Måndagshälsningen!

Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.

Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!

Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.

På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…

På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”

Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..

Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…

Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”

För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…

Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.

Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.

På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..

Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).

Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.

På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..

Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!

…Livet alltså!

Önskeplaner inför sista julidagarna:

-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.

Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…

Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!

-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!

Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!

-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.

Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?

Ta hand om er!



Emmeli

Om bergsutflykten… och recept på blåbärsmuffins med vit choklad!

Det blev söndag, den 26 juli, och ääntligen känner vi hur värmen omfamnar oss från morgonen.

Efter morgonbestyren här hemma, packar vi god lunch- och fikamatsäck, klär på ungarna skogslämpliga kläder och försöker sno ihop oss själva i samma veva. Fyrhjulingsvagnen kopplades på. Ooooch för er som tänker ”men alltså, äär inte det samma vagn som den dom släpar hästskit och allt möjligt annat i? då kan jag svara; johooda, nog är det det. Om knusslighet fanns här i drömgårdslivet, då skulle vi inte komma långt med något här hemma. En får inte vara så knusslig förstår ni! Urspolad och såå fräsch vagn, packades med massa gossigt och gott. Särskilt fyra gullungar (gulliga kusin E hakade också på!) och en mor. Pappsen styrde skutan! Och här hamnade vi;

På vårt favoritberg just nu!

Först lunchfikade vi. Sen fikafikade vi nybakt sockerkaka. Jag blev utsedd till ”världens bästa bagare” av gullungarna. Den ni! Den ska jag leva lääänge på!

Därefter skulle vi gå en bit av skogsvägen för att se om vi kunde finna några blåbär…

Och oom vi gjorde! Helt otroligt så mycket blåbär!

Jag njöt så ofantligt. Kände mig som Mormor Syrena. I blåfläckiga vitstövlar, en solkig bh och inte minsta rädd för att ta i. Lillungen hängde stundvis på höften, men knoppade en stund i fyrhjulingsvagnen och då tusan räserplockades det.

Tjopp sa det, så hade päron och småungar tillsammans plockat alla hinkar vi hade med, fulla.

Den inre hamstraren i mig bara juublar. Tänk att något så gott, finns på en så vacker och själagod plats och som dessutom får plockas och bunkras, GRATIS(!!). Naturen är en ren och skär lyx, visst?

Vi rullade hemåt.. världsnöjda hela högen. Inget barn hade hunnit lessna liksom. Då, då tusan vet man att det är bra med bär!

Och barnen som plockat så idogt skulle givetvis få sin önskan uppfylld.

Blåbärsmuffins med vit choklad. Det kan omöjligt bli för mycket fika en ljuv sommardag eller hur?

Ni ska få receptet!

Blåbärsmuffins med vit choklad!

(ca 15 muffins)

Vispa 3 ägg och 2,5 dl socker vitt och pösigt. Rör ner 50 gram smält smör och 1 dl mjölk. Blanda 2 tsk bakpulver, 3,5 dl mjöl och 1 tsk vaniljsocker och vänd ner i smeten. Klicka ut smeten med ett par matskedar, så du fyller muffinsformarna till 2/3. Strössla över några blåbär och lite finhackad vit choklad på varje muffins. Skjutsa in i ugnen i ca 13 minuter på 200 grader!


Njuuut nybakta blåbärsmuffins! Med iskall mjölk eller god kopp kaffe. Det gjorde vi! Med nu hela svägganfamiljen samlad hos oss. Rikedom!

Det var bergsutflykten och receptet på blåbärsmuffins med vit choklad, det. Himmel, vilken energikick denna dag var!

Hoppas så att ni också haft det gott!


Emmeli

Vanilj- och kardemummaknutar!

Det var sommarlovsdag. Regnet vräkte ner och där inne i gammköket satte mor och småungarna en stor vetedeg.

Bullbak, alltså. Känner mig sällan så morsig som då! Att helt släppa på hur mycket mjöl och strösocker som flyger och far, och tänka ”det där tar vi sedan!”, är nyckeln till att ha det skittrevligt tillsammans, både stora och små.

