När vi tänder ett ljus i Advent!

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Önskar så, att ni får en fin Första Advent. <3



Emmeli

Lussekransar, en ny hit!

Så drog vi igång och saffransbakade, jag och minstingarna. Alldeles innan vi satte igång hade vi dundrat ner lite enris här och där i vattenfyllda kärl. Letat fram favorit-julmusik. Tänt många ljus. Ja ni förstår, enkla små medel som gjorde att stämningen var på topp!

Det var två urgulliga, mycket ivriga Lussebagare. Vi använde förstår det HÄR receptet.

Degen blev modell väldigt stor.

Vi fyllde bullarna med en kräm av rumsvarmt smör, riven mandelmassa, vaniljsocker, vaniljpulver och nymortlad kardemumma!

Vi bakade och bakade.. och det doftade himmel.

Nånstans på mitten fick jag ett genidrag och tänkte på mammas ljuuvligt goda lussekransar. Såklart det skulle få bli det. En hel hög av lussebullar och en vacker krans på toppen.

Hur man gör en lussekrans?

Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen. Rulla ihop degen till en lång rulle som du sedan lägger som en cirkel, på en bakplåtpappersklädd plåt. Skarva ihop cirkeln så gott det går. Klipp sedan centimetertjocka skivor näästan igenom, ner till botten. Lägg skivorna omlott. Låt jäsa (1-2 timmar enligt detta magnifika recept). Pensla med ägg, strössla över lite pärlsocker och skjutsa in i ugnen. Beroende på hur stor krans du gjort, förstås.. men cirka 20 min tog min krans att grädda.

När vi hämtat Storerbror på skolan var det så vansinnigt härligt att kunna säga ”ät så många bullar ni ooorkar” till ungarna, som inte visste till sig hur mycket saffransbullar deras små magar skulle mäkta med. Mumsandet varvades med pyssel. Hela alltet var en enda nyp-mig-i-armen-stund för undertecknad. Alltsammans, just vad som alltid varit min stora livsdröm. Att få vara mamma till en skock ungar, feja och greja, baka och pyssla om dom små liven.

Saffransbaket är gjort för julen, mao.

Och att baka ut degen som längder eller krans, det blir min nya hit. Så mycket Mormor Syrena över det. Så mycket Mamma. Så lättsamt också. Så vackert. Framförallt, otroligt saftigt och GOTT!

Tips inför ditt lussebak, alltså; Lussekransar!

Önskar er alla en hjärtevarm Första Adventshelg!




Emmeli

Att med små medel skapa minnesvärd Adventskalender för våra barn!

Att få skapa en pirrigt längtande Adventstid för barnen, är bland det mysigaste jag kan tänka mig att göra.

Adventskalender och liten inneboende NisseNissa kommer att finnas här i gården, även i år.

Och vet ni, det behöver varken vara krångligt, jobbigt eller kosta mycket pengar. Nixfilipix, som Juni säger. Med fantasin, naturen och framförallt Tillsammanstiden sammanslaget, så skapas magi och en minnesvärd Adventskalender….

Såhär ser Adventskalender-myset ut i år!

Dom fyra adventssöndagarna får barnen öppna ett paket som hänger i deras Adventskalender.

Den första söndagen får barnen varsin chokladkalender… som NisseNissan har lämnat åt dom, som en rivstart av adventstiden. Ett litet brev ligger i NisseNissans postlåda, till barnen.

Resterande söndagar så innehåller paketen ledtrådar till det tillsammanspåhitt vi ska göra, hela familjen. Som non-stop, för att vi en adventssöndag ska göra pepparkakshus. Här väljer ni, baka eget eller köp i byggsats (vi har gjort det sistnämnda alla år och kommer köra likt i år. Det där med bygga själv tar vi i framtiden, kanske!). En annan söndag ska vi julpyssla något fint att spara på sitt alldeles egna rum. Och den sista, kommer NisseNissan lura ut oss på Nissejakt.. . i år har vi steppat upp det hela och samplanerar med kompisar så att Nissejakten kommer att sammanfalla och jag LÄNGTAR till denna stund. Barnens miner när plötsligt vännerna dimper ner på samma plats som NisseNissan tyckt att dom själva ska gå till… med oss har vi förstås go-fika!

