Vilken otrolig välsignelse!

-Att väckas av det sötaste lilla sjungande ung-tåget, med Vackerpappan som trygghet längst bak… strösslas av kramar och de absolut sötaste av kärleksförklaringar från de allesammans (ja jag grät absolut och barnen sa absolut rutinerat att ”det där är inte ledsna tårar, det är glada tårar, preeciis som vi trodde att du skulle göra mamma”).

Att få vara mamma. Det är så stort. Livets största gåva, ja så känner jag. Det gör så ont i mig när jag tänker på alla som inget annat önskar än att få uppleva det och så går det bara inte.. och så sitter jag (vi <3) här med en hel fyrklöver. Lyxknös(ar), sannerligen.

Äppelblommorna blommar i ett endaste fluff utanför sovrumsfönstret. ”Kom nu mamma!! Nu går vi ut på lon!”.

… jo förstår ni, hela veckan har jag varit portad därifrån. Så himla opraktiskt, jag som ränner där stup i ett.. men nix, uppe på lon har det jobbats på till sena, sena nätterna och mamman har inget fått veta. Nu skulle jag då äntligen få veta vad Byggmästaren och småungarna haft för fuffens för sig…

Nämen SER ni!?

Den absolut vackraste (halva) torkställningen jag någonsin skådat, ett otroligt hantverk med förstås inte endaste spik eller skruv i….(!?).

M har förstås konstruerat och snickrat exakt allt själv, gjort sin egen limfog, skapat konsoler med ett mönster jag inte ens orkar tänka hur mycket klater och tålamod han lagt ner på osv osv ..Den är så vacker. Inte riktigt klar ännu (haha! kanske andra halvan blir klar lagom till nästa år! ;)) men oj vilken fröjd det kommer vara att hänga tvätt på den… smart drag där, M!

Vi hängde ute en stund i den ljumma morsdagsmorgonen.. några sekunder efter denna bild togs visade vackra, vackra Tuppen återigen att han inte alls är någon att lita på. Puh, så tråkigt och jobbigt och sorgligt…

Nu skulle det bli morsdagsfrulle! Med nygräddat surdegsbröd…

Jo, förstår ni.. varje gång jag bakar surdegsbröd så lägger jag i minst ett utav dom, ogräddade, i frysen. Bake-off-bröd, alltså!

Så denna morgonen hade M bara plockat fram brödet ur frysen och gräddat det i gjutjärnsgrytan, så otroligt finurligt. Det känns liksom så himla värt det, den där mödan jag ändå lägger ned på surdegsbakandet… det tar ju sina timmar att skapa ett surdegsbröd, menar jag… att både få nygräddat bröd och också kunna lägga i frysen som sedan kan gräddas närsomhelst, fantastiskt!

Någon redo för morgonfilen.

Direkt efter frullen bar det sedan iväg.. nu skulle det bli paus på morsdagsfirandet för ett slag och fullt fokus på fotbollssöndag för hela slanten.

Först match här i vår by för ena barnet och sen iväg mot grannbyn det bar, för en rad småmatcher för det mindre fotbollsbarnet.

Efter fem ivriga timmar på vift, landade vi hemma. ”After fotboll” och som traditionen bjuder när det är morsdag; betessläpp för pållarna!

Ååå, det här är sååå mycket försommar!! Hästar som tuggar färskt gräs. Himmel så underbart! Och himmel, sådan ”fångest-tid” det här alltid är, tycker Hönsiga Hästmamman. Älskade pållarna!

Det är så trevligt att ha hästarna in på husknuten.

Den här vyn får det alltid att pirra i min mage. Jag vet inte vad det är. Men något med den, skickar mig tillbaka till hur det kändes när vi var alldeles, alldeles nya här.. strosade runt och utforskade gården..

Dagen till ära har syrenerna börjat slå ut. Min absoluta favoritblomma i livet! Vår dotter heter ju Syrena i mellannamn, precis som min Mormor hette i tilltalsnamn. Så fint, eller hur?

Fluffet! .. också något som skickar oss tillbaka till första tiden här på gården. Minns så väl när äppelträdet mötte oss fullt blommande, första första gången vi rullade in här på gården för att sommar-bo… det är tio år sedan..

Morsdagsmiddag!

Vi svek vår egen potatis i matkällaren, mot softheten att hälla ut ett påse köpespommes i plåten. Helgrillade fläskytterfilé som marinerats i mängder med vitlök och annat gott och pruttade ut det sista ur bea-flaskan. Norrmejeriers nya grillost, Norrloumi och lite sallad till. En enkel grillmiddag mättade allas våra magar så, så gott!

Jag blir alldeles tårögd av denna syn, vår skatt. Tänker på vad barnen skrev i sina brev jag fick till morgonen.. och känner så starkt, att det här är ett så ofantligt mäktigt kapitel i livet som vi upplever just nu.. och njuter av, allihopa. Tillsammans.

Lillminsting med sin fina pappa i majkvällens ljus.

.. .går över gården. Det är nu kväll. Djuren är nattade. Barnen är nattade. Äggen är inplockade. Häggen likaså. Morsdagsarmbandet pryder min handled. Vilken morsdag!

Jag känner mig så otroligt bortskämd. Bortskämd, som i omhuldad, liksom. Strösslad av kärlek från de människor jag älskar mest.

Evinnerligt tacksam, för hela alltet.

Till råga på allt, har jag också en sådan fin mamma själv, Grattis lilla mor, ingen är som du. Jag älskar dig så!

Och alla ni andra mammor! Grattis, på morsdag!❤️ Småttingmammor, Bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! Idag. Och alla alla dagar på året ❤️

Emmeli

G-VMBJT57ZE4