Fyllningen var klassisk och inte knusslig alls. Ett redigt lager smör, strösocker, lite vaniljsocker, vaniljpulver och på toppen doftade vi över nymortlad kardemumma.

Tycker det både är roligt och fint att forma bullarna till snurror.

Nu var det bara gräddningen kvar..

Oslagbart! .. Fika på nybakt bulle och dessutom, efter timmar av regn sken solen plötsligt!

Om mannen får önska, är en alldeles vanlig kanelbulle det godaste. Såklart blev det ett gäng såna också!

Vanilj- och kardemummaknutar!

Till cirka 40 stycken bullar behöver du:

  • 50 gram jäst
  • 5 dl mjölk
  • 150 gram rumsvarmt smör
  • 0,5 tsk salt
  • 1 dl socker
  • 2 ägg (1 till degen och 1 till pensling)
  • ett par teskedar nystött kardemumma (eller mald på påse för sjutton, ta det du har! men nymortlad är så förtjusande gott, lovar!)
  • 14-15 dl vetemjöl
  • Pärlsocker
  • Ingredienser till fyllningen; smör, strösocker, kardemumma, vaniljsocker och vaniljpulver.

Gör såhär:

  1. Värm mjölken till 37 grader och rör ner jästen.
  2. Häll i socker, salt och det mesta av mjölet (spara lite till utbaket)
  3. Blanda i det rumstempererade smöret, kläck i ägget (vårt S i bull-rockärmen!) och arbeta ihop alltsammans till en smidig deg.
  4. Dutta ut degen på ett bakbord och låt jäsa under bakduk i cirkus 40 minuter.
  5. Dela degen i två och kavla ut delarna.
  6. Bred på smör och strössla över resterande fyllning och vik sedan degen på mitten.
  7. Skär lagom-tjocka skivor (ca 1,5-2,0 cm) , tvinna och slå små knutar av degen. Här är det inget precist, snurra på och se vart du landar, det blir garanterat bra, finns inga rätt och fel!
  8. Låt bullarna jäsa under bakduk i 25 minuter.
  9. Pensla bullarna med ett uppvispat ägg, strö på pärlsocker och grädda i 6-8 minuter på 250 grader!

Älskar att ha bullar i frysen under sommaren. Så härligt att kunna ta fram till både planerade och spontana fikagäster.

Tusan inte mycket slår en sådan klassisk vetebulle. Med en kopp kaffe eller ett iskallt glas mjölk till. Mumma!



Emmeli

Hipp som happ och årets trädgårdsblundrar!

Bara dundrade ner det som fanns kvar av ettåringarna. Hipp som happ, liksom! Och se så fint det blev! Blir alldeles lycklig när jag tittar på denna färggranna plantering.

… ännu ett tecken på att det mest bara är att tuta och köra när det gäller trädgårdsblomster. Allt blir fint tillsammans ju! Förstås trivs vissa blommor bättre på vissa platser i vårt avlånga land, jag håller lite koll på odlingszonen (vi gränsar 4/5) menar jag, men det är knappt. ”Tutar och kör”, det är nog mer sanning…. och ”learning by doing”.

Lejonkapen är nya för min lilla trädgård. Och dom blir en keeper. Oj så vackra och glada!

