Att ha botat några lappsjuka.

Jodå! 

Sportlovandet rullar på. Vi försöker fylla dagarna med alla må-bra-saker vi kan komma på. Äter och sover och sportar och motionerar och drar i oss så mycket friskluft vi bara orkar. Mannen jobbar om vartannat, men jag och Minimannen är superduperlediga. Men det är tusiken inte något toppensportlovsväder. Grått och blött och inget pulka- eller skidföre, eller leka-ute-väder. Det går bra ändå, såklart. Men en sol vore gott!

Efter att M och jag tagit oss varsin löptur idag, bestämde vi oss för att det var dags för en utflyktstur, hela familjen. När det är lov, är det förstås skönt och mysigt att bara-vara-vara så mycket som möjligt. Men, ni vet. Det är roligt att hitta på någonting, göra något, också. Vi fick lite lappsjuka, typ. Jag och Liten har knappt lämnat huset senaste veckan, mer än vid alla barnvagnspromenader och löpturer. Det var dags att se världen , med andra ord. Så vi klädde på oss stadsstassen och vandrande till bilen..

..som tog oss till…. Stor-ica! Wöhööw! 

Det är äventyr för en Miniman i sina bästa år. Alltid är det nån som stannar och pratar med honom och nyper han i kinderna och gulligullpratar. Helfestligt, ju! Vi storhandlade och sen tog vi en sväng på stan också. Var på Classe för att köpa ännu flera bebbe-lås…. det fattas ett (egentligen tre, men två av dessa ickelåsta skåp har mannen tejpat igen med kolsvart gaffatejp, haha!) och Minimannen är som galen att dra ut precis aaaallt över hela köksgolvet.

Det var såklart slut på dom där låsen, varpå Liten passande nog drog till med ett HAHAHA! rätt i nyllet på tjejen i kundtjänsten som hjälpte oss….. 1-0 till Minimannen…

Så gick vi till smoothiebar och köpte oss varsin smoothie. Vilket himla rån. Men gott var det! Liten var i heaven… Jag fick smaka liiite av min egen smoothie, i alla fall. Det var någon annan som var väldans bestämd över att all smoothie var hans och liksom brölade, MAAA!!! över hela gallerian om han inte fick ha sugröret i munnen, exakt hela tiden. Jo, jo. Han är en bestämd Miniman.

Mellismätta och stadluftade drog vi sedan hemåt. Jag och mannen kom på oss själva med att vi visst var likadant klädda och hade likadana skor och gick i takt och nog som ut som ett riktigt piff-och-puff-par. Som nån annan paradorkester…. mumlade han.

När vi kom hem skulle Liten sova middag och vi gjorde honom sällskap ut. Så nu har vi för en stund sedan kommit hem efter en vagnspromenad. Nu slamras det i köket och lagas god mannen-lagad middag.

Mörkret har lagt sig där ute, jag och Liten tänder ljus och spånar på om vi inte ska göra ett sista kalasbakrace, ikväll. Det får nog bli så.

Och sådärja. Lappsjukan är botad.

Ha det gott tills vi hörs igen!

Lillafrun.