Äppelmustande på Drömgården!

Äppelträdet dignade av äpplen och nu var det dags att skörda!

Lyckan i att få plocka våra alldeles egna äpplen från vårt gamla, gamla träd!

Lite småskruttigt äppelår har det varit hos oss i år. Bär-år, ooohja. Men äpplena… nja, lite mindre. Tur då, att det här minst-hundraåriga trädet är så stort och gav oss frukt så det räckte och blev över, i alla fall.

Brandisjourande pappan plockade med den där väldans braiga uppfinningen, för att nå där i toppen.

Och när vi var klara med plocket, så började vi dona med något vi aldrig tidigare gjort. I flera år har vi sagt att vi gärna skulle vilja prova att göra must. Men inte förrän i år har vi tagit oss råd att införskaffa denna kross- och äppelpress. Eller kross- och FRUKTpress, helt enkelt. Såklart kan man skicka iväg till ett musteri, men förståår ni tjusningen i att få göra det här med egen handkraft!? Dessutom mycket billigare än att skicka iväg på musteri. Denna kross/press kommer vi ju kunna använda år efter år. Och äpplena har vi gratis på trädet.

Först sköljde vi av äpplena!

Sen delade vi äpplena, lite slarvigt och inte alls noggrant… huvudsaken äpplena inte rullade runt, runt där i krossen.

Teamwork mellan far och son! Nu skulle äpplena krossas.

Veva, veva, krossa, krossa. Alla var så engagerade!

… ja, förutom en…

Han hade andra viktigheter för sig där i gossiga vagnen. Snusade gott, med sin tomte i lillhanden.

Inte alls ett ogulligt gäng som stod och glodde på oss.

Äppelkrosset lades i pressen! .. och nu var det dags för sista momentet!

Pressa äpplena och utvinna vår efterlängtade äppelmust!

Jag kutade in och hämtade våra finaste (loppade förstås) kristallglas…

Liivets godaste äpplemust!

-Förstås! Inget smakar väl så gott som det man gjort själva?

Vi tappade sedan upp musten i petflaskor och frös in. Perfa, då slipper man pastörisering eller några tillsatser!

Ni mår tro att vi var lyriska, hela högen! I veckan har skolpojken haft tema skördetid på skolan och torsdagen avslutade deras skördevecka med skördefest där dom åt allt som dom bakat och lagat under veckan. Man fick om man ville, ta med sig någon hemmagjort/hemmaskördat för att bjuda vännerna på… förstås tog Minimannen med sig Äppelmust! Så festligt och himlagott!

Äppelmust här på Drömgården, alltså! Det hoppas vi att det blir mer utav i många år framöver!

Emmeli

Höjden av morsighet!

Jag tror jag lever livets bästa tid. Just precis nu.

Jag har ingen aning. Ingen aning alls. Men jädrar, så jag trivs. Det vet jag. -Bättre än någonsin! Säger inte att dagarna alltid går som hejsan. Jag kan vara hur trött som helst om kvällen, men vaknar varje morgon med ny energi och känner mig liksom genomlycklig. Har självklart kattpissdagar, jag med.. men även dom, har sina goda stunder och det finns ingen annan plats eller med några andra människor, jag både vill ha genomfräsiga eller kattpissiga dagar med. En nyp mig i armen-känsla… att få njuta så. Av detta kapitel i livet. Och förresten, att vara trebarnsmorsa med en Emmeli som har vett att vara snäll mot sig själv, går som hejsan och är så himla mycket enklare än att vara en Fröken Duktig, enbarnsmor.

Ännu en HemmaMammavecka har gått.

I hjärteasken ligger massor. Dom där små samtalen särskilt. Som när den enen berättar om vad hen tycker är det bästa med livet, eller när den andre berättar att kompisen varit ”UTANFÖR Sverige!? -I GRETA, mamma!” eller när Minstingen förklarar att hans ”tlakton! tjaaasig! laga nu!”

Och så påtar och pysslar, handlar, bakar, lagar, fejar och grejar vi. Skjutsar brorsan till skolan efter mysiga morgnar tillsammans. Och möts mitt i dagen. En dag, när regnet smattrade mot rutorna, överraskade mor och småsyskonen med bullbak!

Jag brukar alltid göra snurrbullar.. men den här dagen skulle det minsann bli Vanliga, Hederliga, Kanelbullar.

Ni glömmer väl inte tricken! Alltid rumsvarmt smör. Och alltid ett ägg knäckt i degen, per sats vetedeg! Mycket smör i fyllningen också, förstås! Och kanel och socker, som vi hade denna gång.

