Bu!

luuugn…,det är bara jag, Liten! 

Det där är min nya grej; att dra trasan över huvudet och yra runt som en tok och fullkomligt kolavippa av busigt, bubblande skratt. Mamma säger mest åh, nämen Sixten akta! Åh, passa du slår dig! OOOOOH, gå försiktigt!!

Men sånt där fattar jag ingenting av. Jag kör på som den virvelvind jag är. Full fart framåt, totalt orädd. Stackars mamma, hon får sina hjärtsnörpar om dagarna…

Nu ska jag svida om från pyjamas till sköna åka-bil-kläder. Vi ska på semester, mamma, pappa och jag. Hälsa på farfar och morfar och alla dom. Och vi har laddat för det här. Jag och morsan höll på som galningar igår. Jag hjälpte till jättejättemycket.

Det roligaste på hela dagen, var där på kvällskvisten, precis innan jag skulle gå och lägga mig. Då tappar morsan ett örhänge.  *PANIK och KATASTROF* ..hrm.. Men det var tydligen nåt bling hon fått av pappa och är väldigt rädd om. Ni skulle sett henne. Hon drog slutsatsen att det måste ha åkt ner i handfatet. Så i ett ryck hade hon skruvat upp vattenlåset, eller vad det nu heter, med ena handen. Och ut for en massa äckelvatten som jag tyckte var ooooerhört intressant. Morsan jonglerade mig med halva sig och försökte samtidigt borsta sina tänder klart (jo, hon höll på med det också i samma stund. hängde över badkaret, liksom..) och på något sätt få stopp på äckelvattnet som rann. Morsan verkade tycka det var helt vansinnigt äckligt och sa mest ååh, håå, och pratade med näsan sådär låtsastäppt. Till slut gav hon upp, hittade inget örhänge. Torkade golvet och fixade klart. Sen spolade hon i kranen….. när hon inte satt tillbaka den där grejen vid vattenlåset. Så då var det bara torka upp en massa vatten, igen. Klantigt.

Så kan det gå.

Och örhänget?

Ja, det hittade hon under sängen senare på kvällen. Det var ju tur.

Och nu?

Nu återstår bara att packa in i bilen och kolla på långa listan så att allt är avprickat som ska vara med. Morsan har varit ute och morgonsprungit och är mer än taggad. Tydligen rätt tung runda, då det var tidigt på morgonen och hon har träningsvärk i kroppen, men annars så makalöst härligt. En nyvaken liten stad, morgonsol, lugnt och stilla. Så hade morsan träffat dom där gulliga farbröderna med stora och fina hundar. Dom som hon och pappa alltid träffade varje mogon när dom var ute och morgongick innan jag föddes. Pappa tyckte helt enkelt att mamma hade grejsat så mycket igår att hon var värd en springtur. Dom är konstiga dom där två…

Nåväl. Jag vet i alla fall att jag har allt vad jag behöver med, med mig. Napp, trasa, några favoritleksaker. Och Håkan.

Sen är man fit for påsk, liksom! 

/ Liten