Å men himmel.. det där var sannerligen en fräsigt fullmatad, alldeles särskilt fartig oktobervecka..
Vi tar en kik, vetja. Veckan som gick..
Startade med måndag och älskade vardagsrutiner. Mysmorgon för mor och barn. Skolskjutsande. Och sen ut för djuren, tillsammans med småbrollorna. Hästar ska fodras och vattnas, hönsen släppas ut och ses om.
Vi hjälptes också åt att vintra i växthuset, nu hade allt frusit totalt. Experimenterade lite också.. vi får se vad det blir av det hela, till våren.. vi petade nämligen ner ett gäng vårlökar i en utav bäddarna.. jag tycker alltid att vårlökarna tenderar att blomma aaaalldeles för sent här uppe i norr, så vi tänkte att växthuset kan hjälpa till. Jag önskar pingstliljorna till pingst, liksom.. inte till försommaren.
.. fast ett gäng lökar fick också hamna här, vid stenrabatten. Vi hoppas på en härlig blomning på båda ställena.
Det blev tisdag och vi bakade en massa Mammabröd och bjöd hem vännerna på fika- och lekdejt, hade så mycket liv att ta i kapp, så efter ett gäng timmar var vi inte alls färdiga med varandra. Papporna kom hem från var sina arbeten och kvällen fylldes med tillsammans-middag i all sin enkelhet, maximalt spontant, maximalt härligt. Vi är så tacksamma för dessa hjärtevänner här i byn!
Något historiskt och för oss heeelt makalöst härligt hände också till sena tisdagskvällen; det nya värmesystemet tog fart i ännu ett rum.
”Det funkade ju!”, sa M efter att ännu en gång ha pysslat med något han aldrig tidigare gjort. Det äär ju inte sådär skitenkelt att göra dessa kopplingar och alla moment för att det plötsligt ska sitta ett element där på väggen och ”goffte govärmen!”.. Jag är så vansinnigt imponerad. Och tacksam. Den skäggige ska mata på och sätta in radiatorer, rum för rum nu är tanken.. obeskrivlig känsla att bergvärmen är igång.
Hejdå mardröms-elräkningarna!!!
Nu var det mitt i veckan och i gammköket bakades det storsats vetebullar av den allra kalasigaste varianten. Den vi fyller med en smörig, försvinnande god chokladkräm.
Mor satte sig ner i ”Vilofotöljen”. Med en kaffekopp och nybakt bulle. Blundade några minuter och hörde ungarna klucka nöjt. ”Alltså mamma, vilken DRÖM att få komma hem till nybakta bullar efter skolan!”, utbrast ena lillungen. Värmer ett modershjärta, enormt.
Överrumplade till fullo blev vi till onsdagseftermiddagen när löven föll med vinden och vi inom loppet av fem minuter, gick från höst, till vinter. Skönt att mumsa maten inne i ligghallen, tyckte ponnyfarbrorn med vinterns första lilla snö på ryggen.
Här, också ett gäng som tyckte det där med snö kom väldigt plötsligt. Något dom ju aldrig varit med om, småttingarna där. Dom knatade in i lagårn igen och kurade vidare under värmelampan..
Tvåårsdag med födelsedagsbarnet i syn. Aj mitt hjärta, det är så vansinnigt gulligt med tvååringar, tycker jag. Lilla Minimänniskan som babblar på, med så mycket vilja att man ibland bara får skratta åt det… ”kan själv”-tiden, nu kör vi!
Här ser ni vad Lillminsting fick av oss i födelsedagspresent.
Pippiväskan från när jag var liten, god kvalitet som hållit i 30 år och inte är i närheten av sliten ännu. En loppad Busiga Bebben-bok. Nya ullstrumpor och ny traktortisha. Så otroligt söta hängseljeans jag fann för en 40-lapp nere på Röda korset i byn. Och så till något ni kan ana blev väldigt uppskattat.. ”takton!”, med kossor och balar och ett garage att köra in i.
I vanlig ordning, motion i olika former. Vi turas om och ger varandra tid till det. Fin kärleksförklaring.
Nu var det plötsligt fredag och känslan av trötthet var stor.
Här ser ni hur pysselsugen någon är, men där tiden att binda en krans ej funnits.. så den plockade mossan är liksom bara lagd runt kransstommen.. och har sedan frusit fast så. Vilket pysseltips, va! Det jag egentligen skulle visa här, var en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllt år.. en sån där stor flaska jag länge spanat efter.
Båda-päronen-hemma-fredag och hela-familjen-fix.
