Det var Året 2025!
Jag tycker om att stanna upp, fundera och tänka tillbaka på året som just gått. Jag skrev just sluttampen av tillbakablicken klar och därmed är hela årssummeringen av det gångna året färdig. Om du vill, får du läsa..
Här kommer en liten årsresumé av året 2025! Gott Nytt År också och God Fortsättning, alla ni fina som kikar in här! <3
…
Januari
Året började skitkallt och lika vackert. Årets allra första dag, tog vi en tur med både två- och fyrbenta. Ikran intill barnvagnen. Inga konstigheter. Martin ritade och byggde på hallgarderoben. Jag lånade ut lilla treåringen till Morfars och Farfars någon dag utimellan, för att frökna nere på byaskolan. Räknade matte, tragglade läsning och ledde gympalektioner i salig, såå rolig blandning. Penseln var många timmar i min hand också, fönstersmygarna i köket gick från hårt kritvita till mjukt umbragröna.
Men det häftigast av allt denna månad? …. att vi fick reda på att vi väntade på ännu ett liv.
…
Februari
Vi tog oss ann oxveckorna. En efter en. Hemmalunk, skola, arbete, timmar i hockeyhallen, bakande med lillen… och smygvila, med ett otroligt illamående som ingen mer än Martin visste om. Allahjärtansdagdejten i vindskyddet, med en kram av någon jag beundrar så, med en häst intill.. önskar mig inget mer. Vårvinterns ljus och värmande sol, var så skön. I en driva vi satte oss, hela gänget, och sörplade choklad och åt grillad falukorv på tunnbröd.
…
Mars
Odlingssäsongen dras igång. Som alltid, med att vi spikar hål på några korkar till pet-flaskor och därmed ordnar oss sådana fiffiga vattnare till all plant. Det var sportlov, spelades mycket instrument i vanlig ordning och så dukade vi för kalas då Storebror fyllde år. Jag bakade vad jag tror blev årets kanske enda surdegsbröd? Surdegen gjorde MIG så skitsur att jag till slut hivade iväg eländet.. den ville aldrig ”vakna” och ni som hållit på med surdeg förstår frustrationen. Marsmånadens slut var så märkligt varm.. vårig till fullo. Det reds och trampades trampbil på bar lillväg och hästarna letade små gröna grässtrån i hagen. Märkligt! …
..och vi berättade för familj och vänner om våran lilla hemlis i min mage.
…
April
Sista marsdagen satt vi i t-shirt… men när april kom, försvann värmen och det blev en låång och kalll vår. Vi myste inne under ullfilten, mamman gäspade och sprang och mådde så helpyton. Vi firade påsk. Odlade. Och Fjädern tog mig på tur.
…
Maj
Denna månad, alltså! Alltid så efterlängtad. Alltid så ivrig. Alltid med en önskan om att vara dubbelt så lång. Martin byggde trappräcke. Vi rullade ner till granngårn med plant bak på trampbilsflaket. Vännerna kom och hjälpte oss att mocka ur hagarna efter vintern. Vi var på kosläpp ute i Åsäng hos Paulina och Charlie. Och så berättade vi ”för hela världen”, om vår lycka som buffade i min mage. Vi hade nu också varit på RUL och på barnens önskan, tagit reda på kön på lilla livet i mammans mage. Det är första gånge vi gör det och det kändes himla mysigt faktiskt, att på något sätt kunna dela väntan tillsammans ännu mer. Det har helt klart sin charm, både ock, att veta eller inte veta. Nu hade jag börjat må sådär mer än bra och orkade massor, perfect timing när vårbruket var igång!
…
Juni
Älskade junimånaden. Den är en utav favoriternas favoriter. Firade två födelsedagsbarn, där det ena överraskades med ankägg i 7-årspresent.. funna, efter presentjakt ner till lagårn. Magen växte och jag njöt av att få hänga tvätten på min nya kromoxidgröna, Martin-snickrade torkställning. Vi sådde i landen och satte pärer. Firade midsommar. Kokade saft, tog sommarlov, la ankäggen i ägg-kläckaren och bytte halva hustaket.
