Drömgårdsrapporten!
Det är måndag och i vanlig ordning startar jag veckan med en stund av reflektion. Tittar tillbaka på veckan som gick, landar.. och laddar om.
Här kommer veckans Drömgårdsrapport. Septemberveckan som gick, fylldes med…
En otrooooolig nöjdhetskänsla över mina årets två grovsopsfynd. Två fåtöljer. Den ockragula godingen hamnade där i Salen.
Alla de möjliga gårdsbestyr! Ständigt med småfolk intill. Älskar, älskar, älskar det här HemmaMammalivet av hela mitt hjärta.
StoraLillebror laddar för ett eget litet solrosfält till nästa sommar ser ni. Så kul att barnen mer och mer får eget intresse för odlandet.
Pannkaksfest, med lingon- och hjortronsylt, äppelmos och vispgrädde. Förskräckligt gott. Tänk när vi kan hämta in våra egna hemägg…
Hösten kryper sig på, mer och mer för var dag.. det märks på barnens aktiviteter också. Känslan av att vilja mysa inne lite mer. Nu byggs det kojor, pysslas, pusslas och spelas spel.
Hästpojkarna fick höstfina fötter av bästHovisen. Ett gäng jobbade på nere i lagårdsstallet, medan övriga bakade Mammabröd och ordnade gofika till mitten av verkandet.
Vardag med guldkant i syn. Vi beslöt oss för att köra korvgrillning till middag, bara låta barnen fortsätta vara ute och leka, inte behöva bryta upp för att gå in liksom. Alla så nöjda. Och som efterrätt, den gamla klassikern; grillade bananer. Med mörk choklad och vispgrädde till. Fy farao, vilken mysig kväll det där var.
Jag ägnade ett gäng småstunder till att dona i hemmet.. rensa ut för små barnkläder, riva ut sommarkläder ur garderoberna, putsa något fönster och så vidare.
Det var andäktigt vackert i köksträdgården.. känslan av förgänglighet, vemod och lycka. Allt ryms. Det här var en sagolikt vacker septemberkväll.
Synen av en mamma som ”tankat på”. Ett tufft styrkepass på mattan, kånkandes och svingandes på den där svarta klumpen och endorfinerna och superkrafterna bjuder upp varandra för en svängom.
Middagsskördande med två småbrollor och en syrra som funnit en mask dom var så ampen över.
Hönsgårdens stomme byggdes klar, allt målades och nätades.. sånär som på en liten bit där det förstås fattades. Ahapp, ännu en tur till Granngården får det bli, mao.
Det plockades äpplen och pysslades med löven vi plockade på den HÄR turen.
Vi avslutade veckan med en riktig skördesöndag. En halvan dagen var fylld med något jag berättar om en annan dag. Medan andra halvan fylldes med ännu mera äppelplock följt av äppelmustande.. och den första provsmaken och känslan av att vi har ett gäng livet egengjord äppelmust i frysen. M-m-m!!
…
Vi somnade sådär otroligt klubbade till kvällen, trötta i precis hela, hela kropparna efter så mycket fysiskt arbete ute på gården. Bästa sortens trötthet, om ni frågar oss. Att vi får fylla våra dagar med livet här på vår plats på jorden, känns så otroligt lyxigt.
… och i morse, 18 september, mötte vi den första riktiga frostmorgonen. Det här blir en fin vecka, hörreni!
Önskeplaner för vecka 38
-Ta en septemberdag i taget och njuta av den, allt vi bara kan. .. mitt bland livets sus; andas höstluft, springa, leka, påta, gunga i trähammocken…
-Skörda och höstfixa vidare ute!
-Ta upp alla dahliaknölar för vinterförvaring! ..i år ska jag verkligen försöka orka märka upp sorterna, i alla fall i färg.
-Göra hönsgården hel-klar!
-Flytta in höst- och vintergarderoben.
-Pricka in olika ärenden här och där, som optiker, utvecklingssamtal, något fotojobb, föräldramöte och så vidare.
-Posta blogginlägg till er! .. har kamerakortet FULLLT.
-Ha efterlängtad septemberhelg! … som jag knappt törs tänka på, vill så så gärna att lördagsplanen ska bli av…
…
Önskar er och oss en god, god höstvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!
Emmeli
Hösta, fixa och dona!
Reklam för Granngården
Hej och välkomna hem till oss och vår nu så himla höst-trevliga bro!
Ja, jag menar verandan… säger du också bro, förresten?
I alla fall. Jag är inne i ett väldans höst-il där ute på gården nu.
Efter grävandet vi gjorde i vintras har vi ännu inte rett till gräsmattan igen.. men, nu så! Passade på att köpa gräsfrö när det nu finns på 50% hos Granngården
Se gräsfrö HÄR!
Utblommade, ettåriga blomster dras upp ur jorden.. jag delar perenner och flyttar mellan rabatterna.
Men en ny goding har också fått tillkomma, höstanemonen, så otroligt söt. Ni vet att jag drömmer om prunkande mormorsrabatter med mest bara perenner och rosor i, men det måste få ta sin lilla tid tänker jag. Jag har i alla fall inte råd att åka och köpa en massa perenner i ett svep… men någon ny då och då, det unnar jag mig.
HÄR finner ni massor av vackra perenner!
Den här tiden är perfekt tid för att plantera perenner. Jag är så tacksam för dom jag har, från både farmor, mamma, syrrans och svärmors trädgårdar..det går ju så bra att dela med varandra så. Men, någon lite mer senblommande perenn har verkligen fattats… här kommer söta höstanemonen och lyser upp.
Olika sorters anemoner finner ni HÄR.
.. och nu ni!
