Från frö till skörd, så som jag gör!

Nu ska ni få hänga med på min sammanfattning av odlingsåret, så som jag gör. Från frö till skörd. En skara tips. Någon guide. Några tankar. En egenskriven.. dikt? Häng med!

Jag har tjavat med mamma och pappa i barndomsträdgården, sedan alltid. Dom är mina trädgårdsförebilder. Såsom Mormor och Farmor. Systrarna. Flera vänner. Och så är det så charmigt med trädgård, för en kan inspireras och lära sig, läsa och titta.. men det som händer, när vi sätter händerna i jorden, petar ner ett litet frö i jorden och ser det gro? Det är liksom själamagi. Och måste upplevas för att förstås. Dessutom, så finns det så väldigt många sätt att göra rätt på.. det är bland det bästa!

I slutet av februari spikar vi några hål i ett petflaskelock och fyller flaskan med vatten. Plötsligt har vi en ypperlig ”plantvattnare”.. och det firar vi, genom att peta ner årets första frön. Tomatfrön.

Strax innan februari blev mars, petade vi ner dessa jag och barnen.

2/3 planteringsjord och 1/3 såjord. Vi lägger lite plastfolie ovan, för växthuseffekt.

Vi har (ännu en dröm) inget växthus, så tomater sår vi bara litegrann, så vi vet att vi har plats där ute mot soligaste gårdshus-solväggen.

Cirka v.11-12..

..då börjar nippret på riktigt. Nu drar vi fram blomsterfröerna som ska förkultiveras och drar igång. Som rosenskära, zinnia, astrar, praktvädd för att nämna några utav sommarblommorna vi förkultiverar.

Sår gör vi i gamla godislådor som vi fått från lillaffären nere på byn. Funkar ypperligt att bredså i dessa. Jordlagren, desamma som till tomaterna. 2/3 plantjord och 1/3 såjord överst. Vi strösslar ut fröna i godislådan och täcker sedan fröna med ett några millimeter tjockt såjord-lager. Vattnar med ”Plantvattnaren” och ställer sedan ljust.

Det är samma magiska känsla varje år, när dom första fröna gror och det börjar poppa grönt där i godislådorna. Efter några veckor börjar det trängas i godislådorna och omskolning behövs..

Hur jag gör steg för steg när jag skolar om plant, det kan ni läsa om i ett inlägg HÄR. Där står också vad jag gör, som gör lite ont i hjärtat på mig, men som också medför att jag får kraftiga plantor..

Nu sköter sig planten fint där inne… överbelamrar hemmet, som alltid, men så får det vara. Våren är varm, det är april och början av maj och vi påtar ute. Krattar lite halvnoga över gården, knipsar rosorna så fort de första musöronen börjar visa sig och i år, kommer denna tid också att innebära en massa härligt jobb med trädgårdsland och blomsterland som vi vill anlägga i år. Det, ska ni förstås få hänga med på!

April/Maj, det är luktärtssåddens månader, också. Jo, du kan absolut direktså luktärter.. men nog blommar dom tidigare om du försår och dessa är favoriter att förså.. så roliga, växer i rasande fart och sen kan dom bo ute på bron rätt så snabbt..

Självklart har jag en luktärtsguide till er också. Hur jag gör, steg för steg med luktärterna. Knepet när jag sår, hur jag toppar, avhärdar, planterar ut..

Ni kommer till guiden genom att klicka HÄR!

Efter förra året kan jag också tillägga hur du INTE ska göra med dina luktärter.

Låt inte darlingarna stå i för gassande maj-sol, i sina små plastpåseväxthus.. det kan vara förödande.. dom är starka luktärterna, tål mycket. Flera minus till och med. Men jag hade tur förra året, för här var det nära att jag bränt bort dom allihopa..

Nånstans här (likt vänster i bild), brukar M varje år börja mumla ”det ser ut som att du behöver ett växthus…”, men så hejdar vi oss. Det är ett drömprojekt, men inte prioriterat ännu.

När temperaturerna börjar hålla sig stabilt ovan nollan.. då flyttar jag i alla fall ut min plant, till Gårdshuset. Som ett första steg i avhärdningen..

.. fast tomaterna och basilikan får förstås fortsätta stå inne i värmen. Där mår dom allra, allra godast.

I gårdshuset ser det nu ut såhär.. ser jag att det varnas för frostnatt så täcker jag över planten med fiberduk.