…
Juli
Sommar, sommar, sommar! Och vi blev med ankungar, helt otroligt söta!
Äääntligen en sommar där vädret var med oss och vi kunde helt utan stress, slå hö i bra tid och ta in det, tillsammans med vår älskade familj och våra vänner. Så, så, så såå tacksamma för den hjälpen, dagen när allt hö ska in, den är ovärderlig! Därefter följde några ofantligt varma veckor, där 28-29 grader klassades som en sval dag men över 30 var ”det normala”, typ. Vi åt jordgubbar från landet, badade varje, varje dag i hav och sjö och bestyren med djuren, som att stängsla nya beteshagar, var nästan oliiidliga. Under kvällarna målade Martin våra fönster Engelskt röda och det blev så makalöst trevligt. Tyvärr avslutades månaden med sjukstuga. Körtelfeber för ena barnet, i den värmen. Vilken mardröm. Mammahjärtat blödde totalt.
…
Augusti
Efter 17 dygn i Körtelfeberhärva, var vi alla mer än lyckliga att flockmedlemmen var på bättring. Vilket genomvidrig virus, alltså!! Vi var glada över att det var flera veckor kvar av sommarlovet där vi hann vila ikapp. Vi passade på att dra iväg på en välbehövlig semestertripp.. hela två mil.. till barnens Mormor och Morfar. Lånade husbilen från Farfars och drog iväg. Startade dagen med yoga på balkongen, badade i älven och hängde med två utav de finaste människorna vi vet. Augusti bjöd också på mer målning, bärplockning och till sist började tre utav ungarna skolan igen… och kvar här hemma, blev bara mamman, magen och Lillen. Och ankorna och alla de andra djuren, förstås!
…
September
Här stockar sig orden och jag blir alldeles rörd. September 2025, kommer för alltid att vara en otroligt speciell tid i livet. Vi väntade på lilla femman tillsammans. För fullt. Och jag var precis sådär boande och energisk som innan övriga födslar och gjorde sådär orimliga saker som att storrensa i gårdshuset, klättra hittan dittan för att putsa fönster osv osv. Den skäggige och treåringen tog dock tyngsta slitgörat som att ta upp pärerna. Lillen hjälpte mig med allt från att baka bäbisbullar, måla kökssoffa till att packa BB-väska. Och plötsligt, så var hon här hos oss. Älskade lilla Lillasyster. Så självklar och så oändligt älskad, från första stund.
…
Oktober
Nu var vi plötsligt fembarnsföräldrar och barnen hade fått sin lilla Lillasyster som de längtat så efter och tilltalat vid namn sedan de i våras fått veta att det var en lillpiga som väntades. Allt kändes lite overkligt på något vis (det gör det nästan fortfarande..). Som en dröm..
Vi var i total bäbisbubbla denna månad. När Signe var 10 dagar gammal, fyllde jag 35 år. Födelsedagspresenter totalt överflödiga. Småtvätt i köket och en liten människa som fyllde fyra år och från första stund gjort sitt yttersta för sin lillasyster… som där i bild, beredd att truga i nappen, på väg för att hämta skolbarn. Oktober blev också månaden som vår älskade, älskade Ikran, storpojken, Blå Berget, flyttade hemifrån. Ett väl genomtänkt men ändå så ofantligt tufft beslut.
…
November
Höstlov. Första små snöflingorna. Hästande. Med otrooligt liten marginal inför kallgraderna, hann Martin mura klart skorstenen. Bäbisgos i största fokus.
…
December
Advents-, och Juletid. Ny häst i hagen. Som hann bli skadad hela två gånger på kort tid. Isprinsen repade sig otroligt fort och han är en sådan pärla att det inte är klokt. Så trygg och fin, inifrån och ut. Vi fyllde månaden med massor av mys, pyssel och bakning. Alla tillsammans, det mysigaste hela familjen vet. Och vi fick avsluta året med en så fin jul, Lillasysters allra första.
