Drömgårdsrapporten!
För det där var Årets Påskvecka, det!
Hoppas att ni haft det gott <3
För oss; sista dagarna av mars, första dagarna hemma efter ett för oss väldigt stort storstads- och tv-äventyr vi laddat i många, många veckor inför… och som vi landade gott här hemma, kära nån så ni strösslat oss med kärlek!! ..vi har försökt smälta alltsammans, tankat sömn.. delar av flocken blev febriga och hostiga och krya igen. Vi donade för påsk. Och landade i påskhelg.
En hoper glimtar kommer här!
Måndag! Och tröttheten var något utöver det vanliga. Vi tog det varligt. Två utav barnen hade blivit sjuka. Bron påskades till med små enkla medel. Våffeldag det var, så kikärtsvåfflor det till middag blev. (Recept HÄR!) Följt av en tidig, tidig kväll.
Snön tinade för fullt. I äppelträdet dinglade små snorkråkor, alltsammans med vaktkatt intill sig. Päronhjärtanen hurrade över småungar som nu var feberfria igen… ”bara” en hemsk hosta kvar. (Undertecknad avskyr när barnen har feber.. jag veeeet att ”feber i sig är inte farligt” och bla bla bla.. ).
Det började dra ihop sig för påskhelg. Frysen fylldes med ”Mammabröd” (recept HÄR) och annat.
Skärtorsdag i syn! Vi påskade för Morfars och Farfars och i några utav granngårdarna.
Strösslade påskliljor och nybakt bröd i kring oss. Struntade i Blåkulla för att checka in för påskhelg hemmavid, för hela slanten!
Efter långfredagsgudstjänsten i kyrkan, bjöd vi med oss Farfars och Morfars hem för kyrk-kaffe.
Påsk-kakan mumsades… och andaktsfullt skar vi upp det nygräddade surdegsbrödet som jag hade jobbat på med senaste dygnen.. och himmel, vad gott det var!! Lyckan över att ha börjat få in lite snits på surdegsbaket, stooor, så stor!
Så stor att långfredagsmiddagen blev detta, vilket var målbilen med påskens surdegsbak; att kunna göra räkmackor på eget surdegsbröd. Oj, oj, oj så gott! Längtar redan till att surdegsbaka igen..
Påskaftonsmorgon!
Med ett nyfallet lager snö ute på gården och stojjig frulle inne. Ni ser vem som höll låda och smittade hela familjen med skratt, i vanlig ordning..
Sallekatten och jag hjälpte sedan Påskharen att sprida ut småägg och ledtrådar över hela gården, medan pappan hade fullt sjå att samla ungskocken inne, uuuutan att möjligt titta ut genom något fönster och se en morsa som jobbade åt påskharen…
”Vad i heela friden!?”, kacklade gänget…
Lillgänget i full färd med att leta ägg tillsammans!
”Vad gör dom!?”, undrade nog hästarna där ungarna kutade fram. Det blev en lång och hejjig äggjakt.
Till sist hade småttingarna funnit sina påskägg och på toppen av allt, fann gänget detta… ett stort paket, proppfyllt med smarriga chips! Wow!
… Lill-Olof hade minsann vunnit det på bästa lill-coop nere på byn, under skärtorsdagen.. lovat att inget säga, vilket han hållit så bra… så nu fick det bli hela gängets påsk-skatt.
Efter utelek och långprom, knatade vi lillvägen hem till barnens Farmor och Farfar. En fantastisk påskmiddag vi bjöds och somnade sedan som små björnar till kvällen.
Hejdlöst bortskämda blev vi ännu en dag, Påskdagsmiddag hemma hos mina föräldrar. Helt sagolikt gott!
Annandag påsk i syn! Ännu en dag med kallt och blött väder. Men djuren behöver ändå sitt foder. Och fyrhjuling luftas. Det där ordnade Lilla B. Och pappsen!
Tack livet för en så fin avslutning av mars och god påskhelg. Evigt tacksam för hela alltet. Nu väntar påsklov för oss här i norr… och hela APRIL-månaden väntar! Fantastiskt!