.. Nu kan man vara ambitiös, vilket jag tänker prova i år till skillnad från förra årets chock-utplantering… jo, nu kan man vara schyst mot planten och bära den ut på dagen och sedan in om kvällen. Avhärda, alltså. Göra så någon dag, så plantorna är riktigt avhärdade och klarar temperaturbytet väl. För så fort det inte längre varnas för frost, då är det ju dags!

-För Utplantering!

Rabatterna har jag då också rensat och jordförbättrat någon vecka innan detta moment.. med ett lager ko- eller hästskit och fin jord på toppen, som fått gojsa till sig lite.

Kring första veckan i juni brukar det vara lagom att plantera ut här i zon 5.

Det här är helig tid. Så enormt peppigt. Nu skapas små blomsterlandskap i rabatter och urnor och blomsterland. Jag är nästan lite nervös vid detta moment också. Jag är försiktig med plantorna, bäddar om i härlig jord, allra helst P-jord från Hasselforsgarden.

Jag har alltid hjälp. Och det gör mig gråtlycklig. ”Mamma, jag tycker rosenskära här!”, brukar äldste säga. Juniflickan paxar alla rooosa blommor. Bertan skötte vattningen strålande förra året. Alla ser vi så fram emot årets odlingar!

Det äär ljuva, bråda vår- och försommartider. ”Vårbruket”. Älskar alla dessa bestyr. I slutet av maj, början av juni, stoppar vi också ner alla frön som vi direktsår.

Som morot, sockerärter, haricot verts, persilja, ringblommor, blåklint.. i år också kålrot, rödbetor och massa annat!

Att odla i pallkragar går utomordentligt bra. I år får antingen dahliorna eller kanske tomaterna (då med ett par fönsterrutor uppställda mot väggen) bo där i och i övrigt kommer resten av odlingen ske i bäddar. Gjorda som ”hästbajslasagner”, utan att gräva, bara genom att bygga bäddar… ni kommer självklart få haka på detta och se vad det kan bli!

Sen följer veckor av ompyssling. Fast också mycket pusta ut. För nu är äntligen all plant på plats och alla grönsaker är sådda. Nu är det tid att pyssla om, stötta rangliga tomater, vattna, vattna, vattna.. helst vattnar jag på kvällen när solen gått ner så att rötterna hinner dra åt sig väl under natten. Vattnar jag på morgonen så riskerar jag bara att jorden bränns och att vattnet inte når mål.

Det finns få saker som gör mig så lycklig som egenuppdriven plant som börjar ge blommor. Det är sån innerlig lycka.

I juli börjar blombukettsbonanzan.. som ni ser i denna bukett så har jag både rosor, perenner och ettåringar i min trädgård. Stjärnflockan är en favorit bland perennerna.

Finns det där på riktigt? Tänker jag nu, i början av mars. Jo, idag när vi var ute på långpromenad, grusvägen hade börjat tina fram, fråglarna kvittrade, jag var tvungen att stanna och ta av mig ett lager under jackan.. ja då kändes det inte alls som en omöjligthet. Vilken lycka, va! En ny vår framför oss. En sommar. Ännu en skördetid.

Barnen har också ett eget jordgubbsland vid lekstugan, som vi i år hoppas ska ge oss än fler jordgubbar än förra året. Då var plantorna nya men sedan dess har dom hunnit föröka sig mycket och vi hoppas innerligt att dom överlevt vintern och mår bra. Förutom lite hästskit och ny jord så brukar jag toppa med gräsklipp runt jordgubbarna, för lite mer näring och så hålls bären rena också. Att föredra, för att skydda mot fåglarna, är förstås ett nät..

Det här är oslagbart. När en liten minimänniska tjavar barfota, målinriktat över gården, tultar mellan tomatklasen och sockerärterna, knaprandes så hutlöst förnöjd. Att odla med barnen är ett utav livets bästa. Att få dela odlingslyckan, magi!

Ringblommefavoriter och morotsknaprande storasyskon.

Att kunna gå ut i trädgården och plocka in gott till middagen, det är också så häftigt. Och i sommar, hoppas jag så innerligt att vi kommer kunna det än mer. Omåttligt taggad på vårt utökande av odling.

Att plocka in buketter eller ge bort till någon jag tycker om. Det är också själamagi.