Här är något jag länge önskat mig. En lättanvänd, smidig liten grästrimmer som jag kan rycka fram hur som helst medan barnen gungar intill.. inte sådär LIVSFARLIG, som jag tycker typ en vanlig, kraftigare trimmer är.
ÄLSKAR att jag superlätt kan ordna rabattkanter och dylikt sådär himla tjusigt, i ett knyck.
Kika närmre på min nya vän, Grästrimmern, HÄR.
… och höstfint på bron, ja.. det har det blivit också. Med väldigt enkla medel.
-Tre kraftiga ljung (som finns till riktigt bra pris hos Granngården nu) samt två olika sorters alunrot (perenner som jag sedan kan sättas ner i rabatterna) samt en murgröna jag köpte till vårens planteringar och sedan flyttat till sommarens planteringar och nu till sist, höstens….
-på toppen, några röda falläpplen.
Besök Granngården och finn allt du behöver inför höstfixet!
Kom direkt till vårt favorit-allt-till-gården-ställe, HÄR
Emmeli
En storliten hösttur!
Det var precis mitt i septembermånaden, fredag och dagen bjöd lediga skolbarn då det var studiedag.
Vi beslöt oss för att det var en strålande dag att ge oss ut på hösttur, så det gjorde vi! Mamman och småfolket.
Cyklar och småfika, fyllda vattenflaskor, lillebror i vagnen, starka ben och lite pirr i magarna… skulle vi klara hela rundan tillsammans så var det något väldigt gott som väntade i slutet av turen.
Det solade upp och tidighösten visade sig från sin vackraste sida.
Vi tog flera stopp. Stämningen var himla härlig. Trots att någon just brutit ihop över hur benen värkte sedan gårdagens skoljoggande som utförts med fullt ös… det peppades så fint och det finns inget jag lägger mer krut på här i livet just nu, än att svetsa samman mina kids. Det är en sån rikedom, att dom har varandra.
Vi gav oss vidare. Mamman gick och sprang utimellan, som det passade lillgänget.
Oj, oj som det trampades. Och tänk va, som dessa tre rullat i prommande och springande fart runt denna älsklingsrunda… och nu är dom så stora att dom själva orkar cykla hela turen.
Ett uppdrag hade vi också.. vi tränade på lövträd. Björken kändes hemma. ”Rönnen med röda bär”, ”Lönnlöven som vi brukar pyssla med”… Vi stannade till vid stora asparna också, perfekt, ett träd till att lära oss.
Vi plockade och la i cykelkorgen.
Cyklade vidare och tog den sista pausen i lekparken. Åkte rutschkana och gungade. Innan slutspurten togs till lillaffärn, för att handla till middag. Och fredagsmys… -GLASS. Ur disken, ni vet. Sicken lyx!
Sista knixen innan vi var framme vid vad vi kallar för vår egna lilla bullerby, togs uppför stubbåkern, gåendes, barfota… jo just precis.
Löven lades i press inför kommande pysselstunder. Fredagsmyset smakade mer än gott. Och vi somnade som ett gäng minigrisar till kvällen.
Nu väntar en septemberhelg med önskan om ”att hinna göra massor och också hinna återhämta oss massor”… en luring, som vi tränat oss ganska bra på vid det här laget.
Önskar er alla en god hösthelg!
Emmeli
Den är så nära nu.
… ja, det är alldeles för spännande här ikväll…
Och mitt i det smått vemodiga storplockandet, tänker jag sådär som alltid…
”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.
Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.
Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.
Och om jag inte visste att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.
…
Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden”.
Den är så nära nu.
Frosten, menar jag.
…
Emmeli
Mitt Skörda Dill- knep!
Ute i tidig septembermorgon, dimman ute på åkern håller precis på att dra sin kos efter natten.
Det finns massor att dona med ute i trädgård och odlingar nu… och höstfixet, ja det kan vara en favorit hos mig… Skörda, det är på ett sätt väldigt ivrigt. Men ändå som ett lugnt, djupt andetag efter rusigaste sommarmånaderna. Jag fyller nävarna med överblommat, samlar frön och känner som att jag bär in guld, för att torka och spara till nästa år. Ännu plockas buntar så maffiga. Rödbetor och potatis är ännu i jorden och tas upp inför måltid. Ni minns kanske att jag skrev ”Skörda dill!” som en önskeplan för den här veckan?
Såhär såg det ut 2022, när jag stod i potatis- dill- och morotslandet. En helt GALEN dillskörd.
I år?
… en lite blygsammare skörd, men ooh så uppskattad.
Jag trodde nämligen inte att det skulle bli ett endaste dugg av årets dillsådd, då det var just i torkans torka som dessa frön hamnade i jorden, kring mitten av juni. Den mindre dillen, sådde jag långt senare, i andra halvan juli, faktiskt.. som en andra chansning.. vilken hit!
I en påse är det mååånga frön, ju, så det här gör jag nog om nästa år också; så i två omgångar. Himla härligt att både få en omgång med kronor och en med mestadels dillblad.
Vilken vinst, att det kom lite av båda!
Vill man spara dillfrön är det himla lätt också! Dillfröna skördas när blomhuvudena börjat blomma över och bli bruna, liksom annat du tar frön från alltså.
Skörda dill och frys in, så enkelt det bara är möjligt! Jag tar helt sonika knippet och hackar av det grövsta som ni ser. Från den längre krondillen plockar jag raskt av det dilliga/bladen från stjälkarna.
I med alltsammans i en redig fryspåse och skjuts in i frysen. När dillen frusit, tar jag ut påsen och kramar den med händerna. På så sätt ”finhackas”, finfördelas dillen, i ett nafs! Så fenomenalt, som Farmor Gertrud skulle ha sagt.
…
Det var mitt Skörda Dill- knep, det. Varsågoda! <3
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