Och som ett strössel på sidan av dessa söndagar, kommer NisseNissan med olika små busiga spår (som att det en vardagsmorgon plötsligt är GRÖN mjölk när barnen börjar hälla upp i glasen (karamellfärg vet ni, himla enkelt men roligt!)). Små breven i postlådan är så spännande! NisseNissan kommer bjuda in till film- och popcorn mys, MITT I VECKAN. En lördag kommer NisseNissan locka ut ungarna, till Sockerdrickaträdet (äppelträdet) och där kommer små chokladtomtar gömma sig. Vi ska pyssla, koka karameller och julbaka tillsammans. En utestund där heela familjen leker kurragömma, åker pulka eller dylikt är EJ att förminska.. dessa stunder som kostar INGET, kan bli dom största! I små OCH storas hjärteaskar.

Barn. Är världens häftigaste skapelser. Dom uppskattar så lite, så mycket. Jag kör på feeling med det här, är det en dag jag inte har ork att hitta på något från NisseNissan.. jamen då skriver jag väl bara ”idag hann jag inte hem, är på långväga vift och grejar i Nisseverkstaden med dom andra nissarna”… Kravlöst och härligt ska det vara!

Att med små medel skapa minnesvärd Adventskalender för våra barn! Ja, just så.





Emmeli

Drömgårdens Hästliv!

Ett år har gått, på pricken idag, sedan vi gick och vankade av och ann för att det skulle bli ”tisdag kring klockan 19-20”. Så nervöst det var. Vi skulle ju bli hästpäron för första gången i livet!

Två månader innan denna dag, hade vi ingen aning om att vi skulle stå med ett par hästar två månader senare. Men ni vet hur vi är vid det här laget, vi åker med. Livet!

”Hoppsan, två blev tre…”

Lilla hästflocken och vi är nu ett sammansvetsat gäng. Men både mannen och jag konstaterar att ”det tog ett helt år för oss alla att landa”. Och många är ni som säger att ni inspireras av vårt hästliv vilket är väldigt roligt att höra. Jag får frågor som ”hur förebredde ni er?”, ”har ni hållit på med hästar tidigare?”, ”hur många gånger i veckan rider ni?”…



Vi byggde lösdrift, permanent vinterhage, röjde, förvandlade maskingarage till ligghall, drog vatten och ordnade belysning till samma ställe, byggde foderbord, raggade hö, bunkrade med saltstenar och mineraler, läste igång hästhjärnan, och bäddade för att ge två hästar ett gott liv. Ett hästliv där alla lagar inom området uppfylls, där hästarnas basala behov uppfylls väl och där hästarna kan låtas vara just hästar.

Så blev det den där tisdagkvällen, för prick ett år sedan. Hästmamma J var här hos oss som stöd vid ankomsten. Det blåste snö på tvären. När lastbilen rullade in på gården tickade pulsen högt, så högt. Inte lägre blev den, där vi hörde Den Stora Hästen stå och stampa stressat i transporten. ”Vad har vi gett oss in på”, tänkte jag för mig själv i samma sekund som jag svalde rädslan, gaskade upp mig och mötte Det Blå Berget som såg så vilsen, orolig och bedrövad ut där han stod fast. Ut ur transporten det bar. Nu hade jag en häst i min hand. Och han var min. Min livets första häst. Barndomsdrömmen.

Vi båda hade hästliv i bagaget sedan innan, givetvis. Annars skulle inte ens vi tokar, rekommendera detta nog så tokiga. Men SOM vi har lärt oss MASSOR senaste året.

Nu, ett år senare. Så lyckliga. Över att vi VÅGADE.

Som med så mycket annat som vi önskar göra, så handlar det ju så mycket om just det. ”Att våga hoppa”. Inte lyssna på dom som står i kring och säger ”neeej, men deeet kan ni väl inte!”, eller den halvan som känner sig rädd och osäker…. Att våga följa hjärtat, i stort och smått, är bland det häftigaste vi kan tänka oss!