…
Önskeplaner för V.14, Påsklovsveckan!
-Mysa med barnen! Vi ska vila, pyssla, vårvinternjuta och ta dagarna som dom kommer och förstås möta upp älskade vänner för lek, päron-surr och så vidare. Längtar!
-Baka, feja och greja! .. vi börjar med en första lovmorgon med nybakt ”Mammabröd” till frukost. Brödet är så otroligt enkelt att baka. Jag blir lycklig i själen av att baka det. Barnen ÄLSKAR att äta det. Det innehåller bara exakt det vi har petat i degen och inga smygdolda tillsatser. Det är billigt. Osv, osv. Har du inte provat det, gör det!
-Motionera! .. här tankar jag superkrafter förstår ni. Förra veckan var jag dock föör trött, inifrån och ut, för att träna den mängd jag vanligtvis brukar.. jag lyssnade på kroppen och känner att det gjort gott.
-Spendera tid i odlingsrummet! .. det petas ner frön pö om pö. Kanske hinner vi också se om dahliaknölarna överlevt vintern ..och i sånt fall får börja komma ner i jord.
-Försöka komma fram till en plan för köket… det kan vara så att vi absolut inte har någon klar sådan just nu, väldans spännande… vi skulle ju bara riva fram orginaltaket och måla lite färg på väggarna, sa vi…
-Möta den första aprilhelgen!
….
Önskar er alla en god god första aprilvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan, så hörs vi under veckan.. här och inne på instagram!
Emmeli
Påskpåteri!
I det renoveringsstökiga gamm-köket,
..med snoriga näsor, håliga strumpor, mellis och pyssel huller om buller. Mitt ibland, ett gäng ivriga pysselsjälar. Påskpåteri har pågått här hemma senaste dagarna. Ytterst kompatibelt med blyertsgrått surväder och småungar som varit krassliga.
Blåsa och måla ägg är lika trevligt varje år.
Lilla virvelvinden vaknade till sist från sin långlur i vagnen och högg in på pysslet på direkten.
Så, där har vi det; årets påskris.
Några kvistar vide och glada ägg. Och ser ni, vad mer?
.. jo, små söta duniga fjädrar. Från våra hönor, förstås. Plockade under vintern, när hönsen ruggat.. och släppt fjädrar. Jag har samlat dom, tagit in och tvättat dom och sedan tvinnat en tunn ståltråd kring, för att sedan kunna fästa i riset.
En sån där grej jag fantiserat om, med att ha egna höns. Steka pannkakor på egna ägg. Har naturligt tappade fjädrar i påskriset. I vår ser jag fram emot att släppa gänget fria ute på gården.. vilken dröm också, att uppleva livet med små kycklingar…
Ännu mera pyssel. Och ett stycke nybakt påsk-kaka. Barnens absoluta favorit. Den gör vi alltid av alla äggen som vi blåst ur.
Drömmer om påskhelg. Brofika ute i solen, med flocken samlad… en utav mina högsta påskdrömmar.
Receptet på denna solgula påsk-kaka.. och tre långpannefavoriter till, det finner ni om ni klickar er vidare HÄR.
Påskpåteri, alltså.
Önskar er alla en god, god påskhelg!
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
En utav livets absolut mest nervösa veckor?
.. ja, det var det nog, det där..
Veckan som gick, fylldes med..
En vanlig, älskad måndag.
En sån där som innehåller mysmorgon med barnen, några skoltimmar för storasyskonen, hemmapysslande för minstingarna tillsammans med mamman. Mötas mitt i dagen igen. Morfars hämtade från skolan den här måndagen så det var extra lyxigt, gofika på det och veckostarten kändes som en fest!
Vårvinterlek!
Tänker så ofta på, hur rikt det är för barnen, att dom har varandra. Har vi inte kompisdejt efter skolan, så är det på ett sätt alltid kompislek här hemma. Bandyspelande och efterlängtat grävande här i syn.
Jag var löjligt nöjd..