”Vi behövs ju inte här”, sa vi stolta som två tuppar… när Tripp Trapp Trull hjälptes åt att rycka stolpen från sommarbetet. Lillminsting hjälpte också till.. genom att långsova i vagnen intill. Så betet togs bort och hästarna fick sin thermobar inkopplad och kunde börja sörpla ljummet vatten, nu och vintern igenom. Vintertecken, ett efter annat.
Så vacker lördag vi vaknade till. Med masssssor på att göra-listan. Först ut, en fartig halvtimme av fotande/filmande just precis här.
.. och medan pappan och barnen fortsatte att vara ute och greja. Och leka, premiäråka utför lobryggan osv. Så gick morsan ann som en duracellkanin inne. Hemmet skulle städas, tårta bakas, filmer och bilder redigeras. Paket slås in..
Till lördagsaftonen åkte vi ut till havet och firade en älskad Syster och Mormoster och Svägerska. Storan <3
Det var en så otroligt god, hjärtevarm och härlig kalaskväll.
Veckans sista dag. Söndag.. och hemmet kläddes i kalasskrud ännu en gång.
Årets sista födelsedagskalas skulle gå av stapeln. Lagom-noga struken finduk lades på bordet. Trädgårdens sista nypon och ett par grönkålsblad som kalasbukett. Och många tända ljus.
In stormade älskad storfamilj och sjöng och hurrade och strösslade kärlek och fina presenter över vår älskade 2-åring.
Efter lite grundande av Mamma-mackor till alla, så gick vi på kalasfikat. Men nja, sa Lillminsting.. ”inget slår mammagos och pupp!”.. amning, alltså.
Fast det där med fiskedamm, gick tusan inte av för hackor! ”Godiiis!?”, sa han överlyckligt över småbitarna av riiiktiga karameller som han fått i sin påse. Vår förstfödde hade fyllt fyra år när han åt sina första smågodisar… lite annat med ”lilla fyran”…
Sockerstinna kalasbarn, enhörnings-tigrar och surrande vuxna i en salig älskad blandning. Tacksamheten.
…
Till kvällen gick jag ut till djuren och bara andades i mörkret, med näsan in i tjocka hästpälsen, bland kacklande småhöns.. i pannlampans sken.. med röken bolmandes ur munnen.. veckan tarvade en söndagsstund att bara landa, helt sonika. Det var en så otroligt fin oktobervecka det där, fylld med så mycket. Mycket gott. Men en bit utanför gårdsbubblan ni ser här, pågår också olika kamper. Som inte är min historia att berätta. Men som absolut tar plats i mitt hjärta och något som delar min energi just nu. Något jag bara vill i förbifarten berätta för er om, för att jag aldrig vill att ni ska tro, att vi är olika några andra, att vi är förskonade från allt ont eller jobbigt eller så. Alla, alla kämpar med något, stort som smått, hela tiden.
Vi gör som alltid, tar en dag i sänder. Känner tacksamhet för allt vi har. Framförallt varandra. Tacksamheten över trygga lilla gårdsbubblan, när stora världen känns oviss, är stor så stor.
Nu väntar nya oktoberdagar på oss, dagar att fylla med liv… en dag i sänder, i vanlig ordning, eller hur?
…
Önskeplaner för vecka 43
-Njuta naturens nya tempo och försöka anamma det, vi med. Tidigare kvällar, är ett mål jag har.
-Njuta hemmaliv! … har ett gäng mysiga små påhitt på lut för oss.
-Superjobba! … texter ska skrivas, bilder och filmer redigeras, mail besvaras, nya jobb planeras, utkast skickas in… allt som ingår i att jobba som Digital Kreatör….
-Blogga! .. tänker att åtminstone första delen av svaren från frågestunden kommer att dyka upp under veckan!
-Möta Höstlov! .. soom vi längtar.
…
Det har varit några riktigt intensiva veckor nu.. ser fram emot en lugnare variant.. hinna känna lite mer ”luft i schemat”, tom-glo en stund utimellan, ni vet…
Önskar er alla en hjärtegod vecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Det ska vi också göra!
Vi tar en kik på vad vi grejade på med och så. Innan en mamma-känslosam vecka tar vid.. puh.
Veckan som gick, fylldes med;
Suddigt, svettigt, tungt. Och alldeles underbart. Ett redigt träningspass, eller träning av vilket slag som helst. Det är mitt bästa tips för att starta igång veckan med härlig känsla..