Att det dessutom blev så mycket mer än ”bara min häst”, att M helhjärtat hoppat in i rollen som den bäste Hästmannen, är så vansinnigt roligt och härligt. Det här är ännu ett gemensamt intresse nu. Vi har totalt nördat in oss på naturlig hästhållning tillsammans, att bara bara använda oss av positiv förstärkning. Relationsbaserad hästträning, där hästen får vara ”som den är”, att djuret är delaktigt i vår träning och på riktigt tycker om (inte känner sig tvingad!) att umgås med oss människor.

Att få ge detta djurliv till barnen och deras barndom, är rysligt härligt. Nej, jag säger INTE att det alltid är okrångligt att bolla hästliv med tre småälsklingar. Men det äär så värt det, tusen gånger om!

… att varje morgon gå ut på gården och möta hästpojkarna. Se så att dom mår gott, vattna och fodra tillsammans med barnen… klappa en mjuk mule som säger hej…

Vi utgår mycket från att tänka på att hästen ska få vara häst….

Dom lever i en stor härlig lösdrift. Med stora kuperade hagar, ligghall, vatten (ljummet mha thermobar under vintertiden), begränsad fri tillgång på grovfoder (vårt gröna hönät som ni ser, gör att hästarna får sitt uppfyllda behov av tuggande genom dygnet, men får inte i sig FÖR mycket mat). Förstås ska hästarna få sin rörelse, det mår dom gott av precis som vi. Men, här finns inget måste-antal ridpass på en vecka, det svänger. För vi gör så mycket annat än bara det. En långpromenad, springtur, bus på åkern.. sånt hör också till när vi latjar. Sen busar hästarna i sina stora hagar, precis när dom känner för det. Hästpojkarna lever så naturligt det går, aldrig med några stillastående boxtimmar under dygnet. Detta Hästliv passar oss ypperligt, både hästar och människor.

Älskar, älskar, älskar att vi får göra precis som vi vill och hästarna är pigga och glada och gnäggar glatt när vi kommer ut på gården. Så cool grej att få vara med om!

Ja oj, så mycket vi lärt oss under detta år. Man kan ju liksom inte äga häst för första gången, innan man äger häst, för första gången….. Det finns ingen att lämna över det yttersta ansvaret eller kruxiga beslut till. Det finns ingen som kommer och hjälper oss när det kniper. Hästarna är våra. Och som vi älskar dom och gör vårt yttersta för att dom ska ha det bra.

En magiskt resa.. som vi bara har börjat. ❤️ 

Fråga något mer om jag missat något!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Det är sista måndagen i november och jag tänker stilla mig för ett slag, blicka lite bakåt, ladda om och sen knåpa ner veckans planer i en lista. Häng på!

Veckan som gick;

Den började med spöregn som så många andra höstdagar. Och det finns knappast något härligare, än att ”trotsa vädret”, i bra kläder förstås (!) så man håller sig torr och varm. Ge sig själv en stund av friskluft och rörelse och seeen, få återvända in i värmen, som är godare än någonsin.

Tisdagen bjöd på lättare väder och jag tänkte ”nu drar vi på utflykt Minstingarna!”. Då kommer vi till Fyrhjulingen och dess vagn där den ena är utan luft i ett däck respektive har punktering. Men jag VÄGRADE ge mig där och lärde mig massor kommande stunden. PappaMorfar lärde mig fylla luft med kompressor, via facetime. Och jag kunde glatt backa ut mitt ekipaget och lyfta av punkterade släpet, som var det tyngsta jag lyft. Därefter drog vi iväg på en utflykt som smakade så gott, på flera vis. Fikat, utsikten, sällskapet och njutbara känslan att ha trotsat ”jag kan inte”-halvan och VÅGAT prova och som bonus KLARA NYA SAKER. Heja sånt, visst! Vi kan så mycket mer än vi tror. Pysselstunden jag hade när vi kom hem, med en- och granriset vi plockat under turen, hade ej heller varit så uppskattat som det nu var om det inte krånglat så som det gjorde innan.