…
Det var året 2025. Året som bland annat uppfyllde önskningen om en liten femma.. det är fortfarande smått overkligt att hon är här. Oändligt tacksam. Ett nytt år är här nu.. och det känns himla fint. 2026. Är så pepp på att fortsätta leva på med vår lilla flock här hemma på vår plats på jorden nu. En dag i sänder. Inga rivstarter eller många löften i sikte.. bara en så mjuk start på det nya året, som möjligt. Det är isande kallt. Klara, soliga dagar. Snön har äntligen kommit och är så gnistrande vacker. Det är midvinter. Snart står vardagen för dörren. Oxveckor på rad. Vardag. Det finaste vi har. Men först, sluttampen av jullovet.
Tack för att ni hängt med oss ännu ett år. Ni är fantastiska med er pepp och kärlek. Vi får väl se om vi hänger kvar här inne och på instagram ett år till! 😉
Gott Nytt År och God Fortsättning, allesammans!
Emmeli
Urkraften inom mig, gav mig dig.
Jag hade bestämt mig innan.
Att i alla fall försöka. Bara med anledning av nyfikenheten på min inre kraft, den vi alla kvinnor är skapta med. Kraften, som jag visste, att om jag bara kunde slappna av i smärtan, skulle kunna ge oss vårt femte barn.
Att föda. Helt naturligt, menar jag. Utan minsta smärtlindring eller yttre vägledning, bara med kroppen som kompass…
Jag skriver alla dessa ord, ytterst rörd och ödmjuk. Vi hade haft fyra så fina förlossningar innan denna. Att ens tänka tanken att avstå lustgassnuttande, fanns ändå inte ens med nummer fyra. När nummer två föddes, var det näst intill ”helt naturligt, helt utan smärtlindring”, men den förlossningen gick så, så fort, att det var svårt att hänga med.. och nog hann jag ändå få fatt på lustgasen någon minut innan hon sen var hon ute i vida världen, .. efter 20 min på förlossningen och en blixt tillika krystvärk.
Den här gången, var annorlunda..
…
År 2025 kommer, likt andra barnens födelseår, att alltid vara så speciellt. År 2025, året då vi fick vår lilla femma.
Här kommer berättelsen om när jag födde vårt femte barn. Ett minne från året som berört mig på djupet.
Det var i slutet av september.. en ny vecka.. och jag pendlade mellan att känna mig otroligt rastlös och att njuta så, av att vara höggravid, få må så pass bra att jag kunde ta tillvara på tiden hemma tillsammans med Lillminsting. Det var måndag och vi myste, målade kökssoffan rödbrun, rev av ett gympapass, .. och viskade ”koom uut nu, bäbisen”, till magen. Under tisdagen kånkade jag klädkartonger in och ut från gula huset, ut med sommarkläder och in med höstens.. hämtade hem barnen från skolan. Då bäbis lurat oss för ett par veckor sedan, så var lugnet nu något som förstås fick mig att känna att allt var inställt.. samtidigt som jag ändå anade att det nog var lugnet före stormen. Vad jag inte visste, var hur nära stormen var…
Det blev tisdag kväll och precis när alla barnen skulle nattas, kände jag att något var på gång. ”Yes, klädkånkandet i eftermiddags kanske hade gjort sitt!?”. Hintade till Martin att ”du.. NUU nattar vi barnen!”. När klockan var 21.00 kom första onda värken, som på beställning.. alla barnen hade hunnit somna.. puh. Kring 22 knäppte det till i kroppen.. känslan precis såsom jag minns den med Storasyster J. Vattnet som gick? Ja. Åtminstone ena hinnan. Blev först lite rädd att allt skulle gå precis så fort som med henne.. men kände ändå att tempot var ett annat. Mellan 22-23 hade jag 16 värkar. Värkparty! M och jag andades tillsammans och hans ord gav mig sånt lugn och sådan kraft att bara vara i värken. Kring 23 kommer farmor till oss för att fortsätta sova intill de sovande barnen. Vi andra, börjar bege oss mot förlossningen. Jag har ont nu, men är otroligt fokuserad och så ofantligt pepp på det här ontet.