.. över att äntligen ha kommit på, att en gammal trasig handduk kunde förvandlas till ett gäng tvättlappar. Aldrig mera ”å nej, tvättlapparna är slut!”. Det tog bara fyra blöjbarn… nåväl, små tvättlapparna är tusan bra till allt möjligt har jag märkt nu, som små städtrasor, snytnäsdukar etc.
Här satt lilla B bredvid sin ponny..
..lillponnyn som ju alltid går lös med oss, fick nu sitta fast i grimskaftet. Ni ser, en fläck barmark.. men fullständig isgata i kring. Där, mitt på isen, hade lillponnyn hamnat dagen innan, i ett litet utförslut dessutom och vi trodde att vår älskade ponnyns sista stund var kommen. Benen höll på att ge vika.. åt alla håll. Mardrömslik syn. Puh och tack, för att allt gick bra. ”Jag gör allt för min häst, för jag älskar hästarna”, sa femåringen.
(svar ja, ponnyn går barfota).
Någon annan rev ut trehjulingen från lagårn och tog cykelpremiär på lillvägen, det gick som hejsan!
Att vara viljestark (tjurig som en liten getabock) kan vara så väldans bra!
Och vet ni!
Vi stekte småplättar på bara våra egna ägg. Vilken känsla!! Första våren med höns och vi älskar det. Småplättarna packades ner i vagnen sedan, bredvid lillebror och så knatade vi ner på byn och hämtade hem skolbarnen. Plättmellis intogs vid lekparken. Uppskattat litet äventyr.
Återigen; ofta är det vi vuxna som krånglar till det, tänker att barnen behöver mer/större/värre, för att vara nöjda. Tänk tvärtom!
Efter skolan, olika hemmabestyr. Som att baka…
… inför skolans friluftsdag.
Här, på väg mot en fartig och fikarik dag tillsammans med kompisarna. En sån här stund kan jag njuta så otroligt av.. att kunna stanna upp, titta på mina barn, i lugn och ro.. vara i stunden. Slippa känslan av att måsta hasta vidare..
Ammemys-stund. Nu började det dra ihop sig mot helg, och fjärilarna i magen började leva rövare på en ny nivå.. ”äsch”, sa vi. ”Vi vet inte alls hur intervjun kommer att utformas.. allt kommer att vara orepeterat och ämnet, vårt liv senaste 12 åren, är oooomöjliga att få med på några få minuter. Vi sätter oss där och gör vårt bästa bara, svarar från hjärtat och är dom vi är. Bra så”.
Ja, så tänkte vi.
Och så blev det fredag. Nu var vi på väg. Hejdå höga kusten!
Vi åkte via Gysinge och det var så otroligt roligt!
..vi som handlat så mycket härifrån genom våra bygg- och renoveringsår, som på inga sätt är slut. Vilken himla tur, för såå mycket fint där finns. Vi fann bland annat en ny linoljefärgskulör vi lurar på om köksväggarna ska få prydas med….
Byggnadsvårdarnas typ av lekland… mm, jag och M kanske råkade glömma att vi har en kreativ toddler som förstås utforskade lerpölarna, i minsta detalj medan vi stod försjunkna.
Efter att ha haft fredagsmys på finfint hotell och slumrat natten.. ja, då var det dags. Vi mötte upp ”Mostes Mia”, som tog hand om barnen.
Det här var en häftig, otroligt pirrig och himla fin upplevelse, jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig tidigare. Så fint att få göra alltsammans med han som är minst lika delaktig i hemmalivet, som jag. Vi är ett team i det, till 100 %.
Jenny var fantastisk! Precis alla människor som vi träffade på tv4-huset denna morgon, var så otroligt gulliga och proffsiga. Och ja, det vaar helt omöjligt att hinna sammanfatta liiivet på 12 minuter.. men vår andemening verkar ha gått fram, det var det viktigaste, att våga sakta ner… våga, om man så önskar och har möjlighet, att välja bort vissa saker, för att välja tiden tillsammans med småbarnen, som ju bara är just små, en endaste gång i livet.
Vi är otroooligt tacksamma för all den varma respons vi fått, ni har öst oss med så mycket kärlek.
