Se där, ja.

Kan knappt tro att det är sant, men nu är vi igång. Något så efterlängtat och lika pirrigt och förväntansfullt.

Där i hallen; en massa wellpapp, packtejp och prasselpapper att omfamna sånt som är ömtåligt. Och så en hel drös av pärmar och register.

Och i källaren?

…en stor trave flyttkartonger, bland alla andra miljarders pinaler.

Jo, precis.

Operation flyttpackning har börjat. Steg ett. Och vi kommer att ta det här i etapper, då det är mer än en boll som är i luften för oss just nu. Till exempel så drar ju mannen iväg på storuppdrag om någon vecka, och då blir vi pausade i detta projekt. Men nu har vi börjat, i alla fall. Det är en vecka med full fart, det kan vi konstatera.  Men inga är mer peppade än vi!

När det gäller uppdelning av flyttpack del ett, huserar mannen nere i källarförrådet och jag och Minimannen grejar här uppe i lyan. Mitt första steg är att få ordning på saker innan det packas ner i kartonger. Som på till exempel den årliga musikmaterialsorteringen (långt ord jag just hittade på, va?)…Minimannen hjälper sin mamma till det yttersta…

Signerar var och varannan not och sådär… Äsch, det gör inget!

…för här har det minsann börjats packa för ett nytt kapitel i livet och inga är gladare än vi. På frågan vart lasset bär, svarar jag; ”Pass! Låt mig få återkomma!”

Just precis nu, denna tidiga, soliga onsdagsmorgon, är alla bollar på paus och jag ska dra iväg för sluttampen av mitt lilla musikfrökenuppdrag!

Hoppas att ni har en fin vecka!

Lillafrun