I fortfarande ganska så behagliga påta-ute-temperaturer, har vi grejat med ditt och datt. Vi plockade dom sista tomaterna, som mognar för fullt här inne nu. Prydnadsgräset är plockat från frön som är sparade i ett kaffefilter till våren. Men dom där lejongapsfrökapslarna vette katten vart dom tog vägen.. det blåser spiken, så där har vi nog förklaringen…
Okotber-liv i syn. Vi har det så förskräckligt bra här i vår egna lilla hemmavärld. Jag känner mig som en lyxknös som får vara HemmaMamma.
En dag på vägen hem från skolan… ”Neeej, mamma.. neej mamma, fortsätt gå,, du klarar det, neeej mamma du ska inte på loppis idag”.. försökte ena lillungen tala sin mamma till rätta. Men när den stod där i skyltfönstret, tjusiga guldspegeln för en lagom peng.. då gick det ju bara inte motstå.
Typiskt syn mitt i matlagninstid. Kojtider it is.
Jag tog småpojkarna med mig en dag och drog till stan för diverse ärenden. Räknade snabbt ut att vagnen vägde dryga 70 kilo inne på granngården.. och Lillminsting KUTADE fram. På samtliga ställen.
.. försökte mota efter-stadsbesök-tröttheten med att chilla hos hönsen sedan, tömma taket på mossa, skita ner oss och andas djupa andetag. Funkade ändå hyfsat.
Fast nä. Jag var Helt. Slut. Blev inte människa igen på hela dagen.
Serverade korvgryta en dag till middag. SÅ FENOMELAT GOTT!! Mitt lilla höftiga recept, har ni HÄR.
”Jag vill baka kärleksmums till Olofs kalas. För jag älskar honom”, sa Storasyster och satte igång och knäckte ägg och hivade socker i skålen. Så lite hjälp som möjligt från morsan, det är målet hos bagarungarna just nu.
Så blev det fredag.. och det fanns att göra, i både hemmet och vid den där lilla skrivhörnan.
Men först en morgontur i den otroliga höstluften.
.. medan detta gäng jobbade vidare ute, drog jag in och försökte jobba i kapp mig själv. Med vadå?, kan du tänker. Jaa, inte var det bara lite viktvätt och härligt fredagsstäd… utan också en himla massa admin, mailande, planerande osv. Vid datorn. Ibland tänker jag på, hur osynligt det är.. allt arbete bakom allt det ni ser både här inne och på instagram. Det är mycket som sker ”bakom kulisserna”. Jag tänker också ofta på, att jag är er så otroligt tacksam, när ni alltid möter upp med pepp, hjärtan, kommentarer av det hjärtligaste slag.. ni gör att jag vill fortsätta med det här, dela ”Drömgårdslivet”.
Till kvällen var hemmet nystädat..alla var trötta och fredagsmyssugna. Vi gjorde något så otrooligt busigt, som att äta ”hemma-snabbmat” i Salen, framför en film.
Lördagen var en välfylld variant.. älskade MammaMormor och PappaMorfar kom på grill-lunch och fika, så himla mysigt. Vi tog sedan en långtur till fots och cykel följt av timmar av hemmafix..
Söndagen fyllde vi med allt möjligt också. Lite söndagsjobb för mamman, barn och pappa fodrade hästarna, vilsamma timmar sedan ute i köksträdgården när Lillminsting sov.. ni ska få se hur mitt vintrande av den ser ut, en annan dag.
Lasset med persilja som togs in när söndagen gick mot kväll..och önskade egentligen bli omhändertaget på stuberten… men se, där tog energin slut och vi tog kväll.. sådär otrooligt trötta, vi har det senaste jobbat på som bara den, med att trolla fram tid och ork till att kunna färdigställa Badrumstvättstugan.. jag tror tröttheten sköljde över oss båda nu..trötta och så nöjda. Gott att landa.
…
En ny oktobervecka är här..
Önskeplaner för vecka 42
-Njuta oktobervardag! ..hemmaliv, arbeten och gårdbestyr i en salig älskad blandning.
-Gå på bvc!
-Ha Födelsedagsvecka! .. Lillminsting… ska fylla 2 år. Kommer ta minst en vecka att fixa, fira och smälta…Vår bäbis, två år?
-Träffa vännerna vi inte sett ”på en evighet”… må planen gå i kloss nu..
-Påta det sista ute i trädgården! .. igår när jag höll på i en iver, hade jag bara kunnat dundra ner vårlökarna också och vara klar.. men jag vill suga på karamellen lite. Ha något kvar att göra av allt det där jag tycker så om.. så, vårlökarna ska ner i jorden. Och just det! …
-Växthuset tömmas! ..på efter-frosten-slemmiga tomat-, och gurkplantor.