Tack familjen, älskade vännerna, hela ”stora tjocka släkten”. Alla gamla trogna följare, alla nya. Tack, tack, tack!!
Här hade vi precis anlänt till min syster med familj. Blivit ompysslade med lunch och nu väntade en skön vila med ammemys tillsammans med Lillminsting.
Det är inte ofta vi kan ses så här, som ni förstår. Vi och familj i söder (tack och lov är dom duktigare på att förflytta sig hemåt norr). Det är inte bara att lämna gården för oss. Tack vare älskade gårdsvakter, så kunde vi. Umgås, prata livet, avnjuta makalöst god pizza som svåggen bakade i pizzaugnen.. vi hade det så bra, helt enkelt.
När det blev söndag rullade vi hemåt norr igen. Ni som vet vilka lantisar vi är… kan ju bara ana vår lyckokänsla när vi kom hem till gården igen. Borta bra, men hemma bäst! Ja, kära hjärtanes.. en oförglömlig vecka!
…
Nu är påskveckan här!
Det känns så fint, har haft den här veckan i målbildssikte senaste veckorna. Vi har en hoper önskeplaner, utöver allt som tuffar på i ett liv med fyra barn och djur, menar jag;
Önskeplaner för vecka 13, påskveckan!
-Landa! .. ni mår tro att det känns smått omvälvande för en hoper drömgårdslivare som dyrkar lugn och byaliv, att resa iväg, spendera helgen i storstan, hoppa in i tv-rutan och möta ett himla svärmande därefter. Nu ska vi landa hemma, förstå vad som faktiskt hände.. VARMT välkomna hit, alla nya följare! Hoppas att ni ska trivas!
-Mumsa våfflor! .. våffeldagen, ja. Men under våren är det också en så mysig helglunch eller mellis. Käkärtsvåfflorna vi gör är så otroligt goda och mättande. Recept finns HÄR!
-Påskfixa! .. lite påskigt ska vi ordna det här hemma, lite lagom.. baka någon god kaka också.
-Baka! .. brödförrådet behöver fyllas på, i vanlig ordning.
-SÅ! .. jag har sparat med med största delarna av försådden, så det inte skulle vara allt för mycket att ta hand om för helgens gårdsvakter.. men nu, nu tusan ska det petas ner frön i jorden! ..
-Möta påskhelg och påsklov!
….
Önskar er alla en god, god påskvecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi, i vanlig ordning både här och inne på instagram, under veckan!
Emmeli
Ögonblicket, som betyder allt.
Det är vårdagjämning. En alldeles ny vår, är på intåg. Vilken ynnest!
Just idag, är det ganska så blyertsgrått här i norr och vi är rätt så trötta, efter en energisk gårdag med odling och bakning. Imorn väntas solsken och flera plusgrader igen, så idag tar vi en varlig mars-onsdag, tillsammans. Vilar upp oss lite extra. Pysslar om djuren i lugnan ro. Gosar in oss i tjock ponnypäls och kämpar ut småcyklarna för att njuta av den sträcka av grusvägen som precis tinat fram. Tvååringen trampar så lyckligt fram bredvid sin storebror. Tänka sig, nu har ännu en lillunge lärt sig cykla… i lagården, medan vinterns djurbestyr gjorts i kring. Vi stannar till vid granngården och småpratar med snälla Lasse som donar med veden. ”Lasse köj tjaktoj”, säger Olof imponerat.
Efter lunchen hämtar vi hem skolbarnen. Lyckliga är småfolket som på egen hand kan ordna sig melliset helt själva nu. ”Ni äär så händiga, barnen! Ni kan så mycket!”, hojtar morsan stolt. Jag-kan-känslan, frihetskänslan hos barnen, är på topp.