Till midnatt är vi framme vid förlossningen. Blir direkt omhändertagna och välkomnade. ”Vad önskar du för smärtlindring, Emmeli?”, frågar barnmorskan … ”Helst ingen alls, men om jag fullständigt håller på att kolavippa, så vill jag ha lustgas”, hör jag mig själv säga. Värkarna strösslas.. jag känner allt som händer i kroppen.. är totalt närvarande. Klockan är 00.30 och nu börjar det göra ontontont, på riktigt. Jag möter det onda, andas mig igenom värkarna och vilar emellan.. öppnar ögonen och tittar på han jag älskar mer än allt. Jag känner hur kroppen börjar göra sig helt redo för att föda fram barnet. Känner hur värkarna börjar ändra skepnad. I rummet är det helt tyst. Barnmorskorna är där… beredda om de skulle ha behövt rycka in..men utanför våran bubbla. Och jag vill så innerligt hylla gänget på Förlossningen/BB Övik för det. Att de läste av mig så otroligt bra, fastän jag var mycket fåordig. De finns ju där för att förlösa kvinnor, med alla möjliga hjälpmedel.. men utan att jag behövde säga orden, så förstod de hur jag önskade ha det.. och just denna gång, önskade jag hänge mig totalt till min egen urkraft.
Det var så mäktigt att bara följa kroppen, inte tänka, bara följa.. mina andetag… den naturliga vägen framåt i födandet av vårt femte barn. Upplevelsen var så djurisk och gudomlig, på samma gång.
Jag väntade inga vägledande ord. Ingen behövde säga till mig att allt förarbete var klart. Kroppen berättade allt. Jag väntade inga ”du får krysta nu, Emmeli”-ord. Det var bara jag, Martin och bäbisen.
…
Nu är det nära, nära..och jag går mentalt på den sköraste av lingång.. en röst inom mig höll på att få total panik under några sekunder när smärtan var enorm och rösten sa ”hur tänkte du här? hur kunde du avstå smärtlindring? du måste GÖRA något, be om hjälp NU!”. Den andra rösten, talade lugnare, och högre; ”såja, lilla mamma. DU KLARAR DET HÄR! Lita på dig. Du kommer ångra dig för resten av livet om du avbryter den här upplevelsen nu… förresten så hinner du inte ens det, FORTSÄTT BARA SOM
DU GJORT HITTILLS.. ANDAAAAS! KÄNN URKRAFTEN INOM DIG!”.
.. minutrar senare känner jag hur nära vi är att mötas. Får ny kraft, andas, hör
tystnaden i rummet, mina andetag. Känner hans hand i min. Vår stund, när vårt femte är på väg till världen.
Så kommer den krystvärk där den brinnande smärtan når kulmen, det smått svartnar för ögonen och det lilla livet bubblar ur min kropp..01.10, vår älskade så efterlängtade lilla flicka föds. I nästa sekund är allt så klart, det är som en dröm när jag lyfter upp det nyfödda barnet till skyn och sedan lägger henne till mitt bröst. Nu är hon här.
Urkraften inom mig, gav mig dig. Vår älskade Välsignelse Signe.
3955 gram tung. 51 cm lång.
En förlossningsupplevelse jag har mycket svårt att beskriva med ord. Gudomlig. Djurisk. Mäktig. En sådan nåd. Jag är så ofantligt tacksam som fick uppleva denna dröm. Nu är hon tre månader och det är fortfarande så, att varje gång jag lyfter upp henne till mig, så påminner det om när jag fick göra det för allra första gången… att föda på naturlig väg, utan något som dimmar kropp eller knopp det minsta, var… ja, mäktigt. En vacker punkt på mitt barnafödande.
…
Övriga förlossningsberättelser finns att läsa.
…
Emmeli
Glimtar från julen 2025!
Så blev det äntligen Julaftonsmorgon!
Som ett trolleri hade det under natten hamnat en hel hoper paket under granen, kristyrhjärtan till varje familjemedlem vid tallrikarna och röda JULMATTAN låg på köksgolvet. Barnen vaknade sådär förväntansfulla och ljuvligt bekymmersfria som man bara önskar att alla barn i hela världen skulle få vara. Vi åt tomtegröt och såg sista avsnittet av julkalendern, så bra den var i år! I år, också!