-Sända er post! .. tänkte bland annat svara på i alla fall en del av alla frågor ni ställde i frågelådan under förra veckan.
Höstpyssla! -önskar mig en pysselstund under veckan.. men det får jag se om det hinns med, annars får det vänta.
-Ha en redig kalashelg! så mycket att se fram emot. <3
…
Önskar er alla en god oktobervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan!
Första oktoberveckan… puh, vilken vecka.. mycket härlig och med en skopa turbulens i gårdslivet. Ja, här kommer några glimtar från den! .. innan vi kikar på veckans önskeplaner.
Veckan som gick, fylldes med;
Pang tjong, måndag med pepp! Skön känsla. Medan småbrollorna fortfarande var i lugnt morgontempo, passade jag på att ta mig ann det gruvligt skitiga fönstret inne i Badrumstvättstugan. Några dagar senare, kunde jag konstatera att jag minsann var runt med höststädningen. 22 fönster senare… då har vi fortfarande två oinredda rum som jag fullkomligt skiter i att hålla fönstren rena i. ”Det är vackert och härligt med många fönster”, mumlar jag för mig själv där jag putsar mig halvt galen några gånger om året. Farmor Gertrud i himlen och jag, high-fivade i alla fall glatt här!
Mellis, direkt från växthuset.
Att få komma hem tidigt efter skolan och drösa ner sig bland sitt älskade lego.
Två små bagare som hjälpte morsan att födelsedagsfixa.
Och så blev det tisdag och jag kände mig så nervös för att veterinären skulle komma.
Där stod dom redo, lilla B och lillponnyn. Han är ju snart, snart 20 år vår fyrbente lilla ponnyfarbror, vi vet, att varje år är lyx-lyx nu. Men han är så pigg, så glad och nyfiken.. nu skulle munnen kollas i alla fall. Efter att knappt ha tittat på hästen i sin helhet utan direkt sederat honom så han står där, väldigt knappt , på benen.. så gör veterinären en snabb, till känslan lättvindig, bedömning som med några ord kan sammanfattas med, att vi lika gärna kunde ge vår ponny en somna-in-spruta, där och då, mitt på gräsmattan. För med dom där tänderna hade han förmodligen så ont, att varenda tugga han tog, gav värk.
Tänk er kaoset här, CHOCKEN, alla barnen grät, mamman grät, mormorn som skulle vara barnvakt grät. Pappan ilade hem från jobbet och försökte hålla situationen stabil.. men han fattade inte heller vad som höll på att hända. Skulle vi plötsligt nu skicka våran pigga ponnyfarbror till himlen!?
Jag lyckades kvickna till. Tänka ”jag känner mitt barn, jag menar ponny, bäst. Är med honom varje dag. Vet att han är gammal, har gamla tänder.. några av dom skruttiga men resten fina. Jag borde märka på honom, om han led på det sätt som nu veterinären menade. Han ska inte till himlen. Inte nu”. I samma veva ringer älskad vän.. som jag hunnit smsa om hela alltet; ”TA INTE BORT HONOM!!”.
Veterinären drog. Och stunden senare kom ett mail om bokat besök för avlivning, två dagar senare.
Jag ville kräkas. Och barnen var såå ledsna. Mitt i allt, var vi ändå lättade, för ponnyn var fortfarande där ute i hagen. Kvicknat till efter lugnande och var sig själv igen. Den där tiden, avbokades förstås.
Det blev födelsedag för morsan, som kände sig vimmelkantig sedan dagen innan..
…men vi njöt, av vackert väder, amning bland kackel, ridturen upp på berget.. ja, framförallt synen av lillponnyn som stod där i höhäcken precis som alltid och tuggade och såg glad ut. Tänk om vännen inte ringt just när hon ringde och kunnat stoppa oss från att ”göra en lillponnys lidande kort”.
En sista liten luktärtsbukett plockades… lukften blev högre för var dag.
Det hade nu gått ett par dagar efter veterinärsbesöket. Jag fick äran att ge mig ut på långtur med grannflickan. Fyrbent och lurvig, med ett hjärta av guld. Här satt vi och tittade ner på byn… alldeles just, hade veterinären ringt… Pratat i 30 minuter non-stop med mig. Vem som vann i ordmängd, var inte jag.
..”Han kanske inte lider så mycket ändå… några av tänderna är dåliga men resten ser ju helt okej ut.. ponnyn såg väldigt fin ut i övrigt.. ni borde absolut märka om han lider”… nånstans här visste jag knappt vad jag skulle säga; ”men du saa ju att han nog lider av varje tugga han tar!?”…. nej se såå, hade hon aldrig uttryckt sig…….