.. förra året blev det väldans mycket blommor och i år, av fröpåsarna att döma, ser det ut att bli ännu mer. Kanske får jag då chansen att dela blomsterlyckan med ännu fler. Jag hoppas det. Och berättar förstås mer längre fram.

I slutet av augusti, början av september är det god tid att utvärdera lite.. jag brukar rada upp dom blommor/grödor som inte blir återkommande och dom jag önskar behålla. Det puffiga korallrosa astern blev en favorit förra året. Likaså pastelliga lejongapen. Praktvädden i både mörkt röd och piggt rosa älskade jag också. Och rosenskäror i olika färger och former (enkla/dubbla) är alltid en favorit.

I slutet av blomningen så låter jag också alltid ett gäng olika blommor få blomma över där ute (rosenskära, ringblomma, tobaksblomma, lejongap tex.)… så knipsar jag sedan av dom utblommade blommorna och låter dom torka inne på ett fat så jag sedan jag norpa fröna och ha till nästa säsong. Så smart, på alla sätt!

Fröna lägger jag i kaffefilter och märker med namn och år. Stoppar sedan i min lilla frölåda som står i lite svalare rumstemperatur.

.. och så den bitterljuva förgängligheten.

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör. Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen. Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visst att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden.

Ord av Emmeli, sensommaren 2020

Detta sparade ögonblick. När jag fick plocka ännu en blomsterbukett, en av dom allra, allra sista, i början av oktober, på min trettionde födelsedag. Tillsammans med buketten skatter.

Så nyper frosten och marken färgas vit. Och det där förgängliga känns plötsligt lugnt, vilsamt, välbehövligt och skönt..

.. om hösten gör vi något litet ryck och samlar ihop de tjockaste av lövtäcken och snör ihop gamla sommarblommor i några skottkärrelass… annars får trädgården bara vila. Och vi trädgårdsodlare, med den..

Det är november. Och december. Och ingen trädgårdslängt riktigt. Den vilar. Så hinner det bara bli januari. Frökatalogen bläddras i. Och i februari.. då knåpas det på stordåd.. som kanske bara blir pannkaka, men som redan nu gör mig alldeles saligt lycklig..

Det är en utav dom allra första dagarna i mars nu, och om någon vecka, sätter vi igång med försådden på full fart! Och ännu en trädgårds- och odlingstid ligger oss framför..

Och vet ni vad bland det bästa med trädgård är!? – alla gör tusan på olika sätt, och tänk det blommar ändå! Låt dig följa med, putta ner frön på feeling och bara njuut! Tiden vi har framför oss nu är helt och hållet magisk, för både hjärta, kropp, knopp och själ!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej måndag och första marsdagen!

Innan vi sträcker ut armarna för den nya månaden, landar jag lite och blickar bakåt på sluttampen av februari.. veckan som gick!

Jag startade veckan nästan grinfärdigt trött. Men en löptur med bra musik i öronen, längs favoritvägar och lyxbrett skoterspår, det satte slutgiltiga måndagskänslan; stark, glad och tacksam!

Vi pysslade inbjudningskort till hela Storebrors klass.

Vi hälsade på hjärtevännerna i byn upp mot fjället och kom hem glada och väldans trötta, med hjärtana fyllda av gott. Tacksamt!!

Jag och barnen drog igång odlingssäsongen.. och jag påbörjade det där trädgårdsinlägget jag länge tänkt göra till er. Det visade sig ta längre tid än jag trott men jag hoppas det dimper ner under denna vecka!

Vi njöt så det stod ut genom öronen på oss, av anländandet av norrlands femte årstid! Jag gillar entusiasmen hos barnen.. ”nu är det plusgrader, fram med cyklarna”… än om det är jättemycket snö kvar..!

Det blev fredag och istället för att pappan i vanlig ordning kom hem fredagstidigt, så åkte han från ena arbetet direkt på ljud-uppdrag och kom hem sent på natten. Jag och barnen gjorde det bästa av dagen. Njöt ute och fikade nybakt sockerkaka på bron. Det är grejer det!

Det blev lördag och istället för ännu ett ridpass så lattjade vi från marken, jag och Fjödur, inne i nyskottade ”rundkorallen”. Så himla härligt det skulle vara att året runt ha en bestämd plats på gården att arbeta med hästarna på… en iordninggjord bana vore en dröm..

Lördagsbestyr i en bild. Spela spel och knapra karameller. Alla väldans nöjda.

.. och jag och barnen blev ompysslade av Vackerpappan. Hans pizzor är dom godaste!