Lagom till bullarna var färdiggräddade susade vi iväg mot skolan. Hämtade Storebror. Och sedan vidare mot Förskolan, där vi hämtade en gullig kusin som vi alla längtat efter! Vilken fest!

Barnen möttes av bulledoft och en hög nybakta kanelbullar på köksbordet.

Och jag njöt synen av njutande småungar. Jag älskar, älskar, älskar att pyssla om dessa små liv. Som ska ha det bättre än bäst, tänker jag.

Jag vet. Höjden av morsighet. Och jag älskar det!

Nu tar vi fredag, va! Strax trillar Konstruktörspappan hem, extra tidigt. Storebroren har studiedag och självklart utnyttjar vi läget för lite extra tillsammanstid. Hemmatid.. med sovmorgon och en långsam fredagsfrulle. En stund ute hos hästarna och plockande av helgblommorna. Efter att Lillebroren sovit, åker vi på en liten utflykt. Vi packar fikakorg, med bullar, saft och kaffe, förstås! .. fast tusan! -nu blåser det upp till storm här. Nåväl.. det går ju himla bra att fika hemma vid köksbordet också!

Önskar er alla en fin fredag och god start på helgen!



Emmeli

Den bitterljuva förgängligheten.

Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.

Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.

Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Heej där!

Känner att jag nästan är lite för speedad för att skriva just nu, men jag gör ett försök. Ni vet hur jag är. Högt och lågt och allt däremellan. Och idag, har varit en så himla fräsig dag från början till slut. Började med lugn och mysig morgon med barnen. Efter skolskjutsen, så fann jag ett helt otroligt vacker barnsäng…. i en grovsopshög nere på byn. FYND! Kontaktade gulliga människan som slängt sängen. Och ”ringde en vän”, som kom med släp och fraktade hem skatten. Så, nu har Juniflickan en egen säng, för noll kronor!…. den ska bara fixas lite (haha!… som allt annat här hemma!). Därefter veckohandling och vidare hem för goda hemmabestyr.. och poff skulle vi ta lunchrundan med springande mamma och sovande småttingar och hämta hem Storebror från skolan.. jag frågar lite snällt min loppistokige pojke om han kunde tänka sig att haka på, till loppis.. och nog kunde han det, nog. Och ohooj som vi fyndande. Allt från gardinstänger, lampor, porslinsfat och hyllpapper…. till stolar, ännu en barnsäng och en hel rottingmöbel.. jag behövde ringa samma vän ännu en gång. Som nu i alla fall slutat för dagen och som tittade på mig på det där sättet bara han kan… ”du är knasig, men jag älskar dig ändå”. Så följde utvecklingssamtal med tvärstolt mor, middagsfix och ikväll har vi förevigat våra gullungar.. för att kunna framkalla och sätta upp på nya väggarna här hemma.. som tack för mammans påhitt, så myser ungarna nerbäddade nu med barnprogram och chips i små skålar. Ni må tro att det är fest! En otroligt energisprutande måndag! Sa jag att jag just vann ett par auktioner på tradera också? Puh, alltså. Vilken dag!!

Nuuu kör vi, Måndagshälsningen medan ungarna chillar! Innan nya veckans planer.. -Veckan som gick;

Jag konstaterade en och tre gånger. Att haricots verts (stavas det så?), dom önskar vi odla flera år. Så, så goda!

Junihjärtat bjöd in till lekdate. Omåttligt gullig och hjärtevärmande syn.

Och här. En bild från kvällen då jag, min galenpanna, plötsligt trodde att vi funnit vår katt som är försvunnen. Jag fick en bild skickad till mig, från djurhemmet vi kontaktat. Bilden på katten var så himmelens lik Fransson, så jag var bara TVUNGEN att få åka och försöka leta. Än om det var fyra mil hemifrån…. men till mitt försvar, så har ju en teori varit att kattstackarn som är försvunnen, kanske råkat åka med oss på ett öppet släp som vi körde söderut för 14 dagar sedan. Svärmor och Bästsväggan var med mig… hur många ställer upp på en sån sak? I sena, kalla septemberkvällen. Kolsvart mörker. Och vi var, mitt i iiingenstans. Kärlek på den. Dock ingen katt funnen… och efter mer analys, var det inte Fransson som vi fått bild på.. tyvärr.

Storebroren susade iväg på sina skoltimmar. Och här hemma påtades det då med ditt och datt för Minstingarna. Som att måla med vattenfärg.

Och Juniflickan pärlade nytt armband till sin älskade Moster. Vad som skulle stå på kortet, bestämdes helt och hållet av Skrållan. Ni må tro att mostern blev glad när paketet anlände storstaden.