Jag orkar inte driva det här ärendet vidare. Det låter helt sjukt, jag vet. Är bara så glad över att älskad vän ringde och stoppade oss i rättan tid, glad att jag hade mina päron och den skäggige bredvid som också hörde veterinärens ord. En människa, som med sin nonchalans och okunnighet (Ja, så känner jag. Det ÄR ju MÅNGA djur att kunna om, när man är veterinär. Kanske var det här inget hästproffs precis…) .. bara hade kunnat skicka vår lillponny till himlen, utan att tänka fullt ut.. ”lägg en presenning över honom här på gräsmattan”, menade hon när jag dagarna innan i storgråt undrat vad vi skulle göra med det eventuellt döda djuret… kändes mer som om hon pratade om en pryl än vår älskade familjemedlem.
Ponnyn är som sagt snart tjugo år, han behöver tätare munkoller, vi behöver hålla rent i munnen på honom med jämna mellanrum, så blir det lättare att tugga..
Jag tänker återigen.. ”vem är det som är först framme efter galopp, när jag visslar? vem gnäggar högt när jag kommer med foderhinkarna om morgonen? vem ser pigg, nyfiken och glad ut? tuggar och betar som bara den? Jo, han. Lilla Ponnyfarbrorn. Partyponnyn”
Vi vann en ponny denna vecka. Så känns det.
Frostig fredag med fröjdigt fixande i hemmet.
Det städades, handlades, lagades och grejades.. första halvan helgen, fylldes med kalas, mao. Mer om det en annan dag.
Lördag. Älskade Bästis-Idan och gänget kom på lunch och fika. För mysigt. Barnen var så glada över att ”Ida, som räddade vår ponny från att dö”, kom.
Lördagkvällen klev vi in i Sjukstugan. Nu är sannerligen hösten här och alla virusar dansar ringdans kring oss. Sveakatten stöttade upp på bästa sätt, vid fotändan av liten febervarm människa.
Det blev söndag. Bättre läge i sjukstugan, friskluft gjorde gott. Veckan började lida mot sitt slut. Pappan var iväg på brandövning några mil hemifrån. Jag och barnen påtade med lite av varje. Djurbestyren följt av fix inne i Gårdshuset. Inventerade vintermunderingarna.. alla barn har vinterskor, förutom ett, men snabbt fann jag ett fint kavat-par på tradera för en liten peng. Rensade också ut lite barnkläder och var iväg med, susade förbi återvinningen med jag vet inte hur många coop-kassar fulla. Handlade och lagom till att lunchen var lagad, så kom den skäggige hem och vi kunde ta tillsammanssöndag.
Jag fick avsluta veckan med 10 kilometer i höstluft. Sprang och sprang, saktade av ett par gånger för att bara insupa hela alltet. Tack livet, för att jag kan springa. För att jag fick komma hem till det här….
-Fullt ös, KAOSET! LIVET!
Så fort pulsen gått ner, ställde jag mig och spisade söndagmiddag till gänget, intill strulet, medan pappan matade på med att fixa oss ur den gamla tvättstugan.. iiinget konstigt alls, med dylikt kaos i ett renoveringshem. Och ni vet, vad det rymmer många pinaler i ett sådant rum som badrum/tvättstuga.. kära nån. Nu är maskinerna på plats. Det är måndag igen! Jag längtar efter att kunna starta den allra första maskinen i nya Badrumstvättstugan behöver vänta lite till. ”Röris” måste komma förbi en sväng till i eftermiddag bara.. Ska verkligen försöka hinna fota och filma nu under veckan, så ni får se!
…
Önskeplaner för vecka 41
-Ta en oktoberdag i sänder! .. älskar hösten så. Morgonturerna till djuren är så sagolikt vackra nu… nu också. ”Var sak har sin tid. Var tid har sin charm”, stämmer så för alla årstider, tycker jag.
-HemmaMammande.. och lite annat, som att förbereda och fota/filma ett jobb!
-Fortsätta inflytten i Badrumstvättstugan
-Slutskörda persilja och frysa in!
-Ta in sista fröerna!
-Göra sista snutten höststäd i köksträdgården!
-Peta ner vårlökar! .. funderar på att trycka ner dom i växthuset? Någon som provat det?
-Ha oktoberhelg!
Önskar er alla en fin oktobervecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Vi tar en kik på senaste dagarna här på gården, vetja!
Veckan som gick, fylldes med;
Luktärtsbuketter.
Tänka sig, att dom största buketterna skulle komma alldeles i slutet av september. Känns som en sån bonus, jag som smått ”sörjt” att det inte skulle bli några större buketter i år.
