hej, det är jag.
Jag fyller 7 månader idag. Inga konstigheter. Känns precis lika härligt i kroppen som igår.
Jag har lärt mig så väldans mycket senaste tiden. Sitter ståtlig som en prins, har ju suttit i två månader men nu är det liksom klass-ett på det hela. Och så stegar jag på i min gåstol, kryper runtrunt, bakåt och alldeles strax framåt. Och! Jag har börjat äta matmat. Mamma har haft väldigt jobbigt med det här steget. Något hon nog inte kunde ana hur jobbigt det skulle vara och kännas. Men nu har jag fått henne, äääntligen, att förstå att jag ju inte har övergett henne på något vis. Jag vill bara ha sån där cool för-stora-pojkar-mat till lunch. That´s it, liksom. Och att dricka i min pipmugg, det är livets fest. Vatten, såå gott!
Annars rullar livet på. Mamma och pappa har hållit på som dårar här senaste dygnet, dom har burit ikea-kassar på ikea-kassar, proppfulla av kläder och textilier. Värmt och värmt och värmt. Och ja nu flög ju pappsen ner till huvudstaden i morse, så idag har mamma grejsat på själv när jag har sovit. Och hon har gjort det bigtime, om man säger så. Kläder, gardiner, mattor, kuddfodral, plädar. Rubbet är liksom smått ihjältaget av antingen värme eller tvätt eller också ligger det förpackat i påsar i frysen. Mycket jobb i förebyggande och utifall att-syfte. Det är ju bra. Men hon har svettats lite, morsan. Gått som en tokstolla, fram och tillbaka till tvättstugan. Bokat tvätt-tid på tvätt-tid, allt för att komma åt torkskåpen och kunna värma ihjäl eventuella äckelpäckel. Jag låg i vagnen, med gardiner ovanpå mig och i korgen under mig låg stora ryamattan. Jag applåderade lite åt morsan när hon åbäkade sig in i tvättstugan på egen hand.
Men i alla fall. Pappa är bäst. Det tycker mamma också.
Och vet du!
Jag har lärt mig pussas också. Äntligen. Kära nån, alltså. Jag vet inte hur mycket övning mamma lagt ner på detta. Får mamma puss? Får mamma puss? Får mamma puss? Får mamma… OKEJ DÅ!! , sa jag till slut Så från och med igår, kan jag pussas. Slänger huvudet mot mammas ansiktet, gapar så stort jag kan och så kör jag. Ätarpussar. Och mamma smälter varje gång och gör fåniga ljud. Så jag kör på, minst 10 i rad.
Och allt som händer skriver hon upp i min När jag var liten-bok. Alltså, jag menar ALLT. Men det kommer nog vara asaroligt när jag blir stor, när jag kan läsa själv om hur jag var, vad jag gjorde, när jag lärde mig saker och ting.
7 månader alltså. Känns som en alldeles förträfflig ålder på en ung Miniman, måste jag säga. Mamma och jag har firat dagen med långpromenad, bokläsning, sångstund och så en massa vi-låtsas-att-vi-är-anticimex-göra.
Senaste kommentarer