Men, det går förstås inte alltid spikrakt från att fröna hamnar i jorden på vårvintern, till högsommarens blomsterfägring…

Nej. I år höll jag till exempel fullständigt på att ta kål på mina luktärter. Dom bodde i sina små växthus och njöt så, mina praktigaste luktisar någonsin.. tills morsdagshelgen. Då blev det aaaalldeles för varmt där mot söderväggen, och alltsammans höll på att brännas bort.. en trög start blev det sedan att försöka återupplivas som luktärt, men det gick! Dom är starka dom där doftande darlingarna!. Ptjaa.. sen var jag så klomrig (som mormor skulle ha sagt… typ småklantig?).. att nästan alla dahlior bröts av när jag planterade ut dom.. haha! Dom kommer dom också, förmodligen i en mindre rangling variant än den otoppade… men kanske kommer dom här i norr inte hinna blomma innan frosten nyper dom, vi får väl se! Vad mer? Jo, jag skolade ju ut småplanten där i försomras… i prick helt fel läge… gassande sol, torrt och blåsigt…och inte hann jag vattna därefter som jag hade behövt.. (määrkligt va? med tanke på att jag hade tre gullungar till min hjälp.. ). Puh. Var riktigt deppad då… Planten låg ner, strök backen och såg helt död ut första fem dagarna efter utplantering… men sen så, sträckte även dom på sig.

Jag har pysslat med mina blommor i år på ett sätt jag aldrig tidigare gjort… när allt var så nära att kolavippa blev jag liksom än mer kär och duttar och duttar. Bäddar om med mer jord, stöttar, vattnar flitigt… och njuter.

Av att ha en alldeles egen trädgård. Att göra precis som jag vill i. Hipp som happ. Med blundrar och allt! Till på köpet jublar själen, där jag står med jordiga händer och blomsterdoft upp i näsroten.





Emmeli

Måndagshälsningen!

Åhå så skönt med måndag igen!

Denna känsla är den samma, varje gång när M haft sin brandisjour. Det går så himla bra med jourpusslet, vi har rutin på det hela, men i slutet av jourveckan är jag alltid typ så trött jag att jag vill gråta… och då är det inte jag som burit människor med brutna ben ner för olika höga kusten-berg osv…men, jag har jobbat på andra fronter! Allt handlar om ett Teamwork, förstås. Nåväl. Vi tar en titt på hur veckan här på gården såg ut, innan veckans planer!

Jag hängde med dessa förstås. Våra pärlor. Här var pappsen på brandövning och här hemma badades det vildingar och nattafikades. Denna syn gör mig gråtlycklig. Gullungar i vårt skavda, älskade gammkök!

Vi hängde på övervåningen allihopa. Snickrande och kortspelande i ett.

Jag var och badade i sjön med barnen och vi konstaterade att vi är ”ett riktigt team”.

Vi hästade hela familjen. Jag red Fjödur så vi båda var svettiga. Barnen skumpade runt i bubbelskratt på deras lillponny. Och M busade med Blå Berget på deras vis… och så tömkördes det lite också… båda Ikran och Miniman, som ni ser!

Så köpte vi glass från glassbilen och kalasade på. Så jädrans mysigt att gå med barnen och känna unnande, somriga känslan, precis som när jag var liten och följde med mamma eller pappa och glasshandlade..

Jag var gruvligt trött stundvis och längtade efter på vift-brandismannen… funderade en sekund på hur det skulle kännas att bo i ett nybyggt hus med asfalt kring, (haha! trötthetstecken deluxe från min sida)…men så lyfte jag blicken och tittade på det här; drömgårdslivet. Älskade drömgårdslivet. Som fodrar en hel del kraft, ork och pusslande… men som resulterar i det här.. livet här på gården med tre gullungar, hästar, katter, blommande klätterroser och mycket tillsammanstid. Jag nöp mig i armen. Vill inte byta det här mot något. Tillät mig känna stolthet för en stund… Det har inte bara blivit såhär av en slump, faktiskt. Vi har tagit oss hit, jag och M tillsammans.. heja att vi vågade..

… inga drömmar är för stora. I alla fall, har precis ingen annan någon rätt att göra ner dina drömmar. För dom är dina. Så vill nu något, har du en idé du tror på. Kör! – Sådetså!