Livet på en pinne. Om du frågar oss, alltså. För någon annan, är det troligtvis lååångt ifrån det, men det är så gott, att det finns olika vägar att vandra här i livet.
En dag fann jag mig själv såhär. Trött mor, mao. Ett redigt lass med zucchinikaka, ute i trägungan, medan småttingar vilade efter lunch… det gjorde så väldigt gott. Följt av nätter med extra mycket sömn.
Mor och barn påtade med allt möjligt, dag för dag. Höststädade rabatter och röjde under äppelträdet, till exempel. Firade gjorde lillungen med att svassa i kring i blöja.. för plötsligt var det 25 grader varmt och sommar igen.
När det nu var så varm septemberluft, passade vi på att föreviga oss bland höet, hela familjen.
Det var en redig utmaning.. att få oss alla ”att fastna” på bild tillsammans, sådär uppstyrt ni vet, särskilt när en på fotot också agerade fotograf, haha. Jag fotar ju oftast ögonblicksbilder, men det äär ju också himla roligt att ordna sig en familjebild + porträtt-foto med jämna mellanrum. Katten Svea undrade vad fasiken vi höll på med.
Fyllde på energi med motion. Gympapass hemma på mattan, varvat med prommisar och springturer. Nattaturerna börjar bli riktigt mörka nu, ser ni. Ändå himla härliga. Nöjdflinet, var efter en tidig morgontur. Kan ej välja när på dygnet det är som härligast att springa. ”Jämt”, tror jag blir svaret. Blir så lycklig av att springa. Så tacksam över att kunna.
Torsdag! Med ärtsoppa, äppelklyftor, nybakt mammabröd, goda pålägg, pannkaka och olika sylter. Pannkaka, grädde och hjortronsylt, är inte det helt ofantligt gott, så säg! En middag som alla jublade över. Tänk, tänk, tänk.. när vi hämtar in våra egna ägg och lagar och bakar utav.. längtar så till det.
Det blev fredag och Pinglangrannen kom med en massa trattkantareller, så himla lyxigt!
Lördagens vilostund i syn. Jag och barnen hade här precis kommit hem från utflykt, alla var trötta. Pappsen var och hjälpte sin papps. Till kvällen slöt vi alla upp och njöt Svärmors köttbullar och heelt magiska hallonpaj till middag. Vilken lördag!
Söndagen ägnade vi åt hem, gård och djur. Alla hjälptes åt. Med storstädandet av Salen, städandet hos hönsen, skrubbandet av hästarnas vattenkar, premiärfodrandet av hästarna, undanstuvandet av utemöblerna… osv. Såna där dagar är det bästa jag vet. Söndagsfikade gjorde vi på Storebrors-bakade tigerkakan ute på Gårdshustrappen. Somnade, ovaggade tidigt till kvällen.
Tjatig är jag. Men kära nån, som livet strösslar guldstunder. Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Önskeplaner för vecka 40
-Första veckan i oktober, betyder Födelsedagsveckan! .. jo,jo.. ”någon” fyller år och hon tänker fira livet, allt som går, i vanlig ordning. En dag i sänder, tillsammans med favoriterna i livet. Har två (!) önskningar för dagen…
-Städa ur och piffa Badrumstvättstugan!!! … ni läste rätt. Overkligt roligt!
-Ha veterinären på besök, för första gången någonsin för oss! .. känns pirrigt och lite orosamt, än fast jag vet att det bara handlar om tandvård av små ponnygaddar.
-Vara hundvakt! längtar som ett barn.
-Fira med Storfamiljen!
…
Önskar både er och oss en god första oktobervecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Så blev det den allra sista måndagen i september, vi tar en liten kik bakåt först och främst vetja, vad har vi påtat med här på gården?
-veckan som gick…
En så sagolikt vacker. Och lika vemodig. Måndag.
Frosten nöp. En hel del sommarblommor gjorde natt. Ja, vemodigt. Men jag hade beslutat mig innan frosten kom, för att inte försöka streta emot naturens gång, jag hade med andra ord inte täckt med fiberduk eller så någonstans.. så, allt kändes ändå okej. Lite som en djup suck av lättnad mitt i allt.
Jag vet inte om jag törs skriva det här nu… men kan det vara så att liten Virvelvind börjat fatta tycke för att slå sig neeer, i luuugnan ro en stund, och faktiskt leka, sådär som det är tänkt med prylarna?.. Ute är livets liv, ja, om ni frågar lillvännen. Inomhus? …”Ska man inte bara klättra på allt då? Dra i lampor? Dansa på bordet? Plocka blommor ur krukorna? Hoppa i soffan? Kuta upp och ner i trappan? Balansera? Riva ur lådor? Spela piano med tårna?” … näpp, nu verkar det faktiskt som att en redig lekstund är på tapeten. HALLELUJAH! hojtar någon…(hehe!)