Toddlern, som just blivit två år och fem månader, har precis somnat ammandes vid mitt bröst. Jag ligger kvar bredvid honom i finsoffan inne i Salen. Runtomkring oss råder absolut kaos, tänk er renoveringsröra, möbler står härs och tvärs och så alla leksaker som lekts med, genom varje rum, samtidigt. Men det där struntar jag i, röran kan jag ta sedan. Nu råder vilostund, jag lyssnar till Lillminstings snusande och hur trion storasyskon påtar i köket och hur dom med den där kreativa ivern, ni vet? .. plötsligt kommer på, att dom minsann ska gå upp till sina rum och tillsammans starta en pokémonklubb. Jag hör hur dom rusar till pysselskåpet och hämtar fram papper och pennor, en skylt till klubben ska pysslas. Det är magiskt att få uppleva deras tighta syskonrelation, ett gäng bästisar.
Nånstans mitt i allt, är jag. Omsvärmad av ett ögonblick mitt i livet. Som betyder, allt.
Det blir bara häftigare och häftigare, för var dag. Hemmalivet. Tryggheten i att våga lita på min egen mamma-intuition, växer sig bara starkare och starkare. Vettet att njuta, små guldstunder som strösslas, dag för dag, blir större och större. HemmaMammalivet sköljer över mig… det här är så rätt. För oss. Tacksamheten är stor, över att vi vågat tänka långt, långt utanför samhällets ekorrhjulsmodell. Att vi lyckas skapa oss förutsättningarna, för vårt alldeles egna livspussel. Det vi med viss glimt, kallar för Drömgårdslivet. Något som inte skulle vara möjligt, om jag och den skäggige inte var så överens. Om några minuter kommer även han hem, sådär onsdagstidigt. Vi samlar inte på gullpengar, vi samlar på tid, tillsammans.
…
Ni är otroligt många nya här inne hos oss nu, hoppas så innerligt att ni ska trivas! Med nya följare och läsare, kommer också frågorna… jag uppdaterade just texten om ”Hur vårt Drömgårdsliv fungerar”.
HÄR, kan ni läsa om vårt Tidstrolleri och Livsinvesterande.
Emmeli
DrömgårdsrapportEN!
Det är måndag och dags för Veckans Drömgårdsrapport. En sådan trevlig marsvecka det där var, fylld med ditt och datt…
Vi tar en liten tillbakablick innan vi funderar över nya veckans önskeplaner!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag och påtande i köket. Påfyllning av Mammabröd och Raw chokladkaka. Frukost och mellisar säkrade, mao.
Tisdag i hönshuset. Och ja, jag har pyntat där. Enda stället som fått sig en liten dutt påskpynt här hemma. Fast den där bonaden ska minsann få hänga där året om!
Onsdagmorgon och en suuuur Emmeli… som trodde att den stinkande surdegen hade gått och dött. Men ni peppade mig och sa; ”Neeej, kör bara kör! mata på den! Den är hungrig, därför stinker den”. Såklart lyssnade jag.
Surdegen matades, katten snusade, timmarna gick…
Efter att ha stått varmt på tvättstugans golv, möttes jag till onsdagseftermiddagen av detta. Heliga makaroner, bara att sätta fart!
Jag snodde ihop livets första surdeg och degen fick jäsa och jag vek och vek och vek den där himla degen. Barnen bara skrattade åt sin mor, som rände mellan matande av barn, höns, hästar, katter… ammande.. och så fort jag försökte slå mig ner för en vila; ”NU RINGER SURDEGEN MAMMA!”. Ja, för var trettionde minut, skulle degen vikas. Men jag hade så kul! ÄNTLIGEN, vågade jag ta tag i att prova baka med surdeg. Lika hurtig i tonen var jag kanske inte när klockan var 01 och jag ännu inte gjort sista vikningen…
På torsdag morgon var jag ett vrak. Men ett lyckligt sådant. För vi kunde minsann äta vårt livs första egna surdegsbröd. Det var lite för salt, hade inte jäst så bra, surdegen är ju ännu så ung.. men alltså, det äär ju ett surdegsbröd!! Nu är det bara att fortsätta nöta på…. komma på något sätt så jag slipper stå och vika 01 på natten, till exempel..
