Åh jag är så lyyycklig, jag är så lyycklig!
Älskade ungen mår så mycket bättre idag. Ja, enligt han själv är han så vaansinnigt frisk, men morsan försöker hålla på hans broms lite för att inte skynda för fort.
Men fy. Det har varit ett kämpigt senaste-dygn.
Att vara i mammas famn, sova där i och att äta mamma-mat, det har varit det bästa. Hurra för amningen i ett sånt här läge; både mat och dryck, i ett. Lagom varmt och alltid redo. Ja, fiffigt är bara förnamnet!
Med under tjugo grader kallt igår, höll vi oss såklart inne hela, hela dagen. Att rulla runt i vagnen här inne i lyan, det funkade också. Det var under dom rullande småstunderna jag i rapidfart kunde vika tvätt, stryka lite, bädda och laga middag tills mannen kom hem. Jo, jo! Det där med att göra tusen saker samtidigt, det blir man en jäkel på som förälder, inte sant?
Annars gjorde vi mest ingenting. Precis som sig bör under en sjuklingdag. Kurerade, myste, tröstade, såg på Pettson. Det var väldigt skönt när pappan kom hem från jobbet och vi var två som kunde resonera kring det lilla livet. Och med timmarna som gick, så blev han faktiskt bara piggare och piggare. Natten har varit halvstrulig, med tanke på att Liten brukar sova i ett streck. Men när vi vaknade 10.00, jag och Liten, då insåg jag att vi nog sovit som klubbade i alla fall dom senaste timmarna. Väckt blev jag av att bäbisen satt och sa ”dä!” och petade mig i ögonen.
Han fick fortsätta länge, tills jag började fundera om det var värt att bli halvblind på kuppen. Åh. Inget kunde gjort mig gladare idag. En bäbispojke på god bättring. Hurra!
Tack för alla gulliga ord, här och där, senaste dygnet. Ni är för rara.
Senaste kommentarer