Veckans sista dag och vi var ännu en dag uppe med tuppen. Barnen vaknar så tidigt nu av ljuset och det är faktiskt himla härligt. Redan 9.30 hade vi varit ute en lång stund och satte oss i nygrävd grop och ”förmiddagsfikade”. Tre ungar och två trötta, flamsiga småbarnspäron som njöt av solstrålar, ”varm” vind mot kind och synen av takdropp.

Vi röjde också bort allt granris kring verandan och gav till pållarna. Och höger i bild ser ni det glamorösa gårdslivet i sitt esse… det har smått forsat in smältvatten i ligghallen och vi kämpade på med det där snuskvattnet en lång stund men till sist var denna omgång borta.. den som tror att det bara är vackert och härligt med lant- och djurliv.. den tror fel. Men ooh som det är så oerhört värt det, allt slit- och skitgöra. Vi känner LIIVET i oss där vi står med iskalla, skitiga händer och hjälper djuren fram till deras uppvärmda vatten. Ungarna leker fantasilekar i massor i kring, ytorna är obegränsade.. allt det där, värt allt och lite till!

Efter fysiskt arbete somnade vi gott.. och med det, lämnade vi årets februarimånad bakom oss.

Hej Mars! Du är så, så välkommen.

Jag känner mig alldeles nipprig av tanken på kommande tid. Ja men tänk på saker som att börja förså med full fart, ta oss åtminstone en familjeutflykt med skoter och pulkan, kanske börja putsa fönster, driva hönsprojektet framåt,.. så mycket härligt. Men idag är det måndag, och vi startar den mjukt. Alla barnen är mig nära och pappan kommer hem tidigt. Det blir en god mars-start!

Önskeplaner för vecka 9!

-Omfamna mars-starten! Ljuvliga vårvintermånaden! .. små fläckar av grusväg syns nu av lillvägen, skit i hästhagen tinar fram, himlen är sådär blå som den inte varit på månader, ljuset får mig att både kisa och njuta, samtidigt.

-Försöka trolla mig till lite mer tid här vid datorn. Avtal ska skrivas , en alldeles ny idé ska försöka ta form.. mycket spännande och precis inget jag har hundra koll på, men jag tänker att ”det här har jag aldrig gjort, det går säkert bra. jag kör!” och så njuter jag av resan.. målet är sekundärt. Och så ligger inlägg till er, på vänt..

-Födelsedagsfixa! Slå in små paket som anlänt på posten och uppfylla kalasfikaönskningar.

-Slutspurta in i sportlovet! … jag längtar efter ett litet pärlband av alla-tillsammans-dagar.

-Barnkalasa! Ja, tänk så stort. Storebror ska tillsammans med tre andra klasskompisar som fyller år nästan samma dag som honom, få ha kalas här hemma på gården till helgen. Jag hoppas att det ska bli en uppskattad dag. <3

.. som alltid, en dag i taget. Varje dag. Är en gåva.

Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi under veckan.

Emmeli

Det högtidliga startskottet!

Det var lilla polarbrödsmackan, chokladmuffinsen från igår, moroten och förstås saft i sirapsflaska, det är sen gammalt. Livets första skolutflykt med fika och egna räserkälken med. Vilken peppig morgon!

Och det bara kändes när vi öppnade dörren..
”Vilken makalöst vacker dag!”, sa jag till barnen. Det var liksom plötsligt alldeles ljust när vi var på väg till skolan med Storebror. Bara en minusgrad. Solen sken, redan!
Fåglarna kvittrade.

Och efter några timmar, droppade det för fullt från taken. Vi rev av lite tvätt och städ och härj, innan vi gav oss ut. Drog igång grillen och ordnade oss lunch.

Ute, njutandes i snödrivan. HemmaMamman njöt så det stod ut genom öronen på henne.

Nä, det var inte bara mor som njöt. Jag har sällan skådat en grillkorvsätare som njutit såsom Lillebror gjorde idag. Sen var det också så ljuust att det ju nästan var omöjligt att göra annat än att blunda.

Med solen som vårt sällis, som inte bara sken utan också värmde, utan den minsta tvekan. ”Vad vaarmt det är, jag svettas ihjäääl”, grymtade den ena ungen. För nu var det flera plus och norrlandsungarna svettades i sina vintermunderingar. ”Kan vi få en glass?”, blev nästa fråga. Svaret blev förstås ja!


När ungarna sov i vagnen, lutade jag mig tillbaka, jag med. Det enda raka, tänkte jag. Så vanvettigt skönt.
Och när vi hämtat Storebror från skolan och Pappan från jobbet strax efter mitt i dagen, så fortsatte utehänget. I timmar. Vårvinter och faktiskt Vår(!)-tecken, på rad idag.

Fjödur har börjat fälla vinterpäls redan och fullkomligt droppade av svett efter eftermiddagens tur. Vi kom hem till gården igen kring halv fem och det var inte i närheten av mörkt. Och jag red barhänt och hade bara tunnaste understället under overallen.. och svettades i alla fall. Åhåh!

Ja, vi hängde ute tills solen gick ner. Nu har vi, på något outgrundligt vis lyckats få i oss middag, badat en skara barn och skurat hemmet klart för helg… nästan sovandes… för hujedamig så trötta vi är efter denna soliga dag. Ljuset ger så mycket energi och mitt i allt, så blir man tvärtrött efter all friskluft och februarisol, eller hur? När ljuset återvänder känner jag mig sprudlande och stundvis aptrött… Det bara är så. Och jag verkar inte vara ensam om det.

Men den trötthet jag känner just precis nu, efter en dag fylld av friskluft.. det är den bästa sortens trötthet.

Idag. Det högtidliga startskottet. För Vårvintern, alltså! Det var så tydligt att det inte var klokt. Jädrans vad vi ska njuta. Allt vi bara kan!

Nu väntar nattasagan och jag vet en, kanske två, som också kommer slumra samtidigt som Tripp Trapp Trull ikväll…

Emmeli

Klassiska chokladmuffins! … och några mammatankar!

Efter morgonbestyren, skolskjutsen och idag också svängen förbi förskolan för att vinka StoraLillasystern hejdå för sin veckans Rävgruppsstund med småvännerna, så brummade vi till affären, vidare hem till hästarna.. och sen, var vi framme vid något som Lillebror önskat i flera dagar nu. Att ”baka muchins”.

Ja, hur trevligt är det inte att baka muffins!? Så enkelt och en klassiker som aldrig går ur tiden. Idag gjorde vi chokladmuffins som storebror ska få ha till skolutflykten imorn.

Såklart delar vi med oss av receptet!

Klassiska chokladmuffins!

Ingredienser, ca 12 st stora

75 g smör
2 dl strösocker
1 ägg
2,5 dl mjölk
3 dl mjöl
1 dl kakao
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
en liten nypa salt

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt
3. Smält smöret och blanda i ägg-och-socker-smeten. Vispa ner mjölken också.
4. Blanda dom torra ingredienserna och vispa ner i bunken till en slät smet.
5. Fyll muffinsformarna till 3/4 och baka mitt i ugnen 18-20 minuter. Använd gärna en muffinsplåt. Idag använde vi små muffinsformar och då var 14 minuter lämplig gräddning.
6. Känn med en sticka i mitten av muffinsen att den kommer ut ren… för att vara på den säkra sidan!
7. Låt svalna och njut sedan till ett glas iiiskall mjölk!

Vi gjorde dessutom dubbelsats.. så vi har chokladmuffins en masse nu! Bra i stundande kalastider ju! .. och förstås, blev det extragott mellisfika när vi hämtat hem Storasyskonen.

Å, käre tid. Som jag njuter av detta långsamma utputtande ur boet för våra sparvar. Att vi kan välja. Skapa dagarna efter allas ork och behov. Storebroren värmde modershjärtat i morse när han månande om sin Lillasyster sa; ”lycka till på föris idag då, Juni!”. Syskonkärlek är bland det vackraste jag vet. Och jag vill inbilla mig att detta hemmaliv skapar en nära, nära relation syskonen emellan. Dom älskar, leker, tjivas, blir sams, månar, tar hand om och kramar varandra när dom inte setts på några timmar. Sover i ett trassel om natten.. älskade ungar.

Nu ska vi slänga oss i finsoffan hela gänget. Popcornskålen är fylld och vi ska se Mandelmanns.. det missar vi inte ett avsnitt av, någon av oss. Barnen sitter lika bänkade som vi vuxna!

Hoppas att ni har goda i slutet av februari-dagar!

Emmeli

Att ha satt oss i klistret…

Projekt Matrum startat, hurra!