Mitt i veckan-dagen var en enda dubbelknut och så sjåig. Olika saker, allt från tekniskt strul som behöver fungera för mitt uppdragande här hemifrån till att vi hade krångel ute i suuuperleriga hästhagen till kvällen… småbarnsföräldrar som jäktade försökte ordna mat till hästarna ute i kolmörkret och spöregnet.. och så bara klatrade (olika problem dök upp) det… men titta här;

.. vi hade koll på Tripp Trapp Trull genom fönstret och den här synen gjorde mig så varm. Synen av tre syskon som äter kvällsfika i skön soffa, framför barnprogram i ett varmt, tryggt hem.. ptjaa då vi fick nya krafter där ute och kämpade på med en tuuung höbal så den till sist hamnade där den skulle, hästarna fick mat och när vi somnade den kvällen var vi mer än nöjda. Återigen. Krångel är en utmaning, men kan göra resan än mer njutbar, faktiskt!

På torsdagen kom det ett väldans märkligt sken från himlen. S O L. Milda makter. Så underbart.

Det tyckte samtliga.

Ni var många som tyckte att den nya söta lilla vitblommande blomman var fin och undrade namnet. Nuu vet jag. ”Gibasis geniculata syn. Tradescantia geniculata.” Otroligt söt! Ska göra mitt bästa för att hålla den vid liv.

Så blev det fredag och det kändes himmelskt skönt. Tröttheten var ett faktum. Att dona inne i Storebrors rum var så mysigt.

Barnen hade sina småvänner över på gofika, ponnyridning och fyrhjulingsåkning också. Perfekt sätt att inleda helgen!

Helgen fylldes av allt möjligt Själagott. Den här synen gjorde mig som mor till en blöt fläck. Jag och den skäggige konstaterade att ”nu börjar ungarna bli stooora”… när vi klev upp på lördagmorgonen satt dom såhär alla tre och pysslade vid köksbordet, helt utan assistans vid framplock eller själva pysselstunden. Gulliga små älsklingarna som vi spricker av kärlek till (såklart!!). Ett så sammansvetsat gäng.

Vi målade pärlspont på liivet också, ja så svetten lackade och den enen sportade sporttopp och den andre shorts. Och nu är vi klaaara med alla tre varv på all pärlspont. Kvar innan uppflytt nu, är en massa olika lister och lite annat krafs. Hinner vi innan jul, tro? Vi hoppas det. Tänker inte slå dubbelknut på oss… men ivern och peppen är total, som ni ser!

Söndagen var vacker, så vacker. En långtur med hästarna, var så otroligt härligt avslut på veckan. Så energitankande.

Tacksamheten stor. För varje dag vi får tillsammans, att fylla med liv.

Nu möter vi en ny vecka. FÖRSTA ADVENTSVECKAN! Och jag är alldeles pirrig i magen. I pressade tiden vi lever i nu, där alla behöver göra sitt yttersta för att stoppa smittspridningen, tänker jag att vi i alla fall kan ösa på med mys, pyssel och en god adventstid på många vis. Pyssla, baka, laga, feja och greja.. mm, jag älskar ju sånt! Gör du inte det? Jamen då gör du på annat vis, givetvis! Som sagt, fokus på vad vi KAN och FÅR och alla möjligheter!!

Första Adventsveckans planer:

-HemmaMamma, ta hand om mina tre små på det bästa sätt jag kan. Livets viktigaste ”jobb”! (En YNNEST)

-”Göra Advent” i vårt hem och ute på gården!

Pyssla, saffransbaka, hänga upp stjärnor och tända adventsljusstakar så många vi bara har!

-Riva hästarnas sommarhagar!

-Göra intervju med en tidning!

-Skicka er hälsningar!

-Fira första advent! … så HÄR brukar vi fira, men så blir det förstås inte i år. Vi trycker på paus. Gör det bästa av situationen. Och knäpper händerna för att allt ska vara ”som vanligt” snart.. Och har det så gott vi bara kan, ändå.

Vi hörs och ”ses” under veckan! Både här och HÄR.. Säger som alltid; Ta hand om er. Gör det. Allt ni bara kan!

Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.