Drömgårdslivet är inte bara en dans på rosor, nej. Mycket som kan krångla och kruxa. Ett otursmoln ovan djuren har vi haft senaste tiden. Fransson är pigg som ni ser… men där på soffan har vi senaste dagarna bäddat om en skadad Sallekatt. Burit honom mellan sovplatserna, maten osv… följd av ett redigt slagsmål med en annan katt.. med en svullen, sårig tass har han haltat fram och hujedamig så ont det gjort i kattmammahjärtat. Ingen vet-tid att få, enbart 12 mil bort. Och med tre småbarn i sällskap och den där katten som vägrar kattbur… fick vi försöka ordna så gott vi kunde här hemma. Nu har Salle typ 7 av sina 9 liv kvar… och han äär piggare, hallelujah!

Jag och barnen hade en heldag hos mor och far. Det blev en dag att stoppa varmt, varmt i hjärteasken. Vilket sommarlovsminne! Äta mormors pannkakor, bada poolen, mumsa sockerkaka, gunga hammock… och SPRINGA hemmahemma-rundan i full fart…

Vi var till Tant G på andra sidan lillåkern, lämnade en blombukett och blev bjudna på fika. Hur mysig stund som helst. Barnen har helt klart en egen Tant Berg i sitt liv och det känns som en rikedom.

.. vi hade två coola tjejer från grannbyn här också. Två bönder som vi beundrar stort. Härlig, inspirerande pratstund med lite sockerkaka på toppen.

Och så åt vi allt mellan makaroner och korv och det här; familjens ena favvisrätt.

Kycklingfilé med fetaost och soltorkade tomater. Couscous sallad till!
Går såhär;

Dela kycklingfiléer så många du önskar, i bitar om två, tre. Bryn i god olivolja, salta och peppra. Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Ta några klickar creme fraishe, en skvätt grädde, och ett gäng rågade matskedar soltorkade tomaterkräm, strimlade soltorkade tomater, smulad fetaost, salt och peppar.. rör ihop till ett gojs och slå över kycklingfilén. Klipp en klump mozarella i småbitar på toppen av hela alltet, innan du skjutsar in det hela i ugnen, i 225 grader i cirka 35 minuter… provskär i kycklingen så du ser!

Servera till couscous och smarrig sallad. Här hade jag bönor av olika slag (svarta bönor + ”blandmix”), körsbärstomater, smulad fetaost, soltorkade tomater, sallad från landet, en skvätt olivolja och salt och peppar. Så mumsigt, enkelt och prick alla i denna familj äter så det står ut genom öronen … likamed en matträtt jag älskar, av flera anledningar!

Sommarlediga veckan nummer tre och dess önskeplaner;



Hurra! ”Vi” är jourfria och kan både hänga tillsammans med storfamiljen, vännerna och ge oss ut på utflykt och små äventyr, alla fem tillsammans.

-Rida långritt!

-Tapetsera Junis rum!

Hästfix! -vi mockar vidare som galningar och så ska vi göra ännu en ny hage under veckan. Häpp häpp!

-Så! Japp. Nu har vi ätit första svängen sallad ur pallkragen och min älskade vän Carolin har lärt mig att det går uutmärkt att så en omgång två nu. Godare att hinna äta upp salladen innan den blir sådär stor och besk liksom, och sedan då så en omgång till istället. Såååå (hehe) det, ska jag göra.. kanske dundrar jag ner en fröpåse jag skippade i våras också.. möjligt kommer den upp och hinner blomma innan frosten..vi får väl se, roligt att prova!

-Springa! Enormt glad för att knät pallar för löpning igen. Lite halligalli-opålitligt ännu men ändå, hurra!

-Njuta sommarstunder. Älskar så, när vi äter middag där ute på verandan, utan att frysa och bara har det så gott. Eller när pyjamasungarna struttar ut till hästarna och säger godnatt innan nattandet i vagnarna. Stunden när jag plockar trädgårdsbuketter… eller bara tjavandet längs grusvägen, med en liten hand i min. För att inte tala om varje ny sommarmorgon…

… Hoppas att ni har det gott, mitt i sommaren! Ta hand om er, allt ni kan.

Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.