Torsdag innebär ofta städdag här hemma, ni vet. Men det sket vi fullständigt i denna torsdag. Bara myste, vilade och lekte på köksgolvet. Inte hitta på några måsten som inte finns. Städningen kunde vi ta en annan dag, sådetså.
Det här gjorde mig alldeles nipprig. Sol och redigt takdroppande från lagårn… gjorde ett ryck och tog bort allt granris från bron, det fick hästarna nu i stället. Och efter lite sopande sedan så blev jag himla sugen att göra det lite påskfint.. men så långt kom jag inte, satte mig i gungstolen och småslumrade istället medan Lillminsting slumrade i vagnen bredvid. Surdegsbagerskan var redigt sliten.
Fredag och all kålsådd blev snövattnad där ute i lilla växthuset. Hemmet kammades till och sängkläder tvättades och nu var energin åter igen, ja! Kroppar tankade med massor av sömn och så redo för helg.
Medan pappan var och övade med barnkören, där dom tre storasyskonen är med, så var jag och Lillminsting hemma och gjorde alla djurbestyr tillsammans. Vi hade skittrevligt! Minus att vi fann en (visserligen förskräckligt söt) mus i ena fodersäcken och jag fullkomligt trodde att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen. Hujedamig! Lill-Olof var betydligt coolare än sin mor då.
Men ser ni! Lite barbacke har vi fått här i norr, till och med!!
Lördagmorgon och ännu en gång, nybakt Mammabröd till frukost. När sista plåten var gräddad, stoppade jag in dom tre minsta barnen i storbilen och drog iväg till grannbyn, där redan den skäggige och Storebror var.
Hockeylördag väntade. Så himla roligt! Heja älskade lilla målisen och hela goa laget! <3
Lördagsgodis och lugnan ro sedan, resten av kvällen. Eller? … Ja, eller var det så att päronen lät ungarna mysa själva inne i salen med filmmys, medan vi bara var tvuuugna att fortsätta skattjakten inne i köket? Ja, ja så var det nog. Fortsättning följer.
Söndag i syn! Sötaste barnkören jag vet, sjöng i det gulligaste bönhuset jag vet. Heja Pappa M som kompade och Farmor, som ledde hela alltet. Lilla O höll pappsen sällskap vid gitarren titt som tätt. Våfflor och korvgrillning, massa härligt surr, barnalek och skoteråkning därefter. ”Bräckedagen” är ett så härligt vårvinterhappening i vår by.
En löptur på både framtinad grusväg och fantastisk skare när vi kom hem, satte än mer guldkant på veckans sista dag.
Tacksamhet, över hela alltet!
…
Önskeplaner för vecka 12
-Njuta vårvinter! .. nu är norrlands femte årstid här med besked och det är helt, helt underbart. Minus halkan som uppstått, då. Men skaren, den bärande snön, är otrolig!
-Kallså spenat i lilla Pettsonväxthuset! .. det här får bli ett lagom tisdagspåhitt med småpojkarna.
-Fortsätta köksresan vi påbörjat…och ännu inte har något svar för hur den ska ”sluta”… så väldigt spännande, vi tar det varligt och låter ”processen tala”, och huuuset förstås berätta, hur vi ska fortsätta…
-Preppa för äventyr! går det enligt plan, blir helgen av väldigt annorlunda sort…
…
Å puh, fjärilarna i magen denna måndag… enormt svärmiga! Men alltså! ..ibland behöver man tacka ja till saker utanför bekvämlighetsbubblan, ni vet? Det är ju sånt vi växer utav, inifrån och ut. Och när det handlar om att få chansen att sprida ett budskap om något jag/vi verkligen brinner för, så fanns det bara ett svar på frågan… ”ja!”. Känslan just nu, inför, känns precis som innan man ska spela solo på en större konsert… lite skräckblandad förtjusning nu inför och under .., men känslan efteråt, att vi vågade, kommer betyda så mycket och förhoppningsvis har vi berört någon/några på vägen… och det är det viktigaste. Förlåt för min flummighet, jag kan snart berätta!
Ok. Nu kör vi, vecka 12! Önskar er en god vecka, så hörs vi snart igen!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