”Köket” jobbar vidare på ”lagar av det vi har”-tema.. middagarna blir med så mycket grönt från landen som möjligt, alltså. Här fräste jag finhackad gullök och lite köttfärs, tillsammans med grönkål, hackad paprika och brytbönor. Salt och peppar. Ett lass persilja på toppen! Att fylla i pitabröd med en god vitlöksröra. Åhåhå, det var magiskt gott!
Motionsturer, springande både med och utan vagn, promenerande och så ett par redigt jobbiga styrkepass hemma på mattan. Aalltså, vilket lifehack det är att ge sig det här.. rörelse, puls och lyfta lite tungt. Jag skulle inte orka hälften av det jag orkar i min vardag, om jag inte gav mig själv träningen. Så tacksam för att kunna.
Jag ägnade många timmar ute i trädgården i goda septembervädret. Grävde upp dahlior och märkte upp dom, för första gången någonsin. Känner mig så löjligt nöjd över det. Inte för att jag iddes skriva exakta namn eller så, som ni ser. Men det där duger fint, tänker jag.
Poff var det fredag och en så pirrig sådan. För en liten tjej, innebar den högt efterlängtat kompiskalas. För en annan större tjej, innebar den en massa fix och påt, inne och ute, som ett endaste virrvarr var jag, överallt.. inte för att jag var tvungen ett endaste dugg, enbart för att jag hade en så härlig morot som väntade… jag skurade golv där, putsade fönster här, handlade, lagade, planerade och grejade…
Lördagmorgon… med tidig löptur och nybakt mammabröd till frullen… och ännu mera pirr i magen.
Sedan gjordes god packning i ordning. För vilken lördag som väntade!! Åhåhå, den ska jag berätta mer om i ett alldeles eget inlägg.
Söndagen blev således en så himmelens lugn variant.
Vi alla behövde återhämtning till fullo och vi lyssnade på det. Pysslade om hästar, vilade ute i trägungan med kaffekopp i handen.. och så släppte vi ut hönsen i den nu färdiga hönsgården, gott! 14 x 4 meter, där ska dom nog trivas när dom inte får sprätta ute på gården helt fritt. Till synes, så verkar fallet redan så; Kuckelikuuuu hojtar Ture lyckligt med jämna mellanrum och småhönorna sprätter på intill…
Det känns overkligt att gå och vrida på den där fina klossen (Byggmästare M alltså, vilken stjärna!!) och gå in till sprättgänget där inne… tänk att vi är med höns nu, liksom! Å puh, jag som hade bestämt mig för att inte kära ner mig så mycket i dessa liv.. har förstått att det inte är ovanligt att en hönapöna får vingar, vingar till hönahimlen menar jag… eller att listiga räven kommer och förstör osv… men, det där är redan kört.. –Jag är så kär i dessa liv, också. Och så ska det få vara, livet är för kort för annat.
Septemberlivet känns så extra härligt i år.. ett par speciella (delvis väldigt täriga) höstar senaste åren, gör att denna, med många ”bara vanliga dagar”, känns så vansinnigt lyxig och njutbar. Ser fram emot en sista septembervecka nu!
Önskeplaner för vecka 39
-Ta hand om småttingar, allt jag bara kan, i vanlig ordning. Denna vecka börjar vi dock med sjukstuga… ena lillungen, är febrig och pjal. Någon annan hostar. Hej höstens första sjuka,…
-Ta vara på varendaste septemberdag som är kvar... sådan ljum höst det är! –nu sprakar naturen i magiska färger.
-Dona ute i köksträdgården! … och försöka leta åt några fler rödbetor i det gräsligt ogräsiga lill-landet.
-Ta tag i sånt där papperstråk! … sånt som jag gäärna drar ut på pga att det är såå mycket roligare att få skapa, fota, filma och greja… men, det andra ingår också.
-Skissa på två skåp! -ett som ska vara ovan tvättstället och ett ovan tvättstugedelen… men, dessa punkter, ”bygga två skåp”, ingår inte i listan för att bli klar med Tvättstugebadrummet, dessa möbler får komma till efter hand. Sådetså.
-Reda ut radiato-virrvarret… innan den riktiga kylan kommer, skaaa ska skaa vi ha vårt nya värmesystem igång, åtminstone i något rum.