Faktum är, att vi ju gjorde en liten snabb-makeover här redan direkt när vi flyttade in sommaren 2015. Den gräsmattegröna heltäckningsmattan revs genast bort och golvet slipades och linoljevaxades. Det var en FRÖJD att få fram detta golv.. istället för mallarverna som fanns där under mattan och som hunnit förstöra otaligt många ullkläder för oss. Men, allt och lite till ingår i ett gammhus och vi skulle inte byta det mot något. Lite färg kletades snabbt på väggarna också och vi hade sedan i fem år ett gott sovrum där hela familjen sovit framtill nyss. Allteftersom utsidan av huset gjorts i ordning, och alla nya fönster och dörrar kommit på plats, så har rummet trasats sönder igen.. men, ”det får vara så tills vi gör i ordning rummet på riktigt”, har vi sagt. Och nu äntligen, är det dags!

Där jag står och fotar nu, så har vi köket till höger och bakom mig ligger salen. Till vänster lever hästarna och rakt fram har vi stora äppelträdet. Det är ett ljust rum, så härligt!

En lördag för ett par veckor sedan började M ivrigt och rev taket. För vi anade att där ovan fanns ett gammalt locktak. Och så ofantligt roligt, att vi fann detta!

Därefter har M tappert dragit bort varendaste nubb ur taket och så frågade jag vår byggnadsvårdskunniga vän om hur vi kunde ta reda på om det var oljefärg eller limfärg i taket; ”blöt en trasa och torka, sa hon.. sitter färgen kvar är det oljefärg/linoljefärg och lossnar den.. så är det limfärg”. Tyvääärr så visade det sig vara limfärg och därefter har vi läst på än mer i våra byggnadsvårdsböcker och förstått att här är inte tid för chansning.. att bara slipa och måla över med linoljefärg som vi önskar. Nä, limfärgen kan ramla ner då och den grejen känns inte värd att chansa för…

Så hur tar man då ”enkelt” bort limfärg?

Ett knep, är att dutta taket med tapetklister. Låta klistret verka i ett par timmar. Och sedan skrapa ner färgen.

”Det här går som hejsan” sa den tappre darlingen och körde sedan på i ett svep och skrapade hela taket så färgrent det gick.

Å hej och hå… ”och däär sprang lillkatten in, ja! och har tassarna fulla av tapetklister…”.. men nu är det där gjort, som jag bävat för och till sist helt slapp, hehe..

Häromdagen började den sista färgen som var kvar, att tvättas bort med vatten och taket är därmed trärent igen. Så läckert! Såå otroligt vackert. Så gammalt. Så starkt. Oförstört.

Tänk att vi ska få återskapa något här inne i huset, äntligen!! Nu har vi ju mest byggt och skapat från något som aldrig funnits (övervåningen). Mycket i detta hem renoverades så ordentligt för en hop år sedan att allt från tidigare seklen suddats ut. Tacksamma är vi att i alla fall en kakelugn finns fortfarande, men i detta matrum har det stått en rund… huu, så vackert det varit om den var kvar. Men, nu är det som det är och vi gör det bästa vi kan av hela alltet. Vår älskade Drömgård. Gamla järnspisen står också nere i lagårn och väntar på att återinstalleras i köket en vacker dag. Och ja, nu vet vi också att det finns locktak i hela nedervåningen att återta i bruk. Wow!

Händerna upp för Byggmästare M!

Jag skaaa haka på jag med snart, det är ju så roligt! … ”jag ska bara packa in varorna jag just handlat, vika tvätten som jag hängde tidigare, pyssla om småungarna och vattna hästarna och..”. Som alltid. Det är ett teamwork, alla projekt vi tar oss för. Och det är med respekt mot varandra vi går in i ännu en renoverinssväng… han och jag, och våra tre små byggmästare. Det finns liksom ingen hantverkare som smyger här i gömmorna… än om det hade varit nice ibland 😉 .. men, det är gott, att ta det i den takt vi mäktar med, då känns det som allra roligast. Och trots att vi nu bokstavligen satt oss i (tapet)klistret.. så känns det här som ”en piss i nilen” som min fräsiga storasyrra brukar säga.. jämfört med att göra en obebodd övervåning, beboelig… faast hur det än är, så finns det inga små projekt eller hur? Det tar alltid mer tid och energi i anspråk än man kanske kalkylerat med, och så måste det få vara. Projekten får anpassa sig efter livet, inte tvärtom.