Sen hjälptes vi åt att göra oss julfina! Kusinärvda skjortan på Lillalillebror.. samma skjorta som hans kusin hade på vårt bröllop för 13 år sedan.
Vi dukade sedan fram andra halvan julfrukosten. Jullimpa, Astrids mandelbröd, saffransbröd och pepparkakor. Julskinkan förstås! Och knäcken och Tant Sagas Möra Chokladkarameller! Kristyrhjärtat nämndes ingen äta upp, förutom Lillen!
Lilla pakethögen med egenpysslade julklappar från barnen till sina syskon och päron.. sannerligen en pakethög som bara osar av kärlek.
Så knackade det på dörren och Morfar kom tillsammans med TOMTEN! Så galet!
Liten människa som koncentrerat öppnade julklapp… och allt han fick var något han ”aalltid har önskat sig”, sa han. Lillvännen.
Mitt i dagen var vi sedan ute och tog hand om djuren. Lillberget var gossugen som vanligt.
Sen räsermakande av ett gäng ägghalvor. Innan vi myste ner oss i soffan igen framför Kalle.
Fast först..
..ställde vi upp oss för att ta årets julbild. Eniga om att bästa julklappen till familjen, är hon där i pappans famn. Just det! .. här delade vi sedan ut paketen till barnen, från oss.
Julaftonskvällen spenderades hos barnens Farmor och Farfar tillsammans med barnens Faster med familj. Som småttingpäron är det ofantligt lyxigt att bara ta små knytisbidragen med sig och gå lilla vägen från oss och hem till mannens barndomshem där Svärmor dukat upp med så himla mycket gott. Barnen lekte med sina jämngamla kusiner och vi hade det sådär oförskämt bra allihopa!
Juldagen. Ingen julotta var det i byn i år så juldagen blev en otroligt soft sådan utan minsta tidspassning. Vi sov länge, lekte med nya julklapparna tillsammans, åkte en sväng till Morfars för fika tillsammans med Moster och storkusinerna från söder ..
Och sen bara hem för mera prinskorv, sällskapsspel och mys. Får inte nog av detta bäbisgos. Våran lilla tjej som nu är tre stora små månader.
Tredjedag Jul och vi dukade för julbaluns här i Drömgården. Det har blivit tradition nu, att det lagas palt i vårt opraktiska, älskade gammkök… det spelar liksom ingen roll att det blåser total storm utanför, paltafton det skulle bli i år också!
Vi handlar och dukar och skalar pärer och hackar fläsk och förbereder i minsta detalj. Därefter tar ”Moster Mia”, familjens paltproffs över och snor ihop smeten tillsammans med min svåger.. sen rullar Mia paltar på löpande band på precis samma vis såsom Mormor Syrena gjorde när jag var liten. När palten ligger i kittlarna och kokar liksom bara RINNER tandvattnet från oss.. ”ääär det maat snart!?”…
Det är så magiskt gott, den godaste maten vi vet om. Vi som tycker om den, alltså. Den lilla skaran som inte tycker om, var sååå nöjda över att slippa och kalasade istället på den kulinariska rätten; korv och pommes, haha!
Här i syn osar hemmet av värme, doftar palt, är fyllt av sorlet från alla människor. Här känner jag mig prick hur rik som helst.
Någon var tjusig i skjorta och fluga och älskade att få dricka ur mjölken ur ”storglas”. Lilla Lillasyster avskyr när hon blir för varm och bars nöjt runt i juleklänningen med gosse-armarna och småfötterna bara. Pappans min avslöjar lätt hur kär han är i sin lilla femma.
Till efterrätt mumsade vi saffrans-cheesecake. ”Med Berry-häst eller Pelle-traktor på toppen”, pepparkaka alltså. Enkel men så julig och god efterrätt.
Fjärdedag jul, en dag med hästande följt av häng med pappas kusin, sambo och barnens så gulliga tremänning. Alla barnen var trötta och myste ihop sig framför en film medan vi päron kunde pladdra på. Värdefullt alltihopa.