-Ha helgen där september blir oktober!
….
Nu ska jag sätta punkt här, sörpla klart mitt kaffe och vi som orkar, ska sedan ge oss ut för att släppa ut hönsen till hönsgården och ta turen till hästarna, övriga gänget får vila vidare här inne. Det här blir en härlig vecka. Vi gör den till så härlig det bara är möjligt, eller hur?
Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Det är måndag och i vanlig ordning startar jag veckan med en stund av reflektion. Tittar tillbaka på veckan som gick, landar.. och laddar om.
Här kommer veckans Drömgårdsrapport. Septemberveckan som gick, fylldes med…
En otrooooolig nöjdhetskänsla över mina årets två grovsopsfynd. Två fåtöljer. Den ockragula godingen hamnade där i Salen.
Alla de möjliga gårdsbestyr! Ständigt med småfolk intill. Älskar, älskar, älskar det här HemmaMammalivet av hela mitt hjärta.
StoraLillebror laddar för ett eget litet solrosfält till nästa sommar ser ni. Så kul att barnen mer och mer får eget intresse för odlandet.
Pannkaksfest, med lingon- och hjortronsylt, äppelmos och vispgrädde. Förskräckligt gott. Tänk när vi kan hämta in våra egna hemägg…
Hösten kryper sig på, mer och mer för var dag.. det märks på barnens aktiviteter också. Känslan av att vilja mysa inne lite mer. Nu byggs det kojor, pysslas, pusslas och spelas spel.
Hästpojkarna fick höstfina fötter av bästHovisen. Ett gäng jobbade på nere i lagårdsstallet, medan övriga bakade Mammabröd och ordnade gofika till mitten av verkandet.
Vardag med guldkant i syn. Vi beslöt oss för att köra korvgrillning till middag, bara låta barnen fortsätta vara ute och leka, inte behöva bryta upp för att gå in liksom. Alla så nöjda. Och som efterrätt, den gamla klassikern; grillade bananer. Med mörk choklad och vispgrädde till. Fy farao, vilken mysig kväll det där var.
Jag ägnade ett gäng småstunder till att dona i hemmet.. rensa ut för små barnkläder, riva ut sommarkläder ur garderoberna, putsa något fönster och så vidare.
Det var andäktigt vackert i köksträdgården.. känslan av förgänglighet, vemod och lycka. Allt ryms. Det här var en sagolikt vacker septemberkväll.
Synen av en mamma som ”tankat på”. Ett tufft styrkepass på mattan, kånkandes och svingandes på den där svarta klumpen och endorfinerna och superkrafterna bjuder upp varandra för en svängom.
Middagsskördande med två småbrollor och en syrra som funnit en mask dom var så ampen över.
Hönsgårdens stomme byggdes klar, allt målades och nätades.. sånär som på en liten bit där det förstås fattades. Ahapp, ännu en tur till Granngården får det bli, mao.
Det plockades äpplen och pysslades med löven vi plockade på den HÄR turen.
Vi avslutade veckan med en riktig skördesöndag. En halvan dagen var fylld med något jag berättar om en annan dag. Medan andra halvan fylldes med ännu mera äppelplock följt av äppelmustande.. och den första provsmaken och känslan av att vi har ett gäng livet egengjord äppelmust i frysen. M-m-m!!
…
Vi somnade sådär otroligt klubbade till kvällen, trötta i precis hela, hela kropparna efter så mycket fysiskt arbete ute på gården. Bästa sortens trötthet, om ni frågar oss. Att vi får fylla våra dagar med livet här på vår plats på jorden, känns så otroligt lyxigt.
… och i morse, 18 september, mötte vi den första riktiga frostmorgonen. Det här blir en fin vecka, hörreni!
Önskeplaner för vecka 38
-Ta en septemberdag i taget och njuta av den, allt vi bara kan. .. mitt bland livets sus; andas höstluft, springa, leka, påta, gunga i trähammocken…
-Skörda och höstfixa vidare ute!
-Ta upp alla dahliaknölar för vinterförvaring! ..i år ska jag verkligen försöka orka märka upp sorterna, i alla fall i färg.
-Göra hönsgården hel-klar!
-Flytta in höst- och vintergarderoben.
-Pricka in olika ärenden här och där, som optiker, utvecklingssamtal, något fotojobb, föräldramöte och så vidare.
-Posta blogginlägg till er! .. har kamerakortet FULLLT.
-Ha efterlängtad septemberhelg! … som jag knappt törs tänka på, vill så så gärna att lördagsplanen ska bli av…
…
Önskar er och oss en god, god höstvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer