg”, då gör jag det), på barnen och många vardagsbilder är ju mest i-stunden-fotande. Fånga ögonblicken, liksom. Där många hamnar här, och de allra mest personliga bilderna hamnar i vårt hem, i familjealbumet och så vidare. Många gånger när jag fotar, jobbas det med andra ord både för blogg och familj, samtidigt. 

34. Vad är ert bästa tips att ge till oss som planerar bröllop till sommaren ? – Åh, vad underbart med bröllop, så fantastisk dag ni har framför er!!

Vi började planera cirka ett år innan.. men Den Riktiga Planeringen, startade ett halvår innan. Vi skrev långa listor (såklart, jag är ju listoman), och det är toppen. Nu finns det garanterat massa smarta appar där man kan klicka i en massa listor..! Tänk sedan att det är ERAN dag. Den ska bli som NI önskar. Den ska vara NI. Ta hjälp av älskade ni har runtomkring er. Våra familjer och vänner var som ett askungens sy-klänning-gäng och fixade med olika uppgifter allihopa. Det var så fantastiskt att få göra tillsammans. Kommer dock ihåg stresspåslaget jag hade typ en dag innan.. när precis allt, den sista logistiken (som jag och M hade hand om.. för såklart var vi inblandade mest överallt.. förutom sånt som var hemlisar för oss) skulle klaffa…men så plötsligt blev det den där lördagen i början av juli och det var bara en hela magisk dag. Som en saga alltihop.

Från mig till er: Njut, njut, njut av dagen och stor lyckoönskning till er!

35.

Ingen direkt fråga kanske men jag vill gärna se mer helhetsbilder inifrån ert hus! Vi får se mycket på utsidan, detaljbilder och köket. Men hur ser det ut i övriga huset? Badrum? Sovrummet säger du att det är ett stort som ni delar, men vi har bara fått se inzoomat på er säng, barnens hörna, osv tror jag?

– Haha, jaa.. jag älskar ju vårt kök så det är helt sonika därför det hamnar mest på bild. Särskilt som det var ett tag efter jul, jag vet. Fast jag gillar varje rum och tycker minsann att det varit mer blandat nu igen. Sen har du ju alltid kategorierna att kika under (dom finns här i högerspalten) där finns ju alla rum. Du har nog bara missat dom kanske? :). När rummen är så stora är det såklart omöjligt att få med i en bild. Sen beror färre helhetsbilder också mycket på att jag använder ett fast objektiv (som jag fullkomligt ääälskar, det blir så ljusa, vackra bilder med det). Det objektivet gör också att jag inte kan zooma ut (som sagt, obejktivet är fast), så jag kan bara få med i bild så långt jag kan backa, liksom Hänger du med? Jag backar in i väggarna ibland, jag lovar! Slutligen, så fotar jag alltid med hjärtat och som jag tycker det är allra vackrast… ibland att få med ett helt rum, ibland små detaljer. Det är som jag känner för!

36. Hur gör ni med familjeekonomin? Har ni gemensam, eller betalar ni procentuellt av er lön, vem betalar saker till hemmet, hur gör ni med ekonomin när du är föräldraledig? Jag är mammaledig nu och vi har haft mycket diskussion kring ekonomin här hemma så jag undrar hur andra gör… ?

Tack för en bra och inspirerande blogg!

– Okej, nu ska vi snacka pengar, alltså. Den del i livet jag anser är så tråkig så jag får dåndimpen. Ingen som strävar efter mängder, bara så nöjd det finns tillräckligt. Men ja, dom behövs ju. Och som med allt annat här i vårt Drömgårdsliv, så hjälps vi åt. Kort sagt så. Ganska logiskt nu när jag är HemmaMamma att jag inte har lika bra inkomst som mannen, som har jobb och uppdrag för två-tre personer. Ingen diskussion alls kring detta faktiskt. 

Några veckor innan Juni föddes.. pappan hade precis kommit med flyget, efter tre veckor i Ryssland som huvudansvarig för ljudet på Hockey-VM. Coolt, ja visst. Men efter den, den för andra året i rad, svängen på tre veckor ifrån varandra.. så bestämde vi att det där med VM-uppdrag fick pausas. Ändå himmelens stolt. Över min fina, fina M. 

37.

Hej! Det är så härligt att titta in här då och då. Så fina bilder och ni verkar vara så fina tillsammans som familj. Har bara en fråga: Vilket mönster är det till de fantastiskt vackra tröjorna som din norge släkting (om jag förstod det rätt) stickade till barnen? Föll pladask för dem. Hälsa till stickerskan att de är fantastiska! Varmt grattis igen till nr 3 och tack för en mysig blogg!
-Tack för så himmelens rara ord! <3 Men tyvärr kan jag inte hjälpa dig med mönstret.. jag får fråga käre A när vi träffas nästa gång. Jag tror att det är ett väldigt vanligt Norgemönster i alla fall. Och fint som bara den!

38.

Hur ser ditt drömliv ut om 5 små år, om du får önska fritt liksom?

-ooh…då lever vi såklart här på gården tillsammans. Jag, mannen och alla älskade barnen. Så overkligt att tänka sig ha skolbarn, men det har vi ju då. Hur jobbliv och så ser ut för mig och M, ja det har jag ingen aning om… hoppas att vi gör det vi mår bra av och tycker om, då också. Jag vet inte, men jag fantiserar om sommar i denna skrivande stund. Att jag vaknar i vårt vackra sovrum där uppe. I stora hästhagen utanför står älskade hästkompisar och tuggar och väntar på dagens ridtur. Hönsen har rymt och kacklar härligt runt på gräsmattan. Barnen är med på alla dagens sysslor. Som att gå och öppna och vattan i växthuset, där det bara prunkar. Tomater och gurkor och Minimannens favo; chili. 

Vi älskar att leva, då, precis som nu. Jag ber för att vi ska få ha hälsan. Och har samma vett då som nu, att uppskatta precis varenda dag vi får tillsammans.

39. Har du alltid drömt om att gifta dig ung, få barn hyfsat tidigt?

-Ja! När min bästis och jag fantiserade som små så var det redan då precis sånt jag pladdrade om. Jag är uppväxt i en syskonskara där vi är härligt utspridda, om man säger så. Världens lyx att ha tre storasyrror som skyddar en i vått och torrt. Som jag alltid njutit av att få vara minstingen. Det är förfärligt trevligt. Kan också vara skitstörigt och jobbigt när man är yngst och vill få sin stämma hörd. Fast när jag tänker efter så har nog ”Emmelisa” aldrig haft några probs med det. Trots myset med min bukett storasyrror, så har jag ändå fantiserat om en skara barn som kan leka med varandra. Det har verkat så mysigt, tycker jag.

13 år gammal såg jag ju den där blåögde pojken som jag fullkomligt föll pladask för. Han var allt och lite till. Redan då. Och vi kände inte ens varandra. Typ 6 år senare, var vi inte längre bara på-spännande-mystiskt-vis-vänner. Utan kära i varandra, sådär så att vi varit oskiljaktiga sedan dess. Och det var (och är) så magiskt att få dela livet med någon där allt bara känns så rätt, lätt och fantastiskt. M friade till mig efter att vi varit tillsammans i ett år. Som 21åring blev jag hans Lilla fru. Som en dröm.

Barnönskan fanns tidigt.. Högskoletiden njöts i vår lilla Lya i Norrnorr (Piteå), dagarna med musikhärligt tillsammans med vänner. Bebbesuget blev tokigt men vi ville vara kloka ändå och vänta till M fått sin examen, börjat jobba och vi på så vis hade fler kronor, såna som är tråkigt måste, men ändå ett måste i livet. 23 år gamla, blev vi Mamma E och Pappa M. Till den finaste pojken på jorden. Så självklart alltihop. Och det mest fantastiska i livet. Vi vill inte spara på livet, utan följer med och tackar ja till det härliga som erbjuds. Om en månad fyller S 4 år och har snart två små syskonpluttar att beskydda, älska och bli skogstokig över. Livet <3

Liten och Pappsen.. på Fårö en alldeles underbar sommardag!

40. Var Drömgården en sån gård ni tittat på länge, länge, sedan barnsben ? Har för mig att den ligger nära svärföräldrarnas boende, är det en släktgård eller liknande? Varför föll ni just för denna plats (fullt förståeligt men ändå – renoveringar brukar snarare skrämma folk ?

Å. Denna sagohistoria alltså. Gården ligger så nära M´s föräldrahem att han ju kunnat sitta vid köksbordet och titta till denna gård, varje dag. Vi har gått förbi här otaligt många gånger. Jag vet att jag fotat den här gården och tyckt den varit så vacker men sett så ensam och ödslig ut.

Så skulle då Liten i magen födas, vårvinternen 2014, och vi visste att vi skulle vilja spendera hela sommaren hemmahemma, här i höga kusten nära våra familjer. Mysigt för alla, liksom. Men vi ville ha vårt eget krypin. Svärmor fick en idé! ”Jag ska fråga om ni inte kan få sommarhyra där!”. Sagt och gjort. Och det fick vi.

Vi skulle få ett alldeles eget ”Sommarhemma”. Kommer ihåg dagen när vi öppnade dörren för första gången. Det luktade instängt gammhus, golvet påminde om Mormor, plastmattorna var ett virrvarr tillsammans med den gröna heltäckningsmattan i sovrummet, lyckofärgen på köksluckorna, dansa-vals-storleken på rummen, utsikten från köksfönstret. Jag älskade alltihop. Från första stund. Almanackan som hängde på väggen visade typ 2005. Det hade varit tomt här länge.

Vi städade och boade in oss. Och trivdes. På obeskrivligt härligt vis.

Så satt vi där en dag, mitt i den där härliga sommaren. Med Liten Miniman i famnen, sörplandes kaffe.

-”Hur skulle vi vilja bo egentligen?”….

-”jaamen, helst här hemma i kring.. fast det kan ju bli kruxigt med tanke på att det inte finns någonstans här i riktiga närheten för dina (M´s) tv-jobb”….

-”men helst här i höga kusten. vi måste ju ha blivit hemmablinda innan vi flyttade till Piteå”…..

-”här någonstans. på en gård. inte för stor gård. lagom stor”…..

-”jag har alltid drömt om att äga egen skog”, fortsatte mannen.

Efter en stund flinade vi åt varandra. Som två drömmare, satt vi ju precis och drömde om den där gården vi då kallade för vårt Sommarhemma. Som ju sedan ( efter ett år av hårt knegande från M´s sida) blev vår alldeles egna Drömgård med precis allt det där vi drömt om. <3 …så häftigt (och fasligt mycket jobb, såklart!) att få ta hand om en gammal gård och göra den till precis så som vi önskar den.

Vi hörs snart igen!

Tack för alla era fina hälsningar till oss här i bläiga Sjukstugan.

Lillafrun