Idag är det en riktig mellandag.. vi sörplar kaffe, hänger med hästarna, bygger lego, målar en vägg, går en promenad, planerar för nyårsafton… och kikar in här.. allt i en salig blandning. Det är så himla skönt att ha ett långt jullov tillsammans, där alla är lediga prick lika länge. En god julklapp, sannerligen!
Och det var julen 2025…och jag är bara så himla tacksam för allt. Att vi fick vara tillsammans, friska, trygga, varma, äta gott, sova gott (nåväl, om inte lillskruttan drar till med sina jollriga nattatimmar där hon säger att ”jag glömde vara vaken tillräckligt på dagen så nuu tänkte jag snacka lite istället, morsan, VAKNAA!!”.
Och nu hänger vi som vanligt kvar bland stjärnor och julegran i många dagar till… nu är det ju så evinnerligt mysigt att bara i lugnan ro, jullova vidare…inte ta bort en endaste julpinal. Landa, summera året.. fundera lite drömmande på nästa…
Hoppas att ni haft en god julhelg! Önskar er goda mellandagar nu!
Emmeli
En Julhälsning!
Det blev tredje advent. Följt av nedräkning, allra sista veckan.. innan jullovet tog vid. Vi firade med gofika och kompisar.
Fjärde adventshelgen. Snöfattig men solig. Årets mörkaste dag, blev en ljus sådan! Koka knäck och pyssla julklappar till nära och kära. Ofantligt skönt med lov. Stora och små pustar ut. Katten också.
Så blev det sista dagarna innan jul. Donande och fejande av hjärtans lust! Och granen kläddes av ett gäng ivriga små. Någon, var mer än nöjd att bara titta på…!
Se barnen åka skridskor. Baka ännu mera pepparkakor. Pussa mular och slå in julklappar. Kuta i granngårdarna med julhälsningar. Prata med moster och farbror i telefonen och möta en utav de finaste människorna jag vet, mitt på långpromenaden.
Och nu är det kvällen innan jul…
Jag tänker: ta hand om er, allt ni kan. Och kom ihåg, att livet pågår, bakom allas juledörrar. Någon är lättad, någon känner hopplöshet. Några har sorg. Någon är nyskild. Någon nykär. Några gammkära. Någon är sjuk. Någon saknar. Några längtar. Någon fattas för första julen. Och någon, firar sin livets första jul. Allt ryms.
…
God Jul fina du <3
Emmeli
ADVENTSTIDER HEMMA PÅ GÅRDEN!
Åh, vad längesedan!
Det blir lite glest om uppdateringarna just nu. Som ni säkert förstår passar jag på, att passa av (!)..nu med liten bäbis, menar jag. Vill liksom inte missa en onödig sekund av henne.
Lillan växer och mår som en liten mjuk och god prinsessa. Sömntutig så det förslår.. sover fortfarande massor om dagarna. Så gossigt! Hennes päron försöker dock nu förklara för henne att det skulle vara yyypperligt att ta någon liten längre vakenstund under dagen… istället för seeent på kvällen när hennes päron gäspar i kapp och bara vill sooova, lilla hjärtat alltså.. exakt allt känns charmigt med henne. Vi är saliga över att hon är 11 veckor nu och att vi INTE varit på sjukan en endaste gång.. när hennes minsta Storebror var i samma ålder hade vi varit och flängt i oro en massa.. som den här elfte veckan med honom i livet, var vi inlagda för att lillbäbis fått RS-virus och blivit så dålig att han ”föll bort” i våra armar här hemma. Vedervärdigt var det. Så ja, vi bara är i denna bäbistid och njuter,allt vi bara kan. Tacksamma något oerhört. ”Tänk att vi vågade en femma”, säger vi och flinar åt varandra.. hon är liksom lilla körsbäret på gräddtårtan.
Okeeej vi går vidare…
Livet, livet, livet i syn!