Nu kör vi! Mot ett vackert Matrum att bjuda hem älskad familj och vänner i, ett rum med ljus från alla håll, att från Sal och kök tjava igenom för att komma rätt ut i trädgården… kanske redan när äppelträdet utanför pardörren står i blom? Ja, vi får se. Kanske hinner vi det. Kanske inte. Noll stress. Vi vill ju leva också, ju!



Hejar ni på oss och vill vara med på resan?



Emmeli

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Storebrors alldeles egna rum!

Storebrors alldeles egna rum!

(Inlägget innehåller reklam för Colorama Lunde & Klockestrands Såg & Hyvleri!) Kommer ni ihåg hur det såg ut när vi startade med övervåningen? Låt oss minnas tillbaka lite tvärt. Innan vi tittar in i till att börja med, i Storebrors rum! "Skrytvåningen" med...

Nu gäller det!

Nu gäller det!

Nu gäller det. -Att fokusera rätt, menar jag. För tusan så nattsvart det kändes igår med dom nya restriktionerna. Men nu tar vi oss samman och gör alla allt vi kan för att fokusera mot målet; att denna vedervärdiga pandemi ska backa, dra sin kos och världen kan pusta...

Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

Om hur vi ordnar oss klassiska skurgolv på ”nya våningen”!

(Inlägget innehåller reklam för en lokal pärla; Klockestrands Såg & Hyvleri) Många, många tänker nog nu; fy tusan vad drygt, ska dom hålla på och skura och skura stup i ett nu för att hålla golven i schack!?SOM FÖÖÖÖRR i tiden....!? Men se, så fel. På 1800-talet...

Sockerfria Snickersbollar och Torsdagskänslan!

Sockerfria Snickersbollar och Torsdagskänslan!

Det var för någon vecka sedan, när vännen N och jag tillsammans med alla barnen, hängde vid lilla sjön och njöt sommarlovets allra sista dagar. I vanlig ordning äter vi av varandras matsäckar.. visst är det alltid så, att än hur mycket man packat med, vill barnen ändå...

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

Juniflickans tapet, -En midsommardröm!

(I betalt samarbete med Colorama Lunde) Ni kan inte ana peppen här hemma just nu! Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är...

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Om oväntade, elaka gästerna i hästhagen och Hästlivet i övrigt!

Att kolla masken på våra hästar, varje år innan betessäsongen, något som ingår i rutinerna nu och alla år framåt. Jag har i hela mitt hästliv aldrig varit med om att ha elakaste sortens mask i lägret. "Men mask, då behöver man väl bara avmaska och sen är det bra!?",...

Att Tidstrolla och Livsinvestera!

Att Tidstrolla och Livsinvestera!

"Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? " -Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt....

Landat, Litar och Lever!

Landat, Litar och Lever!

Vet ni? -Jag tittar upp mot min himmel och ber till min Trygghet, att "ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden". Det ger mig maximalt med lyckliga stunder i mitt liv. Jag "följer flödet"...

Rapport från ”Hästdrömmen”!

Rapport från ”Hästdrömmen”!

Äntligen får vi vakna till en riktig Vinterdag här på Drömgården. Kalla grader, nysnö på marken och med vacker soluppgång. Efter söndagsfrukost ger vi oss ut, hela familjen. Om sisådär en vecka har hästpojkarna bott här på gården i två månader. Kära nån vilken...

Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet!

Loppisfynd, Januarisol, Mammabröd… och Livet, ni vet!

Det är en ny dag och bara det, kändes så himla gott. Nu visste jag att "det här går bra", mina två förisungar är trygga dom timmar dom är iväg och här hemma har jag och Lillebror det gott under tiden. TACK ni underbara för all respons över orden från mitt mammahjärta!...

Modersvingen!

Modersvingen!

I morse stod två små ryggsäckar redo i hallen, fyllda med favorit-pippitröjan och annat som kan vara bra att ha när man ska iväg på litet, väldans stort, äventyr. Storebrors och Systerysters minikånkar. Och jag? Med Hjärtat i Handen, förstås. Jag vill bara trycka paus...

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

En rysligt snabb, småfuskig och världsgod Fiskgratäng!

Todiloo! Igår visade jag en bild på stories, i farten från när jag precis skulle säga "nu är det maaat!" här hemma. Och ni var så oerhört många som önskade receptet på denna smått småfuskigt lätta fiskgratäng. Såå, nu har jag försökt tänka vad jag gjorde och här...