Jag och min dotter och vår MammaMormor, hade namnsdag. Det firades med besök av Mormor och Morfar, chokladbollar och paket med sött loppisinnehåll. En ynnest, alltihopa. Att kunna ses, en vanlig dag.

Så blev det helg och jag bjöd familjen på nybakt till lördagsfrullen.

Helgen fylldes med lite av varje. Som att ge hästarna ännu större hage, med nytt grönt att beta. Hela familjen samlad förstås. Lilla gänget satt och vilade mitt i.. gjorde dom rätt i. Sen njöt vi synen av betande hästar… så själagott, att få ta hand om dessa djur.

Vi fikade god äppelkaka tillsammans med Sväggan och gänget…. skrattade då gott åt den där ”crazycatlady-kvällen”, när vi ropade ”FRAAAANSSSON” mitt i ingenstans.

Guldstunder med en unge i taget. Charmigt att vara alla, men också charmigt att få lite tumistid med varje liten. Spela spel (yatzy eller egenuppfunnet) eller gosa Farmor och Farfars gulliga kattunge.

Och så har vi premiärmustat och kära hjärtanes, så gott det blev!

Avslutade septemberveckan och helgen på sötaste vis. Barnen red sin ponny i vackra septemberljuset. Skrattade så dom kiknade, där världens snällaste ponny travade fram över åkern. Lilla Chippen, så du förgyller våra barns liv.

Sju dagar till i hjärteasken.

”Vad önskar du dig när du fyller år?”, har jag fått som fråga några gånger senaste dagarna…. ”att bara få fortsätta leva just precis såhär”, svarar jag. Tacksam. För livet. Varje dag.

Önskeplaner för septembervecka 38!

Omfamna varje septembermorgon som den största av gåvor! … och nypa mig i armen, över att få HemmaMamma ännu en höst.

Måla!

Säga hejdå till fåren som nu ska hem och möta Herr Bagge. Buhuu så tråkigt.. hoppas vi ses igen, säger vi här hemma!

Blogga!

Fota samarbete!

Skörda! på tur tror jag kryddorna i odlingstäppan står.

Motionera i höstluft! (helt och hållet fantastiskt. Det behöver inte vara miiiilen i ett kutande tempo. Nej nej. En promenad är så himmelens gott nog. Snälla ni, hoppa INTE över att röra på er. Om ni kan, UNNA ER DET! Bland höstens färger, så är det andäktigt härligt. Cykla, gå, spring, etc… ANDAS!

Nu ska jag natta tre stjärnor medan pappan gör ännu en stöpa äppelmust! Vi ”prilliga Drömgårdare” önskar er alla en god vecka, så hörs vi, visst!?

Emmeli

Recept på ljuvlig gryta med handskalade räkor kommer här!

Den här grytan var så himmelens god att förstås ska jag dela med mig av receptet!

Kanske något till kvällens middag?

Receptet kommer ursprungligen från Coop. Sålde in receptet med orden; ”Fantastisk god one pot- räkgryta med fänkål, potatis och morötter som görs från grunden med egen fond”.

Gryta med räkor och fänkål!

(ca 4 portioner)

  • 500 g frysta räkor med skal, tinade
  • 1 msk olivolja
  • gul lök, hackad
  • vitlöksklyfta, finriven
  • 2 msk tomatpuré
  • 1 dl vitt matlagningsvin
  • fänkål
  • 300 g potatis, tärnad
  • 200 g morot, tärnad
  • 0.5 tsk cayennepeppar
  • 3 dl vatten
  • 2.5 dl grädde
  • salt
  1. Skala räkorna och lägg dem åt sidan, spara skalen. Hetta upp olja i en kastrull och stek räkskalen tillsammans med hälften av löken, vitlöken och tomatpurén. Stek tills allt fått en rostad mörkröd färg.
  2. Häll på vatten och vin och låt koka ca 4 min. Sila av räkfonden ner i en skål med en finmaskig sil. Fräs resten av löken, halva fänkålen i tärningar, potatis och morot med cayennepeppar i olja i kastrullen.
  3. Häll på räkfonden, vatten och grädde och låt sjuda under lock tills potatisen är mjuk, ca 10 min. Smaka av med salt. Toppa grytan med de skalade räkorna och tunt hyvlad fänkål.
  4. Servera gärna med en klick creme fraishe och önskad ört! (”Mammabröd”, recept HÄR, skulle också passa ypperligt till!)

God septembersöndag till er så hörs vi imorn igen!

Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.