Här var någon småfebrig men ändå i ork att baka lussekatter. Där ute, nere i lagårdsstallet stod samtidigt en häst med nylindat ben. Pappan var på kontoret, garanterat med känslan att både behövas här och där. Mamman kände sig skör.. av trötthet, kärlek, lite oro. Högt och lågt, samtidigt, menar jag. Sånt där man kanske inte tänker på när man ser allas gossi-gossiga julebilder just nu men som det ju är för precis alla; livet pågår, med alla dess nyanser, jämt å jämt. Oavsett, bara vi tittar upp, så strösslas små guldstunder mitt i allt. Det här var en sån <3
”Mamma idag är det Signes allra första Första Advent”, sa Storasyster.
Den dagen fylldes med hockey, första adventsgudstjänst, gofika och ”första luckan” i årets Göra-Tillsammans-Adventskalender. Pepparkakashus stod på schemat. Barnen älskar när vi gör saker, precis alla tillsammans.. de uppskattar det så.
VI har varit hos mina föräldrar och bakat pepparkakor. Så rakt igenom skitmysigt!
Första advent-, och juletiden som en människoflock om sju… det är stort, så stort.
Något annat stort som skett, ser ni inte!? Skojar bara. Såklart ni inte ser den… men vi känner den. VÄRMEN på våning två! För första gången i historien. Rörmokaren, aka Den Skäggige, var här under en vecka och kopplade in radiatorer i tre utav rummen på övervåningen. En historisk morgon det var, när vi vaknade och kände go-värmen .. jag tog en bild, mitt i älskade vardagsröran, för att minnas.
Andra adventveckan började såhär vackert men var sedan mest ett enda ”släcka bränder”… hälsocentralenbesök, veterinärsbesök, tempande av hästar, tempande av barn, skjutsa krya barn hit, pyssla om sjuka barn dit… ”åå vad braaa, såklart bilen ska tjorva just just nu också”…
Andas mor, andaaas.. en långtur i friskluft gör alltid susen för att tanka på superkrafterna.
Och trots att det varit en väldigt krånglig förstatid här för Berserkur så bara äälskar vi att han är här.. han fyller liksom upp det där trygga, lugna tomrummet som Ikran lämnade efter sig. Och att ta hand om djuren, i med-, och motvind, är själagott för både stora och små. Lillasyster har redan blivit en van lagårdsunge också, ser ni!
Decembertider… mörkt mestadelen av dygnet… det rantas runt i kära (vissa väldigt håliga) ullunderställ, spelas extra mycket på instrumenten, blundas gärna intill bäbis en eftermiddagstund en pappaledig dag..
Nu blev det andra advent. Och vi bjöd hem älskade på lite adventsfika, i all enkelhet.
Och den här veckan har bjudit på lite mindre cirkus. Nya hästen haltar inte längre. Alla barnen är friska. Annat krångel, också förbi. Vi fick njuta lucia i kyrkan… sjönsjungande småröster, det gulligaste som fiinns. Vi pustar ut.
I fredagsmorse föll snön sååå mysigt. Mormoster Storan kom och förgyllde vår fredag. Till kvällen var vi till vännerna.
Den mysiga snön byttes mot spöregn till lördagen. Så onödigt. Efter dagens första djurrunda, myste vi bara inne. Pysslade smällkarameller tillsammans.. på det sätt min Farmor Gertrud lärde mig som liten.
Låt säga att de små pysseltokarna gillade det.. vilken tjusig julgran det ska bli här hemma i år!
…
Idag är det tredje advent. Lucka nummer tre i vår adventskalender öppnades i morse (Tillsammansuppdrag: Ge oss ut i skogen och leta julgran!)… Ett gäng ”tog den för laget” och åkte ut i ösregnet och hämtade hem årets julgran, medan några fick lyxen (undertecknad och bäbis till exempel.. ) att vara hemma i värmen. Nu har mörkret fallit för längesedan, alla djuren är ompysslade med extra mat för att hålla värmen i det kalla regnet. Jag har bjudit flocken på köttfärslimpa med gräddsås och rödvinbärsgelén som jag och lillen kokade precis innan lillan föddes. Just precis nu, allt gott.
Om några dagar får vi TillsammansJulloooov. Om vi längtar…
…
Adventstider hemma på gården, alltså. Just precis så.
Hoppas att ni har det gott.. Ta hand om er! <3
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
